Sök i Ratio Lex

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 48

1882-04-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1882:48, Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 48

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 48.

13

N:o 48.

An k. till Riksd. Kansli den 14 April 1882, kl. 6 c. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om omarbetande

af gällande förordning angående sparbanker.

Omarbetande af förordningen den 1 Oktober 1875, angående

sparbanker, ifrågasattes uti eu från Andra Kammaren till Lag-Utskottet

hänvisad motion, N:o 82, af Herr Axel Vidi. Ljungman
Motionären

säger sig icke vilja förneka, att våra nuvarande sparbanker

i det stora hela väl motsvarat de förväntningar, man varit berättigad

att ställa på deras verksamhet. Med fog kunde dock antagas, dels

att desamma säkerligen vore i stånd af en ännu mycket kraftigare utveckling,

dels att de icke motsvarade nutidens alla kraf på tillgodoseendet

af särskildt landtbefolkningens behof. Då vidare den nu gällande

lagstiftningen för sparbankerna synbarligen icke lemnade fullt

tillräckliga garantier för de till förkofran emottagna medlens vederbörliga

förvaltning, och då obekantskapen hos befolkningen med dylika

inrättningars bästa organisation, vård och reviderande tvifvels

utan utgjorde ett hinder för deras allmänna utbredning samt då den

värdefulla erfarenhet, som särskildt under det senaste årtiondet förvärfvats

i utlandet beträffande ifrågavarande inrättningars organisation

och förvaltning, icke längre borde lenmas obegagnad; så hemstälde

motionären ursprungligen, »det måtte Riksdagen i underdånig skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla dels om en tidens kraf motsvarande

omarbetning af nu gällande förordning för sparbanker, dels om utarbetandet

och utgifvandet på statens bekostnad af eu fullständig redogörelse

för sparbankers och låneföreningars hela organisation och förvaltning;»

och har, efter det Utskottet i Utlåtande N:o 1 på anförda skäl

till Andra Kammaren återlemna! motionen, motionären med Kammarens

bifall återtagit sista delen af motionen eller den, som afsåge ixtgifvande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.

af eu redogörelse för sparbankers och låneföreningars organisation och

förvaltning; hvarefter, med iakttagande af den angifna uteslutningen,

motionen i öfrigt af Andra Kammaren blifvit återförvisad till Lagutskottet.

Under ärendets behandling inom Utskottet har för Utskottet varit

tillgänglig en af motionären afgifven promemoria i ärendet, uti hvilken

såsom brist i den gällande förordningen om sparbanker anföres:

att förordningen icke fordrade sparbanksreglementens stadfästelse

af vederbörande myndighet, hvadan ock händt att, sedan dylik stadfästelse

begärts men icke, till följd af reglementets otillfredsställande

beskaffenhet, erhållits, sparbank icke dess mindre öppnats med bibehållande

af det underhaltiga reglementet;

att förordningen icke lade hinder i vägen för att under namn af

sparbank idkades verklig privatbanksrörelse, ett förhållande, hvilket vore

så mycket betänkligare, som kommuner ofta vore sparbankernas hufvudmän

samt ansvarige för desses hela affärsverksamhet, under det att

kontrollen öfver en dylik bankrörelse i landsorten vore ringa eller ingen;

att offentliga statistiska uppgifter öfver rikets sparbanksväsende

ådagalade, huru den säkerhet, emot hvilken de insatta medlen placerats,

regelbundet aftoge i soliditet med sparbanksrörelsens omfattning, och

huru sparbanker belånat eller inköpt jernvägsobligationer, aktier och

dylika värdepapper, med hvilka sparbankerna väl ej borde få befatta

sig, enär sådant kunde, i händelse det vunne vidsträcktare bruk, leda till

betänkliga följder;

att förordningen saknade bestämmelse om bokföring i sparbank

samt att dess bestämmelser om kontroll öfver granskning af sparbanksinrättning

vore otillräckliga.

