Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37

1882-03-28 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1882:37, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

1

M:o 37.

Ant. till Riksd. Kansli den 28 Mars 1882, kl. 12 midd.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af Riksdagens Justitieombudsmans

hemställan om dels tillägg till 100 § Utsökningslagen

dels ock ändring i 127 och 130 §§ samma lag.

Lag-Utskottet afgifver härmed utlåtande öfver en af Justitieombudsmannen

i embetsberättelsen till innevarande års riksdag gjord framställning

åt efterföljande lydelse:

»Da fast egendom blifvit utmätt och skall å auktion försäljas, stadgar

Utsökningslagens

§ "■ Att auktionsförrättaren skall derom, så ock om egendomens

beskaffenhet och auktionsstället, utfärda kungörelse att införas i allmänna

tidningar tre gånger och uppläsas i tingslagets kyrkor in. m.

0 § 100■ Kungörelse om auktion å fast egendom skall tillika inne
hålla,

att de, hvilka hafva fordran, som bör ur egendomen gäldas, eller

annan rätt, som skall vid auktionen iakttagas, ege att dervid sin rätt

bevaka. De, hvilka hafva inteckning i egendomen eller fordran eller rättighet,

hvarför egendomen enligt 11 kapitlet 2 § Jordabalken häftar, eller

ega ratt till ränta eller annan afgäld, som bör ur egendomen utgå med

förmånsrätt, enligt 17 kapitlet 6 § Handelsbalken, skola derjemte, der

de äro kände och inom riket boende, om auktionen underrättas genom

särskilda kallelsebref, hvilka auktionsförrättaren skall till dem med posten

Bih. till Riksd. Prof. 1882. 7 Sami. 23 Haft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 37.

afsända så tidigt, att kallelserna må kunna komma dem till hända minst

fjorton dagar före auktionen.

»Sålunda är de nyss uppräknade rättegandes bästa i alla afseenden

tillgodosedt, men emedan icke något äfventyr blifvit stadgadt för det

fall att de underlåtit sin rätt bevaka, hafva andra i saken delaktiges

rättsanspråk råkat i fara att blifva orättvisligen tillbakasätta.

»Utom de nästan oöfvervinneliga svårigheter, som derigenom kunna

uppkomma för genomförande i föreskrifven ordning af köpeskillingens

fördelning, kunna jemväl verkliga rättskränkningar af en slik underlåtenhet

föranledas.

»I 105 § heter det: häftar egendom, på grund af inteckning eller

enligt 11 kapitlet 2 § Jordabalken, för servitut, nyttjande rätt, eller rätt

till afkomst eller annan förmån, som åt någon upplåtits att af egendomen

utgå, varde egendomen till försäljning utropad med förbehåll om

rättighetens bestånd. Finnes härvid att någon, som eger bättre rätt, ej

kan ur den bjudna köpeskillingen erhålla full godtgörelse; då skall,

derest ej denne samtycker att vid det skedda utropet må förblifva, eller

hvad för honom ur köpeskillingen brister genast af rättighetens innehafvare

till auktionsförrättaren erlägges, egendomen utropas å nyo, utan

förbehåll om rättighetens bestånd. Stiger köpeskillingen då högre, gälle

den försäljningen; i annat fall stånde vid det förra fast, Och

i 127 § föreskrifves, bland annat, att, vid fördelning af köpeskillingen

för utmätningsvis såld fast egendom, för fordran, som —--är i

egendomen intecknad eller eljest deri eger förmånsrätt enligt 17 kapitlet

9 § Handelsbalken eller 11 kapitlet 2 § Jordabalken, den derå enligt

förmånsrättsordningen belöpande utdelning beräknas, ändå att fordringen

ej blifvit anmäld; och varde, om fordringsbeviset ej företes, utdelningen

beräknad, efter ty de i 79, 97 och 98 §§ nämnda handlingar det vill

säga beskrifning och värdering å den utmätta egendomen, samt de handlingar,

som bestyrka eganderätten och tjena till upplysning om servitut,

nyttjanderätt eller rätt till afkomst eller annan förmån, som af egendomen

skall utgå — utvisa; och ränta a sådan fordran, sa ock årlig afkomst

eller förmån, hvarför inteckning skett, beräknas för ett ar, der det

ej visas, att de för annan tid innestå.

