Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående försäljning af åtskilliga kronans egendomar.

1882-03-13 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1882:30, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående försäljning af åtskilliga kronans egendomar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

1

N:o 30.

Ank. till Eiksd. Kansli den 13 Mars 1882, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående

försäljning af åtskilliga kronans egendomar.

(I. A.)

På derom af Kongl. Magt gjord framställning, medgaf 1874 års

Riksdag, att sådana kronan tillhöriga, under Kammarkollegii förvaltning

stälda och för statsverkets räkning utarrenderade hemman och lägenheter,

för hvilka årliga arrendeafgiften icke öfversteg 200 kronor, och

hvilkas bibehållande åt kronan icke på grund af befintlig skogstillgång

eller af annan särskild anledning påkallades, skulle i den mån gällande

arrendekontrakter efter uppsägning eller eljest närmade sig sitt

slut, få, under iakttagande af de föreskrifter, Kongl. Maj:t kunde finna

lämpligt meddela, på offentlig auktion till den högstbjudande försäljas

under vilkor: att köpare, som sådant åstundade, skulle eg a att, efter

derom vid auktionen gjord anmälan, inbetala köpeskillingen under

loppet af sex år med } årligen, såvida han, för fullgörandet deraf, vid

auktionstillfället stälde säkerhet; att högsta anbudets antaglighet komrne

att underställas Kongl. Maj:ts pröfning; att försäljningen skulle ega

rum utan förbehåll af någon kronotionde eller sådan grundränta, som

utginge endast af kronoskatteegendomar; samt att, sedan köpebref utfärdats,

de sålda hemmanen och lägenheterna skulle komma att i jordeboken

upptagas under titel “utsockne eller allmänt frälse44 och för betecknande

af denna deras natur påföras ränta till kronan i likhet med

andra frälsehemman i orten. Till de egendomar, hvilkas försäljning

Bill. till Eiksd. Prot. 1882. 4 Samt. 1 Afd. 20 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats- Utslcottcts Utlåtande N:o 30.

sålunda medgafs, hafva enligt Riksdagens i underdånig skrifvelse den 20

Maj 1879 anmälda, af Kongl. Maj:t den 6 Juni samma år godkända beslut,

blifvit hänförda äfven de egendomar af enahanda beskaffenhet, hvilka, efter

det beslutet år 1874 fattades, kommit under Kammarkollegii förvaltning;

och är, i afseende på dispositionen af de genom försäljningen inflytande

medlen genom Riksdagens år 1877 meddelade, af Kongl. Maj:t likaledes

gillade beslut, stadgadt, att desamma må, i den mån tillfällen dertill

sig yppa, användas till sådana inköp af skogbärande eller till skogsodling

tjenlig mark, hvilka af Kongl. Maj:t pröfvas vara fördelaktiga och hvartill

medel icke kunna beredas från det till skogsväsendet anvisade reservationsanslag;

och har Kongl. Maj:t nu uti en till Riksdagen afgifven

proposition (N:o 19), af den 23 December nästlidet år, med åberopande

af ett samma proposition bilagdt statsrådsprotokoll öfver finansärenden

för nämnde dag, föreslagit Riksdagen att, utan rubbning i förut fattade

beslut rörande försäljning af hemman och lägenheter, hvilkas årliga

arrende icke öfverstiger 200 kronor, medgifva:

att vid inträffande arrendeledighet af sådana kronan tillhöriga,

under Kammarkollegii förvaltning befintliga och för statsverkets räkning

utarrenderade egendomar, för hvilka årliga arrendeafgiften vore

högre än 200 kronor, men icke öfverstege 500 kronor, det måtte bero

af Kongl. Maj:t att, efter pröfning af omständigheterna i hvarje särskilt

fall, förordna, huruvida egendomen fortfarande borde för kronan

bibehållas eller till större eller mindre del försäljas;

att på enahanda sätt måtte förfaras äfven i afseende å dylika, i

de norrländska länen belägna egendomar, för hvilka årliga arrendet

öfverstiger 500 kronor;

att, der Kongl. Maj:t pröfvade försäljning böra eg a rum, densamma

måtte ske i den ordning och under de vilkor, som gälde för

försäljningen af mindre hemman och lägenheter, med iakttagande derjemte

af de särskilda bestämmelser Kongl. Magt kunde finna lämpligt

att, vare sig i allmänhet eller i vissa fall, för försäljningen meddela;

samt att de genom den nu föreslagna försäljningen inflytande

medlen måtte, intill dess annorlunda kunde af Kongl. Maj:t och Riksdagen

beslutas, öfverlemnas till Riksgäldskontoret, för att genom uppköp

af obligationer eller på annat sätt användas till afbetalning å statens

för jernvägsbyggnader upptagna lån.

Stats-Utskottet, som tagit del så väl af den utredning i förevarande

fråga, hvilken finnes intagen uti ofvanberörda statsrådsprotokoll

öfver finansärenden äfvensom uti Kammarkollegii i ämnet afgifna, vid

statsrådsprotokollet fogade utlåtande af den 25 November nästlidna

år, som ock af de från Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

3

infordrade yttranden i detta ärende, får till en början erinra, att vid behandling

under de senaste riksdagarne af frågor utaf enahanda beskaffenhet

som den nu föreliggande, dåvarande Stats-Utskott fyrfaldiga gånger

uttalat den åsigt, att en än vidare utsträckt försäljning af de för statsverkets

räkning utarrenderade hemman och lägenheter skulle medföra stor

fördel för det allmänna; och de resultat, som af de hittills beslutade försäljningarne

vunnits, hafva alltjemt gifvit förnyad styrka åt en dylik åsigt.

