Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13

1883-04-30 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1883:13, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

1

tf:© 1».

Ånlt. till Riksd. Kansli den 30 April 1883, kl. 12 inidd.

Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5, i

anledning af Herr Markstedts motion (N:o 101), angående

utredning och pröfning af lotsverkets löne- och

pensionsstater samt ändring af sättet för fyr- och håkafgiftens

höjande.

Uti en till Andra Kammaren ingifven motion (N:o 101) har Herr

Markstedi hemstält, »att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kongl.

Maj:t göra framställning om:

vidtagande af åtgärd, hvarigenom kunde beredas Riksdagen

önskad utredning af löne- och pensionsstater m. m. inom lotsverket,

hvilka under föregående riksdag inom Andra Kammaren voro föremål

för afhandling;

att lotsverket, varande en inrättning af omfattande vigt för en

större allmänhet, ej vidare måtte bibehållas i sin nuvarande undantagsställning,

sedan dess styrelse utgör ett sjelfständigt embetsverk,

och enligt ansvarighetslagen för Statsrådets ledamöter af den 10

Februari 1810 betraktas hafva till föremål endast »enskildas gemensamma

nytta och beqvämlighet», utan, hvad kontrollen öfver dess

förvaltning beträffar, likställes med telegraf-, postverk och öfriga

inrättningar till allmänhetens tjenst. Fyr- och båkafgiften i så fall

Bih. till Eiksd. Prof. 1883. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 11 Haft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

hänförd till de i Regeringsformens 60 § afsedda »allmänna afgifter

af hvad namn och beskaffenhet som helst», hvilka icke utan Riksdagens

samtycke kunna förhöjas.»

Vid närmare granskning af motionen i sin helhet visar det sig emellertid

snart att densamma, med rigtigare framhållande af dess båda hufvudsyften,

tydligen afser utverkandet från Ivongl. Maj:t af propositioner

till Riksdagen dels om en sådan ändring af 3 § uti ansvarighetslagen för

Statsrådets ledamöter, att fyr- och båkafgiften efter dess antagande måtte

komma att räknas bland de i 60 § Regeringsformen omnämnde »allmänna

afgifter», hvilka icke »utan Riksdagens samtycke kunna förhöjas», dels om

en för framtiden Riksdagens pröfning årligen understäld stat för lotsstyrelsen

och lotsverket, som vid sitt första föreläggande vore fullständigare

utredd, än fallet var med den till 1882 års Riksdags antagande framlagda.

Såsom skäl för det förstnämnda yrkandet anför motionären, hurusom

det befintliga förhållandet, om ock ursprungligen berättigadt, nu ej

vidare kunde anses öfverensstämmande »med nutidens uppfattning», då

lots- och fyrinrättningen, som »både till sin vigt och med de uppoffringar,

den af sjöfarten kräfver, till gagn ej allenast för egna utan äfven

för alla andra nationers fartyg, som komma inom synområdet vid våra

kuster, icke kan på något sätt betraktas vara till blott för enskildes räkning

mer än post- och telegrafverken in. fl. inrättningar», samt hurusom

den föreslagna ändringen skulle förminska anledningarna till missbelåtenhet

bland för sjöfarten intresserade derigenom, att otillräckligt motiverade

förhöjningar i fyr- och båkafgiften sålunda omöjliggjordes eller åtminstone

försvårades. Såsom skäl åter för det sistnämnda yrkandet anför motionären

dels olämpligheten af lotsstyrelsens och lotsverkets undantagsställning nu

»sedan lotsstyrelsen utgör ett sjelfständigt embetsverk», hvilket för den

skull borde »likställas med telegraf- och postverk och öfriga inrättningar

till allmänhetens tjenst», dels den missbelåtenhet bland de för sjöfarten

intresserade, som vållats af en otillfredsställande förvaltning från lotsstyrelsens

sida och deraf föranledda »öfverdrifna anspråk på inkomster

från sjöfarten», dels behöfligheten af en klokare hushållning med fyr- och

båkmedlen, hvarigenom större förmåner kunde beredas sjöfarten på samma

gång som förhoppning vunnes om de denna näring tryckande bördornas

lättande.

