Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående försäljning af åtskilliga kronans egendomar.
1882-03-13 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1882:30, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående försäljning af åtskilliga kronans egendomar.
Dokumentets text
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.
1
N:o 30.
Ank. till Eiksd. Kansli den 13 Mars 1882, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
försäljning af åtskilliga kronans egendomar.
(I. A.)
På derom af Kongl. Magt gjord framställning, medgaf 1874 års
Riksdag, att sådana kronan tillhöriga, under Kammarkollegii förvaltning
stälda och för statsverkets räkning utarrenderade hemman och lägenheter,
för hvilka årliga arrendeafgiften icke öfversteg 200 kronor, och
hvilkas bibehållande åt kronan icke på grund af befintlig skogstillgång
eller af annan särskild anledning påkallades, skulle i den mån gällande
arrendekontrakter efter uppsägning eller eljest närmade sig sitt
slut, få, under iakttagande af de föreskrifter, Kongl. Maj:t kunde finna
lämpligt meddela, på offentlig auktion till den högstbjudande försäljas
under vilkor: att köpare, som sådant åstundade, skulle eg a att, efter
derom vid auktionen gjord anmälan, inbetala köpeskillingen under
loppet af sex år med } årligen, såvida han, för fullgörandet deraf, vid
auktionstillfället stälde säkerhet; att högsta anbudets antaglighet komrne
att underställas Kongl. Maj:ts pröfning; att försäljningen skulle ega
rum utan förbehåll af någon kronotionde eller sådan grundränta, som
utginge endast af kronoskatteegendomar; samt att, sedan köpebref utfärdats,
de sålda hemmanen och lägenheterna skulle komma att i jordeboken
upptagas under titel “utsockne eller allmänt frälse44 och för betecknande
af denna deras natur påföras ränta till kronan i likhet med
andra frälsehemman i orten. Till de egendomar, hvilkas försäljning
Bill. till Eiksd. Prot. 1882. 4 Samt. 1 Afd. 20 Häft. 1
2
Stats- Utslcottcts Utlåtande N:o 30.
sålunda medgafs, hafva enligt Riksdagens i underdånig skrifvelse den 20
Maj 1879 anmälda, af Kongl. Maj:t den 6 Juni samma år godkända beslut,
blifvit hänförda äfven de egendomar af enahanda beskaffenhet, hvilka, efter
det beslutet år 1874 fattades, kommit under Kammarkollegii förvaltning;
och är, i afseende på dispositionen af de genom försäljningen inflytande
medlen genom Riksdagens år 1877 meddelade, af Kongl. Maj:t likaledes
gillade beslut, stadgadt, att desamma må, i den mån tillfällen dertill
sig yppa, användas till sådana inköp af skogbärande eller till skogsodling
tjenlig mark, hvilka af Kongl. Maj:t pröfvas vara fördelaktiga och hvartill
medel icke kunna beredas från det till skogsväsendet anvisade reservationsanslag;
och har Kongl. Maj:t nu uti en till Riksdagen afgifven
proposition (N:o 19), af den 23 December nästlidet år, med åberopande
af ett samma proposition bilagdt statsrådsprotokoll öfver finansärenden
för nämnde dag, föreslagit Riksdagen att, utan rubbning i förut fattade
beslut rörande försäljning af hemman och lägenheter, hvilkas årliga
arrende icke öfverstiger 200 kronor, medgifva:
att vid inträffande arrendeledighet af sådana kronan tillhöriga,
under Kammarkollegii förvaltning befintliga och för statsverkets räkning
utarrenderade egendomar, för hvilka årliga arrendeafgiften vore
högre än 200 kronor, men icke öfverstege 500 kronor, det måtte bero
af Kongl. Maj:t att, efter pröfning af omständigheterna i hvarje särskilt
fall, förordna, huruvida egendomen fortfarande borde för kronan
bibehållas eller till större eller mindre del försäljas;
att på enahanda sätt måtte förfaras äfven i afseende å dylika, i
de norrländska länen belägna egendomar, för hvilka årliga arrendet
öfverstiger 500 kronor;
att, der Kongl. Maj:t pröfvade försäljning böra eg a rum, densamma
måtte ske i den ordning och under de vilkor, som gälde för
försäljningen af mindre hemman och lägenheter, med iakttagande derjemte
af de särskilda bestämmelser Kongl. Magt kunde finna lämpligt
att, vare sig i allmänhet eller i vissa fall, för försäljningen meddela;
samt att de genom den nu föreslagna försäljningen inflytande
medlen måtte, intill dess annorlunda kunde af Kongl. Maj:t och Riksdagen
beslutas, öfverlemnas till Riksgäldskontoret, för att genom uppköp
af obligationer eller på annat sätt användas till afbetalning å statens
för jernvägsbyggnader upptagna lån.
Stats-Utskottet, som tagit del så väl af den utredning i förevarande
fråga, hvilken finnes intagen uti ofvanberörda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden äfvensom uti Kammarkollegii i ämnet afgifna, vid
statsrådsprotokollet fogade utlåtande af den 25 November nästlidna
år, som ock af de från Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.
3
infordrade yttranden i detta ärende, får till en början erinra, att vid behandling
under de senaste riksdagarne af frågor utaf enahanda beskaffenhet
som den nu föreliggande, dåvarande Stats-Utskott fyrfaldiga gånger
uttalat den åsigt, att en än vidare utsträckt försäljning af de för statsverkets
räkning utarrenderade hemman och lägenheter skulle medföra stor
fördel för det allmänna; och de resultat, som af de hittills beslutade försäljningarne
vunnits, hafva alltjemt gifvit förnyad styrka åt en dylik åsigt.
