Utlåtande, i anledning af väckt motion om att jemväl på dborätt till kronojord, som åt städerna donerats, måtte tillämpas stadgandena i Kongl. Kungörelsen den 23 December 1881 om öfverlåtelse af dborätt till under bruk skattelösta hemman.
1882-05-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1882:58, Utlåtande, i anledning af väckt motion om att jemväl på dborätt till kronojord, som åt städerna donerats, måtte tillämpas stadgandena i Kongl. Kungörelsen den 23 December 1881 om öfverlåtelse af dborätt till under bruk skattelösta hemman.
Dokumentets text
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 58.
N:o 58.
Ank. till Riksd Kansli den 8 Maj 1882, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om att jemväl på dborätt
till kronojord, som åt städerna donerats, måtte tillämpas
stadgandena i Kongl. Kungörelsen den 23 December
1881 om öfverlåtelse af dborätt till under bruk skattelösta
hemman.
(I. A.)
I en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till Stats-Utskottets
förberedande handläggning remitterad motion (N:o 102) tiar Herr C.
A. Larsson hemstält, att Riksdagen måtte för sin del besluta och i
underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla att Kongl. Maj:ts den
23 December sistlidna år utfärdade kungörelse, angående öfverlåtelse
af åborätt till under bruk skattelösta hemman, jemväl må vinna tillämpning
på åborätt till sådan kronojord, som blifvit åt rikets städer
donerad; och att förty borde stadgas:
att länsstyrelserna vid anmälan om gjord öfverlåtelse af åborätt
till stadsjord skulle i den kungörelse, som det alåge länsstyrelserna
härom utfärda, tillika förelägga den eller dem, som ansåge sig hafva
bättre rätt till besittning af den ifrågavarande jorden, att inom natt
och år efter kungörelsens uppläsande till vederbörlig domstol instämma
åboen, som gjort öfverlåtelsen, och sin talan derefter fullfölja, vid påföljd
att öfverlåtelsen, utan afseende på senare instämd talan, blefve
beståndande.
Enligt § 21 i Kongl. resolutionen på städernas besvär den 13
Juli 1719 skulle allt hvad förre konungar till städerna vid deras for
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 58. 5
sta fundation och sedermera donerat och förlänt af åkrar, jord, tomter
qvarnar inom stadens gebiet etc. efter privilegiernas och donationsbrefvens
innehåll till de derutinnan anslagne usus förblifva och icke till
någon utan högsta nöden förpantas, då det först borde borgerskapet.
hembjudas och, der borgerskapet ej gitte, då af stadens medel inlösas,
men aldrig everldeligen abalieneras hvarken till borgare eller främmande,
utan egde städerna i gemen alltid makt samma egor till sig
att inlösa, dock att de, som sig dem lagligen förskaffat, skulle fullkomligen
förnöjas för all nödig och nyttig förbättring. I §'' 18 af
Kongl. instruktionen för Landshöfdingarne den 4 November 1734 föreskrefs,
att landshöfdingen skulle hindra och förekomma, att det, som
framfarne konungar och städernes fundatorer eller andra hade till borgerskapets
allmänna bruk och nytta gifvit och förordnat, rycktes derifrån och
emot privilegier och resolutioner droges under någre särskilde personer,
dem till egen nytta och de öfrige till förfång. Detta gälde isynnerhet
åker- och ängslotter samt betesmark och annan stadens allmänna
tarf och fördel, hvilka på somliga orter spordes hafva blifvit försålde
och kommit i andra- ståndspersoners händer än deras, som borgaretunga
och last droge, eller ock blifvit olika fördelade borgerskapet
emellan, så att en del hade fått för mycket och en del för litet eller
ock alls intet, hvilket stred emot öfverhetens goda uppsåt, som staden
i gemen med sådan gåfva och förmån benådat. För den skull bordeslik
oordning och olikhet af landshöfdingen och magistraten ändras
och rättas, när eu eller annan af borgerskapet med skäl och sanning
derom väckte talan eller landshöfdingen eljest fick kunskap derom.
Dessa föreskrifter upprepades i Kong], brefvet den 25 September 1745,
hvari tillika stadgades, att sjelfva gåfvobrefvet, hvarigenom sådan jord
blifvit till staden gifven, hvilket ock utvisade ändamålet och vilkören
vid sådan gåfva, vare sig den var lemnad af framfarna konungar eller
någon annan, skulle i allt vara en noga regel och rättesnöre, huru och
på hvad sätt samma gåfva var att anse, samt att om någon jord eller
egendom blifvit staden gifven att derunder nyttjas och brukas, utan
föreskrift om att visse personer eller någon viss stat dermed borde
understödjas, så komme en sådan till stadens allmänna nytta skänkt
jord att aktas och anses på sätt i förenämnde § af Landshöfdingeinstruktionen
förordnades. Ytterligare stadgas härom i § 4 af Kongl. Maj:ts
försäkran till städerne den 23 Februari 1789, .att de städerne donerade,
förlänte och under namn af stadsjord begripne egor skulle orubbade
vid städerne bibehållas och förblifva samt icke förändra. sin natur i
hvars hand de komma kunde.
Af ofvan åberopade författningar framgår, att den af staten till
Blh. till Riksd. Prof. 1882. 4 Sand. 1 Afd. 39 Höft. 2
6 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 58.
städerne donerade jord allt efter doriationsbrefvens innehåll hmide
tingen utarrenderas för stadens läkning eller användas till aflöning åt
dess embets- och tjensteman eller ock fördelas mellan borgerskapet och
andre, som voro underkastade borgerlig tunga. Den, som genom fördelning
kom i besittning af ett jordområde, erhöll dock icke dertill
elände rätt eller ens obegränsad besittningsrätt.. Denna sistnämnda kunde
och borde nemligen upphöra dels vid dödsfall och vid afflyttning flan
staden, då jorden återföll under stadens disposition, dels ock da ny loidelning
af jorden kom i fråga. Besittningsrätten till donerad stadsjord
är således''icke lika tryggad som åborätten till de under bruk «k åt inköpta
hemman, i afseende hvarå redan genom Kong! brefvet den 16
Augusti 1731 stadgades, att åbon skulle sitta odnfven, så länge nan
fullgjorde sina skyldigheter. Hvad de under bruk skatteköp!» hemman
angår har staten försålt eganderätten till bruksegaren och afstått dispositionsrätten
för all framtid till åbon. Om dessa ingå aftal med hvarandra
om öfverlåtelse vare sig af egande- eller åborätten, beröres icke
en tredje persons rätt deraf. Så är deremot icke förhållandet med den
under besittningsrätt upplåtna stadsjorden, i afseende hvarå staten har
att tillse, att vilkoren i donationsbrefvet varda uppfylda, och staden
har att bevaka den rätt, honom tillkommer. I alla händelser synes
någon försäljning af sådan jord icke böra medgifvas, föri än utredning
i hvarje särskildt fall vunnits om vilkoren för donationen med
hvad mera, som till ärendets belysning erfordras.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt lår Utskottet hemställa,
att Herr C. A. Larssons ifrågavarande motion
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 Maj 1882.
På Stats-Utskottets vägnar:
EMIL KEY.
Reservation:
af Herr Carl Anders Larsson.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1882 .
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.