Betänkande, angående allmänna bevillningen.
1883-04-23 · 109 sidor, varav 104 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 104 av 109 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1883:7, Betänkande, angående allmänna bevillningen.
Dokumentets text
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
1
N:0 7.
Ank. till Riksd. Kansli den 24 April 1883, kl. 2 e. m.
Betänkande, angående allmänna bevillningen.
Sedan Bevillnings-Utskottet förehaft till behandling dels Kongl.
Maj:ts proposition N:o 6, med förslag till förordning angående bevillning,
af fast egendom samt af inkomst, och dels samtliga till Utskottet
hänvisade motioner rörande allmänna bevillningen, får Utskottet jemlikt
40 § Riksdagsordningen häröfver afgifva betänkande.
_ Uti berörda proposition har Kongl. Maj:t, under åberopande af ett
dervid fogadt protokoll öfver finansärenden för den 8 sistlidne Januari,
dels förklarat sig icke ifrågasätta, att den efter Art. I i nu gällande
bevillningsförordning utgående personliga skyddsafgift vidare borde utgöras,
dels ock föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt
förslag till förordning angående bevillning af fast egendom samt
af inkomst jemte instruktion för taxeringsmyndigheterna; varande detta
förslag af den lydelse här nedan finnes intagen.
Uti nämnda förslag är således icke blott nu gällande bevillningsförordnings
Art. I, utan äfven samma förordnings Art. III utesluten.
Kongl. Maj:t har nemligen, på sätt af omförmälda statsrådsprotokoll
inheintas, i likhet med skatteregleringskomitén ansett de bestämmelser,
som innehållas i artikeln III, vara af beskaffenhet att böra antingen
borttagas. eller ock inryckas dels i förordningen om stämpelafgiften
och dels i en fristående författning angående bevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättigheter, dertill Kongl. Maj:t i proposition N:o
8 framlagt förslag.
Utskottet, som icke har något att anmärka mot den sålunda föreslagna
anordningen att sönderdela nu gällande bevillningsstadga, komBih.
till Riksd. Prof. 1883. 5 Samt. 1 Afd. 6 Eäft. 1
2
Bevillnings-Utslsottets Betänkande N:o 7.
mer framdeles att afgifva utlåtande rörande omförmälda proposition
N:o 8; hvilket Utskottet härmed får
l:o
för Riksdagen anmäla.
Hvad Kongl. Maj:ts förslag, att låta den nu efter Art. I utgående
bevillning upphöra, angår, så har Utskottet ansett denna fråga icke
böra tagas i öfvervägande förr än statsverkets behof blifvit närmare
kända. Lika så och då, beträffande det Kongl. förslaget i öfrigt, förhöjd
bevillning af jordbruksfastighet samt beskattning af inkomst genom
jordbruksrörelse torde ifrågakomma allenast under förutsättning att, på
sätt uti Kongl. Maj:ts till Riksdagens Särskilda Utskott hänvisade proposition
N:o 5 föreslagits, de nu å jorden under form af rustningsoch
roteringsbesvär samt grundskatter hvilande bördor komma att aflyftas,
har Utskottet ansett sig böra tills vidare uppskjuta pröfningen
af de delar utaf förslaget, som angå jordbruksfastighets och jordbruksrörelses
beskattning och dermed stå i närmare sammanhang.
Med anledning häraf har Utskottet förbigått § 1, § 8 mom. 2 a,
§ 10 mom. 5, § 12 punkten a och § 65 i författningsförslaget samt
§§ 5 och 20 i förslaget till instruktion för taxeringsmyndigheterna,
äfvensom den del af en till Utskottet hänvisad, af Herr S. Ljunggren
inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 15, som angår ifrågavarande
ämne; och kommer Utskottet att i dessa delar framdeles afgifva betänkande,
hvilket Utskottet skolat
2:o
för Riksdagen anmäla.
Då emellertid förslaget för öfrigt synes Utskottet komma att
medföra väsentliga förbättringar i bevillningslagstiftningen och sålunda,
oafsedt den utgång öfriga ifrågasatta förändringar i skatteväsendet
kunna erhålla, böra i hufvudsakliga delar af Riksdagen godkännas, har
Utskottet ansett sig böra till Riksdagen inkomma med utlåtande rörande
de delar af förslaget, som äro af beskaffenhet att kunna utan
hänsyn till dessa andra frågor pröfvas.
I afseende på de delar af förslaget, som Utskottet nu behandlat,
har Utskottet funnit sig böra föreslå förutom mindre redaktionsförändringar,
som ej torde påkalla särskild motivering, några ändringar i
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7. 3
sak, för hvilka Utskottet nu går att redogöra, dervid följande förslagets
paragrafföljd.
§ 3 mom. 1.
I första delen af förevarande moment liar Utskottet ansett sig
böra föreslå en redaktionsförändring i syfte att starkare betona, det
taxeringsmyndigheterna vid uppskattning af en egendoms värde icke
böra så uteslutande som hittills varit brukligt rätta sig efter det pris
egendomen vid köp betingat. Momentets lydelse, hvilken i förslaget
är affattad i närmaste öfverensstämmelse med första punkten af § 3 i
nu gällande bevillningsförordning, anger visserligen, att fastighet med
ledning af alla tillgängliga upplysningar skall uppskattas till sitt verkliga
värde, men, enligt hvad Utskottet har sig bekant, är bland beskattningsmyndigheterna
en ganska allmän praxis rådande att, derest en
egendom under de senaste tio åren före taxeringen gått i handel, samt
alldeles särskilda omständigheter icke kunna antagas hafva inverkat
på köpeskillingens bestämmande, så godt som alltid fastställa taxeringsvärdet
till detta belopp. Om än priset kan vara en god ledning
för bedömandet af värdet, bör dock icke allt för mycket afseende dervid
fästas, ty de fall torde icke vara sällsynta, då priset antingen uppdrifves
öfver eller sänkes under det verkliga värdet, utan att sådana
särskilda omständigheter, som afses i instruktionen för taxeringsmyndigheterna,
varit för handen. Den säkraste utgångspunkten vid bedömandet
af det verkliga värdet torde vara att söka i kunskap om egendomens
afkastningsförmåga, och följaktligen lärer kännedom om de
faktorer, som derpå inverka, böra i främsta rummet tjena till ledning
vid egendoms uppskattning, hvilket Utskottet ansett böra framhållas
genom en sådan omkastning af ordställningen i momentet, som Utskottets
förslag utvisar.
Den senare delen af detta moment, till hvilket § 8 mom. 2 b ansluter
sig, innebär en ny princip för uppskattning af värdet å och inkomst
af växande skog och torfmosse. Hittills har inkomst af skogsrörelse
eller torftägt ej särskildt som sådan beskattats, och i fråga om
skogens inbegripande i fastighetsvärdet har författningen ej varit fullt
tydlig, så att ofta skog torde blifvit obeskattad, ej blott då eganderätten
till den samma öfvergått från jordegaren, utan äfven då den
varit i dennes hand.
Under framhållande af dessa oegentligheter och med hänsyn dertill,
att man ansåge sig icke billigtvis kunna inberäkna skogen i fastighetsvärdet,
då jordegaren förlorat dispositionsrätten öfver densamma,
4 Hevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
samt att staten, äfven då jordegaren hade qvar eganderätten till skogen,
ofta ginge i mistning af skatt, enär det stode jordegaren fritt att genom
afverkning eller försäljning förminska eller förinta sjelfva skatteföremålet,
har Kongl. Maj:t föreslagit, att skog skall ingå i fastighetsvärdet
endast i den mån, den är behöflig för husbehof, men för öfrigt
beskattas när egaren af densatnma tager inkomst, dervid äfven den
minsta inkomst af skogsrörelse komme att beskattas, enär enligt förslaget
något afdrag ej borde i detta fall medgifvas. Såsom ännu ett
skäl till stöd för förslaget anför Kongl. Maj:t, att härigenom en förbättring
ur kommunalbeskattningens synpunkt skulle vinnas, i det att,
der afverkning af skog åt annan plägar upplåtas, inkomsten deraf blefve
beskattad ej endast vid afverkningsrättsinnehafvarens sågverk, utan
ock i den ort, der skogen är belägen.
Utskottet finner Kongl. Maj:ts förslag väl grundadt, för så vidt
det afser beskattning af skogsrörelse å annans mark. Deremot har
Utskottet funnit stora betänkligheter möta mot tillämpandet af samma
princip vid beskattning af skogsrörelse å egen mark.
Först och främst skulle det för taxeringsmyndigheterna blifva en
lika mödosam som vansklig uppgift att ej blott bestämma hvad som
skulle anses utgöra hvarje egendoms husbehof, utan äfven beräkna,
hur stor del af befintlig skog, som dertill borde anslås. Redan det
obestämda i begreppet husbehof skulle vålla, att taxeringsmyndigheterna
dervidlag nödgades gå ganska godtyckligt till väga. Derjemte
komme det säkerligen att blifva förenadt med stor svårighet att vid
taxeringen erhålla kännedom, om och i hvad mån å en egendom ringare
afverkning utöfver husbehofvet eller försäljning af skog i mindre
skala under året egt rum. Vidare blefve af det föreslagna beskattningssättet
följden den, att en jordegare, som genom att inskränka sitt
virkesbehof, t. ex. genom anbringande af bränslebesparande eldstäder
eller användande af annat brännmaterial än ved, genom sorgfälligt tillvaratagande
af virkesaffall eller minskadt bruk af gärdesgårdar, o. s. v.,
beredde sig tillfälle att afsätta någon del af den skog, som eljest skulle
åtgått till husbehofvet, komme att beskattas hårdare än den, som ej
iakttoge dylik sparsamhet. I sjelfva verket blefve nemligen den jordegare,
som försålde en del af sitt husbehof, beskattad i dubbelt afseende,
ty, utom det att för den till husbehofvet anslagna skogen erlades
fastighetsbevinning, skulle för allt som deraf försåldes inkomstbevinning
komma att utgöras, hvarigenom hushållning med skog långt ifrån
att befrämjas snarare torde komma att motverkas. Slutligen kan mot
Kongl. Maj:ts förslag göras samma anmärkning, som af Kammarrätten
framstälts i dess utlåtande öfver skattregleringskomiténs förslag. Kärn
-
5
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
marrätten anför nemligen i sitt berörda utlåtande, hurusom förslaget i
vissa fall måste anses innebära en afvikelse från grundsatsen om rättvis
och jemlik beskattning, i det att egaren af en fastighet, som utöfver
husbehofvet hade rik tillgång på skog eller torfmosse, endast till
följd deraf att han må hända under flera år icke afyttrat produkter från
skogen eller torfmossen, enligt förslaget komme att blifva lägre beskattad
än egaren af en annan jordbruksfastighet, hvars tillgång till
skog eller torfmosse icke öfversteg husbehofvet, men som detta oaktadt
uppskattats till samma värde som den förra fastigheten, änskönt denna
fastighet, till följd af den ej anlitade skogens eller torfmossens under
årens lopp stigande värde, måste vid en blifvande försäljning betinga
en högre köpeskilling.
Utskottet har på dessa grunder funnit sig böra föreslå, att växande
skog och torfmosse skola, när dispositionsrätten deröfver är qvar i jordegarens
hand, till hela sitt värde ingå i fastighetsvärdet och genom
fastighetsbevillning beskattas.
För att likväl förekomma, att staten i följd af skogens afverkning
skall förlora en skatteinkomst som varit beräknad att inflyta under en
längre följd af år, har Utskottet derjemte föreslagit en sådan lydelse
af § 8 mom. 2 b, att der afverkning eller försäljning af skog eller torftägt
sker i sådan skala, att egendomens värde derigenom minskas,
skall för dylik rörelse inkomstbevillning påföras. Utskottet har icke
förbisett, att anmärkning här kan göras, att man lemnat rum för godtycke
vid den pröfning, som måste företagas för att afgöra, när skedd
afverkning skall anses medföra minskning af egendomens värde, men
de fall, då sådant godtycke kunde förekomma, blefve i alla händelser
vida färre än när, såsom. Kongl. Maj:t föreslagit, ej blott husbehofvet
och dertill nödig skogstillgång skall pröfvas, utan hvarje äfven den
minsta inkomst genom försäljning af skog eller torf beskattas. En ej
så litet afsevärd vinst af Utskottets förslag blefve för öfrig!, att kommunalbeskattningen
komme att utsättas för mindre vexlingar och ojemnheter,
än om Kongl. Maj:ts förslag antoges.
§ 7.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 36, som behandlats
i sammanhang med § 7, har Herr P. G. Pettersson, till vinnande
af en. mera efter den skattskyldiges tillgång och förmåga lämpad beskattning
än den nuvarande, föreslagit, att bevillningen måtte utgå
efter följande beräkning:
“För inkomst af 1,000 kronor erlägges full bevillning.
6
Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 7.
För inkomst af 900 kronor nedsättes bevillningen med 10 procent.
För inkomst af 800 kronor nedsättes bevillningen med 20 procent.
Och så vidare 10 procents nedsättning i bevillningen för hvarje
understigande 100 kronors inkomst.
Egande taxeringskomitéerna att efter sig företeende omständigheter
helt och hållet eller till någon del befria personer från bevillning,
hvilkas inkomst varierar mellan 100 och 600 kronor.
För inkomst af 2,000 kronor förhöjes bevillningen med | procent.
För inkomst af 3,000 kronor förhöjes bevillningen med 1 procent.
För inkomst af 4,000 kronor förhöjes bevillningen med 1 j procent.
Och så vidare en half procents förhöjning i bevillningen för hvarje
Överskjutande 1,000 kronors inkomst.
Hustru taxeras icke enskilda såvida hon icke drifver särskildt
yrke, har eget kapital eller annan egendom, som af henne ensam besittes,
eller är från mannen skild.u
Utskottet, som icke funnit anledning till någon anmärkning mot
1 mom. i 11 § af det Kongl. förslaget, anser att genom deri medgifna
bevillningsfria afdrag alla billiga anspråk på lindring för de lägre inkomstbeloppen
blifvit tillgodosedda, och då en sådan progressiv beskattning
som den af motionären föreslagna, hvilken skulle leda dertill, att
skatten för de högre inkomsterna blefve lika med eller större än sjelfva
inkomstbeloppet, icke torde kunna ifrågasättas, så har Utskottet, som
ej kunnat biträda Herr Petterssons motion, bibehållit den lydelse af
§ 7, som Kongl. Maj:t föreslagit.
Utskottet hemställer alltså,
3:o
att Herr P. G. Petterssons ifrågavarande motion
måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.
§ 8 mom. 2 b.
Till stöd för Utskottets förslag till förändrad lydelse af denna
punkt åberopas hvad här ofvan under § 3 mom. 1 anförts.
§ 9.
Kongl. Maj:t har här i punkten c) upptagit skatteregleringskomiténs
förslag till beskattning af utländing, som är i riket bosatt
eller såsom resande här uppehållit sig längre tid, dock med den för
-
Bevillning,?- Utskottets Betänkande N:o 7. 7
ändring, att enligt Kongh Maj:ts förslag skattskyldigheten skulle inträda
först efter vistelse i landet under större delen af tre på hvarandra
följande år. _ Efter. komiténs förslag skulle jemväl efter ett års
oat bruten vistelse inom riket skattskyldighet uppstå.
