Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56

1882-05-05 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1882:56, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56.

1

N:0 56.

*

Ank. till Riksd. Kansli den 6 Mai 1882, kl. 10 f. m.

*

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion angående

kontroll öfver förvaltningen af medel, som donerats till

allmänna ändamål.

^ Lag-Utskottet liar från Första Kammaren emottagit en af Herr

Rudolf Adlersparre afgifven motion, N:o 22, deri påyrkas åstadkommande

af kontroll öfver förvaltningen af medel, som donerats till allmänna

ändamål.

Motionären förmäler, att vårt lands lagstiftning hittills föga uppmärksammat

kontrollen öfver medel, hvilka af enskilde donerats till kommuner,

kyrkor, fattige eller annat allmänt gagn, och att det ofta inträffat,

att sadana legat blifvit förryckta från deras ursprungliga ändamål eller

blifvit använda pa ett sätt, som donator dermed icke afsett. Utan tvifvel

tillkomme det statsmakterna att vidtaga sådana förfoganden, hvarigenom

dylika missbruk af gifvarens välvilliga afsigter kunde förekommas och

beifras. Sättet, på hvilket en dylik kontroll borde kunna utöfvas,

kunde vara olika, men, då dylika donationer gemenligen hade något

kommunalt intresse, syntes det lämpligast att anförtro åt orternas

högsta kommunala myndigheter, landstingen och stadsfullmäktige i de

städer, som icke deltoge i landsting, öfvervakande deraf. — Af dessa skäl

föreslår motionären: »att Riksdagen ville för sin del besluta ett tillägg

till gällande kommunalförfattningar, innehållande ett bemyndigande för

landstinget eller ofvannämnda stadsfullmäktige att utse tre eller flere

komiterade, hvilka erhålla uppdrag att mottaga behöriga afskrifter af

alla inom landstingsområdet gjorda donationer till allmänna ändamål,

Sik till Riksd. Prof. 1882. 7 Samt,. 34 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utsicottets Utlåtande N:o 56.

såsom kommuners, fattiges, skolors ocli kyrkors gagn och bästa, att

granska sättet, på hvilket dessa medel förvaltas och användas, samt att,

derest någon afvikelse från gifna föreskrifter skulle hafva egt rum, då

anmäla sådant hos Konungens Befallningshafvande i orten för att lagligen

beifras».

Den af motionären nu väckta fråga är icke ny. Vid 1723 års riksdag

ingingo Rikets Ständer till Kongl. Maj:t med underdånig anmälan,

»huruledes nödigt wara will, att en noga och rättwis undersökning anställas

måtte, om de, till pios usus donerade Capitaler uti reda penningar,

gods och gårdar samt huus i städerne, såsom och andra lägenheter

jemte interesserne, så wäl efter billigheten som och efter gifwarens willja

och förordning, här tils af wederbörande äro wordne administrerade,

hwarunder både Kongl. och Privatorum stipendia wid Academierne och

Gymnasierne komma att begripas». Med anledning häraf utfärdades

den 5 November 1723 tvenne Kongl. bref (Inrikes Civilexpeditionens registratur

för år 1723, i Riksarkivet), det ena till Kanslikollegium samt

det andra till Kammarrevisionen, deruti Kongl. Maj:t, efter anförande af

Ständernas begäran, säger:

»Och som Wij härutinnan äro af enahanda mening med Riksens

Ständer, jemwäl att liwad

(till Kanslikollegium) (till Kammarrevisionen)

angår slike donationer till Acade- i thy måhl rörer Barnhuus, Hospitamier,

Gymnasier och Scholor sådant ler — — — sådant aldra bäst boos

aldrabäst kan undersökas och effter- Eder kan undersökas och efterfråfrågas

uti Wårt Cancellie; gas;

alt så är härmed till Eder wår nådige befallning att I om wärkställigheten

deraf dragen behörig försorg, likasom Wij och beordrat

(till Kanslikollegium) (till Kammarrevisionen)

Wår Camrnar Revision åt giöra det Wårt Cancellie Collegium att giöra

samma i anseende till hvad i thy det samma, i anseende till hvad Domåhl

rörer Barnhuus, Hospitaler nationer till Academier, Gymnasier

--- och Scholor angå kan;

hafvandes I til folie häraf att antyda wederbörande, af hvilka I finne

nödigt uti ett eller annat måhl att fordra beskied, det de skyndsammast

med deras svar till Eder inkomma, och härutinnan, giöra Eder all nödig

handräckning, på det Riksens Ständer wid nästa Riksdag, likmätigt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lwj-Utskottets Utlåtande N:o 56.

deras gjorde förbeliåld, må få fullkomligt beskied och underrättelse,

huru detta alt wärkstält blifvit».

