Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vadda förslag dels om jernvägsbyggnader för statens räkning, dels om inköp af enskilda banor, dels om undersökningar rörande ifrågasatta nya jernvägar odi dels om anvisande af statsbidrag till enskilda jernvägsanläggningar.

1882-04-20 · 32 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1882:42, Utlåtande, i anledning af vadda förslag dels om jernvägsbyggnader för statens räkning, dels om inköp af enskilda banor, dels om undersökningar rörande ifrågasatta nya jernvägar odi dels om anvisande af statsbidrag till enskilda jernvägsanläggningar.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets inlåtande N:o 42.

I

N:o 42.

Ank. till Rikad. Kansli den 20 April 1882, kl. 8 e. nä.

Utlåtande, i anledning af vadda förslag dels om jernvägsbyggnader

för statens räkning, dels om inköp af enskilda banor, dels

om undersökningar rörande ifrågasatta nya jernvägar odi

dels om anvisande af statsbidrag till enskilda jernvägsanläggningar.

(R. A.)

Förslag hafva vid deuna riksdag blifvit väckta såväl om beviljande af anslag

till jernvägsbyggnader för statens räkning samt inköp af enskilda jernband-,

äfvensom anställande af undersökningar rörande ifrågasatta nya järnvägsförbindelser,

som ock om anvisande af statsbidrag till understödjande af enskilda jernvägsaniägguingar;

och får Utskottet härmed öfver dessa till Utskottets behandling

remitterade förslag afgifva yttrande.

A) Angående norra stambanans fortsättning till Sollefteå.

Sedan nästlidna års Riksdag beslutat, att en stambana af samma spårvidd

och trafikförmåga som de öfriga stambanorna genom Norrland skall anläggas

med utgångspunkt från Bräcke station eller lämplig punkt i dess närhet och,

Bih. idl Biksd. Brott 1882. 4 Sand. 1 Afd. 28 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42,

med genomlöpande af de orter och ställen Kongl. Maj:t med anledning af anstälda

undersökningar kunde finna godt närmare bestämma, framföras till Helgumsjön

och vidare till Sollefteå eller annan tjenlig punkt i närheten deraf vid Ångermanelfven,

samt för påbörjandet af berörda stambana, derför kostnaden beräknats

till 11,250,000 kronor, för år 1882 anvisat 2,000,000 kronor, så har Kongl.

Maj:t i den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit

Riksdagen att till fortsättning af arbetena å nämnda stambana för år 1883

anvisa likaledes 2,000,000 kronor.

Utskottet har inhemtat, att Kongl. Maj:t den 20 sistlidne Januari faststält

rigtningen för norra stambanans fortsättning till Sollefteå och i sådant afseende

förordnat, att den nya banan skall utgå från Bräcke öfver Håsjö och Helgumsjön

till Sollefteå.

Mot bifall till Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda förslag har

Utskottet ej något att erinra, utan hemställer,

Bo

att, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande förslag, Riksdagen

må till fortsättning af arbetena å stambanan genom

Norrland från Bräcke station till Helgumsjön och vidare till

Sollefteå för år 1883 anvisa två millioner kronor.

B) Angående anläggning af en bibana från Hjerpens station å tvärbanan

till Bonäsets lastageplats.

I nådig proposition den 20 sistlidne Januari (N:o 27) har Kongl. Maj.t

föreslagit Riksdagen medgifva, att för byggande, med samma spårvidd och trafikförmåga

som stambanan genom Norrland, af eu bibana från Hjerpens station

till Bonäsets lastageplats vid Kallsjön måtte få användas de å anslagen för samma

stambanas anläggning uppkomna besparingar.

Af det den nådiga propositionen bifogade statsrådsprotokoll inhemtas hufvudsakligen,

att sedan Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader redan år 1876

och derefter vid särskilda tillfällen, då underdåniga utlåtanden afgifvits i fråga

om fortsättandet af arbetena å stambanan genom Norrland, fästat Kongl. Maj.ts

uppmärksamhet på fördelarne för trafiken å tvärbanan genom Jernband deraf att

från den beslutade stationen vid Hjerpen anlades en bibana till Bonäsets lastageplats

vid Kallsjön, men Kongl. Maj:t hittills funnit något yttrande icke erfoidias

i anledning af dessa underdåniga framställningar, styrelsen uti underdånig skrif
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

3

velse den 19 sistlidne December, i betraktande deraf att med fattandet af beslut

i ämnet nu icke kunde anstå längre, så vida jernvägsanläggningen skulle kunna

verkställas i sammanhang med återstående arbeten å tvärbanan, ansett sig böra

ånyo draga omförmälda fråga under Kongl. Maj:ts pröfning.

Styrelsen både funnit en ökad anledning till sin nu gjorda underdåniga

framställning uti den omständighet, att till följd af de gynsamma förhållanden

för jernvägsarbetenas bedrifvande, som under de senare åren egt rum, en större

besparing i anläggningskostnaderna för norra stambanan uppkommit, än hvad styrelsen

tillförene hade vågat hoppas; och ehuru styrelsen ännu icke vore i tillfälle

att noggrant uppgifva storleken af dessa besparingar, som bestode dels i kontanta

medel och dels i öfverblifna materialier, hvilka senare med största fördel skulle

kunna användas för nu ifrågavarande ändamål, tilltrodde sig styrelsen dock kunna

med säkerhet beräkna, att nämnda besparingar blefve tillräckliga för bestridande af

kostnaderna för den föreslagna bibanan äfven för det fall, att icke större bidrag

erhölles från vederbörande menigheter än de, till hvilka dessa sig redan utfäst.

Enligt hvad af den underdåniga skrifvelsen bifogade handlingar framginge,

hade nemligen dels Jemtlands koppar- och sågverksaktiebolag förklarat sig beredvilligt

att till ifrågavarande bibana utan ersättning afstå den bolaget tillhöriga,

för banan nödiga jord, som derför kunde komma att tagas i anspråk, med

all den rätt, hvarmed bolaget kunde öfver jorden förfoga, dels ock Kalls socknemän

vid särskilda kommunalstämmor, den 14 December 1879 och den 22 Oktober

1881, förbundit sig att till samma bana bidraga “med fem kronor per tunnland

skatte för all i mantal satt jord inom kommunen, dock endast med hälften eller 2

kronor 50 öre per tunnland för lappskattshemman, samt 20 öre per fyrk för alla

beskattningsföremål enligt den för 1880 upprättade fyrktalslängd".

Beträffande den ifrågavarande bandelen och de trakter, hvilka densamma

skulle komma att betjena, har styrelsen upplyst: att Kallsjöns stora vattendrag,

som redan nu af ångbåtar trafikerades på en längd af fyra mil och vore afskild

endast genom ett smalt näs från den jemväl med ångbåt trafikerade, två mil långa

Anjansjön, utgjorde tillsammans med denna senare de vestliga delarne af den äldre

kommunikationsleden genom Jemtland; att de vidsträckta, skogrika och till en

del uppodlade trakter, som omgifva dessa vattendrag, äfvensom det utmed Kallsjön

belägna Huså kopparverk skulle genom eu sådan bibana erhålla en beqväm

och väl behöflig förbindelse med tvärbanan; att Kallsjön, som stode i förbindelse

med andra, norr derom belägna, större sjöar, deribland Jufveln och Torrön, hvilken

senare sträckte sig ända intill riksgränsen mot Norge, alltså utgjorde eu stor

vattenbassin, som afbördade sitt vatten genom Hjerpströmmen, hvilken på den

korta sträckan mellan Bonäset och sjön Lithen, invid hvilken Hjerpens station

vore anlagd, bildade flera vattenfall af tillsammans icke mindre än 190 fots höjd

hvarigenom eu tillräcklig vattenkraft förefunnes för drifvande af flera industriella

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

verk, hvilken kraft genom lättade kommunikationer antagligen komme att i eu

framtid blifva tillgodogjord; samt att verkstälda undersökningar gifvit vid lianden,

att den ifrågavarande bibanan komme att erhålla en längd af 33,200 fot, och att

kostnaderna för dess anläggande skulle uppgå till 537,000 kronor, bvilket belopp,

grundadt på förut gällande högre så väl dagsverks- som materialpris, under nuvarande

förhållanden likväl kunde nedsättas till 450,000 kronor.

Statsrådet och Chefen för Civildepartementet har vidare vid ärendets föredragning

inför Kong]. Maj:t upplyst, att norr om den ifrågavarande delen af tvärbanan

genom Jemtland förefunnes såväl vidsträckta skogsområden som rika malmfyndigheter,

och att förädlingsverk för dessas tillgodogörande redan vore derstädes

anlagda. Endast Husåverken skulle, enligt departementschefen meddelade

uppgifter, uti dessa trakter ega mer än 180,000 tunnland skog, till största delen

belägen omkring de ofvan nämnda stora sjöarne, och den afverkningsbara mogna skogen

å denna egovidd hade blifvit uppskattad till 60,000 standard sågade trävaror

förutom 26 millioner kubikfot kolved. Dessutom förekomme en ej obetydlig skogsareal

uti andre egares händer

Jemte det departementschefen fästat uppmärksamheten derpå att äfven medelst

bruksdrift alstrade varor, oarbetad malm, äfvensom ladugårdsprodukter,

kunde antagas vara att för transport å den föreslagna banan förvänta, har departementschefen

ytterligare anfört, hurusom det såväl för orten som för jernvägen

icke kunde vara annat än fördelaktigt att tillföra jernvägstrafiken dessa

skilda slag af produkter, och man hade derföre äfven vid tvärbanans utstakning

sträfvat att söka bringa densamma i direkt beröring med de ifrågavarande stora,

redan förut med ångbåtar trafikerade vattendragen, hvarigenom åt jernvägen skulle

vinnas ett ökadt trafikområde af omkring tjugu qvadratmil. Lokala förhållanden

hade häremot lagt oöfverstigliga hinder i vägen; men genom anläggandet af det

nu föreslagna utgreningsspåret från tvärbanan till Bonäset kunde målet ändock

vinnas utan andra uppoffringar än användandet af de besparingar, hvilka genom

kloka anordningar och gynsamma förhållanden uppkommit å de anslag, som redan

anvisats till byggandet af den uppåt gående stambanan och tvärbanan genom

Jemtland.

Utskottet får till en början meddela, att antalet skattehemman inom Kalls socken

utgör 178423/24i2o och antalet lappskattehemman 483/96 eller tillhopa 22206‘-7/964so

hemman; att på hvarje hemman belöper 6 tunnland skatt; att 1880 års taxeringsvärde

utgjorde, å jordbruksfastighet 548,200 kronor och å annan fastighet 58,100

kronor; samt att antalet fyrkar inom socknen samma år uppgick till 6,955, deraf

för i mantal satt jord 2,977, för annan jord 375 och för öfriga beskattningsföremål

3,603. Folkmängden inom socknen utgjorde vid 1880 års slut 2,129 personer.

Vid det förhållande, att Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader upprepade

gånger gjort underdåniga framställningar om ifrågavarande bibanas anläg
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 42.

5

gande, synes det visserligen ganska naturligt att Kong!. Maj:t, då arbetena å

tvärbanan nu nalkas siu fullbordan, velat bereda Riksdagen tillfälle att i denna

fråga uttala sin åsigt.

Utskottet har emellertid ej ansett sig kunna till bifall förorda Kongl. Maj:ts

proposition. Den föreslagna bibanan skulle visserligen komma i beröring med ej

obetydliga vattendrag, men dessa lära vanligen under en stor del af året vara tillfrusna

och för kommunikation oanvändbara. Den verkliga beskaffenheten af de

skogs- och andra produkter, livilka antagits kunna till forsling å bibanan ifrågakomma,

synes ej eller så utredd, att några tillförlitliga beräkningar i detta hänseende

kunnat anställas, likasom ock det ringa afståndet mellan Hjerpen och Bonäset

gör det antagligt, att större delen af dessa produkter, medelst hvilkas inledande

å tvärbanan en ökad trafik förmodats kunna åt denna beredas, blifva, i

den mån deras tillgodogörande eljest kan ifrågakomma, till tvärbanan framförda,

äfven utan att för sådant ändamål en särskild bibana behöfver anläggas. Hvad

särskild! beträffar skogsprodukterna, synes detta så mycket antagligare som mellan

Hjerpen och Bonäset redan finnes flottled.

