Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6

1882-02-06 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1882:6, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Itiksd. Kansli den 6 Febr. 1882, kl. 6 e. ra.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition

angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven

afverkning af ungskog inom Vesterbottens lön, m. m.

Kong! Maj:t har till Riksdagen aflåtit eu den 16 sistlidne December

daterad nådig proposition af följande lydelse:

»Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden

för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen:

dels att § 5 i Kongl. kungörelsen den 29 September 1874, angående

åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog inom Norrbottens

län, må erhålla ett tillägg af följande lydelse:

»Dylik utsyning eller stämpling af skog, indelad till ordnad hushållning

enligt plan, som blifvit af Skogsstyrelsen godkänd, verkställes utan

kostnad för jordegaren, der tjensteåtgärden afser virke, som enligt planen

är bestämdt att afverkas.»

dels ock att bestämmelserna i omförmälda Kongl. kungörelse med nyssnämnda

tillägg till dess § 5 må från början af nästkommande Oktober månad

vinna tillämpning, jemväl i de delar af Vesterbottens län, som ej höra till

lappmarken.»

Bill. till Likså. Prof. 1882. 7 Sami. 3 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 6.

Den uti propositionen omlormälda förordning af den 29 September 1874

lyder som följer:

Koiigl. Maj:ts nådiga Förordning angående åtgärder till förekommande af

öfverdrifven afverkning å ungskog inom Norrbottens län; gifven Stockholms

Slott den 29 September 1874.

WI OSCAR, med Guds Nåde, Sveriges, Norges, Götes och Wendes

Konung, göre veterlig!: det vi uppå Riksdagens underdåniga förslag, hvaröfver

Wi hört så väl de särskilda kommunerna i Norrbottens län som Wår

Högsta Domstol, funnit godt att för de delar af nämnda län, som ej höra

till Lappmarken, i nåder stadga som följer:

Barrträd, som, efter hvad här nedan i § 2 sägs, är att anse såsom

undermåligt, må icke, i form af rundt, biladt eller sågadt virke, till in- eller

utländsk ort skeppas eller i fartyg inlastas eller vid lastageplats till inlastning

uppläggas och ej heller till plank, bräder eller annat dylikt försågas

eller intagas inom såginrättning, i sågränna eller inom område, som begagnas

till sågplats eller sågbacke vid såginrättning af hvad beskaffenhet som helst,

allt vid påföljd att virket tages i beslag och dömes förbrutet, så framt icke,

på sätt i § 3 stadgas, vederbörligt tillstånd är gifvet till trädets afverkning för

skeppning eller sågning. Dock vare hemmansegare eller åbo ej förment att,

äfven utan sådant tillstånd, af hemmanets skog, till oundgängligt husbehof,

låta vid gården såga och använda undermåligt virke.

Mom. 1. Såsom undermåligt anses träd, som afverkadt ej håller i

genomskärning minst 7 decimaltum på ett afstånd af 16 fot från storändan.

Vid sagde mått får ej barken inberäknas.

Mom. 2. Af träd, som lemnar mer än en sågstock, må trädets öfre

del eller toppstocken ej hänföras till undermåligt virke och såsom sådant

tagas i beslag, der det tydligen visar sig eller ådagalägges, att det virke är

1.

2.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

3

taget af träd, som ej är undermåligt, eller af träd, som är med vederbörligt

tillstånd för skeppning eller sågning afverkadt.

Mom. 3. Sparre, som är bilad så, att ursprungliga tjockleken vid 16

fots längd ej kan utrönas, skall, för att icke anses undermålig, hålla i omkrets,

vid sagda längd från storändan, minst 20 decimaltum, ifall sparren

är bilad till skarp kant, men eljest 21 decimaltum, samt i förhållande derefter,

om längden är mindre.

Mom. 4. I afseende på virke, som redan är sågadt, då det anträffas,

skall hvad ofvan är stadgadt ega tillämpning endast ifall lagligen styrkas

kan, att varan tillkommit af träd, som är undermåligt och till hvars utverkande

för sågning eller skeppning ej meddelats vederbörligt tillstånd.

§ 3-

Mom. 1. Är skog af beskaffenhet, att för dess ordentliga skötsel och

vard fordras afverkning af undermåligt virke, må egare, som vill låta det

virke skeppas eller sågas, anmäla sig hos vederbörande revierförvaltare, hvilken

åligger verkställa den undersökning af skogen, som af omständigheterna

påkallas. Finnes dervid slik afverkning vara med grunderna för en god

skogshushållning öfverensstämmande, då må, der *ej laga hinder eljest möter,

tillstånd af förrättningsmannen gifvas till afverkning, för skeppning eller''

sågning; dock att träd, som vid storändan håller 5 decimaltum eller mera

i genomskärning, ej må afföras, innan det genom förrättningsmannens försorg

blifvit med kronomärke stämpladt. Vill egaren sig till säkerhet hafva

virke jemväl af mindre dimensioner stämpladt, vare dertill berättigad.