»Nu har inträffat, att vid auktion å en utmätt fast egendom, hvilken

var intecknad dels för en fordran, å t. ex. 10,000 kronor jemte ränta, dels

ock för ett nyttjanderätts-aftal, för fastigheten bjöds 10,500 kronor, när

den utropades med förbehåll om nyttjanderätts-aftalets bestånd. Auktions
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

förrättaren uträknade då hvad af denna köpeskilling skulle kunna gäldas,

för att nyttjanderätten finge blifva beståndande. Dervid visade det sig,

att penningfordran, hvilken, emedan den vid auktionen icke bevakades,

skulle, jemlikt 127 §, beräknas efter gravationsbeviset, utgjorde i kapital

10,000 kronor, hvartill kom ett års ränta 500 kronor, och exsekutionsmed

flere kostnader, vid pass 150 kronor, tillsammans således 10,650

kronor. Den brist, som sålunda uppstod, kunde eller ville nyttjanderättsinnehafvaren

icke betala, hvarföre egendomen måste å nyo utbjudas,

denna gång utan förbehåll om nyttjanderätts-aftalets bestånd. Då bjöds

för egendomen 1 ] ,000 kronor, hvilket bud antogs. Vid sammanträdet

för köpeskillingens fördelning, tillstädeskom innehafvaren af den intecknade

penningefordran och anmälde, att hans återstående fordran utgjorde

i hufvudstol endast 8,000 kronor och i ränta för ett hälft år 240 kronor,

således tillsammans 8,240 kronor. När dertill lades förut nämnda omkostnader

150 kronor, utgjorde alltså hela skuldbeloppet 8,390 kronor,

och första auktionsbudet, 10,500 kronor, som gjordes, då egendomen utbjöds

med förbehåll om nyttjanderätts-aftalets bestånd, var således mer

än tillräckligt för sammanlagda skuldens gäldande.

»Emellertid hade innehafvaren af den i fråga varande nyttjanderätten

derom gått miste och kunde icke återfå densamma. Det är visserligen

sant, att han visste, att i detta fall en intecknad fordran å 10,000 kronor

hade bättre rätt än hans nyttjanderätt, och att följaktligen den förlust,

han led, ej bort vara för honom alldeles oväntad; men lika sant är det,

att om den bättre lottade penninginteckningens verkliga belopp vid

auktionstillfället varit känd, och nyttjanderättens innehafvare följaktligen,

så som sakerna då stodo, fått behålla sin nyttjanderätt, han icke skulle

ansetts hafva derigenom vunnit någon oförskyld förmån. Det kan äfven

sägas, att innehafvaren af slik nyttjanderätt, som måst vika för penninginteckning,

är berättigad till ersättning, såsom i 128 § Utsökningslagen

an ty des, men, utom det att utbekommandet af slik godtgörelse i många

fall kan vara vansklig, inträffar det icke sällan, att nyttjanderätten har

för innehafvaren ett värde, som ej kan med penningar uppvägas.

»Ett annat exempel på, huruledes oreda och jemväl rättsförnärmelser

kunna uppstå genom förmånsrättsinnehafvares underlåtenhet att vid exsekutiv

försäljning af den egendom, i hvilken han eger slik rätt, denna

rätt bevaka, ma här anföras. En person kan ega förmånsrätt i fast egendom

pa grund af 11 kapitlet 2 § Jordabalken för ogulden köpeskilling.