Enligt hvad af Herr Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet
vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t yttrats, framginge af de
uti Kammarkollegii förenämnda utlåtande meddelade upplysningar, att
för de hittills sålda kronoegendomarne erhållits en köpeskilling, som
med 150 procent öfverstege egendomarnes taxeringsvärde, och å hvilken
räntan, beräknad efter fyra procent, vore nära tre gånger större,
än den förut uppburna arrendeafgiften. Härvid borde visserligen icke
förbises, att, såsom Kammarkollegium erinrat, det vid tiden för egendomarnes
försäljning för dem utgående arrende, hvilket blifvit till sitt
dåvarande belopp bestämdt tjugu eller trettio år förut, icke kunde anses
utvisa det arrendevärde, egendomarne vid försäljningen i verkligheten
egt eller skulle betingat, om de upplåtits på nytt arrende i stället
att säljas; men om man antoge, att vid ny utarrendering det gamla,
arrendet skulle ökats i samma proportion, som arrendeafgiften stegrats
för de åt kronan bibehållna egendomar, hvilka under senare åren blifvit
på nya arrenden upplåtna — och någon anledning att förutsätta
en större ökning i arrendet för de sålda egendomarne förefunnes ej —
skulle, enligt hvad kollega utredning gåfve vid handen, den nya arrendesumman
i allt fall icke hafva stält sig i fördelaktigare förhållande
till den för egendomarne erhållna köpeskilling, än att den representerat
en ränta derå af 2,i till 2,2 procent. Häraf syntes otvetydigt
framgå, att den beslutade och till en del verkstälda försäljningen varit
en finansielt rigtig åtgärd, och detta så mycket mer, som derigenom
eu icke oväsentlig besparing uppstode i utgifter för arrendeuppskattningar,
syner och besigtningar m. m., hvilka utgifter drabbade de
smärre fastigheterna vida tyngre än de större. Men, utom den omedelbara
ekonomiska vinsten genom ökad kapitaltillgång och afkomst
samt minskade omkostnader, medförde försäljningen af de smärre fastigheterna
en annan och än mer betydande fördel derutinnan, att de
myndigheter, åt hvilka domänernas administration vore eller kunde
varda öfverlemnad, frigjorda från de tyngande förvaltningsbestyren för
de mindre egendomarne, blefve i tillfälle att med samlad kraft egna
sig åt vården om och tillsynen öfver de genom sitt högre värde för
kronan långt vigtigare större egendomarne och derigenom med mera
4
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 30.
framgång verka för dessas tidsenliga förkofran. Med afseende å hvad
sålunda blifvit af Herr Departementschefen anfördt, och då de gynsamma
ekonomiska resultat, som visat sig af de hittills skedda försäljningarne,
otvifvelaktigt kunna förväntas jemväl af en försäljning i
större omfattning, har Utskottet, som icke velat lemna oanmärkt, att
en fördel för det allmänna skulle vinnas äfven derutinnan att å ifrågavarande
egendomar, om de af enskilde förvärfvades, antagligen skulle
komma att nedläggas större uppoffringar i arbete och penningar, än
som vore att förvänta, derest de fortfarande blefve på arrende upplåtna,
ansett önskligt, att den nu pågående försäljningen af kronoegendomarne
må utsträckas.
Beträffande det omfång, som bör gifvas åt en sålunda utsträckt
försäljning, har Utskottet, i likhet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit,
ansett, att försäljningen bör omfatta de fastigheter, för hvilka det hittills
utgående arrendet icke öfverstiger 500 kronor. Uti ofvannämnda,
underdåniga utlåtande har Kammarkollegium hemstält, att försäljningen
skulle göras beroende icke af det för egendomarne utgående arrende,
utan af det arrendevärde, egendom vid företagen arrendeuppskattning
ansåges ega, samt att med tillämpning häraf jemväl å den
försäljning, som enligt fattade beslut redan pågår, försäljningen skulle
komma att omfatta de egendomar, för hvilka vid arrendeuppskattning icke
fastställes högre maximiarrende än 500 kronor. Men då enligt den erfarenhet,
som vunnits af de under senare åren verkstälda utarrenderingar,
det, i enlighet med hvad till statsrådsprotokollet finnes anfördt,
måste förutsättas, att arrendevärdet vid nu förestående nya arrendeuppskattningar
kommer att stiga med i medeltal 50 procent, är det uppenbart,
att, med antagande af kollegii förslag, som icke lemnar tillfälle att
med säkerhet bedöma, hvilken omfattning i afseende å egendomarnes
antal försäljningen högst skulle kunna erhålla, utsträckningen i försäljningen
skulle blifva snart sagdt ingen eller åtminstone ytterst obetydlig,
helst inskränkningar i den nu åsyftade försäljningen i vissa fall
måste ega rum. Från försäljningen skulle nemligen, enligt hvad Kongl.
Maj:t föreslagit, komma att undantagas dels de egendomar som till följd
af i orten pågående eller förestående utdiknings- och vattenafledningsföretag
eller andra omständigheter kunde förväntas inom en närmare
framtid erhålla ett synnerligen ökadt värde, eller som lämpade sig att
sammanslås med annan angränsande, kronan tillhörig jordbruksfastighet,
eller kunde för något särskilt statsändamål anses behöflig^, dels
ock mark, hvilken egnade sig för skogsbörd och vore så belägen, att
den med fördel kunde till förvaltning af skogsstaten öfvertagas.
Enligt bifogade utdrag af en utaf Kammarkollegium upprättad
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30. 5
tabell, utvisande antalet m. m. af de för statsverket utarrenderade
egendomar, som gifva årligt arrende mellan 200 och 500 kronor, skulle
de nya fastigheter, hvilka jemlikt föreuämnda förslag skulle till försäljning
ifrågakomma, utgöra tillsammans 951 med ett taxeringsvärde
af 8,324,740 kronor; men af dessa fastigheter skulle utan tvifvel en
icke ringa del komma att från försäljning undantagas, om ofvan angifna
grunder vid försäljningen varda följde. Vid de många tillfällen,
när fråga om en utsträckt försäljning af kronans utarrenderade egendomar
varit å bane inom Riksdagen, har såsom skäl deremot, bland
annat, anförts, att ett samtidigt utbjudande af ett större antal kronoegendomar
skulle verka till nedtryckning i fastighetsvärdet; och i anledning
häraf finnes uti förenämnda statsrådsprotokoll upplyst, att, då
försäljningen af kronoegendomarne komme att ske i mån af inträffande
arrendeledighet, medeltalet af de årligen för hela riket till försäljning
ifrågakommande egendomarne, med inberäknande jemväl af osålda
lägenheter med arrende icke öfverstigande 200 kronor, icke komme
att uppgå till högre antal än 79, samt att, förutom under året 1891,
då till försäljning skulle kunna ifrågakomma 157 fastigheter, deribland
dock 50 såsom särskilda egendomar upptagna lotter i Upsala hofstalläng,
högsta antalet egendomar, som något år skulle kunna utbjudas,
komme att utgöra 111. Ehuru i och för sig betydande, syntes denna
siffra, om densamma fördelades på de 18 län, inom hvilka egendomarne
vore belägna, och vidare det antal fastigheter afräknades, som kunde
antagas komma att från försäljning undantagas, icke vara egnad att
ingifva några allvarliga farhågor för fastighetsvärdets nedgång, särdeles
om afseende tillika fästes vid de ifrågavarande egendomarnes jemförelsevis
ringa betydenhet och värde.
