Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38

1882-04-14 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1882:38, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

1

mo 38.

Ank. till Riksd. Kansli den 14 April 1882, kl. 6 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Riksdagens Justitieombudsmans

hemställan om förändrad lydelse af 23 § intecknings

för ordningen.

Lag-Utskottet afgifver härmed utlåtande öfver en af Justitieombudsmannen

i embetsberättelse!! till innevarande riksdag gjord hemställan om

förändrad lydelse af 23 § i förordningen angående inteckning i fast egendom

den 16 Juni 1875, hvilken hemställan har följande lydelse:

»I 114 § Utsökningslagen stadgas: då köpeskillingen blifvit gulden,

vare egendomen i köparens hand fri från ränta, utskyld eller annan af egendomen

utgående afgift, som före försäljningsdagen till betalning förfallit.

»De åtgärder, köparen emellertid skall vidtaga för att frigöra egendomen

från intecknade skulder, för hvilka egendomen vid försäljningen

häftade, finnas beskrifna i 23 och 21 §§ i Kongl. Förordningen angående

inteckning den 16 Juni 187 5, som stadga

23 §. År fast egendom efter utmätning såld å offentlig auktion

eller under konkurs, i den ordning Konkurslagen bestämmer, och vill

ny egare få egendomen frigjord från inteckning för fordran, som icke

kunnat af köpeskillingen gäldas; vare han dertill efter erhållen lagfart

berättigad, ändå att lian ej kan i hufvudskrift förete inteckningshandlingen.

Vill han af sådan rätt sig begagna, gifve å landet till domaren och i

Bill. till Riksd. Prat. 1882. 7 Sami. 24 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

stad till rätten in bevis om de inteckningar, som vid egendomens försäljning

deri funnos, så ock handling, som visar köpeskillingens fördelning

borgenärerne emellan, samt intyg att denna fördelning blifvit af dem

godkänd eller vunnit laga kraft» — — —

24 §. Har inteckning, på grund deraf, att konkurs inträffat, blifvit

genom laga kraft egande beslut förklarad vara utan verkan, då må ock,

på ansökan af ny egare, som fått lagfart å egendomen, inteckningen dödas

utan hinder deraf att den handling, hvarå inteckning beviljats, icke i

hufvudskrift företes — — —

»Dessa medgifvanden, att inteckning får dödas af domstolen, utan att

inteckningshandlingen i hufvudskrift företes, utgöra undantag från det

allmänna stadgandet i näst föregående 22 § af sist berörda Kongl. Förordning,

som bjuder, att, om någon vill låta inteckning helt och hållet

eller till viss del dödas, han skall uppvisa handlingen i hufvudskrift för

den rätt, som beviljat inteckningen, och skrifve rätten å handlingen bevis

om dödandet.

»Medgifvandena gälla likväl endast dödande af inteckningen för så

stort belopp af den intecknade skulden, som icke kunnat med köpeskillingen

gäldas, men ej för det belopp, som genom köpeskillingen

är guldet. Det är dock uppenbarligen för köparen lika vigtig! att få

egendomen befriad från denna del af den intecknade gälden, som från

den oguldna, och han bör dertill vara lika, om icke mer, berättigad än

i fråga om den del af skulden, som icke blifvit betald. Att den förra

delen af skulden, ehuru betald, fortfarande belastar egendomen är naturligtvis

egaren till men, ehvad han vill sälja eller belåna egendomen.

