Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13
1883-04-30 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1883:13, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13
Dokumentets text
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.
1
tf:© 1».
Ånlt. till Riksd. Kansli den 30 April 1883, kl. 12 inidd.
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5, i
anledning af Herr Markstedts motion (N:o 101), angående
utredning och pröfning af lotsverkets löne- och
pensionsstater samt ändring af sättet för fyr- och håkafgiftens
höjande.
Uti en till Andra Kammaren ingifven motion (N:o 101) har Herr
Markstedi hemstält, »att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t göra framställning om:
vidtagande af åtgärd, hvarigenom kunde beredas Riksdagen
önskad utredning af löne- och pensionsstater m. m. inom lotsverket,
hvilka under föregående riksdag inom Andra Kammaren voro föremål
för afhandling;
att lotsverket, varande en inrättning af omfattande vigt för en
större allmänhet, ej vidare måtte bibehållas i sin nuvarande undantagsställning,
sedan dess styrelse utgör ett sjelfständigt embetsverk,
och enligt ansvarighetslagen för Statsrådets ledamöter af den 10
Februari 1810 betraktas hafva till föremål endast »enskildas gemensamma
nytta och beqvämlighet», utan, hvad kontrollen öfver dess
förvaltning beträffar, likställes med telegraf-, postverk och öfriga
inrättningar till allmänhetens tjenst. Fyr- och båkafgiften i så fall
Bih. till Eiksd. Prof. 1883. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 11 Haft.
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.
hänförd till de i Regeringsformens 60 § afsedda »allmänna afgifter
af hvad namn och beskaffenhet som helst», hvilka icke utan Riksdagens
samtycke kunna förhöjas.»
Vid närmare granskning af motionen i sin helhet visar det sig emellertid
snart att densamma, med rigtigare framhållande af dess båda hufvudsyften,
tydligen afser utverkandet från Ivongl. Maj:t af propositioner
till Riksdagen dels om en sådan ändring af 3 § uti ansvarighetslagen för
Statsrådets ledamöter, att fyr- och båkafgiften efter dess antagande måtte
komma att räknas bland de i 60 § Regeringsformen omnämnde »allmänna
afgifter», hvilka icke »utan Riksdagens samtycke kunna förhöjas», dels om
en för framtiden Riksdagens pröfning årligen understäld stat för lotsstyrelsen
och lotsverket, som vid sitt första föreläggande vore fullständigare
utredd, än fallet var med den till 1882 års Riksdags antagande framlagda.
Såsom skäl för det förstnämnda yrkandet anför motionären, hurusom
det befintliga förhållandet, om ock ursprungligen berättigadt, nu ej
vidare kunde anses öfverensstämmande »med nutidens uppfattning», då
lots- och fyrinrättningen, som »både till sin vigt och med de uppoffringar,
den af sjöfarten kräfver, till gagn ej allenast för egna utan äfven
för alla andra nationers fartyg, som komma inom synområdet vid våra
kuster, icke kan på något sätt betraktas vara till blott för enskildes räkning
mer än post- och telegrafverken in. fl. inrättningar», samt hurusom
den föreslagna ändringen skulle förminska anledningarna till missbelåtenhet
bland för sjöfarten intresserade derigenom, att otillräckligt motiverade
förhöjningar i fyr- och båkafgiften sålunda omöjliggjordes eller åtminstone
försvårades. Såsom skäl åter för det sistnämnda yrkandet anför motionären
dels olämpligheten af lotsstyrelsens och lotsverkets undantagsställning nu
»sedan lotsstyrelsen utgör ett sjelfständigt embetsverk», hvilket för den
skull borde »likställas med telegraf- och postverk och öfriga inrättningar
till allmänhetens tjenst», dels den missbelåtenhet bland de för sjöfarten
intresserade, som vållats af en otillfredsställande förvaltning från lotsstyrelsens
sida och deraf föranledda »öfverdrifna anspråk på inkomster
från sjöfarten», dels behöfligheten af en klokare hushållning med fyr- och
båkmedlen, hvarigenom större förmåner kunde beredas sjöfarten på samma
gång som förhoppning vunnes om de denna näring tryckande bördornas
lättande.