. Då flera andra länders lagar skattskyldighet för utläring
intrader efter ett års vistelse i landet, såsom i Preussen, Danmark,
bachsen och Österrike, eller till och med efter sex månader, såsom i
England och Bern, finner Utskottet ingen anledning, hvarför vi i vår
lagstiftning skulle tveka att tillämpa samma grundsats med afseende
pa har vistande främlingar. Med anledning häraf har Utskottet ansett
sig hora oforandradt upptaga skatteregleringskomiténs förslag.
Som den omständigheten, att städer och menigheter äro fria från
inkomstbevillning, föranleda att i händelse af besvär jemväl städernas
branvmsforsäljnmgsbolag befriats från bevillning för sina inkomster,
men Utskottet for sm del icke kan finna någon giltig anledning, hvarur
ifrågavarande slags rörelse skulle från beskattning undantagas, har
Utskottet ansett sig böra i denna § införa ett uttryckligt stadgande,
som gor dessa bolag 1 beskattningsafseende likstälda med andra.
§ 10.
I mom. 2 a) har Utskottet funnit orden “eller inkomst och förmän.
af jordbruksrörelse“ böra utgå, enär, äfven under förutsättning
att jordbruksrörelse kommer att beskattas, föreskrift derom finnes i
mom. 5.
„ Å morr!'' ^ J5) stadg-as, att vid beräkning af inkomst utaf arbete
ma afdrag ske ‘för ränta å lånt, i rörelsen nedlagdt kapital44. Enligt
skatteregleringskomiténs förslag skulle sådant afdrag få ske endast för
lånt rörelsekapital44. Kongl. Maj:t har, enligt hvad statsrådsprotokollet
upplyser, genom det förändrade uttrycket velat medgifva, att afdrag
finge göras äfven för ränta å skuld, som blifvit, åsamkad för förvärfvande
åt de för rörelsens bedrifvande erforderliga fastigheter.
Utskottet befarar emellertid att ett dylikt medgifvande, hvilket
tor öfrig! skulle ställa egare af annan fastighet i eu fördelaktigare ställning
än egare af jordbruksfastighet, kunde lemna rum för missbruk,
r astighetsegaren kunde nemligen lätt undandraga sig beskattning för
sm fastighet genom att låta inteckna densamma utan att belåna intecknmgarne
och uppvisa gravationsbeviset för taxeringsmyndigheterna,
hvilka 1 dylika fall svårligen kunde vägra afdrag.
På det att i punkten c) slutorden 44m. m.44 icke måtte tydas allt
8 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
för vidsträckt, har Utskottet ansett dem böra utbytas mot “samt andra
dermed jemförliga utgifter. “ .
I punkten e) har Kongl. Maj:t föreslagit, att afdrag ma fa ske bland
annat för missräkningspenningar. Då något sådant afdrag enligt nu
gällande förordning icke eger rum, samt dess medgifvande möjligen
kunde föranleda dertill att missräkningspenningar, till undgående åt
beskattning, komme att ingå i löner till nu ej anad utsträckning, har
Utskottet i sitt förslag uteslutit ordet “missräkningspenningar11.
§ 11-
I mom 1 af denna § har Utskottet, för vinnande af nödig tydlighet,
utbytt orden “och uppgå de icke till 1,800 kronor“ mot “uppgå
de till 1,200 kronor men icke till 1,800 kronor.“
Den frihet från bevillning, som enligt mom. 2 punkten b) tillkommer
bland andra, jernkontoret och vissa sparbanker, har synts Utskottet
böra utsträckas jemväl till allmänna hypoteksbanken och hypoteksföreningar,
i anledning hvaraf ett stadgande i sådant sytte blifvit i namnda
^ Det^i punkten li) af samma moment förekommande uttrycket
“sådan näring, som ej förutsätter fast bostad11, dermed på sätt statsrådsprotokollet
upplyser, endast afses renskötsel, har Utskottet, pa det
att icke annan inkomst, t. ex. af penningerörelse matte undgå beskattning,
funnit böra utbytas mot ordet “renskötsel .
§ 12-
Då stadgandet i punkten b) af denna § synes böra tillämpas äfven
på inkomst af torftägt, har Utskottet vidtagit en förändring i namnda
punkts ordalydelse i sådant syfte. , ~~ + +;n
I sammanhang med denna paragraf har Utskottet för ofngt till
behandling förehaft en af Herr A. P. Danielson inom Andra Kammaren
väckt motion, N:o 53, deri Herr Danielson under åberopande af de skal
som dels anförts i en af samme motionär vid sistlidna ars riksdag vackt
motion, N:o 49, och dels uttalats under diskussionen i Andra Kammaren
den 1 Mars 1882 rörande sistnämnda motion, yrkat, att | J m°m3
i nu gällande bevillningsstadga måtte ändras så, att efter ordet
“mantalsskrifne“ tillägges: , ,, ; , „
“Ordinarie prestmans kontanta löneinkomst skall taxeras och paföras
bevillning inom hvarje församling i förhållande till det belopp
han inom församlingen erhåller; men är han för sådan inkomst berat
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7. 9
%ad till bevillningsafdrag och eger lön från flere församlingar, då
shall bevdlmng påföras inom hvarje församling i män som lönebidragen
förhålla sig till hela lönebeloppet, sedan bevillningsafdraget frånraKnats.
_ I särskild till Lag-Utskottet hänvisad motion, N:o 54, har Herr
Danielson föreslagit sådan förändring i gällande förordning om kommunalstyrelse
på landet, som skulle möjliggöra taxering å skilda orter
åt sådana inkomster, som i förevarande motion afses.
Derjemte yrkas i motionen, att, om ny bevillningsstadga af Riksväg6?;
antages, det af motionären föreslagna stadgandet måtte deri på
lämpligt ställe intagas, äfvensom att, derest stadgandet kunde anses
böra i andra ordalag affattas eller förorsaka ändring i andra paragraer,
vederbörande Utskott måtte vidtaga derutinnan behöfliga åtgärder,
blott hufvudsyftet med motionen ej förfelades. «
Motioner i samma rigtning som den förevarande hafva vid flere
föregående tillfällen blifvit väckta utan att dock tillvinna sig Riksdagens
bifall. Senast sistlidet år blef Herr Danielsons jemväl då framstälda
förslag i ämnet af Bevillnings-Utskottet afstyrkt och af båda
Kamrarne förkastadt.
Utskottet har ej heller nu funnit något vara anfördt, som kunnat
rubba Utskottets förr uttalade åsigt om det ifrågasatta stadgandets
olämplighet. Oafsedt de många praktiska svårigheter, som detsamma
skulle medföra och hvilka, hvad särskilt frågan om bevillningsafdragen
angår, ingalunda torde förebyggas genom motionärens förslag, lär
någon giltig grund knappast kunna påvisas, hvarför den föreslagna
åtgärden icke med^ lika fog borde utsträckas till andra löntagare
än prester, som från skilda kommuner uppbära löneinkomster, såsom
distriktsläkare, veterinärläkare m. fl., hvarigenom dock uppenbarligen
enheten i taxenngssystemet på det betänkligaste skulle förryckas. I
sjelfva verket torde också den obillighet, som i förevarande fall förmenats
ligga i bevillningsförordningens stadganden, mera vara skenbar
an verklig och hafva sill egentliga grund i det rent yttre samband,
som hos oss eger rum emellan den allmänna bevillningen och den
kommunala beskattningen. Om man nemligen äfven i vissa fall såsom
t. ex. då fråga är om bolag, fabriksegare m. fl., hvilka icke blott
under utotvandet af sin rörelse eller näring komma i åtnjutande af de
iordeiar, en kommun i allmänhet bereder sina medlemmar, utan äfven
oltast inom kommunen sysselsätta arbetare, som kunna falla dess fattigvård
till last, måste medgifva det berättigade i kommunens fordran
att utåt ^en inom densamma förvärfvad inkomst erhålla något skattebidrag,
sa torde deremot en dylik fordran icke ega något skäl för sig
Bih. till BiJcsd. Prot. 1883. 5 Samt. 1 Afd. 6 Eäft. 2
10
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
då, såsom i förevarande fall, en motsvarande fördel af de kommunala
inrättningarne eller börda för kommunen icke kan påvisas.
Utskottet hemställer
4:o.
att Herr Danielsons ifrågavarande motion icke
måtte föranleda till någon Riksdagens åtgärd.
§ 23.
I nu gällande bevillningsförordning är antalet ledamöter i bevillningsberedning
å landat bestämdt till tva, högst sex af kommunalstämma
utsedde personer. Kongl. Maj:t har emellertid i sitt förslag
nedsatt detta antal till högst fyra.
Då det likväl i stora kommuner ofta kan vara behöfhgt att bevillningsberedningen
består af mer än fyra personer, samt det, om
sistnämnda antal ej finge öfverskridas, sannolikt i många fall blefve
nödigt att dela dylika kommuner i två beredningsdistrikt, en åtgärd
som enligt Utskottets förmenande bör så mycket som möjligt undvikas,
har Utskottet i sitt förslag bibehållit nu gällande bestämmelse i ämnet.
§ 30.
Som stadgandet att på landet bevillningsberedningens förslagförst
skall till kronofogden öfverlemnas för att sedan af denne tillställas
kommunalstämmans ordförande synts Utskottet förorsaka onödig
omgång och tidsutdrägt, enär i regeln kommunalstämmans ordförande
är boende vida närmare det ställe, der beredningen sammanträder, än
kronofogden, har Utskottet ansett paragrafen böra i detta afseende
omredigeras.
§ 35.
I likhet med skatteregleringskomitén har Utskottet. ansett, ^ att
det antal beredningsdistrikt, hvaraf i regeln bildas ett taxeringsområde,
bör kunna af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej blott ökas, utan
äfven minskas.
§ 42.
Jemte det § 41 indelats i tre moment, har det i § 42 förekom
-
11
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
mande uttrycket »enligt näst ofvanstående §», hvilket möjligen kunnat
tydas så, som om de i denna § stadgade ansvarsbestämmelser vore tilllämpliga
jemväl på bevillningsberedningens ordförande, ändrats till
»enligt mom. 1 och 2 i näst ofvanstående §».
§ so.
I öfverensstämmelse med hvad skatteregleringskomitén föreslagit,
synes Utskottet det antal ledamöter i pröfningsnämnden, som af
taxeringsnämnden skall föreslås, utan olägenhet kunna inskränkas till tre.
§ 55.
Stadgandet i denna paragraf att, då landshöfdingen är hindrad
att bevista pröfningnämndens sammankomster, ordet skall föras af
särskild af Kongl. Maj:t förordnad ordförande har Utskottet, då i allt
fall nämnden, i händelse tiden ej medgifver sådan ordförandes förordnande,
eger att sjelf utse den som skall föra ordet, ansett saklöst
kunna uteslutas, samt nämnden bemyndigas att, så snart landshöfdingen
har förfall, sjelf genast välja ordförande. Derjemte har Utskottet
funnit, att här liksom vid § 40 borde meddelas bestämmelse om den,
som vid dylikt val skall föra ordet.
§ 82.
I denna paragraf föreskrifves, bland annat, att sedan besvär öfver
pröfningsnämnds beslut inkommit till Konungens Befallningshafvande,
skall nämnda myndighet, efter att hafva infordrat vederbörandes utlåtande,
insända handlingarne till Kammarrätten.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, lär emellertid den slutliga pröfningen
af dylika besvär ofta fördröjas derigenom att handlingarne inkomma
till Kammarrätten i ofullständigt skick. I afsigt att befordra
så väl en fullständigare utredning af de öfverklagade frågorna som
dessas skyndsammare behandling, har Utskottet ansett sig böra skärpa
Konungens Befallningshafvandes skyldighet att draga försorg om faxeringsfrågornas
utredning till ett åläggande för nämnda myndighet att
tillse det besvärshandlingarne äro fullständiga, innan de till Kammarrätten
öfversändas, äfvensom att i hvarje händelse beledsaga besvären
med eget utlåtande. Någon betänklighet häremot torde så mycket
mindre kunna framställas, som samtliga de handlingar, hvilka kunna
erfordras för besvärens komplettering, enligt § 66 mom. 2, skola afgiftsfritt
tillhandahållas vederbörande.
12
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
§ 64 mom. 2.
Då stadgandet i detta moment om hemlighållande af skattskyldigs
uppgifter torde böra gälla jemväl med afseende på sådana uppgifter,
som enligt § 18 infordras, samt vederbörandes skyldighet att icke yppa
innehållet af lemnade uppgifter synes böra vara regel och ej göras beroende
af särskildt derom uttryckt önskan från den skattskyldiges sida,
har Utskottet ansett momentet böra erhålla den lydelse författningsförslaget
utvisar.
§ 67 mom. 1.
Som det torde tillkomma jemväl ledamot af pröfningsnämnd att
göra sådan anmälan, som i momentet omförmäles, har Utskottet ansett
uttryckligt stadgande derom böra i momentet införas.
I öfverensstämmelse med vidtagna ändringar i § 3 mom. 1 samt
§ 8 mom. 2 b) af författningsförslaget, har Utskottet dels omredigerat
och till eu paragraf sammanfört de bestämmelser, som förekomma i de
tre första paragraferna af förslaget till instruktion för taxeringsmyndigheterna,
och dels till § 5 i instruktionen fogat ett nytt moment, af
innehåll Utskottets förslag utvisar.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet hemställa,
5:o
*
att Riksdagen, med förklarandet att Kongl.
Maj:ts proposition i de delar Utskottet nu behandlat
icke kunnat oförändrad bifallas, måtte antaga nedanstående
af Utskottet i nämnda delar utarbetade förslag
till förordning angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7. 13
I. sammanhang med behandlingen af förslaget till bevillningsföi
ordning bär Utskottet mbemtat kännedom om de vid propositionen
fogade förslag till formulär för mantals- och taxeringslängd m. m.; men
då frågan om fastställande af dylika formulär, såsom varande af helt
och hållet administrativ natur, icke utgör föremål för Riksdagens pröfning,
har Utskottet icke ansett sig böra fälla något omdöme om dessa
formulärs lämplighet; hvilket Utskottet skolat
6:o
för Riksdagen anmäla.
Stockholm den 23 April 1883.
På Utskottets vägnar:
A. G:son BENNICH.
Reservationer:
sf Herr Hedlund, som ansåg, att Kongl. Maj:ts proposition
rörande den personliga skyddsafgiftens upphörande kunnat och bort
bifallas, oberoende af den utaf Utskottet framstälda förutsättningen;
vid § 3 mom. 1 förra delen:
af Herr Bennich, med hvilken Herrar C. F. Wcern och h. L. Forssell
instämde: “Utskottets förslag att, emot hvad under mera än 20 år varit
stadgadt och i Kongl. propositionen vidhållits, vid uppskattning af fast
egendoms verkliga värde, tillmäta sista köpeskillingen endast ett underordnadt
rum bland de omständigheter, som skola tjena till ledning för
egendomsuppskattningen, måste, efter min tanke, i väsentlig mån försvaga
uppskattningens objektiva tillförlitlighet och lemna rum för nog
vexlande och för en rättvis beskattning äfventyrlig godtycklighet.