Det är klart, att om han företer för rätten inteckningen 5 hufvudskrift,

han ock får densamma äfven i denna del dödad, men inteckningshafvaren

är ej villig och kan ej tvingas att lemna handlingen ifrån sig. Och han

kan verkligen behöfva den, till exempel om han vill utsöka, hvad han

icke utfått ur den intecknade egendomen, hos skuldebrefvets utgifvare

eller hos dem, som till äfventyrs för denne iklädt sig borgen. Men det

är just denna samma svårighet att i handom bekomma den endast till en

del infriade inteckningen, som utgör grunden för medgifvandet att utan

företeende af inteckningshandlingen få inteckningen dödad för den del

af det intecknade beloppet, som icke blifvit gulden, och denna grund

bör, såsom redan är anmärkt, med samma skäl gälla för tillåtelse att få

inteckningen dödad för den del af den intecknade skulden, som blifvit.

betald. Vådan för missbruk synes i ena fallet ej vara större än i det andra.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38. 3

»I lika brydsam ställning, i fråga om möjlighet att få inköpt fast egendom

frigjord från intecknad gäld, befinner sig köparen, då vid köpeskillingens

fördelning beloppet för en fordran, som enligt gravationsbeviset

finnes belasta den försålda egendomen, blifvit afsatt och till

landtränteriet eller bankinrättning levereradt, emedan inteckningshafvaren

icke instält sig till medlens lyftande, och denna olägenhet fortvarar, så

länge inteckningshafvaren i detta afseende underlåter att uttaga medlen.

Att i detta fall tillåta inteckningens dödande, bör ej hafva med sig menligare

följder för rättssäkerheten, än i det ofvan beskrifna. Medlen äro

nemligen i allmänt förvar, och inteckningshafvaren underrättas om inteckningens

i fråga satta dödande.

»Den lagstiftningsåtgärd, som vore tillräcklig att afhjelpa nyss anmärkta

olägenheter, skulle helt enkelt bestå i uteslutande af ett par

korta meningar i ofvan åberopade 23 § af Inteckningsförordningen, så att

denna erhölle följande lydelse:

§ 23. År fast egendom efter utmätning såld å offentlig auktion

eller under konkurs, i den ordning Konkurslagen bestämmer, och vill ny

egare få egendomen frigjord från inteckning för fordran, hvarmed den är

belastad; vare han dertill efter erhållen lagfart berättigad, ändå att han

ej kan i hufvudskrift förete inteckningshandlingen. Vill han af sådan rätt

sig begagna, gifve å landet till domaren och i stad till Rätten in bevis

om de inteckningar, som vid egendomens försäljning deri funnos, så ock

handling, som visar köpeskillingens fördelning borgenärerne emellan, samt

intyg att denna fördelning blifvit af dem godkänd eller vunnit laga kraft.

Domaren eller Rätten skall derefter medelst kallelse, hvilken genom

sökandens försorg bör införas tre gånger i allmänna tidningarna, minst

fjorton dagar mellan hvarje gång, förelägga inteckningshafvare, som antingen

alldeles icke eller endast till en del fått sin fordran ur köpeskillingen

gulden, att, om han mot inteckningens dödande har något att påminna,

sådant hos Rätten anmäla, å landet sist på första rättegångsdagen af det

ting, som infaller näst efter två månader, och i stad inom två månader

från sista kungörelsedagen. Göres ej påminnelse inom den utsatta tiden,

eller ogillar Rätten påminnelse, som blifvit gjord; varde inteckningen

dödad.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottet? Utlåtande N:o 38,

Så väl de ordalag, i hvilka Kongl. kungörelsen den 18 December

1823, innefattande tillägg till 24 § af inteckningsförordningen den 13

Juli 1818, var affattad, som ock den tolkning, hvilken i lagskipningen

gafs åt samma kungörelse, utmärka, att, sedan köpeskilling för fastighet,

som blifvit antingen å utmätningsauktion eller under konkurs af borgenärer

genom offentligt utrop försåld, funnits icke förslå till gäldande af

de fastigheten vidlådande inteckningar samt vid sådant förhållande vederbörande

domstol, uppå köparens anmälan, utfärdat ediktalstämning med

praeclusiv verkan å »de inteckning skafvare, som antingen alldeles icke eller

endast till någon del fått sina inteckningar utur köpeskillingen guldne». domstolen,

ehvad inteckningshafvarne begagnade rättigheten att varda hörde

eller icke och jemväl utan hinder deraf, att originalinteckningshandlingarne

icke uppvistes, ansågs ega oinskränkt befogenhet att Dangående inteckningarnes

dödande sig utlåtas. Till följd deraf faun sig domstolen oförhindrad

att, äfven om en del af intecknad fordran blifvit ur köpeskillingen

gulden, ändock om dödande af inteckningen i dess helhet, således äfven

i hvad den afsåg guldna, beloppet, förordna, ändå att inteckningshandlingen

i hufvudskrift icke företeddes.

