Sök i Ratio Lex

BmUnings- Utskottets Betänkande N:o 1

1883-03-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1883:1, BmUnings- Utskottets Betänkande N:o 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

BmUnings- Utskottets Betänkande N:o 1.

1

N:o 1.

Ant. till Riksd. Kansli den 12 Mars 1883, kl. 2 e. m.

Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin.

. Sedau Bevillmngs-Utskottet till pröfning förehaft de till Utskottet

hanvisadé motioner, som afse ändringar i nu gällande förordning angående

vilkoren för försäljning af bränvin, får Utskottet jemlikt Riksdagsordningens

40 § häröfver afgifva betänkande.

l:o.

§ 15 i gällande förordning angående vilkoren för försäljning: af

bränvin lyder: &

. »Rättigheterna för andra tillåtna utskänkningsställen än gästgifverier,

äfvensom för minuthandelsställena i socknen, varde derefter, innan

Augusti månads utgång, af kommunalnämnden på offentlig auktion

utbjudna för den af vår Befallningshafvande jemlikt § 14 bestämda tid

af högst tre år åt den eller dem, som åtaga sig afgift för högsta kannetal.

Kommunalnämnden. pröfve de anbud, som dervid göras, och ege

dem, med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och tjenlighet

an äfven å den erbjudna afgiftens belopp, antaga eller förkasta.»

Samma förordning innehåller derjemte i § 6 följande stadgande:

»Rättighet till mindre partihandel eller minuthandel med eller utskänkmng

åt bränvin må ej tilldelas annan än den, som har god frejd,

Bill. till Riksd. Frat. 1883. 5 Sand. 1 Afd. 1 Haft. 1

§ iz
-

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 BeiuUniiujs-Utskottds Betänkande N:o 1.

gjort sig känd för ordentlighet, kan försvarligt skrifva och räkna samt

pröfvas i öfrigt tjenlig vara.

Den, som enligt 2 inom. i § 1 af vår nådiga förordning angående

vilkoren för bränvinstillverkning icke får med sådan sig befatta, äfvensom

apotekare, må ej tilldelas rättighet till minuthandel med eller ut
skänkning

af bränvin.» _ ^

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 47, anför Herr

Hans Andersson i Nöbbelöf, hurusom, enligt livad till motionärens erfarenhet

kommit, ej sällan tillgår så att, vid sidan af hvad som sker

offentligen, en spekulant gör aftal med kommunalnämnden, att han skall

till nämndens förfogande ställa antingen visst, stundom rätt betydligt

belopp penningar eller ock viss andel af blifvande vinst, hvarefter, utan

hänsyn dertill att annan eller andra lika behöriga eller lämpliga personer

åtagit sig afgift för vida högre kannetal, nämnden antager anbudet

af den, med hvilken, på sätt nämndt bill vit, aftal skett. Kommunalnämndens

pröfning, som rätteligen borde vara inskränkt till att vid

valet mellan flere spekulanter utse den, hos hvilken de i § 6 omförmälda

egenskaper företrädesvis kunde anses förenade, urartar sålunda till ett

ackorderande om den högsta möjliga penningevinst, kommunen, med

åsidosättande af det sedliga intresset, kan bereda sig genom ifrågavarande

rättigheters upplåtande; och befarar motionären, att detta missbruk

snart nog skall blifva rådande inom flertalet åt kommuner på landet.

Till motverkande häraf föreslår derför motionären:

att Riksdagen för sin del beslutar sådan förändring af lydelsen af

15 § i ifrågavarande förordning, att kommunalnämnden vid pröfning af

der omförmälda anbud icke må antaga sådant af dem, som åtagit sig

anbud för lägre kannetal, i annan händelse än att den eller de, hvilka

gjort högre anbud, befinnas icke vara behöriga eller tjenliga i enlighet

med hvad 6 § nämnda förordning omförmäler.