Bland de anförda, af motionären till stöd för motionen meddelade
skälen, har Utskottet ansett sig icke böra till särskild pröfning upptaga
dem, som innebära ett klander af lotsverkets förvaltning.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.
3
För en rigtig uppfattning af föreliggande fråga torde följande ur ett
lotsstyrelsens underdåniga utlåtande den 1 December 1880 hemtade, kortfattade
historiska redogörelse för fyr- och båkmedlens samt det med dem
underhållna lotsverkets statsrättsliga ställning vara upplysande:
»Då fyrar först inom Sverige började byggas i följd af enskild företagsamhet,
erhöllo egarne af en fyr rätt att af fartyg, som passerade,
uppbära vissa afgifter till fyrens underhåll. På enahanda sätt erlades
till kronan båkafgift endast vid vissa hamnar till underhåll af de få och
spridda fyrar, som genom kronans försorg upprättats. När sedermera
allt flera nya fyrar tillkommo och slutligen de enskilda öfvergingo i
kronans ego, så att den allmänna sjöfarten kunde anses tillgodosedd
genom de talrika säkerhetsanstalter, som för densamma längs kusten småningom
anordnats, blef afgiften tillika allmän för alla, som af fyr- och
båkväsendet hade gagn; men som denna afgift alltså kunde betraktas
såsom ett slags tvungen assuranssumina, erlagd till staten af en viss näringsgren,
befans det fortfarande rättvist, i noggrann öfverensstämmelse med
hvad förut tillämpats, att hvad som på detta sätt inflöt skulle uteslutande
användas till samma näringsgrens fromma. De afvikelser, som härifrån
någon gång egt rum eller varit ifrågasatta, hafva vunnit hvarken berättigande
genom häfd eller Riksdagens godkännande.»
»Sålunda yttrade Rikets Ständer i afseende å fyr- och båkmedlen,
Indika vid 1809 års riksdag upptogos bland statsverkets inkomster till
belopp af 16,000 Rdr., uti skrifvelse den 27 Mars 1810, att Riksdagen väl
funnit det styrkt att de medel, som under titel af lots- och båkafgift
till staten influtit, blifvit till ett icke obetydligt belopp dragna från deras
primitiva bestämmelse, oaktadt samma afgift tid efter annan för sjöfarande
ökats under den förevändning, att sådant för lots- och båkinrättningarnes
underhåll ansetts oundgängligt, och anhöllo derför ständerna,
att Kongl. Maj:t täcktes lemna sitt bifall dertill, att lots- och båkinrättningens
fond, egentligen bestämd att bestrida kostnaderna vid båkars och
öfriga sjömärkens underhållande, nyas uppbyggande, kronolotsars aflöning,
flere sådanes antagande och nya farvattens eller lotsleders inrättning in.
in., måtte till sitt ändamål användas samt i riksstaten få sin särskilda
titel, dervid likväl tillädes, att medlen äfven kunde användas till andra
allmänna behof, dock med vilkor, att hvad lotsfonden i sådan händelse
tillsköte skulle vid annat tillfälle dit ersättas och emellertid beräknas såsom
dess fordran hos statsverket.»