Hvad särskildt anginge kronoegendomarne i de norrländska länen,
upplystes af Kammarkollegii utlåtande, att derest försäljning blefve
medgifven af alla egendomar, som lemnade en arrendeafgift, icke öfverstigande
500 kronor, endast 24 egendomar skulle på grund af högre
arrendebelopp blifva af försäljningsbeslutet oberörda, deraf
13 i Jemtlands län med årligt arrende af 15,523 kronor 84 öre och taxeringsvärde af 235,500 kronor,
8 i Gefleborgs „ „ d:o „ 6,185 „ 40 „ „ „ „ 162,900 „
1 i Vesterbottens „ „ d:o „ 668 ,, 85 „ ,, „ „ 25,000 „
och 2 i Norrbottens „ „ d:o „ 2,706 „ 10 „ „ „ „ 46,400 „
Då, enligt hvad kollegium vitsordat, det nuvarande arrendet för flera
bland dessa egendomar vore hufvudsakligen beroende af tillydande
stora skogar, hvilka vid ny utarrendering torde komma att från egendomarne
skiljas, för att utläggas till kronoparker, vore det, enligt hvad
6
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 30.
i statsrådsprotokollet vidare meddelats, antagligt, att arrendet för en
del af dessa egendomar framdeles kommer att nedgå under det belopp
af 500 kronor, som nu blifvit ifrågasatt såsom gräns för försäljningen.
Vid detta förhållande, och då bibehållandet inom de vidsträckta norrländska
länen af endast en eller annan jordbruksdomän i hvarje län
icke kunde anses med en klok administration förenligt, vore det önskligt,
att de berörda 24 egendomarne, ehuru nu lemnande högre arrende
än 500 kronor, kunde varda inbegripne bland dem, om hvilkas försäljning
Kongl. Maj:t skulle ega att förordna, derest icke särskilda förhållanden
påkallade deras fortfarande användning för kronans räkning;
och har Utskottet, under förutsättning att, såsom ofvan finnes antydt,
de till de norrländska egendomarne hörande skogar, då sådant befinnes
vara Renligt, varda från försäljningen undantaga, icke haft något att
erinra mot samtliga dessa egendomars försäljning på enahanda sätt,
som föreslagits i afseende å öfriga till försäljning nu ifrågasatta egendomar.
Hvad slutligen angår dispositionen af de medel, som komma att
inflyta för de egendomar, om hvilkas försäljning nu är fråga, anföres
vidare uti förenämnda statsrådsprotokoll, att det icke syntes böra ifrågasättas,
att desamma skulle användas på samma sätt som köpeskillingarne
för de egendomar, hvilkas försäljning redan nu pågår, eller till
inköp af skogbärande eller till- skogsodling tjenlig mark. De till Kongl.
Maj:ts förfogande redan stälda försäljningsmedlen tillika med de belopp,
som kunde disponeras af reservationsanslaget till skogsväsendet,
borde blifva tillräckliga för de skogsköp, hvartill lägliga tillfällen
kunde erbjuda sig inom orter, der förvärfvandet af skog för kronans
räkning syntes böra eftersträfvas. Icke heller kunde det anses lämpligt
att, om kronan afhänder sig en del af sina jordbruksfastigheter i
det särskilda syftet att begränsa området för denna förvaltningsgren,
inköpa andra dylika egendomar i de såldas ställe, och om i ett eller
annat fall för arrondering af några smärre domäner eller af annan anledning
förvärfvandet af någon jordbruksfastighet skulle finnas ömkligt,
kunde särskild framställning derom till Riksdagen aflåtas. Att
tillstyrka en disposition af de inflytande försäljningsmedlen, som innebure
den realiserade kapitaltillgångens förvandling till lös egendom,
vore dock betänkligt, och förhandlingarne inom Riksdagen vid de
tillfällen, då fråga der förevarit om försäljning af kronans egendomar,
syntes tillräckligt utvisa, att, derest en sådan användning af försäljningsmedlen
ifrågasattes, Riksdagens bifall till en utsträckt försäljning
svårligen skulle kunna förväntas. Fasthölle man vid önskan att för
den tillgång, som här vore i fråga, fortfarande bibehålla karakteren
Stats-Utskottets. Utlåtande N:o 30.
7
af fast egendom, men ansåge det icke böra ifrågakomma att för de
inflytande försäljningsmedlen inköpa vare sig andra jordbruksegendomar
eller skogsmark, syntes det ligga nära till hands att, såsom motionärer
inom Riksdagen vid flera tillfällen föreslagit, använda försäljningsmedlen
för afbetalning å statens för jern vägsbyggnader upptagna lån.
Då den sålunda tillkomna skulden i sjelfva verket vore att betrakta
såsom en ogulden del af de utgifter, med hvilka jernvägarnes åstadkommande
varit förenadt, och jernvägarne följaktligen först i den mån
berörda skuld infriades kunde anses vara en statens ograverade egendom,
måste det erkännas, att genom de ifrågavarande försäljningsmedlens
användning på nu angifvet sätt staten, i stället för de fastigheter den
afhände sig, förvärfvade en annan fast egendom, som med hänsyn till
förändrade tidsförhållanden måste anses i värde och betydelse åtminstone
fullt jemförlig med den sålda. På samma gång således de,
hvilka strängt påyrkade att kronans fasta egendom måtte bibehållas
oförminskad, borde med en sådan disposition af medlen finna sig tillfredsstälde,
skulle derigenom äfven vinnas den synnerligen beaktansvärda
fördelen af en hastigare minskning i den utländska statsskulden. Utskottet,
som delar den uppfattning, hvilken sålunda legat till grund
för Kongl. Maj:ts hemställan, att de genom den nu föreslagna försäljningen
inflytande medlen måtte öfverlemnas till Riksgäldskontoret för
att genom uppköp af obligationer eller på annat sätt användas till afbetalning
å statens för jernvägsbyggnader upptagna lån, har emellertid
velat framhålla önskvärdheten deraf, att de för dessa försäljningsmedel
inköpta obligationer varda makulerade, på det att än tydligare
må framgå, att med ifrågavarande försäljning endast afsetts, att staten
må i stället för egendom, som icke lemnar skälig afkastning, och hvars
förvaltning medför alltför dryga kostnader, afbörda sig skuld å annan
statens fasta egendom.