Säkerligen skulle å många punkter af statens stambanor trafikanledningar,

vida starkare än vid Hjerpen, kunna framvisas, af beskaffenhet att möjligen göra

en bibanas åstadkommande önskvärd!. Dylika bibanor torde dock hafva till sin

egentliga uppgift att tillgodose lokala, icke allmänna intressen, och utgör således

i regeln ej ett lämpligt föremål för statens verksamhet såsom jernvägsbyggare.

Utskottet har ej funnit nog giltiga anledningar ådagalagda att i förevarande fall

frångå denna regel, helst ej ens det lokala intresset synes hafva någorlunda kraftigt

framträdt. Om nemligen här ofvan uppgifna hemmantal och fyrktal i Kalls

socken jemföras med Kalls socknemäns i den nådiga propositionen omförmälda

erbjudande af bidrag till banan, visar sig detta bidrag uppgå ej ens till 2,000 kronor.

Att bibanan skulle kunna med användande af uppkomna besparingar vid

stambanans anläggning åstadkommas, kan naturligtvis ej i och för sig innefatta

något skäl till denna bibanas byggande, och Utskottet kan så mycket mindre tillerkänna

berörda förhållande något synnerligt afseende som de besparingar, hvilkä

sålunda kunnat för vissa delar af detta jernvägsarbete uppkomma, måste blifva

högst obetydliga i jemförelse med det belopp, hvarmed den verkliga kostnaden för

norra stambanans och tvärbanans anläggning öfverstiga den först beräknade. Utskottet

tillåter sig i sådant afseende hänvisa till den utredning, som i Stats-Utskottets

vid 1880 års riksdag utlåtande N:o 16 förekommer och hvaraf framgår, att

nämnda kostnad, som år 1873 beräknats till i ogynsammaste fall 35,000,000 kronor

och år 1879 antagits komma att slutligen utgöra 40,200,000 kronor, i verkligheten

— då erforderlig fyllnad i förut beräknade medel för anskaffande af rörlig

materiel inberäknats, men värdet af öfverblifua inventarier m. m. afdragits —

lärer komma att uppgå till omkring 45,000,000 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

På grund af hvad ofvan anförts hemställer Utskottet,

2:o

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition ej må vinna

Riksdagens bifall.

C) Angående åstadkommande af jernvägsfÖrbindelse mellan Kilafors

station å norra stambanan och Söderhamn.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 91) har Herr Frans Berglöf

föreslagit, att Riksdagen ville besluta att — dels för inköp för statens räkning af

nu befintliga smalspåriga jernväg emellan Söderhamn och Bergvik, dels för ombyggnad

af denna bana till lika spårvidd som stambanan, dels till förlängning af

denna jernväg å den ena sidan till Kilafors station å norra stambanan och å den

andra till Stugsunds hamnplats — bevilja ett anslag af 3,847,000 kronor, derafför

år 1883 en million kronor, äfvensom medgifva att hvad som'' af det för Söderhamn—Bergviks

jernväg från Riksgäldskontor erhållna statslån återstode oguldet,

då staten öfvertoge sist nämnda jernväg, måtte varda afskrifvet.

Utskottet har beträffande detta ärende inhemtat, att, sedan åtskilliga personer

hos Kongl. Maj:t anhållit om nådigt tillstånd att anlägga och trafikera eu

jernväg från Bergviks station å Söderhamn—Bergviks jernväg till Kilafors å statens

norra stambana, Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader den 8 Januari

1881 öfver berörda ansökning afgifvit underdånigt utlåtande, deruti styrelsen

förklarat sig anse koncession till jernvägsanläggningen Kilafors—Bergvik ej böra

beviljas annat än i samband med förslag att till bredspårig bana förändra Söderhamn—Bergviks

jernväg, hvarför styrelsen ansett sådana förberedande åtgärder

böra af sökandena vidtagas, att rättigheten att anlägga förenämnda handel och

att trafikera en hel blifvande bana från Ivilafors till Söderhamn kunde öfverlåtas

åt ett gemensamt, för ändamålet bildadt bolag; och hafva, efter tagen del ai

detta utlåtande, vissa personer bland bemälde sökande i den 25 Januari 1881 afgifva

underdåniga påminnelser hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes anbefalla åtgärder

till utrönande af lämpligaste sträckningen för en stambaneförbindelse mellan

Kilafors och Söderhamn samt förberedande uppgörelser med Söderhamns jernvägsbolag

om afträdande till staten af bolagets jernväg Söderhamn—Bergvik, äfvensom,

derest en blifvande utredning skulle dertill gifva anledning, till 1882 års

Riksdag aflåta nådig proposition om anslag till eu sådan utgrening åt stambanan,

men att, om denna hemställan icke vunne nådigt afseende och Kongl Maj:t funne

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskotteis Utlåtande N:o 42.

7

en stambanegren till Söderhamn under närmaste framtid icke kunna ifrågakomma,

den gjorda koncessionsansökningen för anläggning af jernväg mellan Bergviks och

Kilafors stationer måtte af Ivongl. Maj:t bifallas.

Vid föredragning af detta ärende anbefalde Kongl. Maj:t den 30 sistlidne

April Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader dels att anställa undersökningar

för anläggande af en grenbana mellan Kilafors station å statens norra stambana

och Söderhamn med utsträckning till stadens hamnplats Stugsundet, dels ock att,

efter underhandling med Söderhamns jernvägsaktiebolag, inkomma med uppgift,

huruvida och under hvilka vilkor nämnda bolag kunde vilja öfverlåta sin jernväg

mellan Söderhamn och Bergvik till staten ; och skulle, i afbidan på utgången af

dessa undersökningar och underhandlingar, med pröfningen af den föredragna ansökningen

om koncession å en jernväg mellan Kilafors och Bergvik tills vidare anstå.

Till åtlydnad af denna Kongl. Maj:ts nådiga befallning har bemälda styrelse,

efter att tillsammans med då varande distriktsingeniören, numera Landtmäteridirektören

L. M. Nordenfelt, tagit närmare kännedom om lokalen emellan Kilafors

station och Bergvik, hvaröfver den nya jernbanan skulle komma att ledas,

äfvensom af den af Söderhamns jernvägsaktiebolag redan anlagda jernvägen

emellan Bergvik och Söderhamns stad, samt af lokalen för jernbanans utsträckning

till Stugsundet, beordrat bemälde distriktsingeniör att verkställa undersökningar

för jernbanans lämpligaste sträckning emellan Kilafors och Bergvik och

dess utsträckning från Söderhamn till Stugsundet samt att uppgöra detaljerade

beräkningar öfver kostnaden såväl af dessa jernvägsanläggningar som af Bergvik-Söderhamnsbanans

bringande till samma spårvidd och trafikförmåga, som statens

stambana genom Norrland; hvarjemte styrelsen skriftvexlat med direktionen

för Söderhamns jernvägsaktiebolag rörande de vilkor, på hvilka nämnda bolag

skulle vilja till staten öfverlåta sin jernväg, och med stadsfullmäktige i Söderhamn,

för att få kännedom om de kostnader, hvilka skulle blifva förenade med

erhållande af all den mark, som staten måste taga i besittning för jernvägsanläggningen

mellan stadens vestra egogräns och Stugsundet.

Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader har derefter den 1 Februari innevarande

år till Kongl. Maj:t afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet, hvaraf bland

annat inhemtas, att de verkstälda undersökningarne omfattat tre särskilda delar,

för hvilka kostnaden blifvit för hvardera af dem särskilt beräknad, nemligen:

l:o den nya bandelen mellan Kilafors och Bergvik;

2:o förändringen af gamla banan från och med Bergviks station till Söderhamns

stads vestra gräns till samma spårvidd och trafikförmåga, som stambanan

genom Norrland; och

3:o förutnämnda banas utsträckning från Söderhamns stads vestra gräns

till Stugsundet.

Den förstnämnda af dessa delar utgjordes af anläggningen af en ny jern
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 42.

bana, utgående från Kilafors stations norra ända och följande sjön Bergvikens

norra strand i hufvudsakligast samma rigtning, som den af Majoren m. m. C.

Adelsköld år 1876 utstakade linien till Bergvikens station å Söderhamns jernbana.

Liniens längd vore 1 mil 19,604 fot, och dess anläggningskostnad uppginge till

1,393,000 kronor, eller 901,910 kronor för mil, förutom rörlig materiel. Orsaken

till denna höga anläggningskostnad vore hufvudsakligast att söka, förutom i den

ogynsamma terräng, hvaröfver linien måst framdragas, deri att icke allenast Ljusseelf

måste öfvergås vid Gäfversta, utan äfven fyra andra mindre vattendrag korsas.

Den andra delen omfattade förändringen af den gamla Söderhamnsbanan

från Bergviks station till Söderhamns stads vestra gräns, utgörande en längd af

1 mil 3,960 fot, till bredspårig med lika stark öfverbyggnad som stambanan genom

Norrland. Kostnaden för dessa arbeten, äfvensom för utvidgningen af Bergviks

och Marma bangårdar med flera andra förekommande arbeten och utgifter

uppginge till 670,000 kronor, eller 603,603 kronor för mil, utom rörlig materiel.

Den tredje delen, som omfattade bananläggning emellan Söderhamns städs

vestra gräns och Stugsundet, förutsatte en helt och hållet ny sådan anläggning

emellan nämnda punkter, utgörande en längd af 19,760 fot. Kostnaden för alla

de arbeten och dermed förenade utgifter, som för anläggningen af denna handel

erfordrades, uppginge till 934,000 kronor, utom rörlig materiel.

Sammanräknade längden af alla dessa ofvan omnämnda bandelar utgjorde

3 mil 7,324 fot, och sammanräknade anläggningskostnaden uppginge till 2,997,000

kronor, utom rörelsemateriel, för hvilken senare styrelsen, med hänsyn till den

högst betydliga trävarutrafik, som redan nu egde rum å Söderhamnsbanan, och

hvilken trafik, genom banans förbindelse med stambanan och bringande till likformig

spårvidd med denna, sannolikt skulle komma att i icke ringa man ökas

och således erfordra en, hvad bärighet och utrymme beträffade, åtminstone lika

stor röi-elsemateriel som den nuvarande banan, ansett kostnaden böra beräknas

till 600,000 kronor för hela linien, så att hela byggnads- och anläggningskostnaden,

rörelsematerielen inbegripen, således skulle komma att uppgå till 3,597,000 kronor.

Jernvägsbyggnadsstyrelsen har vidare i sitt omförmälda utlåtande redogjort för

de med Söderhamns jernvägsaktiebolag förda underhandlingar och för de vilkor, under

Indika nämnda bolag kunde vilja till staten öfverlåta sin jernväg mellan Söderhamn

och Bergvik. Efter åtskilliga från bolagets sida sedermera gjorda medgifvanden,

ega dessa vilkor betydelse egentligen endast i afseende å det pris, för hvilket

bolaget vill till staten öfverlåta sin bana. I detta afseende meddelar styrelsen, att

priset skulle utgöra 400,000 kronor kontant, att erläggas vid statens öfvertagande af

banan, samt dessutom bolagets befrielse från skyldigheten att gälda den vid öfverlåtelsen

oguldna delen af det fi*ån staten erhållna lånet, hvarå den 31 Oktober

1880 återstodo obetalta 351,103 kronor 90 öre.

Då nu detta lån årligen amorteras, så skulle, om banan vid 1883 års utgång

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 42.

9

ötvertoges, förutnämnda summa, enligt från Riksgäldskontoret erhållen uppgift, vid

denna tid hafva minskats till 319,016 kronor 82 öre, som tillsammans med förutnämnda

400,000 kronor utgjorde 719,016 kronor 82 öre, hvilken summa styrelsen i sin

slutliga beräkning öfver kostnaden lör ifrågavarande jernvägsanläggning upptagit.