Kammarrevisionen lät, med anledning af detta Kong], bref den 9

December samma år skrifvelse]- afgå till öfverståthållaren i Stockholm

och samtlig^ landshöfdingarne »med begiäran att, sedan af

vederbörande Presterskap, Magistrater i Städerne samt flere, som därå

inseende blifvit lemnat, en noga och fullkommelig underrättelse blifvit infordrat

om slijke medel, Gammal- Revisionen tillforliteligit beskied meddehlas

måtte, huruledes sådant, i anseende till interesserne, som de flere

inkomster, efter gifvarens willja och billigheten äro vordne administrerade,

samt att authentique vidimerade copier af själfva Donationsbrefven

insändas skulle». »Men som man Ahret derefter förmärckte minsta dehlen,

af hvad Cammar Revisionen i så måtto infordrat, till fullgiörande

af hvad Ivongl. Magt i Nåder befallt, vara efterkommit»; så föranläts

Kammarrevisionen att »dess förra bref d. 13 Octob: 1724 till mästadehlen

af Landshöfdingarne att iterera: Jämbwähl d. 22 Septemb: 1725

till åthskillige Landshöfdingar att reiterera»; »men», säger Kammarrevisionen

i sin underdåniga berättelse angående Kammarrevisionsverket

den 15 Augusti 1726 (i Kammarrättens arkiv), har »ändock sådant, ännu

intet ifrån alla Landsorter kunnat inbekommas; I anseende hvartill

Cammar-Revisionen vant hindrad, att i så god tijdh, som till en så allmän

undersökning erfordrats, kunna derwijdh läggia handen, och således

ej häller nu är i tillståndh, att kunna hoos Eders Kongl. Magt vederbörlig

berättelse om administration deraf i underdånighet afgifva»--

Under tiden hade emellertid Kammarrevisionen med anledning af

eu särskild i saken uppkommen fråga liänvändt sig till Kongl. Maj:t.

Genom bref af den 28 April 1725 gaf nemligen Landshöfdingen Gustaf

Rålamb Kammarrevisionen vid handen »det af vederbörande sysslomän

föröfvade sjelfsvåld och deras dissolute huushållning med medlen och

inkomsterne såväl för domkyrkan som för hospitalet i Skara» och begärde,

»det Kammarrevisionen sådant till ett skyndsamt öfverseende

och afslutande företaga ville, på det vederbörande, som desse ad pios

usus förlänte medel så egenvillig! disponerat, måtte derföre behörigen

blifva näpste och tillhållne att refundera både domkyrkan och hospitalet

den dem oförsvarligen tillfogade skada.» I bref till Kongl. Maj:t,

den 18 September samma år förmälde Kammarrevisionen sig väl

Unna, att hvad Landshöfdingen Rålamb i så måtto angifvit icke

utan ett formelt laga utslag kunde stå att afgöras och till behörig

ändskap befordras, hvilket jemväl med den Kammarrevisionen meddelade

instruktion och dess 4 § skulle vara enligt, men som Kongl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56.

Maj:ts skrifvelse af den 5 November 1723 allenast förmälte om undersöknings

anställande huru sådana medel blifvit vederbörligen förvaltade,

utan att deruti nämndes, om Kammarrevisionen dermed skulle

skrida till ett ändtelig^ slut, och Kammarrevisionen för den skull ej

understått sig utan föregången förfrågan dervid vidare lägga banden än

redan skedt vore, ty hemstälde Kammarrevisionen Kong!. Maj:ts nådiga

välbehag, om icke Kongl. Maj:t skulle täckas, att hvad uti en och annan

måtto angående så desse som flere slike medel såsom stridigt förekomma

kunde med lag och laga process straxt afhjelpas och till behörigt slut

bringas måtte. I bref den 26 Oktober 1725 (Kammarrättens arkiv) förklarade

Kongl. Maj:t »häruppå lända Kammarrevisionen till nådigt svar

och efterrättelse det Kammarrevisionen till följe af dess ofvanbemälde

instruktion hade icke allenast att undersöka utan ock att med laga slut afhjelpa

både de häruti mentionerade som ock andra dylika måb>.