Bland de anförda, af motionären till stöd för motionen meddelade

skälen, har Utskottet ansett sig icke böra till särskild pröfning upptaga

dem, som innebära ett klander af lotsverkets förvaltning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

3

För en rigtig uppfattning af föreliggande fråga torde följande ur ett

lotsstyrelsens underdåniga utlåtande den 1 December 1880 hemtade, kortfattade

historiska redogörelse för fyr- och båkmedlens samt det med dem

underhållna lotsverkets statsrättsliga ställning vara upplysande:

»Då fyrar först inom Sverige började byggas i följd af enskild företagsamhet,

erhöllo egarne af en fyr rätt att af fartyg, som passerade,

uppbära vissa afgifter till fyrens underhåll. På enahanda sätt erlades

till kronan båkafgift endast vid vissa hamnar till underhåll af de få och

spridda fyrar, som genom kronans försorg upprättats. När sedermera

allt flera nya fyrar tillkommo och slutligen de enskilda öfvergingo i

kronans ego, så att den allmänna sjöfarten kunde anses tillgodosedd

genom de talrika säkerhetsanstalter, som för densamma längs kusten småningom

anordnats, blef afgiften tillika allmän för alla, som af fyr- och

båkväsendet hade gagn; men som denna afgift alltså kunde betraktas

såsom ett slags tvungen assuranssumina, erlagd till staten af en viss näringsgren,

befans det fortfarande rättvist, i noggrann öfverensstämmelse med

hvad förut tillämpats, att hvad som på detta sätt inflöt skulle uteslutande

användas till samma näringsgrens fromma. De afvikelser, som härifrån

någon gång egt rum eller varit ifrågasatta, hafva vunnit hvarken berättigande

genom häfd eller Riksdagens godkännande.»

»Sålunda yttrade Rikets Ständer i afseende å fyr- och båkmedlen,

Indika vid 1809 års riksdag upptogos bland statsverkets inkomster till

belopp af 16,000 Rdr., uti skrifvelse den 27 Mars 1810, att Riksdagen väl

funnit det styrkt att de medel, som under titel af lots- och båkafgift

till staten influtit, blifvit till ett icke obetydligt belopp dragna från deras

primitiva bestämmelse, oaktadt samma afgift tid efter annan för sjöfarande

ökats under den förevändning, att sådant för lots- och båkinrättningarnes

underhåll ansetts oundgängligt, och anhöllo derför ständerna,

att Kongl. Maj:t täcktes lemna sitt bifall dertill, att lots- och båkinrättningens

fond, egentligen bestämd att bestrida kostnaderna vid båkars och

öfriga sjömärkens underhållande, nyas uppbyggande, kronolotsars aflöning,

flere sådanes antagande och nya farvattens eller lotsleders inrättning in.

in., måtte till sitt ändamål användas samt i riksstaten få sin särskilda

titel, dervid likväl tillädes, att medlen äfven kunde användas till andra

allmänna behof, dock med vilkor, att hvad lotsfonden i sådan händelse

tillsköte skulle vid annat tillfälle dit ersättas och emellertid beräknas såsom

dess fordran hos statsverket.»