Beträffande frågan derom, huruvida Söderhamns stad vore villig att, kostnadsfritt

och utan någon ersättning af hvad namn och beskaffenhet som helst, till staten

öfverlemna all den mark, som erfordrades för ifrågavarande jernvägsanläggning

mellan stadens vestra gräns och Stugsundet, har styrelsen upplyst, att Söderhamns

stad på vissa vilkor förbunde sig att af den mark, som vore för utförande af

jernvägen Kilafors—Söderhamn erforderlig, å stadens område från vestra egogränsen

och till Stugsundet antingen lemna till staten kostnadsfritt all stadens nu egande

mark och till hälften bidraga i kostnaderna för förvärfvandet af den öfriga för jernvägen

erforderliga enskildes egande mark, med derå befintliga byggnader, eller ock

lemna till staten all för jernvägen erforderlig mark inom stadens område, mot det

att staten med ett belopp af 150,000 kronor bidroge till förvärfvandet af enskilde

tillhörig mark med derå varande byggnader; och har styrelsen förordat det senare

alternativet samt alltså i sin beräkning öfver alla med ifrågavarande jernbanas anläggning

förenade kostnader för expropriation i Söderhamn upptagit en summa af

150,000 kronor.

Alla ofvanföre, hvar för sig, omhandlade kostnader för såväl anläggning af ny

bana emellan Kilafors och Bergvik och banans utsträckning genom Söderhamns stad

till Stugsundet som ock inlösen af Söderhamns jernväg och dess ombyggnad till samma

spårvidd och trafikförmåga, som stambanan genom Norrland, med allt hvad till

denna anläggning hörde, uppginge således:

För bandelen Kilafors—Bergvik till................................................... Kr. 1,393,000: _

„ förändring af banan från och med Bergviks station till Söderhamns

stads vestra gräns ............................................................ n 670,000:

„ bandelen Söderhamns vestra gräns till Stugsundet med sidospår

till brädgårdar m. m.......................................................... „ 934,000:

» rörlig materiel till alla dessa bandelar......................................‘ „ 600,000: _

„ inlösen af Söderhamns—Bergvik jernbana .............................. „ 719,016; 82.

,, expropriationskostnad inom Söderhamns stads område............ „ 150,000: —

Summa Kr. 4,466,016: 82.

Denna summa borde dock minskas med värdet af de köpet åtföljande lokomotiv

och vagnar, räler med tillbehör samt inventarier, hvilka ‘icke kunde användas

vid den nya bananläggningen.

Detta värde har styrelsen ansett sig böra uppskatta till 300,000 kronor, eller

möjligen, tillsammans med eu eventuelt ifrågakommande ersättning till staten för den

redan anbragte spårutgreningen från Kilafors station till sjön Bergviken, som jernvägsbolaget

förbundit sig att ersätta, till högst 366,000 kronor, hvarigenom således

Bill. till Riksd. Prot. 1882. 4 Sami. 1 Afd. 28 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

hela kostnaden för ofta nämnda jernvägsanläggning skulle komma att, i rundt tal,

uppgå till 4,100,000 kronor.

Då nu jernbanans hela längd från Kilafors till Stugsundet utgör 3 mil 7,324

fot, blefve kostnaden, för mil räknadt, 1,279,872 kronor.

I samma fråga, om anläggning på statens bekostnad af en grenbana från Kilafors

station vid norra stambanan till Söderhamns stad och hamnplatsen Stugsundet,

har, efter nådig remiss, äfven Styrelsen för statens jernvägstrafik den 2 nästlidne

Mars afgifvit underdånigt utlåtande. Denna styrelse har dervid till en början erinrat,

hurusom styrelsen redan vid flera föregående tillfällen sökt ådagalägga nödvändigheten,

att i statens händer befintliga utfartsvägar beredas från norra stambanan

till lämpliga hamnar vid Östersjön, så vida nämnda stambana icke skulle förblifva

allenast en hufvudsakligen politisk och strategisk föreningslänk emellan de vidsträckta

norrländska landskapen och det öfriga landets mera befolkade och odlade

delar, hvilken, ehuru med hänsyn till statens kraf i visst afseende fullt befogad, likväl

saknade förmåga att utveckla och befrämja det norrländska landets hufvudnäring

och sålunda icke heller förmådde att vid denna hufvudnärings betjenande vinna de

inkomster, som allena gjorde det möjligt för statsverket att erhålla tillbörlig ränta

å det betydliga kapital, staten nedlagt i de norrländska jernvägarne.

Under förutsättning att jernvägen Bergvik—Söderhamn, om än för statens

räkning tidigare trafikerad, till staten afträddes den 1 November 1884, vid hvilken

tid jernvägsbolagets skuld till Riksgäldskontoret skulle utgöra 304,580 kronor 29 öre,

som borde gå i qvittning, och då den kontanta köpesumman skulle utgöra 400,000

kronor, har Trafikstyrelsen beräknat köpeskillingen i dess helhet till 704,580 kronor 29

öre eller, efter afdrag af det utaf jern vägsbyggnadsstyrelsen beräknade värdet 300,000

kronor af i köpet ingående inventarier m. m., i rundt tal 400,000 kronor. Med antagande

af detta köpeskillingsbelopp och beräkning för linien Bergviken—Stugsundet

af halfva kostnaden för den för hela linien Kilafors—Stugsundet beräknade materiel,

skulle hela kostnaden för linien Bergviken—Stugsundet uppgå till 2,454,000 kronor.

Statistiken gåfve vid handen, att nettobehållningen af rörelsen på den nuvarande

jernvägen Bergvik—Söderhamn under åren 1876—1880 i medeltal utgjort

134,561 kronor. Ingen anledning förefunnes att antaga, det samma lokala trafik i qvantitativt

hänseende för framtiden kunde komma att minskas, tvärt om, men väl att,

till följd af skilnaden emellan statsbanornas taxa och de tariffer, som i verkligheten

tillämpats på Söderhamnsbanan, hvilken skilnad kunde beräknas till högst 8 procent

af bruttointägten, behållningen blefve reducerad med motsvarande belopp. Men

då, efter sådan afkortning, af nyss uppgifna summa, 134,561 kronor, ändock återstode

såsom nettobehållning 123,800 kronor i medeltal om året, så kunde med all sannolikhet

antagas, att den framtida afkastningen af den lokala rörelsen på den ombyggda

och till Stugsundet förlängda banan från Bergviken skulle lemna eu årlig behållning

af 5 procent på det nedlagda kapitalet, och detta utan att den tillökning i rörelsen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 42.

11

medräknades, som otvifvelaktigt måste blifva en följd af samma handels omedelbara

förbindelse med den norrländska hufvudbanan.

I afseende på utsigten för sistnämnda tillökning har styrelsen omförmält,

att redan flera sågverk tillkommit utmed stambanan från Jerfsö till Kilafors, hvilkas

naturliga utskeppningsort måste blifva Söderhamn och hvilkas rörelse otvifvelaktigt

skulle väsentligen utvidgas genom den omedelbara och billiga förbindelsen

med denna hamn.

Beträffande trafikutsigterna för den återstående delen af den ifrågasatta

nya statsbanan, eller linien Kilafors—Bergviken, förefunnes starka anledningar till

betydande godstransporter, som skulle uppkomma icke blott å den nya banan

utan ock å norra stambanan, derest den förra blefve af staten utförd.

Efter en beräkning, utvisande att kostnaden, såväl den direkta som den indirekta,

för flottning af ett sågtimmer från sjön Hennan till Ljusneelfvens utlopp i

hafvet utgjorde sammanlagdt 1 krona 42 öre, har Trafikstyrelsen förklarat sig anse

jernvägeD i förevarande fall kunna väl täfla med flottleden, ty enligt gällande taxa

för transporterna å statens jernvägar uppginge fraktafgiften för ett sågtimmer, å

eu sådan väglängd som från Hennan till Söderhamn, till 1 krona 38 öre, och statsbanan

kunde, med bibehållande af vinst, till och med nedsätta frakterna så, att

hon med framgång skulle täfla med de söder om Hennan befintliga flottlederna,

ja, det vore alldeles icke osannolikt, att, om statsbanan utsträcktes till Bergvik

och Söderhamn och dymedelst gåfve tillfälle åt den enskilda företagsamheten att

genom bibanor sätta sågverken vid Ljusne samt den enskilda jernvägen Marma—

Sandarne i direkt jernvägsförbindelse med Ljusneelfvens öfre vattenområde, statsbanan

skulle till sina transportföremål få räkna allt det virke, som från nämnda

vattenområde nedginge utefter Ljusnan till hafvet.

Vid öfvervägande af alla de sannolikheter, som sålunda förefunnes till virkestransporter

å en statsbanedel Kilafors—Bergviken, tvekade styrelsen icke att

uttala den mening, att dylika transporter skulle å nämnda statsbanedel förekomma

till lika stor mängd, som under närvarande förhållanden framginge å delen Bergvik—Söderhamn,

och att den förra delen alltså, i likhet med den senare, komme

att lemna full ränta å derå nedlagdt kapital; och styrelsen ansåge sig icke böra

underlåta att i fråga om rentabiliteten af en statsbana Kilafors—Söderhamn erinra

om den väl behöfliga stegring i inkomster, en dylik bana borde bringa den

norrländska stambanan.

Trafikstyrelsen bar på dessa med flera skäl i underdånighet hemstält om

nådig proposition till Riksdagen om anläggning af en statsbana från Kilafors station

å norra stambanan genom Söderhamns stad fram till Stugsundet och i sammanhang

dermed inlösen af Söderhamns jernvägsaktiebolags jernväg, allt i enlighet

med af Kongl. Maj:t faststälda närmare bestämmelser.

Utskottet finner visserligen frågan om norra stambanans ändamålsenliga för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 42.

bindande med Östersjön vara af framstånde vigt. Samtliga de underdåniga framställningar,

för b vilkas hufvudsakliga innehåll Utskottet här ofvan redogjort, äro

emellertid ännu beroende på Kongl. Maj:ts pröfning; vid hvilket förhållande Utskottet

anser sig ej kunna tillstyrka Riksdagen att, utan afvaktan af denna pröfning,

besluta utförande för statens räkning af det jern vägsföretag, motionären föreslagit,

samt inköp, på sätt motionären jemväl ifrågasatt, af en enskild jernväg.

Utskottet hemställer alltså,

3:o

att Herr Berglöfs förevarande motion ej må vinna Riksdagens

bifall.

D) Angående undersökningar rörande lämpligaste sträckningen för

en jernvägsförbindelse mellan norra stambanan och Hudiksvall.

1 eu inom Andra Kammaren afgifven motion (N:o 37) har Herr W. Farup,

med hvilken instämt Herr Anders Larsson i Lund, hemstält, att Riksdagen måtte

till Kongl. Maj:ts disposition ställa ett belopp af intill 5,000 kronor för verkställande

af nödiga undersökningar rörande behofvet af och lämpligaste vägen för

en jernvägsförbindelse mellan Hudiksvall eller dess granskap och norra stambanan

i Ljusdal och, om lämpligt funnes, äfven längre inåt landet; hvilken förbindelse,

i händelse den befunnes tjenlig och förmånlig, framdeles skulle kunna verkställas

såsom en norra stambanan tillhörande utfartsväg.

Utskottet har i förevarande ärende inhemtat att, sedan Hudiksvalls stads

stadsfullmäktige i skrifvelse af den 10 November 1880 i underdånighet anhållit,

att Kongl. Maj:t täcktes anbefalla åtgärder till utrönande af huruvida en jernvägsförbindelse

lämpligen borde i och för stambanetrafiken anordnas emellan stambanan

i närheten af Hybo i Ljusdal och hamnen vid Hudiksvall, äfvensom, derest

en blifvande utredning skulle dertill gifva anledning, till Riksdagen aflåta nådig

proposition om anslag till en sådan jernvägsförbindelses anordnande, Kongl. Maj:t

genom nådig remiss af den 24 November 1880 anbefalt Styrelsen öfver statens

jernvägsbyggnader att deröfver afgifva underdånigt utlåtande.

I det utlåtande, bemälda styrelse i anledning häraf den 30 December 1880

till Kongl. Maj:t afgifvit, har styrelsen bland annat anfört, att nyttan och behofvet

af en jernvägsförbindelse mellan den uppåtgående stambanan genom Norrland

och Hudiksvall vid flera föregående tillfällen varit erkända, och att en sådan

bibana äfven förutsatts komma till stånd, då den uppåtgående stambanans rigt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats^Utslcottets Utlåtande N:o 42.

