Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af återremiss af Utlåtandet N:o 24, öfver väckt motion om förändrad lydelse af 3 § i lagen angående eganderätt till skrift den 10 Augusti 1877.

1882-05-03 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1882:55, Utlåtande, i anledning af återremiss af Utlåtandet N:o 24, öfver väckt motion om förändrad lydelse af 3 § i lagen angående eganderätt till skrift den 10 Augusti 1877.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

1

«

3f:o 55.

Ank. till Riksd. Kansli den 3 Maj 1882, kl. 11 f. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af återremiss af Utlåtandet N:o

24, öfver väckt motion om förändrad lydelse af 3 § i lagen

angående eganderätt till skrift den 10 Augusti 1877.

Vid behandling af Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24, i anledning af

väckt motion om förändrad lydelse af 3 § i lagen angående eganderätt

till skrift den 10 Augusti 1877, hafva båda Kamrarne till Utskottet återremitterat

nämnda utlåtande; och får Utskottet nu, med anledning af

återremissen, i frågan afgifva förnyadt yttrande.

Utskottet anser sig härvid böra upptaga och från sin ståndpunkt i

korthet besvara de vigtigaste anmärkningar, som under öfverläggningarna

inom Kamrarne blifvit gjorda mot Utskottets i förra utlåtandet innefattade

förslag.

Det har anmärkts, att, om skydd mot öfversättning af tryckt skrift

skulle i visst fall medgifvas, skydd borde lemnas äfven mot öfversättning

och uppförande å skådebanan, utan författarens tillstånd, af dramatiskt

eller musikaliskt-dramatiskt arbete.

Lagens 1 kap., »Om skydd mot eftertryck», afser äfven eftertryck af skrift

för skådebanan. Det af Utskottet föreslagna stadgande till skydd i visst

fall mot icke auktoriserad öfversättning, hvilket stadgande skulle inrymmas

i nämnda kapitels 3 §, gäller följaktligen ock beträffande icke auk
Bili.

till Riksd. Prof. 1882. 7 Sami. 33 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

toriserad tryckt öfversättning af skrift för skådebanan. Om någon inskränkning

i rätten att begagna (icke tryckt) öfversättning för skådebanan är

icke motioneradt, och någon dylik inskränkning har sålunda icke kunnat

af Utskottet ifrågasättas.

Vidare bär anmärkts, att förslaget till ändring af B § borde så omredigeras,

att en författare blefve skyddad mot icke auktoriserad öfversättning,

äfven om denna skett endast medelbart från originalet, d. v. s.

från öfversättning af originalet å annat språk än det, hvartill den icke

auktoriserade öfversättningen sker, eller från faktiskt eftertryck, som i det

land, hvarest det eger rum, erkännes för lagligt.

Något särskildt skäl synes emellertid icke förekomma, hvarföre en

svensk medborgare — och om andra är icke omedelbarligen fråga i LagUtskottets

förslag —, hvilken t. ex. utgifvit en skrift på svenska, språket,

med förbehåll å denna svenska upplaga om öfversättningsrätt till tyska

och franska språken, och sedan utgifver de tyska och franska öfversättningarna,

dock utan att iakttaga föreskriften om förbehåll mot öfversättning

å titelbladen, skulle genom förbehållet å den svenska upplagan vara

skyddad mot öfversättning t. ex. af den tyska, å hvilken dylikt förbehåll

ej skett, till franska språket, eller omvändt. Vill författaren skaffa

sig sådant skydd, har han ju den lätta utvägen — alldeles densamma,

som i andra fall — att göra förbehåll å titelbladen om öfversättningsskydd,

och torde då genom den utgifna öfversättningen från originalet det

andra vilkoret för skyddet, utgifvande af öfversättning, vara uppfyldt.

Icke heller synes giltigt skäl kunna anföras, hvarföre — under

förutsättning, att bestämmelsen skulle genom internationelt aftal blifva utsträckt

äfven till annat lands medborgares skrifter, t. ex. till franska arbeten

— en fransk skrift, å hvars titelblad förbehåll gjorts mot öfversättning till

svenska språket, skulle genom detta förbehåll skyddas äfven deremot, att

svensk öfversättning utgåfves från den af t. ex. tysk förläggare utgifna

tyska upplagan, om nemligen denna tyska egendom icke i detta fall vore

genom konvention mellan Tyska riket och Sverige skyddad mot svensk

öfversättning. Lika litet bör genom en konvention med England en nordamerikansk

eftertryckt upplaga, hvilken enligt Förenta Staternas lagar kan

vara betraktad som nordamerikansk ofh/mö/-upplaga, kunna skyddas mot

svensk öfversättning. Grunden till oegentligheten bör sökas i förhållandet

mellan England och Förenta Staterna, icke uti det internationella förhållandet

mellan Sverige och å ena sidan England, å den andra Förenta Staterna.