»Då sedermera Kongl. Maj:t vid 1828 års riksdag äskade att intill

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

nästa Riksdag få disponera hela båk- och lotsafgiften, så att, sedan hvad

till aflöningar och underhåll årligen erfordrades afgått, återstoden användes

till båk- och lotsinrättningars fullkomnande emot särskild redovisnino
O

. O

och utan sammanblandning med 10:de hufvudtitelns (»Militaire- och försvarsverket

till sjös») öfriga medel, förklarade Rikets Ständer, att de till

de ändamål, för hvilka utgifter i berörda afseende ega ruin, såsom kronolotsars

aflöning, flere sådanes antagande, lotsleders inrättande, båkars

och öfriga sjömärkens underhållande, nya fyrars och båkars uppbyggande,

der sådana kunde finnas behöfliga, med hvad mera som, till vinnande af

beqvämlighet för sjöfarten, hörer, funnit godt bifalla att å 10:de hufvudtiteln

uppfördes ett emot båk- och lotsafgiftens belopp svarande anslag af

50,000 Rdr., med rättighet för Kongl. Maj:t att för ofvanberörda ändamål

äfven använda de å denna inkomsttitel uppkommande öfverskott.»

»I den till 1834—1835 årens Riksdag aflåtna nådiga proposition

om statsverkets tillstånd och behof yttrades i fråga om »båk- och lotsmedlen»,

att denna inkomst, som vid förra statsregleringen beräknats till

50,000 rdr och under de senare åren derutöfver lemnat öfverskott, upptages

nu till ett belopp, motsvarande den för lotsverket föreslagna statssumma,

»kommandes hvad derutöfver inflyter att, enligt Rikets Ständers

medgifvande, reserveras till direct användande för lots- och båkinrättningen»;

och förklarade Rikets Ständer till svar härå, att de ansett alla de

intrader, som i och för båk- och fyranstalterna inflyta, böra oafkortade

för ändamålet framgent användas.»

»Sedermera har vid hvarje statsreglering begärts och af Riksdagen

bifallits, att öfverskotten å ifrågavarande inkomsttitel finge till förmån

för lots- orh fyrinrättningen användas.»

»Slutligen må tilläggas, att, då under senare åren af 1860-talet å

fyr- och båkmedlen uppstått ett betydligt öfverskott, af hvilket ett belopp

af 180,000 kronor ifrågasattes att användas för krigsfartygs nybyggnad,

Riksdagen uti skrifvelse den 13 Maj 1869 tillkännagaf sig icke

kunna bifalla förslaget att för nämnda ändamål använda reserverade medel

från anslaget till lots- och fyr inrättningen, hvilket vore för helt annat

ändamål afsedt, hvaremot anvisning lemnades att för krigsfartygs byggande

anlita uppkommande besparingar å andra anslag under 5:te hufvudtiteln.

»

»Af det nu anförda torde obestridligen framgå, att fyr- och båkafgiften,

enligt Riksdagens eget uttalande, icke är att betrakta såsom en

inkomstkälla för tillgodoseende af statens allmänna behof, utan, såsom of
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

van är angifvet, är en särskild, af en en viss rörelse utgående afgift, uteslutande

afsedd för underhåll och förbättrande af de för denna rörelses

underlättande inrättade anstalter, samt att alltså denna inkomst icke må

med öfriga allmänna inkomster sammanblandas.»

Samma uppfattning återfinner man hos samtlige de författare, som

i rent vetenskapligt syfte yttrat sig i frågan, likasom ock uti Riksdagens

skrifvelse förlidet år till Kongl. Maj:t N:o 59 under 3:dje punkten. »Riksdagen

uppför i riksstaten för lotsstyrelsen och lotsverket såsom reservationsanslag,

att af fyr- och båkmedlen direkt utgå, enahanda belopp som

det, hvartill inkomsttiteln fyr- och båkmedel för statsregleringsperioden

beräknats uppgå, med Kongl. Maj:t fortfarande lemnad rätt att, för det

med anslaget afsedda ändamål, använda det öfverskott, som å inkomsterna

kan uppstå.»

Beträffande nu motionärens förslag om fyr- och båkafgiftens öfverförande

till de uti 60 § Regeringsformen omnämnda »allmänna afgifterna»,

så torde vara klart, att ett sådant beteende fullständigt skulle ändra denna

afgifts beskaffenhet derhän att den, i stället för att utgöra en af Kongl.