13

ning bestämdes, men att styrelsen emellertid, med stöd af vissa i dess utlåtande

anförda förhållanden, ansåge sig ega grundade skäl för den åsigt, att den ifrågavarande

jernbana!! mellan Hudiksvall och Hybo icke lämpligen borde för stambanetiafiKen

anordnas, utan vore att anse som en lokal- eller bibana, hvilken för

Hudiksvall och dess handelsområde och i synnerhet för den betydliga trävarurörelse,

som derinom bedrefves, skulle blifva af stor vigt, och att den derföre vore i

hög grad förtjent af att med allmänna medel understödjas.

Sedan derefter vissa personer i underdånig ansökning af den 6 Juli 1881

sökt nådigt tillstånd att anlägga och trafikera en jernväg af stambanans spårvidd

från norra stambanan i närheten af Ljusdals station till Näsvikens station å Hudiksvalls

jernväg, samt Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader i ett den

11 Augusti 1881 häröfver afgifvet underdånigt utlåtande, enär vigten och nyttan

af ifrågavarande jernvägsförbindelse varit allmänt och länge vitsordad, under vissa

föreslagna vilkor tillstyrkt bifall till ansökningen, så har äfven Styrelsen för statens

jernvägstrafih under den 28 Februari innevarande år i detta ärende afgifvit

infordradt underdånigt yttrande, hvari sistnämnda styrelse, efter förebragta utredningar

om trafikanledningar m. m., i strid mot Styrelsens öfver statens jernvägsbyggnader

här ofvan omförmälda åsigt, framhåller önskvärdheten deraf att

en föibindelse mellan norra stambanan vid Hybo och Hudiksvall blefve såsom

statsbana åvägabragt. Innan denna fråga understäldes Kongl. Maj:ts pröfning,

har Trafikstyrelsen dock ansett ytterligare utredningar vara af nöden rörande

trafikförhållanden och deraf betingade anordningar för rörelsens drift, hvarjemte,

enligt Trafikstyrelsens förmenande, det vore af vigt att på förhand träffa aftal —

fast undei föibehall att statsbana blefve beslutad — med den enskilda jernvägens,

Hudiksvall Näsviken, egare rörande vilkoren icke blott för denna jernvägs öfverlåtande

i statens ego, utan jemväl derför att staten skulle ega vidtaga sådana

byggnadsåtgärder vid denna smalspåriga jernväg, som vore nödvändiga för att, utan

trafikens afbrott, framdraga statsbanan öfver den förras terräng; Och har Trafikstyrelsen

ansett kostnaden för den af densamma föreslagna undersökningen kunna

af trafikmedel förskjutas.

Den fråga, på hvilken motionären fäst Riksdagens uppmärksamhet, lärer,

likasom andra framställningar om beredande af staten tillhöriga utfartsvägar från

norra stambanan till Östersjön, ännu utgöra föremål för Kongl. Maj:ts pröfning;

och har, såsom af ofvanstående synes, en af de myndigheter, som i ärendet yttrat

sig, redan framhållit behofvet af ytterligare utredning i ämnet.

Vid sådant förhållande och då Kongl. Maj:t, äfven utan att något särskildt

anslag för ändamålet af Riksdagen anvisas, ej saknar medel till åstadkommande

af de vidare undersökningar, som kunna vara erforderliga, synes en sådan Riksdagens

åtgärd, som motionären föreslagit, ej vara af omständigheterna påkallad;

och hemställer Utskottet fördenskull,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

4:o

att Herr Farups ifrågavarande motion må af Riksdagen

lemnas utan afseende.

F.) Amjående jernvägsförbindelse från Skåne genom Halland till

Göteborg.

Herrar P. Olsson, G. Hammar och I. Wallberg hafva i en inom Första Kammaren

väckt motion (N:o 27) samt Herrar Carl Ifvarsson, I. Lyttkens, Sven Andersson,

A. M. Lundberg, C. A. Jönsson, Lars Börjesson, Joll. Bengtsson, A. W.

Angel och F. T. Borg i motion inom Andra Kammaren (N:o 67) föreslagit statsbidrag

till en bredspårig jernväg från Helsingborg öfver Fmgelholm, Laholm, Halmstad,

Falkenberg, Yarberg och Kongsbacka till Göteborg. Motionärerne hafva

såsom skäl för detta förslag erinrat om de allmänna fördelarne af denna jernväg

— hvilken skulle ersätta en af landets större och för samfärdseln vigtigaste landsvägar

— nemligen dels i strategiskt hänseende, dels iöv postbefordringen, dels för den

stora kontinentala gods- och persontrafiken från Norge och Göteborg, hvilken hade

sin kortaste, billigaste och under stränga vintrar ofta enda säkra öfverfart öfver

sundet mellan Helsingborg och Helsingör, der äfven ångfärjeförbindelse lättast

kunde åstadkommas, dels äfven för stenkolsindustrien, i det att stenkolsfälten i Höganäs

och dess omnejd komme i direkt förbindelse med allmänna jernvägsnätet.

De till största delen rikt befolkade, bördiga men på tidsenliga kommunikationsmedel

vanlottade trakter, som erhölle närmaste nyttan af denna för ortens

fria utveckling nödvändiga jernväg,, hade äfven länge och djupt fått vidkännas behofvet

deraf samt visat sig benägna till kraftiga bidrag till företagets genomförande.

Sålunda hade Hallands läns landsting genom en rad af beslut allt sedan

år 1870 velat, än under en, än under en annan form, befrämja företaget, och under

den allra sista tiden hade det ovanliga förhållandet inträffat, att hvarenda

kommun långs föreslagna jernvägen från Helsingborg ända till Falkenberg, jemte

ett flertal af ortens inflytelserika män, förenat sig med landstinget för att såväl

bidraga till företaget som gifva ett allmänt uttryck åt denna landsdels berättigade

kraf på åtnjutande af statsbidrag för ifrågavarande företag. Frågan hade sålunda

utvecklat sig till följande ståndpunkt. I syfte att till en början utföra byggandet

af de 10 sydligaste milen, nemligen sträckan från Helsingborg öfver Engelholm

till Halmstad jemte sidobana till Höganäs, hade aktieteckning redan verkstälts af

alla kommuner långs denna linie samt af Hallands läns landsting och öfver 500

enskilda personer, till ett sammanlagdt belopp af omkring 2 millioner kronor,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 42.

15

eller omkring 200,000 kronor per banmil. Särskild! de orter, som läge mellan

Helsingborg och Engelholm, hade sålunda tecknat aktier för ett belopp af inemot

1 million, eller omkring 300,000 kronor per banmil. Derjemte hade ett för ändamålet

bildadt bolag, under benämning »Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag», hos

Kongl. Maj:t anhållit om nådigt meddelande af koncession för eu bredspårig

jernväg med lätt öfverbyggnad från Helsingborg till Halmstad. För banans närmaste

fortsättning från Halmstad mot Falkenberg påginge vid tiden för motionernas

afgifvande aktieteckning, som då uppginge till omkring 600,000 kronor. Dessa

belopp motsvarade ungefär halfva den beräknade anläggningskostnaden. För jernvägens

ytterligare fortsättning från Falkenberg mot Varberg och Göteborg påginge

jemväl aktieteckningar, och hade man anledning förmoda, att äfven dessa

teckningar komme att uppgå till omkring halfva anläggningskostnaden.

Ehuru så stora belopp kunnat åstadkommas af landsting, kommuner och enskilda,

vore likväl statens medverkan nästan oundgängligen nödvändig för företagets

åstadkommande. I främsta rummet hafva motionärerne ansett ett statslån

böra ifrågasättas, helst beviljandet af ett sådant lån icke skulle tillskynda statskassan

någon nämnvärd förlust, hvaremot alla de i korthet antydda fördelarne

skalle komma staten och kommunerna samt derigenom landet i sin helhet till godo,

för så vidt jernvägen dermed kunde åstadkommas. Fördelarne för riket att på

detta sätt erhålla en så vigtig kommunikationsled utan annan uppoffring än den,

att staten, som med sin kredit vore i tillfälle upptaga lån på fördelaktigare vilkor

än något enskildt bolag, understödde de bolag, som bildade sig för jernvägens

anläggning, med lån emot billig ränta samt lämplig amortering, vore så påtagliga,

att de endast behöfde antydas, på samma gång jernvägsbolagen erhölle en kraftig

och nästan alldeles nödvändig hjelp, genom att åtnjuta lån utan högre kostnad

än fyra procent ränta. Enligt upprättadt kostnadsförslag skulle en bredspårig

jernväg med lätt öfverbyggnad från Helsingborg till Halmstad med sidobana

till Höganäs kosta omkring 4 millioner kronor, eller vid pass 400,000 kronor per

banmil, och då hälften af denna summa anskaffats genom aktieteckning, skulle för

denna handel erfordras ett statslån af 2 millioner kronor. Kostnaden för linien

Halmstad—Göteborg, beräknad efter 400,000 kronor per mil, skulle uppgå till

inemot 6 millioner kronor, deraf 8 millioner skulle erfordras såsom statslån.

Men äfven statsanslag utan återbetalningsskyldighet kunde, enligt motionärernes

åsigt, under vissa vilkor ifrågasättas. Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag

som blifvit bildadt för att begynna vestkustbanans byggande, hade nemligen föreslagit

att, hvad jernvägens öfverbyggnad beträffade, följa det allmänt erkända och

äfven för andra jernvägar medgifna så kallade lättare systemet, d. v. s. med 12

skålpunds stålskenor, kortare syllar, mindre grusbädd o. s. v. samt en i förhållande

dertill lämpad rörlig materiel, under det att underbyggnaden deremot beräknats

efter samma normaler och broarne mod samma bärighet som statens jern
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 42.

vägars, på det att, när framtida omständigheter dertill kunde föranleda, en solidare

öfverbyggnad måtte utan olägenhet eller trafikafbrott kunna inläggas. Ehuru

en sålunda byggd jernväg icke blott medgåfve direkt samtrafik med statens och

öfriga, enskilda, bredspåriga jernvägar, utan äfven i trafikförmåga kunde anses fullt

motsvara den närmaste framtidens behof, samt medgifva en tåghastighet af 37

kilometer i timmen, hafva motionärerne förestält sig, att staten till äfventyrs kunde

anse, att en jernväg med så allmän och för landet i flera afseenden vigtig betydelse

— med hänsyn jemväl dertill att jernvägen skulle sammanbinda Helsingborgs

båda jernvägar, Landskrona—Engelholms, Halmstad—Nässjö och Varberg—Borås

jernvägar med de jernvägslinier, som utginge från Göteborg — borde beräknas för

större trafikförmåga och ökad tåghastighet och sålunda byggas efter det tyngre systemet,

d. v. s. med 16 skålpunds stålskenor, större syllar, större grusbädd, dyrbarare

stationer och rörlig materiel o. s. v., eller i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

statens jernvägar. Dessa allmänna intressen borde dock, enligt motionärernes

åsigt, icke lägga hinder i vägen för banans utförande genom enskild företagsamhet.

Enligt af sakkunnig ingeniör verkstäld utredning skulle en sådan tyngre

öfverbyggnad medföra en tillökning i anläggningskostnaden af 116,000 kronor per

mil för hela den omkring 23 mil långa jernvägen, till följd hvaraf hela företaget

till äfventyrs åter skulle stranda, derest icke Riksdagen äfven anvisade motsvarande

belopp såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.

