Sök i Ratio Lex

Lag-Vi skottets Utlåtande N:o 52

1882-04-24 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1882:52, Lag-Vi skottets Utlåtande N:o 52

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Vi skottets Utlåtande N:o 52.

1

N:o 52.

Ank. till Riksd. Kansli den 24 April 1882, kl. 3 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner omförändrade

grunder för den kommunala rösträtten på landet.

Frågan om den kommunala rösträtten på landet har vid denna

riksdag upptagits i tre särskilda, inom Andra Kammaren väckta och

till Lag-Utskottet öfverlemnade motioner, N:is 55, 74 och 77, af Herrar

J. P. Nilsson, Isaac Asklöf och Anders Göransson.

Motionärerne, hvilka erinra derom, att förslag till ändring i stadgandena

om den kommunala rösträtten på landet vid flere föregående

riksdagar antagits af Andra Kammaren, anföra de hufvudsakliga skäl,

som legat till grund för dessa beslut, nemligen att, enligt hvad statistiska

uppgifter gåfve vid handen, inom mer än femtio landskommuner

en enda person innehade öfver hälften af kommunens hela röstetal, och

inom ett än större antal kommuner allenast några få personer, hvilkas

sammanlagda röstetal utgjorde öfver hälften af hela röstetalet för kommunen,

således kunde genomdrifva beslut, som vore stridande mot alla

de öfrige, till antalet vida öfvervägande kommunalmedlemmarnes önskan,

samt att, då för stad skommunerna en begränsning i röstetalets maximum

redan funnes stadgad, billigheten fordrade, att eu sådan äfven för landet

komme att bestämmas.

På grund häraf föreslås nu, af Herr J. P. Nilsson; att Riksdagen

för sin del ville besluta, att § 11 i Förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 Mars 1862, sådan nämnda § lyder i Kongl. kungörelsen

den 8 September 1868, måtte få den förändrade lydelse, »att

Dill. till Riksd. Prot. 1882. 7 Sami. 30 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 52.

röstvärdet skall beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal, dock må ej

någon utöfva rösträtt för större antal röster än som motsvarar en tjugondedel

af kommunens hela röstetal efter röstlängden och ej i något

fall för mer än 1,000 röster»;

och af Herr Anders Göransson, att Riksdagen för sin del ville besluta

följande förändrade lydelse af ifrågavarande §:

»Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta

fyrktal; dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal fyrkar än

som svarar mot en tiondedel af kommunens hela fyrktal efter fyrktalslängden.

Uppkommer vid sådan beräkning af fyrktal bråktal, skall det

bortfalla».

För den händelse detta förslag skulle af Riksdagen bifallas, föreslår

den sist nämnde motionären ytterligare, att Riksdagen måtte för

siu del antaga följande förändrade lydelse af mom. 2 utaf § 59 i Förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862, sådant

detta moment lyder i Ivongl. kungörelsen den 8 September 1868:

»Denna längd, som ligger till grund för kommunalutskyldernas debitering,

utgör, med iakttagande af de bestämmelser och undantag, 8,

9 och 11 §§ innehålla, tillika kommunens röstlängd. I den — — —

--förvaras.»

Herr Asplöf åter anser, med afseende derå att Första Kammaren

flere gånger afslagit gjorda framställningar i ämnet, det vara för frågans

lösning säkrast att öfverlemna åt Kongl. Maj:t att för Riksdagen

framlägga förslag, huru denna lösning bäst må verkställas, och uttalar

såsom eu förhoppning, att, då sålunda ej någon lagförändring nu äskades,

utan beslut i frågan af Riksdagen komme att fattas först sedan förslag

från Kongl. Maj:t inkommit, Första Kammaren icke ville motsätta sig

motionärens yrkande, »att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,

det Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framställa

förslag till ändring i den kommunala rösträtten på landet i den rigtning,

att denna rösträtt blifver på kommunens medlemmar rättvisare

fördelad.»

I den föreliggande frågan hyser Utskottet fortfarande samma åsigter,

som äro uttalade i dess utlåtande N:o 22 vid sistlidna års riksdag.

Utskottet erinrade då, huru som kommunallagarnes ändamål, enligt

deras eget uttalande, vore, att kommuns medlemmar skulle ega att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 52. 3

sjelfve efter de uti dessa lagar lemnade närmare bestämmelser vårda

sina gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter, men att,

på det att denna till grund för hela kommunallagstiftningen liggande

tanke måtte i alla landskommuner också blifva en verklighet, förändrade

bestämmelser rörande röstvärdet emellertid vore erforderliga.