Motsvarande stadgande återfinnes i Lagkomiténs förslag till Jordabalk

8 kap. 27 §. Ehuru affattningen företer ordalag, hvilka äro skiljaktiga

från de i Kongl. kungörelsen den 18 December 1823 förekommande,

i det förslaget talar om kallelse m de inteckningshafvare, som ej fått sina

inteckningar ur köpeskillingen guldna», och slutligen stadgar: »värden inteckningarna

dödade, ändå att inteckning shandling arne ej i hufvudskrift företes

kunna», torde man, med afseende å hvad Lagkoinitén i sina motiv rörande

förevarande ämne yttrat, vara berättigad antaga, det komitén icke haft

för afsigt att föreslå bestämmelser, som i sak afveke från dem, hvilka

innefattades i Kongl. kungörelsen den 18 December 1823. Komiténs åberopade

yttrande lyder nemligen sålunda: »Med anledning af Kongl. Förordningen

den 18 December 1823 har komitén meddelat föreskrift, huru

de inteckningar i egendom, som efter utmätning eller under konkurs blifvit

såld å offentlig auktion, hvilka ej kunnat gäldas ur köpeskillingen,

må dödas, ehuru inteckningshandlingarne ej i hufvudskrift företes.»

Deremot har Lagberedningen i 9 kap. 34 § Jordabalken åt hithörande

bestämmelser gifvit följande lydelse: »Domaren — — utfärde

— — kallelse å inteckningshafvare, som ej fått sin fordran ur köpeskillingen

gulden, att hos Rätten anmäla, om han mot inteckningens dödande

har något att påminna. — — Kommer ej inteckningshafvare — — med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38

påminnelse till Rätten in eller ogillar Rätten påminnelse som gjord är;

varde inteckningen dödad för hvad af köpeskillingen ej gäldas kunnats

Enahanda bestämmelse innehålles ock i gällande inteckningslags 23

§, hvaraf slutet lyder sålunda: »Göres ej påminnelse inom den utsatta tiden

eller ogillar Rätten påminnelse, som blifvit gjord, värde inteckningen

dödad för hvad af köpeskillingen ej kunnat gäldas.»

Domstols befogenhet uti ifrågavarande afseende är således nu mera

inskränkt till åtgärden att döda inteckningen för hvad af köpeskillingen

ej kunnat gäldas.

Justitieombudsmannens förslag går nu ut derpå, att lagstiftaren skulle

icke allenast med öfvergifvande af den omfattade grundsatsen, att inteckning

för så stor del af intecknad fordran, som blifvit ur fastighetens köpeskilling

gulden, icke må dödas med mindre inteckningshandlingen i Imfvudskrift

för vederbörande domstol uppvisas, meddela enahanda bestämmelse,

som innehölls i Kongl. kungörelsen den 18 December 1823, utan

äfven från den i 22 § af inteckningslagen uppstälda allmänna regel, att

den, som vill låta inteckning helt och hållet dödas, skall för sådant ändamål

uppvisa inteckningshandlingen i hufvudskrift för den Rätt, som beviljat

inteckningen, medgifva undantag i det fall, att, oansedt intecknadt fordringsbelopp

kan ur köpeskillingen för exekutivt eller å konkursauktion

försåld fastighet till fullo gäldas och jemväl blifvit för inteckningshafvarens

räkning afsatt, denne underlåter att mot aflemnande af det intecknade

skuldebrefvet uttaga de afsätta medlen.