Det kan visserligen icke förnekas, att eu kommunalnämnd kan

missbruka sin pröfningsrätt af gjorda anbud på sätt motionären antydt,

men Utskottet tillåter sig betvifla, att något botemedel häremot skulle

vara att vinna i det af motionären föreslagna stadgandet. Ser man

nemligen på bestämmelserna i § 6, finner man, att bland de egenskaper,

som fordras hos en person, hvilken skall erhålla tillåtelse till handel

med eller iskänkning af spritdrycker, omtalas ej blott god frejd och dylikt,

utan äfven att en sådan person skall »pröfvas i öfrigt tjenlig vara».

Häraf följer att, äfven om motionärens förslag antoges, skulle kommunalnämnden

fortfarande ega att pröfva, huruvida eu spekulant vore »tjenlig»,

och hvilket formelt hinder funnes väl då mera än nu för denna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevittnings-Utskottets Betänkande N:o 1.

3

myndighet att förklara eu person, som gjort anbud för högre kärnstål,

mindre tjenlig än en annan, som framstäf ett lägre anbud, men utläst

sådan ersättning för rättighetens erhållande som motionären antydt?

Utskottet kan derför ej finna, att den af motionären föreslagna

bestämmelsen i någon mån inskränker möjligheten för kommunalnämnden

att missbruka sin pröfningsrätt. Enligt motionärens förslag likasom enligt

nu gällande bestämmelser kommer alltid valet mellan två eller flere

spekulanter att blifva beroende af nämndens omdöme.

Utskottet medger dock villigt, att ett korrektiv mot de af motionären

påpekade missbruken är af behofvet påkalladt. Enligt hvad äfven Utskottet

bar sig bekant, förekomma nemligen ej så sällan dylika enskilda aftal

vid sidan af det offentliga utbjudandet af utskänkningsrättigbeter; och om

man också, såsom Utskottet håller före, torde kunna antaga, att en

kommunalnämnd i allmänhet eger den insigt om hvad kommunens bästa

fordrar, att vid altalets uppgörande det sedliga intresset icke åsidosättes

för utsigten att bereda kommunen en tillfällig pekuniär fördel, så innebära

dock dylika aftal ett tillgodogörande för en kommuns räkning af

medel, som lagligen bort komma äfven andra kommuner tillgodo, i följd

hvaraf de ej heller kunna anses med författningens anda öfverensstämmande.

Enligt, hvad Utskottet jemväl inhemta!; hafva emellertid dylika missbruk

vid flera tillfällen genom besvär kommit till Kong], Maj:ts kännedom

samt dervid blifvit rättade, vid hvilket förhållande Kongl. Maj:t

icke torde underlåta att i det förslag till ny bränvinsförsäljningslag, som

till nästa Riksdag lär vara att förvänta, införa lämpliga bestämmelser

till dessa missbruks förebyggande för framtiden.

Utskottet hemställer alltså:

att Herr Hans Anderssons ifrågavarande motion

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

2:o.

Då i nu gällande bränvinsförsäljningslags 23 § stadgas, att »vid $

läger, eller der trupp eljest är för flera dagar sammandragen, vid helsobrunn

eller badort, på passagerarefartyg, eller der värdshusrörelse af

annan anledning kan komma i fråga att under endast någon del af året

utöfvas, må för kortare tid än år rättighet till bränvinsutskänkning meddelas

af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, när, i förstnämnda fall, befälhafvande

militärchef och, i öfriga fall, andre vederbörande derom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings-Utsliottets Betänkande N:o 1.

gjort anmälan», så liar nu Herr Hans Andersson i B ringåsen, med hvilken

19 af Kammarens ledamöter sig förenat, i motion K:o 9 inom Andra

Kammaren föreslagit: »att Riksdagen måtte för sin del besluta och

genom underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes utfärda

författning om förbud för iskänkning af spirituösa drycker vid läger

under vapenöfningstiden, eller der trupp eljest är för flere dagar sammandragen;

men att tillstånd till iskänkning må af Konungens Befallningshafvande

beviljas, derest två tredjedelar af manskapet samt kommunalnämnden

i den församling lägerplatsen är belägen dertill lemna

sitt bifall.»