På grund af hvad sålunda anförts, och med hänvisande till hvad
i öfrigt finnes uti ofta berörda statsrådsprotokoll i ämnet meddeladt, får
Utskottet alltså hemställa,
att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit måtte vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 13 Mars 1882.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
8
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 30.
Reservationer:
af Herr Grefve G. Sparre;
af Herr R. Montgomery-Cederhiehn, hvilken instämde i förra delen
af Utskottets yttrande till och med orden (å 4:de sidan): “ansett ömkligt,
att den nu pågående försäljningen af kronoegendomarne må utsträckas“,
men ansåg öfriga delen af Utlåtandet samt Utskottets hemställan
böra på följande sätt affattas:
I fråga om det omfång, som borde gifvas åt en sålunda utsträckt
försäljning, vore, enligt hvad af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas,
Herr Departementschefen visserligen med Kammarkollegium ense derom,
att i alla händelser de egendomar icke borde afyttras, som, till följd
af i orten pågående eller förestående utdiknings- och vattenafledningsföretag
eller andra omständigheter, såsom exempelvis belägenhet i den
omedelbara närheten till en stad eller uppväxande handelsplats, kunde
förväntas inom eu närmare .framtid erhålla ett ökadt värde, och ansåge
Herr Departementschefen äfven, att försäljning icke heller borde ifrågakomma
af egendom, som lämpade sig att sammanslås med annan angränsande,
kronan tillhörig jordbruksfastighet, eller kunde för något
särskildt statsändamål anses behöflig, likasom att från försäljning borde
undantagas mark, som egna de sig för skogsbörd och vore så belägen,
att den med fördel kunde till förvaltning af skogsstaten öfvertagas.
Det syntes följaktligen och med fästadt afseende jemväl å önskligheten
deraf att vid inträffande sämre konjunkturer försäljningsåtgärder måtte
kunna inställas, lämpligt att, på sätt Kammarkollegium tillstyrkt, det
beslut, som kunde fattas om eu utsträckt försäljning, icke måtte göras
o vilkorligt, utan att åt Kongl. Maj:t måtte öfverlemnas att, inom de
gränser för försäljningen Riksdagen kunde på Kongl. Maj:ts framställning
utstaka, efter pröfning af omständigheterna i hvarje särskildt fall
afgöra, huruvida vid inträffande arrendeledighet en egendom borde
försäljas eller icke. Deremot ansåge sig Herr Departementschefen icke
böra biträda det förslag, Kammarkollegium framstäf i afseende på
gränserna för försäljningen. Kollega hemställan i denna del ginge ut
derpå, att försäljningen skulle göras beroende, icke af det för egendomarne
utgående arrende, utan af det arrendevärde, egendom vid
företagen arrendeuppskattning ansåges ega, samt att, med tillämpning
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.
9
häraf jemväl å den försäljning, som enligt fattade beslut redan nu påginge,
försäljningen skulle komma att omfatta de egendomar, för hvilka
vid arrendeuppskattning icke faststäldes högre maximiarrende än 500
kronor. Om, med ledning af de upplysningar, kollegium lemnat rörande
de under de senare åren verkstälda utarrenderingar, det finge
förutsättas, att arrendevärdet vid nu förestående nya arrendeuppskattningar
kommer att stiga med i medeltal omkring 50 procent, vore det
uppenbart, att, med antagande af detta kollega förslag och med de
ytterligare inskränkningar i afseende å försäljningen nyss angifvits
såsom erforderliga, den åsyftade utsträckningen i försäljningen skulle
blifva snart sagdt ingen eller åtminstone ytterst obetydlig; och derest
det ändamål, hvartill försäljningsåtgärderna borde företrädesvis syfta,
eller beredande af tillfälle för de förvaltande myndigheterna att mera
odeladt egna sig åt de större och värderikare egendomarnes förkofran,
skall i någon afsevärd mån kunna vinnas, borde försäljningen, i enlighet
med hvad flere Kong]. Maj:ts Befallningshafvande tillstyrkt, utsträckas
till de fastigheter, för hvilka det hittills utgående arrendet
icke öfverstege 500 kronor. Ett förslag i denna syftning syntes äfven
i det hänseendet ega företräde framför Kammarkollegii förslag, att det
lemnade tillfälle att med säkerhet bedöma, hvilken omfattning försäljningen
högst skulle kunna erhålla, under det att man för sitt omdöme
härutinnan enligt kollegii förslag blefve hänvisad endast till mer eller
mindre ovissa antaganden.
Utskottet, som icke käft något att erinra deremot, att, på sätt
Kongl. Magt föreslagit, det må öfverlemnas åt Kongl. Maj:t att, efter
pröfning af omständigheterna i hvarje särskilt fall, förordna, huruvida
egendom fortfarande hör för kronan bibehållas eller till större
eller mindre del försäljas, har deremot, i likhet med hvad Kammarkollegium
hemstält, ansett, att endast de kronoegendomar, för hvilka
vid företagen arrendeuppskattning det af vederbörande myndigheter
faststälda maximiarrendebeloppet icke öfverstiger 500 kronor, må till
försäljning ifrågakomma. Det har nemligen synts Utskottet betänkligt
att, innan fullständigare erfarenhet vunnits beträffande den redan
förut beslutade afyttringen af kronolägenheter, alltför mycket utsträcka
försäljningen. Enligt hvad Kammarkollegium anfört, kunde det, så
länge det var fråga om försäiji#ng af allenast de allra minsta egendomarne,
i sjelfva verket vara af föga vigt, om gränsen för försäljningen
bestämdes- efter senaste arrendeafgift eller efter det arrendevärde,
som vid tiden för försäljningen kunde egendomen tillkomma, men
i fråga om de medelstora egendomarne ville det synas kollegium, som
Bill. till Riksd. Prof. 1882. 4 Samt. 1 Afd. 20 Häft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.