Den afvikelse från regeln i 22 § inteckningslagen, som Justitieombudsmannens

förslag i senare delen åsyftar, måste Utskottet på det bestämdaste

afstyrka. Det kan nemligen icke vara rådlig! att utan verkligt

trängande behof meddela ifrågasatta undantagsbestämmelse, hvarigenom

för dem, som kunna vara benägne att öfva oredlighet, skulle öppnas flera

tillfällen, än dem stadgandena i 23 och 24 §§ inteckningslagen redan erbjuda,

att å andra, som vore i god tro, svikligen öfverlåta intecknade skuldebref,

hvilka, ehuru de efter inteckningens dödande saknade allt värde,

likväl, enär bevis derom icke funnes å skuldebrefven tecknade, företedde

en skenbar giltighet; men enligt Utskottets åsigt förefinnes icke ett sådant

behof, som nyss är nämndt. I förevarande fall lärer väl i allmänhet den

nye egaren till fastigheten icke behöfva länge vänta på, att inteckningshafvaren

hos vederbörande anmäler sig att mot aflemnande af den intecknade

skuldsedeln lyfta de honom vid köpeskillingens fördelning tillagda

medel, helst derå icke torde erhållas någon ränta. Sådana medel skola

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

nemligen i regeln, jemlikt stadgandena i 136 och 137 §§ af Utsökningslagen,

nedsättas i länets ränteri, som icke svarar för någon ränta.

Endast undantagsvis föreskrifver 138 § af samma lag att dylika medel

må, der någon rättegande det äskar, insättas i bankinrättning för att der

innestå mot ränta, hvilken kommer den borgenär till godo, som tinnes till

medlen berättigad; och den rättegande, som kunde hafva intresse att äska

sådan insättning, vore ju vederbörande inteckningshafvare, den der emellertid,

enligt den gjorda förutsättningen, icke låter höra af sig.

Utskottet vill deremot icke förneka, att i händelse intecknad fordran

kan till en del ur köpeskillingen för försålda fastigheter gäldas, verkliga

svårigheter kunna, om inteckningshafvaren är motvillig, för nye egaren

uppstå, när han vill frigöra fastigheten från inteckningen för så stort belopp,

som svarar mot hvad som kan gäldas och jemväl i allmänhet varder,

emot afskrifning å intecknade skuldebrefvet, guldet utan att inteckningen

alltid i sammanhang dermed dödas. Utan att afgöra den fråga,

som härvid tränger sig på, eller huruvida icke enligt gällande rätt nye

egaren må vara berättigad att såsom vilkor för utbetalning till inteckningshafvaren

af det belopp, som kan ur köpeskillingen gäldas, uppställa

den fordran, att inteckningshafvaren i sammanhang med lyftande af berörda

belopp bör emot recepisse till nye egaren aflemna intecknade skuldebrefvet

i hufvudskrift för inteckningens dödande i den ordning 22 § af

inteckningslagen utstakar, eller till sådan åtgärd på annat sätt, som kan

finnas lämpligt, medverka, föreställer sig dock Utskottet, att ett uttryckligt

lagstadgande i sådan syftning skulle vara det bästa botemedel mot

de af Justitieombudsmannen öfverklagade olägenheter; hvaremot Utskottet

på förut anförda skäl anser andra undantag, än de hvilka redan äro stadgade

i 23 och 24 §§ af inteckningslagen, icke böra från den i 22 § uppstäda

regel medgifvas och således ett återvändande till det i Kongl. kungörelsen

den 18 December 1823 medgifna förfarande icke böra ega rum.

Något förslag föreligger emellertid icke om antagande af nytt lagstadgande

i nyss angifna syftning.