Denna rätt åtnjuter han utan att behöfva låta densamma intecknas, i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

staden under tre månader och å landet till det ting, som inträilar näst

efter sex månader sedan lagfart för köparen beviljades, enligt nämnda

lagrum, jemfördt med Kongl. Förordningen den 16 Juni 1875. Slik

fordran kan följaktligen icke förr än efter nämnda tider blifva synlig i

gravationsbevis rörande egendomen. Emellertid inträffar auktion å egendomen,

som är belastad med t. ex. en inteckning för penningfordran och

en för nyttjanderätts-aftal. Den köpeskilling, som erbjudes, då egendomen

utropas med förbehåll om nyttjanderättens bestånd, räcker ej till att betäcka

penningfordran, som är intecknad före nyttjanderätten, men dennas

innehafvare fyller bristen och anser sig dermed tryggad i besittningen

af sin rätt. Då sedermera köpeskillingen skall fördelas, inställer sig innehafvaren

af fordran, som njuter förmånsrätt efter 11 kapitlet 2 § Jordabalken,

bemäktigar sig måhända hela köpeskillingen, t. ex. i den händelse, att

de nämnda inteckningarna äro senare tillkomna, och blifver till äfventyrs

dermed ändock icke fullt förnöjd. Sålunda upphäfves och undanrödjes den

beräkning och anordning, som vid auktionen blifvit verkstäld, till förlust

möjligen både för innehafvaren af penningfordran och för den, som egde

förmånsrätt efter 11 kapitlet 2 § Jordabalken, ty hade den senast upptäckta

skulden varit känd vid auktionen, så kunde deraf föranledts förnyadt

utrop af egendomen, utan förbehåll om nyttjanderättens bestånd,

och, om köpeskillingen då blifvit högre, hade både den, som egde förmånsrätt

efter 11 kapitlet 2 § Jordabalken och innehafvaren af penningfordran

kunnat blifva fullt förnöjda. Hur det i så fall går för innehafvaren af

ny ttj anderätten, kan vara omtvisteligt, men då det ej kan visas, att köpeskillingen

blifvit högre, derest egendomen utropats utan förbehåll om

nyttjanderättens bestånd, och det är ostridigt, att egendomen såldes med

slikt förbehåll, saknar han icke grund för att anse sig hafva blifvit orättvist

lidande, derest nyttjanderätten skulle gå för honom förlorad.

»Allt detta visar oemotsägligt, till hvilka olägenheter det leder, att

vid auktionstillfället icke finnas att tillgå fullständiga och tillförlitliga

uppgifter om den rätt, som tillkommer en hvar af dem, som hafva förmån

srättsanspråk på köpeskillingen för den egendom, som skall försäljas.

Det är ådagalagdt, att för detta ändamål gravationsbeviset ej är tillräckligt

upplysande, emedan detsamma hvarken utvisar, huru mycket,

som återstår oguldet af eu intecknad penningfordran, vare sig hufvudstol

eller ränta, ej heller upptager sådan fordran, enligt 11 kapitlet 2 §

Jordabalken, som icke blifvit intecknad. En sådan fullständig och fullt

tillförlitlig utredning af förhållandena lärer alltså icke kunna åstadkom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

mas med mindre innehafvare af intecknad penningfordran och af förmånsrätt

enligt 11 kapitlet 2 § Jordabalken förpligtas att, likasom öfrige

förmånsrättsegare enligt 127 § 2 mom., före eller vid auktionen anmäla

sina fordringar, vid äfventyr att eljest icke åtnjuta utdelning ur köpeskillingen

för egendomen.