om, före afgörandet af frågan om deras försäljning, uppskattning i
vanlig ordning af deras arrendevärde borde ega rum och endast de
egendomar till försäljning ifrågakomma, för livilka det dervid åsätta
maximiarrendet ej uppginge till 500 kronor. Om än, såsom i statsrådsprotokollet
finnes anfördt, man enligt detta förslag blefve för bedömandet
af hvilken omfattning försäljningen högst skulle kunna erhålla
hänvisad endast till mer eller mindre ovissa antaganden, föreställer
sig dock Utskottet att härpå borde hvila ringa vigt, enär de
inflytande köpeskillingarne skulle komma att användas för ett ändamål,
hvilket icke med nödvändighet erfordrar kalkyl öfver storleken
af de medel, som skulle komma att blifva dertill disponibla. Af större
betydelse synes deremot vara, att, derest Riksdagen finner med statens
fördel öfverensstämmande, att egendomar, hvilkas arrendevärden
icke öfverstiga 500 kronor, skola afyttras, visshet vinnes derom,
att endast dylika egendomar varda försålda; då deremot den af Kong].
Maj:t föreslagna försäljning icke lemnar tillfälle till säkert bedömande,
i huru hög grad värdet å de till försäljning ifrågasatta egendomarne
må komma att öfverstiga det, som motsvaras af ett till 500 kronor
uppgående arrende.
Hvad särskildt anginge kronoegendomarne i de norrländska länen,
upplystes af Kammarkollegii utlåtande, att derest försäljning blefve
medgifven af alla egendomar, som lemnade en arrendeafgift, icke öfverstigande
500 kronor, endast] 24 egendomar skulle på grund af högre
arrendebelopp blifva af försäljningsbeslutet oberörda, deraf
13 i Jemtlands län med årligt arrende af 15,523 kronor 84 öre och taxeringsvärde af 235,500 kronor,
8 i Gefleborgs „ „ d:o „ 6,185 „ 40 „ „ „ „ 162,900 „
1 i Vesterbottens „ „ d:o „ 668 „ 85 „ „ „ „ 25,000 „
och 2 i Norrbottens „ „ d:o „ 2,706 „ 10 , „ „ „ 46,400 „
Då, enligt hvad kollegium vitsordat, det nuvarande arrendet för flera
bland dessa egendomar vore hufvudsakligen beroende af tillydande
stora skogar, hvilka vid ny utarrendering torde komma att från egendomarne
skiljas, för att utläggas till kronoparker, vore det, enligt hvad
i statsrådsprotokollet vidare meddelats, antagligt, att arrendet för en
del af dessa egendomar framdeles kommer att nedgå under det belopp
af 500 kronor, som nu blifvit ifrågafatt såsom gräns för försäljningen.
Vid detta förhållande, och då bibehållandet inom de vidsträckta norrländska
länen af endast en eller annan jordbruksdomän i hvarje län
icke kunde anses med en klok administration förenligt, vore det ömkligt,
att de berörda 24 egendomarne, ehuru nu lemnande högre arrende
än 500 kronor, kunde varda inbegripne bland dem, om hvilkas för
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 30
11
säljning Kongl. Maj:t skulle ega att förordna, derest icke särskilda förhållanden
påkallade deras fortfarande användning för kronans räkning;
och har Utskottet, under förutsättning att, såsom ofvan finnes antyd t,
de till de norrländska egendomarne hörande skogar, då sådant befinnes
vara tjenlig!, varda från försäljningen undantagne, icke haft något att
erinra mot samtliga dessa egendomars försäljning på enahanda sätt,
som föreslagits i afseende å öfriga till försäljning nu ifrågasatta egendomar.
Hvad slutligen angår dispositionen af de medel, som komma att
inflyta för de egendomar, om hvilkas försäljning nu är fråga, anföres
vidare uti förenämnda statsrådsprotokoll, att det icke syntes böra ifrågasättas,
att desamma skulle användas på samma sätt som köpeskillingarne
för de egendomar, hvilkas försäljning redan nu pågår, eller till
inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark. De till Kongl.
Maj:ts förfogande redan stälda försäljningsmedlen tillika med de belopp,
som kunde disponeras af reservationsanslaget till skogsväsendet,
borde blifva tillräckliga för de skogsköp, hvartill lägliga tillfällen
kunde erbjuda sig inom orter, der förvärfvandet af skog för kronans
räkning syntes böra eftersträfvas. Icke heller kunde det anses lämpligt
att, om kronan afhänder sig en del af sina jordbruksfastigheter i
det särskilda syftet att begränsa området för denna förvaltningsgren,
inköpa andra dylika egendomar i de såldas ställe, och om i ett eller
annat fall för arrondering af några smärre domäner eller af annan anledning
förvärfvandet af någon jordbruksfastighet skulle finnas önskligt,
kunde särskild framställning derom till Riksdagen aflåtas. Att
tillstyrka en disposition af de inflytande försäljningsmedlen, som innebure
den realiserade kapitaltillgångens förvandling till lös egendom,
vore dock betänkligt, och förhandlingarne inom Riksdagen vid de
tillfällen, då fråga der förevarit om försäljning af kronans egendomar,
syntes tillräckligt utvisa, att, derest en sådan användning af försäljningsmedlen
ifrågasattes, Riksdagens bifall till en utsträckt försäljning
svårligen skulle kunna förväntas. Fasthölle man vid önskan att för
den tillgång, som här vore i fråga, fortfarande bibehålla karakteren
af fast egendom, men ansåge det icke böra ifrågakomma att för de
inflytande försäljningsmedlen inköpa vare sig andra jordbruksegendomar
eller skogsmark, syntes det ligga nära till hands att, såsom motionärer
inom Riksdagen vid flera tillfällen föreslagit, använda försäljningsmedlen
för afbetalning å statens för jernvägsbyggnader upptagna lån.