»Då sedermera Kongl. Maj:t vid 1828 års riksdag äskade att intill
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.
nästa Riksdag få disponera hela båk- och lotsafgiften, så att, sedan hvad
till aflöningar och underhåll årligen erfordrades afgått, återstoden användes
till båk- och lotsinrättningars fullkomnande emot särskild redovisnino
O
. O
och utan sammanblandning med 10:de hufvudtitelns (»Militaire- och försvarsverket
till sjös») öfriga medel, förklarade Rikets Ständer, att de till
de ändamål, för hvilka utgifter i berörda afseende ega ruin, såsom kronolotsars
aflöning, flere sådanes antagande, lotsleders inrättande, båkars
och öfriga sjömärkens underhållande, nya fyrars och båkars uppbyggande,
der sådana kunde finnas behöfliga, med hvad mera som, till vinnande af
beqvämlighet för sjöfarten, hörer, funnit godt bifalla att å 10:de hufvudtiteln
uppfördes ett emot båk- och lotsafgiftens belopp svarande anslag af
50,000 Rdr., med rättighet för Kongl. Maj:t att för ofvanberörda ändamål
äfven använda de å denna inkomsttitel uppkommande öfverskott.»
»I den till 1834—1835 årens Riksdag aflåtna nådiga proposition
om statsverkets tillstånd och behof yttrades i fråga om »båk- och lotsmedlen»,
att denna inkomst, som vid förra statsregleringen beräknats till
50,000 rdr och under de senare åren derutöfver lemnat öfverskott, upptages
nu till ett belopp, motsvarande den för lotsverket föreslagna statssumma,
»kommandes hvad derutöfver inflyter att, enligt Rikets Ständers
medgifvande, reserveras till direct användande för lots- och båkinrättningen»;
och förklarade Rikets Ständer till svar härå, att de ansett alla de
intrader, som i och för båk- och fyranstalterna inflyta, böra oafkortade
för ändamålet framgent användas.»
»Sedermera har vid hvarje statsreglering begärts och af Riksdagen
bifallits, att öfverskotten å ifrågavarande inkomsttitel finge till förmån
för lots- orh fyrinrättningen användas.»
»Slutligen må tilläggas, att, då under senare åren af 1860-talet å
fyr- och båkmedlen uppstått ett betydligt öfverskott, af hvilket ett belopp
af 180,000 kronor ifrågasattes att användas för krigsfartygs nybyggnad,
Riksdagen uti skrifvelse den 13 Maj 1869 tillkännagaf sig icke
kunna bifalla förslaget att för nämnda ändamål använda reserverade medel
från anslaget till lots- och fyr inrättningen, hvilket vore för helt annat
ändamål afsedt, hvaremot anvisning lemnades att för krigsfartygs byggande
anlita uppkommande besparingar å andra anslag under 5:te hufvudtiteln.
»
»Af det nu anförda torde obestridligen framgå, att fyr- och båkafgiften,
enligt Riksdagens eget uttalande, icke är att betrakta såsom en
inkomstkälla för tillgodoseende af statens allmänna behof, utan, såsom of
-
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.
van är angifvet, är en särskild, af en en viss rörelse utgående afgift, uteslutande
afsedd för underhåll och förbättrande af de för denna rörelses
underlättande inrättade anstalter, samt att alltså denna inkomst icke må
med öfriga allmänna inkomster sammanblandas.»
Samma uppfattning återfinner man hos samtlige de författare, som
i rent vetenskapligt syfte yttrat sig i frågan, likasom ock uti Riksdagens
skrifvelse förlidet år till Kongl. Maj:t N:o 59 under 3:dje punkten. »Riksdagen
uppför i riksstaten för lotsstyrelsen och lotsverket såsom reservationsanslag,
att af fyr- och båkmedlen direkt utgå, enahanda belopp som
det, hvartill inkomsttiteln fyr- och båkmedel för statsregleringsperioden
beräknats uppgå, med Kongl. Maj:t fortfarande lemnad rätt att, för det
med anslaget afsedda ändamål, använda det öfverskott, som å inkomsterna
kan uppstå.»
Beträffande nu motionärens förslag om fyr- och båkafgiftens öfverförande
till de uti 60 § Regeringsformen omnämnda »allmänna afgifterna»,
så torde vara klart, att ett sådant beteende fullständigt skulle ändra denna
afgifts beskaffenhet derhän att den, i stället för att utgöra en af Kongl.