Den 26 Oktober 1730 finnes Kammarrevisionen, enligt dess registratur,

hafva låtit afgå ytterligare iteratum till två landshöfdingar, och i bilagorna

till riksdagsrelationen den 31 Oktoberi 730 (bland Kammar-, Ekonomi

och Commerciedeputationens handlingar i Riksarkivet) anmäler Kammarrevisionen,

att »alldenstund, uppå Cammar-Revisionens till Orterne utfärdade

Circulaire-Bref, en del Herrar Landshöfdingar ännu icke inkommit

med de infordrade underrättelser, angående sådana donerade Capitaler,

så har med undersökningen derom kommit åt hvila».

Huruvida hvilan blef fortfarande, derom är Utskottet, i anseende

till det skick, hvari Kammarrättens arkiv sig befinner, för närvarande

icke i tillfälle att upplysa.

Emellertid är hos oss förvaltningen af fromma stiftelser och

dermed jemförliga donationsmedel icke lemnad helt och hållet utan kontroll,

om nemligen de härom utgifna författningar behörigen tillämpas.

En bland dessa är Kongl. cirkulärbrefvet till konsistorierna den

24 April 1788. 1 memorial den 26 Mars 1788 hade Justitiekanslers
embetet

hos Kongl. Maj:t anmält, hurusom åtskilliga till studerande ynglingars

förmån anslagna, dels allmänna, dels af enskilde donerade medel

och kapital blifvit både genom X kap. 6 och 7 §§ af skolordningen

och enskildes förordnande uti testaments- och donationsbref lemnade

under konsistoriernas vård, förräntande och utdelning, utan att konsistorierna

för förvaltningen af dylika medel funnes vara underkastade

det redogörelseansvar, hvilket alltid varit andra embetsman, som vårdade

allmänna medel, ålagdt och hvilket till förekommande af sådana

kapitals och penningars vanvårdande eller dragande från deras rätta

ändamål i en framtid syntes nödigt; i anseende hvartill Justitiekanslers
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56. 5

em betet i underdånighet hemstälde, om icke Kongl. Maj:t skulle pröfva

skäligt att, på närmare föreslaget sätt, anbefalla eu sådan tillsyn öfver

konsistoriernas förvaltning af de under deras vård lemnade medel, som

till framtida säkerhet och missbruks förekommande, kunde vara tillräcklig.

Kongl. Maj:t förklarade i cirkulärbref till konsistorierna af den

24 April 1788, aldenstund alla till allmän nytta anslagna, antingen

al enskilde, donerade eller annars tillkomna medel borde redovisas, sig

hafva, funnit godt i nåder stadga och förordna, det borde samtliga konsistorierna

öfver de under deras vård stående stipendiirnedel, de så

kallade djeknepenningar, “ och alla andra till de högre och lägre läroverkens

understöd i hvarje stift anordnade inkomster, som af konsistorierna till

förvaltande emottogos och för hvilka redogörelse förut icke blifvit påbjuden,

för hvarje år upprätta en räkning, som visade till hvem och emot

hvad säkerhet penningarne voro förräntade, de förändringar, som dervid

årligen kunde förelöpa, huru stipendierna blifvit utdelade och räntorna

samt öfriga inkomsterna använda; och skulle eu sådan räkning med dithörande

verifikationer dädanefter årligen inom Mars månads utgång,

för det. nästförflutna. året, af konsistorium aflemnas till Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande i den ort, der konsistorium hade sitt säte, hvilken

det. skulle åligga att densamma till Kammarrevisionens öfverseende och

reviderande derefter ofördröjligen insända; och, derest de anmärkningar,

som emot så beskaffade räkningar derstädes kunde till äfventyrs göras,

icke blefve al konsistorierna nöjaktigt förklarade, skulle Kammarrevisionen

ega, att genom dess advokatfiskal lagligen låta det således felaktiga konsistorium

tilltala och hos sig till ansvar ställas på det sätt och i den ordning,

som författningarne om andra uppbördsmän stadgade och loreskrefve.