Vid nästlidna års riksdag väcktes samma förslag af Herr Hans

Andersson, hvilken till stöd för sin då väckta motion, N:o 87 inom Andra

Kammaren, hufvudsakligen anförde dels önskvärdheten att så vidt

möjligt befria soldaten och beväringsynglingen från de frestelser, som

lättheten att inom läger erhålla bränvin medförde, dels ock obilligheten

deraf att kommuner, inom hvilkas gränser en lägerplats linnés, ej i likhet

med andra kommuner ega oinskränkt rätt att sjelfva bestämma,

huruvida bränvinsutskänkning inom deras område må ega rum. Derjemte

hade motionären vid motionen fogat i bestyrkt afskrift en al 456 man

bland gemenskapen vid Jemtlands fältjägarecorps skriftligen gjord ansökning

att all utskänkning af spritdrycker vid corpsens marketenterier

måtte afskaffa^.

Denna motion ledde emellertid icke till något resultat. Med afseende

på dels att ett förslag till ny bränvinsförsäljningslag ansågs vara

att snart förvänta och dels den omständigheten att rättighet till ifrågavarande

utskänkning endast kunde medgifvas på anmälan af vederbörande

militärchef, fann nemligen Utskottet, som ansåg syftemålet med

motionärens förslag behjertansvärdt, någon lagstiftningsåtgärd i^ ämnet

icke vara för tillfället af behofvet påkallad, hvarför Utskottet afstyrkte

motionen. Vid behandlingen i Kamrarne bifölls motionärens förslag af

Andra Kammaren, men afslogs af den Första och hade sålunda förfallit.

Uti den nu till Utskottets handläggning hänvisade motionen förklarar

Herr Andersson, att han föranledts till förnyande af sitt förslaggenom

de starka sympatier, som för detsamma uttalats i Andra Kammaren

under diskussionen i ämnet vid sistlidna års riksdag; och åberopar

Herr Andersson till stöd för förslaget de skäl, som finnas uttalade

såväl i den föregående motionen som i Andra Kammarens protokoll för

den 4 Mars 1882.

Utskottet delai'' fortfarande motionärens åsigt om önskvärdheten

att så mycket som möjligt skydda soldaten mot krogens frestelser under

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1. 5

vapeuöfningstiden och då, enligt hvad till Utskottets kännedom kommit,

något förslag till ny bränvinsförsäljningslag icke heller till denna Riksdag

lärer vara att från Kongl. Maj:t förvänta, har Utskottet ansett förevarande

fråga icke längre böra undanskjutas.

Under diskussionen i ämnet uti Andra Kammaren vid förliden Riksdag

upplystes, att afl iskänkning numera är förbjuden såväl inom åtskilliga

kaserner som å Karlsborg och vid kavallerietablissementet å Ladugårdsgärdet,

och hafva dessa förbud, enligt hvad framstående militärer

enstämmigt vitsordat, verkat synnerligen välgörande å der förlagda truppers

uppförande och disciplin. Med denna erfarenhet för ögonen och då,

enligt hvad Utskottet inhemtat, spritdrycker i händelse af verkligt behof,

såsom vid kall och regnig väderlek, få af militärbefälet efter läkares

hörande till trupp utdelas, finner Utskottet icke vidare någon betänklighet

vid att tillstyrka ett generelt förbud mot iskänkning af ifrågavarande

slag. Ett sådant förbud torde emellertid böra vara ovilkorlig^

ty att, såsom motionären föreslagit, lemna vederbörande öppet att, derest

en större del af truppen sådant önskade, medgifva iskänkning å ifrågavarande

platser, synes Utskottet rent af förkastligt ur disciplinär synpunkt

och äfven ur praktisk hänsyn i allmänhet outförbar^ År man för

öfrigt ense om, att ett förbud mot iskänkning å mötesplatser verkar

välgörande och- utan olägenhet kan införas, synes ingen anledning vara

för handen att tillmötesgå önskningar, som tilläfventyrs kunde framställas

i motsatt rigtning.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,

att § 23 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Vid helsobrunn eller badort, på passagerarefartyg,

eller der värdhusrörelse af annan anledning kan

komma i fråga att under endast någon del af året utöfvas,

dock ej vid lägel-, eller der trupp eljest är för

flere dagar sammandragen, må för kortare tid än år

rättighet till bränvinsutskänkning meddelas af Vår Befallningshafvande,

när vederbörande derom gjort anmälan

o. S. V.»

