Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i bestämmelserna om församlingars rätt. att förfoga öfver kgrkokassorna.

1882-04-14 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1882:41, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i bestämmelserna om församlingars rätt. att förfoga öfver kgrkokassorna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4l.

1

N:o 41.

Ant. till Riksd. Kansli den 14 April 1882, kl. 6 e. in,

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring

i bestämmelserna om församlingars rätt. att förfoga öfver

kgrkokassorna.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven och till Lag-Utskottet hänvisad

motion, N:o 101, har Herr C. A. Larsson andragit, att, då kommunen

ålåge att ansvara för byggnad och reparation af kyrka med hvad

dit hörde; dä kyrkorna numera brandförsäkrades till sitt fulla värde;

dä vissa kyrkokassor vore så stora, att kassornas förvaltning och vård

vore förenade med icke ringa besvär och risk; och då det på senare

tider visat sig, att pastorer tillegna! sig och förskingrat dessa kassor;

man numera borde något lossa på det förmynderskap, som hittills utöfvats

öfver kommunerna i afseende på användandet af deras egna

kyrkokassor. Motionären anhåller följaktligen, »det Riksdagen ville besluta,

att i Kyrkolagen intaga det stadgande: att kommuner, hvars

kyrkokassor öfverstiga ett visst belopp, t. ex. fem ä tio tusen kronor, ega

använda Överskjutande beloppet till sådana ändamål, som äro för kommunen

gemensamma, såsom skol- och fattighusbyggnader eller vissa aflöningar-

åt skollärare, der flere än en äro för kommunen behöfiige.

Dock att, om kapital användes, beslut derom bör underställas domkapitlets

pröfning, och att besvär öfver dess beslut må fullföljas hos

Kongl. Maj:t».

I 26 kap. 8 § Kyrkolagen lemnas närmare bestämmelser, huru

kyrkas lösegendom samt handlingar böra förvaras i eu eller flere kistor

med tre lås; skolande kyrkoherden behålla ena nyckeln, kyrkovärden

Bill. till Riksd. Prof. 1882. 7 Sami. 25 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

den andra och en af sexmännen den tredje; »och må intet ther uttagas,

utan i dhesse Tre Personers närvara».

24 kap. 13 § samma lag förbjuder äfven, att vid visitationer någon

må taga något af kyrkans penningar och förära biskopen eller prosten,

»utan ther Ivyrckioherden och Församlingen, af god och fri] wilia, tänckia

åt gifwa dhem något, så skal dhet skee af dheras egne, och icke af Kyrckiones

Medel, som til dhes tarf och tienst allena, böra blifwa behållne och

oförrychte».

Så kortfattade bestämmelser kunde emellertid icke vara tillfyllestgörande.

Derför utfärdades, i enlighet med 13 och 32 punkterna af

resolutionen på allmogens besvär den 11 November 1686, Kongl. brefvet

till alla generalguvernörer, guvernörer, landshöfdingar, erkebiskop, biskopar

och superintendenter den 23 November 1686, hvari säges:

