Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om att jemväl på dborätt till kronojord, som åt städerna donerats, måtte tillämpas stadgandena i Kongl. Kungörelsen den 23 December 1881 om öfverlåtelse af dborätt till under bruk skattelösta hemman.

1882-05-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1882:58, Utlåtande, i anledning af väckt motion om att jemväl på dborätt till kronojord, som åt städerna donerats, måtte tillämpas stadgandena i Kongl. Kungörelsen den 23 December 1881 om öfverlåtelse af dborätt till under bruk skattelösta hemman.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 58.

N:o 58.

Ank. till Riksd Kansli den 8 Maj 1882, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om att jemväl på dborätt

till kronojord, som åt städerna donerats, måtte tillämpas

stadgandena i Kongl. Kungörelsen den 23 December

1881 om öfverlåtelse af dborätt till under bruk skattelösta

hemman.

(I. A.)

I en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till Stats-Utskottets

förberedande handläggning remitterad motion (N:o 102) tiar Herr C.

A. Larsson hemstält, att Riksdagen måtte för sin del besluta och i

underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla att Kongl. Maj:ts den

23 December sistlidna år utfärdade kungörelse, angående öfverlåtelse

af åborätt till under bruk skattelösta hemman, jemväl må vinna tillämpning

på åborätt till sådan kronojord, som blifvit åt rikets städer

donerad; och att förty borde stadgas:

att länsstyrelserna vid anmälan om gjord öfverlåtelse af åborätt

till stadsjord skulle i den kungörelse, som det alåge länsstyrelserna

härom utfärda, tillika förelägga den eller dem, som ansåge sig hafva

bättre rätt till besittning af den ifrågavarande jorden, att inom natt

och år efter kungörelsens uppläsande till vederbörlig domstol instämma

åboen, som gjort öfverlåtelsen, och sin talan derefter fullfölja, vid påföljd

att öfverlåtelsen, utan afseende på senare instämd talan, blefve

beståndande.

Enligt § 21 i Kongl. resolutionen på städernas besvär den 13

Juli 1719 skulle allt hvad förre konungar till städerna vid deras for
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 58. 5

sta fundation och sedermera donerat och förlänt af åkrar, jord, tomter

qvarnar inom stadens gebiet etc. efter privilegiernas och donationsbrefvens

innehåll till de derutinnan anslagne usus förblifva och icke till

någon utan högsta nöden förpantas, då det först borde borgerskapet.

hembjudas och, der borgerskapet ej gitte, då af stadens medel inlösas,

men aldrig everldeligen abalieneras hvarken till borgare eller främmande,

utan egde städerna i gemen alltid makt samma egor till sig

att inlösa, dock att de, som sig dem lagligen förskaffat, skulle fullkomligen

förnöjas för all nödig och nyttig förbättring. I §'' 18 af

Kongl. instruktionen för Landshöfdingarne den 4 November 1734 föreskrefs,

att landshöfdingen skulle hindra och förekomma, att det, som

framfarne konungar och städernes fundatorer eller andra hade till borgerskapets

allmänna bruk och nytta gifvit och förordnat, rycktes derifrån och

emot privilegier och resolutioner droges under någre särskilde personer,

dem till egen nytta och de öfrige till förfång. Detta gälde isynnerhet

åker- och ängslotter samt betesmark och annan stadens allmänna

tarf och fördel, hvilka på somliga orter spordes hafva blifvit försålde

och kommit i andra- ståndspersoners händer än deras, som borgaretunga

och last droge, eller ock blifvit olika fördelade borgerskapet

emellan, så att en del hade fått för mycket och en del för litet eller

ock alls intet, hvilket stred emot öfverhetens goda uppsåt, som staden

i gemen med sådan gåfva och förmån benådat. För den skull bordeslik

oordning och olikhet af landshöfdingen och magistraten ändras

och rättas, när eu eller annan af borgerskapet med skäl och sanning

derom väckte talan eller landshöfdingen eljest fick kunskap derom.

Dessa föreskrifter upprepades i Kong], brefvet den 25 September 1745,

hvari tillika stadgades, att sjelfva gåfvobrefvet, hvarigenom sådan jord

blifvit till staden gifven, hvilket ock utvisade ändamålet och vilkören

vid sådan gåfva, vare sig den var lemnad af framfarna konungar eller

någon annan, skulle i allt vara en noga regel och rättesnöre, huru och

på hvad sätt samma gåfva var att anse, samt att om någon jord eller

egendom blifvit staden gifven att derunder nyttjas och brukas, utan

föreskrift om att visse personer eller någon viss stat dermed borde

understödjas, så komme en sådan till stadens allmänna nytta skänkt

jord att aktas och anses på sätt i förenämnde § af Landshöfdingeinstruktionen

förordnades. Ytterligare stadgas härom i § 4 af Kongl. Maj:ts

försäkran till städerne den 23 Februari 1789, .att de städerne donerade,

förlänte och under namn af stadsjord begripne egor skulle orubbade

vid städerne bibehållas och förblifva samt icke förändra. sin natur i

hvars hand de komma kunde.

Af ofvan åberopade författningar framgår, att den af staten till

Blh. till Riksd. Prof. 1882. 4 Sand. 1 Afd. 39 Höft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 58.

städerne donerade jord allt efter doriationsbrefvens innehåll hmide

tingen utarrenderas för stadens läkning eller användas till aflöning åt

dess embets- och tjensteman eller ock fördelas mellan borgerskapet och

andre, som voro underkastade borgerlig tunga. Den, som genom fördelning

kom i besittning af ett jordområde, erhöll dock icke dertill

elände rätt eller ens obegränsad besittningsrätt.. Denna sistnämnda kunde

och borde nemligen upphöra dels vid dödsfall och vid afflyttning flan

staden, då jorden återföll under stadens disposition, dels ock da ny loidelning

af jorden kom i fråga. Besittningsrätten till donerad stadsjord

är således''icke lika tryggad som åborätten till de under bruk «k åt inköpta

hemman, i afseende hvarå redan genom Kong! brefvet den 16

Augusti 1731 stadgades, att åbon skulle sitta odnfven, så länge nan

fullgjorde sina skyldigheter. Hvad de under bruk skatteköp!» hemman

angår har staten försålt eganderätten till bruksegaren och afstått dispositionsrätten

för all framtid till åbon. Om dessa ingå aftal med hvarandra

om öfverlåtelse vare sig af egande- eller åborätten, beröres icke

en tredje persons rätt deraf. Så är deremot icke förhållandet med den

under besittningsrätt upplåtna stadsjorden, i afseende hvarå staten har

att tillse, att vilkoren i donationsbrefvet varda uppfylda, och staden

har att bevaka den rätt, honom tillkommer. I alla händelser synes

någon försäljning af sådan jord icke böra medgifvas, föri än utredning

i hvarje särskildt fall vunnits om vilkoren för donationen med

hvad mera, som till ärendets belysning erfordras.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt lår Utskottet hemställa,

att Herr C. A. Larssons ifrågavarande motion

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 Maj 1882.

På Stats-Utskottets vägnar:

EMIL KEY.

Reservation:

af Herr Carl Anders Larsson.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1882 .

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.