Sparbanksväsendet har i vårt land tagit en stor utsträckning. Sålunda

funnos vid 1879 års slut 343 egentliga sparbanker — af hvilka

dock 3 icke voro i full verksamhet — med 565 filialkontor eller sparbankskomitéer,

samt åtminstone 11 folkbanker med sparkasseafdelningar. Af

de alltså till ett antal af 354 uppgående sparbanksinrättningarne kommo 94

på städerna och 260 på landsbygden. Delegarnes antal var 754,004, delegarnes

behållning utgjorde 136,564,383 kronor, sparbankernas egna tillgångar

10,624,393 kronor och deras skulder 930,551 kronor.

Utskottet finner icke för sin del 1875 års förordning, som tillkommit

på Riksdagens förslag, så helt och hållet sakna erforderliga garan
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48. 15

tier för ett rätt bedrifvande af sparbanksrörelse, som motionären synes

antaga.

Det är visserligen sant, att sparbanks reglemente icke behöfver

vara af Konungens vederbörande Befallningshafvande stadfäst,

men exemplar af detsamma, jemte anmälan om sedermera möjligen

skeende förändringar deri, skola dock aflemnas till Ivongl. Maj:t,s Befallningshafvande

och blifva sålunda offentliga. Sparbankerna torde ock i

allmänhet söka stadfästelse å sina reglementen af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.

Utskottet vill visserligen medgifva, att nuvarande kontroll öfver

sparbanks förvaltning icke är fullt betryggande, och att sparbanks styrelse

må hända har allt för stor frihet att röra sig med sparbanksmedlen;

men å andra sidan måste beaktas, att sparbankens hufvudmän, oftast

väl äfven styrelsens ledamöter, icke i denna sin egenskap uppbära någon

ersättning utan af allmänt intresse utöfva uppdraget. Vid

sådant förhållande är fara värdt, att ett kringskärande af friheten i

sparbanksförvaltningen genom alltför stränga kontrollföreskrifter skulle

medföra svårighet att till hufvudmän och styrelseledamöter erhålla fullt

lämpliga personer.

En verklig garanti för sparbankernas soliditet synes ligga i stadgandet

i förordningens § 4, att afl vinst, som å sparbanks rörelse uppkommer,

skall ingå i eu reservfond, till bestridande af nödiga omkostnader

och betäckande af möjligen inträffande förluster, dock att, när

reservfonden öfverstiger tio procent af insatta medel mod derå upplupen

ränta, öfverskottet må kunna, der ej reglementet innefattar förbud deremot,

användas för allmännyttigt ändamål. Då under de senare åren

tillväxten i delegarnes kapital ej varit synnerligen stor, utan under de

sista åren tvärtom minskats, under det att sparbankernas egen fond

temligen jemnt ökats, uppnå sparbankerna i allmänhet mer och mer det

faststälda beloppet för en normal reservfond. Vid 1877 års slut hade

af 329 sparbanker blott 34 så hög reservfond, år 1878, 44 af 338 och

vid 1879 års slut 71 af 343. I medeltal för alla sparbankerna utgjorde

reservfonden vid 1879 års slut 7,9 % af delegarnes behållning. Att den

varit i jemn tillväxt, synes af följande procenttal för de sex åren 1874

—1879:’5,i %, 5,3 %, 5,e %, 6,3 %, 7,2 %, 7,9 %. Detta förhållande mellan

reservfond och delegarekapital vexlar dock mycket i de olika sparbankerna

och inom vissa grupper af dem, i det att de mindre sparbankerna

hafva öfver hufvud taget ringare egna tillgångar i förhållande till

delegarnes behållning än de större.

Beträffande den så vigtiga placeringen af influtna sparhanksmedel

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 48.

kan anmärkas, att vid slutet af de år, för livilka uppgifter härom finnas,

utgjorde det samfälda beloppet af delegarnes behållning, sparbankernas

egna fonder och deras skulder år 1876: 151,267,021 kronor, år 1877:

154,415,463 kronor, år 1878: 149,308,320 kronor, och år 1879: 146,866,478

kronor. Dessa belopp voro placerade på följande sätt:

Kontant i kassan .............................