Då den sålunda tillkomna skulden i sjelfva verket vore att betrakta
såsom eu ogulden del af de utgifter, med hvilka jernvägarnes åstadkommande
varit förenadt, och jernvägarne följaktligen först i den mån
12
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 30.
berörda skuld infriades kunde anses vara en statens ograverade egendom,
måste det erkännas, att genom de ifrågavarande försäljningsmedlens
användning på nu angifvet sätt staten, i stället för de fastigheter den
afhände sig, förvärfvade en annan fast egendom, som med hänsyn till
förändrade tidsförhållanden måste anses i värde och betydelse åtminstone
fullt jemförlig med den sålda. På samma gång således de,
hvilka strängt påyrkade att kronans fasta egendom måtte bibehållas
oförminskad, borde med en sådan disposition af medlen finna sig tillfredsstälde,
skulle derigenom äfven vinnas den synnerligen beaktansvärda
fördelen af en hastigare minskning i den utländska statsskulden. Utskottet,
som delar dpn uppfattning, hvilken sålunda legat'' till grund
för Kongl. Maj:ts hemställan, att de genom den nu föreslagna försäljningen
inflytande medlen måtte öfverlemnas till Riksgäldskontoret för
att genom uppköp af obligationer eller på annat sätt användas till afbetalning
å statens för jernvägsbyggnader upptagna lån, har emellertid
velat framhålla önskvärdheten deraf, att de för dessa försäljningsmedel
inköpta obligationer varda makulerade, på det att än tydligare
må framgå, att med ifrågavarande försäljning endast afsetts, att staten
må i stället för egendom, som icke lemnar skälig afkastning, och hvars
förvaltning medför alltför dryga kostnader, afbörda sig skuld å annan
statens fasta egendom.
På grund af hvad sålunda anförts, och med hänvisande till hvad
i öfrigt finnes uti ofta berörda statsrådsprotokoll meddeladt, får Utskottet,
som till upplysning i ämnet velat bifoga en tabell, utvisande
antalet och arrendet m. m. af de för statsverkets räkning utarrenderade
kronoegeudomar, hvilka gifva i årligt arrende emellan 200 och 500
kronor, alltså hemställa:
att Riksdagen, utan rubbning i förut fattade beslut
rörande försäljning af hemman och lägenheter,
hvilkas årliga arrende icke öfverstiger 200 kronor,
måtte medgifva:
att vid inträffande arrendeledighet af sådana
kronan tillhöriga, under Kammarkollegii förvaltning
nu befintliga och för statsverkets räkning utarrenderade
egendomar, för hvilka, vid företagen arrendeuppskattning
till utarrendering, årliga arrendeafgiften
fastställes tili högre belopp än 200 kronor, men icke
utöfver 500 kronor, det må bero af Kongl. Maj: t att,
efter pröfning af omständigheterna i hvarje särskilt
fall, förordna huruvida egendomen fortfarande bör för
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.
13
kronan bibehållas eller till större eller mindre del
försäljas;
att på enahanda sätt må förfaras äfven i afseende
å dylika i de norrländska länen belägna egendomar,
för hvilka årliga arrendet befinnes komma att öfverstiga
500 kronor;
att, der Kongl. Maj:t pröfvar försäljningen böra
ega rum, densamma må ske i den ordning och under
de vilkor, som nu gälla för försäljningen af mindre
hemman och lägenheter, med iakttagande derjemte
af de särskilda bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna
lämpligt att, vare sig i allmänhet eller i vissa fall,
för försäljningen meddela; samt
att de genom den nu föreslagna försäljningen
inflytande medlen må, intill dess annorlunda kan af
Kongl. Maj:t och Riksdagen beslutas, öfverlemnas till
Riksgäldskontoret, för att genom uppköp af obligationer
eller på annat sätt användas till afbetalning å
statens för jernvägsbyggnader upptagna lån.»
Häruti instämde Herrar F. F. Carlson, R. Törnebladh och J. Widén.
af Herr L. Norden felt: “Ehuru det icke kan bestridas att förvaltningen
af statens domäner skulle förenklas, om försäljning komme att
ske såväl af sådane egendomar, som i arrende lemna högst 500 kronor,
som af dem, hvilka äro belägna i de norrländska länen, anser jag mig
likväl icke kunna tillstyrka bifall till Kongl. Maj ds ifrågavarande nådiga
proposition i alla dess delar.
Den föreslagna försäljningen af de norrländska egendomarne synes
mig fördelaktig med afseende på kostnaden af dessa egendomars tillsyn
och förvaltning och emedan afgörandet af denna fråga i någon
mån kan inverka på domänförvaltningens organisation, anser jag af
vigt att beslut derom nu af Riksdagen varder fattadt.
Deremot synes mig, utan någon väsentlig olägenhet, frågan om
hvilka egendomar i öfrigt böra försäljas kunna uppskjutas och framdeles
för hvarje särskild egendom underställas Riksdagens pröfning.
Det finnes sannolikt flere små egendomar, belägna så nära hvarandra
eller nära till större domäner, att tillsyn och förvaltning af de
förra icke bör förorsaka särdeles stor kostnad.
Vissa små egendomar kunna äfven måhända med fördel förstoras
genom tillköpande af andra. Det sätt, på hvilket de inflytande köpe
-
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.
skillingarne varda använda, synes ock utöfva ett väsentligt inflytande
på beslutet om den ifrågavarande försäljningen.
I händelse dessa medel användas till inköp af andra bättre belägna
eller större egendomar och försäljning sker under tider, då fast egendom
står i högt pris, samt inköp, då sådan egendom tillfälligt fallit i
värde, synes åtgärden böra blifva för statsverket vinstgifvande, men
om köpeskillingarne skola användas till inköp af statens obligationer,
kan ett motsatt förhållande möjligen inträffa. Det synes icke heller
vara afgjordt, att de egendomar, som nu ifrågasättas till försäljning,
komma att lemna lika högt öfverpris öfver taxeringsvärdena som de
förut försålda mindre egendomarne.
Den fasta egendomen stiger otvifvelaktigt i värde, hvaremot
räntan på statsskulden genom konvertering kan komma att nedgå.
Obligationerna kunna blifva bortstulna, innan de makuleras, eller
kunna efter Riksdagens beslut användas för andra ändamål. Afkastning^
af domänerna är i allmänhet oberoende af konjunkturerna under
särskilda år, och den fasta egendomen finnes qvar samt kan, om fäderneslandet
någon gång skulle komma i ytterlig fara, under alla förhållanden
belånas och är alltså en alltid säker reserv. Jag anser fördenskull
att statens fasta egendom icke bör förminskas utan sådane fullkomligt
afgörande skäl, som icke nu synas föreligga, och föreslår
vördsamt,
att Riksdagen utan rubbning af förut fattade
beslut, rörande såväl försäljning af hemman och lägenheter,
hvilkas årliga arrende icke öfverstiger 200 kronor,
som användandet af inflytande köpeskillingar för
dessa egendomar, måtte, med afslag af Kongl. Maj:ts
proposition, i öfriga delar medgifva:
att, vid inträffande arrendeledighet af de i Norrland
belägna, kronan tillhöriga, under Kammarkollegii
förvaltning nu befintliga, för statsverkets räkning utarrenderade
egendomarne, det må bero af Kongl.
