Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af gjord framställning angående förbättring af kassabokhållarens i Riksgäldskontor et löneförmåner samt förhöjning af anslaget för extra arbeten m. m. i Riksgäldskontor et.

1882-05-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1882:45, Utlåtande, i anledning af gjord framställning angående förbättring af kassabokhållarens i Riksgäldskontor et löneförmåner samt förhöjning af anslaget för extra arbeten m. m. i Riksgäldskontor et.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 45,

1

N:o 45.

Ank. till Riksd. kansli den 1 Maj 1882, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af gjord framställning angående förbättring

af kassabokhållarens i Riksgäldskontor et löneförmåner

samt förhöjning af anslaget för extra arbeten

m. m. i Riksgäldskontor et.

(R. A.)

I en den 23 sistlidne Februari till Stats-Utskottet aflåten skrifvelse

hafva Fullmäktige i Riksgäldskontoret gjort framställning om

förhöjning dels, med 500 kronor, af den för kassabokhållaren i Riksgäldskontor

bestämda lön, dels, med 1,000 kronor, af det till Fullmäktiges

disposition stälda anslag till belöning för extra arbeten och

uppmuntran för extra ordinarier.

Fullmäktige hafva i sådant afseende anfört, hurusom, enligt den

nu gällande tjenstgöringsordningen af den 12 Maj 1876, kassabokhållaren

i Riksgäldskontor, jemte det åtskilliga andra göromål vore åt

honom uppdragna, hade sin hufvudsakliga sysselsättning med behandling

af obligationer och räntekuponger, tillhörande de lån, som af kontoret

vore eller blefve upptagna. Så ålåge det honom

att uppräkna och granska förfärdigade nya obligationer och kuponger

samt ombesörja deras afsändning till utlandet, då lån å utrikes

ort upptoges;

att granska och .ansvara för rigtigheten af de nummerlappar,

Indika vid nya låns uppläggning skulle i och för utlottningarne i utlottningshjulen

inläggas;

£ih. till Riksd. Prof. 1882. 4 Samt. 1 Afd. Öl Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

att granska och noga jemföra med bifogade förteckningar så väl

alla på utrikes ort inlösta och derifrån insända obligationer och räntekuponger,

som ock de omedelbart ] Riksgäldskontoret till betalning

förfallna, genom kassören inlösta och förtecknade obligationer och

räntekuponger; samt . _ .

att genomräkna och i nummerföljd ordna alla infriade obligationer

och räntekuponger. ^ .

Gemensamt med kassören vore kassabokhållaren ansvarig för all

dem anförtrodd uppbörd, äfvensom för de medel, hvilka till inlösen af

räntekuponger och utlottade obligationer anordnades.

Då Fullmäktige den 20 Oktober 1874 beslöto ny instruktion och

tjenstgöringsordning för tjenstemännen samt vaktbetjeningen i Riksgäldskontoret,

hade den befattning, som nu innehades af kassabokhållaren

och hvilken endast undergått den förändring, att vården om

kontorets värdehandlingar blifvit derifrån skild och på en af Deputerade

Överflyttad, ansetts vara af så stor vigt, att till dess bestridande

borde anställas en tjensteman, som under benämning af lånekommissarie

skulle ega samma ställning och löneförmåner som kassören, och

således i årlig lön, tjentgöringspenningar och arfvode erhålla 6,000

kronor. Den granskning af obligationer och kiiponger, som för närvarande

skulle verkställas af kassabokhållaren ensam, utom då kollationering

och motläsning erfordrades, hvarvid han biträddes af kammarskrifvaren

eller e. o. tjensteman, skulle, enligt denna tjenstgöringsordning,

utföras af lånekommissarien med biträde af en kammarskrifvare,

hvilka båda tjensteman sins emellan delade arbetet.

r Sistnämnda tjenstgöringsordning af år 1874 blef emellertid ej af

1875 års Riksdag definitivt fastställa, utan först på försök tillämpad,

hvarunder Fullmäktige haft att tillse, huruvida icke genom ytterligare

minskning i tjenstemännens antal och en förändrad anordning af göromålen

besparing i utgifter kunde ernås i någon vidsträcktare man än

redan genom 1874 års tjenstgöringsordning vunnits.

Fullmäktige hade ock i anledning häraf vid 1876 års riksdag

föreslagit indragning af lånekommissarietjensten och en af de två förutvarande

kammarskrifvaretjensterna samt inrättande i stället af en kassabokhållaretjenst

med samma aflöning som den förut befintliga bokhållaretjensten

eller, förutom två ålderstillägg, livartdera å 500 kronor,

2,800 kronor, hvaraf 2,000 kronor skulle utgå såsom lön och 800 kronor

såsom tjenstgöringspenningar; hvarjemte Fullmäktige funnit berörda

tjensteindragning påkalla någon förhöjning i det till belöning för extra

arbeten och uppmuntran för extra ordinarier anvisade anslag.