År 1876.

År 1877.

År 1878.

År 1879.

0,89

%

0,79

%

0,78

%

0,84

%

I andra bankinrättn. innnestående

3,13

)>

2,17

))

2,44

1)

2,72

»

Egna fastigheter och inventarier

0,69

)>

0,74

))

0,90

»

0,93

1)

Statens, kommuners eller hypo-

teksföreningars obligationer och

1

förbindelser ....................................

12,oi

))

12,56

))

12,56

))

13,10

»

Jernvägsobligationer, aktier och

dylika värdepapper .....................

5,03

1)

3,78

)>

4,85

»

3,79

))

| 4 ordringar mot säkerhet af

inteckningar ...................................

38,64

»

39,82

»

41,29

))

42,44

»

, borgen.........................................

33,36

))

33,72

))

32,15

»

31,17

»

pant i guld eller silfver...............

0,01

))

0,01

))

0,01

1)

0,oi

» i

annat hypotek........................

4,45

1)

4,69

))

3,35

»

3,30

))

Obetalda räntor..........................

1,45

))

1,55

»

1,55

))

1,54

1)

Andra räkningar.......................

0,34

))

0,17

))

0,12

))

0,16

»

100,00

%

100,00

%

h—1

O

JO

o

o

%

100,00

%\

Förhållandena härutinnan äro så lika under de fyra åren, att det

endast i fråga om utlåningar mot säkerhet af inteckningar eller borgen

synes vara någon beställd rigtning till afvikelse, i det att inteckningarna

tyckas vara i stigande, medan borgensförbindelserna aftaga. Vid en

granskning af förhållandet emellan olika grupper af sparbanker finner

man, att, som ju kan väntas, publika värdepapper äro mest använda af

de större sparbankerna, och att ju större sparbankerna äro, desto mindre

utlåna de mot säkerhet af borgen och desto mera mot inteckningar, samt

att förhållandet är desto mera omvändt, ju mindre sparbankerna äro.

De ytterligare föreskrifter rörande sparbanks förvaltning, hvilka, utöfver

de redan befintliga, möjligen kunna erfordras, särskildt beträffande

sättet för de insatta medlens placering och de värdepapper, som härvid

må ifrågakomma, böra emellertid, enligt Utskottets tanke, gälla äfven

andra med sparbanker jemförliga inrättningar, såsom folkbanker med

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.

sparkasseafdelningar — som till ett antal af åtminstone 11 förekomma

i landet, utan att hafva särskild reservfond för sparbanksrörelse eller

särskild! redovisa, huru de på sparbanks räkning insatta medel blifvit

placerade—rånte- och Jcapitalförsakringsanstalter, — af hvilka vid 1879 års

början förefans ett antal af 15, med 362 ^räntetagare och 125,212 delägare

hörande till besparingsfonden, och med fonder till belopp af

15,497,110 kronor — sparkassor in. fl. Lagbestämmelser i nämnda hänseenden

torde hvarken få sin rätta betydelse eller sitt rätta omfång, derest

de icke afse medel innestående i alla dylika anstalter. Dessa anstalters

rättsliga ställning bör emellertid bedömas med hänsyn till den, som

gifves andra kreditanstalter med bankrörelse utan sedelutgifningsrätt.

1 denna fråga arbetar emellertid för närvarande en af Kong!. Maj:t under

den 18 November 1881 tillsatt komité med uppdrag att afgifva yttrande

och förslag, bland annat, rörande erforderlig lagstiftning för aktiebolag,

som bedrifva bankrörelse, men ej ega sedelutgifningsrätt.

Under erkännande af det i mycket behjertansvärda uti motionen,

får Utskottet, på grund af det anförda, hemställa,

att motionen icke för närvarande må föranleda någon

Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 April 1882.

På Lag-Utkottets vägnar:

Axel Bergström.

Herr Widmark har begärt få här antecknadt, att han i följd af

erhållen ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i ärendets behandling

inom Utskottet.

Bill. till Biksd. Prof. 1882. 7 Samt. 26 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.