Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående eftergift för viss tid af den åtskilliga b er g slag shemman eller hyttor inom Vestmanlands, Örebro och Vermlands län ålagda förhöjning i mantalsräntan.

1882-05-02 · 4 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1882:52, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående eftergift för viss tid af den åtskilliga b er g slag shemman eller hyttor inom Vestmanlands, Örebro och Vermlands län ålagda förhöjning i mantalsräntan.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 52.

1

N:0 52.

Ant till Riksd. Kansli den 2 Maj 1882, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående eftergift för

viss tid af den åtskilliga b er g slag shemman eller hyttor

inom Vestmanlands, Örebro och Vermlands län ålagda

förhöjning i mantalsräntan.

(I. A.)

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till Stats-Utskottet,

remitterad motion (Nio 99) har Herr J. Johansson i Bergsäng omförmält,

hurusom i - anledning af de besvär, hemmansegare inom Skinskattebergs

och Norbergs bergslag af Vestmanlands län i underdånighet

anfört öfver Kongl. Kammarkollegii den 12 och 26 Oktober 1880

meddelade utslag i fråga om den tillökning i mantalsränta, som enligt

Kongl. kungörelsen den 9 Juni 1871 angående upphörande af tackjernstionden

samt qvarstående skatte- och hyttegälsjerns afgifter borde påföras

hemman inom ofvan nämnda bergslag, Kongl. Maj:t, jemlikt

särskilda resolutioner af den 4 November 1881, icke funnit skäl att

göra ändring i Kammarkollegii öfverklagade utslag, i följd hvaraf

ifrågavarande tillökning i mantalsräntan blifvit faststäld för hemman

i allmänhet, inom Skinskattebergs bergslag till 8 kronor 34 öre per

mantal och i Norbergs bergslag för helt hemmansnummer till 8 kronor

24 öre, för ett hälft till 4 kronor 7 öre, för ett fjerdedels till 1 krona

98 öre samt för ett åttondedel till 94 öre, att efterräkningsvis utgå

Bill. till IiUcsd. Prot. 1882. 4 Sand. 1 A fä. 34 Häft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5,2-

från och med år 1872. Enahanda räntefrågor, i hvad de rörde vissa

bergslag inom Örebro och Vermlands län, hade helt nyligen af Kammarkollegium

blifvit afgjorda medelst särskilda utslag, dervid kollegium

i hufvudsakliga delar lärer faststält de af vederbörande länsstyrelser

för olika hyttor och hemman i nämnda hänseende meddelade utslag,

hvarigenom den tillökning i mantalsränta!!, som genom tackjernstiondens-

upphörande uppstått för berörda hyttor och hemman, blifvit till

vissa bestämda belopp beräknad och bestämd att efterräkningsvis utgöras

från och med år 1872. Då således ej mindre än tio års räntetillökning

på en gång skulle komma att utkräfvas af hemmansegarne

inom berörda bergslag, skulle häraf förorsakas trångmål för mången

mindre bemedlad hemmansegare; och ytterligare olägenheter skulle

äfven uppstå deraf, att då under den ganska långa tidrymd, som erfordrats

för dessa svåra och invecklade räntefrågors behöriga utredning,

mångfaldiga hemman eu eller flera gånger ombytt egare, de nu varande

egarne skulle nödgas betala för sina företrädare och fångesmän, af

hvilka de antagligen komme att söka sitt åter, hvaraf en mängd rättegångar

otvifvelaktigt skulle framkallas. På grund häraf hemställer

motionären, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att den genom

redan utfärdade eller blifvande resolutioner vissa bergslagshemman

eller hyttor inom Vestmanlands, Örebro och Vermlands län tillkommande

förhöjning i mantalsränta!! måtte eftergifvas'' för tiden från och

med år 1872 till och med det år, då resolutioner derom blifvit vederbörande

hemmansegare tillstälda.