På sålunda angifna grunder hafva motionärerne föreslagit, att Riksdagen

måtte besluta:

dels att bevilja Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag ett lån af 2 millioner

kronor, utgörande omkring hälften af anläggningskostnaden för en jernväg med

lättare öfverbyggnad från Helsingborg öfver Engelholm till Halmstad med sidobana

till Höganäs, enligt deröfver upprättade planer och kostnadsförslag, att utgå

under loppet af tre år, i den mån jernvägsarbetet fortskrede, mot 4 procent ränta

samt den amortering och öfriga vilkor, som gälde för lån från den allmänna lånefonden

till enskilda jernvägar;

dels att, derest det blefve föreskrifvet, att jernvägen skulle byggas med

tyngre öfverbyggnad, enligt deröfver upprättadt kostnadsförslag, dessutom bevilja

nämnda jernvägsbolag ett den högre anläggningskostnaden i det närmaste motsvarande

anslag utan återbetalningsskyldighet af 100,000 kronor, att utbetalas för

hvarje färdigbyggd och för allmän trafik öppnad banmil;

dels att ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 3 millioner kronor,

motsvarande halfva anläggningskostnaden, eller högst 200,000 kronor per banmil,

för en jernväg med lättare öfverbyggnad från Halmstad öfver Falkenberg och Varberg

samt vidare genom norra Halland öfver Kongsbacka direkt till Göteborg, att,

mot 4 procent ränta samt den amortering och öfriga vilkor, som gälde för lån

från den allmänna lånefonden till enskilda jernvägar, utgå i den mån jernvägs
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskotteis Utlåtande N:o 42.

17

arbetet fortskrede, till det eller de bolag, som före utgången af år 1885 kunnat

bilda sig för anläggande af hela eller delar af nämnde jernväg och sjelfva genom

aktieteckning anskaffade ett lika stort belopp, eller 200,000 kronor per banmil;

samt

dels att, derest det blefve föreskrifvet att denna jernväg skulle byggas efter

det tyngre systemet, dessutom bevilja sistnämnda bolag ett den högre anläggningskostnaden

i det närmaste motsvarande anslag utan återbetalningsskyldighet af

100,000 kronor, att utbetalas för hvarje färdigbyggd och för allmän trafik öppnad

banmil.

Vidare bar i en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 20) Herr A. Th.

Carlheim-Gyllensköld förmält, hurusom två koncessionsansökningar blifvit till Kongl.

Maj:t ingifna, afseende att förbinda Halmstad med Skånes jernvägsnät, fastän med

olika öfvergångar öfver Hallands ås, af hvilka anläggningar den ena afsåge att

öfver Båstad direkt förena Halmstad med Helsingborg, dervid följande bafskusten

på stora sträckor, och den andra att genom Stafverhultsdalen på Hallands ås förbinda

Halmstad direkt med Engelholm och indirekt med Helsingborg i enlighet

med eu utstakning gående längre in i landet.

Motionären, som byste den förhoppning att Riksdagen måtte lemna Halland

ett stöd i dess sträfvande att vinna lättade kommunikationer, men som ansett, att

det anslag eller låneunderstöd, bvilket kunde komma att lemnas, icke borde bindas

vid en viss linie, utan tillkomma den jernvägslinie, hvilken, efter pröfning af

Kongl. Maj:t, ansåges mest befrämja det med jernvägen afsedda ändamålet och

icke förnärma andra jernvägsbolags rätt, har derför bemstält, att Riksdagen måtte

bevilja åt det jernvägsbolag, som bildade sig för att, på för orterna fördelaktigaste

sätt, förbinda Halmstad med Skånska jernvägsnätet, antingen ett anslag af 100,000

kronor pr mil af jernvägens hela längd, hvarvid full Vio mil äfven skulle få medräknas,

att utgå under 1883 och 1884, eller ett lån å cirka 1,900,000 kronor, motsvarande

halfva beloppet af anläggningskostnaden, på de vilkor Riksdagen behagade

bestämma.

Utskottet har tagit del af det i Herrar P. Olssons m. fl. och Carl Ifvarssons

m. fl. motioner omförmälda, den 29 November nästlidna år upprättade kostnadsförslag

för anläggning af jernväg från Helsingborg förbi Engelholm genom Sinarpsdalen

till Båstad, Laholm och Halmstad samt deraf inhemtat, att denna jernvägs

spårvidd skulle komma att utgöra 4,83 fot, största lutningen 1: 60 och minsta krökningsradien

i hufvudspår 1,000 fot; att banans hela längd från Helsingborg till

Halmstad vore 8 mil 27,430 fot; samt att kostnaden vore beräknad komma att, med

Bill. till Biksd. Prof. 1882. 4 Sami. 1 Afd. 28 Raft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 42.

stålskenor af 12 skålpunds vigt per fot, uppgå, för linien Helsingborg—Engelholm,

med en längd af 2 mil 16,500 fot, till .......................................... Kr. 720,000:

för linien Engelholm—Laholm genom Sinarpsdalen, med en

längd af 3 mil 31,100 fot, till............................................. »

för linien Laholm öfver Veinge till Kistinge, med en längd åt

1 mil 31,530 fot, till............................................................ „

och för linien Kistinge—Halmstad, med en längd af 20,300

fot, till .................................................................................... »

varande i dessa belopp ej inbegripen någon kostnad för hägnad,

och ej heller kostnaden för rullande materiel, hvilken

senare beräknats, för linien Helsingborg—Halmstad i

dess helhet, kosta................................................................ »

1,577,000: —

754,000: —

265,000:

_377,000: —

Summa Kr. 3,693,000: —

Sedan Kongl. Maj:t den 17 Juni 1881 meddelat vissa personer tillstånd att

anlägga jernväg från Höganäs till Åstorp, hafva såväl desse personer som Skåne

—Hallands jernvägsaktiebolag hos Kongl. Maj:t begärt öfverlåtelse på sistnämnda

bolag af berörda koncession i hvad den afser bandelen från Höganäs till Kattarps

station å den föreslagna linien Helsingborg—Engelholm. Denna handels längd är,

enligt ett den 14 sistlidne November upprättadt kostnadsförslag, 1 mil 15,700 fot,

spårvidden 4,83 fot, största lutningen 1: 100 samt kostnaden, rörlig materiel inbegripen,

beräknad till 416,000 kronor.

Utskottet har vidare tagit kännedom om ett till ofvannämnda kostnadsförslag

för banan Helsingborg—Halmstad med bibana till Höganäs gjordt tillägg af

den 31 December 1881, upptagande per mil följande ökade kostnad, om banan beslutas

byggd med tung öfverbyggnad, nemligen:

vägöfvergångar.................................................................................... Kr. 1,397: 20

hägnad ................................................................................................. » 10,800:

öfverbyggnad med stålskenor af 16 skålpunds vigt per fot, in
-

vagar.

expropriation

61,812: —

eriel

29,575: —

m. m.

10,137: —

2,400: —

Summa Kr.

116,121: 20

innehållande samma tillägg derjemte, att, om skenor af 19 skålpunds vigt per fot

skulle användas, kostnaden komme att ytterligare ökas med 17,178 kronor per mil.

Detta tillägg till kostnadsförslaget har dock ej varit underkastadt Styrelsens för

allmänna väg- och vattenbyggnader granskning.

En sådan granskning har deremot, i anledning af gjord underdånig ansökning

om koncession och fastställelse af plan för jernväg från Helsingborg öfver

s. 19 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 42.

19

Engelholm och genom Sinarpsdalen till Halmstad, det här ofvan först omförmälda,

den 29 sistlidne November upprättade kostnadsförslaget undergått; och har Utskottet

tagit del af det utlåtande, Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader

i sådant afseende den 31 Januari innevarande år till Kongl. Maj:t afgifvit.

Af detta utlåtande inhemtas, bland annat, att den ursprungligen beräknade

kostnaden 3,693,000 kronor för linien Helsingborg—Halmstad utgör per mil:

''för delen Helsingborg—Engelholm ................................................... Kr. 292,900: —

„ „ Engelholm—Laholm ............................................................ „ 408,200: —

„ „ Laholm—Kistinge ............................................................... „ 402,000: —

„ „ Kistinge—-Halmstad ............................................................ „ 470,000: —

„ hela banan utan rullande materiel ............................................. „ 878,500: —

samt för hela banan med rullande materiel ./.................................. „ 421,500: —

Styrelsen har i berörda utlåtande anfört åtskilliga skäl till ådagaläggande

af önskvärdheten deraf, att banan dels förses med tyngre öfverbyggnad än i det

ursprungliga kostnadsförslaget blifvit förutsatt och dels inhägnas för möjliggörande

af tillåtelse till större tåghastighet. De tillökningar i beräknad kostnad, som härigenom

komme att uppstå, efter afdrag af vissa mindre nedsättningar, har styrelsen,

med antagande, bland annat, af en skenvigt af 15 skålpund per fot, be
-

räknat:

för bandelen Helsingborg—Engelholm till ....................................... Kr. 79,600: —

för bandelen Engelholm—Halmstad till............................................. ,, 226,300: —

eller för hela linien till........................................................................ Kr. 305,900: —

hvartill komme ökning för rullande materiel, 8,8 mil å 7,000 kronor „ 61,600: —

_ Summa Kr. 367,500: —

Ofvan omförmälda förslag afser, såsom närnndt blifvit, banans dragning genom

Sinarpsdalen. Beträffande en alternativt ifrågasatt östligare linie, den s. k.

Stafverhultslinien, inhemtas af styrelsens utlåtande, att densamma utgår från Spannarps

station å Engelholm—Åstorp banan genom Stafverhultsdalen å Hallands ås

och vidare, på omkring en half mils afstånd från Laholm öster om denna stad, till

Halmstad; samt att kostnaden för denna linie, hvars längd är 62/3-dels mil och å

hvilken ej ifrågakomme brantare lutningar än 1: 100 eller mindre krökningsradier

än 1,500 fot, med en skenvigt af 17 skålpund per fot uppgifvits till 3,315,937 kronor

eller 497,142 kronor per mil, rullande materiel inbegripen.

Efter samma utlåtandes afgifvande har koncession begärts å ytterligare en

Stafverhultslinie, utgående från Engelholm öfver Hjernarp och Hallagården genom

Stafverhultsdalen samt vidare öfver Laholm till Halmstad. Kostnaden för denna

linie, med största lutning 1: 100, minsta krökningsradie 1,000 fot. och stålskenor

af 16 skålpunds vigt per fot, är beräknad till 3,517,000 kronor eller, med en

längd af 7,15 mil, 491,888 kronor per mil, rullande materiel likaledes inbegripen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 42.

Såsom här ofvan synes, utgör liniens längd från Helsingborg till Halmstad

8 mil 27,430 fot. Beträffande jernvägens fortsättning norrut till Göteborg har

Utskottet inhemtat, att de uppmätta jernvägslängderna utgöra:

från Halmstad till Falkenberg..................... 3 mil 32,500 fot,

„ Falkenberg till Varberg........................ 2 „ 26,500 „

„ Varberg till Kongsbacka ..................... 4 „ 26,000 „

och „ Kongsbacka till Göteborg .................. 2 „ 18,000 „

Summa 13 mil 31,000 fot.

Då härtill läggas nyssnämnda..................... 8 mil 27,430 fot,

uppkommer för hela jernvägslinien från

Helsingborg till Göteborg en längd af 22 mil 22,430 fot,

deraf på linien från Engelholm genom

Sinarpsdalen till Göteborg belöper en

längd af...................................................... 20 mil 5,930 fot.

I fråga om kostnaden för jernvägens fortsättning från Halmstad får Utskottet

meddela, att denna, för banan från sistnämnda stad till Varberg, af enskild ingeniör

beräknats, med 15 skålpunds stålskenor och 1,5 fots djup ballast, till följande belopp,

nemligen:

från Halmstad till Falkenberg...... 3,9 mil Kr. 1,950,000: —

och från Falkenberg till Varberg 2,7 mil „ 1,230,000: —

Summa Kr. 3,180,000: —

Denna beräkning är dock ej ännu af vederbörande myndighet granskad.

För återstående delen från Varberg till Göteborg lärer någon detaljerad kostnadsberäkning

ej ännu vara upprättad.

Efter meddelande af ofvanstående upplysningar öfvergår Utskottet till afgifvande

af yttrande öfver de väckta motionerna.

Frågan om åstadkommande af en direkt förbindelse mellan det skånska

jernvägsnätet och Göteborg var föremål redan för sistlidna års Riksdags uppmärksamhet.