Vidare förklarade. Kongl. Maj:t i cirkulärbrefvet till konsistorierna

den 10 Oktober 1806 sig hafva funnit nyttigt och nödigt i nåder förordna,

att det jemväl borde åligga konsistorierna, utom den i cirkulärbrefvet

deri 24 April 1788 dem föreskrifna redovisningsskyldighet för de under

konsistoriernas vård stälda stipendiirnedel, att i afseende på alla till förmån

för akademier, gymnasier samt katedral- och trivialskolor gjorda enskilda

stiftelser, de måtte vara af testator stälda under konsistorierna,s vård eller

icke, efter af vederbörande infordrad uppgift af de för slika stiftelser

föreskrifna dispositoner, med oafbruten uppmärksamhet tillse, huru verkställigheten

deraf handhades, samt anmana dem, åt hvilka medlens disponerande

vore anförtrodt, att, i enlighet med hvad berörda cirkulär

* Dessa upphörde från och med 1836. Se K. Br. 24 Jan. 1835.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56.

utstakade, ingifva årliga redogörelser derför till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

för att sedan af honom till Kammarrätten insändas och derstädes

vederbörlig revision undergå; i anseende hvartill Kongl. Maj:t

anbefalde sina Befallningshafvande att meddela konsistorierna all den

embetets handräckning, som det afsedda ändamålets befrämjande fordrade.

Vidkommande andra fromma stiftelser, förklarade Kongl. Maj:t i

samma bref, att emedan, enligt kyrkoordningen, biskoparne och konsistorierna

ålåge allmän vård öfver fattiganstalter, det icke kunde biskopen

och konsistorium betagas, utan borde deras pligt vara att, i anseende

till alla sådana fromma stiftelser, som icke blifvit stälda under särskild

publik styrelse, om dem infordra nödiga upplysningar samt behörigen

tillse att testatorns vilja blefve noga uppfyld och efterlefvad; äfvensom

konsistorium skulle ega rättighet att infordra redogörelse för medlen

och sjelfva förvaltningen, och, enär något sådant dervid funnes vara försummadt,

som konsistorium ej kunde rätta utan vederbörandes biträde,

konsistorium då borde vända sig till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

eller domaren efter omständigheterna och sakens beskaffenhet, vid Indika

tillfällen Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle ega att förordna ett

allmänt ombud till utförande af den fromma stiftelsens rätt.

Sedermera väcktes hos Kongl. Maj:t fråga, huruvida konsistorierna

i riket borde åligga att infordra årliga redogörelser för alla inom hvarje

stift till förmån för akademier och skolor anslagna donationsmedel, af

hvad namn de vara måtte, och desamma först på eget ansvar granska

samt derefter, jemte konsistoriernas egna räkenskaper, till Kammarrätten

insända; och i cirkulärbrefvet den 13 Juli 1809 förklarade Kongl. Maj:t

i anledning häraf, att, som cirkulärbrefvet till konsistorierna af den 10

Oktober 1806 stadgade, att dylika enskilda stiftelser, efter af vederbörande

infordrad uppgift på de för dem föreskrifna dispositioner, borde af domkapitlen

tillses med oafbruten uppmärksamhet i afseende på handhafvandet,

samt att domkapitlen borde anmana dem, åt hvilka medlens disponerande

vore anförtrodt, att i enlighet med hvad Kongl. brefvet den 24

April 1788 föreskrefve, ingifva årliga redogörelser derför till Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande för att sedan af dem till Kammarrätten öfversändas

och der vederbörlig granskning undergå; så, emedan detta stadgande

gjorde en tydlig skilnad* mellan konsistoriernas åtgärd vid de

medel, hvilka vore till undervisningsverk donerade, och dem, som vore

skänkta till fromma stiftelser eller vore af konsistorierna sjelfva emottagna,

och i anseende till det förra, det endast ålåge konsistorierna att

tillse, det stiftelsernas ändamål uppfyldes, Kongl. Maj:t funne anledning

icke vara att öka konsistoriernas redan mångfaldiga göromål med den

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 56.