Maj:t sjöfartsnäringen uteslutande till egen förkofran pålagd afgift, komme
att t. ex. liksom de på samma sätt som fyr- och båkafgiften uppburna
lastpenningarne utgöra en till statsverket för dess ändamål ingående skatt,
hvadan sjöfarten i ty fall finge för sina af fyr- ocli båkmedlen bestridda
behofs tillfredsställande åtnöja sig med det af Riksdagen beviljade beloppet,
oafsedt om detta aldrig så mycket komme att understiga den af fartygen
erlagda afgiftens belopp. Vid närmare eftertanke torde väl ej ens
motionären önska en dylik förändring i det bestående förhållandet. Att
eu väsentlig olikhet finnes mellan fyr- och båkafgiften å ena sidan och
öfriga i samband med densamma i 3 § af ansvarighetslagen för Statsrådets
ledamöter nämnda eller antydda avgifter, hvilka af Kongl. Maj:t bestämmas,
är visserligen obestridligt, och denna olikhet har sin grund uti
lotsverkets egenskap att vara en statens inrättning, då deremot de öfriga
afgifterna afse inrättningar, tillhörande kommuner, bolag eller enskilde.
Det gemensamma hos båda slagen afgifter är emellertid att. de äro pålagda
att utgå såsom ersättning för begagnandet af för allmänhetens »nytta
och beqvämlighet» afsedda anstalter, hvilka allmänheten kan inom vissa
gränser efter godtfinnande begagna sig af eller icke. Något särskilt
undantag för sadana afgifter till staten tillhöriga inrättningar af detta
slag gör lagstiftningen icke, men vilja sjöfartens förespråkare bringa till
stånd en lagbestämmelse om att fyr- och båkafgiften ej måtte utan Riks
-
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.
dagens samtycke höjas, på samma gång som fyr- och båkmedlen under
lagens helgd reserveras för det med dem nu afsedda ändamål, sa måste
de ock vara betänkta på att för sagda syftes nående söka utverka ett
tillägg derom till 57 § Regeringsformen.
Vidkommande åter motionärens förslag om eu Riksdagens granskning
understäld stat för lotsstyrelsen och lotsverket in. in. är att märka, det
redan 1877 års Riksdag uti underdånig skrifvelse (N:o 51) framhållit
önskvärdheten deraf, samt att i följd af detta Riksdagens uttalande Kongl.
Maj:t till 1882 års Riksdags pröfning framlagt en uti nådiga propositionen
(N:o 1), angående statsverkets tillstånd och behof, under lemte liufvudtiteln
3:dje punkten intagen stat för lotsstyrelsen och lotsverket, som
af Stats-Utskottet uti dess Utlåtande N:o 11, 3:dje punkten, tillstyrktes, men
af Andra Kammaren och slutligen äfven'' vid gemensam votering afslogs.
De skäl, som under diskussionen uti Andra Kammaren anfördes emot den
förelagda statens godkännande, voro i korthet följande, nemligen: att pensioneringen
af lotsverkets personal borde fortfarande utgå från amiralitetskrigsmanskassan
och från nionde hufvudtiteln; att förslaget till staten ej
vore tillräckligt utredt och ej grundadt på en för ändaxnalet tillsatt koraités
förberedande granskning; att de olika lönebeloppen, särskildt med
hänsyn till fördelningen mellan fast lön och tjenstgöringspenningar, ej vore
på ett tillfredsställande sätt afpassade; att särskildt lönestaten syntes vara
för högt tilltagen, hvilket förhållande, då medlen till densamma bestredes
af sjöfarten, kunde varda för denna än mer betungande, i händelse af
ytterligare försämrade konjunkturer; samt att det vore olägligt att sia
fast den föreslagna lönestaten, då man ännu sväfvade i ovisshet om, huru
tillämpningen af den med den 1 April 1882 i kraft trädande nya förordningen
om skeppsmätning komme att inverka på sjöfarten.
