Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39

1882-04-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1882:39, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

ogillar Rätten påminnelse, som blifva

gjord; värde inteckningen dödad varde inteckningen dödad,

för hvad af köpeskillingen ej kunnat

gäldas.»

Herr Friherre von Essen har begärt få här antecknadt, att han icke

deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

N:o 39.

Ank. till Rikgd. Kansli den 14 April 1882, kl. 6 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Riksdagens Justitieombudsmans

hemställan om tillägg till 104 § 2 mom. Utsökningslagen

samt till 33 § Intecknings förordningen.

Justitieombudsmannen har i den till innevarande Riksdag afgifna

embetsberättelse gjort en hemställan af följande lydelse:

»Sedan i 104 § 1 mom. Utsökningslagen stadgats, att när å utmätnings-

och konkursauktion säljas flera fasta egendomar, som för en fordran

äro gemensamt intecknade, då skall, om bland dem någon häftar

för särskild inteckning eller kommit i särskild egares hand, hvarje egendom

för sig till försäljning utbjudas, och, om vid denna försäljning egendomarne

ej gå så högt, att fordran, för hvilken de äro gemensamt intecknade,

fullt kan gäldas, alla egendomarne gemensamt utropas till för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

säljning; heter det i 2 mom.: »Gå ej vid det gemensamma utropet egendomarne

öfver sammanlagda beloppet af det, som bjudits vid de särskilda

utropen, stånde vid första försäljningen fast; gå de högre, galle sista försäljningen,

och varde öfverskottet på de gemensamt utropade egendomarne

fördeladt efter de uppskattningsvärden, hvarefter allmän bevillning utgick

för nästföregående år. Har någon af egendomarne blifvit styckad, och

finnes ej sådant uppskattningsvärde för hvarje del, då skall den på egendomen

belöpande andel i öfverskottet mellan delarne skiftas efter den för

hvarje del bjudna köpeskilling.

»Men nu kan det hända och har äfven mer än en gång händt, att

på en sådan afsöndrad hemmansdel, hvarå uppskattningsvärde ej funnits,

något köpeanbud ej heller skett vid det särskilda utropet af densamma.

Huru skall i sådant fall förfaras för att erhålla ett värde på i fråga varande

hemmansdel?

»Förgäfves sökes något svar på denna fråga i 32 och 33 §§ af Inteckningslagen,

der eljest samma ämne, eller sättet för utrönande af

värdet å eller ansvarsbeloppet för hvarje under en gemensam inteckning

inbegripen egendom afhandlas. Der talas om, att i händelse uppskattning

till allmän bevillning för året näst före den tid, då inteckningen söktes,

icke finnes, den uppskattning, som efter nämnda tid skedde, skall tagas

till efterrättelse, men denna utväg är i förevarande fall af lätt funna skäl

ej användbar. Det skulle då vara utmätningsförrättarens värdering, som

skulle tillämpas, men detta kan säkerligen ej ske i andra fall, än der utmätning

verkligen egt rum. Nu medgifver emellertid 28 § Utsökningslagen,

att öfverexekutor må förordna om intecknad egendoms försäljning

utan förutgången utmätning. Det torde derföre vara nödigt, att till 104

§ 2 mom. ett tillägg göres, som bestämmer att, då någon köpeskilling ej

blifvit för den i fråga varande egendomen bjuden, det af utmätningsmannen

derå satta värde skall antagas, och, då sådant ej finnes utsatt, värdet

utrönas genom särskild uppskattning, den auktionsförrättaren låter

verkställa.

Ett lika beskaffad! tillägg kunde ock af samma skäl böra göras till

hvad i 33 § Inteckningslagen stadgas.»

Det af Justitieombudsmannen uppgifna fall, under åberopande hvaraf

han ansett nödigt, att tillägg af föreslaget innehåll göres ej mindre till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

104 § 2 inom. Utsökningslagen än äfven till 33 § inteckningslagen, torde,

med afseende a hvad i 4 § af gällande Bevillningsstadga och 11 § af

gällande instruktion för taxeringsförrättningarne stadgas rörande uppskattning

till bevillning af fast egendom och tiden för sådan uppskattnings

giltighet, kunna antagas så sällan i verkligheten inträffa, att för slitande

af de i sadant fall uppkommande tvistefrågor icke lagstiftarens, utan lagskiparens

åtgärd lämpligen bör påkallas. Hvarje försök att göra lagstiftningen

så fullständig och uttömmande, att hon innehåller uttryckliga

rättsregler, de der kunna för afgörande af de mest sällsynta undantagsfall

åberopas, måste misslyckas till följd af den inenskliga tankens oförmåga

att på förhand uppställa alla de möjliga rättsfall, hvilka framdeles

kunna i verkligheten förekomma; och funnes än någon utsigt, att ett dylikt

försök skulle lyckligt aflöpa, vore det måhända ändock välbetänkt

att afstå derifrån af berättigad farhåga, att eljest lagstiftningens omfång

skulle blifva sa vidsträckt, dess innehåll så digert, att möjligheten att

öfverskåda det förra och inhemta det senare ginge alldeles förlorad.