Maj:t sjöfartsnäringen uteslutande till egen förkofran pålagd afgift, komme

att t. ex. liksom de på samma sätt som fyr- och båkafgiften uppburna

lastpenningarne utgöra en till statsverket för dess ändamål ingående skatt,

hvadan sjöfarten i ty fall finge för sina af fyr- ocli båkmedlen bestridda

behofs tillfredsställande åtnöja sig med det af Riksdagen beviljade beloppet,

oafsedt om detta aldrig så mycket komme att understiga den af fartygen

erlagda afgiftens belopp. Vid närmare eftertanke torde väl ej ens

motionären önska en dylik förändring i det bestående förhållandet. Att

eu väsentlig olikhet finnes mellan fyr- och båkafgiften å ena sidan och

öfriga i samband med densamma i 3 § af ansvarighetslagen för Statsrådets

ledamöter nämnda eller antydda avgifter, hvilka af Kongl. Maj:t bestämmas,

är visserligen obestridligt, och denna olikhet har sin grund uti

lotsverkets egenskap att vara en statens inrättning, då deremot de öfriga

afgifterna afse inrättningar, tillhörande kommuner, bolag eller enskilde.

Det gemensamma hos båda slagen afgifter är emellertid att. de äro pålagda

att utgå såsom ersättning för begagnandet af för allmänhetens »nytta

och beqvämlighet» afsedda anstalter, hvilka allmänheten kan inom vissa

gränser efter godtfinnande begagna sig af eller icke. Något särskilt

undantag för sadana afgifter till staten tillhöriga inrättningar af detta

slag gör lagstiftningen icke, men vilja sjöfartens förespråkare bringa till

stånd en lagbestämmelse om att fyr- och båkafgiften ej måtte utan Riks
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

dagens samtycke höjas, på samma gång som fyr- och båkmedlen under

lagens helgd reserveras för det med dem nu afsedda ändamål, sa måste

de ock vara betänkta på att för sagda syftes nående söka utverka ett

tillägg derom till 57 § Regeringsformen.

Vidkommande åter motionärens förslag om eu Riksdagens granskning

understäld stat för lotsstyrelsen och lotsverket in. in. är att märka, det

redan 1877 års Riksdag uti underdånig skrifvelse (N:o 51) framhållit

önskvärdheten deraf, samt att i följd af detta Riksdagens uttalande Kongl.

Maj:t till 1882 års Riksdags pröfning framlagt en uti nådiga propositionen

(N:o 1), angående statsverkets tillstånd och behof, under lemte liufvudtiteln

3:dje punkten intagen stat för lotsstyrelsen och lotsverket, som

af Stats-Utskottet uti dess Utlåtande N:o 11, 3:dje punkten, tillstyrktes, men

af Andra Kammaren och slutligen äfven'' vid gemensam votering afslogs.

De skäl, som under diskussionen uti Andra Kammaren anfördes emot den

förelagda statens godkännande, voro i korthet följande, nemligen: att pensioneringen

af lotsverkets personal borde fortfarande utgå från amiralitetskrigsmanskassan

och från nionde hufvudtiteln; att förslaget till staten ej

vore tillräckligt utredt och ej grundadt på en för ändaxnalet tillsatt koraités

förberedande granskning; att de olika lönebeloppen, särskildt med

hänsyn till fördelningen mellan fast lön och tjenstgöringspenningar, ej vore

på ett tillfredsställande sätt afpassade; att särskildt lönestaten syntes vara

för högt tilltagen, hvilket förhållande, då medlen till densamma bestredes

af sjöfarten, kunde varda för denna än mer betungande, i händelse af

ytterligare försämrade konjunkturer; samt att det vore olägligt att sia

fast den föreslagna lönestaten, då man ännu sväfvade i ovisshet om, huru

tillämpningen af den med den 1 April 1882 i kraft trädande nya förordningen

om skeppsmätning komme att inverka på sjöfarten.