Jag hemställer derföre,
att Kongl.. Majds förslag i omförmälda hänseende
måtte af Riksdagen godkännas.“
vid § 3 mom. 1 senare delen samt § 8 mom. 2 ''punkten b:
af Herr H. L. Forssell, som ansåg, att Kongl. Maj ds förslag i
§ 3 inom. 1 och. § 8 mom. 2 punkten b) rörande bevillning, för skogsområde
och för inkomst af skogsafverkning och torftägt egde företräde
framför Uttkottets förslag.
14
Bevillnings- Utskottet s Betänkande N:o 7.
af Herr C. 0. Widmark: “Rättvisan af den förändring uti sättet att
bestämma jordbruksfastighets värde, som här blifvit af Kongl. Maj:t föreslagen,
eller att växande skog och torfmosse utöfver husbehof ej skall tagas
med i beräkningen dervid (§ 3 mom. 1,) utan bevillning i stället erläggas
för inkomst, när växande skog försäljes (§ 8 mom. 2 punkten b), synes mig
i många fall tvifvelaktig. Derjemte lärer man svårligen kunna bedöma
lämpligheten af detta stadgande annat än i sammanhang med de föreskrifter,
hvilka upptagas så väl i § 1 och § 8 mom. 2 punkten a) som
äfven och synnerligast i § 10 mom. 5. Då Utskottet aktat nödigt gorå
frågan om dessa senare bestämmelser hvilande, hade det derför varit
rättast att äfven så förfara med allt, som angår denna störa och för
det skogrika Norrland betydelsefulla förändring rörande bevillningen
för växande skog. Huru kunna rätt bedöma skilnaden emellan Kong!.
Maj:ts förslag och det af Utskottet i detta fall framlagda, innan man
vet huru inkomstbevillningen af jordbruksfastighet enligt § 10 mom.
5 blir bestämd. Oaktadt jag sålunda hyser tvifvel om rigtigheten af
Utskottets tillvägagående, har jag likväl ej kunnat motsätta mig den
förändring Kongl. Maj:ts förslag innebär, ty det kan ej förnekas, att
efter hittills gällande bestämmelser värdet af växande skog icke alltid
såsom sig bort blifvit i taxeringsvärdet inräknadt. Då dessutom fråga
är att förhöja fastighetsbevillningen äfvensom att. införa en fix inkomstbevillning,
grundad på fastighetsvärdet å jordbruksfastighet, hvarigenom
detta senare värde får en ökad betydelse, torde förändringen hafva
skäl för sig, helst den vexling i värde å fastighet, som uppkommer
genom klok hushållning med och vård af dertill hörande skog, eller
genom ett motsatt förfaringssätt dermed, icke genom Kongl. Maj:ts
förslag får något inflytande på egentliga jordbruksbevillningen, utan
endast verkar på inkomstbevillningen för försäljning af skog. Deremot
finner jag Utskottets förslag, som söker medla emellan de äldre bestämmelserna
och Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag, icke rättvist
och lämpligt.
Innan jag öfvergår till att söka visa detta, vill jag dock förutskicka
några antydanden, som afse båda förslagen, för att i min mån
söka klargöra hvad de innebära. Dervid vill jag först framhålla nödvändigheten
af att aktgifva på hufvudregeln för all inkomstbevillniug,.
eller att densamma skall beräknas å “behållna inkomsten*4 (§ 7.). Derefter
vill jag fästa uppmärksamheten derå, att i orter der skogsrörelse
idkas, vare sig för kolning, ved, pappersvirke, sågtimmer in. m. d.,
bestämmes priset på växande skog, så vid hemmansköp som vid
ingående af skogsafverkningskontrakt, icke egentligen och hufvud
-
15
BevUlnings-Utsköttets Betänkande N:o 7.
sakligast efter markens växtlighetsförmåga, utan efter saluvärdet af de
å skogsmarken befintliga träd. Säljaren gör nemligen helt naturligt
sin beräkning på hvad skogen innehåller af allt skogsvirke och söker
få klart för sig hvad den, förvandlad t. ex. till kol, kan lemna i penningar
samt bestämmer sitt salupris derefter, vanligen något lägre än
beräkningen, enär han genom försäljningen befrias från omtanken
m. in. för afverkningen och undgår all den risk, som prisförändringar
innebära. Köparen åter, som för sin rörelse har behof af t. ex. kol,
livilka han vanligen annars direkt inköper, verkställer liknande beräkningar
öfver hvad skogen kan gifva, förvandlad dertill. Detta har till
följd, att uti köpeskillingarne för hemman och afverkningsrätt närmaste
fulla värdet af växande skogen ingår, hvadan ock afverkningsvinsten,
då inköpskostnaden för skogen skall afdragas, lemnar ringa “behållen
inkomst11 att taxera. Sålunda tror jag mig hafva visat, att den föreslagna
förändringen för staten i finaniselt hänseende ej har den betydelse,
som man må hända förestält sig.
Hvad härefter angår företrädet emellan Kongl. Maj:ts och Utskottets
förslag, så är det förra i allt följdugtigt, då deremot det senare
vacklar emellan olika principer. Det förra gör egentliga jordbruksbevillningen
för jordegaren sjelf oberoende af sättet för skogens skötsel,
enär densamma blir enahanda, om skogen sparas eller vanvårdas
och genom försäljning sköflas. Efter detsamma skall ock inkomstbevillning
af skogsförsäljning utgöras af jordegaren endast när inkomst
derigenom erhålles, ej eljest, Detta förslag ger ej anledning till vidlyftiga
beräkningar och undersökningar vid den första taxeringen efter
förordningens införande, enär beskaffenheten af den växande skogen
icke behöfver undersökas i annor händelse, än då det skall afgöras om
densamma är tillräcklig eller ej för husbehofvet vid egendomen, hvilket
lätteligen kan efter normalåtgång bedömas, hvarvid denna förmån
kapitaliserad tillägges det egentliga jordbruksfastighetsvärdet. Anledning
till ändring i sådant värde vid kommande taxeringar, i hvad angår
den växande skogen, kan ej förekomma annat än om förr befintlig
skog till husbehof blifvit förstörd, eller förr saknad sådan tillgång genom
sparsamhet och återväxt tillgodokommit egendomen. Svårighet
att bedöma inkomsten genom försäljning af skog möter ej heller, ty
taxeringsmännens kunskap om hvad som i detta hänseende skett torde
oftast förefinnas eller, der den saknas, lätteligen vinnas.
Alldeles motsatta blifva förhållandena med det af Utskottet framlagda
förslag, enär detsamma föranleder:
att jordbruksbevillningen i alla hänseenden göres beroende af den
16
Bcvillnings-TJtskottets Betänkande N:o 7.
växande skogens vexlande beskaffenhet och värde, vare sig detta värde
ökas genom sparsamhet och odling eller minskas genom försäljning;
att i vanligaste bill bevillningen med anledning af skogsvärdet
utgår oförändrad, när inkomst genom skogsförsäljning njutits och när
sådan inkomst uteblifvit, detta derför att sådan bevillning fixt utgår
efter fastighetsvärdet;
att vid första taxeringstillfället efter förordningens införande
fastighets hela skogsareal skall i afseende å den växande skogen bestämmas
och tilläggas egentliga jordbruksfastighetsvärdet;
att sådan undersökning äfven å hela skogsarealen vid hvarje blifvande
taxeringstillfälle skall verkställas;
att särskildt vid hvarje sådant tillfälle skall pröfvas, om skogsförsäljning
egt rum till den “utsträckning44, att minskning i fastighetsvärdet
uppstått; och ändtligen
att der efter flerårig afverkning obetydligt Överskjutande årsväxten
det slutligen blir märkbart, att egendomsvärdet minskats, och
till följd deraf en inkomsttaxering föranledes, denna må hända kommer
att drabba endast den senaste egaren till egendomen, som icke gjort
sig saker till öfverafverkning.
Ehuru jag nu allenast talat om skogsafverkning, torde vara klart,
att allt är lika i hvad angår torfmosse.
Hvad angår skogsafverkning från annan mark än egarens, äro
båda förslagen byggda på samma princip, men en oegentlighet kommer
ju dock alltid att uppstå enligt Utskottets förslag med den arrendator
af all till ett hemman hörande mark, hvilken verkställer saluafverkning
å hemmanets skog. Sådant hemman skall väl taxeras likasom
andra, d. v. s. med växande skogens värde inbegripet i fastighetsvärdet;
men huru då förfara med den behållna inkomsten af skogsförsäljningen?
För att visa huru de olika förslagen gestalta sig, får jag framställa
följande exempel. En egendoms verkliga värde utgör 100,000
kronor, hvilket ock motsvarar den köpeskilling, som derför blifvit erlagd.
Detta värde, rätt fördeladt, består af:
Inegojordens värde.......................... kronor 20,000: —
Sj elfva skogsmarkens värde, oaf
sedt
den derå växande skogen , „ 20,000: —
Värdet af årliga husbehofvet af
skogsförnödenheter.................. „ 10,000: — 50,000: _
Återstoden växande skogens värde................................. 50,000: —.
Summa kronor 100,000: —.
17
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
Vid egendomens inköp var skogsafverkning börjad och sträckte
sig öfver betydlig del af skogen. Årliga återväxten å skogen, förutom
hvad till husbehofvet åtgår, är af den storlek, att den beräknas till
1,000 kronors värde, och är äfven skogsmarkens grundvärde derefter
lämpadt. Denna egendom kan under t. ex. en tidsperiod af 10 år
skötas på flere olika sätt hvad skogen angår, hvaraf jag här förutsätter
tre fall, eller ett för hvardera af tre personer, A, B och C.
A nedlägger ej allenast kostnad för återsådd och plantering å
den afverkade skogsarealen, hvilken kostnad uppgår till 5,000 kronor,
som anses vara väl använda penningar, utan afyttrar ej heller till afsalu
all den skog, som utöfver husbehofvet motsvarar återväxten. Han
afyttrar nemligen endast för 500 kronor årligen, hvadan skogsvärdet
till följd af denna sparsamhet ökas under decenniet med 5,000 kronor.
B nedlägger ingen kostnad för återsådd och plantering, hvilket
öfverlemnas åt naturen sjelf, men nedsätter ej heller den växande skogens
värde, utan afyttrar endast hvad som motsvarar återväxten, d. v. s.
årligen för 1,000 kronor.
C fortsätter och afslutar under de tre första åren totalafverkningen
till och med å den del, som motsvarar husbehofvet, hvarigenom han till
följd af lyckliga prisförhållanden erhåller eu bruttovinst af 80,000 kronor
och en nettovinst eller behållen inkomst af 20,000 kronor.
Dessa olika personer få under de tio åren erlägga följande bevillningsafgifter:
-
A.
B.
C.
Enligt Kong!. Maj:ts förslag:
fastighetsbevillning och inkomstskatt för
per 100 kronor å taxeringsvärdet 50,000
kronor, gör för 10 år ...................................
Inkomstbevillning för skogsrörelse, 5 kronor
årligen .....................................................
liknande belopp jordbruksbevillning ........
inkomstbevillning för skogsrörelse, 10 kronor
årligen ......................................................
fastighetsbevillning m. m., under 3 år å
50,000 kronors och 7 år å 40,000 kronors
fastighetsvärde...................................................
inkomstbevillning för skogsrörelse, 20 kronor
årligen ........................................................
jordbruksinkomst, 6
kronor 300: —
n 50: — 350:
„ 300: —
„ 100: — 400:
71
258: —
200: — 458:
öre
Vid decenniets slut qvarstå!- fastighetsvärdet för A och B oförändradt
vid 50,000 kronor, men blir för C genom husbehofsskogens
förskingring nedsatt till 40,000 kronor.
Bih. till Biksd, Prof. 1883. 5 Sand. 1 Afd. 6 Häft. « 3
18
Bevillnings-lTtskottets Betänkande N:o 7.
Enligt Utskottets förslag:
A. Fastighetsbevillning och inkomstskatt för jordbruksinkomst
äfven efter 6 öre per 100 kronor
af fastighetsvärdet 100,000 gör ................................ kronor 600: —
B. Alldeles lika belopp......................................................... ,, 600: —
C. Fastighetsbevillning in. m. i 3 år å 100,000 kronors
och i 7 år å 40,000 kronors fastighetsvärde ......... „ 348: —
men derutöfver inkomstbevillning för
skogsrörelse ...................................................... ,, 200: — 54g; —
Vid decenniets slut skall fastighetsvärdet för A höjas till följd af
skogsodling och sparsamhet med 10,000 kronor eller till 110,000 kronor,
för B bibehållas oförändradt, men för C nedsättas till 40,000 kronor.
På grund af livad jag sålunda anfört anser jag, att Utskottet hade
bort tillstyrka Kongl. Maj:ts förslag i hvad det angår senare delen af
§ 3 mom. 1 samt § 8 mom. 2 punkten b).
Vid § 12 punkten b).
De, som sysselsätta sig med skogsrörelse, bestå af tvenne olika
grupper, nemligen egare till förädlingsverk, Indika dertill behöfva
hvarjehanda skogseffekter och för hvilka sålunda skogsrörelsen blott
utgör en förberedande del af deras verksamhet, och sådane personer,
som aflåta sin afverkningsprodukt till den förstnämnda gruppen och
för hvilka sålunda leveransen af t. ex. kol, sågtimmer, pappersmassevirke
m. m. utgör affärens ändamål och slut. Båda bedrifva sin rörelse
antingen från egen mark eller från annans mark, hvarå afverkningsrätt
blifvit förvärfvad. Den förra gruppens affär är lätt att bedöma,
såsom afslutad å den plats der den bedrifvits.
De senares deremot måste betraktas i sin helhet, och bedömandet
af affärens olika delar är helt enkelt omöjlig. Man kan till och
med hafva fullt skäl säga, att de förberedande delarne af verksamheten
endast bestå uti bestridande af utgifter för frambringande af den färdiga
tillverkning, som utgör verksamhetens mål. Då till denna svårighet
att taxera särskilda delar af en förädlingsrörelse, bedrifven af samma
person, kommer, att, såsom förhållandet är med de norrländska större
sågverken vid hufvudelfvarne, affärens taxerande blir fördelad på eu
mängd taxeringsmyndigheter — i ett särskild! fall tror jag mig veta, att
de komma att uppgå till 3 pröfningsnämnder, 20 taxeringsnämnder
och närmare 40 bevillningsberedningar — måste uppstå en sådan brist
på öfverskådlighet af hela affären, att icke en rättvis beskattning utan
dess motsats blifver det resultat, hvartill taxeringsmyndigheterna komma.
För målet att skipa rättvisa emellan kommunerna riskerar man att i
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7. 19
beskattningsväg kränka den enskildes rätt; åtminstone blifver vinnande
af slutlig rättelse, der felaktighet skett, förenadt med besvärligt ändringssökande
så för parter som ej minst.för profvande embetsmyndigheter.