Äfven vid den ofullständighet, som vidlåder och måste vidlåda all lagstiftning,

skall dock den insigtsfulle och erfarne lagskiparen förstå att

med tillämpning af vetenskapligt grundade och bepröfvade lagtolkningsregler

afgöra förekommande rättstvister af omförmälda beskaffenhet lika

riktigt, som om de blifvit af lagstiftaren förutsedde och för deras bedömande

uttryckliga regler gifna.

Men äfven om hvad Justitieombudsmannen andragit skulle anses

innebära fullgiltiga skäl att skrida till ett fullständigande af bestämmelserna

i åberopade lagrum, så torde Justitieombudsmannens framställning

icke träffa kärnpunkten af frågan, i hvilka afseenden samma lagrum tarfva

att fullständigas. Vid närmare granskning ej mindre af hvad 104 § Utsökningslagen

innehåller, än äfven af de ordalag, hvari de särskilda lagbuden

äro affattade, framgår med visshet, att lagstiftaren näppeligen tänkt

sig som möjligt, att ju icke vid utrop till försäljning af hvarje egendom

för sig bud å densamma skulle göras. Det torde kunna sägas, att enligt

lagstiftarens förutsättning afgifvande af bud vid hvarje särskildt utrop å

den dervid till försäljning utbjudna egendom utgör ett nödvändigt vilkor

för tillämpning af det föreskrifna sättet att beräkna, huruvida sammanlagda

beloppet af det, som bjudits vid de särskilda utropen, understiger

det belopp, hvartill samtliga egendomarne vid det gemensamma utropet

gatt, eller med andra ord, huruvida genom sistnämnda åtgärd beredts

något öfverskott att efter stadgade grunder (d. v. s. i regeln de uppskatt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

ningsvärden, hvarefter allmän bevillning för nästförutgående år utgick)

på de gemensamt intecknade egendomarne fördelas. Frågan, huruvida ett

öfverskott verkligen kan anses hafva genom det senare gemensamma utropet

uppstått, måste således först vara afgjord, innan man kan skrida

till fördelning af öfverskott. Det ligger ju i öppen dag, att, om t. ex.

de gemensamt intecknade fastigheterna äro till antalet tre, samt vid de

särskilda utropen bud göras å endast två af dem, summan af de belopp,

som bjudas å dessa två fastigheter, icke kan, om man nemligen afser ett

tillfredsställande resultat, jemföras med det belopp, hvartill vid gemensamt

utrop samtliga tre fastigheterna gå. Naturligare kunde i förutsatta

händelse ett sådant tillvägagående förefalla, att de två fastigheter, hvarå

särskilda bud gjorts, först gemensamt utropades till försäljning, hvarvid

lätt vore funnet, huruvida det senare utropet beredt öfverskott att på

samma två fastigheter fördelas, samt att derefter alla tre fastigheterna

genom gemensamt utrop försåldes, i hvilken händelse genom enkel subtraktion

ett köpeskillingsvärde äfven erhölles å den tredje fastigheten,

hvarå vid det särskilda utropet något bud icke skett. Utskottet föreställer

sig således, att, om eu revision af stadgandena i 104 § Utsökningslagen

skulle anses erforderlig, densamma borde i främsta rummet afse att

för alla tänkbara fall utstaka ny lämplig ordning att utröna, huruvida

det eller de gemensamma utropen beredt något öfverskott att fördelas på

de särskilda fastigheterna. Men härom föreligger icke något förslag.

Slutligen får Utskottet uttala den åsigt, att, äfven om ett sådant tilllägg,

som Justitieombudsmannen föreslagit, gjordes till 104 § 2 mom.

Utsökningslagen, dylikt tillägg till 33 § inteckningslagen icke derför synes

vara erforderligt.

Pa grund af hvad sålunda anförts får Utskottet vördsamt hemställa,

att Justitieombudsmannens förevarande hemställan

icke må föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 April 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

Reservationer:

af Herr Sam tellus, mot vissa delar af den i utlåtandet begagnade

motivering;

af Herr Åbergsson, med hvilken herr Anders Persson instämt:

»Då, enligt hvad Justitieombudsmannen visat, fall kan inträffa, som

icke finnes i 104 § Utsökningslagen förutsedt, anser jag lagen härutinnan

böra fullständigas i det syfte, Justitieombudsmannen antyda»

*:o 40.

Ank. till Riksd. Kansli den 14 Apvil 1882, kl. 6 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring

i gällande grunder för rösträtt vid prestval.

Fråga om ändring i gällande grunder för rösträtt vid prestval har

väckts i tvenne från Andra Kammaren till Lag-Utskottet hänvisade motioner,

N:r 35 och 48.

I motionen N:r 35 föreslår Herr N. J. Boström, »att Riksdagen för

sin del beslutar, att med upphäfvande af § 21 i Kongl. Förordningen om

prestval den 1 April 1843 i stället stadgas:

• Rösträtt vid prestval eger icke den, som icke eger rättighet att i

kyrkostämmas öfverläggningar och beslut deltaga».

Den sålunda till ändring föreslagna paragrafen lyder för närvarande

sålunda:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.