Enligt hvad af Herr Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet

vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t yttrats, framginge af de

uti Kammarkollegii förenämnda utlåtande meddelade upplysningar, att

för de hittills sålda kronoegendomarne erhållits en köpeskilling, som

med 150 procent öfverstege egendomarnes taxeringsvärde, och å hvilken

räntan, beräknad efter fyra procent, vore nära tre gånger större,

än den förut uppburna arrendeafgiften. Härvid borde visserligen icke

förbises, att, såsom Kammarkollegium erinrat, det vid tiden för egendomarnes

försäljning för dem utgående arrende, hvilket blifvit till sitt

dåvarande belopp bestämdt tjugu eller trettio år förut, icke kunde anses

utvisa det arrendevärde, egendomarne vid försäljningen i verkligheten

egt eller skulle betingat, om de upplåtits på nytt arrende i stället

att säljas; men om man antoge, att vid ny utarrendering det gamla,

arrendet skulle ökats i samma proportion, som arrendeafgiften stegrats

för de åt kronan bibehållna egendomar, hvilka under senare åren blifvit

på nya arrenden upplåtna — och någon anledning att förutsätta

en större ökning i arrendet för de sålda egendomarne förefunnes ej —

skulle, enligt hvad kollega utredning gåfve vid handen, den nya arrendesumman

i allt fall icke hafva stält sig i fördelaktigare förhållande

till den för egendomarne erhållna köpeskilling, än att den representerat

en ränta derå af 2,i till 2,2 procent. Häraf syntes otvetydigt

framgå, att den beslutade och till en del verkstälda försäljningen varit

en finansielt rigtig åtgärd, och detta så mycket mer, som derigenom

eu icke oväsentlig besparing uppstode i utgifter för arrendeuppskattningar,

syner och besigtningar m. m., hvilka utgifter drabbade de

smärre fastigheterna vida tyngre än de större. Men, utom den omedelbara

ekonomiska vinsten genom ökad kapitaltillgång och afkomst

samt minskade omkostnader, medförde försäljningen af de smärre fastigheterna

en annan och än mer betydande fördel derutinnan, att de

myndigheter, åt hvilka domänernas administration vore eller kunde

varda öfverlemnad, frigjorda från de tyngande förvaltningsbestyren för

de mindre egendomarne, blefve i tillfälle att med samlad kraft egna

sig åt vården om och tillsynen öfver de genom sitt högre värde för

kronan långt vigtigare större egendomarne och derigenom med mera

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 30.

framgång verka för dessas tidsenliga förkofran. Med afseende å hvad

sålunda blifvit af Herr Departementschefen anfördt, och då de gynsamma

ekonomiska resultat, som visat sig af de hittills skedda försäljningarne,

otvifvelaktigt kunna förväntas jemväl af en försäljning i

större omfattning, har Utskottet, som icke velat lemna oanmärkt, att

en fördel för det allmänna skulle vinnas äfven derutinnan att å ifrågavarande

egendomar, om de af enskilde förvärfvades, antagligen skulle

komma att nedläggas större uppoffringar i arbete och penningar, än

som vore att förvänta, derest de fortfarande blefve på arrende upplåtna,

ansett önskligt, att den nu pågående försäljningen af kronoegendomarne

må utsträckas.

Beträffande det omfång, som bör gifvas åt en sålunda utsträckt

försäljning, har Utskottet, i likhet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit,

ansett, att försäljningen bör omfatta de fastigheter, för hvilka det hittills

utgående arrendet icke öfverstiger 500 kronor. Uti ofvannämnda,

underdåniga utlåtande har Kammarkollegium hemstält, att försäljningen

skulle göras beroende icke af det för egendomarne utgående arrende,

utan af det arrendevärde, egendom vid företagen arrendeuppskattning

ansåges ega, samt att med tillämpning häraf jemväl å den

försäljning, som enligt fattade beslut redan pågår, försäljningen skulle

komma att omfatta de egendomar, för hvilka vid arrendeuppskattning icke

fastställes högre maximiarrende än 500 kronor. Men då enligt den erfarenhet,

som vunnits af de under senare åren verkstälda utarrenderingar,

det, i enlighet med hvad till statsrådsprotokollet finnes anfördt,

måste förutsättas, att arrendevärdet vid nu förestående nya arrendeuppskattningar

kommer att stiga med i medeltal 50 procent, är det uppenbart,

att, med antagande af kollegii förslag, som icke lemnar tillfälle att

med säkerhet bedöma, hvilken omfattning i afseende å egendomarnes

antal försäljningen högst skulle kunna erhålla, utsträckningen i försäljningen

skulle blifva snart sagdt ingen eller åtminstone ytterst obetydlig,

helst inskränkningar i den nu åsyftade försäljningen i vissa fall

måste ega rum. Från försäljningen skulle nemligen, enligt hvad Kongl.

Maj:t föreslagit, komma att undantagas dels de egendomar som till följd

af i orten pågående eller förestående utdiknings- och vattenafledningsföretag

eller andra omständigheter kunde förväntas inom en närmare

framtid erhålla ett synnerligen ökadt värde, eller som lämpade sig att

sammanslås med annan angränsande, kronan tillhörig jordbruksfastighet,

eller kunde för något särskilt statsändamål anses behöflig^, dels

ock mark, hvilken egnade sig för skogsbörd och vore så belägen, att

den med fördel kunde till förvaltning af skogsstaten öfvertagas.

Enligt bifogade utdrag af en utaf Kammarkollegium upprättad

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30. 5

tabell, utvisande antalet m. m. af de för statsverket utarrenderade

egendomar, som gifva årligt arrende mellan 200 och 500 kronor, skulle

de nya fastigheter, hvilka jemlikt föreuämnda förslag skulle till försäljning

ifrågakomma, utgöra tillsammans 951 med ett taxeringsvärde

af 8,324,740 kronor; men af dessa fastigheter skulle utan tvifvel en

icke ringa del komma att från försäljning undantagas, om ofvan angifna

grunder vid försäljningen varda följde. Vid de många tillfällen,

när fråga om en utsträckt försäljning af kronans utarrenderade egendomar

varit å bane inom Riksdagen, har såsom skäl deremot, bland

annat, anförts, att ett samtidigt utbjudande af ett större antal kronoegendomar

skulle verka till nedtryckning i fastighetsvärdet; och i anledning

häraf finnes uti förenämnda statsrådsprotokoll upplyst, att, då

försäljningen af kronoegendomarne komme att ske i mån af inträffande

arrendeledighet, medeltalet af de årligen för hela riket till försäljning

ifrågakommande egendomarne, med inberäknande jemväl af osålda

lägenheter med arrende icke öfverstigande 200 kronor, icke komme

att uppgå till högre antal än 79, samt att, förutom under året 1891,

då till försäljning skulle kunna ifrågakomma 157 fastigheter, deribland

dock 50 såsom särskilda egendomar upptagna lotter i Upsala hofstalläng,

högsta antalet egendomar, som något år skulle kunna utbjudas,

komme att utgöra 111. Ehuru i och för sig betydande, syntes denna

siffra, om densamma fördelades på de 18 län, inom hvilka egendomarne

vore belägna, och vidare det antal fastigheter afräknades, som kunde

antagas komma att från försäljning undantagas, icke vara egnad att

ingifva några allvarliga farhågor för fastighetsvärdets nedgång, särdeles

om afseende tillika fästes vid de ifrågavarande egendomarnes jemförelsevis

ringa betydenhet och värde.