På grund häraf anser jag, att ifrågavarande stadgande måtte erhålla
följande lydelse:
b) läkare af skogsrörelse eller torftägt, hvartill
ock räknas innehafvare af genom köp förvärfvad rätt
till afverkning af skog eller torftägt å annans mark;
för inkomst deraf: der skogen eller torfmossen är
belägen; dock egare till förädlingsverk för af honom
bedrifven afverkning eller torftägt till detsammas uppehållande,
der verket är beläget.“
af Herr O. Jonsson, med hvilken Herr Westman instämde: “Emot
Utskottets beslut att vid uppskattning af jordbruksfastighet inberäkna
värdet af växande skog och hvad dermed står i samband får jag reservera
mig.
Utskottet har såsom skäl för denna i Kongl. Maj:ts förslag vidtagna
ändring anfört dels “vanskligheten att utröna egendomens husbehof,
dels svårigheten att vid taxeringarne erhålla kännedom om de
mindre försäljningar af skog, som under året egt rum och dels hurusom
hushållningen med skog långt ifrån komme att befrämjas derigenom
att den, som inskränkte sitt husbehof under hvad som derför
beräknats, blefve dubbelskattad för hvad han deraf sålde, samt slutligen
att den, som sparade på sin öfriga skog, blefve lindrigare beskattad än
den som afverkade eller försålde densamma. Beträffande då först
det vanskliga att utröna hvad inverkan husbehofstorf eller skog bör
hafva på fastighetens taxeringsvärde, så är denna befarade svårighet i
sjelfva verket endast skenbar, ty då fastighetens verkliga värde skall
bestämmas med ledning af egendomens storlek, beskaffenhet och afkastning,
arrenden och hypoteksvärderingar, så blir hela affären i allmänhet
den, att man vid en sådan värdering icke uti driftomkostnaderna
behöfver taga med värdet af sjelfva ståndskogen för lrusbehofvet,
hvaremot i de fall, då arrenden eller hypoteksvärderingar kunnat
läggas till grund för värdet, allt detta redan är undangjordt. Vill man
återigen på annat sätt söka reda på det värde, hvarmed torf eller skog
till husbehofvet bör ingå uti taxeringen af egendomen, så torde ingen
taxeringsmyndighet finna det “vanskligt-''4 att beräkna värdet af den
skog, som för ett år anses åtgå till bränsle, byggnadsvirke eller gärdsel,
och att sedan multiplicera den siffran med 20. Då dessutom egendomar
med tillgång af torf eller skog endast för husbehof väl komma
20
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
att blifva föremål för köp inom de flesta taxeringsdistrikt, så torde köpeskillingen
i allmänhet äfven kunna utgöra eu ledning vid taxeringen,
hvadan de befarade vanskligheterna i stället borde förflyttas framför
tillämpningen af Utskottets eget förslag.
Icke större betydelse har den anmärkta svårigheten för taxeringsmyndigheterna
att erhålla kännedom om de vare sig större eller mindre
försäljningar af skog, som egt rum inom distriktet under året, ty
varans skrymmande beskaffenhet och sättet för dess förflyttande från
säljare till köpare nästan gör det omöjligt att ens försälja några lass
ved, utan att det blir ganska allmänt bekant och på ett eller annat
sätt kommer till vederbörandes kännedom.
Förbigående de senare af Utskottet anförda skälen, som —jag hade
så när sagt — äta upp hvarandra och derför sakna all betydelse,
öfvergår jag nu till eu kort granskning af Utskottets förslag.
Dervid möter då först den frågan: skall den intagna bestämmelsen
att torfmosse och växande skog, när den innehafves af
jordegaren, bör tagas i beräkning vid fastighetens uppskattning, verkligen
leda till det åsyftade målet, en rättvis beskattning? Derpå vågar
jag svara ett bestämdt nej, ty taxeringsmyndigheterna skola icke med
den bästa vilja i verlden kunna annat än i enstaka fall träffa det rätta
värdet på växande skog, hvars uppskattning fordrar eu så speciel skicklighet
och ett så omfattande arbete, att hvarken det förra kan förutsättas
eller det senare fullgöras. Den ledning, man för öfrig! kan
hafva af köpeskillingen, inskränker sig i detta fall allmännast till endast
den sålda egendomen, emedan värdet af den växande skogen är mycket
olika på i öfriga afseenden likstälda egendomar, beroende på större
eller mindre hushållning, lokala förhållanden m. m. Då nu tillämpningen
af Kongl. Maj:ts eller Utskottets förslag ställer sig alldeles lika för
alla egendomar, som icke hafva tillgång af torf- eller ståndskog utöfver
husbehofvet, men jag förmodar, att till och med den, som ämnar försvara
Utskottets förslag, måste medgifva, att den der “vanskliga “värderingen
af husbehofsskogen, enligt Kongl. Maj:ts förslag, på alla egendomar
med ännu större skogstillgång skall framkalla mindre fel såsom berörande
en mindre del af skogen, än då samma “vanskliga“ beräkning
enligt Utskottets förslag måste omfatta ett mycket större område och
på samma gång gifva anledning till mycket större fel, så borde ingen
tveka i valet emellan dessa förslag. Lika svårt att tillämpa varder
stadgandet i 8 § om inkomstbevillning för afverkning eller försäljning
i sådan skala, att egendomens värde derigenom minskas, ty då växande
skog, som innehafves af egaren, enligt 3 § inverkar på egendomens
värde, bör å ena sidan detta värde höjas i samma mån som egaren genom
BevUlnings-Utskottets Betänkande N:o 7. 21
sparsamhet, sådd eller plantering ökar ståndskogens värde och att då,
å andra sidan, hvarje försäljning af växande ståndskog ovilkorligen
måste minska dess värde, bör egaren derjemte åsättas inkomstbevillning,
åtminstone i alla de fall då ståndskogens värde vid en ny fastighetstaxering
är mindre än vid den föregående.
För att komma till en annan uppfattning af dessa stadganden,
enklare att tillämpa, måste man antaga att Utskottet, i strid med den
tydliga ordalydelsen, menat att mossen eller skogen endast skulle hafva
inflytande på egendomens värde vid vissa tillfällen för längre tidsperioder
och att således en höjning af fastighetsbevillniugen eller åsättande
af inkomstbevillning endast skulle ega rum, då efter en sådan tidsperiod
antingen ståndskogens värde genom sparsamhet eller kultur blifvit
ökadt i det förra eller minskadt i det senare fallet gent emot
värdet vid periodens början. Men om nu också antages, att taxeringsmyndigheterna
till följd af någon oförklarlig ingifvelse skulle komma
till en sådan uppfattning, hur i all verlden skola de då kunna jemföra
ståndskogens värde med dess värde för en längre tid tillbaka! En
följdrigtig tillämpning af Utskottets förslag blir således lika omöjlig
under den stadgade eller antagna förutsättningen.
Hur kommer slutligen rättvisan och jemlikheten i beskattningen
att taga sig ut under förutsättning att skattefrågorna varda lösta och inkomstbevillning,
motsvarande 1 procent af taxeringsvärdet, skall åläggas
jordbruket? .Denna inkomstbevillning för jordbrukarens eget i yrket nedlagda
personliga arbete och derför begagnade inventarier kan hafva ett
visst berättigande, så länge frågan hufvudsakligen gäller jordbrukets
fastighetsvärde, till hvilket skatteobjektet i fråga då står i ett någorlunda
rättvist förhållande, men den kommer deremot att ställa sig på ett annat
sätt till det fastighetsvärde som i sig innesluter värdet af växande skog
eller torfmosse, livilkas tillgodogörande hvarken kräfver några inventarier
eller personligt arbete i annat fall än då skogen är föremål för kultur.
Eu egare af ett skogshemman, taxeradt till 40,000 kronor, deraf
ståndskogens värde utöfver husbehofvet är beräknadt till 30,000, får då
för sitt i jordbruket nedlagda personliga arbete och för derför begagnade
inventarier i inkomstbevillning erlägga 4 procent, då egaren af
ett jordbruk med skog för blott husbehof endast erlägger 1 procent,
Blir detta eu jemlik och rättvis beskattning? Svara ja, den som kan!
Då Utskottets förslag derjemte är principvidrigt deruti, att torfmossen
och ståndskogen i det ena fallet skall ingå i taxeringsvärdet,
men i det andra icke, och att inkomstbevillning antagligen får erläggas
af den som på en gång tillgodogör sig en tioårig afkastning, då
deremot den som under samma tid årligen gör sig till godo samma
22 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
bruttoafkastning undgår densamma, har jag med full tillförsigt om de
betydliga företräden Kongl. Maj:ts förslag har, så väl ur synpunkten af
enhet och lätthet i tillämpningen, föreskrifternas tydlighet somjemlikhet
i beskattningen, yrkat bifall till den senare delen af 1 momentet
i o § af Kongl. Maj:ts förslag, som börjar med orden: “börande dervid
etc.“ samt öfriga i samband med denna stående paragrafer. “
Vid hvad Utskottet i 4:de punkten hemstält angående Herr Danielsons
motion äfvensom vid § 18:
af Herr E. G. Boström: “Mot Utskottets beslut att afstyrka Herr
Danielsons motion får jag reservera mig. Lika litet i år som förliden
år kan jag finna, att de skäl, Utskottet anfört för sitt beslut, äro öfvertygande.
Då det utan tvifvel för mången församling, som till en utom
densamma boende prestman lemnar dryga lönebidrag, måste kännas
hårdt att icke af honom erhålla något som helst bidrag till sina
kommunalutskylder, samt, så vidt jag förstår, ej någon afsevärd svårighet
lärer uppstå vid taxering af en prestman inkomst der den utgår,
kan jag ej annat än i hufvudsak tillstyrka motionen. Denna princip,
att beskatta en inkomst der den utgår, är för öfrigt ej ny, den har
redan sedan derå år tillämpats genom stadgandet, att handelsrörelse,
bolag m. fl. skola beskattas på de olika ställen, der rörelsen bedrifves,
och har i nu föreliggande författningsförslag funnit eu än vidsträcktare
tillämpning genom stadgandena i punkterna b, c och h af denna paragraf.
Om det ock må vara sant, att denna princip ej alltid kan tilllämpas
såsom i fråga om de distriktsläkare och veterinärer, hvarom
Utskottet talar, synes mig dock detta ej böra utgöra hinder att tilllämpa
densamma, der det låter sig göra. På dessa skäl och då nu
mera förfallit det ofta åberopade hindret, att eu ny bevillningsförordning
vore att förvänta, får jag hemställa, att Herr Danielsons motion måtte
på det sätt bifallas, att till § 12 fogas en ny punkt af följande innehåll:
innehafvare af presterlig befattning; inom hvarje kommun:
för derifrån utgående aflöningsförmåner.
I § 18 stadgas, att skattskyldig är, då bevillniugsberedningens
ordförande det äskar, förpligtad att inom åtta dagar lemna uppgift om
sin inkomst; i mom. 4 af § 19 föreskrifves, att uraktlåtenhet häraf
medför förlust af rätt att öfverklaga pröfningsnämnds beslut, hvarjemte
enligt § 26 anteckning om sådan uraktlåtenhet skall af beredningens
ordförande göras i taxeringslängden.
Af det den Kongl. propositionen bifogade statsrådsprotokollet framgår,
att Kongl. Maj:t, som funnit den obligatoriska sjelfdeklarationen
ej böra införas, såsom eu utväg till upplysnings erhållande föreslagit
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7. 23
det helt nya stadgande, som återfinnes i denna paragraf. Den skattskyldige
blefve nemligen derigenom ej underkastad en obligatorisk
sjelfdeklaration, då det stode i hans eget skön att bestämma, om han
ville lemna begärd uppgift eller underkasta sig det äfventyr, som för
uraktlåtenhet deraf stadgades i § 19 mom. 4.
För min del skulle jag ej hafva något att erinra mot införande
af den obligatoriska sjelfdeklarationen och har ej heller något mot
flen början dertill, som nu kan vara gjord. Men jag finner det ej vara
i sin ordning, att en skattskyldig kan förlora sin rätt att öfverklaga
ett beslut, som han anser förnärma sin rätt, endast genom en anteckning
i taxeringslängden af beredningens ordförande. Först tillåter jag
mig påpeka svårigheten för honom att afgöra, från hvilken dag de
bestämda åtta dagarne skola beräknas. Jag föreställer mig nemligen
att som regel kommer ordföranden att genom bref begära den behöfliga
uppgiften. Men nu kan lätteligen ett bref förkomma, eller den
skattskyldige genom sjukdom, bortresa eller annat lagligt förfall vara
hindrad att inom den bestämda tidrymden lemna den äskade uppgiften.
Jag föreställer mig till och med, att tilläfventyrs någon skattskyldig,
som ej med blida ögon ser detta nya stadgande, kan söka undandraga
sig ej blott aflemnande af uppgift, utan ock det för underlåtande deraf
stadgade äfventyr genom förklarande, att han ej från beredningens ordförande
bekommit någon framställning om aflemnande af uppgift å sin
inkomst. I enlighet med författningen gör nu ordföranden en anteckning
i längden och rätten att klagan öfver pröfningsnämndens beslut
skulle vara förlorad. Men näppeligen kan man förlora denna sin
rätt förr, än det kan lagligen visas, att man försummat fullgöra, hvad
för sådan rätts bibehållande är stadgadt. Denna bevisningsskyldighet
kan dock ej åligga den, som vill klaga. Beredningens ordförande deremot
skulle vara skyldig dertill. Men på honom har i den nya författningen
så mycket bli t vit lagdt, att man ej torde böra belasta honom
med det besvär och de kostnader, som äro erforderliga för att, der så
behöfves, lagligen styrka, att den skattskyldige uraktlåtit lemna honom
affordrad uppgift. Endast som det sällsyntaste undantag lärer derföre
eu ordförande komma att tillämpa denna paragraf. Då en enskild arbetsgivare
är enligt § 17 skyldig att på begäran af beredningens ordförande
lemna uppgift om hos honom anstälda personers löner och
andra förmåner, och han vid uraktlåtenhet häraf ej blott kan fällas till
böter, utan ock af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vid vite förständigas
lemna den äskade uppgiften, synes mig i öfverensstämmelse dermed
kronobetjening vid anmodan böra vara förpligtad affordra skattskyldig
sådan uppgift, som i § 18 afses. Härigenom blifver berednin
-
24
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
gens ordförande i tillfälle att med officiel! intyg styrka, så väl att uppgift
blifvit den skattskyldige affordrad som ock när sådant skett.