befattning och det ansvar, söm i ofvan omförmälte måtto blifvit yrkadt

och föreslaget, helst nödig säkerhet för de ifrågastälde stiftelser likafullt

vunnes, enär räkenskaperna till landshöfdingen insändes och hos Kammarrätten

granskades. Kongl. Majd pröfvade för den skull godt att vid

sitt meranämnda nådiga stadgande låta bero; men på det att vederbörande

icke måtte vara i okunnighet, utaf hvilka de hade att redo fordra, anbefalde

Kongl. Maj:t konsistorierna att till Kammarkollegium uppgifva

alla de stiftelser till undervisningsverken, hvilka i det dem anförtrodda

stift då funnes, jemte personerna, som för dem borde redovisa, samt att,

enär någon ny stiftelse af samma beskaffenhet skedde, derom till bele

älte kollegium med berättelse inkomma.

Gällande landshöfdingeinstruktion ålägger ock, i § 31 mom. 18,

vederbörande landshöfding »att handhafva den genom särskilda författningar

och stadganden föreskri fira kontroll å förvaltning och redovisning

af kyrkors, undervisningsverks och fromma stiftelsers tillhörigheter och

inkomster».

Då nu till dessa bestämmelser kommer, att donationsfonder, fästa

vid vissa allmänna inrättningar, såsom akademier, allmänna läroverk,

hospital, länslasarett och kurhus, varda, der icke särskilda föreskrifter

derom äro gifna, förvaltade under samma former som dessa inrättningars

öfriga medel, torde i allmänhet garantier förefinnas för dessa donationers

behöriga användande och vård. Förde till kyrkor och kommuner

för vissa ändamål donerade medel, äfvensom understundom i fråga om

inrättningar, helt och hållet grundade på enskild donation, torde icke

fullt lika betryggande garantier förefinnas.

Men äfven i detta hänseende synes man närma sig till ett bättre

sakernas tillstånd. Enligt det senast, under den 22 Maj 1880, vederbörligen

faststälda formulär för Kongl. Maj:t Befallningshafvandes femårsberättelser

skola . särskilda uppgifter lernnas, bland annat, å »Fromma

stiftelser, stipendiifonder, pensionsanstalter, sjukkassor och dermed jemförliga

inrättningar» i länet, hvilka uppgifter skola särskild! upptaga:

stiftelsens namn, dess ändamål, stiftarens namn och yrke, år och dag för

stiftelsen, utdelning under sista året i femårsperioden till uppgifvet antal

personer samt af uppgifvet »helt» belopp, stiftelsens storlek (vid

nämnda ars slut), af hvem eller hvilka stiftelsen förvaltas, samt dessutom

anmärkningar om delaktighet i stiftelsen eller inrättningen m. m.

_ Utskottet finner denna åtgärd särdeles välbetänkt — jemväl i syfte

att vinna någon kontroll mot missbruk af den frihet från inkomstbevillning,

som, enligt § 8 gällande bevillningsstadga, tillkommer stipendiifonder,

pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar, jemte andra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56.

fromma stiftelser — och hoppas, att genom de sålunda vunna och offentliggjorda

upplysningar, med de deri med tiden följande tillägg och berigtiganden,

hvilka, i fråga om uppgifter af denna beskaffenhet, naturligen

varda erforderliga, en god grund är lagd för utöfvande af en skärpt

kontroll från vederbörandes sida å förvaltningen af fromma stiftelser.

Utskottet anser derför motionärens förslag, åtminstone för det närvarande

och innan någon erfarenhet vunnits om hvad genom den sålunda redan

vidtagna åtgärd kan i motionens syfte ernås, icke böra föranleda någon

åtgärd.

Ett bifall till förslaget skulle ock i många fall, der erforderliga

kontroller redan förefinnas, onödigtvis införa ännu ytterligare sådana med

deraf följande ökadt besvär för dem, som, ofta utan ersättning, äro

satte att förvalta stiftelserna.

Utskottet får alltså hemställa,

att motionen icke må för närvarande vinna Riksdagens

bifall.

Stockholm den 5 Maj 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

Herr [Vidmark har begärt få här antecknad!, att han icke deltagit

i ärendets behandling inom Utskottet.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1882.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.