Då nu af dessa skäl det sistnämnda redan bortfallit; då den lättnad

i de sjöfarten tryckande bördorna, som bebådats uti den af Kongl. Maj:t

innevarande riksdag uti särskild proposition (N:o 9) föreslagna nedsättningen

i den under namn af lastpenningar utgående afgiften, syntes väsentligen

minska den anförda farhågan för att sjöfarten skulle komma att

för hårdt tryckas af den till lotsverket utgående fyr- och båkafgiften;

samt då sålunda de skäl nu mer synas vara bortfallna, som skulle kunna

antagas lägga något hinder i vägen för att Kongl. Maj:t i enlighet med

Riksdagens år 1877 uttalade önskan skulle å nyo låta framlägga staten

för lotsstyrelsen och lotsverket, åtföljd af nödig utredning; sa torde en

förnyad skrifvelse i det af motionären antydda syfte nu vara hvarken

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 13.

lämplig eller af nöden, helst efter det Riksdagen så kort tid förut, som

förra året, afslagit den af Kong! Maj:t då framlagda staten för lotsstyrelsen

och lotsverket. J

Pa grund af hvad Utskottet ofvan anfört får Utskottet vördsamt

hemställa,

det Andra Kammaren icke måtte bifalla ifrågavarande

motion.

Stockholm den 30 April 1883.

På Utskottets vägnar:

R. LINDGREK.

Reservationer:

af Herr Ljungman, hvilken ansett de sista meningarna af Utskottets

utlåtande bort erhålla följande lydelse:

Då nu af dessa skäl det sistnämnda redan bortfallit, och då den

lättnad i de sjöfarten tryckande bördorna, som bebådats uti den af Komd

Majrt innevarande riksdag uti särskild proposition (N:o 9) föreslagna nedsättningen

i den under namn af lastpenningar utgående afgiften, syntes

väsentligen minska den anförda farhågan för att sjöfarten skulle komma

att för hardt tryckas af den till lotsverket utgående fyr- och båkafo-iften,

och då den ytterligare samt såsom främsta hufvudskälet för afshmet vid

sistlidne riksdag särskilt framhållna saknaden af en den framlagda staten

afföljande tillräcklig utredning, som i verkligheten kunde möjliggöra en

pröfning af staten från Riksdagens sida, icke kan förnekas samt då Riksdagen

svårligen kan utan tillräckliga skäl frångå sin förut år 1877 i

fragan uttalade mening och skäl ej förefinnes att antaga, det Kongl. Maj:t

efter det Riksdagen förra året rent afslagit det då framlagda förslaget

till stat för lotsstyrelsen och lotsverket, skall utan särskild hemställan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

derom från Riksdagens sida å nyo framlägga en sådan stat; så torde också

det berättigade uti motionens yrkande, beträffande aflatandet af en underdånig

skrifvelse till Kongl. Maj:t om framläggandet till Riksdagens pröfning

af staten för lotsstyrelsen och lotsverket, icke kunna bestridas.

° På grund af det anförda får Utskottet sålunda hemställa:

1) att Herr Markstedts förslag, angående underdånig

skrifvelse till Kongl. Maj:t om fyr- och bakafgiftens

öfverförande till de uti 60 § Regeringsformen

omnämnda »allmänna afgifter», icke matte bifallas; och

2) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagens pröfning

framlägga en af fullständig utredning beledsagad stat

för lotsstyrelsen och lotsverket

af Herr J. Anderson i Tenhult, som yrkat, att Riksdagen behagade

i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville lata upprätta och för Riksdagen

framlägga en fullständig utredning för alla lotsstyrelsens, lotsverkets och

fyrinrättningens embets- och tjenstemäns med deras underordnades verksamhet

samt med afseende å deras göromål föreslå afpassade ersättnings-,

aflönings- och pensionsstater och förslag huru fyr- och bakmedel med

öfriga inkomster så väl som utgifter ma kunna blifva upptagna och redovisade

på enahanda sätt som andra statsinstitutioner.

STOCKHOLM, CENTRAL-TRYCKERIET, 188 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.