Hvad särskildt anginge kronoegendomarne i de norrländska länen,

upplystes af Kammarkollegii utlåtande, att derest försäljning blefve

medgifven af alla egendomar, som lemnade en arrendeafgift, icke öfverstigande

500 kronor, endast 24 egendomar skulle på grund af högre

arrendebelopp blifva af försäljningsbeslutet oberörda, deraf

13 i Jemtlands län med årligt arrende af 15,523 kronor 84 öre och taxeringsvärde af 235,500 kronor,

8 i Gefleborgs „ „ d:o „ 6,185 „ 40 „ „ „ „ 162,900 „

1 i Vesterbottens „ „ d:o „ 668 ,, 85 „ ,, „ „ 25,000 „

och 2 i Norrbottens „ „ d:o „ 2,706 „ 10 „ „ „ „ 46,400 „

Då, enligt hvad kollegium vitsordat, det nuvarande arrendet för flera

bland dessa egendomar vore hufvudsakligen beroende af tillydande

stora skogar, hvilka vid ny utarrendering torde komma att från egendomarne

skiljas, för att utläggas till kronoparker, vore det, enligt hvad

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 30.

i statsrådsprotokollet vidare meddelats, antagligt, att arrendet för en

del af dessa egendomar framdeles kommer att nedgå under det belopp

af 500 kronor, som nu blifvit ifrågasatt såsom gräns för försäljningen.

Vid detta förhållande, och då bibehållandet inom de vidsträckta norrländska

länen af endast en eller annan jordbruksdomän i hvarje län

icke kunde anses med en klok administration förenligt, vore det önskligt,

att de berörda 24 egendomarne, ehuru nu lemnande högre arrende

än 500 kronor, kunde varda inbegripne bland dem, om hvilkas försäljning

Kongl. Maj:t skulle ega att förordna, derest icke särskilda förhållanden

påkallade deras fortfarande användning för kronans räkning;

och har Utskottet, under förutsättning att, såsom ofvan finnes antydt,

de till de norrländska egendomarne hörande skogar, då sådant befinnes

vara Renligt, varda från försäljningen undantaga, icke haft något att

erinra mot samtliga dessa egendomars försäljning på enahanda sätt,

som föreslagits i afseende å öfriga till försäljning nu ifrågasatta egendomar.

Hvad slutligen angår dispositionen af de medel, som komma att

inflyta för de egendomar, om hvilkas försäljning nu är fråga, anföres

vidare uti förenämnda statsrådsprotokoll, att det icke syntes böra ifrågasättas,

att desamma skulle användas på samma sätt som köpeskillingarne

för de egendomar, hvilkas försäljning redan nu pågår, eller till

inköp af skogbärande eller till- skogsodling tjenlig mark. De till Kongl.

Maj:ts förfogande redan stälda försäljningsmedlen tillika med de belopp,

som kunde disponeras af reservationsanslaget till skogsväsendet,

borde blifva tillräckliga för de skogsköp, hvartill lägliga tillfällen

kunde erbjuda sig inom orter, der förvärfvandet af skog för kronans

räkning syntes böra eftersträfvas. Icke heller kunde det anses lämpligt

att, om kronan afhänder sig en del af sina jordbruksfastigheter i

det särskilda syftet att begränsa området för denna förvaltningsgren,

inköpa andra dylika egendomar i de såldas ställe, och om i ett eller

annat fall för arrondering af några smärre domäner eller af annan anledning

förvärfvandet af någon jordbruksfastighet skulle finnas ömkligt,

kunde särskild framställning derom till Riksdagen aflåtas. Att

tillstyrka en disposition af de inflytande försäljningsmedlen, som innebure

den realiserade kapitaltillgångens förvandling till lös egendom,

vore dock betänkligt, och förhandlingarne inom Riksdagen vid de

tillfällen, då fråga der förevarit om försäljning af kronans egendomar,

syntes tillräckligt utvisa, att, derest en sådan användning af försäljningsmedlen

ifrågasattes, Riksdagens bifall till en utsträckt försäljning

svårligen skulle kunna förväntas. Fasthölle man vid önskan att för

den tillgång, som här vore i fråga, fortfarande bibehålla karakteren

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets. Utlåtande N:o 30.

7

af fast egendom, men ansåge det icke böra ifrågakomma att för de

inflytande försäljningsmedlen inköpa vare sig andra jordbruksegendomar

eller skogsmark, syntes det ligga nära till hands att, såsom motionärer

inom Riksdagen vid flera tillfällen föreslagit, använda försäljningsmedlen

för afbetalning å statens för jern vägsbyggnader upptagna lån.

Då den sålunda tillkomna skulden i sjelfva verket vore att betrakta

såsom en ogulden del af de utgifter, med hvilka jernvägarnes åstadkommande

varit förenadt, och jernvägarne följaktligen först i den mån

berörda skuld infriades kunde anses vara en statens ograverade egendom,

måste det erkännas, att genom de ifrågavarande försäljningsmedlens

användning på nu angifvet sätt staten, i stället för de fastigheter den

afhände sig, förvärfvade en annan fast egendom, som med hänsyn till

förändrade tidsförhållanden måste anses i värde och betydelse åtminstone

fullt jemförlig med den sålda. På samma gång således de,

hvilka strängt påyrkade att kronans fasta egendom måtte bibehållas

oförminskad, borde med en sådan disposition af medlen finna sig tillfredsstälde,

skulle derigenom äfven vinnas den synnerligen beaktansvärda

fördelen af en hastigare minskning i den utländska statsskulden. Utskottet,

som delar den uppfattning, hvilken sålunda legat till grund

för Kongl. Maj:ts hemställan, att de genom den nu föreslagna försäljningen

inflytande medlen måtte öfverlemnas till Riksgäldskontoret för

att genom uppköp af obligationer eller på annat sätt användas till afbetalning

å statens för jernvägsbyggnader upptagna lån, har emellertid

velat framhålla önskvärdheten deraf, att de för dessa försäljningsmedel

inköpta obligationer varda makulerade, på det att än tydligare

må framgå, att med ifrågavarande försäljning endast afsetts, att staten

må i stället för egendom, som icke lemnar skälig afkastning, och hvars

förvaltning medför alltför dryga kostnader, afbörda sig skuld å annan

statens fasta egendom.