»Aldenstund åthskillige gånger tillförene af Wåre trogne undersåtare

uthi underdånighet påmint och begiärt är, det ett inseende och noga

undersökning hållas kunde, huruledes Kyrkornes medel af dem, som sådane

under händer haft, tid efter annan, ähre upburne och disponerade

wordne, hwilket Wij så mycket mehra för skiähligt hålle och nödigt

achte åt skee, som Wij esomoftast om hielp till Klockor, Kyrkors repation,

och Wijnsäds påökning ifrån alla Lands-orter ansökte warda; oachtandes

åt Wij tillförene dem nödig Byggnings och Wijnsäd, och andra

understöd häruthinnan i Nåde tillagt hafwe, hwarmed, sampt de wid ett

och annat tilfälle eliest Bifallande inkomster, där en rätt disposition

wore, Kyrkorne wähl skulle kunna widmachthållas; hwarföre äfwen Wij

både af sielfwa billigheten härtill inråcTde så wäl som af Allmogens wid

denna Riksdag församblade samptlige fullmächtiges underdåniga anhållan

ähre föranlåtne wordne sådant att låta wärkställa; Och såsom dhe öfwer

alt klaga, åt Kyrkio-kistorne hos dem merendels medellöse ähre, där

doch dagligen uti dem penningar infalla, både genom Kyrkiones egne

ordinarie inkomster, som dhe extra ordinarie, af pung-penningar, Testamenten,

och annat mehr, hwarmed Kyrkiorne, uthan wijdare sammanskott

af Församlingar, wähl underhållas kunde, där elliest sådane medel

rät använde och icke til särskilte personers nytta på somblige orter wid

visiterande, Probstarnes och andras kringresande, Ungdomen uti Socknen

åt förhöra, bortskiänkte blefwe; Altså är Wår Nådige willie och befallning,

det Biskopen tillika med Landshöfdingen, til hvilken Wi ock Wåre

Nådige ordres härom låtit afgå, efterser, huru förberörde Kyrkiornes

ordinarie och extra ordinarie inkomster ähre i hwar Socken och stad

anwände och hwar til dhe utgifne wordne, tilhållandes wederbörande

derföre en richtig redo och räkenskap giöra, likmätigt den Nådige Re
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

solution, Wi nu på Samptelige Allmogens allmänna beswärs punchter

§ 13 och 32, wid denna Riksdagen gifwit hafwe, tillseendes, om wid

det Eder anförtrodde---Biskopsdöme någorstädes sådant miss
bruuk

med Kyrkiomedlens bortskiänkande föröfwas plägar, som nu särdeles

i Nykiöpings Län klagas öfwer; hwilket, ehwarest det skeer, alfwarligen

hämmas och straffas måste, —- — —»

1 öfverensstämmelse härmed innehåller Kongl. brefvet till landshöfdingen

i Vestmanland och biskopen i Vesterås den 6 April 1695,

att landshöfdingen, jemte biskopen, skulle ett flitigt inseende hafva, det

kyrkors medel i länet rätteligen, och som sig borde, blefve använda till

kyrkornas nytta och fördel; och skulle derföre de, som dessa medel och

inkomster vore om händer betrodde, derföre årligen göra redo och räkning.

I presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723 stadgas ock i

punkt 23, att å sockenstämmor skulle, sedan kyrkoherden förestält kyrkans

angelägenheter och hvad till kyrkodisciplinen hörde, socknemännen rådslå

och beställa om kyrkans inkomst och räkenskap, hvilken borde rigtig

och verificeracl af kyrkoherden och kyrkovärdarne hållas, och vid årets

ända sluten vara, samt, sedan den af socknemännen då blifvit uti allmän

socknestämina öfversedd och erkänd, till vederbörande prosts och

biskops, eller, der så omträngde och nödigt funnes, landshöfdingens vidare

efterfrågan, så väl som medlen, i kyrkans kista eller eljest behörigen

förvaras.

På ofvan anförda 1686 och 1695 års Kongl. bref åberopar sig ock

Kongl. brefvet till Kammarkollegium den 6 Juni 1797. Konungens Befallningshafvande

i Östergötlands län hade hos Kongl. Maj:t anmält, att,

vid pröfningen af ett förekommet mål, huruvida eu församling egde rätt

att af medlidande eftergifva kyrko- och fattigkassornas fordringar hos

låntagare, hvilkas utgifne och i sakristian förvarade panter blifvit genom

inbrott bortstulna, skiljaktighet uti meningarne yppats mellan Konungens

Befallningshafvande och konsistorium i Linköping, dervid konsistorium

ansett församlingen oberättigad till en sådan eftergift af kassornas medel,

men landshöfdingen, med åberopad anledning af Kongl. brefvet till konsistorium

i Vexiö den 18 Juli 1791, deremot funnit sig med konsistorium

icke kunna häruti instämma, hvarför Konungens Befallningshafvande

hade i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes genom någon

allmän författning föreskrifva gränsen af församlingarnes rättighet i denna

del. Kammarkollegium androg, i ett på befallning afgifvet underdånigt

utlåtande, att af berörda Kongl. bref, såsom angående frågan, huruvida

kyrkans utlånta kapitaler uti bankomynt kunde med Riksgäldskontorskreditsedlar

betalas, den följd för församlingar att efter godtfinnande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