En utväg, som under nuvarande lagstiftning otvifvelaktigt står nye

egaren öppen för att framtvinga dödande af inteckning, hvars belopp kan

vare sig till fullo eller till någon del ur köpeskillingen för exekutivt eller

å konkursauktion inköpt fastighet gäldas, är att till laga domstol instämma

vederbörande inteckningshafvare att genmäla påstående om intecknade

skuldebrefvets företeende i dödningsändamål.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

På grund af det anförda får Utskottet hemställa,

att Justitieombudsmannens förevarande förslag icke

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 April 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af Herr Åbergsson, med hvilken Herrar Widmark, Samzelius, Lewin,

Anders Persson, Ekenman och Smedberg instämt:

»Af de motiv, Justitieombudsmannen för sitt förslag anfört, synes

det som hans mening varit, att ny egare till exekutivt försåld fastighet

borde berättigas att, efter ediktalstämning å inteckningshafvarne, få alla

inteckningarna utan deras företeende i hufvudskrift dödade, således jemväl

de inteckningar, till hvilkas fulla gäldande köpeskillingen lemnat tillgång.

Det af Justitieombudsmannen framlagda förslag till förändrad redaktion

af 23 § Inteckningsförordningen innehåller också bestämmelse om

rätt för nye egaren att, utan inteckningshandlingens företeende, få egendomen

frigjord från inteckning för fordran, »hvarmed den är belastad»,

hvilket uttryck torde åsyfta hvarje intecknad fordran, äfven om den blifvit

ur köpeskillingen till fullo gulden. En sådan utsträckning af nu gällande

lagstadgande synes mig icke lämplig; men om man skulle vilja

medgifva nye egaren en sålunda utsträckt rätt, vore det utan tvifvel nödvändigt

att den ediktalstämning, som äfven Justitieombudsinannnen ansett

nödig, komme att innefatta föreläggande för alla, inteckningshafvarne att

i ärendet sig yttra, och icke, såsom Justitieombudsmannen föreslagit, endast

de inteckningshafvare, hvilka antingen alldeles icke eller endast till en

del fått sina fordringar ur köpeskillingen guldna.

Emellertid kan jag, såsom redan är nämndt, icke godkänna Justitieombudsmannens

förslag att medgifva dödande af till fullo guldna inteck
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

ningar utan deras företeende. Regeln måste vara, att inteckning ej dödas

utan att inteckningshandlingen för Rätten uppvisas i hufvudskrift och förses

med Rättens bevis om dödandet, hvarigenom man förekommer framtida

missbruk af inteckningshandlingen. Då inteckningshafvaren erhåller

full betalning ur köpeskillingen, lemnar han inteckningshandlingen från

sig, och dödandet kan derefter i vanlig ordning ega rum.

Det i 23 § omförmälda undantagsstadgande om intecknings dödande

utan dess företeende är förestafvadt af nödvändigheten för de fall, då

nye egaren icke kan få fram inteckningshafvaren eller icke kan förmå

honom att lemna inteckningshandlingen från sig, hvilket vanligen inträffar

då inteckningshafvaren icke för sin fordran erhållit betalning ur köpeskillingen.

I dessa fall har lagen anvisat nye egaren eu utväg att få inteckningen

dödad, äfven utan inteckningshandlingens uppvisande. Då

emellertid grunden till detta undantagsförfarande icke är att söka i den

omständighet, att köpeskillingen icke lemnat tillgång till den intecknade

fordringens gäldande, utan i svårigheten, ofta omöjligheten i detta fall

för nye egaren att komma i besittning af inteckningshandlingen, och då,

vid fråga om dödande af inteckning för fordran, för hvilken betalning

endast till en del ur köpeskillingen utgått, samma svårighet att komma

i besittning af inteckningshandlingen för nye egaren förefinnes, vare sig

han vill låta döda inteckningen för den del af fordringen, som blifvit ur

köpeskillingen gulden, eller för den oguldna andelen deraf, synes hans rätt

att utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad icke böra

inskränkas till den del af inteckningsbeloppet, till hvars gäldande köpeskillingen

icke räckt, utan förnuftigtvis böra gälla inteckningens hela belopp.