På grund af hvad sålunda anförts, och med hänvisande till hvad

i öfrigt finnes uti ofta berörda statsrådsprotokoll i ämnet meddeladt, får

Utskottet alltså hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende

föreslagit måtte vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 13 Mars 1882.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 30.

Reservationer:

af Herr Grefve G. Sparre;

af Herr R. Montgomery-Cederhiehn, hvilken instämde i förra delen

af Utskottets yttrande till och med orden (å 4:de sidan): “ansett ömkligt,

att den nu pågående försäljningen af kronoegendomarne må utsträckas“,

men ansåg öfriga delen af Utlåtandet samt Utskottets hemställan

böra på följande sätt affattas:

I fråga om det omfång, som borde gifvas åt en sålunda utsträckt

försäljning, vore, enligt hvad af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas,

Herr Departementschefen visserligen med Kammarkollegium ense derom,

att i alla händelser de egendomar icke borde afyttras, som, till följd

af i orten pågående eller förestående utdiknings- och vattenafledningsföretag

eller andra omständigheter, såsom exempelvis belägenhet i den

omedelbara närheten till en stad eller uppväxande handelsplats, kunde

förväntas inom eu närmare .framtid erhålla ett ökadt värde, och ansåge

Herr Departementschefen äfven, att försäljning icke heller borde ifrågakomma

af egendom, som lämpade sig att sammanslås med annan angränsande,

kronan tillhörig jordbruksfastighet, eller kunde för något

särskildt statsändamål anses behöflig, likasom att från försäljning borde

undantagas mark, som egna de sig för skogsbörd och vore så belägen,

att den med fördel kunde till förvaltning af skogsstaten öfvertagas.

Det syntes följaktligen och med fästadt afseende jemväl å önskligheten

deraf att vid inträffande sämre konjunkturer försäljningsåtgärder måtte

kunna inställas, lämpligt att, på sätt Kammarkollegium tillstyrkt, det

beslut, som kunde fattas om eu utsträckt försäljning, icke måtte göras

o vilkorligt, utan att åt Kongl. Maj:t måtte öfverlemnas att, inom de

gränser för försäljningen Riksdagen kunde på Kongl. Maj:ts framställning

utstaka, efter pröfning af omständigheterna i hvarje särskildt fall

afgöra, huruvida vid inträffande arrendeledighet en egendom borde

försäljas eller icke. Deremot ansåge sig Herr Departementschefen icke

böra biträda det förslag, Kammarkollegium framstäf i afseende på

gränserna för försäljningen. Kollega hemställan i denna del ginge ut

derpå, att försäljningen skulle göras beroende, icke af det för egendomarne

utgående arrende, utan af det arrendevärde, egendom vid

företagen arrendeuppskattning ansåges ega, samt att, med tillämpning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

9

häraf jemväl å den försäljning, som enligt fattade beslut redan nu påginge,

försäljningen skulle komma att omfatta de egendomar, för hvilka

vid arrendeuppskattning icke faststäldes högre maximiarrende än 500

kronor. Om, med ledning af de upplysningar, kollegium lemnat rörande

de under de senare åren verkstälda utarrenderingar, det finge

förutsättas, att arrendevärdet vid nu förestående nya arrendeuppskattningar

kommer att stiga med i medeltal omkring 50 procent, vore det

uppenbart, att, med antagande af detta kollega förslag och med de

ytterligare inskränkningar i afseende å försäljningen nyss angifvits

såsom erforderliga, den åsyftade utsträckningen i försäljningen skulle

blifva snart sagdt ingen eller åtminstone ytterst obetydlig; och derest

det ändamål, hvartill försäljningsåtgärderna borde företrädesvis syfta,

eller beredande af tillfälle för de förvaltande myndigheterna att mera

odeladt egna sig åt de större och värderikare egendomarnes förkofran,

skall i någon afsevärd mån kunna vinnas, borde försäljningen, i enlighet

med hvad flere Kong]. Maj:ts Befallningshafvande tillstyrkt, utsträckas

till de fastigheter, för hvilka det hittills utgående arrendet

icke öfverstege 500 kronor. Ett förslag i denna syftning syntes äfven

i det hänseendet ega företräde framför Kammarkollegii förslag, att det

lemnade tillfälle att med säkerhet bedöma, hvilken omfattning försäljningen

högst skulle kunna erhålla, under det att man för sitt omdöme

härutinnan enligt kollegii förslag blefve hänvisad endast till mer eller

mindre ovissa antaganden.

Utskottet, som icke käft något att erinra deremot, att, på sätt

Kongl. Magt föreslagit, det må öfverlemnas åt Kongl. Maj:t att, efter

pröfning af omständigheterna i hvarje särskilt fall, förordna, huruvida

egendom fortfarande hör för kronan bibehållas eller till större

eller mindre del försäljas, har deremot, i likhet med hvad Kammarkollegium

hemstält, ansett, att endast de kronoegendomar, för hvilka

vid företagen arrendeuppskattning det af vederbörande myndigheter

faststälda maximiarrendebeloppet icke öfverstiger 500 kronor, må till

försäljning ifrågakomma. Det har nemligen synts Utskottet betänkligt

att, innan fullständigare erfarenhet vunnits beträffande den redan

förut beslutade afyttringen af kronolägenheter, alltför mycket utsträcka

försäljningen. Enligt hvad Kammarkollegium anfört, kunde det, så

länge det var fråga om försäiji#ng af allenast de allra minsta egendomarne,

i sjelfva verket vara af föga vigt, om gränsen för försäljningen

bestämdes- efter senaste arrendeafgift eller efter det arrendevärde,

som vid tiden för försäljningen kunde egendomen tillkomma, men

i fråga om de medelstora egendomarne ville det synas kollegium, som

Bill. till Riksd. Prof. 1882. 4 Samt. 1 Afd. 20 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