Mom. 2. Varder sådan förrättning begärd före den 1 Juni, skall, der

så ske kan och skogsegaren det äskar, undersökningen och utstämplingen

företagas i sammanhang med de utsyningsförrättningar å kronans skogar,

som under året förekomma. Verkställes förrättningen i sådan ordning, åligger

det revierförvaltaren att, om möjligt, vid förrättningens slut eller i annat

fall genast efter det alla utsyningsförrättningar under året inom socknen

böra vara afslutade, tillställa sökanden ellerj dess ombud, mot bevis, men

utan lösen skriftligt instrument öfver utsyningen. Företages förrättningen

särskild^ bör syneinstrumentet aflemnas, innan förrättningsmannen från

stället afreser. Underrättelse om tiden, inom hvilken besvär böra vara hos

Skogsstyrelsen ingifna, för att kunna till pröfning upptagas, skall i syneinstrumentet

meddelas.

Mom. 3. Angående undermåligt virke, som till följd af föreläggande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 6.

vid laga skifte varder afverkadt, skall, der egaren vill låta det virke skeppas

eller sågas, gälla i tillämpliga delar hvad här ofvan är stadgadt.

§ 4.

Undermåligt, ostämpladt virke är ej underkastadt beslag, såvida tydligen

visar sig eller styrkes, att afverkningen skett innan denna förordning

blifvit gällande; och skall sådant virke i den ordning, här ofvan sägs, med

kronomärke förses, der egaren till sin säkerhet det äskar.

§ 5.

Jordegare vare ej pligtig att för utsyning eller stämpling, hvarom i

§ 3 eller 4 sägs, vidkännas annan kostnad än godtgörelse till förrättningsmannen

för den tid, förrättningen å stället upptager, i hvilket afseende jordegaren

skall erlägga såsom arfvode för hvarje dag 5 kronor äfvensom förse

förrättningsmannen med kost och husrum eller gifva ersättning derför.

§ 6.

Rätt att i beslag taga virke, som bör anses förbrutet, tillkomme allmän

åklagare, tjensteman och betjente vid skogsstaten samt tullstatens tjensteman,

desse sistnämnde inom hamn och lastageplats; men rättighet att

utföra åtal i sådana mål ege endast allmän åklagare och jägeribetjening,

på sätt gällande författningar stadga, skolande förty tulltjensteman, som

gjort beslag, derom göra anmälan hos allmän åklagare eller jägeritjensteman.

§ 7.

Medel, som inflyta genom försäljning af virke, som enligt denna författning

är beslag underkastadt, fördelas sålunda, att en tredjedel tillfaller

kronan och två tredjedelar åklagaren; dock att, derest annan behörig person

verkstält beslaget, denne skall af åklagareandelen undfå hälften.

§ 8-

Denna förordning skall gälla från början af nästkommande Oktober

månad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

Det alle, som vederbör, hafve sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera

visso hafva WI detta med Egen hand underskrifvit och med Wårt

Kongl. Sigill bekräfta låtit.

Stockholms Slott den 29 September 1874.

OSCAH.

(L. S.)

G. S. Åkerhielm.

Inskränkning uti enskild eganderätt kräfves understundom af bjudande

omständigheter. Så är särskild! ofta förhållandet beträffande eganderätten till

skog. Det måste vara staten förbehållet att kunna underkasta densamma de inskränkningar

i dess omfång och de vilkor för dess tillämpning, som kräfvas

af allas välförstådda intresse och allmän välfärd. När staten så gör, uppträder

den icke såsom förmyndare för den enskilde, för att tvinga honom

att bättre tillgodogöra och vårda sin egendom, utan staten uppfyller endast

härvid i allas namn och för alla — äfven för dem, hvilkas röst ej kan

höras, för ännu ofödda slägten — ett af sina kulturändamål. Den moderna

staten har ej heller tvekat att, när skogarne så anlitats, att landets odling,

klimat och beboelighet. kunnat anses i fara, på lagstiftningens väg ingripa.