Det ligger i naturen af de internationella förhållandena beträffande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

deri litterära eganderätten, att skyddet icke kan blifva fullt effektivt, innan

det blir allmänt internationell

Man har likaledes upptagit frågan om bearbetningar i öfversättning

af andras skrifter och ansett, att de föreslagna bestämmelserna icke innebure

tillräckligt skydd i detta hänseende.

Lag-Utskottets föreslagna bestämmelse angår omedelbarligen endast

öfversättning af svensk medborgares skrift. Införes i 10 § 2 mom. hänvisning

till 8 §, så »anses» öfversättning i strid häremot »såsom eftertryck»,

och i samma 10 § 1 mom. säges: »Ej varde eftertryck lofligt

derföre, att oväsentliga ändringar, förkortningar eller tillägg vidtagas.»

Om tvekan uppkommer, huruvida arbetet skall betraktas såsom otillåten

öfversättning eller tillåten bearbetning, synas domstolarne i dessa bestämmelser

hafva tillräcklig ledning, så vidt sådan kan lemnas, för afgörande,

huruvida arbetet skall anses såsom eftertryck eller icke. I alla händelser

blir arbetet lika väl skyddadt mot otillåten bearbetning i öfversättning, som

mot otillåten bearbetning på samma språk. Sådana bearbetningar anses

under samma förutsättningar, i ena fallet som i det andra, såsom eftertryck.

Beträffande den ovisshet, som ansetts kunna komma att uppstå rörande

rätten att sjelf utgifva, låta utgifva eller autorisera öfversättning ur

tidskrifter, är denna rätt i det fall, hvarom här är fråga, »skrift af svensk

medborgare», bestämd genom stadgandet i 5 och 8 §§. Har en utländsk

utgifvare af periodisk skrift icke samma författarerätt, som svensk utgifvare,

så har väl någon den rätten, och det blir då han, som, derest konvention

är ingången, kan utöfva öfversättningsrätt och för densamma kan

påräkna lagens skydd.

Utan särskild bestämmelse torde vara gifvet, att om originalarbete

utkommer i afdelningar, om en hvar bland dem gäller, beträffande öfversättningsrätt

och öfversättningsskydd, hvad om skrift i allmänhet är

stadgadt.

Man har ifrågasatt, att en föreskrift skulle vara behöflig om aflemnande,

för åtnjutande af öfversättningsskydd, af exemplar af ifrågavarande

skrift till offentlig institution, t. ex. Kongl. biblioteket.

Öfversättningsskyddet angår omedelbarligen endast svensk medborgares

arbete. Det åligger vid härom uppkommen fråga den, som för talan

mot påstådd otillåten öfversättning, att genom vanlig bevisning, hvilken

här vid lag icke synes böra blifva särdeles svår att utföra, styrka, att han

iakttagit hvad på honom ankommit för att bereda sig öfversättningsskydd.

Likartad bevisning måste föras om tiden enligt 8 §. Härtill kommer,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

såsom Utskottet redan visat i Utlåtandet N:o 24, att till och med i nyare

konventioner sådant aflemnande, som här ifrågasättes, icke vidare är upptaget

såsom erforderligt, och då synes icke vara skäl att införa det i

inhemsk lag.

19 § i 1877 års lag innehåller i andra punkten följande: »Lagens

bestämmelser kunna, under förutsättning af ömsesidighet, af Konungen förklaras

delvis eller helt och hållet gälla äfven för annat lands medborgares

skrifter.»

Man har nu velat tolka denna paragraf sålunda, att densamma skulle

hafva så bundit Konungens bestämmelserätt, att han endast, i konvention

eller eljest, kunde förklara antingen hela lagen eller de och de bestämmelserna

utan vidare, endast reciprocitet rådde, tillämpliga på främmande

makts undersåtars skrifter.