Vid nämnda riksdag väcktes nemligen af enskilde motionärer förslag om

byggande för statens räkning af en stambana, utgående från Åstorp, Engelholm

eller annan lämplig anknytningspunkt vid jernväg i Skåne, löpande genom Hallands

hela längd och helst berörande alla dess städer, till Göteborg. Riksdagen fann

visserligen då ej skäl att, med ytterligare utvidgning af stambanesystemet i de

södra delarne af riket, besluta den sålunda ifrågasatta jernvägens utförande för

statens räkning såsom stambana. Deremot och på sätt den af Riksdagen bifallna

tredje punkten af Stats-Utskottets vid 1881 års riksdag utlåtande N:o 40 gifver

vid handen, antogs, att ifrågavarande jernväg kunde för det allmänna vara af

sådan vigt, att dess anläggning såsom enskild bana lämpligen borde med statsunderstöd

befrämjas; i hvilket fall och enär, med afseende å banans längd och

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o å2.

21

betydliga anläggningskostnad, det ej vore för Kongl. Maj:t möjligt att till dess utförande

med bidrag af statslån anvisa medel ur den af 1881 års Riksdag beviljade

allmänna fonden till låneunderstöd för enskilda jernvägar, särskild framställning

till en blifvande Riksdag om statsbidrag till jernvägens utförande såsom enskild

bana ansågs vara erforderlig.

Det står således i full öfverensstämmelse med de vid senaste riksdag uttalade

åsigter, om, utan afseende å nyssnämnda lånefonds bildande, frågan om

understödjande af en jernvägsanläggning från Engelholm eller annan punkt i dess

närhet till Göteborg varder af Riksdagen särskildt pröfvad.

Den jernvägsanläggning, för hvars åstadkommande statsbidrag föreslagits

af Herrar P. Olsson m. fl. samt Carl Ifvarsson m. fl., tager emellertid sin

början, icke vid Engelholm eller annan punkt i dess närhet, utan vid Helsingborg;

och Utskottet har ansett sig ej böra lemna utan uppmärksamhet, att den i

samma jernvägsanläggning ingående linien mellan Helsingborg och Engelholm intager

en annan ställning till frågan om statsbidrags beviljande för åstadkommande

af en jernvägsförbindelse mellan Skåne och Göteborg än de öfriga, norr om

Engelholm belägna bandelarne.

Då sistlidna års Riksdag stälde till Kongl. Maj:ts förfogande ofvan omförmälda

fond af 5,000,000 kronor till låneunderstöd för enskilda jernvägar under åren 1882—

1886, var det utan tvifvel Riksdagens afsigt, att ytterligare statsbidrag till eöskilda

jernvägsanläggningar ej skulle under nämnda femårsperiod anvisas i annat fall, än då

något jernvägsföretag befunnes vara af den omfattning och af sådan vigt för det allmänna,

att dess understödjande medelst särskildt statsbidrag, utan nyssnämnda fonds

anlitande, kunde af en dylik företagets särskilda beskaffenhet föranledas.

Enligt Utskottets förmenande föreligga ej sådana omständigheter i fråga

om bandelen Helsingborg—Engelholm. Mellan dessa två städer finnes redan en

jernvägsförbindelse. Denna är visserligen något öfver en mil längre än den nu

föreslagna; den är vidare förenad med den olägenheten att förbindelsen, oaktadt

det korta afståndet, eger rum på tre olika, särskilda egare tillhöriga jernvägar,

nemligen delar af jernbanorna Helsingborg—Eslöf, Helsingborg—Hessleholm och

Landskrona—Engelholm; och Utskottet vill ingalunda förneka, att ju icke dessa

förhållanden, äfvensom folkrikheten och betydelsen af den ort, den nya linien skulle

genomlöpa, staden Helsingborgs egenskap att vara en vigtig länk i förbindelsen med

kontinenten samt måhända äfven det betydliga, hela kostnaden för linien Helsingborg

—Engelholm öfverstigande belopp, hvarmed Helsingborg och dess omnejd visat

sig villigt bidraga till åstadkommande af den nya järnvägsförbindelsen från Helsingborg

upp till Halmstad, skäligen må kunna föranleda dertill att statslån lemnas

äfven för den nya linien Helsingborg—Engelholm.

Behofvet af ett dylikt lån samt vigten för det allmänna deraf att sistnämnda

jernvägslinie bringas till utförande synas dock ej vara så stora, åtminstone ej genom

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

behörig utredning så ådagalagda, att Utskottet kunnat tillstyrka Riksdagen att i

fråga om denna linies understödjande fatta något särskildt beslut; helst ett sådant

Riksdagens beslut synes hvarken erforderligt eller fullt lämpligt. För den händelse

nemligen att en ny, direkt jernvägsförbindelse mellan Helsingborg och

Engelholm skulle af Kongl. Maj:t finnas förtjent att med statslån understödjas,

saknar Kongl. Maj:t ej medel att, medelst statsbidrags anvisande ur den allmänna

lånefonden, befrämja denna linies utförande. Ett Riksdagens beslut åter om statslåns

beviljande för byggande af den föreslagna jernvägen emellan Helsingborg

och Engelholm skulle innefatta en bestämmelse derom att sistnämnda stad borde

af den nya, uppåt gående jernvägen beröras och således ej kunna fattas, utan

att Riksdagen, mot hvad under senare tid varit vanligt, inginge i bedömande af

banans sträckning, ett bedömande, som i denna del af frågan ej synes af omständigheterna

påkalladt.

Annorlunda är deremot förhållandet med den ifrågasätta jernvägsföibindelsen

mellan det redan befintliga skånska jernvägsnätet genom Halland till Göteborg.

Det har, såsom ofvan visats, redan blifvit förutsatt, att frågan om understödjande

af en sådan jernväg kunde blifva föremål för ett Riksdagens särskilda

beslut, och detta företag är af en sådan omfattning och allmän vigt, att det synes

med allt skäl påkalla en särskild pröfning.

De skäl, motionärerne i detta afseende anfört, lära svårligen kunna jäfvas.

Den ifrågasatta jernvägen skulle sins emellan förbinda orter, som genom folkmängd

och eu i många afseenden långt drifven utveckling, äfvensom genom naturliga

tillgångar, synas kunna gifva jernbanan eu afsevärd trafik; den komme att

bereda en gen kommunikation mellan det södra och det vestra Sverige äfvensom

emellan Norge och det sydvestra Sverige samt kontinenten; den skulle ej blott

för postbefordringen, utan äfven i öfrigt från allmän synpunkt blifva af framstående

vigt; den ansluter sig på ett sätt, hvars betydelse ej lärer kunna underskattas,

till det redan befintliga jernvägsnätet, i det att den nya jernvägen komme

i beröring ej blott med så vigtiga samfärdsmedel som de från det inre af landet

till Göteborg ledande jernvägarne och de skånska jernbanorna, utan äfven med

Halmstad—Nässjö och Yarberg—Borås jernvägar; och den skulle sins emellan

förbinda flera städer i en ort, som hittills mer än de flesta delar af riket varit

i saknad af de fördelar, jernvägarne medföra.

Det är emellertid uppenbart, att största delen af de ofvan angifna förmånerna,

och särskildt de, som ur statens synpunkt måste vara mest eftersträfvansvärda,

ej uppnås med mindre än att hela jernvägslinien upp till Göteboig

bäfver en verklighet. Aktieteckningen för de närmast söder om Göteborg belägna

delarne af ifrågavarande kommunikationslinie samt de tekniska undersökningaine af

dessa bandelar hafva emellertid ännu ej så fortskridit, att medel till bidrag för dessa

bandelars byggande för det närvarande lämpligen kan, till utgående å vissa bestämda

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

23

tider, anvisas. Utskottet har dock förestält sig, att Riksdagen, genom ätt redan

nu fatta beslut att med statslån till högst halfva anläggningskostnaden bidraga

till äfven dessa bandelars utförande, skulle på ett synnerligen kraftigt och säkerligen

till målet ledande sätt befrämja genomförandet af planen i dess helhet och

derigenom åstadkomma den största trygghet, som i frågans närvarande skick står

att vinna, derför att den för staten önskvärda jernvägsförbindelsen ända upp till

Göteborg blefve åvägabragt.

Vid bestämmande åter huru stor del af hela ifrågavarande jern vägssträckning

kan inom eu ej aflägsen tid påräknas komma till utförande och till hvilken

medel kunna redan nu anslås för att å vissa bestämda tider utbetalas, synes det

vara af vigt att slutpunkten för denna del af jernvägsanläggningen sättes dels

så nära Göteborg som möjligt, dels ock vid eu ort, der annan vigtig kommunikationsled

möter och der denna jernvägsdel således ej, isolerad, stannar, utan

kommer i beröring med landets öfriga jernvägsnät.

Utskottet har ansett denna slutpunkt under nuvarande förhållanden lämpligast

böra sättas vid Varberg. Då ofvan omförmälda motioner afgåfvos, voro

för banans fortsättning från Halmstad till Falkenberg aktier tecknade till belopp af

omkring 600,000 kronor. Denna aktieteckning uppgick, på sätt Utskottet inhemtat,

redan i medlet af Februari till 766,800 kronor, eller nära halfva anläggningskostnaden

för denna handel. Falkenberg erbjuder emellertid, af lätt insedda skäl, ej

de för en jernvägslinies afslutande nödiga förutsättningar; och då äfven för banans

fortsättning från Falkenberg till Varberg aktieteckning pågår och redan

verkstälts till eu betydlig del af det erforderliga teckningsbeloppet, har Utskottet

funnit sig ega giltig anledning antaga, att vederbörande intressenter inom kort äro

i tillfälle fatta definitivt beslut om banans utsträckning till sistnämnda stad, der

Varberg—Borås jernvägen möter, beredande dels en fortsatt kommunikation till

det inre af landet, dels, i sin första del, en i nära nordlig rigtning gående fortsättning

just mot den blifvande slutpunkten Göteborg.

I fråga om det lånebelopp, som må böra till utförande af ifrågavarande

jernvägsanläggning beviljas, får Utskottet anföra följande:

Det beräknade lägsta kostnadsbeloppet för banan från Helsingborg till

Halmstad utgör, såsom ofvan förmälts.......................................... Kr. 3,693,000: —

Om härifrån afräknas kostnaden för linien

Helsingborg—Engelholm, nemligen dels

för denna linies anläggning..................... Kr. 720,000: —

Transport Kr. 720,000: — Kr. 3,693,000: —

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

Transport Er. 720,000: — Er. 3,693,000: —- dels hvad, efter beräkning per mil, på densamma

belöper af de för rullande materiel

beräknade 377,000 kronor, omkring » 105,000: — » 825,000: —

så återstå ................................................................................. Er. 2,868,000: —

För jernvägsanläggningen mellan Halmstad och Yarberg, 6,6

mil, skulle kostnaden, beräknad efter endast 400,000

kronor per mil, utgöra ......................................................... » 2,640,000: —

Eostnaden för jernväg mellan Yarberg och Göteborg, 7,22 mil,

skulle, likaledes efter 400,000 kronor per mil, uppgå till » 2,888,000: —

Summa Er. 8,396,000: —

Hälften af detta belopp utgör 4,198,000 kronor. Det ligger emellertid i

sakens natur, och följer bland annat af ifrågavarande jernvägsanläggnings betydliga

omfattning, att de ofvan angifna kostnadssummorna ej kunna vara fullt exakta.

Utskottet är visserligen ej i tillfälle att ingå i pröfning af behofvet af de

väsentliga förbättringar vid jernvägens anläggning, som blifvit ifrågasatta, och

för hvilka den ökade utgiften, på sätt bär ofvan meddelats, blifvit beräknad till

betydliga belopp. Tydligt synes emellertid vara, att någon del af dessa förbättringar

— med hänsyn till angelägenheten deraf att jernvägen ändamålsenligt

anlägges, förses med tillräcklig rullande materiel och utrustas på sådant

sätt att den, utan något äfventyr, må kunna med erforderlig tåghastighet och i

öfrigt på lämpligt sätt trafikeras — kan visa sig vara så oeftergifligt påkallad, att

till ökad kostnad ledande förändringar i planen eller tillägg till densamma varda,

såsom vilkor för koncessions erhållande eller eljest, af Eongl. Maj:t föreskrifna.