På dessa skäl och på det att författningens stadgande ej må
blifva en död bokstaf, har jag ansett, att till § 18 borde fogas ett
tillägg af följande lydelse:
Vederbörande kronobetjening är, när bevillningsberedningens
ordförande det äskar, skyldig tillhandagå vid anskaffande af sådan
uppgift.u
I denna reservation, för så vidt den afser Herr Danielsons motion
instämde Herrar A. Andersson, C. A. Jönsson och N. J. Boström;
Vid §11:
af Herr Nyström: “Emot hvad Utskottet föreslagit i § 11, angående
existensminimum samt lindring för lägre inkomst, om hvars slutliga
behandling jag såsom suppleant fått deltaga, får jag afgifva följande
reservation:
Utskottet har så väl rörande stämpelafgiften som angående allmänna
bevillningen uppskjutit slutliga behandlingen eller aflemnande!
af dess betänkande rörande af Kongl. Maj:t föreslagna nya större förhöjningar
eller förändringar af gällande afgifter intill dess sig visat,
om utgången af de s. k. stora frågorna påkalla dessa förhöjningar;
och Utskottet har, af orsak att personella skyddsafgifter möjligen ej
kunde för de ökade statsbehofven upphöra, uppskjutit afgifva yttrande
derom tills nämnda stora frågor blifvit afgjorda. Mig vill det synas
som skulle ock Utskottet på samma goda skäl hafva kunnat dröja med
att afgifva sitt yttrande om nämnda § i hvad den afser höjandet af
existensminimum från 400 till 500 kronor och beskattningsfrihet för
450 kronor i stället för 300 kronor, när inkomsten understiger 1,200
kronor, Indika bestämmelser säkerligen äfven komma att väsentligt förminska
statens och kommunens inkomster. Och om Utskottet nödvändigt
velat redan nu afgifva slutligt betänkande derom, utan afseende derå om de
för skyddsafgiftens upphörande, rust- och roteringsbesvärens samt grundräntans
afskrifning och i öfrigt för försvaret ökade utgifter, allt uppgående
till säkerligen 20 millioner kronor årligen, icke medgifva nämnda
eftergifter i afseende å allmänna bevillningen, så hade dock Utskottet,
enligt mitt förmenande, bort komma till annat resultat än som skett
genom att helt enkelt instämma i Kongl. Maj:ts förslag om de ökade
eftergifterna, fastän man samtidigt måste på andra håll uppsöka mer
eller mindre lämpliga beskattningsföremål, såsom arfskatt, bränvin^ - skatt, stämpelskatt och dylikt för att fylla statsbehofven och ändå ej i
längden skall kunna undgå att gripa till förhöjd bevillning.
25
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
Jag har uti en till Särskilda Utskottet remitterad motion (N:o 29)
an ty dt, att jag var med om rust- och roteringsbördans afskrifning samt
grundskatternas aflösning, under förutsättning att värnpligten fördubblades,
att försvaret i öfrigt ordnades på bästa sätt, vare sig genom indelningsverkets
bibehållande för statens räkning, eller genom värfvad
stam, samt under förutsättning derjemte att en ny rättvis bevillningsförordning
infördes, utgående på upphörandet af personella skatter,
men deltagandet i statens utgifter i förhållande till hvars och ens
skatteförmåga eller inkomst, utan afdrag af lefnadskostnader och räntor,
denna inkomst må komma af kapital, lön, fastighet, boskapsskötsel,
handel, skogsbruk eller hvad det vara må, allt under iakttagande likväl
att inkomsten från fastighet icke annat än i angifna undantagsfall beräknades
lägre än 5 för 100 af antagna egendomsvärdet, att lindring
af till exempel medgåfves för mindre säker inkomst, att nuvarande
existensminimum 400 kronor bibehölles och att beskattningsfrihet under
1,800 kronors inkomst medgåfves för 100 kronor från 1,800 till
och med 1,300 kronors inkomst, för 200 kronor derunder till och med
800 kronor och för 300 kronor under 800 kronors inkomst.
Utgående från dessa åsigter, som jag ej funnit skäl frångå, samt
i betraktande deraf:
att frågan om förändring i existensminimum från 400 till 500
kronor samt om ökad lindring för inkomst under 1,800 kronor bör afgöras
i sammanhang med frågorna om skyddsafgiftens borttagande samt
införandet af arfskatt och inkomstbevillning för rörelse af jordbruksfastighet
in. m. samt således anstå tills det sig visat om och i hvad
mån utgången af de stora frågorna kommer att fordra ökade skatter
eller medgifva lättnader uti nuvarande;
att det ej är af nöden att förändra existensminimum från 400 till
500 kronor samt öka beskattningsfriheten från 300 till 450 kronor, när,
såsom Kong]. Maj:t och jemväl Utskottet föreslagit, det afgiftsfria beloppet
kan vid hög bostadskostnad och ömmande omständigheter, än
vidare nedsättas med högst 200 kronor, och när det är att antaga att
eftergifterna skulle tillkomma egentligen den mest arbetsföra befolkningen
och äfven den som skattar för utlånta kapital af ända till 35,000
kronor, i hvilket fall väl ej rimligen någon eftergift bör ifrågakomma;
att ifrågavarande förändringar ej böra medgifvas äfven derför, att
personella i förhållande till inkomst ej stående skatter, böra företrädesvis
förminskas, och att många af landets kraftigaste och mest arbetsföra
invånare, hvilka kunna och böra deltaga i utgifter till stat och
kommun, skulle till berättigadt missnöje för dem, som äro öfver strecket
och måhända hafva vida svårare för skattens utgörande, befrias;
Bih. till RiJcsd. Prot. 1883. 5 Sami. 1 Åfd. 6 Raft.
4
26 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
att man i sjelfva verket genom ifrågavarande eftergifter gör mera
skada än gagn för dem, som skulle erhålla desamma, enär rättigheten
att deltaga i kommunens angelägenheter och utsigten att i mån af stigande
upplysning få det politiska strecket flyttad t till 400 kronors inkomst,
såsom Andra Kammaren velat medgifva, men hvilket allt skulle
förloras, väl måste uppväga den nu föreslagna ändringen i bevillningsförordningen;
att
detta deltagande, skulle, i vida högre grad än skatteregleringskamitén
antagit rörande bibehållandet af mantalspenningar, som ej
medföra kommunal eller politisk rösträtt, blifva ett uuttryck af det aktiva
medborgarskapetu och i många hänseenden verka fördelaktigt; och slutligen
att
det ofta ej med någon säkerhet kan bestämmas när inkomsten
uppgår till 1,800 eller 1,799 kronor, då afdrag får ske, samt blir derför
nödigt göra öfvergången till skat-telindring så litet skarp som möjligt,
får jag, hvad ifrågavarande 11 § beträffar, yrka återremiss i syfte,
att existensminimum bibehålies vid 400 kronor,
att skattefrihet må ske för 100 kronor för inkomst
under 1,800 till och med 1,300 kronor, för 200 kronor
för inkomst under 1,300 till och med 800 kronor
och för 300 kronor för inkomst under 800 kronor,
och att ytterligare lindring må kunna ske med högst
200 kronor, när hög bostadskostnad eller ömmande
omständigheter eller mindre säker inkomst är i fråga.41
Derjemte har Herr C. F. Wcern anhållit få antecknadt, att han
icke deltagit i slutliga behandlingen af § 12 punkten b), äfvensom
Herr Hedlund, att han icke deltagit i behandlingen af Herr Danielsons
motion.
f
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
27
Förslag
till
Förordning
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.
(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Bevillning af fast egendom.
§ i. § i.
För all inom riket belägen fast (Hvilande.)
egendom, hvartill ock räknas frälseränta.
, skall, med de undantag, som
i § 4 upptagas, bevillning utgöras
med fem öre för hvarje fulla ett hundra
kronor af fastighetens uppskattade
värde.
§ 2. § 2.
Bevillning för fast egendom er- (Oförändrad.)
lägges af egaren, utom i följande fall,
då bevillningen utgöres af innehafvare^
nemligen:
a) för jordegendom, som besittes
med stadgad åborätt, eller är af allmän
myndighet eller af stiftelse till
begagnande mot lifstidsstädja upplåten,
samt för skogsområde, som
blifvit upplåtet till bergshandteringens
understöd, till sågverk eller
kanalbolag, eller ock innehafves af
stad eller annan menighet;
h) för jordegendom eller annan
28
Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 7.
fastighet, som antingen är till boställe
eller eljest på lön anslagen,
så vida egaren enligt § 4 a) eller
b) är från fastighetsbevillning fri
och hela fastigheten är åt endast en
person upplåten;
c) för lägenhet, som är till besittning
på viss tid eller på lifstid
från annan egendom afsöndrad.
§ 3.
Mom. 1. Fast egendom skall uppskattas
till sitt verkliga värde med ledning
af köpeafhandlingar, arrendeeller
hyresafgifter, värderingar för
samma egendoms belåning eller försäkrande
mot brandskada samt öfriga
om hvarje särskild egendoms
storlek, beskaffenhet och afkastning
erhållna uppgifter eller inhemtade
upplysningar; börande dervid, och
enär inkomst genom försäljning af
skog eller torf beskattas enligt §
8 mom. 2 5), torfmosse och växande
skog tagas i betraktande endast i
den mån de anses erforderliga till
husbehof.
Mom. 2. Frälseräntas kapitalvärde
uppskattas till tjugu gånger det belopp,
hvartill samma ränta efter nästföregående
års markegång uppgått,
så framt icke räntan, i enlighet med
§ 14 i Kongl. kungörelsen den 11
Maj 1855, utgår efter medelmarkegångspris,
i hvilket fall detta senare
bör läggas till grund för beräknandet
af räntans belopp. Dock iakttages,
att frälseräntas kapitalvärde
alltid sättes i fulla hundratal kro
-
§ 3.
Mom. 1. Fast egendom skall uppskattas
till sitt verkliga värde. Detta
värde bestämmes med ledning af de
om hvarje särskild egendoms storlek,
beska]}''enhet och afkastning inhemtade
upplysningar samt erhållna uppgifter
om arrende- eller hyresafgifter, köpeafhandlingar
och värderingar för egendomens
belåning eller försäkrande mot
brandskada; skolande dervid värdet
af torfmosse och växande skog, som
innehafves af annan än jor degar en, ej
tagas i beräkning, enär inkomst deraf
beskattas enligt § 8 mom. 2 b).
Mom. 2. (Oförändradt.)
29
Bevillnings-UtsJeottets Betänkande N:o 7.
Dor, så att möjligen Överskjutande
belopp icke beräknas.
Mom. 3. Det värde, hvartill fast
egendom blifvit uppskattad, skall
utan förnyad uppskattning bibehållas
oförändradt under tre år, derest icke
under tiden mellan tvenne på hvarandra
följande allmänna fastighetstaxeringar
sådana inträffade förhållanden,
som i § 4 af den för taxeringsmyndigheterna
utfärdade instruktion
närmare omförmälas, påkalla
förändrad värdering.
Mom. 4. Uppskattning af värdet
å sådan fast egendom, som omförmäles
i § 4 c), eger icke rum.
§ 4.
Fastiglietsbe vinning erlägges
icke af:
a) staten;
b) städer och andra menigheter,
akademier, vetenskapliga samfund,
allmänna undervisningsverk och
barmhertighetsinrättningar: för dem
tillhöriga allmänna platser, tomter
och byggnader;
regementen och officerscorpser:
för deras vid mötesplatser till begagnande
under mötena uppförda byggnader;
samt
enskilda personer eller samfund:
för dem tillhöriga kyrkor och bönehus;
allt
dock endast så framt nu omförmälda
allmänna platser, tomter,
byggnader, kyrkor och bönehus icke
lemna egaren någon inkomst; börande
i motsatt fall fastighetsbevillning
utgöras för så stor del af fastig
-
Mom. 3. Det värde, — — —
— —, som i § 2 af den för taxe
ringsmyndigheterna
utfärdade instruktion
— — — — — —--
— — — — värdering.
Mom. 4. (Oförändrad.)
§ 4.
(Oförändrad.)
30 Bcvillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
hetens taxeringsvärde, som enligt
den i instruktionen för taxeringsmyndigheterna
bestämda grund motsvarar
inkomstbeloppet; och
c) egare af kanal, jernväg och
annan farväg eller farled samt flottled:
för den mark, som af anläggningen
upptages, äfvensom för sjelfva
kanal- och vägbyggnaden, hvarunder
jemväl inbegripas de för anläggningens
begagnande erforderliga
stationshus, verkstäder och andra
byggnader.
§ 6- § S.
Vid uppskattning af fast egen- (Oförändrad.)
dom skola särskilda värden, slutande
å fulla hundratal kronor, utsättas;
a) ä jordbruksfastighet:
för hvarje hemman och jordlägenhet
eller, om hemmanet eller
lägenheten består af två eller flere
brukningsdelar eller afsöndring af
jord derifrån egt rum, för hvarje
sådan brukningsdel eller jordafsöndring;
samt
för skogsområde, som omförmäles
i § 2 a);
b) å annan fastighet:
för tomt i stad, köping och dermed
jemförlig ort;
för åbyggnad å sådan tomt;
för lägenhet med tillhörande
åbyggnad, då lägenhetens hufvudsakliga
värde utgöres af åbyggnaden;
för byggnad, belägen på jordbruksfastighet,
men icke afsedd för
det derå drifna jordbruk eller dit
hörande näring;
31
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
för fiske, som är i jordebok särskild!
upptaget; samt
för frälseränta.
§ 6.
Fast egendom taxeras inom den
ort, der egendomen är belägen.
§ 6-
(Ofö rändrad.)
Bevillning för inkomst af kapital och arbete.
§ 7
För all behållen inkomst, vare
sig af kapital eller arbete, skall, med
de undantag, som i § 11 omförmälas,
bevillning erläggas med en för
hundra af inkomstbeloppet.
§ 8-
Mom. 1. Till inkomst af kapital
räknas:
a) ränta af utlånade eller i räntebärande
obligationer nedlagda eller
hos penningeförvaltande verk eller
enskilde insatta penningar; samt
b) krono- och kyrkotionde eller
ersättning derför, som åtnjutes af
patronus ecclesias.
Mom. 2. Till inkomst af arbete
räknas:
a) den inkomst och förmån af
iordbruksrörelse å egen eller annans
mark, som förvärfvas medelst det i
rörelsen nedlagda arbete och dervid
använda inventarier;
b) inkomst genom skogsafverk
-
§ i
(Oförändrad.
)
§ 8.
Mom. 1. (Oförändradt.)
Mom. 2. Till inkomst af arbete
räknas:
a) (Hvilande.)
b) Inkomst genom försäljning eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
• 32
ning eller torftägt å egen eller annans
mark för annat ändamål än
husbehof eller genom försäljning af
växande eller afverka^ skog eller
af torf;
c) inkomst af annan rörelse eller
yrke, såsom:
1 :o) af bergsbruk, kalk- och stenbrott
jemte dertill hörande verk, inrättningar
och näringar; qvarnar och
sågverk; fabriker, mekaniska verkstäder,
bränvinsbrännerier och andra
för varors tillverkning eller förädling
anlagda inrättningar; mejerihandtering
och andra binäringar till
jordbruket i den mån de icke afse
tillgodogörande af eget jordbruks
produkter; penningerörelse, handelsrörelse,
skeppsrederi, sjöfart, handtverk
eller annan näring;
2:o) af till allmän trafik upplåten
kanal, jernväg eller annan farled
samt flottled; och
3:o) hvad som förvärfvas genom
utöfning af vetenskap, konst eller
handaslöjd;
d) inkomst och förmån af tjenst
eller särskilt uppdrag, såsom: aflöning,
arfvode, traktamente, sportler,
bostad, derest icke fastighetsbevillning
derför af löntagaren utgöres,
och annan med allmän eller
enskild tjenst förenad förmån; så
ock den behållna inkomst, som, enligt
gällande föreskrifter, kan vid
lediga ecklesiastika sysslor tillfalla
de under konsistoriernas vård eller
annan allmän förvaltning stälda
kassor;
e) pension, lifränta, eller undan
-
afverkning eif skog eller genom torftägt
ä annans mark; äfvensom å egen
mark, när sådan försäljning och afredning
eller torftägt eger rum till
den utsträckning att egendomens värde
derigenom minskas,
c) (Oförändradt.)
d) (Oförändradt.)
e) (Oförändradt.)