1876 års Riksdag uppdrog åt Fullmäktige att besluta och fast
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

3

ställa tjenstgöringsordning för Riksgäldskontorets tjensteman och vaktbetjenté,

hvarefter sådan fastställelse egde rum den 12 Maj 1876. Lönestaten

blef af Riksdagen faststäld och har sedermera utan förändring

varit gällande.

Sedan den tid, då nu gällande tjenstgöringsordning sålunda antogs,

hade emellertid, på sätt Fullmäktige vidare anföra, sådana förändringar

inträffat, att innehafvaren af den nya tjenst, som då inrättades,

nemligen kassabokhållaren, icke kunde anses åtnjuta skälig ersättning

för det betydligt ökade arbete, utöfningen af hans befattning numera

kräfde. Under de senast förflutna åren hade, i följd af den upplåning,

som egt rum, göromålen inom Riksgäldskontor betydligt ökats,

men icke för någon af tjenstemännen i lika hög grad, som för kassabokhållaren,

hvilken, utom under den vanliga arbetstiden, varit i kontoret

sysselsatt de flesta eftermiddagar stundom ända till sent på aftnarne,

för att medhinna dels uppräknandet och granskningen af nya

obligationer och kuponger med dertill hörande granskning af nummerlappar

för utlottningarne, dels och i synnerhet granskningen och ordnandet

af inlösta obligationer och kuponger. Visserligen hade, sedan

löneregleringen uppgjordes, flera lån blifvit konverterade och sålunda

helt och hållet försvunnit, men i stället hade så många nya under tiden

tillkommit, att antalet af obligationer och räntekuponger, som nu och

för en längre framtid vore att behandla, högst betydligt öfverstege antalet

af dem, hvilka vid tjenstgöringsordningens och lönestatens fastställande

voro föremål för granskning och bokföring. Af en upprättad,

Fullmäktiges skrifvelse bifogad tabell visade sig nemligen, att

följande antal obligationer och kuponger under nedanstående år till

Riksgäldskontor inkommit eller, hvad beträffade innevarande år, beräknades

inkomma:

Obligationer.

Räntekuponger.

år

1876 ..............

................ 9,253 ...............

............... 225,555.

3>

1877 ..............

................ 9,323 ...............

............... 281,412.

3)

1878 ..............

................ 10,222 ...............

............... 286,447.

3>

1879 ..............

............... 10,089 ...............

............... 321,205.

3>

1880 ..............

................ 8,475 ...............

............... 337,371.

3)

1881 ..............

................ 78,153 ...............

............... 381,109.

3)

1882 ..............

................. 8,092 ...............

............... 358,655.

All den behandling, som för dessa obligationer och kuponger i

första hand erfordrats, hade kassabokhållaren ombesörjt, utom hvad anginge

en större del af de obligationer och kuponger, som tillhört de

år 1881 konverterade lånen af åren 1858, 1860, 1864 och 1866, hvil
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4.5.

kas granskning Fullmäktige åt annan tjensteman uppdragit, för att

af honom mot den ersättning, som kunde beredas, på eftermiddagarne

verkställas. Med detta arbete vore han fortfarande sysselsatt.

Vid jemförelse mellan åren 1876 och 1882 syntes, att obligationernas

antal något minskats, men att deremot räntekupongerna från

225,555 stycken ökats till 358,655 stycken. Häraf framginge tydligen,

att arbetet numera och framdeles måste varda vida mera ansträngande

och tidsödande, än då Fullmäktige ansågo detsamma kunna utföras af

en kassabokhållare i stället för af de två tjenstemän, lånekommissarien

och en kammarskrifvare, åt hvilka det enligt det första förslaget till

tjenstgöringsordning varit uppdraget. Af denne tjensteman borde detsamma,

jemväl under nuvarande förhållanden, kunna nöjaktigt verkställas,

dock endast under förutsättning, att hans aflöning gjorde det

för honom möjligt att, med afstående från all enskild arbetsförtjenst,

egna hela sin tid åt kontorets tjenst. Detta hade den nuvarande kassabokhållaren,

som den 25 September 1879 erhållit konstitutorial å sin

befattning, visserligen gjort, sedan göromålens ökade mängd allt mera

tagit hans arbetskraft i anspråk, men dermed kunde han icke i längden

fortfara, utan att erhålla en aflöning, som satte honom i tillfälle

att afstå från all biförtjenst genom enskilda uppdrag.

På grund af hvad sålunda anförts hafva Fullmäktige ansett kassabokhållaren

i Riksgäldskontoret tarfva löneförbättring. Vid bestämmandet

af beloppet häraf hafva Fullmäktige funnit hänsyn böra tagas

till annan med kassabokhållaren i afseende å göromålens art och vigt

jemförlig tjensteman inom kontoret. Fn sådan funnes, nemligen Revisorn,

hvilken åtnjöte i lön 2,500 kronor samt i tjenstgöringspenningar

800 kronor jemte tvenne ålderstillägg till lönen af 500 kronor hvardera.