Utskottet får i sådant hänseende erinra derom att endast banans inhägnande,

om sådant skulle föreskrifvas, komme för jernvägen i dess helhet att medföra en

ökad utgift af mera än 200,000 kronor; att den rullande materielen för de

sträckor, för hvilka kostnadsförslag upprättats, synes väl knappt tilltagen; samt

att vid sådant förhållande ganska antagligt är, att till exempel de 272,000 kronor,

som för linien Engelholm—Halmstad skulle återstå, sedan från de till rullande

materiel å linien Helsingborg—Halmstad beräknade 377,000 kronor afdragits, de

här ofvan omförmälda 105,000 kronor ej blifva för sitt ändamål fullt tillräckliga.

Vid sådant förhållande och då fråga nu endast är om fastställande för

låneunderstödet af ett maximibelopp, som i intet fall finge öfverstiga halfva anläggningskostnaden,

sådan densamma blifvit af Eongl. Maj:t pröfvad, har Utskottet

ansett nödigt, att detta belopp sättes något högre än till ofvan angifna 4,198,000

kronor. Utskottet föreslår alltså lånesumman till i jemnt tal 4,500,000 kronor,

deraf för jernvägsanläggningen mellan Skåne och Yarberg skulle beräknas

s. 25 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 42. 25

3,000,000 kronor och för återstående delen mellan Varberg och Göteborg

1,500,000 kronor.

Herrar P. Olsson m. fl. och Carl Ifvarsson m. fl. hafva i sina motioner

hemstält, att det af dem föreslagna lånet för jernvägsanläggningen från Helsingborg

till Halmstad skulle af Riksdagen beviljas åt Skåne—Hallands jernvägsaktiébolag,

samt att lånebeloppet för jernvägen från Halmstad till Göteborg måtte

ställas till Kongl. Maj:ts förfogande. Utskottet har ej funnit anledning att sålunda,

för någon del af ifrågavarande statsbidrag, föreslå afvikelse från det förfaringssätt,

Riksdagen under senare tider iakttagit vid beviljande af låneunderstöd

åt enskilda jernvägar, bestående deri att hela det beviljade beloppet stälts

till disposition af Kongl. Maj:t, som egt bestämma de närmare vilkoren för låneunderstödets

åtnjutande, med mera. I förevarande fall torde det så mycket

mindre böra ifrågakomma att anvisa någon viss del af lånemedlen att utgå till

något särskildt jernvägsbolag, som angeläget torde vara att lånemedlen disponeras

på ett sätt, som, så vidt för närvarande är möjligt, betryggar såväl banans

blifvande utsträckning till Göteborg som ock dess ändamålsenliga byggande och

utrustning med tillräcklig rullande materiel; i hvilket afseende det lätteligen låter

tänka sig, att åtskilliga omständigheter kunna förekomma och förtjena beaktas,

hvilka göra det önskvärdt, att ej något så beskaffadt beslut föreligger, som nyss

blifvit antydt, utan att lånebeloppets disponerande må kunna göras beroende af

vilkor och förbehåll, som det nu ej torde vara för Riksdagen möjligt att på förhand

bestämma.

Nyssnämnda motioner, å ena, samt Herr A. Th. Carlheim-Gyllenskölds

motion, å andra sidan, utvisa, att, såsom Utskottet jemväl i fråga om alternativen

för banans dragning genom antingen Sinarpsdalen eller Stafverhultsdalen

meddelat, skiljaktiga åsigter förefinnas beträffande vissa delar af ifrågavarande

jernvägs sträckning. Ej heller i detta hänseende torde Riksdagen vara i tillfälle

att i detalj besluta, utan syn^s lämpligast vara, att, såsom vanligt, Kongl. Maj:t,

efter föregången behörig undersökning, om banans sträckning förordnar; och har

Utskottet i öfverensstämmelse härmed, äfven i fråga om utgångspunkten, på sätt

likaledes här ofvan antydts, ej funnit skäl föreslå, att Engelholm ovilkorligen må

dertill bestämmas, utan torde den jernbana, om hvars understödjande nu är fråga,

kunna börja vid vare sig Engelholm eller annan lämplig anknytningspunkt vid

jernväg i Skåne i närheten af nämnda stad.

Räntefoten för det begärda lånebeloppet har af Herrar P. Olsson m. fl.

och Carl Ifvarsson m. fl. föreslagits till fyra procent. Utskottet har ej funnit

anledning föreslå en lägre räntefot i detta fall än den, som af sistlidna års Riksdag,

vid beviljande af låneunderstöd för enskilda jernvägar, bestämdes, eller

fyra och en half procent.

Jemväl samtliga öfriga, af sistlidna års Riksdag beslutade vilkor och bejBill.

till JRiksd. Prof. 1882. 4 Sami. 1 Afd. 28 Häft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 42.

stämmelser i enahanda afseende lifir Utskottet ansett böra pa föievaiande fall

tillämpas; och tillåter sig Utskottet att, beträffande dessas innehåll och lydelse,

hänvisa till Riksdagens underdåniga skrifvelse den 27 April 1881 (N:o 64), i

hvilken berörda vilkor och bestämmelser finnas intagna.

I fråga om tiderna för lånebeloppets utbetalning har denna betalning, hvad

banan till Varberg angår, synts Utskottet lämpligen kunna fördelas på fyra år,

räknadt från och med år 1883, med en fjerdedel årligen. Beträffande åter banans

fortsättning från Varberg till Göteborg, har Utskottet ansett sig nu ej nunna

föreslå bestämmande af några vissa tider för utbetalning af det denna handel

afseende låneunderstöd, utan har Utskottet funnit det lämpligen böra bero på eu

blifvande Riksdag att, sedan frågan om anläggningen af nämnda del af jernvägen

blifvit närmare utredd, om tiderna för detta lånebelopps utgående fatta beslut. För

att emellertid förekomma, att ifrågavarande jernvägsarbete och disponerandet af det

för jernvägen Varberg—Göteborg föreslagna låneunderstöd ma till eu alltför aflägsen

tid uppskjutas, har Utskottet föreslagit vissa tider, inom hvilka arbetet

skall vara påbörjadt, särskild! för den uppgående jernvägen till Varberg och

särskildt för jernvägen från Varberg till Göteborg.

Utskottet har slutligen att meddela yttrande öfver Herrar P. Olssons m. fl.

samt Carl Ifvarssons m. fl. förslag, att, derest det blefve föreskrifvet att ifrågavarande

jernväg skulle byggas med tyngre öfverbyggnad, anslag utan återbetalningsskyldighet

måtte beviljas till ett den högre anläggningskostnaden i det närmaste

motsvarande belopp af 100,000 kronor för hvarje färdigbyggd banmil.

Enskild jernvägsanläggning har visserligen redan tillförene, såsom Karlskrona—Vexiö

jernvägen, för befrämjande af något visst statsändamal, understödts

med såväl anslag som lån. I förevarande fall synes det ännu vara för tidigt att

ingå i bedömande, huruvida staten har ett så stort eget intresse af ett starkare

byggnadssätts användande vid ifrågavarande bana, att jernvägsanläggningen må

böra befrämjas i vidsträcktare mån än genom det låneunderstöd, Utskottet här

nedan tillstyrker. Tydligt lärer vara, att ett dylikt statsintresse ej kan uppkomma

eller förefinnas annorledes än med hänsyn till jernvägsanläggningen i dess helhet,

framförd ända till Göteborg; vid hvilket förhållande tillräckliga skäl icke äro

för handen att nu ingå i pröfning, huruvida ytterligare statsbidrag, i en eller

annan form, för tyngre öfverbyggnads åstadkommande skulle böra meddelas.

På grund af»hvad här ofvan anförts, hemställer Utskottet,

5:o

a) att Herrar P. Olssons m. fl., Carl Ifvarssons m. fl. och

A, Th. Carlheim-Gyllenskölds förevarande motioner må på

det sätt bifallas, att Riksdagen beviljar och ställer till Kongl.

Maj:ts disposition

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 42.

dels, till låneunderstöd för anläggning af jernväg, af

samma spårvidd som den för statens jernvägar antagna, från

Engelholm eller annan lämplig anknytningspunkt i närheten,

deraf vid jernväg i Skåne öfver Halmstad och Falkenberg

till Varberg, under vilkor att arbetet å denna jernväg varder

före den 1 Juli 1883 påbörjadt, ett högst halfva anläggningskostnaden

efter af Kongl. Maj:t faststäldt kostnadsförslag motsvarande

belopp, dock ej öfverstigande tre millioner kronor,

att utgå under de fyra åren 1883—1886 med eu fjerdedel

hvardera året;

dels ock, till låneunderstöd för åstadkommande af jernväg,

af nyssnämnda spårvidd, från Varberg till Göteborg, under

vilkor att arbetet å denna jernväg varder före 1886 års

utgång påbörjadt, ett likaledes högst halfva anläggningskostnaden

efter af Kongl. Maj:t faststäldt kostnadsförslag motsvarande

belopp, dock ej öfverstigande en million femliundratusen

kronor, att utgå under de år, Riksdagen, efter derom

af Kongl. Maj:t gjord framställning, kan komma att framdeles

bestämma;

b) att i fråga om berörda låneunderstöds erhållande och

tillgodonjutande samt förräntande och amortering enahanda

vilkor och bestämmelser skola i tillämpliga delar vara gällande,

som af sistlidna års Riksdag, på sätt dess underdåniga

skrifvelse den 27 April 1881 (N:o 64) utvisar, blifvit för

åtnjutande af statsbidrag från den allmänna fonden till låneunderstöd

för enskilda jernvägar faststälda; samt

c) att Herrar P. Olssons m. fl. och Carl Ifvarssons m. fl.

förslag om beviljande af anslag utan återbetalningsskyldighet

för åstadkommande af tyngre öfverbyggnad å ifrågavarande

jernvägar ej må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

F) Angående undersökning om inlösen af Uddevalla—Vener slör g

Herrljung a-banan och anläggning af jernväg från Uddevalla dels

till Grebbestad—Krossekärr, dels till lämplig uthamn.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 54) har Herr A. W. Ljungman,

med hvilken instämt Herrar A. Andersson i Intagan, J. Andersson i Knarrevik,

A. P. Lind och J. Marcuson, fästat uppmärksamheten derå, att den stora.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 42.

allt mer sig ökande betydelse, bohuslänska sillfisket syntes komma att ega, såväl

som den kända omständigheten att detsamma sannolikt redan efter förloppet af

omkring fyra årtionden komme att upphöra för att sedan efter en längre mellantid

å nyo återbegynna med en liknande period, manade till kraftiga åtgärder för

tillgodogörandet af den yppade rikedomskällan. Fångsten hade nemligen redan

efter blott några få års förlopp så hastigt ökats, att den innevarande vinter öfverstigit

tvåhundratusen tunnor, oaktadt densamma i saknad af tillräcklig afsättning

måst i hög grad inskränkas.

Under förra fiskeperioden (åren 1748—1808) hade fångsten så småningom

ökats derhän, att den vid medlet af 1780-talet uppgick till omkring en million

tunnor och vid medlet af 1790-talet, då fisket nådde sin höjdpunkt, till omkring

två millioner tunnor. Till följd af nutidens större hjelpmedel såväl med hänsyn

till fiskets utöfning som framför allt med hänsyn (ill den lättare och mångsidigare

afsättningen borde fångsten numera icke blott varda långt rikligare, utan äfven

mycket hastigare kunna bringas upp till de ofantliga belopp, som kännetecknade

de föregående periodernas mest gifvande skeden, och detta redan under den del

af perioden, då sillen anlände tidigare på året, vore af högre värde och bäst lämpade

sig för saluberedning medelst saltning och rökning.

Då emellertid hafssillens ymniga besök vid bohuslänska kusten vore periodiska,

och innevarande period, såsom nämnts, icke kunde med säkerhet påräknas

fortfara utöfver fyratio år, så vore det ock tydligt, att bohuslänska sillfisket icke

kunde eller borde i likhet med andra näringar under en längre tidrymd så småningom

utvecklas till allt högre betydenhet, utan att en dylik utveckling i stället

medelst kraftiga åtgärder snarast möjligt måste helt hastigt åvägabringas, på det

att icke de tillfällen till ekonomisk vinst, som sillens besök medförde, till största

delen måtte lemnas obegagnade. Det ymniga sillfiskets periodicitet medgåfve

nemligen icke den för andra näringar normala långsammare utvecklingen, utan

kräfde en särskild verksamhet och särskilda uppoffringar vid fiskeperiodens början

för ernåendet af högsta möjliga resultat.