I den till 1871 års Riksdag afgifna nådiga proposition, som ledde

till borttagande inom de privilegierade berglagen af tackjernstionden

äfvensom af skatte- och hyttegälsjernet, föreslogs såsom vilkor för

denna eftergift, att hemman och lägenheter i de bergslag, som icke

redan vore underkastade ordinarie rotering, skulle efter det rotetal, till

hvilket de vore extra roterade, påföras rotevakansafgifter till hälften

mot annan roterad jord i länet. Riksdagen, som i öfrigt biföll den Kongl.

propositionen, fäste dock vid sitt godkännande deraf det ytterligare

vilkor, att med hufvudsaklig tillämpning af hvad Kammar- och Kommerskollegierna

i underdånigt utlåtande den 31 December 1867 rörande

grunderna och sättet för tackjernsskattens upphörande hemstält, hvarje

hemman och lägenhet inom privilegierad bergslagsort, som i sin egenskap

att tillhöra sådan ort åtujöte någon frihet i afseende på ränta,

skulle till hälften åsättas de skyldigheter härutinnan, som, efter vederbörandes

hörande, funnes med författningarna Öfverensstämma; men

anhöll Riksdagen tillika, att, derest vid de sålunda bestämda skyldigheternas

påförande någon ytterligare lindring skulle i särskilda fall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 52.

visa sig af omständigheterna påkallad, Riksdagen då måtte få derom

emottaga nådig framställning.

Sedan det af Riksdagen sålunda fattade, genom Kong], kungörelsen

den 9 Juni 1871 till allmän efterrättelse meddelade beslut, angående

vilkoren för tackjernstiondens upphörande, blifvit fullständigt

drägt till verkställighet, förutom att jordeboksränta i enlighet med beslutet

icke blifvit påförd inom Skinskattebergs och Norbergs bergslag

i Vestmanlands län, Nora, Hjulsjö, Lindes, Ramsbergs, Grythytte,

Hellefors, Karlskoga, Lekebergs och Lerbäcks bergslag i Örebro län,

Vesterbergslagen i Kopparbergs samt Filipstads bergslag i Vermlands

län, föreslog Kongl. Maj:t i nådig proposition till 1879 års Riksdag,

att, då berörda, återstående räntepåföringen i nämnda bergslag svårligen

kunde, utan kränkning af enskilds rätt, verkställas, Riksdagen

måtte medgifva att den del af den förut frinjutna jordeboksränta^ i

lorenämnda bergslag, som, enligt Riksdagens ofvan omförmälda beslut,

skulle hemman och lägenheter i dessa bergslag påföras, måtte

helt och hållet eftergifvas; och blef denna nådiga proposition af Riksdagen

bifallen.

Till närmare upplysning i nu förevarande fråga får Utskottet

meddela, att enligt en från Kammarkollegii aktuariekontor meddelad

uppgift den jemlikt Kongl. kungörelsen af den 9 Juni 1871 påförda

tillökningen i mantalsräntan utgör

inom Vermlands län ................................................ kronor 2,425: 41.

„ Örebro „ „ 5,607: 28.

„ Vestmanlands ............................................... „ 1,093: 22.

Summa kronor 9,125: 91.

Då emellertid den lindring, som genom tackjernstiondens äfvensom

skatte- och hyttegälsjernets borttagande inom de privilegierade

bergslagen blifvit egarne af bergslagshemman beredd, blifvit derefter

ökad genom ofvannämnda eftergift af jordebok sräntan, synes anledning

icke törefinnas att medgifva hemmansegarne inom dessa bergslag

ytterligare eftergifter. Den af motionären anförda olägenhet, som

skulle komma att uppstå derigenom att jordegare, hvilken efter år

1872 kommit i besittning af ifrågavarande bergslagshemman, skulle

nödgas erlägga mantalsränta för sin företrädare, synes icke förtjena

afseende, enär förhållandet icke bort vara för den nye egaren vid tillträdet

obekant. På grund af hvad sålunda förekommit, får Utskottet

h emställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 52.

att Herr J. Johanssons förevarande motion icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 2 Maj 1882.

På Stats-Utskottets vägnar:

EMIL KEY.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1882.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.