Bestämmelsen i 19 § synes emellertid icke kunna tolkas annorlunda,

än som ett bemyndigande för Konungen, att, under vilkor af reciprocitet,

utan Riksdagens medverkan i hvarje särskildt fall »delvis eller

helt och hållet» utsträcka lagens bestämmelser till annat lands medborgares

skrifter, vare sig genom särskildt ingångna konventioner, som då ömsesidigt

binda de fördragsslutande makterna — hvilket väl, af lätt insedda skäl,

måste blifva den vanliga vägen — eller genom en ensidigt utfärdad inhemsk

bestämmelse, hvilken sålunda ensidigt kan återkallas; men, då Konungen

eger rätt att delvis förklara bestämmelserna gällande, måste häri

ligga, att han vid utsträckningen af lagens tillämpning delvis eller i dess

helhet kan, beträffande den främmande maktens undersåte, göra skyddet

beroende af strängare och ytterligare vilkor, än de för svensk medborgare

gällande, derest sä skulle finnas lämpligt, äfvensom efter mönstret af litterära

konventioner mellan andra stater, uti konvention eller inhemsk bestämmelse

införa de speciella stadganden, undantag o. s. v., som pröfvas

nödiga. Något skäl synes icke förekomma, att, vid stiftande af 1877 års

lag, lagstiftaren skulle velat i 19 § meddela en bestämmelse, som skulle

alldeles binda Konungens i 12 § Regeringsformen grundade aftalsrätt

i detta hänseende med främmande makt, äfven så, att Konungen icke

skulle kunna, inom gränserna af någon viss bestämmelse i 1877 års lag,

ställa, med deras regerings samtycke, utländingar, beträffande deras skrifter,

i sämre ställning än svensk medborgare och följaktligen skänka den

senare en utsträcktare rätt. Deremot torde Konungen, på grund af stadgandet

i 19 §, icke kunna genom aftal med främmande makt ställa

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

svenska medborgare i sämre ställning beträffande utländska skrifter, än

den ställning, som de, beträffande inhemska, ega enligt 1877 års lag.

På förekommen anledning anser Utskottet sig böra yttra sig beträffande

den betydelse, tilläggsartikeln till franska handelstraktaten af den

BO December 1881 har för nu förevarande fråga.

Denna tilläggsartikel lyder sålunda:

»De höga fördragsslutande parterna öfverenskomma att, i afvaktan af

en särskild konventions afsilande, de respektiva ländernas undersåtar skola

i det andra landet åtnjuta samma behandling som landets egna i afseende

å den litterära, artistiska och industriella eganderätten.»

Tilläggsartikeln stadgar sålunda tills vidare full nationel behandling och

intet annat, d. v. s. i Frankrike skydd för svenskt arbete både beträffande

eftertryck och öfversättning, enär i Frankrike fransman njuter sådant dubbelt

skydd, för fransman i Sverige åter endast skydd mot eftertryck, enär

svenskt arbete för närvarande endast njuter sådant skydd. Antages åter

Utskottets förslag, som i Sverige under vissa vilkor skyddar svensk medborgares

arbete mot öfversättning under fem år, får, derest ifrågavarande

tilläggsartikel varder ratificerad, fransman, som ju skall njuta full nationel

behandling, d. v. s. behandlas som svensk i förevarande hänseende,

äfven under samma vilkor skydd mot öfversättning från sitt arbete under

fem år.

Den stipulerade behandlingen som den mest gynnade nation afser endast

(i Handelstraktaten art. 11) »införsel, • utförsel och transitoförsändning»

samt (i Sjöfartstraktaten art. 12) »handel och sjöfart».

Slutligen vill Utskottet erinra, att ju mera immaterielt ett lagstiftningsområde

är, desto flere frågor måste det erbjuda af beskaffenhet, att

lagstiftaren måste lemna deras lösning åt jurisprudensen och domstolarnes

urskilning i förekommande fall.

På grund af det anförda får Utskottet, under iakttagande åf en erforderlig

hänvisning i 10 §, förnya sitt förra förslag och i öfverensstämmelse

med 1877 års Lag-Utskott hemställa, att Riksdagen ville för sin del

besluta följande

Förordning angående förändrad lydelse af 3, 10

och 21 §§ i lagen angående eganderätt till skrift den

10 Augusti 1877.

Härigenom förordnas, att 3, 10 och 21 §§ i lagen

angående eganderätt till skrift den 10 Augusti 1877

skola erhålla följande förändrade lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55,

3 §•

Skrift, som författare låter samtidigt utgifva på

olika och å titelbladet uppgifna språk, varde ansedd

såsom på hvartdera af dessa språk författad.

Har författare vid utgifvandet af skrift genom tillkännagifvande

på titelbladet förbehållit sig uteslutande rätt

att föranstalta om öfversättning af densamma till ett eller

flere uppgifna språk, och har han, inom två år från den

tid skriften först trycktes, sådan öfversättning utgifva;

vare under fem år från nämnda tid annan förbjudet att

öfversättning deraf utgifva på det eller de språk, hvartill

öfversättning srätten sålunda blifva förvarad.

10 §.

Der ej i Tryckfrihetsförordningen eller denna lag

annorledes är stadgadt, vare såsom eftertryck förbjudet

att, utan vederbörandes tillåtelse, annans skrift i

dess helhet eller delvis trycka så länge stadgad skyddstid

derför ej förflutit. Ej varde eftertryck lofligt derföre,

att oväsentliga ändringar, förkortningar eller

tillägg vidtagas.

Såsom eftertryck anses jemväl, då utan tillåtelse

öfversättning utgifves af annans otryckta skrift, eller

öfversättning utgifves i strid mot 2 eller 3 §, eller

förläggare eller den, som tryckningsrätt till skrift å

honom öfverlåtit, verkställer skriftens tryckning i strid

mot förlagsaftalet.

21 §.

Vid tillämpning af de i 3, 5, 7, 8, 9, 13 och 14

§§ gifna tidsbestämmelser inberäknas icke det kalender
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

år, under hvars lopp det förhållande inträffat, med afseende

hvarå bestämmelsen meddelats.

Stockholm den 3 Maj 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

E. THOMASSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.