Så har skett i Danmark, i Preussen, i flere andra tyska stater, i Frankrike,

i Österrike och uti flera kantoner i Schweiz. Så har ock skett hos oss

genom särskilda undantagslagar för de delar af vårt vidsträckta land, som

af sådana varit mest i behof, och sålunda hafva tillkommit den s. k. Gotlandslagen

af år 1869 — grundad på fridlysningsprincipen — samt den

s. k. Norrbottenslagen af 1874 — innefattande förbud mot försågning och

skeppning af undermåligt virke.

Nu föreliggande Kongl. proposition afser att utsträcka området för

sistnämnda lags tillämpning äfven till Vesterbottens län.

Fråga om sådan utsträckning har upprepade gånger förevarit allt

sedan utfärdandet af Norrbottenslagen, och historiken härom kan inhemta^

af det anförande till statsrådsprotokollet af chefen för Finansdepartementet,

som finnes bilagdt den Kongl. propositionen. Utskottet inskränker sig der
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 6.

före till att här nämna, att länets landsting och Konungens Befallningshafvande

uti länet, förutom åtskilliga andra förslag till ungskogens skydd, tre

gånger gjort framställning om sådan utsträckning, landstinget 1875 (alternativt)

utan votering, 1876 med 18 röster mot 7, och 1881 med 20 röster mot 7,

samt att Skogsstyrelsen likaledes trenne gånger härtill tillstyrkt bifall. Vid

sådant förhållande synes det Utskottet, som skulle icke synnerligt afseende

kunna fästas vid de, ofta på nog svaga grunder stödda motsatta uttalandena

från flertalet af länets kommuner, af Indika dock senast tre, deribland den till

folkmängden största, Skellefteå, instämt uti landstingets och Konungens Befallningshafvandes

anhållan. Obemärkt må ej heller lemnas, att af öfriga 11

tiu afstyrkande kommuner 3 vid ett föregående tillfälle (1874) gjort underdånig

framställning om åtgärder till förhindrande af den unga skogens utödande.

Man har mot Norrbottenslagen rigtat den hufvudanmärkning, att lagen

tillstadde hvilken skogssköfling som helst, men, då den förbjöde försågning och

skeppning, endast hindrade det bekomna virkets nyttiga användning. Härvid

måste emellertid mål skiljas från medel. Målet är att, i och för skogarnes

fortfarande bestånd, förekomma afverkning i någon större skala af undermåliga

träd. Genom att, för vinnande af detta mål, anlita medlet att rigta

förbudet icke omedelbarligen mot trädens fällande, utan mot deras försågning

och skeppning, har man dels, genom att sålunda koncentrera kontrollen vid

sågverken och lastageplatserna, möjliggjort en någorlunda verksam- sådan,

dels ock förekommit många annars oundvikliga trakasserier för de enskilde

hemmansegarne.

De så skiljaktiga, hvarandra helt och hållet motsatta uppfattningar,

som sig yppat beträffande näringsintressen, hvilka genom Norrbottenslagen

förmenas hafva blifvit gynnade, synas och Utskottet utmärka, att

lagen med sina bestämmelser träffat eu för dessa nordliga orters förhållanden

lämplig medelväg. Den nu sjuåriga tillämpningen af lagen uti Norrbotten

har, Utskottet veterligen, icke ledt till annat än belåtenhet, och Vesterbottens

förhållanden torde i hithörande afseende! uti allt hufvudsakligt vara enahanda

med Norrbottens. Genom lagens utsträckning till äfven Vesterbotten

skulle den sålunda vinna en naturligare verksamhetsgräns. De delar åter

af vårt land, hvarest skogsbruket hufvudsakligen är grundadt på skogens

användande till kolning, förete helt andra skogsförhållanden.

Det tillägg till Norrbottenslagen, Kong! Maj:t, i sammanhang med

frågan om dess utsträckande till Vesterbotten, nu föreslagit, synes Utskottet

innebära en lämplig lagstiftningsåtgärd. Med jemförelsevis ringa kostnader

för Istaten gifves uppmuntran till ordnad skogsvård, och lagen bidrager

så småningom genom sitt eget stadgande att göra sig sjelf öfverflödig.

Blifver stadgandet lag, torde emellertid erfordras särskildt bemyn
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-JJtslcottets Utlåtande N:o 6.

7

(Tigande för Skogsstyrelsen att på anhållan pröfva och godkänna hushållningsplaner

för ifrågavarande enskilda skogar.