använda dessa medel till andra behof, så mycket mindre borde kunna

dragas, som utom det deras pröfningsrätt, inom detta ämne blifvit inskränkt,

tillsynen öfver kyrkomedlens användande genom Kongl. brefven

den 23 November 1686 och den 6 April 1695 blifvit landshöfdingen och

konsistorium gemensamt uppdragen, hvilka alltså egde pröfva, huru

vården deraf handhades och rätta de deremot förekommande fel, i anseende

hvartill och då denna ordnings bibehållande vore nödig samt

någon ändring uti förenämnda Kongl. förordnanden icke skett, kollegium

ansåg någon ytterligare författning häruti icke vara af nöden.

Kongl. Maj:t förklarade sig hafva funnit hvad af Kammarkollegium blifvit

anfördt vara väl grundadt och att församlingarne så mycket mindre

kunde ega någon rätt att efter behag och eget godtfinnande använda

kyrkans medel, som desamma icke tillkommit endast genom församlingarnes

enskildt gjorda sammanskott och gåfvor, utan äfven genom den

vin- och byggnadssäd, Kongl. Maj:t och kronan skänkt och bestått; ocli

som uti 1686 och 1695 års Kongl. bref tydligen funnes föreskrifvet, huru

och på hvad sätt kyrkans medel skulle handhafvas, fann Kongl. Maj:t,

lika med Kammarkollegium, att då dessa författningar eller Kongl. bref

icke blifvit upphäfna eller ändrade, något ytterligare eller förnyadt förordnade

uti detta ämne icke tarfvades, utan att landshöfdingen och konsistorium

i Linköping, i likstämmighet med hvad uti dessa Kongl. bref

stadgades, hade att öfver den anmälda förekomna frågan sig hufvudsakligen

yttra.

Angående vården och förvaltningen af kyrkornas fastigheter, medel och

öfriga tillhörigheter uti Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Hallands samt

Göteborgs och Bohus län utfärdades den 12 April 1815 en särskild

Kongl. instruktion, hvilken i viss del sedermera ändrades genom Kongl.

kungörelsen den 30 Juli 1859, som utfärdades för att möjliggöra tillämpningen

af Kong], brefvet den 6 April'' 1858 och Kammarrättens derå

grundade kungörelse af den 30 i samma månad, om tiden för räkenskapernas

aflemnande till granskning i Öfverrevisionsdepartementet. Genom

Kongl. kungörelsen den 27 Juni 1862 förklarades emellertid dessa

författningar skola upphöra att vara till efterrättelse gällande, hvadan

nämnda län blefvo, i afseende på sä väl användande som redovisning''

af kyrkomedel, stälda i lika förhållande med det öfriga riket.

Beträffande särskilt domkyrkomedel, så innehåller punkt 4 afPresterskapets

privilegier, att biskoparne och superintendenterna med konsistorierna

skola hafva inspektion på domkyrkotunnorna, såväl som alla andra .

domkyrkans handlingar, samt inkomster och utgifter, att de väl blifva

anlagde, och låta sysslomannen för dem årligen göra en rigtig räken
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

skap, den i konsistorium skall inläggas, öfverses och förvaras; men

originalet insändas till landskontoret och i öfrig! skulle dermed förfaras

enligt landshöfdingeinstruktionen. Ännu säger ock gällande landshöfdingeinstruktion

i § 81 mom. 18, att det tillhör Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att handhafva den genom särskilda författningar och stadganden