om, före afgörandet af frågan om deras försäljning, uppskattning i

vanlig ordning af deras arrendevärde borde ega rum och endast de

egendomar till försäljning ifrågakomma, för livilka det dervid åsätta

maximiarrendet ej uppginge till 500 kronor. Om än, såsom i statsrådsprotokollet

finnes anfördt, man enligt detta förslag blefve för bedömandet

af hvilken omfattning försäljningen högst skulle kunna erhålla

hänvisad endast till mer eller mindre ovissa antaganden, föreställer

sig dock Utskottet att härpå borde hvila ringa vigt, enär de

inflytande köpeskillingarne skulle komma att användas för ett ändamål,

hvilket icke med nödvändighet erfordrar kalkyl öfver storleken

af de medel, som skulle komma att blifva dertill disponibla. Af större

betydelse synes deremot vara, att, derest Riksdagen finner med statens

fördel öfverensstämmande, att egendomar, hvilkas arrendevärden

icke öfverstiga 500 kronor, skola afyttras, visshet vinnes derom,

att endast dylika egendomar varda försålda; då deremot den af Kong].

Maj:t föreslagna försäljning icke lemnar tillfälle till säkert bedömande,

i huru hög grad värdet å de till försäljning ifrågasatta egendomarne

må komma att öfverstiga det, som motsvaras af ett till 500 kronor

uppgående arrende.

Hvad särskildt anginge kronoegendomarne i de norrländska länen,

upplystes af Kammarkollegii utlåtande, att derest försäljning blefve

medgifven af alla egendomar, som lemnade en arrendeafgift, icke öfverstigande

500 kronor, endast] 24 egendomar skulle på grund af högre

arrendebelopp blifva af försäljningsbeslutet oberörda, deraf

13 i Jemtlands län med årligt arrende af 15,523 kronor 84 öre och taxeringsvärde af 235,500 kronor,

8 i Gefleborgs „ „ d:o „ 6,185 „ 40 „ „ „ „ 162,900 „

1 i Vesterbottens „ „ d:o „ 668 „ 85 „ „ „ „ 25,000 „

och 2 i Norrbottens „ „ d:o „ 2,706 „ 10 , „ „ „ 46,400 „

Då, enligt hvad kollegium vitsordat, det nuvarande arrendet för flera

bland dessa egendomar vore hufvudsakligen beroende af tillydande

stora skogar, hvilka vid ny utarrendering torde komma att från egendomarne

skiljas, för att utläggas till kronoparker, vore det, enligt hvad

i statsrådsprotokollet vidare meddelats, antagligt, att arrendet för en

del af dessa egendomar framdeles kommer att nedgå under det belopp

af 500 kronor, som nu blifvit ifrågafatt såsom gräns för försäljningen.

Vid detta förhållande, och då bibehållandet inom de vidsträckta norrländska

länen af endast en eller annan jordbruksdomän i hvarje län

icke kunde anses med en klok administration förenligt, vore det ömkligt,

att de berörda 24 egendomarne, ehuru nu lemnande högre arrende

än 500 kronor, kunde varda inbegripne bland dem, om hvilkas för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 30

11

säljning Kongl. Maj:t skulle ega att förordna, derest icke särskilda förhållanden

påkallade deras fortfarande användning för kronans räkning;

och har Utskottet, under förutsättning att, såsom ofvan finnes antyd t,

de till de norrländska egendomarne hörande skogar, då sådant befinnes

vara tjenlig!, varda från försäljningen undantagne, icke haft något att

erinra mot samtliga dessa egendomars försäljning på enahanda sätt,

som föreslagits i afseende å öfriga till försäljning nu ifrågasatta egendomar.

Hvad slutligen angår dispositionen af de medel, som komma att

inflyta för de egendomar, om hvilkas försäljning nu är fråga, anföres

vidare uti förenämnda statsrådsprotokoll, att det icke syntes böra ifrågasättas,

att desamma skulle användas på samma sätt som köpeskillingarne

för de egendomar, hvilkas försäljning redan nu pågår, eller till

inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark. De till Kongl.

Maj:ts förfogande redan stälda försäljningsmedlen tillika med de belopp,

som kunde disponeras af reservationsanslaget till skogsväsendet,

borde blifva tillräckliga för de skogsköp, hvartill lägliga tillfällen

kunde erbjuda sig inom orter, der förvärfvandet af skog för kronans

räkning syntes böra eftersträfvas. Icke heller kunde det anses lämpligt

att, om kronan afhänder sig en del af sina jordbruksfastigheter i

det särskilda syftet att begränsa området för denna förvaltningsgren,

inköpa andra dylika egendomar i de såldas ställe, och om i ett eller

annat fall för arrondering af några smärre domäner eller af annan anledning

förvärfvandet af någon jordbruksfastighet skulle finnas önskligt,

kunde särskild framställning derom till Riksdagen aflåtas. Att

tillstyrka en disposition af de inflytande försäljningsmedlen, som innebure

den realiserade kapitaltillgångens förvandling till lös egendom,

vore dock betänkligt, och förhandlingarne inom Riksdagen vid de

tillfällen, då fråga der förevarit om försäljning af kronans egendomar,

syntes tillräckligt utvisa, att, derest en sådan användning af försäljningsmedlen

ifrågasattes, Riksdagens bifall till en utsträckt försäljning

svårligen skulle kunna förväntas. Fasthölle man vid önskan att för

den tillgång, som här vore i fråga, fortfarande bibehålla karakteren

af fast egendom, men ansåge det icke böra ifrågakomma att för de

inflytande försäljningsmedlen inköpa vare sig andra jordbruksegendomar

eller skogsmark, syntes det ligga nära till hands att, såsom motionärer

inom Riksdagen vid flera tillfällen föreslagit, använda försäljningsmedlen

för afbetalning å statens för jernvägsbyggnader upptagna lån.