Om då jemväl i betraktande toges, att inom Riksbanken åtskilliga

bokhållare med ingalunda vigtigare eller mera ansträngande

göromål innehade i löneförmåner 3,400 kronor jemte två enahanda

ålderstillägg, vore det, enligt Fullmäktiges åsigt, ej för mycket, om

kassabokhållaren blefve åtminstone likstäld med revisorn och således

finge ett tillägg på lönen af 500 kronor; och Fullmäktige hafva derföre

hemstält, att Stats-Utskottet ville hos Riksdagen göra framställning

derom, att lönevilkoren för kassabokhållaren måtte från och med

innevarande år bestämmas till 3,300 kronor, deraf 2,500 kronor i lön

och 800 kronor i tjenstgöringspenningar, förutom tvenne redan på stat

uppförda ålderstillägg.

På sätt ofvan meddelats, hade göromålen äfven för åtskilliga af

Riksgäldskontorets öfriga tjenstemän, ehuru icke i lika hög grad som

för kassabokhållaren, betydligt ökats, men då denna tillökning i göro
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

5

målen kunde betraktas såsom varande af mera tillfällig natur, hafva

Fullmäktige icke velat ifrågasätta någon höjning i dessa tjenstemäns

å stat uppförda aflöningsförmåner. Som det likväl syntes Fullmäktige

vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att tjenstemännen

för sådant ökadt arbete, hvilket icke vid tjenstornas reglerande kunnat

förutses, erhölle någon godtgörelse, hafva Fullmäktige ansett det vara

särdeles ändamålsenligt, om Fullmäktige, i likhet med hvad inom Riksbanken

sedan flera år tillbaka egdo rum, berättigades att af gratifikationsanslaget

utdela flitpenningar äfven åt ordinarie tjenstemän. Fullmäktige,

som, i händelse en hemställan härom blefve af Riksdagen

bifallen, ingalunda hade för afsigt att af ett sådant berättigande sig

begagna i vidsträcktare mån, än af verkligt behof påkallades, hafva

likväl i sådan händelse funnit någon höjning i sagda, nu till 5,000

kronor årligen bestämda anslag vara behöflig; och hafva Fullmäktige

alltså vidare hemstält, att det i nu gällande reglementes 30 § anvisade

anslag till belöning för extra arbeten och till uppmuntran för extra

ordinarie!'' måtte, räknadt från och med innevarande år, bestämmas till

6,000 kronor samt Fullmäktige berättigas deraf utdela flitpenningar

äfven åt ordinarie tjenstemän.

Den för Riksgäldskontoret nu gällande aflöningsstat är visserligen

ganska nyligen, för omkring sex år sedan, af Riksdagen faststäld;

men då Utskottet ansett det vara genom Fullmäktiges skrifvelse ådalagdt,

att den ifrågasatta, i förhållande till den nuvarande omfattningen

af Riksgäldskontorets rörelse obetydliga förhöjningen af tillhopa 1,500

kronor i Riksgäldskontorets förvaltningskostnader är af behof och billighet

påkallad, har Utskottet funnit sig ega anledning tillstyrka Riksdagen

att bevilja densamma.

Endast i ett hänseende, beträffande anslaget till belöning för extra

arbeten och uppmuntran för extra ordinarie!'', har Utskottet eu erinran

att framställa. Det i berörda hänseende nu gällande stadgande i

Riksgäldskontorets reglemente, är af följande innehåll:

”Till belöning för extra arbeten och till uppmuntran för extra

ordinarie^ som ådagalagt synnerlig flit och skicklighet, eg a Fullmäktige

att använda femtusen kronor årligen; dock får hvad under årets

lopp icke behöft utgifvas under ett påföljande år ej för samma ändamål

användas. För öfrigt ega Fullmäktige icke att tilldela betjeningen

vid Riksgäldskontoret ljuspenningar eller andra arfvoden än de i aflöningsstaterna

och detta reglemente särskildt bestämda eller medgifna.”

Häraf torde framgå, att Fullmäktige redan nu ega rättighet att

af berörda anslag tilldela ordinarie tjenstemän belöning för sådana arbeten,

som utöfver deras tjensteåligganden af dem möjligtvis kunna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 45.

uppå Fullmäktiges anmodan verkställas. Någon utsträckning af denna

rätt har Utskottet ej funnit af omständigheterna påkallad, i följd hvaraf

ock Utskottet ej funnit sig ega skäl tillstyrka bifall till den af Fullmäktige

föreslagna bestämmelse om arfvodesbelopps utgående i form

af flitpenningar.

Utskottet hemställer alltså,

a) att aflöningen för kassabokhållaren i Riksgäldskontor!

må, för tiden från och med innevarande

år, bestämmns till tretusen trehundra kronor, deraf

2,500 kronor i lön och 800 kronor i tjenstgöringspenningar,

förutom tvenne redan på stat uppförda

ålderstillägg å 500 kronor hvardera; samt

b) att det i 30 § af nu gällande reglemente för

Riksgäldskontoret anvisade anslag till belöning för

extra ordinarier må, räknadt från och med innevarande

år, bestämmas till sextusen kronor.

Stockholm den 1 Maj 1882.

På Stats-Utskottets vägnar:

EMIL KEY.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.