Beträffande röstvärdet innehölle förordningen om kommunalstyrelse

på landet för det närvarande endast den regel, att röstvärdet beräknas

efter det eu hvar åsätta fyrktal. Hur enkel och naturlig den sålunda

gifna regeln än syntes, verkade den dock på olika orter efter olika förhållanden

helt olika och icke alltid på det mest nöjaktiga sätt. Så innehade

enligt Statistiska centralbyråns berättelser rörande den kommunala

rösträtten år 1871 uti 54 af rikets 2,354 landskommuner eu röstegande

öfver hälften af hela fyrktalet, högsta fyrktalet på eu person utgjorde

uti 360 öfver V*—V2, uti 1,026 ''öfver V10—''A, allt af hela fyrktalet; och,

hvad beträffade antalet personer, som innehade visst fyrktal öfver Vin af

hela kommunens, innehade 54 öfver hälften, 378 öfver 74—Va, 1,697 öfver

V10 V4, om hvilka förhållanden närmare upplysningar kunna inhemta^

af den tabell, som finnes bifogad Lag-Utskottets utlåtande N:o 35 vid

1878 års riksdag. Förhållandena torde under tiden sedan dess icke,

åtminstone proportionsvis mellan olika grupper af röstegande, hafva

undergått någon väsentlig förändring.

Det vore uppenbart, att någon kommunal sjelfstyrelse icke alls

förefunnes inom de 54 kommuner, hvarest en enda person ensam

kunde utöfva kommunens beslutanderätt, d. v. s. efter behag, blott

laga former iakttoges, beskatta öfrige kommunalmedlemmar och utse

desse att såsom kommunala förtroendemän vårda angelägenheter, som

hufvudsakligen vore hans egna, under det lian sjelf kunde undandraga

sig hvarje personligt kommunalt uppdrag. Att i en stor mängd andra

kommuner sjelfstyrelsen vore i större eller mindre grad kringskuren,

visade de anförda statistiska uppgifterna.

Man borde ock kunna antaga, att, derest, vid utarbetandet af 1862

års kommunalförordning för landet, de statistiska uppgifter rörande förhållandena

i landskommunerna, en senare tid lemnat, funnits att tillgå,

någon begränsning uppåt uti rösträtten ock blifvit stadgad. Att upphäfva

en kommunalmedlems obegränsade rätt att för alla öfrige medlemmar

af kommunen ensam besluta vore endast eu gärd af rättvisa

samt ett vilkor för tillämpningen af begreppet kommunal sjelfstyrelse;

och för eu lindrig begränsning af de högsta röstetalen äfven i öfrig!

syntes hillighetsskäl tala. Hvad beträffade siffran för det relativa

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 52.

röstmaximum, som lämpligen borde bestämmas, syntes af de tabeller,

som blifvit af särskilde ledamöter inom Utskottet utarbetade och utlåtandet

bifogade, framgå, att genom bestämmande af detta maximum

till en tiondedel af kommunens hela röstetal de öfverklagade missförhållandena

kunde i allmänhet afhjelpas. För de kommuner, hvarest

detta maximum icke skulle upphäfva en enda röstegandes samtlige

öfrige röstegandes samfäld a röstetal öfvervägande rösträtt, hade ansetts

nödigt föreslå det tillägg, att ingen finge i något fall utöfva rösträtt

för högre röstetal än det, som enligt röstlängden sammanräknadt tillkomme

öfrige röstegande.

För den åsigten, att undantag borde göras från begränsningens tilllämpning

beträffande landstingsmannaval, hade tillräckliga skäl icke

synts förekomma. Det egentliga skälet för ett dylikt undantag skulle

vara landstingens politiska betydelse såsom valkorporationer för utseende

af ledamöter i Riksdagens Första Kammare. Utskottet vore emellertid

af den öfvertygelse, att den röstbegränsning, Utskottet föresloge,

icke skulle komma att i någon afsevärd mån utöfva inflytande å landstingens

sammansättning och dermed å valen till Första Kammaren. Då

man flygt valen till denna Kammare å kommunal grund, syntes ock

konseqvensen fordra, att vid en lindrig begränsning uti den kommunala

rösträtten undantag icke måtte ske för nämnda val, så mycket mera,

som de mest betryggande garantierna för en lämplig sammansättning

af Första Kammaren torde vara att söka uti andra för dessa val gällande

bestämmelser.

De skäl, på Indika Utskottet sålunda grundat sitt förra tillstyrkande

af en begränsning i den kommunala rösträtten på landet, synas Utskottet

fortfarande ega giltighet. Utskottet vill nu ytterligare erinra,

att, då ledamöter i bevillningsberedningarna och taxeringskomiteerna,

de senare antingen medelbart eller omedelbart, utses å kommunalstämma,

i sådana kommuner, der beslutanderätten utöfvas af eu enda eller

några få personer, dessa kunna erhålla ett i Utskottets tanke obehörigt

inflytande äfven å beskattningen. Vidare torde i allmänhet de

olägenheter, till hvilkas afhjelpande den nämnda begränsningen i rösträtten

ansetts nödig, på senaste åren hafva oftare än förut framträdt, i

det att numera flerestädes å landsbygden bildas stora bolag för industriel

rörelse, hvarigenom det lätteligen kan inträffa, att en enda person

inom kommunen, såsom representant för bolaget, kan erhålla ett röstetal,

hvars storlek tillåter honom att blifva den allena beslutande i kommunens

angelägenheter eller åtminstone derå utöfva ett allt för stort

inflytande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 52.