Då den sålunda tillkomna skulden i sjelfva verket vore att betrakta

såsom eu ogulden del af de utgifter, med hvilka jernvägarnes åstadkommande

varit förenadt, och jernvägarne följaktligen först i den mån

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 30.

berörda skuld infriades kunde anses vara en statens ograverade egendom,

måste det erkännas, att genom de ifrågavarande försäljningsmedlens

användning på nu angifvet sätt staten, i stället för de fastigheter den

afhände sig, förvärfvade en annan fast egendom, som med hänsyn till

förändrade tidsförhållanden måste anses i värde och betydelse åtminstone

fullt jemförlig med den sålda. På samma gång således de,

hvilka strängt påyrkade att kronans fasta egendom måtte bibehållas

oförminskad, borde med en sådan disposition af medlen finna sig tillfredsstälde,

skulle derigenom äfven vinnas den synnerligen beaktansvärda

fördelen af en hastigare minskning i den utländska statsskulden. Utskottet,

som delar dpn uppfattning, hvilken sålunda legat'' till grund

för Kongl. Maj:ts hemställan, att de genom den nu föreslagna försäljningen

inflytande medlen måtte öfverlemnas till Riksgäldskontoret för

att genom uppköp af obligationer eller på annat sätt användas till afbetalning

å statens för jernvägsbyggnader upptagna lån, har emellertid

velat framhålla önskvärdheten deraf, att de för dessa försäljningsmedel

inköpta obligationer varda makulerade, på det att än tydligare

må framgå, att med ifrågavarande försäljning endast afsetts, att staten

må i stället för egendom, som icke lemnar skälig afkastning, och hvars

förvaltning medför alltför dryga kostnader, afbörda sig skuld å annan

statens fasta egendom.

På grund af hvad sålunda anförts, och med hänvisande till hvad

i öfrigt finnes uti ofta berörda statsrådsprotokoll meddeladt, får Utskottet,

som till upplysning i ämnet velat bifoga en tabell, utvisande

antalet och arrendet m. m. af de för statsverkets räkning utarrenderade

kronoegeudomar, hvilka gifva i årligt arrende emellan 200 och 500

kronor, alltså hemställa:

att Riksdagen, utan rubbning i förut fattade beslut

rörande försäljning af hemman och lägenheter,

hvilkas årliga arrende icke öfverstiger 200 kronor,

måtte medgifva:

att vid inträffande arrendeledighet af sådana

kronan tillhöriga, under Kammarkollegii förvaltning

nu befintliga och för statsverkets räkning utarrenderade

egendomar, för hvilka, vid företagen arrendeuppskattning

till utarrendering, årliga arrendeafgiften

fastställes tili högre belopp än 200 kronor, men icke

utöfver 500 kronor, det må bero af Kongl. Maj: t att,

efter pröfning af omständigheterna i hvarje särskilt

fall, förordna huruvida egendomen fortfarande bör för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

13

kronan bibehållas eller till större eller mindre del

försäljas;

att på enahanda sätt må förfaras äfven i afseende

å dylika i de norrländska länen belägna egendomar,

för hvilka årliga arrendet befinnes komma att öfverstiga

500 kronor;

att, der Kongl. Maj:t pröfvar försäljningen böra

ega rum, densamma må ske i den ordning och under

de vilkor, som nu gälla för försäljningen af mindre

hemman och lägenheter, med iakttagande derjemte

af de särskilda bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna

lämpligt att, vare sig i allmänhet eller i vissa fall,

för försäljningen meddela; samt

att de genom den nu föreslagna försäljningen

inflytande medlen må, intill dess annorlunda kan af

Kongl. Maj:t och Riksdagen beslutas, öfverlemnas till

Riksgäldskontoret, för att genom uppköp af obligationer

eller på annat sätt användas till afbetalning å

statens för jernvägsbyggnader upptagna lån.»

Häruti instämde Herrar F. F. Carlson, R. Törnebladh och J. Widén.

af Herr L. Norden felt: “Ehuru det icke kan bestridas att förvaltningen

af statens domäner skulle förenklas, om försäljning komme att

ske såväl af sådane egendomar, som i arrende lemna högst 500 kronor,

som af dem, hvilka äro belägna i de norrländska länen, anser jag mig

likväl icke kunna tillstyrka bifall till Kongl. Maj ds ifrågavarande nådiga

proposition i alla dess delar.

Den föreslagna försäljningen af de norrländska egendomarne synes

mig fördelaktig med afseende på kostnaden af dessa egendomars tillsyn

och förvaltning och emedan afgörandet af denna fråga i någon

mån kan inverka på domänförvaltningens organisation, anser jag af

vigt att beslut derom nu af Riksdagen varder fattadt.

Deremot synes mig, utan någon väsentlig olägenhet, frågan om

hvilka egendomar i öfrigt böra försäljas kunna uppskjutas och framdeles

för hvarje särskild egendom underställas Riksdagens pröfning.

Det finnes sannolikt flere små egendomar, belägna så nära hvarandra

eller nära till större domäner, att tillsyn och förvaltning af de

förra icke bör förorsaka särdeles stor kostnad.

Vissa små egendomar kunna äfven måhända med fördel förstoras

genom tillköpande af andra. Det sätt, på hvilket de inflytande köpe
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

skillingarne varda använda, synes ock utöfva ett väsentligt inflytande

på beslutet om den ifrågavarande försäljningen.

I händelse dessa medel användas till inköp af andra bättre belägna

eller större egendomar och försäljning sker under tider, då fast egendom

står i högt pris, samt inköp, då sådan egendom tillfälligt fallit i

värde, synes åtgärden böra blifva för statsverket vinstgifvande, men

om köpeskillingarne skola användas till inköp af statens obligationer,

kan ett motsatt förhållande möjligen inträffa. Det synes icke heller

vara afgjordt, att de egendomar, som nu ifrågasättas till försäljning,

komma att lemna lika högt öfverpris öfver taxeringsvärdena som de

förut försålda mindre egendomarne.

Den fasta egendomen stiger otvifvelaktigt i värde, hvaremot

räntan på statsskulden genom konvertering kan komma att nedgå.

Obligationerna kunna blifva bortstulna, innan de makuleras, eller

kunna efter Riksdagens beslut användas för andra ändamål. Afkastning^

af domänerna är i allmänhet oberoende af konjunkturerna under

särskilda år, och den fasta egendomen finnes qvar samt kan, om fäderneslandet

någon gång skulle komma i ytterlig fara, under alla förhållanden

belånas och är alltså en alltid säker reserv. Jag anser fördenskull

att statens fasta egendom icke bör förminskas utan sådane fullkomligt

afgörande skäl, som icke nu synas föreligga, och föreslår

vördsamt,

att Riksdagen utan rubbning af förut fattade

beslut, rörande såväl försäljning af hemman och lägenheter,

hvilkas årliga arrende icke öfverstiger 200 kronor,

som användandet af inflytande köpeskillingar för

dessa egendomar, måtte, med afslag af Kongl. Maj:ts

proposition, i öfriga delar medgifva:

att, vid inträffande arrendeledighet af de i Norrland

belägna, kronan tillhöriga, under Kammarkollegii

förvaltning nu befintliga, för statsverkets räkning utarrenderade

egendomarne, det må bero af Kongl.