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7. 33
tagsförmån äfvensom gratifikation af
annan än enskild gifvare;-
f) all annan i denna § ej sär- f) (Oförändradt.)
skildt omförmäld inkomst, som icke
är genom fastighetsbevillning beskattad.
§ 9.
Skyldige att utgöra inkomstbevillning
äro:
a) svensk medborgare, som är i
riket bosatt: för all den inkomst,
han åtnjuter, vare sig här eller från
utrikes ort;
b) svensk medborgare, som icke
är i riket bosatt: för den inkomst,
han härifrån åtnjuter;
c) utländing, som är i riket bosatt
eller här uppehållit sig såsom
resande under större delen af tre
på hvarandra följande år, eller som
här idkar näring, eller härifrån uppbär
lön eller pension: för den inkomst,
som af honom här förvärfvas
eller härifrån åtnjutes eller ock, utifrån
införd, här användes.
Hvad här ofvan säges om enskild
person, gälle ock i tillämpliga
delar om menigheter, samfund, verk
och inrättningar samt andra juridiska
personer, i den mån de icke
äro i denna förordning från inkomstbevillning
frikallade, äfvensom om
oskiftade sterbhus och bolag.
§ 9.
Skyldige att utgöra inkomstbevillning
äro:
a) (Oförändradt.)
b) (Oförändradt.)
c) utländing, som är i riket bosatt
eller här uppehållit sig såsom
lisande vare sig fortfarande under
ett är eller under större delen af tre
på hvarandra följande år, eller som
bär idkar näring, eller härifrån uppbär
lön eller pension: för den inkomst,
som af honom här förvärfvas
eller härifrån åtnjutes eller ock,
utifrån införd, här användes.
Hvad här ofvan säges om enskild
person, gälle ock i tillämpliga
delar om menigheter, samfund, verk
och inrättningar samt andra juridiska
personer, i den mån de icke äro
i denna förordning från inkomstbevillning
frikallade, äfvensom om
oskiftad! sterbhus och bolag, derunder
jemväl inbegripna sädana som
enligt särskild författning äro skyldiga
afstå sin vinst.
Bill. till IRiksd. Prof. 1883. 5 Sami. 1 Afd. 6 Höft.
34
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
§ 10.
Grunder för inkomsternas beräknande.
Mom. 1. Inkomst af kapital och
arbete taxeras för det löpande året.
Mom. 2.
a) Inkomst af kapital och annan
inkomst af arbete än lön, pension
eller inkomst och förmån af jordbruksrörelse,
upptages med det belopp,
hvartill inkomsten under nästföregående
året uppgått, med iakttagande
likväl, dels att inkomsten
första året den åtnjutes, äfvensom
då den icke åtnjutits för hela föregående
året, skall upptagas med det
belopp, hvartill densamma, enligt de
upplysningar, taxeringsmännen kunnat
förskaffa sig, skäligen må anses
för det löpande året uppgå, dels och
att, då inkomsten under det löpande
året upphör, densamma upptages
med det belopp, som, med det nästföregående
årets inkomst till beräkningsgrund,
motsvarar den tidrymd
af det löpande, året, för hvilken inkomsten
åtnjutes.
b) Med allmän eller enskild tjenstebefattning
förenad lön så ock
pension upptages med det belopp,
hvartill densamma för det löpande
året blifvit i stat eller annorledes bestämd;
börande deremot med tjenstebefattning
förenade tjenstgöringspenningar,
dagaflöning, sportelersättning
och obestämda eller extra inkomster
beräknas på sätt under a)
är föreskrifvet.
c) Vikariatsarfvode, arfvode för
uppdrag af öfvergående beskaffenhet
och all dylik tillfällig inkomst, som
§ io.
Grunder för inkomsternas beräknande.
Af om. 1. (Oförändradt).
Mom. 2.
a) Inkomst af kapital och annan
inkomst af arbete än lön eller pension
upptages med det belopp, hvartill
inkomsten under nästföregående
året uppgått, med iakttagande likväl,
dels att inkomsten första året den
åtnjutes, äfvensom då den icke åtnjutits
för hela föregående året, skall
upptagas med det belopp, hvartill
densamma, enligt de upplysningar,
taxeringsmännen kunnat förskaffa
sig, skäligen må anses för det löpande
året uppgå, dels ock att, då inkomsten
under det löpande året upphör,
densamma upptages med det belopp,
som, med det nästföregående årets
inkomst till beräkningsgrund, motsvarar
den tidrymd af det löpande
året, för hvilken inkomsten åtnjutes.
h) (Oförändradt.)
c) (Oförändradt.)
35
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
härflutit af annan den skattskyldiges
verksamhet än hans redan till
beskattning taxerade tjenst, rörelse
eller yrke, och som tillfallit honom
så sent under ett år, att densamma
icke kunnat af det årets taxeringseller
pröfningsnämnd beräknas, taxeras
till bevillning det näst derpå
följande året.
d) Lön och annan inkomst, som
utgår i spanmål eller persedlar, upptages
med det kontanta belopp, den
efter senast för orten faststäldtmarkegångspris
utgör.
Mom. 3. Vid beräkning af inkomst
utaf kapital och arbete må
afdrag icke ske:
a) för den skattskyldiges och
hans familjs utskylder och lefnadskostnader
samt dertill hänförliga utgifter
;
b) för arrende- eller hyresvärde
å sådan, kanal, jernväg och annan
farled samt flottled tillhörande, mark
och byggnad, som enligt § 4 är fri
från bevillning;
c) för ränta å den skattskyldiges
eget, i hans rörelse eller yrke nedlagda
kapital;
d) för hvad som användes till fast
egendoms förbättring, tillökning af
inventarier eller kapitalafbetalning
å skuld.
Mom. 4. Deremot md afdrag ske:
vid beräkning af inkomst
utaf kapital:
för ränta å upplånadt kapital;
vid beräkning af inkomst
utaf arbete:
a) för det genom fastighetsbevillning
beskattade, hyresvärdet mot
-
d) (Oförändradt.)
Mom. 3. (Oförändradt.)
Mom. 4. Deremot — — — —
— — — — utaf arbete:
a) (Oförändradt.)
36
B&villnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
svarande, belopp af fem för hundra
af taxeringsvärdet å fastighet, som
af egaren begagnas till utöfvande
af sådan verksamhet, hvarom i § 8
mom. 2 c) l:o och 3:o sägs;
b) för ränta å lånt, i rörelsen nedlagdt
kapital;
c) för omkostnader för bedrifvande
af rörelse eller yrke, såsom:
arrende- eller hyresafgift, underhåll
af fastighet och inventarier, aflöning,
föda och öfriga kostnader för de i
och för rörelsen använda biträden
och arbetare, m. in.;
d) för kostnader, som äro förenade
med utöfning af vetenskap,
konst eller handaslöjd;
é) för hvad som anvisats till bestridande
af de med erhållna tjenster
eller uppdrag förenade särskilda
kostnader, såsom resekostnadsersättning,
å stat uppförd häst- och båtlega,
officerares lönetillägg för tjenstehästar
samt fourageringsersättning,
anslag till skrifmaterialier och
andra expenser, missräkningspenningar,
dagaflöning eller traktamente
för förrättning å annat ställe, än
tjenstemans eller i förrättningen deltagande
persons vanliga boningsort,
arfvode, dagaflöning eller traktamente
för kommendering utom station,
fältaflöning under krigstid, samt arfvode
eller traktamente för riksdag
eller revision å annan ort, än der arfvodes-
eller traktamentstagaren är
bosatt;
f) för följande med embete och
tjenst förenade utgifter, nemligen:
den afgift tjensteman, såsom sådan,
b) för ränta å lånt rörelsekapital;
c) för omkostnader för bedrifvande
af rörelse eller yrke, såsom:
arrende- eller hyresafgift, underhåll
af fastighet och inventarier, aflöning,
föda och öfriga kostnader för
de i och för rörelsen använda biträden
och arbetare samt andra dermed
jemförlig a utgifter
d)
(Oförändradt.)
e) för hvad som anvisats till bestridande
af de med erhållna tjenster
eller uppdrag förenade särskilda
kostnader, såsom resekostnadsersättning,
å stat uppförd häst- och båtlega,
officerares lönetillägg för tjenstehästar
samt fourageringsersättning,
anslag till skrifmaterialier och
andra expenser, dagaflöning eller traktamente
för förrättning å annat
ställe, än tjenstemans eller i förrättningen
deltagande persons vanliga
boningsort, arfvode, dagaflöning
eller traktamente för kommendering
utom station, fältaflöning
under krigstid, samt arfvode eller
traktamente för riksdag eller revision
å annan ort, än der arfvodeseller
traktamentstagaren är bosatt;
f) (Oförändradt.)
-37
Bevillning?,-Utskottets Betänkande N:o 7.
åligger utgöra till pensions-, enkeoch
pupill- eller annan understödskassa,
aflöning eller annan ersättning
till vikarie eller tjenstebiträde,
prestérnes i jordeboken upptagna utlagor,
i den mån de icke äro eftergifva,
, ränta och amorteringsbidrag
till öfverbyggnadsamorteringsfonden
för prestgårdarne i Skåne, samt kostnader
för sådana tjeneteresor, för
hvilka ersättning icke är särskildt
anvisad.
Mom. 5. Inkomst och förmån Mom. 5. (Hyflande.)
af jordbruksrörelse, hvarom i § 8
mom. 2 a) förmäles, skall upptagas
till ett belopp, som motsvarar en för
hundra af fastighetens taxeringsvärde.
§ 11-
§ 11.
Undantag från de i §§ 7—10 meddelade
stadgandcn.
Mom. t. Bevillning för inkomst
af kapital eller arbete eger icke rum:
när den skattskyldiges sammanräknade
årsinkomster, deri inbegripna
äfven hustruns, understiga 500 kronor.
Uppgå dessa inkomster icke till
1,200 kronor, äro 450 kronor, och
uppgå de icke till 1,800 kronor, äro
300 kronor af inkomsten af kapital
och arbete fria från bevillning.
Det belopp, för hvilket bevillning
sålunda icke eger rum eller som får
från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt
afdragas, må å ort, der
kostnaden för bostad är synnerligen
Undantag från de i §§ 7—JO meddelade
stadganden.
Mom 1. Bevillning för inkomst
af kapital eller arbete eger icke
rum: när den skattskyldiges sammanräknade
årsinkomster, deri inbegripna
äfven hustruns, understiga
500 kronor.
Uppgå dessa inkomster icke till
1,200 kronor, äro 450 kronor, uppgå
de till 1,200 kronor men icke till
1,800 kronor, äro 300 kronor af inkomsten
af kapital och arbete fria
från bevillning.
Det belopp etc. (Oförändradt.)
38
Bevillnings- Utskottets
hög i jemförelse med förhållandet
inom riket i allmänhet, äfvensom
undantagsvis i de fall, der särdeles
ömmande omständigheter (talrik familj,
långvarig sjuklighet, olyckshändelse
och dylikt) förekomma, ökas;
dock så att denna ökning, vare sig
den eger rum på grund af hög bostadskostnad
eller ömmande omständigheter
eller båda dessa skäl, icke
må för någon skattskyldig öfverstiga
200 kronor.
För sådan inkomst, som omförmäles
i § 8 mom. 2 a) och b); för
inkomst, som beskattas inom annan
kommun än den, der den skattskyldige
är mantalsskrifven, samt för
bolags inkomst får hvarken befrielse
från eller lindring i bevillningen enligt
detta moment åtnjutas.
Mom. 2. Från utgörande af inkomstbevillning
frikallas:
a) staten;
b) kyrkor, akademier och vetenskapliga
samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiifonder, pensionsanstalter,
sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jemte andra fromma
stiftelser: för all annan inkomst än
den i § 8 mom 2 d) nämnda;
landsting, hushållningssällskap,
städer och andra menigheter: för sådan
inkomst, som icke härflyter af
rörelse eller yrke;
jernkontoret, i den mån detta
verks vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål; samt
sparbanker, som afses i Kongl.
förordningen den 1 Oktober 1875,
Betänkande N:o 7.
Mom. 2. Från — — — — —
— — — — — frikallas:
a) (Oförändradt.)
b) kyrkor, akademier och vetenskapliga
samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiifonder, pensionsanstalter,
sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jemte andra fromma stiftelser:
för all annan inkomst än den
i § 8 mom. 2 d) nämnda;
landsting, hushållningssällskap,
städer och andra menigheter: för
sådan inkomst, som icke härflyter af
rörelse eller yrke;
allmänna hypoteksbanken och hypoteksföreningar;
jernkontoret,
i den mån detta
verks vinstmedel användas till allmänt,
nyttiga ändamål; samt
sparbanker, som afses i Kongl.
förordningen den 1 Oktober 1875,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillning!!- Utskottets Betänkande N:o 7.
och hvilka ej lemna utdelning åt
stiftarne eller deras rättsinnehafvare,
äfvensom sådana rånte- och kapitalförsäkringsanstalter,
som afse att bereda
vinst endast åt insättare;
c) medlem af konungaätten: för
af staten anvisadt anslag samt för
inkomst af kapital;
d) vid de förenade rikenas beskickningar
hos utländska makter
anstälda, jemte alla öfriga under utrikesdepartementet
lydande embetsocli
tjensteman samt vaktbetjente:
för den del af deras aflöning eller
pension, som motsvarar norska statsverkets
bidrag dertill;
(?) främmande makters härvarande
beskickningar och konsulat tillhörande
personer jemte deras betjening
för all annan inkomst änden,
som utgöres af från Sverige uppburen
allmän eller enskild pension
eller erhålles genom här idkad rörelse;
f)
utländing, som här vistas för
att idka studier;
g) gåfvo- och understödstagare:
för gåfva eller understöd af enskild
gifvare; samt
h) lappallmogen: för inkomst af
sådan näring, som ej förutsätter fast
bostad.
89
och hvilka ej lemna utdelning åt
stiftarne eller deras rättsinnehafvare,
äfvensom sådana rånte- och
kapitalförsäkringsanstalter, som afse
att bereda vinst endast åt" in sättare;
c) (Oförändradt.)
d) (Oförändradt.)
e) (Oförändradt.)
f) (Oförändradt.)
//) (Oförändradt.)
h) lappallmogen: för inkomst af
renskötsel.
§ 12- 5 12.
Beskattningsort. Beskattningsort.
Skattskyldig taxeras för inkomst Skattskyldig — — —
af kapital och arbete: —--— arbete:
a) idkare af jordbruksrörelse; för a) (Hyllande.)