3:o.

Under framhållande af den gagnande verksamhet till ordningens,

sedlighetens och nykterhetens befrämjande, som utöfvas af bränvinsförsäljningsbolagen

i städerna samt med hänvisning till det förslag, som af
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.

gjfvits af den för öfverseende af gällande författningar angående tillverkning

och försäljning af bränvin in. in. åt Kongl. Maj:t den 24 Augusti

1877 tillsatta komité, tiar slutligen Herr A. P. Lind, med hvilken Herr

J. Marcuson sig förenat, i motion N:o 83 inom Andra Kammaren 1 öreslagit,

att bränvinsförsäljningen å landsbygden måtte ordnas efter enahanda

grunder som i städerna. Till vinnande åt detta syftemål hemställer

motionären:

att sådana ändringar vidtagas och sådana bestämmelser införas i nu

gällande förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och

andra brända eller distillerade spirituösa drycker;

att bolag, dock endast för utminutering, må hädanefter kunna under

enahanda vilkor och på samma sätt få bilda sig å land som i stad:

att bolagen må kunna få bilda sig distriktsvis och omfatta, om dosa

önska, ett eller flere härad, en eller flere kommuner; dock att aldrig

mera än ett bolag får finnas inom eu och samma kommun;

att bolagen alltid af sin årliga nettobehållning till lika fördelning

mellan landstingen och hushållningssällskapen afstå två femtedelar;

att distrikt eller kommuner, som hafva sålunda inrättade bränvinsförsäljningsbolag,

icke få tillgodonjuta någon andel af bränvinsutskänkningsafgifter

från annat håll;

att sålunda inrättadt bolag ej må försälja bränvin till mindre qvantum

än 5 deciliter; och

att bolagen sjelfva bekosta den tillsyn, som för ordningens upprätthållande

vid bolagens försäljningsställen kan finnas af nöden.

Redan den omständigheten att den af Kongl. Maj:t tillsätta komité

för öfverseende af gällande författningar angående tillverkning och försäljning

af bränvin m. in. ej kunde enas om något förslag, utan framstäf

tvenne från alldeles skilda grundsatser utgående, samt att frågan,

ehuru densamma sedan slutet af år 1878 utgjort föremål för Kongl.

Maj:ts pröfning, ej ännu är så utredd, att den kunnat framläggas till

Riksdagens slutliga afgörande, visar till fullo mängden af de svårigheter,

hvarmed denna lagstiftning är förknippad och storleken af de intressen,

som af densamma beröras. Att under sådana förhållanden och

då en framställning från Kongl. Maj:t i denna fråga lärer vara att till

nästa riksdag förvänta nu ingå i någon närmare pröfning af en motion,

som utan någon som helst utredning framställer yrkanden, hvilka afse

en total omgestaltning af nu bestående förhållanden, kan Utskottet e j

finna lämpligt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

JBemllnings-Utskottets Betänkande N:o 1. 7

Utskottet hemställer fördenskull,

att Herr A. P. Linds ifrågavarande motion måtte

af Riksdagen lemnas utan afseende.

Stockholm den 12 Mars 1883.

På Utskottets vägnar:

A. G:son Bennicli.

Reservation:

af Herr N. J. Boström, som ansett, att Herr Hans Anderssons i

B ringåsen motion om underdånig skrifvelse angående förbud för iskänkning

af spirituösa vid läger under vapenöfningstiden eller då trupp

eljest är sammandragen bort af Utskottet afstyrka.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.