På grund af hvad Utskottet nu uti korthet anfört och med åberopande

i öfrigt af den utredning och de skäl, som innefattas uti föredragande Departementschefens

anförande till statsrådsprotokollet, får Utskottet vördsamt

hemställa,

1) att, i enlighet med Kong! Maj:ts förslag, § 5 i förordningen

den 29 September 1874, angående åtgärder

till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog

inom Norrbottens län, måtte erhålla ett tillägg af följande

lydelse:

»Dylik utsyning eller stämpling å skog, indelad till

ordnad hushållning enligt plan, som blifvit af Skogsstyrelsen

godkänd, verkställes utan kostnad för jordegaren,

der tjensteåtgärden after virke, som enligt planen är bestämdt

att afverkas»; och

2) att, med bifall till Kongl. Maj:ts härom afgifna förslag,

bestämmelserna i omförmälda förordning med nyssnämnda

tillägg till dess § 5 må från början af nästkommande

Oktober månad vinna tillämpning jemväl i de delar af

Vesterbottens län, som ej höra till lappmarken.

Stockholm den 6 Februari 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af Herr Grefve Mörner: »Utskottets åtgärd att särskildt motivera

sitt tillstyrkande af Kongl. Maj:ts proposition har jag ansett vara icke af

förhållandena påkallad»;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 6.

af Herr Friherre Hamilton, med hvilken Herr Magnus Jansson instämt:

»Då jag anser, att det i Kongl. förordningen af den 29 September 1874

stadgade förhud mot utskeppning eller försågning af så kalladt undermåligt

virke, hvarigenom man velat söka förhindra förödandet af de inom Norrbottens

län varande skogar, icke leder till en bättre ordnad och för framtiden

mera betryggande hushållning med skogen, emedan derigenom ej kan

förebyggas hvarken dess vanvård eller dess alltför hårda anlitande för en

mängd andra lika mycket, om ej mer skogsödande ändamål, såsom kolning,

försäljning af ved, beredande af bete å skogsmarken in. m., samt då ett

så våldsamt ingrepp i den enskilde jordegarens rätt att på det för honom

förmånligaste sätt förfoga öfver den på hans mark växande skog, likasom

öfver hvad hans jord i öfrig! frambringar, endast kan finna sitt berättigande

uti det för staten vigtiga ändamålet att för framtiden betrygga landet mot

skogsbrist, hvilket ändamål sålunda enligt min åsigt ej kan på den vägen

vinnas, har jag icke kunnat biträda det af Utskottets flertal fattade beslut

att tillstyrka ifrågavarande Kongl. förordnings tillämpning jemväl för kustlandet

af Yesterbottens län»;

af Herr Johannes Jonson, med hvilken Herr Näslund instämt: »Då

jag icke kunnat biträda Utskottets beslut att. tillstyrka bifall till Kongl.

Maj:ts nådiga proposition N:o 3, får jag härmed deremot afgifva min reservation

och deri uttala min från Utskottets majoritet afvikande mening.

En undantagslagstiftning synes mig vara särdeles vansklig och i ganska

väsentlig mån ingripa i den enskilda eganderätten. Då det varit fråga

om rättelse i de från jorden utgående utskylders rättvisare fördelning, har

man ofta bemötts med den invändningen, att dessa utskylder ju medföljt dpn

fasta egendomen vid dess förvärfvande. Nu deremot, då det är fråga

om den enskilde jordegarens rättigheter att efter eget godtfinnande använda

sin egendom, skulle han genom denna lag ställas under förmynderskap af

staten.

Af protokollet för Yesterbottens läns landsting vill det synas, att af

27 ledamöter det endast varit tre eller fyra hemmansegare och att de öfrige

varit embets- och tjensteman, sågverksdisponentér och stadsboer. Af de 14

kommuner, som i ärendet varit hörda, hafva blott tre önskat lagens antagande,

men de öfriga elfva kommuner hafva protesterat deremot, hvarföre

det synes mig vara hårdt, om dessa senare skola tvingas under detta förmynderskap.

Slutligen kan jag ej finna nödigt, att staten skall uppoffra medel till

aflöning och resekostnader åt jägeritjenstemän för verkställande af utstämpling

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

å enskilda skogar.^ Den nuvarande jägeristaten är för närvarande tillräckligt

dyr att underhålla, utan att medföra de fördelar, som derigenom åsyftas

för en god skogshushållning. Skall nu jägeristaten taga hand om de

enskilda skogarne, sa lärer dess personal behöfva att ganska mycket förökas».

Herrar Thomasson och Grefve Strömfelt hafva begärt få här antecknat,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom Utskottet, den förre

på grund af sjukdomsförfall, samt den senare på grund af honom beviljad

ledighet från riksdagsgöromålen.

Bill. till Riksd. Prot. 1883. 7 Sami 3 Höft.''

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1882:11 Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning af ungskog inom Vester})ottens län, a1 i texten