Då nu af dessa skäl det sistnämnda redan bortfallit; då den lättnad
i de sjöfarten tryckande bördorna, som bebådats uti den af Kongl. Maj:t
innevarande riksdag uti särskild proposition (N:o 9) föreslagna nedsättningen
i den under namn af lastpenningar utgående afgiften, syntes väsentligen
minska den anförda farhågan för att sjöfarten skulle komma att
för hårdt tryckas af den till lotsverket utgående fyr- och båkafgiften;
samt då sålunda de skäl nu mer synas vara bortfallna, som skulle kunna
antagas lägga något hinder i vägen för att Kongl. Maj:t i enlighet med
Riksdagens år 1877 uttalade önskan skulle å nyo låta framlägga staten
för lotsstyrelsen och lotsverket, åtföljd af nödig utredning; sa torde en
förnyad skrifvelse i det af motionären antydda syfte nu vara hvarken
7
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 13.
lämplig eller af nöden, helst efter det Riksdagen så kort tid förut, som
förra året, afslagit den af Kong! Maj:t då framlagda staten för lotsstyrelsen
och lotsverket. J
Pa grund af hvad Utskottet ofvan anfört får Utskottet vördsamt
hemställa,
det Andra Kammaren icke måtte bifalla ifrågavarande
motion.
Stockholm den 30 April 1883.
På Utskottets vägnar:
R. LINDGREK.
Reservationer:
af Herr Ljungman, hvilken ansett de sista meningarna af Utskottets
utlåtande bort erhålla följande lydelse:
Då nu af dessa skäl det sistnämnda redan bortfallit, och då den
lättnad i de sjöfarten tryckande bördorna, som bebådats uti den af Komd
Majrt innevarande riksdag uti särskild proposition (N:o 9) föreslagna nedsättningen
i den under namn af lastpenningar utgående afgiften, syntes
väsentligen minska den anförda farhågan för att sjöfarten skulle komma
att för hardt tryckas af den till lotsverket utgående fyr- och båkafo-iften,
och då den ytterligare samt såsom främsta hufvudskälet för afshmet vid
sistlidne riksdag särskilt framhållna saknaden af en den framlagda staten
afföljande tillräcklig utredning, som i verkligheten kunde möjliggöra en
pröfning af staten från Riksdagens sida, icke kan förnekas samt då Riksdagen
svårligen kan utan tillräckliga skäl frångå sin förut år 1877 i
fragan uttalade mening och skäl ej förefinnes att antaga, det Kongl. Maj:t
efter det Riksdagen förra året rent afslagit det då framlagda förslaget
till stat för lotsstyrelsen och lotsverket, skall utan särskild hemställan
8
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.
derom från Riksdagens sida å nyo framlägga en sådan stat; så torde också
det berättigade uti motionens yrkande, beträffande aflatandet af en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t om framläggandet till Riksdagens pröfning
af staten för lotsstyrelsen och lotsverket, icke kunna bestridas.
° På grund af det anförda får Utskottet sålunda hemställa:
1) att Herr Markstedts förslag, angående underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t om fyr- och bakafgiftens
öfverförande till de uti 60 § Regeringsformen
omnämnda »allmänna afgifter», icke matte bifallas; och
2) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagens pröfning
framlägga en af fullständig utredning beledsagad stat
för lotsstyrelsen och lotsverket
af Herr J. Anderson i Tenhult, som yrkat, att Riksdagen behagade
i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville lata upprätta och för Riksdagen
framlägga en fullständig utredning för alla lotsstyrelsens, lotsverkets och
fyrinrättningens embets- och tjenstemäns med deras underordnades verksamhet
samt med afseende å deras göromål föreslå afpassade ersättnings-,
aflönings- och pensionsstater och förslag huru fyr- och bakmedel med
öfriga inkomster så väl som utgifter ma kunna blifva upptagna och redovisade
på enahanda sätt som andra statsinstitutioner.
STOCKHOLM, CENTRAL-TRYCKERIET, 188 3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.