föreskrifna kontroll å förvaltning och redovisning af kyrkors tillhörigheter

och inkomster. Angående vården och förvaltningen af Lunds

domkyrka och hennes egendom linnes utfärdad en särskild Kongl. stadga

den 17 November 1859 med de sedermera genom Kongl. skrifvelsen den

21 December 1871 gjorda ändringar af dess 19 § 10 och 11 mom.

Sådana äro de spridda författningar, mestadels af äldre datum,

hvilka reglera användningen af kyrkokassorna och kontrollen å detta

användande. Här förtjenar endast att tilläggas, att, enligt § 2 i förordningen

om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd den 21 Mars

1862 samt om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm

den 20 November 1863 till kyrkostämmas handläggning höra frågor om,

bland annat, kyrkomedels användande, kyrko- och skolräkenskapers granskning

samt hushållning med och vård om kyrkans egendom:

För att kunna lemna upplysning om de åsigter, som göra sig gällande

vid pröfning hos Kongl. Maj:t af underdåniga ansökningar om användande

af kyrkokassemedel, har Utskottet låtit genomgå de å vederbörande byrå

inom Ecklesiastikdepartementet förda anteckningar öfver dylika ansökningsärenden,

handlagda åren 1874—1881, samt deraf inhemtat.,

att Kongl. Maj:t, enligt särskilda resolutioner, förklarat hinder enligt

författning ar ne icke möta för användande af kyrkokassa^ medel till anskaffande

af orgel, anbringande och underhåll af värmeapparat i kyrka

(resolution härom införd i Bihanget till Svensk Författningssamling 1877.

N:r 22), inlösen af jord till utvidgande af kyrkogård, brandredskap i kyrka,

aflöning till kyrkovaktare (med visst årligt belopp), bidrag till gäldande af

amortering clan för orgel och för boställshus åt klockare (med visst årligt

belopp);

samt att Kongl. Maj:t deremot, på särskilda ansökningar, bifallit, att

kyrkokassas medel tinge användas till byggande af kapellkyrka, upprättande

af jernstaket kring kyrkogård, grundläggande af sockenbibliotek, skolhusbyggnad

(med visst årligt belopp), aflöning till barnmorska (med visst

årligt belopp).

Jemväl anses Kongl. Maj:ts tillstånd erforderligt ej mindre i det

fall, att församling vill, till byggande af skolhus eller annat dylikt ändamål,

ur kyrkokassan upptaga lån på längre återbetalningstid än två år,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

än äfven, om församling vill för dylikt ändamål på kortare tid ur kyrkokassan

upptaga räntefritt lån.

Då af de många ansökningar, som af församlingar till Kongl. Maj:t

ingifvas om tillåtelse att använda kyrkokassemedel till vissa uppgifna

ändamål, framgår, att stor ovisshet för närvarande är rådande beträffande

församlings rätt i nämnda hänseende;

då Kongl. Maj:t följaktligen besväras med pröfning af en mängd dylika

ansökningsärenden, utan att något verkligt behof kan anses förefinnas,

att alla dylika frågor skola dragas under högsta statsmyndighetens

pröfning i ansökningsväg;

och då större frihet i dispositionen öfver kyrkokassorna synes, med

nutidens mera utvecklade kommunala lif, utan fara kunna åt församlingarne

lemnas;

. får Utskottet, med anledning af motionen, hemställa,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, om och i sådant

fall i hvilken utsträckning större frihet än för

* närvarande enligt åtskilliga, äldre författningar tillkommer

kyrkoförsamlingarne att förfoga öfver kyrkokassorna,

må kunna dem tillerkännas hvad angår sådana

ändamål, om hvilka kyrkostämma har att sig vårda,

samt, derest en sådan utsträckt dispositionsrätt öfver

kyrkokassorna finnes lämpligen böra församlingarne

tilläggas, till Riksdagen aflåta nådig proposition om

de förändringar, som deraf må påkallas i gällande förordningar

om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd.

Stockholm den 14 April 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Herrar Widmark, Grefve Mörner och Friherre von Essen hafva begärt

få här antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom

Utskottet, de två först nämnde i följd af erhållen ledighet från riksdagsgöromålen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.