Af de åtgärder, som i sådant afseende kunde ifrågakomma, har motionären

i främsta rummet ansett böra åvägabringas samfärdselsförbättringar, hvilka, på

samma gång de påskyndade fiskerinäringens fria utveckling till allt större höjd,

också i mån af sin betydenhet skulle väcka till lif och förkofran andra näringar

samt fortfara att verka äfven efter en fiskeperiods slut.

Såsom sådana det bohuslänska sillfisket befrämjande samfärdselsförbättringar

vore att anse dels inrättandet af nya behöfliga telegrafstationer, dels inomskärsfarledernas

noggrannare utprickning och i ett fåtal fall äfven uppmuddring

eller sammanbindande medelst kortare kanaler, dels föreningen af ett par af de

med hänsyn till skärgården och hafsfislcet lämpligast belägna uthamnarne med det

inre landets jernvägsnät medelst anläggningen af de derför nödiga jernvägssträc
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o i2.

29

korna. Af dessa samfärdselsförbättringar vore det emellertid hufvudsakligast de

sistnämnda, som borde eftersträfvas, enär de, efter hvad utlandets erfarenhet

på det tydligaste gifvit vid handen, skulle icke blott i långt högre grad än något

annat medel befrämja hafsfiskets och skärgårdens uppblomstring, utan äfven gagna

andra näringar samt hela den trakt, de genomlöpte, och sålunda åt deras område

föra med sig en mångsidigare förhöjd ekonomisk verksamhet och ett allmänt framåtskridande

till ett allt mer växande välstånd.

Efter att hafva omförmält vissa ifrågasatta och på Bohusläns hushållningssällskaps

bekostnad undersökta jernvägslinier, nemligen dels en linie från Uddevalla

förbi Qvistrum till Grebbestad—Krossekärrs-hamnen, dels en linie från sydvestligaste

punkten å nyssnämnda sträckning ut till den Uddevalla närmast belägna

och för det afsedda ändamålet mest tjenliga uthamn, såsom ändpunkt för hvilken

sistnämnda linie man särskild! fäst sig vid Fiskebäckskil eller Ellös, har motionären

framhållit, att Bohuslän emellertid icke förmådde att med egna krafter åstadkomma

dessa jernvägar. Deras byggande åter såsom statsbanor förutsatte för

anknytningen med de redan förut befintliga statsjernvägarne inlösandet af Uddevalla—Venersborg—Herrljunga

jernväg, en åtgärd, som emellertid enligt motionärens

åsigt icke komme ''att vålla staten synnerligt betydande direkta utgifter,

enär nämnda bana till största delen vore byggd med statslån och aktierna ännu

ej hunnit stiga till högre pris, samt utläggningen till normal spårvidd, såsom ingående

uti jernvägens byggnadsplan, vore från dess första anläggning förberedd.

Ett dylikt införlifvande af Uddevalla—Venersborg—Herrljunga jernväg med statens

jernvägar skulle för öfrigt i hög grad underlätta samfärdseln vester om Venern

mellan en betydande de! af riket och Norge, hvilken du vore hindrad af de densamma

ombesörjande banornas olika spårvidd.

Då emellertid Bohuslän erhållit så litet jernväg inom sina egna gränser,

att det i afseende på en sådan förmån endast stode före Lappland, Vesterbotten

och Herjedalen, men långt efter rikets alla öfriga landskap, och då staten sannolikt

redan före innevarande fiskeperiods slut skulle få igen hvad vid dennas

början offrats för bohuslänska sillfiskets och skärgårdens upphjelpande, dels uti

skatter från den derigenom förmögnare vordna befolkningen, dels uti de då

redan god afkastning gifvande jernvägssträckorna, så har motionären ansett den

af honom framstälda jernvägsfrågan förtjena att underkastas en fullständig, sakkunnig

och opartisk utredning från statens sida, och detta så mycket hellre, som

en sådan till följd af de undersökningsarbeten, som för liknande ändamål redan

utförts på bekostnad af länets hushållningssällskap, ej kunde kräfva någon i förhållande

till frågans ekonomiska vigt nämnvärdt stor utgift.

Motionären har på grund häraf föreslagit, att Riksdagen måtte i underdånig

skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla om fullständigt utredande af kostnaderna

och de ekonomiska utsigterna för inlösande till staten af Uddevalla—Venersborg

s. 30 Kontrollera mot PDF

30-

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 42.

_Herrljunga-banan och anläggande i samband dermed af en normalspårig jernväg

dels från Uddevalla till Grebbestad—Krossekärr, dels från lämplig punkt å denna

linie till närmast Uddevalla belägen tjenlig uthamn samt för sagda ändamål ställa

till Kongl. Maj:ts disposition ett förslagsanslag af 5,000 kronor.

Utskottet bar ej förbisett, att den till grund för motionärens framställning

liggande frågan om hafsfiskets befrämjande och ändamålsenliga tillgodogörande

kan vara, ej blott för den närmaste kustbefolkningen, utan för landet i dess helhet

af sådan vigt, att den väl må förtjena statsmakternas uppmärksamhet.

Likväl lärer det åtminstone för närvarande ej kunna antagas, att hafsfiskets

befrämjande skäligen må påkalla sådana åtgärder som byggandet af nya statsbanor

eller inlösande för statens räkning af redan befintliga jernvägar.

Motionären föreslår visserligen endast att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla

om fullständig utredning af kostnaderna och de ekonomiska utsigterna för inlösandet

af en viss enskild bana och anläggandet i samband dermed af vissa nya jernvägslinier

samt för detta ändamål ställa till Kongl. Maj:ts disposition ett förslagsanslag

af 5,000 kronor. En dylik åtgärd från Riksdagens sida synes dock ej böra tillstyrkas

utan att behofvet och ändamålsenligheten af de sålunda i utsigt stälda, på samma gång

vidt gående och ganska bestämdt angifna åtgärderna blifvit för Riksdagen så fullständigt

ådagalagda, att Riksdagens ingripande visade sig, om ej oundgängligt, åtminstone

af omständigheterna påkalladt. Detta är, enligt Utskottets åsigt, i förevarande

fall ej händelsen; och har Utskottet derför, utan att underkänna betydelsen

af den angelägenhet, på hvilken motionären fästat uppmärksamheten, ej

ansett sig kunna hos Riksdagen förorda en underdånig framställning af det innehåll,

motionären föreslagit.

Utskottet hemställer alltså,

6:o

att Herr Ljungmans förevarande motion ej må vinna Riksdagens

bifall.

G) Angående understöd för jernväg från Hessleholm till Landeryd.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 116) har Herr L. J. Larsson,

med hvilken Herr Jöns Persson instämt, under åberopande af de skäl, som i den

af Herr Larsson m. fl. under 1881 års riksdag afgifna motion N:o 127 funnes anförda,

hemstält, att Riksdagen måtte besluta att till det bolag, som kunde komma

att bildas för anläggandet af en jernväg från Hessleholm genom Småland till Landeryds

station å Halmstad—Jönköpings jernväg, bevilja ett låneunderstöd af 3,235,000

kronor, motsvarande två tredjedelar af den beräknade kostnadssumman.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

31

Då 1881 års Stats-Utskott i punkten VI af sitt utlåtande N:o 40 afgaf utlåtande

öfver ej mindre nyssnämnda, af Herr Larsson m. fl. vid sistlidne riksdag gjorda

förslag, livilket var af enahanda innehåll som det nu åter framlagda, än ock vissa

öfriga motioner, i hvilka statsbidrag till enskilda jernvägsanläggningar begärdes, yttrade

Utskottet, att, enär Riksdagen antagligen ej vore i tillfälle att åstadkomma tillfredsställande

utredning om det ena eller andra i nämnda punkt af Utskottets utlåtande

omförmälda jernvägsföretagets företrädesrätt till statsunderstöds erhållande,

någon anledning ej torde förefinnas att frångå det sätt, Riksdagen tillförene användt

för dylika företags befrämjande och hvilket visat sig synnerligen lämpligt, nemligen

att ett erforderligt belopp stäldes till Kongl. Maj:ts förfogande för att under en

kommande period till låneunderstöd för enskilda jernvägar användas.

Denna åsigt vann bifall af Riksdagen, som stälde till Kongl. Maj:ts disposition

ett extra anslag af 5,000,000 kronor, att till låneunderstöd för enskilda jernvägar

utgå under fem år från och med år 1882 med 1,000,000 kronor årligen, under vilkor,

bland andra, att låneunderstödet finge utgöra högst hälften af anläggningskostnaden.

Utskottet finner sig så mycket mindre ega anledning tillstyrka Riksdagen att,

beträffande nu ifrågavarande jernväg, frångå sitt sistlidna år fattade beslut om sättet

för dylika enskilda jernvägars understödjande och om den proportion, hvari låneunderstödet

må stå till anläggningskostnaden, som nämnda beslut fattades med hänsyn,

bland annat, till just förevarande, af Herr Larsson gjorda förslag. Utskottet

hemställer fördenskull,

7:o

att Herr L. J. Larssons förevarande motion må af Riksdagen

lemnas utan afseende.

Stockholm den 20 April 1882.

På Stats-Utskottets vägnar:

Emil Key.

Reservationer:

Vid punkten 3:o (angående åstadkommande af jernvägsförbindelse mellan

Kilafors station å norra stambanan och Söderhamn):

af Herr L. M. Nordenfelt, med hvilken Herr J. Widén instämt och som

yttrat:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

“Dels med stöd af den fullständiga utredning, som i denna fråga egt rum,

af hvilken utredning för mig klarligen framgår, att staten ju förr desto hellre bör

åtstadkomma en stambana från Kilafors till Stugsund;

dels emedan de från statens sida antagliga anbud, som blifvit. gjorda af

Söderhamns stad och af Söderhamn—Bergviks jernvägsbolag, förfalla, så vida icke

beslut om stambanebyggnad till Stugsund vid innevarande riksdag varder fattadt;

dels emedan med de stridiga åsigter, som råda inom ofvannämnda stadsfullmäktige

och jernvägsbolag, det synes tvifvelaktigt, om för staten lika fördelaktiga

vilkor ett annat år kunna erhållas;

dels emedan flere stambanor till Östersjön från Norra stambanan säkerligen

under de närmaste riksdagarne allvarligt komma att påyrkas;

dels ock emedan det icke synes kunna medföra någon som helst olägenhet

att redan innan Kongl. Maj:t slutligen pröfvat frågan besluta om medel till

Kongl. Maj:ts disposition, hvilka, om de icke varda af Kongl. Maj:t använda, icke

heller behöfva anskaffas af Fullmäktige i Riksgäldskontoret;

så vågar jag vördsamt föreslå

att Herr Berglöfs motion må på det sätt bifallas, att Riksdagen
dels

beviljar och ställer till Kongl. Maj:ts disposition

3,847,000 kronor, hvaraf 1,000,000 kronor under år 1883, för

att, om Kongl. Maj:t så finner lämpligt, användas för inköp

för statens räkning af den nu befintliga smalspåriga jernväg

mellan Söderhamn och Bergvik, så väl som till förlängning

af denna jernväg å ena sidan till Kilafors station vid norra

stambanan och å den andra till Stugsunds hamnplats,

dels ock medgifver att hvad som af det för Söderhamn—

Bergviks jernväg från Riksgäldskontoret erhållna statslån återstode

oguldet, då staten öfvertager sistnämnda jernväg, måtte

varda afskrifvet.

Vid punkten 5:0 (angående jernvägsförbindelse från Skåne genom Halland

till Göteborg):

af Herrar II. B. Törnébladh och O. Evers.

Herr F. F. Carlson har begärt få antecknadt, att han ej närvarit vid slutliga

behandlingen af det i punkten 2:o handlagda ärende angående anläggning

af en bibana från Hjerpens station å tvärbanan till Bonäsets lastageplats.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1882.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1882:70 Skrifvelse, angående beviljadt anslag för norra stambanans fortsättning till Sollefteå äfvensom angående föreslagen anläggning af en bibana frän Hjerpens statio s. 4 i texten