Maj:t att, efter pröfning af omständigheterna i hvarje

särskildt fall, förordna huruvida egendomen fortfarande

bör för kronan bibehållas eller till större eller mindre

del försäljas, dock under förbehåll att de för dessa

försäljningar inflytande köpeskillingar efter Kongl.

Maj:ts pröfning varda använda till inköp vare sig af

större egendomar eller af mindre sådane, som äro

belägna nära intill förut befintliga statsdomäner;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 30.

15

att, der Kong]. Maj:t pröfvar försäljningen böra

ega rum, densamma må ske .i den ordning och under

de vilkor, som nu gälla för försäljningen af mindre

hemman och lägenheter, med iakttagande derjemte

af de särskilda bestämmelser, Kong!. Maj:t kan finna

lämpligt att, vare sig i allmänhet eller i vissa fall,

för försäljningen meddela; samt

att de genom den nu föreslagna försäljningen

inflytande medlen skola, intill dess de varda enligt

Kongl. Maj:ts beslut använda till inköpande af annan

fast egendom, öfverlemnas till Riksgäldskontoret.»

af Herrar Grefve C. Beck-Friis, K. O. Ljungqvist och Friherre

R. von Krepiner, hvilka yrkade afslag å Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda

framställning;

af Herr O. Ev ers;

af Herr Grefve K. Posse: »Då jag icke kan med Utskottet instämma

i den af detsamma uttalade åsigt, att omsättningen af köpeskillingar

för försålda domäner genom uppköp af obligationer eller att på annat

sätt använda desamma till afbetalning å statens för jernvägsbyggna<ler

upptagna lån är att jemföra med utbyte af en fäst egendom mot

en annan och dels icke kan som ett axiom antaga, att derigenom man

minskar statens tillgångar samtidigt och till lika belopp med dess

skulder, man genom denna förenklade affär betryggat eller förbättrat

statens ekonomiska ställning, då man fortfarande är och förblifver oförhindrad

att i samma eller större mån återigen öka skulderna, hvilket

då blifver så mycket vådligare, som man redan minskat tillgångarne,

så kan jag ej instämma i det slut Utskottet stannat, eller på sätt Kongl.

Maj:t föreslagit använda de köpeskillingar, som kunna inflyta för försålda

domäner, men, då deremot icke kan förnekas, att någon minskning

i antalet af de smärre domänerna kan bereda en lättnad i förvaltningen

af denna statsegendom, och då jag ej anser en sådan försäljning

vådlig eller skadlig med de begränsningar Kongl. Maj:t anfört

i sin nu afgifna nådiga proposition (N:o 19, sid. C) — såvida man använder

de härför inflytande köpeskillingar till inköp af annan lättsköttare

statsegendom, vare sig i större domäner eller ock mindre sådane,

som angränsa förutvarande och hvarigenom säkerligen också skall vinnas

tillfälle att öka statens skogsarealer, samt ej utsträcka försäljningen

fortare än man kan med fördel för staten inköpa nu omnämnda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o SO.

egendomar, så vill jag ej alldeles motsätta mig ett sådant utbyte; men

då med nu angifna begränsning antagligen ej blefve möjligt att i södra

och i mellersta Sverige utsträcka denna försäljning så, som Kongl.

Maj:t föreslagit, samt då omtänksamheten torde fordra, att, såsom Kammarkollegium

anfört, eu uppskattning af arrendevärdet bör föregå försäljningen,

anser jag i likhet med nämnda kollegium att denna försäljning

bör inskränkas till de domäner inom södra och mellersta Sverige,

för hvilka, efter föregående arrendeuppskattning, arrendevärdet ej

blifver faststäldt till mera än 500 kronor, hvaremot, då antagligen de

i Norrland befintliga, som vid arrendeuppskattning på så sätt skulle

komma att öfverstiga 500 kronors arrendevärde, skulle blifva till antalet

få, sedan större delen af skogsarealen blifvit från dem afskild,

äfvensom deras förvaltning skulle för kronan blifva jemförelsevis besvärlig,

så anser jag att någon begränsning i värdet ej behöfver bestämmas

för deras försäljning.

På grund af hvad nu anförts får jag hemställa,

att Riksdagen utan rubbning i förut fattade beslut

rörande försäljning af hemman och lägenheter,

hvilkas årliga arrende icke öfverstiger 200 kronor,

måtte medgifva:

att vid inträffande arrendeledighet af sådana kronan

tillhöriga, under Kammarkollegii förvaltning nu

befintliga och för statsverkets räkning utarrenderade

egendomar, för hvilka, vid företagen arrendeuppskattning

till utarrendering, årliga arrendeafgiften fastställes

till högre belopp än 200 kronor, men icke utöfver

500 kronor, det må bero af Kongl. Maj:t att efter

omständigheterna i hvarje särskild^ fall förordna,

huruvida egendomen fortfarande bör för kronan bibehållas

eller till större eller mindre del försäljas, börande

dock denna försäljning ej utsträckas i större

omfattning, än att derför inflytande köpeskillingar

kunna finna användning, att med fördel för statens

räkning inköpa, antingen större domäner eller ock

mindre sådana, som i södra och mellersta Sverige angränsa

förut befintliga statsdomäner samt i afvaktande

på en sådan användning inflytande köpeskillingar ej

må samlas till högre belopp än 500,000 kronor;

att på enahanda sätt må förfaras äfven i afseende

å dylika i de norrländska länen belägna domä
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utsleottets Utlåtande N:o 30.

17

ner, äfven om, efter företagen arrendeuppskattning till

utarrendering, årliga arrendeafgiften fastställes till

högre belopp än 500 kronor;

att, der Kongl. Maj:t pröfvar försäljning böra ega

rum, densamma må ske i den ordning och under de

vilkor, som nu gälla för försäljning af mindre hemman

och lägenheter, med iakttagande derjemte af de

särskilda bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna lämpligt

att, vare sig i allmänhet eller i vissa fall, för

försäljningen meddela, samt

att de genom den nu föreslagna försäljningen

inflytande medlen skola, intill dess Kongl. Maj:t kan

finna lämpligt att om deras användande förordna,

till förvaltning af Riksgäldskontoret öfverlemnas, för

att derefter ställas till Kongl. Maj:ts disposition i den

mån sådant för nu bestämda ändamål kan erfoidras.»