Såsom en omständighet, hvilken i viss mån tjenar till stöd för Utskottets

mening, vill Utskottet meddela, att uti Finland, hvars samhällsförhållanden

i flera afseenden, och särskildt rörande kommunalväsendet,

ega likhet med dem, som förekomma i vårt land, ett visst relativt maximum

af röstetal är stadgadt i fråga om rösträtts utöfvande vid kommunalstämma

på landet. De hit hörande stadgandena uti Kejserliga

förordningen angående kommunalförvaltningen på landet den 6 Februari

1865 äro af följande lydelse:

§ 23.

Sedan öfverläggning inom stämma försiggått och af ordföranden

förklarats slutad, framställe han proposition, så aflattad att den må

kunna med ja eller nej besvaras, och gifve derefter tillkänna huru enligt

hans uppfattning beslutet utfallit, samt befäste detsamma, der ej

omröstning begäres, med klubbslag. Åskas omröstning, må den Öppet

och efter upprop verkställas. Ej må dock någon för egen del eller å

annans vägnar rösta för mera än en sjettedel af de vid stämman närvarandes

sammanlagda röstbelopp.

Huru rösterna skola i kommunalstämma beräknas, derom stadgas

i §§ 57 och 58.

§ 57.

Öfver taxeringen upprättas en längd, som särskildt för hvarje skattskyldig

och i skilda kolumner upptager det belopp skattören honom

påföres och, ifall han är jordegare, det förmedlade eller eljest gällande

mantal han innehar.

Längden, som tjenar till grund för kommunalutskyldernas debitering

och uppbörd, utgör, med iakttagande af hvad i §§ 9 och 10 stadgadt

är, kommunens röstlängd, och upprättas i två exemplar, af hvilka

det ena uppslås i sockenstugan eller å annat lämpligt rum och det andra

hos kommunalnämnden förvaras.

§ 58.

Vid omröstning i kommunens angelägenheter skall hvarje skattöre

anses motsvara en röst. Angår frågan endast i mantal satt jord, räknas

hvad som går under till och med ett tiondedels mantal till en röst,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 52.

hvad deröfver stiger till och med två tiondedels mantal till två röster

och så vidare, såframt ej kommunalstämman hellre vill låta all röstberäkning

ske efter åsätta skattören.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då Utskottet finner

de ofvan anmärkta olägenheterna åtminstone för närvarande till det

väsentligaste kunna afhjelpas genom begränsning af röstmaximum till

en tiondedel af kommunens hela röstetal, får Utskottet, med anledning

af Herrar J. P. Nilssons och A. Göranssons motioner, vördsamt hemställa,

1) att Riksdagen ville för sin del besluta följande

förändrade lydelse af § 11 i Förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 Mars 1862, sådan nämnda

paragraf lyder i Kongl. kungörelsen den 8 September

1868:

Röstvärdet skall beräknas efter det eu hvar röstegande

åsätta fyrktal; dock må ej någon utöfva rösträtt

för större antal röster än som svarar mot en tiondedel

af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i

något fall för högre röstetal än det, som enligt röstlängden

sammanräknadt tillkommer öfrige röstegande. Uppkommer

vid sådan beräkning af rösträtt bråktal, skall

det bortfalla.

Skulle detta förslag af Riksdagen bifallas, torde inom. 2 af § 59 i

samma förordning, sådant detta mom. lyder i Kongl. kungörelsen den

17 Mars 1882, böra beträffande deri förekommande hänvisningar ändras;

och får Utskottet alltså under denna förutsättning föreslå,

2) att Riksdagen måtte för sin del antaga följande

förändrade lydelse af mom. 2 utaf § 59 i Förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862,

sådant nämnda moment lyder i Kongl. kungörelsen

den 17 Mars 1882:

Denna längd, som ligger till grund för kominunalutskyldernas

debitering, utgör, med iakttagande af de

bestämmelser och undantag, §§ 8, 9 och 11 innehålla,

tillika kommunens röstlängd. I den---förvaras.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 52.

Hvad härefter angår Herr Asklöfs motion, 8å, enär Utskottet här

ofvan till Riksdagen hemstält, att Riksdagen nu måtte för sin del fatta

beslut om en begränsning af röstmaximum å landet, följer häraf, att

Utskottet icke kan tillstyrka det sätt för målets vinnande, som motionären

förordat; hvarför Utskottet hemställer,

3) att Herr Asklöfs motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 24 April 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af Herrar Bergström, Friherre Hamilton, Friherre von Essen och

Fröberg;

af Herr Grefve Mörner: »Åberopande hvad jag föregående år i

denna fråga anfört, får jag äfven nu reservera mig mot Utskottets

förslag.»

Herrar Lothigius och Grefve Strömfelt hafva begärt få här antecknadt,

att de icke deltagit i motionernas behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.