Maj:t att, efter pröfning af omständigheterna i hvarje
särskildt fall, förordna huruvida egendomen fortfarande
bör för kronan bibehållas eller till större eller mindre
del försäljas, dock under förbehåll att de för dessa
försäljningar inflytande köpeskillingar efter Kongl.
Maj:ts pröfning varda använda till inköp vare sig af
större egendomar eller af mindre sådane, som äro
belägna nära intill förut befintliga statsdomäner;
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 30.
15
att, der Kong]. Maj:t pröfvar försäljningen böra
ega rum, densamma må ske .i den ordning och under
de vilkor, som nu gälla för försäljningen af mindre
hemman och lägenheter, med iakttagande derjemte
af de särskilda bestämmelser, Kong!. Maj:t kan finna
lämpligt att, vare sig i allmänhet eller i vissa fall,
för försäljningen meddela; samt
att de genom den nu föreslagna försäljningen
inflytande medlen skola, intill dess de varda enligt
Kongl. Maj:ts beslut använda till inköpande af annan
fast egendom, öfverlemnas till Riksgäldskontoret.»
af Herrar Grefve C. Beck-Friis, K. O. Ljungqvist och Friherre
R. von Krepiner, hvilka yrkade afslag å Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning;
af Herr O. Ev ers;
af Herr Grefve K. Posse: »Då jag icke kan med Utskottet instämma
i den af detsamma uttalade åsigt, att omsättningen af köpeskillingar
för försålda domäner genom uppköp af obligationer eller att på annat
sätt använda desamma till afbetalning å statens för jernvägsbyggna<ler
upptagna lån är att jemföra med utbyte af en fäst egendom mot
en annan och dels icke kan som ett axiom antaga, att derigenom man
minskar statens tillgångar samtidigt och till lika belopp med dess
skulder, man genom denna förenklade affär betryggat eller förbättrat
statens ekonomiska ställning, då man fortfarande är och förblifver oförhindrad
att i samma eller större mån återigen öka skulderna, hvilket
då blifver så mycket vådligare, som man redan minskat tillgångarne,
så kan jag ej instämma i det slut Utskottet stannat, eller på sätt Kongl.
Maj:t föreslagit använda de köpeskillingar, som kunna inflyta för försålda
domäner, men, då deremot icke kan förnekas, att någon minskning
i antalet af de smärre domänerna kan bereda en lättnad i förvaltningen
af denna statsegendom, och då jag ej anser en sådan försäljning
vådlig eller skadlig med de begränsningar Kongl. Maj:t anfört
i sin nu afgifna nådiga proposition (N:o 19, sid. C) — såvida man använder
de härför inflytande köpeskillingar till inköp af annan lättsköttare
statsegendom, vare sig i större domäner eller ock mindre sådane,
som angränsa förutvarande och hvarigenom säkerligen också skall vinnas
tillfälle att öka statens skogsarealer, samt ej utsträcka försäljningen
fortare än man kan med fördel för staten inköpa nu omnämnda
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o SO.
egendomar, så vill jag ej alldeles motsätta mig ett sådant utbyte; men
då med nu angifna begränsning antagligen ej blefve möjligt att i södra
och i mellersta Sverige utsträcka denna försäljning så, som Kongl.
Maj:t föreslagit, samt då omtänksamheten torde fordra, att, såsom Kammarkollegium
anfört, eu uppskattning af arrendevärdet bör föregå försäljningen,
anser jag i likhet med nämnda kollegium att denna försäljning
bör inskränkas till de domäner inom södra och mellersta Sverige,
för hvilka, efter föregående arrendeuppskattning, arrendevärdet ej
blifver faststäldt till mera än 500 kronor, hvaremot, då antagligen de
i Norrland befintliga, som vid arrendeuppskattning på så sätt skulle
komma att öfverstiga 500 kronors arrendevärde, skulle blifva till antalet
få, sedan större delen af skogsarealen blifvit från dem afskild,
äfvensom deras förvaltning skulle för kronan blifva jemförelsevis besvärlig,
så anser jag att någon begränsning i värdet ej behöfver bestämmas
för deras försäljning.
På grund af hvad nu anförts får jag hemställa,
att Riksdagen utan rubbning i förut fattade beslut
rörande försäljning af hemman och lägenheter,
hvilkas årliga arrende icke öfverstiger 200 kronor,
måtte medgifva:
att vid inträffande arrendeledighet af sådana kronan
tillhöriga, under Kammarkollegii förvaltning nu
befintliga och för statsverkets räkning utarrenderade
egendomar, för hvilka, vid företagen arrendeuppskattning
till utarrendering, årliga arrendeafgiften fastställes
till högre belopp än 200 kronor, men icke utöfver
500 kronor, det må bero af Kongl. Maj:t att efter
omständigheterna i hvarje särskild^ fall förordna,
huruvida egendomen fortfarande bör för kronan bibehållas
eller till större eller mindre del försäljas, börande
dock denna försäljning ej utsträckas i större
omfattning, än att derför inflytande köpeskillingar
kunna finna användning, att med fördel för statens
räkning inköpa, antingen större domäner eller ock
mindre sådana, som i södra och mellersta Sverige angränsa
förut befintliga statsdomäner samt i afvaktande
på en sådan användning inflytande köpeskillingar ej
må samlas till högre belopp än 500,000 kronor;
att på enahanda sätt må förfaras äfven i afseende
å dylika i de norrländska länen belägna domä
-
Stats-Utsleottets Utlåtande N:o 30.
17
ner, äfven om, efter företagen arrendeuppskattning till
utarrendering, årliga arrendeafgiften fastställes till
högre belopp än 500 kronor;
att, der Kongl. Maj:t pröfvar försäljning böra ega
rum, densamma må ske i den ordning och under de
vilkor, som nu gälla för försäljning af mindre hemman
och lägenheter, med iakttagande derjemte af de
särskilda bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna lämpligt
att, vare sig i allmänhet eller i vissa fall, för
försäljningen meddela, samt
att de genom den nu föreslagna försäljningen
inflytande medlen skola, intill dess Kongl. Maj:t kan
finna lämpligt att om deras användande förordna,
till förvaltning af Riksgäldskontoret öfverlemnas, för
att derefter ställas till Kongl. Maj:ts disposition i den
mån sådant för nu bestämda ändamål kan erfoidras.»