Her rar E. Key och Friherre F. von Essen hafva begärt få antecknadt,

att de hos Utskottet icke deltagit i behandlingen af förevarande

ärende.

Uih,. till Ifiksd. Vrot. 1882. 4 Sami. 1 Afd. 20 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

Tabell,

utvisande såväl antal, arrende och bevillningstaxeringsvärde som arrendeinkomst,

uttryckt i procent af taxeringsvärdet, af sådana för

statsverkets räkning utarrenderade kronoegendomar, som

gifva i årligt arrende mellan 200 och 500 kronor.

200—300 kronor.

Län.

Antal

egen-

domar.

Arrende

i

penningar.

Taxerings-

värde.

Arrende

i procent

af taxe- rings- värdet.

Stockholm ..................................................

10

2,647

07

71,700

3,7

Upsala...............................................

15

3,678

46

96,300

3,8

Södermanland .....................................

15

3,787

92

88,200

4,3

Östergötland................................................

25

6,501

51

138,540

4,7

| Jönköping ................................................

46

11,710

75

261,610

4,5

Kronoberg ...........................................

36

9.020

69

274,300

3,3

Kalmar...............................................

18

3,026

48

78,100

3,9

i Gotland ..............................................

9

2,199

33

47,200

4,7

Blekinge ....................................................

1

230

7,000

3,3

Kristianstad ..............................................

26

6,548

48

192,000

3,4

Malmöhus ...........................................

8

2,083

35

51,700

4,

Halland .............................................

5

1,324

13

30,300

4,4

Göteborg.....................................................

8

1,991

58

37,500

5,3

Elfsborg ....................................................

39

9,943

82

291,500

3,4

Skaraborg ..................................................

36

9,259

30

320,150

2,9

Vermland ............................................

7

1,829

36

78,700

2,3

Örebro.................................................

6

1,474

65

37,520

3,9

Vestmanland............................

10

2,558

97

69,200

3,7

Kopparberg ................................................

6

1,459

40

65,700

2,2

Gefleborg.....................................................

3

835

34

39,300

2,1

Jernhand............................

22

5,498

21

227,200

2,4

Yesterbotten............................

3

709

68

39,000

1,8

Norrbotten.................................................

1

236

60

17,100

1,4

Summa

350

88,555

08

2,559,820

3,5«!0

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o SO.

19

300—400 kronor.

L ä n.

Antal

egen-

domar.

Arrende

i

penningar.

Taxerings-

värde.

Arrende

i procent

af taxe- rings- värdet.

Stockholm ...............................................

14

5,012

21

110,900

4,6

Upsala........................................................

22

7,998

40

203,000

3,9

Södermanland ............................................

20

6,928

97

149,200

4,7

Östergötland............................................

27

9,586

64

190,940

5,

Jönköping ...................................................

37

12,962

15

284,500

4,6

Kronoberg .................................................

38

13,000

78

334,100

3,9

Kalrnar.....................................................

8

2,933

88

65,400

4,5

Gotland ....................................................

1

390

78

6,800

5,7

Kristianstad ................................................

17

5,863

36

170,100

3,4

i Malmöhus ...................................................

11

3,741

98

123,700

3,

Halland ..................................................

6

2,238

54

72,100

3,1

Göteborg...................................................

13

4,664

16

93,000

5,

Elfsborg .....................................................

22

7,463

69

172,400

4,3

Skaraborg ................................................

34

11,704

06

313,100

3,7

Vermland ...................................................

9

3,051

71

82,400

3,7

Örebro .........................................................

6

2,244

70

55,980

4,

Vestmanland................................................

17

5,846

11

173,800

3,4

Kopparberg ................................................

8

2,694

10

64,600

4,2

1 Gefieborg .................................................

3

992

09

36,700

2,7

i Jernband....................................................

8

2,814

05

108,200

2,6

1 Vesterbotten..................''...........................

2

770

89

25,700

3,

Norrbotten..................................................

2

725

54

22,000

3,3

Summa

325

113,628

79

2,858,620

4 °l

* lo

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

St als-Utskottets Utlåtande N:o SO.

400—500 kronor.

L ii n.

Antal

egen-

domar.

Arrende

i

penningar.

Taxerings-

värde.

Arrende

i procent

af taxe- rings •

värdet.

Stockholm ...........................................

19

8,688

07

182,350

4,8

Upsala.......................................................

23

10,243

80

269,700

3,8

Södermanland ..........................................

17

7,639

50

150,850

5,1

Östergötland ..............................................

18

8,297

79

167,400

5,

Jönköping ...................................................

32

14,608

52

287,400

5,1

Kronoberg ................................................

23

10,191

17

235,300

4,3

Kalmar........................................................

7

3,345

26

71,900

4,7

Gotland .....................................................

3

1,369

59

22,800

6,

Kristianstad ...........................................

14

6,317

69

164,000

3,9

Malmöhus ............................................

12

5,404

—

198,100

2,7

Halland ................................................

6

2,813

37

84,000

3,3

Göteborg.....................................................

13

5,680

ob

116,100

4,9

Elfsborg ...................................................

33

14,502

95

321,600

4,5

Skaraborg .................................................

19

8,494

31

204,700

4,1

Yermland ...............................................

5

2,308

84

38,800

6,

Örebro ..............................................

8

3,586

97

100,500

3,6

Vestmanland............................................

14

6,415

77

164,100

3,9

Gefieborg.................................................

3

1,289

92

38,100

3,4

Jernband............ ........................................

4

1,693

39

55,300

3,1

Norrbotten..........................................

3

1,310

63

33,300

3,9

Summa

270

124,202

09

2,906,300

4,3°)o

Sammandrag.

Egendomar med årligt arrende 200—300 Kr.

350

88,555

08

2,559,820

3,6

„ .. „ 300—400 „

325

113,628

79

2,858,620

4,

„ „ , 400—500 „

270

124,202

09

2,906,300

4,3

Summa

951

326,385

96

8,324,740

3,9°!0

STOCKHOLM, ISAAC MAECUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1882.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.