»Det är af lagens stadganden i nu förevarande likasom i andra afseenden

nog uppenbart, att lagstiftaren, i realkreditens interesse, sökt

att åt innehafvare af intecknad penningfordran betrygga deras rätt, utan

att de skulle behöfva iakttaga hvarjehanda formaliteter, hvilka eljest

ansetts erforderliga; men denna lofliga omtanke kan gå för långt, om

derigenom andras välfångna rättigheter sättas på spel. Bland orsakerna,

hvarföre här i 127 § medgifves, att intecknad fordran får för god antagas

och beräknas, utan att vara anmäld, än mindre styrkt, likasom i

konkurs inteckningshafvare befrias från bevakande åt sin fordran, är väl

den, att inteckningshafvaren ej skall behöfva lemna från sig fordringsbeviset

eller ens en afskrift deraf eller göra sig besvär med en anmälan

om skulden. Hvarthän detta tillgodoseende af fordringsegarens beqvämlighet

kan leda, är här ofvan visadt. Men då Utsökningslagen i 54 §

fordrar för utmätnings vinnande fordringsbevisets öfverlemnande i hufvudskrift

till utmätningsmannen och i 99 § 2 mom. att, då fast egendom

efter öfverexsekutors förordnande skall å auktion försäljas utan föregången

utmätning, det skuldebref, hvarå borgenärs fordran sig grundar, skall

före utfärdandet af kungörelsen om auktionen till auktionsförrättaren i

hufvudskrift aflemnas, borde det ej vara oskäligt att fordra, det borgenären

i detta fall före eller vid auktionen aflemnade skuldebrefvet till

auktionsförrättaren, som tillika i de flesta fall är den, som sedermera

lemnar utdelningen derå. Detsamma bör gälla äfven om den, som innehar

ointecknad förmånsrätt efter 11 kapitlet 2 § Jordabalken, och detta

så mycket hellre, som det, enligt hvad här ofvan antyddes, kan lända

till hans egen fördel, i det anmälan af denna förut okända fordran möjligen

kan föranleda egendomens utbjudande utan förbehåll om intecknad

nyttjanderätts åtnjutande, och derigenom högre köpeskilling erhållas.

»En annan orsak till medgifvande af fordrans beräkning, ehuru densamma

icke blifvit anmäld, skulle möjligen vara den, att fordringsegaren

icke med säkerhet kunde anses ega kännedom om auktionen. Detta bör

icke vara händelsen med fordringsegare, hvilkas intecknade fordringar

äro upptagna i gravationsbeviset, ty desse skola enligt 100 § genom särskilda

kallelsebref om auktionen underrättas. De åter, som ega ointeck
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

nåd förmånsrätt enligt 11 kapitlet 2 § Jordabalken, och som underrättas

om auktionen genom kungörelse i god tid förut, enligt 99 §, införd i allmänna

tidningarne tre gånger, intagen i länstidningarne och uppläst i

tingslagets kyrkor, böra likväl ej heller kunna såsom giltigt skäl förebära

okunnighet om auktionen.

»Det är visserligen sant, att de sålunda föreskrifna sätt för auktionens

offentliggörande genom kungörelser och särskilda kallelser icke är fullkomligt

betryggande, så att en hvar, som innehar ett intecknadt skuldebref,

derigenom ofelbart får kunskap om den intecknade egendomens exsekutiva

försäljning. Dessa värdepapper äro nemligen numera ganska rörliga och

gå ur hand och i hand, så att auktionsförrättaren ej med säkerhet vet

hos livilka de finnas, och innehafvaren kan vara utrikes faren och kungörelser

i kyrkor och tidningar undgår hans uppmärksamhet. Andra sätt

för detta kungörande torde ej heller kunna användas utan skadligt dröjsmål

med försäljningen förorsakas. I allt fall synes det ej vara en oberättigad

fordran, att en inteckningshafvare eller annan förmånsrättsinnehafvare

skall använda någon grad af omtanke för bevarande och bevakande

af sina rättigheter, och dit skulle väl billigtvis kunna räknas skyldighet

att före eller vid auktion å den egendom, i hvilken han eger dylikt anspråk,

detsamma anmäla och styrka, vid äfventyr att eljest hafva gjort

sig förlustig af sin rätt att ur köpeskillingen njuta utdelning för sin

fordran. Vid fullgörandet af denna skyldighet kunde dock möjligen förpligtelsen

att dervid i hufvudskrift förete fordringsbevis eller annan handling,

på hvilken anspråket grundades, eftergifvas utan äfventyr, att det

angifna ändamålet förfelades, derest sagda bevis eller handling i besannad

afskrift ingåfves eller, der anspråk funnes, för hvilket skriftlig handling

ej läge till grund, detta skriftligen anmäldes.