Her rar E. Key och Friherre F. von Essen hafva begärt få antecknadt,
att de hos Utskottet icke deltagit i behandlingen af förevarande
ärende.
Uih,. till Ifiksd. Vrot. 1882. 4 Sami. 1 Afd. 20 Höft.
3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.
Tabell,
utvisande såväl antal, arrende och bevillningstaxeringsvärde som arrendeinkomst,
uttryckt i procent af taxeringsvärdet, af sådana för
statsverkets räkning utarrenderade kronoegendomar, som
gifva i årligt arrende mellan 200 och 500 kronor.
200—300 kronor.
Län.
Antal
egen-
domar.
Arrende
i
penningar.
Taxerings-
värde.
Arrende
i procent
af taxe- rings- värdet.
Stockholm ..................................................
10
2,647
07
71,700
3,7
Upsala...............................................
15
3,678
46
96,300
3,8
Södermanland .....................................
15
3,787
92
88,200
4,3
Östergötland................................................
25
6,501
51
138,540
4,7
| Jönköping ................................................
46
11,710
75
261,610
4,5
Kronoberg ...........................................
36
9.020
69
274,300
3,3
Kalmar...............................................
18
3,026
48
78,100
3,9
i Gotland ..............................................
9
2,199
33
47,200
4,7
Blekinge ....................................................
1
230
7,000
3,3
Kristianstad ..............................................
26
6,548
48
192,000
3,4
Malmöhus ...........................................
8
2,083
35
51,700
4,
Halland .............................................
5
1,324
13
30,300
4,4
Göteborg.....................................................
8
1,991
58
37,500
5,3
Elfsborg ....................................................
39
9,943
82
291,500
3,4
Skaraborg ..................................................
36
9,259
30
320,150
2,9
Vermland ............................................
7
1,829
36
78,700
2,3
Örebro.................................................
6
1,474
65
37,520
3,9
Vestmanland............................
10
2,558
97
69,200
3,7
Kopparberg ................................................
6
1,459
40
65,700
2,2
Gefleborg.....................................................
3
835
34
39,300
2,1
Jernhand............................
22
5,498
21
227,200
2,4
Yesterbotten............................
3
709
68
39,000
1,8
Norrbotten.................................................
1
236
60
17,100
1,4
Summa
350
88,555
08
2,559,820
3,5«!0
Stats-Utskottets Utlåtande N:o SO.
19
300—400 kronor.
L ä n.
Antal
egen-
domar.
Arrende
i
penningar.
Taxerings-
värde.
Arrende
i procent
af taxe- rings- värdet.
Stockholm ...............................................
14
5,012
21
110,900
4,6
Upsala........................................................
22
7,998
40
203,000
3,9
Södermanland ............................................
20
6,928
97
149,200
4,7
Östergötland............................................
27
9,586
64
190,940
5,
Jönköping ...................................................
37
12,962
15
284,500
4,6
Kronoberg .................................................
38
13,000
78
334,100
3,9
Kalrnar.....................................................
8
2,933
88
65,400
4,5
Gotland ....................................................
1
390
78
6,800
5,7
Kristianstad ................................................
17
5,863
36
170,100
3,4
i Malmöhus ...................................................
11
3,741
98
123,700
3,
Halland ..................................................
6
2,238
54
72,100
3,1
Göteborg...................................................
13
4,664
16
93,000
5,
Elfsborg .....................................................
22
7,463
69
172,400
4,3
Skaraborg ................................................
34
11,704
06
313,100
3,7
Vermland ...................................................
9
3,051
71
82,400
3,7
Örebro .........................................................
6
2,244
70
55,980
4,
Vestmanland................................................
17
5,846
11
173,800
3,4
Kopparberg ................................................
8
2,694
10
64,600
4,2
1 Gefieborg .................................................
3
992
09
36,700
2,7
i Jernband....................................................
8
2,814
05
108,200
2,6
1 Vesterbotten..................''...........................
2
770
89
25,700
3,
Norrbotten..................................................
2
725
54
22,000
3,3
Summa
325
113,628
79
2,858,620
4 °l
* lo
20
St als-Utskottets Utlåtande N:o SO.
400—500 kronor.
L ii n.
Antal
egen-
domar.
Arrende
i
penningar.
Taxerings-
värde.
Arrende
i procent
af taxe- rings •
värdet.
Stockholm ...........................................
19
8,688
07
182,350
4,8
Upsala.......................................................
23
10,243
80
269,700
3,8
Södermanland ..........................................
17
7,639
50
150,850
5,1
Östergötland ..............................................
18
8,297
79
167,400
5,
Jönköping ...................................................
32
14,608
52
287,400
5,1
Kronoberg ................................................
23
10,191
17
235,300
4,3
Kalmar........................................................
7
3,345
26
71,900
4,7
Gotland .....................................................
3
1,369
59
22,800
6,
Kristianstad ...........................................
14
6,317
69
164,000
3,9
Malmöhus ............................................
12
5,404
—
198,100
2,7
Halland ................................................
6
2,813
37
84,000
3,3
Göteborg.....................................................
13
5,680
ob
116,100
4,9
Elfsborg ...................................................
33
14,502
95
321,600
4,5
Skaraborg .................................................
19
8,494
31
204,700
4,1
Yermland ...............................................
5
2,308
84
38,800
6,
Örebro ..............................................
8
3,586
97
100,500
3,6
Vestmanland............................................
14
6,415
77
164,100
3,9
Gefieborg.................................................
3
1,289
92
38,100
3,4
Jernband............ ........................................
4
1,693
39
55,300
3,1
Norrbotten..........................................
3
1,310
63
33,300
3,9
Summa
270
124,202
09
2,906,300
4,3°)o
Sammandrag.
Egendomar med årligt arrende 200—300 Kr.
350
88,555
08
2,559,820
3,6
„ .. „ 300—400 „
325
113,628
79
2,858,620
4,
„ „ , 400—500 „
270
124,202
09
2,906,300
4,3
Summa
951
326,385
96
8,324,740
3,9°!0
STOCKHOLM, ISAAC MAECUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1882.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.