Faran af inteckningshandlingens missbrukande i följd deraf, att den

icke varder försedd med Rättens bevis om dödandet, är icke större med

hänsyn till det belopp, som ur köpeskillingen guldits och som ju blifvit

af exekutor å inteckningshandlingen afskrifvet, än med hänsyn till det

belopp, som ej kunnat af köpeskillingen gäldas; och faran för missbruk

af denna inteckningshandling är icke större än för missbruk af de efter

ediktalstämning dödade inteckningar, hvilka icke till någon del njutit

betalning ur köpeskillingen.

Till följd häraf biträder jag Justitieombudsmannens förslag, i hvad

det afser rätt för nye egaren att få inteckning, för hvilken betalning

endast till en del ur köpeskilling utgått, i dess helhet dödad utan inteckningshandlingens

företeende i hufvudskrift, och tillstyrker alltså att Riksdagen

måtte för sin del besluta,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 38.

9

att 28 § i Kongl. Förordningen angående inteckning i fast egendom

den 1G Juni 1875 skall erhålla följande förändrade lydelse:

(Nuvarande lydelse).

År fast egendom efter utmätning

såld å offentlig auktion eller

under konkurs i den ordning konkurslagen

bestämmer, och vill ny

egare få egendomen frigjord från inteckning

för fordran, som icke kunnat

af köpeskillingen gäldas; vare

han dertill efter erhållen lagfart berättigad,

ändå att han ej kan i hufvudskrift

förete inteckningshandlingen.

Vill han af sådan rätt sig begagna,

gifve å landet till domaren

och i stad till Rätten in bevis om

de inteckningar, som vid egendomens

försäljning deri funnos, så ock handling,

som visar köpeskillingens fördelning

borgenärerne emellan, samt

intyg att denna fördelning blifvit af

dem godkänd eller vunnit laga kraft.

Domaren eller Rätten skall derefter

medelst kallelse, hvilken genom sökandens

försorg hör införas tre gånger

i allmänna tidningarna minst fjorton

dagar mellan hvarje gång, förelägga

inteckningshafvare, som ej fått sin fordran

ur köpeskillingen gulden, att,

om han mot inteckningens dödande

har något att påminna, sådant hos

Rätten anmäla, å landet sist på första

rättegångsdagen af det ting, som

infaller näst efter två månader, och

i stad inom två månader från sista

kungörelsedagen. Göres ej påminnelse

inom den utsatta tiden, eller

Bill. till Riksd. Prof. 1882. 7 Samt.

(Föreslagen lydelse).

antingen alldeles icke eller endast till

någon del. — — —

livilkens fordran antingen alldeles icke

eller endast till någon del blifvit--

24 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

ogillar Rätten påminnelse, som blifva

gjord; värde inteckningen dödad varde inteckningen dödad,

för hvad af köpeskillingen ej kunnat

gäldas.»

Herr Friherre von Essen har begärt få här antecknadt, att han icke

deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

N:o 39.

Ank. till Rikgd. Kansli den 14 April 1882, kl. 6 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Riksdagens Justitieombudsmans

hemställan om tillägg till 104 § 2 mom. Utsökningslagen

samt till 33 § Intecknings förordningen.

Justitieombudsmannen har i den till innevarande Riksdag afgifna

embetsberättelse gjort en hemställan af följande lydelse:

»Sedan i 104 § 1 mom. Utsökningslagen stadgats, att när å utmätnings-

och konkursauktion säljas flera fasta egendomar, som för en fordran

äro gemensamt intecknade, då skall, om bland dem någon häftar

för särskild inteckning eller kommit i särskild egares hand, hvarje egendom

för sig till försäljning utbjudas, och, om vid denna försäljning egendomarne

ej gå så högt, att fordran, för hvilken de äro gemensamt intecknade,

fullt kan gäldas, alla egendomarne gemensamt utropas till för
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1882:32 Skrifvelse, angående förändrad lydelse af 23 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 Juni 1875. s. 12 i texten