»Med tillägg och ändringar i 100 och 127 §§:nas lydelse skulle kunna

i lagen uttryckas hvad här äfven blifvit antydt. Sålunda borde till

§100 läggas ett mom. 2 ungefärligen så lydande:

Till bevakande af sin rätt bör fordringsegare förete, i hufvudskrift eller

besannad afskrift, smädebref eller annat skriftligt fordringsbevis eller, der

fordran ej grundas på dylik handling, skriftlig anmälan af fordran, vid

äfventyr att i annat fall utdelning för samma fordran ur köpeskillingen för

egendomen ej åtnjutes.

samt 127 § erhålla detta innehåll:

Vid fördelning af köpeskillingen för utmätningsvis såld fast egendom,

skall för fordran, som enligt de i 97 och 98 §§ omförmälda handlingar är

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utshottets Utlåtande N:o 37.

i egendomen intecknad eller eljest deri eger förmånsrätt enligt 17 kapitlet

9 § Handelsbalken eller 11 kapitlet 2 § Jordabalken, den derå enligt förmånsrättsordningen

belöpande utdelning godtgöras, dock att förmånsrätt på grund

af stadgandet i 17 kapitlet 4 § ej må göras gällande i annat fall, än att

fastigheten är till konkurs afträdd.

Börande jemväl åt 130 § gifvas följande förändrade lydelse:

Då medel enligt 129 § afsättas, varde bestämmelse tillika meddelad,

huru beloppet fördelas skall, för det fall att detsamma eller någon del deraf

sedermera finnes ej böra tillkomma den borgenär, för hvars fordran det

blifvit af satt.i>

De olägenheter, hvilka, enligt hvad Justitieombudsmannen i föregående

framställning sökt visa, någon gång kunna uppstå till följd deraf,

att vid exekutiv auktion å fast egendom fordringsegare med inteckningsrätt

eller annan förmånsrätt i egendomen icke ega skyldighet att, i hufvudskrift

eller besannad afskrift, förete skuldebrefvet eller annat skriftligt

fordringsbevis eller, der fordran ej grundas på dylik handling, skriftligen

anmäla sin fordran, förefalla visserligen så betydande, att sträfvandet att

förebygga desamma må anses fullt berättigadt.

Det föreslagna sättet att afhjelpa dessa olägenheter eller stadgande

af skyldighet till sådant företeende eller sådan anmälan, som ofvan närmare

förmäles, vid äfventyr, att i annat fall rätten att för fordringen njuta

utdelning ur egendomens köpeskilling går förlorad, synes dock Utskottet icke

antagligt.

I Utskottets tanke skulle ett antagande af detta förslag medföra en

sådan rubbning af fastighetskrediten i vårt land, att endast denna omständighet

för Utskottet utgör tillräckligt skäl att afstyrka förslaget.

Det är just betydelsen af »inteckningen)) vid Rätten af den utfästa

fastighetspanten, att pantsättningen sålunda antages blifva eller, vid förekommande

behof, kunna blifva allom veterlig, och att nu stadga panträttens

anmälan å nyo vid en på förhand obestämbar tidpunkt och just

när den skulle göras gällande, vid äfventyr af den inprotokollerade och

uti fastighetsboken införda rättens förlust, synes Utskottet vara eu högst

betänklig åtgärd.

o O

Det kan sägas, att ifrågavarande rättsegare ju, enligt 99 och 100 §§

Utsökningslagen, erhålla underrättelse om auktionen. De, hvilka hafva

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utsleottets Utlåtande N:o 37.

inteckning i egendomen eller fordran eller rättighet, hvarför egendomen

enligt 11 kap. 2 § Jordabalken häftar, eller ega rätt till ränta eller annan

afgäld, som bör ur egendomen utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 §

Handelsbalken, skola visserligen särskildt underrättas, men sådant kan

naturligen icke ske, der de icke åro kände, samt är icke föreskrift, derest

de äro utom riket boende; och någon säkerhet finnes dessutom icke,

att kallelsebrefven, som få afsända^ med posten, verkligen framkomma.

Någon säkerhet finnes naturligen ännu mindre derför, att rättsegare, som

endast kallas genom allmänna kungörelser enligt 99 §, verkligen få kännedom

om auktionen.

Med anledning af det anförda får Utskottet hemställa,

att Riksdagen icke må bifalla Justitieombudsmannens

föreliggande framställning.

Stockholm den 28 Mars 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKEREET, 18 82.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.