40
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
inkomst deraf: der fastigheten är belägen;
b)
idkare af skogsrörelse, hvartill
ock räknas innehafvare af genom
köp förvärfvad rätt till afverkning
af skog å annans mark; för inkomst
deraf: der skogen är belägen;
c) patronus ecelesise; för inkomst
af tionde eller ersättning derför: der
inkomsten utgår;
d) bank-, jernvägs- och kanalbolag:
der bolagets rörelse drifves,
vare sig genom hufvud-, afdelningseller
kommissionskontor eller vid
större och mindre stationer;
e) annat bolag: å den eller de
orter, der bolagets rörelse eller någon
hufvudsaklig gren deraf på mera
sjelfständigt sätt eller i afsevärd omfattning
drifves; men i fall sådana
bestämda orter icke förefinnas: der
bolaget har sin styrelse;
f) handlande, läbriksegare samt
annan yrkes- och näringsidkare; för
inkomst af rörelsen eller yrket: å
den eller de orter, der rörelse eller
yrke eller någon hufvudsaklig gren
deraf på mera sjelfständigt sätt eller
i afsevärd omfattning idkas; dock
skola handlande i de städer, hvilka
innefatta flere församlingar, för den
handelsrörelse, de derstädes idka,
äfvensom de skattskyldige, hvilkas
rörelse eller yrke utöfvas på flera
orter, men endast kortare tid på
hvarje ort, taxeras inom den församling,
der de äro mantalsskrifne;
g) egare af fartyg, hvaruti flere
hafva del; för inkomst af fartyget:
b) idkare af skogsrörelse eller
torftägt, hvartill ock räknas innehafvare
af genom köp förvärfvad
rätt till afverkning af skog eller till.
torftägt å annans mark; för inkomst
deraf: der skogen eller torf mossen
är belägen;
c) (Oförändradt.)-
d) (Oförändradt.)
e) (Oförändradt.)
f) (Oförändradt.)
g) (Oförändradt.)
41
Bevillning.1;- Vtsl;ottets Betänkande N:o 7.
der hufvud- eller korrespondentredaren
är mantalsskrifven; eller om sådan
ej finnes: der fartyget har sin
hemort;
h) de under konsistoriernas vård
eller annan offentlig förvaltning
stälda kassor; för den i § 8 mom.
2 d) omförmälda inkomst vid lediga
ecklesiastika sysslor: i den ort, der
densamma eljest bort beskattas;
i) utrikes boende, här i riket
icke mantalsskrifven löntagare; för
lön från svenska statsverket: i Stockholms
stad och S:t Nikolai församling;
samt
k) utrikes boende pensionstagare;
för pension från svenska statsverket
eller allmän inrättning: der pensionen
utbetalas.
För annan inkomst än den här
ofvan i denna § omförmälda taxeras
skattskyldig: der han är mantalsskrifven;
eller om han icke är inom
riket mantalsskrifven: der lian inom
riket hufvudsakligen vistas.
h) (Oförändradt.)
i) (Oförändradt.)
k) (Oförändradt.)
(Oförändradt.)
Föreskrifter angående taxeringen.
♦
§ 13. • § 13.
Taxering eller uppskattning af (Oförändradt.)
hvarje fast egendoms värde och
hvarje skattskyldigs årliga inkomst
verkställes af bevillningsberedningar
samt taxerings- och pröfningsnämnder,
hvilkas sammansättning och åligganden
här nedan bestämmas.
Bill. till Biksd. Prof. 1883. 5 Sami. 1 Afd. 6 Höft''.
0
42
Beoillnings-Utskottets Be,tänkande N:o 7.
A. Uppgifter till ledning vid taxeringen.
§ 14. § 14.
Före den 15 Mars nedannämnda (Oförändrad.)
år skola följande officiella uppgifter
meddelas, nemligen:
l:o) det år, då ny taxering af
fast egendom inom hela riket skall
verkställas:
a) af hvar och en stadsdomstol
samt domare på landet:
uppgift å beloppet af den vid
senaste försäljning betingade köpeskilling
för hvarje fast egendom, derå,
efter det enahanda uppgift sist meddelades,
lagfart på grund af köp
beviljats; börande i denna uppgift
anmärkas, när försäljningen skett
af föräldrar till barn, äfvensom då
förbehåll gjorts om så kallade undantagsförmåner;
b)
af hvarje inom riket bildad
hypoteksinrättnings direktion:
uppgift å det värde, hvartill hvar
och en i samma hypoteksinrättning
till belåning anmäld fast egendom
blifvit uppskattad vid derå, efter det
enahanda uppgift sist meddelades,
för dylikt låns erhållande anstäld
och godkänd värdering;
2:o) hvarje år:
a) af styrelse öfver brandförsäkringsinrättning
eller dess agenter
eller vederbörande brandstodskomité:
uppgift rörande försäkringsvärdet
å de i stad och på dess område
eller i köping och dermed jemförlig''
ort befintliga egendomars åbygg
-
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7. 43
•
nåd samt å bruks-, qvarn- och fabriksbyggnader
på landet, äfvensom
å andra der uppförda hus och byggnader,
hvilka icke begagnas för jordbruket
och dess binäringar tillhö- ,
rande rörelse; börande denna uppgift
afse samtliga hit hörande byggnader,
hvilka blifvit mot brandskada
försäkrade under den tid af samma
år och det nästföregående, för hvilken
enahanda uppgift icke förut
meddelats.
b) af statsdepartement jemte hvarje
embetsmyndighet eller embetsverk,
vare sig statens, stads eller
menighets, äfvensom af styrelse för
allmän inrättning eller stiftelse, der
embete- eller tjensteman, vaktbetjent
eller annan eger utbekomma aflöning
eller pension:
uppgift angående hvar och en
person tillkommande lön, tjenstgöringspenningar,
dagaflöning, arfvode,
pension eller gratifikation, boställe,
löningsjord eller andra löneförmåner;
hvarjemte bör anmärkas, huruvida
med tjensten åtföljer inkomst af
sportler, expeditionslösen, böteseiler
beslagsandelar eller dylikt, som,
jemlikt § 8 mom. 2 d) och § 10
mom. 2 b) och c), är bevillning
underkastadt;
c) af öfverståthållareembetet i
Stockholms stad, magistraterne i
öfriga städer samt af Kong!. Maj:ts
befallningshafvande i länen:
uppgift angående beloppet af
hvarje fabriks- eller näringsidkares
tillverkningar, i enlighet med de
hos dessa myndigheter anmälda förhållanden.
44
J3evillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
§ 15. § 15.
De i näst ofvanstående § före- (Oförändrad.)
skrifna uppgifter skola upprättas särskilt
för hvarje kommun på landet
och hvarje territoriel församling i
stad samt inom stadgad tid i Stockholm
Öfverlemnas till öfverståthållareembetet
och i öfriga orter antingen
tillsändas Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet eller omedelbart
tillställas, i stad, magistraten
och, på landet, vederbörande
kronofogde, för att ofördröjligen till
bevillningsberedningarnes ordförande
öfverlemnas; skolande dessa uppgifter
sedermera taxeringslängderna
bifogas.
§ 16. § 16.
Mom. 1. Styrelse för hvart och (Oförändrad.)
ett verk eller bolag, som är med
Kongl. Maj:ts oktroj försedt eller
fått sin bolagsordning af Kongl. Maj:t
stadfäst och antingen står under offentlig
kontroll eller har inskränkt
ansvarighet enligt Kongl. förordningen
den 6 Oktober 1848, skall det
åligga att före April månads utgång
hvarje år, på sätt i § 15 finnes föreskrifvet,
insända dels sådan uppgift
om dess samtliga lön- och arfvodestagares
samt i verkets eller bolagets
arbete i öfrigt anstälde personers
löneförmåner, hvarom i § 14: 2:o b)
stadgas, dels ock bestyrkt utdrag
af verkets eller bolagets senast''afslutade
räkenskaper, utvisande be- - ■
loppet af hela den under räkenskaps
-
45
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
året uppkomna vinst, ränta.å eget
kapital inräknad; och hör sådant
utdrag beträffande bank-, jernvägsoch
kanalbolag samt, så vidt ske
kan, äfven för annat verk eller bolag,
som drifver rörelse på två eller
flere orter, utvisa denna vinst,
fördelad på hvar och en af de orter,
der enligt § 12 rörelsen bör beskattas,
jemte bruttoinkomsten å
hvarje särskildt ställe.
Monn. 2. Agent för utländskt
försäkringsbolag vare skyldig att,
inom tid och på sätt, här ofvan sägs,
lemna uppgift angående antalet försäkringar
och premiebeloppet för
nästföregående året inom agenturens
område.
§ 17- §
Derest i §§ 14 och 16 föreskrif- (Oförändrad.)
ven uppgift icke varder inom stadgad
tid aflemnad, eller om erhållen
uppgift befinnes ofullständig eller
orig-tig, bör, der sådant för bevillningstaxeringens
vederbörliga verkställighet
anses behöflig!, fullständig
eller rättad uppgift ofördröjligen
infordras genom bevillningsberedningens
ordförande.
Annan för beredningen erforderlig
officiel uppgift skall, då begäran
derom framställes, af vederbörande
embetsverk lemnas. Jemväl andra
bolag än de i § 16 mom. 1 nämnda,
likasom ock enskilde arbetsgifvare,
vare skyldige att på anfordran af
bevillningsberedningens ordförande
inom åtta dagar derefter till honom
lemna uppgift om de hos dem an
-
17.
46 Betalnings- Utskottets Betänkande Ni o 7.
stälde personers aflöning och andra
förmåner.
t
§ 18-
§ 18.
Hvar och en annan enligt denna
förordning skattskyldig, än som i
§ 16 mom. 1 omförmälda verk eller
bolag, vare ock vid äfventyr, de i
§ 19 mom. 4 stadgas, skyldig att
uppå anfordran af bevillningsbered- ningens ordförande inom åtta dagar
derefter till honom lemna uppgift å
det belopp, hvartill hans inkomst
af kapital eller annat arbete än jord- bruksrörelse det nästföregående året
uppgått.
(Oförändrad.)
§ 19.
§ 19
Mom. 1. Vid underlåtenhet att
behörigen fullgöra hvad i ofvan- stående §§ 14, 15 och 17 är stadgadt
rörande der omförmälda officiella
uppgifter, vare vederbörande tjenste- man underkastad ansvar, som för
annan försummelse i tjenst en.
Mom. 2. Skulle sådan uppgift,
som angående verks eller bolags
verksamhet i § 16 är föreskrifven,
icke inom stadgad tid aflemnas, skall
verket, bolaget eller agenten bota
ett belopp, svarande mot tio pro- cent af den bevillning, som inom
beredningsdistriktet varder verket
eller bolaget påförd för inkomst af
den rörelse, som uppgiften skolat
afse, hvarjemte Kongl. Maj:ts be- fallningshafvande, på anmälan af
bevillningsberedningens ordförande,
(Oförändrad.)
47
Bevillning.1}- Utskottets Betänkande N:o 7.
eger att med föreläggande af lämpligt
vite dylik uppgift infordra.
Mom. 3. Brister verk, bolag
eller enskild arbetsgifvare i skyldigheten
att aflemna de i § 16 mom.
1 och § 17 stadgade uppgifter om
aflöningar, böte fem kronor; hvarefter
i afseende å uppgifternas införskaffande
förfares såsom i nästföregående
moment är sagdt.
Mom. 4. Skattskyldig, som underlåter
att inom föreskrifven tid aflemna
infordrad uppgift, hvarom
stadgas i § 18, hafre förlorat rätten
att fullfölja talan mot pröfningsnämndens
beslut i fråga om beloppet
af den inkomst, som uppgiften
skolat afse, utom i de fall, då pröfningsnämnden
uppskattat inkomsten
till högre belopp än det af taxeringsnämnden
antagna eller ock inkomst
först af pröfningsnämnden till bevillning
taxerats, för hvilka fall talan
må fullföljas i fråga om det belopp,
hvarmed taxeringen blifvit af
pröfningsnämnden förhöjd, eller den
nya taxering, som genom pröfningsnämndens
beslut uppkommit.
§ 20.
Utan hinder af uteblifven uppgift
och med full frihet att pröfva,
i hvad mån aflemnad uppgift är af
beskaffenhet att kunna tjena till ledning
vid taxeringen, eger bevillningsberedningen
att föreslå samt
taxerings- och pröfningsnämnderna
att bestämma och fastställa taxeringen
af fastighet eller inkomst.
§ 20.
Utan hinder af uteblifven uppgift
och med rätt att pröfva i hvad
mån aflemnad uppgift är af beskaffenhet
att kunna tjena till ledning
vid taxeringen, eger bevillningsberedningen
att föreslå samt taxeringsoch
pröfningsnämnderna att bestämma
och fastställa taxeringen
af fastighet eller inkomst.
48
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
§ 21. § 21.
En hvar skattskyldig, som icke (Oförändrad.)
enligt denna förordning är pligtig
att aflemna uppgift för taxeringen,
vare obetaget att meddela upplysning
om sina inkomsters och tillgångars
verkliga belopp, samt dervid
likaledes uppgifva de afdrag,
som han vid inkomstens beräkninganser
sig berättigad att på grund
af § 10 mom. 4 tillgodonjuta. Sålunda
frivilligt meddelad uppgift,
hvars offentliggörande den skattskyldige
förklarar sig icke medgifva,
må endast inför beredningen
och, med den skattskyldiges samtycke,
inför taxerings- eller pröfningsnämnden
företes, men icke utan
hans samtycke i nämndens protokoll
intagas; skolande, sedan frågan
om samme skattskyldigs taxering
blifvit afgjord, sådan uppgift till
honom återställas eller bevisligen
förstöras af den, som densamma
emottagit.
B. Taxeringsmyndigheternas sammansättning och befogenhet.
l:o). Bevillning sb er edningar ne.
§ 22. § 22.
Hvarje kommun skall i allmän- (Oförändrad.)
het utgöra ett beredningsdistrikt.
I Stockholm eger öfverståthållareembetet
att bestämma antalet af
49
Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 7.
de bevillningsberedningar, som der
skola tillsättas, samt det distrikt,
hvarje bevillningsberedning skall
omfatta. För annan stad, hvarest
flere bevillningsberedningar erfordras,
eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att efter magistratens hörande
bestämma beredningarnes antal
och beredningsdistrikten. Likaså
må på landet större kommuner af
Kongl. Maj ds befallningshafvande
fördelas i två eller flere beredningsdistrikt;
äfvensom två eller flere
mindre kommuner kunna till ett beredningsdistrikt
förenas.
§ 23.
Hvarje bevillningsberedning bör
i stad bestå af tre, högst fyra personer,
nemligen eu af Kongl. Majds
befallningshafvande till ordförande
och föredragande förordnad magistrats-
eller annan härtill lämplig
person samt två eller tre inom beredningsdistriktet
boende personer,
som under senast förflutna år derstädes
utgjort fastighets- eller inkomstbevillning.
Dessa ledamöter
väljas af stadsfullmägtige i de städer,
der sådana finnas, men i öfriga
städer af allmän rådstuga. På landet
bör bevillningsberedningen utgöras
af en utaf Kongl. Maj ds befallningshafvande
till ordförande och
föredragande förordnad, helst inom
distriktet boende, person, som eger
tillförlitlig kännedom om ortens ekonomiska
ställning och industriella
Bill. till Biksd. Prot. 1883. 5 Smil. 1
§ 23.
Hvarje bevillningsberedning bör
i stad bestå af tre, högst fyra personer,
nemligen en af Kongl. Maj ds
befallningshafvande till ordförande
och föredragande förordnad magistrats-
eller annan härtill lämpligperson
samt två eller tre inom beredningsdistriktet
boende personer,
som under senast förflutna år derstädes
utgjort fastighets- eller inkomstbevillning.
Dessa„ ledamöter
väljas af stadsfullmägtige i de städer,
der sådana finnas, men i öfriga
städer af allmän rådstuga. På landet
bör bevillningsberedningen utgöras
af en utaf Kongl. Majds befallningshafvande
till ordförande och
föredragande förordnad, helst inom
distriktet boende, person, som eger
tillförlitlig kännedom om ortens ekonomiska
ställning och industriella
Afd. 6 Häft. 7
50
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
förhållanden, samt två, högst fyra
på kommunalstämma utsedde, i orten
bosatte, personer, hvilka under
sistförlidna år erlagt fastighets- eller
inkomstbevillning inom beredningsdistriktet.
Åro flere kommuner
förenade till ett beredningsdistrikt,
skall för hvarje kommun väljas
eu eller två ledamöter i beredningen.
Vid samma tillfälle, som
de ordinarie ledamöterne i bevillningsberedningen
utses, skola äfven,
så i stad som på landet, en eller
två suppleanter på enahanda sätt
som de ordinarie ledamöterne väljas.
§ 24.
Mom. 1. Genom utfärdad allmän
kungörelse underrättar Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, i början
af hvart och ett år, de skattskyldige
om de personer, som inom
hvarje ort blifvit af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande förordnade att
såsom ordförande leda bevillningsberedningens
arbeten för samma år,
samt om de särskilda beredningsdistrikt,
deruti länet blifvit indeladt,
hvarjemte Kongl. Maj:ts befallningshafvande
meddelar föreskrift om det
antal beredningsledamöter, som inom
hvarje stad eller kommun skall väljas,
samt om hvad i öfrigt vid dessa
val bör iakttagas. Uti denna kungörelse
erinras vederbörande om
skyldigheten att aflemna de uppgifter,
som i afseende på den förestående
bevillningstaxeringen skola
meddelas, samt om påföljden för
uraktlåtenhet derutinnan, hvarjemte
förhållanden, samt två, högst sex på
kommunalstämma utsedde, i orten
bosatte, personer, hvilka under sistförlidna
år erlagt fastighets- eller
inkomstbevillning inom beredningsdistriktet.
Åro flere kommuner förenade
till ett beredningsdistrikt, skall
för hvarje kommun väljas eu eller
två ledamöter i beredningen. Vid
samma tillfälle, som de ordinarie
ledamöterne i bevillningsberedningen
utses, skola äfven, så i stad
som på landet, eu eller två suppleanter
på enahanda sätt som de ordinarie
ledamöterne väljas.
§ 24.
(Oförändrad.)
51
BevUlnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
underrättelse meddelas om tid och
ställe för uppgifternas aflemnande.
Mom. 2. Val af ledamöter och
suppleanter i bevillningsberedningen
skola förrättas före den 15 Februari;
börande, genast efter valförrättningens
slut, ej mindre de då valda
personerna än den af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande förordnade ordföranden
i samma beredning om de
verkstälda valen underrättas.
§ 25. § 25.
På det bevillningsberedningens (Oförändrad.)
ordförande och ledamöter må ega
tillfälle att inhemta nödig kännedom
om sina åligganden, bör erforderligt
antal exemplar af denna förordning
med dertill hörande instruktion
äfvensom af förordningen angående
mantals- och skattskrifningarnes
förrättande jemte den del af
de till dessa författningar hörande
formulär, som skall af beredningarne
och de skattskyldige begagnas, genom
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg öfverlemnas, i stad,
till magistraten och, på landet, till
ordföranden i kommunalstämman,
för att genast efter valet tillhandahållas
beredningens ordförande och
hvarje dess ledamot.
I Stockholm tillhandahållas dessa
exemplar vederbörande ordförande
och ledamöter i beredningarne omedelbart
af öfverståthållareembetet.
§ 26.
(Oförändrad.)
§ 26.
De inom hvarje beredningsdi
-
52
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
strikt för taxeringen aflemnade uppgifter
skola samlas, ordnas, numreras
och granskas af bevillningsberedningens
ordförande, hvilken, der
föreskrifven uppgift eller annan för
taxeringen behöflig upplysning saknas,
bör, jemlikt §§ 17 och 18, densamma
från vederbörande infordra
eller, jemlikt § 19 mom. 2 och 3,
om förhållandet göra anmälan hos
Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
Har sådan uppgift, som i § 18
omförmäles, blifvit skattskyldig affordrad
men ej af honom behörigen
aflemnad, åligger det beredningens
ordförande att derom göra anteckning
i mantals- och taxeringslängden.
Uppgifternas nummer likasom
uppgifna salu-, hypoteks- och brandförsäkringsvärden
å fastigheter skola
af ordföranden på behöriga ställen
i mantals- och taxeringslängden antecknas.
§ 27. § 27.
Med iakttagande af samma ord- (Oförändrad.)
ningsföljd mellan distrikten, som i
afseende på taxeringsförrättningarnes
verkställighet är föreskrifven,
eger bevillningsberedningens ordförande
att bestämma tid och ställe
för hvarje berednings sammanträde;
och bör han derom ofördröjligen ej
allenast underrätta de öfriga ledamöterne
af beredningen, utan äfven
på lämpligt sätt meddela de skattskyldige
inom beredningsdistriktet
underrättelse. Beredningssammanträdena,
hvilka på landet alltid skola
53
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
hållas inom distriktet, böra utsättas
så tidigt, att samtliga beredningarne
senast den 31 Maj må hafva afslutat
sina arbeten.
§ 28. § 28.
Till bevillningsberedningens ord- (Oförändrad.)
förande bör å landet kommunalstämmans
ordförande och i stad vederbörande
tjensteman senast den
15 April hafva aflemna! mantalsoch
taxeringslängden för året, sedan
densamma, hvad mantalsskrifningen
angår, blifvit i föreskrifven tid och
ordning granskad, jemte dertill hörande
för mantalsskrifningen aflemnade
uppgifter och handlingar.
I öfverensstämmelse med den för
taxeringsmyndigheterna utfärdade
särskilda instruktion, och under tillämpning
af de i denna förordning
stadgade grunder, åligger det beredningen
att föreslå och uti förberörda
längd införa det fastighetsvärde
och det inkomstbelopp, för hvilket
bevillning skall inom beredningsdistriktet
påföras hvarje skattskyldig.
I stad böra beredningarne åtnjuta
nödigt biträde af vederbörande
uppbörds- eller annan dertill utsedd
tjensteman.
§ 29. § 29.
Beslut må icke kunna fattas af (Oförändrad.)
bevillningsberedning, som omfattar
blott en kommun eller en del deraf,
derest icke ordföranden och minst
två ledamöter äro närvarande, ej
heller af beredning, omfattande två
54
Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 7.
eller flere kommuner, med mindre,
utom ordföranden, en ledamot från
hvarje kommun är tillstädes; börande
i allt fall, då ordinarie ledamot i
beredning är frånvarande, vederbörande
suppleant ofördröjligen tillkallas.
Derest, vid föreslående af fastighetsvärde
eller inkomstberäkning,
skiljaktighet i meningarne inom beredningen
uppstår, komma beloppen
att upptagas i öfverensstämmelse
med den mening, som de fleste ledamöterne
yttrat, samt, om rösterna
utfalla lika, med den, som ordföranden
biträdt; och åligger det ordföranden
att i de fall, då hans mening
icke gjort sig gällande, uti
förslaget särskildt upptaga den taxering,
han ansett höra föreslås;
varande det jemväl hvar och en af de
öfrige beredningsledamöterne obetaget
att få sin särskilda mening för
taxeringsnämnden anmäld, så vida
densamma skriftligen aflatfad till
beredningens ordförande aflemnas.
Ordförande eller ledamot i beredningen
bör afträda, då fråga om hans
egen taxering inom beredningen
förekommer.
§ 30.
Bevillningsberedningens förslag
med tillhörande mantals- och taxeringsuppgifter
samt öfriga handlingar
äfvensom afskrift af föregående
årets mantals- och taxeringslängd
skola senast den 6 Juni aflemnas,
i Stockholm till öfverståthållareembetet,
i öfriga städer till magistraten
§ 30.
Bevillningsberedningens förslag
med tillhörande mantals- och taxeringsuppgifter
samt öfriga handlingar
äfvensom afskrift af föregående årets
mantals- och taxeringslängd skola senast
den 6 Juni aflemnas i Stockholm,
till öfverståthållareembetet och i öfriga
städer till magi stråten. Dessa myn
-
55
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
och på landet till kronofogden. Derefter
skola i Stockholm öfverståthållareembetet,
i öfriga städer magistraten
samt på landet kommunalstämmans
ordförande, till hvilken
kronofogden skall i god tid aflemna
förslaget, senast fjorton dagar före
taxeringsnämndens sammanträde
kungöra, att ifrågavarande förslag
blifvit uppgjordt och aflemnadt samt
att kännedom om detsammas innehåll
kan på angifvet ställe inhemtas.
I Stockholm åligger det öfverståthållareembetet
och i öfriga städer
magistraten att till taxeringsnämnden
öfverlemna så väl beredningens
förslag som dertill hörande mantalsoch
taxeringsuppgifter samt öfriga
handlingar.
På landet skall den af taxeringsnämndens
ledamöter, som på kommunalstämma
blifvit dertill utsedd,
afhemta ofvannämnda förslag samt
detsamma till taxeringsnämndens
sammanträde medföra, vid bot af
tjugu kronor. Uppgifterna och handlingarne
äfvensom afskriften ''af föregående
årets mantals- och taxeringslängd
skola af kronofogden taxeringsnämnden
tillställas.
§ 31.
Skattskyldig, som är missnöjd
med beredningens förslag, eger att
hos taxeringsnämden uppgifva de
skäl och styrka de förhållanden, på
grund hvaraf han anser detta förslag
böra ändras eller ogillas.
digheter skola senast fjorton dagar före
taxeringsnämndens sammanträde kungöra,
att ifrågavarande förslag blifvit
uppgjordt och aflemiiadt, samt att
kännedom om detsammas innehall kan
på angif vet ställe inhemtas; åliggande
det i Stockholm, öfverståthållareembetet
och i öfriga städer magistraten
att till taxeringsnämnden öfverlemna
såväl beredningens förslag som dertill
hörande mantals- och taxeringsuppgifter
samt öfriga handlingar.
På landet skall beredningens förslag
senast den 6 Juni öfverlemnas
till kommunalstämmans ordförande
som detjåligger ofördröjligen efter mottagandet
kungöra, att ifrågavarande
förslag blifvit uppgjordt och aflemnadt,
samt att kännedom om detsammas
innehåll kan på angifvet ställe inhemtas.
Tio dagar före taxeringsnämndens
sammanträde skall han öfversända
förslaget till vederbörande kronofogde.
Alla mantals- och taxeringsuppgiftei\
samt öfriga handlingar skola af beredningens
ordförande efter förrättningens
slut tillställas vederbörande kronofogde^
hvilken det åligger till taxeringsnämnden
medföra så väl samtliga dessa
handlingar som ock beredningens förslag.
§ 31.
(Oförändrad.)
56
Bevillning*- Utskottets Betänkande N:o 7.
§ 32.
Magistratsperson, kronofogde
eller länsman må ej utan laga förfall
kunna afsåga sig erhållet förordnande
att vara ordförande i bevillningsberedning.
Hvarje annan inom beredningsdistriktet
bosatt person vare skyldig
att, så vida han icke de tvenne nästföregående
åren deltagit i distriktets
bevillningsberedning eller är af laga
förfall hindrad, emottaga uppdrag
att vara ordförande eller ledamot i
beredningen. Utom distriktet bosatt
person är icke, utan sitt eget medgifvande,
skyldig att sådan befattning
sig åtaga.
§ 33.
Der ordföranden i bevilluingsberedningen,
utan att af laga förfall
vara hindrad, icke vidtager erforderliga
åtgärder för beredningens
sammanträde eller underlåter att
inom föreskrifven tid aflemna beredningens
förslag och öfriga handlingar,
vare han förfallen till böter
af sextio kronor. Infinner han sig
icke å den af honom för beredningens
sammanträde utsatta ort och
tid, böte trettio kronor. Ledamot
af beredningen eller tillkallad suppleant,
som utan laga förfall från
sammanträdet uteblifver, böte tio
kronor.
§ 34.
Ordförandeibevillningsberedning
skall jemväl inställa sig hos taxeringsnämnden
för samma ort. Skulle
§ 32
(Oförändrad.)
§ 33
(Oförändrad.)
§ 34
(Oförändrad.)
57
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7,
lian icke vara skyldig att för tjensteålig’gandens
fullgörande vid taxeringsnämnden
komma tillstädes, må
lian för sin resa till och från denna
nämnds sammanträdesort åtnjuta
skjutsersättning med tre kronor för
mil och under tiden för sin närvaro
vid nämnden traktamentsersättning
med sex kronor om dagen.
2:o) Taxeringsnämnd erna.
§ 35.
De på taxering beroende fastighetsvärden
och inkomst-belopp bestämmas
af den för sådant ändamål
utaf de skattskyldige, på sätt nedan
stadgas, utsedda taxeringsnämnd.
Taxeringsdistrikts område bestämmes
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
Det utgöres i allmänhet
af hvarje särskild stad, samt på landet
af två, tre eller fyra bereduingsdistrikt,
men, der Kongl. Maj:t-s befallningshafvande
pröfvar sådant nödigt,
må sistnämnda antal ökas äfvensom
större stad fördelas i flere taxeringsdistrikt.
Hvart och ett taxeringsdistrikt
har sin taxeringsnämnd,
hvilken bör hålla sina sammanträden
inom staden eller distriktet; dock
må för landet utsedd taxeringsnämnd
äfven sammanträda i närbelägen
stad.
§ 3G.
Efter dertill af städernas magistrater
samt kronofogdarne och
Bill. till Biksd. Prof. 1883. 5 Sami.
De på taxering beroende fastighetsvärden
och inkomst-belopp bestämmas
af den för sådant ändamål
utaf de skattskyldige, på sätt nedan
stadgas, utsedda taxeringsnämnd.
Taxeringsdistrikts område bestämmes
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
Det utgöres i allmänhet
af hvarje särskild stad, samt på landet
af två, tre eller fyra beredningsdistrikt,
men, der Kongl. Maj:ts befallningshafvande
pröfvar sådant nödigt-,
må sistnämnda antal ökas eller
minskas, äfvensom större stad fördelas
i flera taxeringsdistrikt. Hvart
och ett taxeringsdistrikt har sin taxeringsnämnd,
hvilken bör hålla sina
sammanträden inom staden eller
distriktet; dock må för landet utsedd
taxeringsnämnd äfven sammanträda
i närbelägen stad.
§ 3G.
(Oförändrad.)
1 Afd. C> Höft.
8
58
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
häradsskrifvarne för det löpande
året uppgjorda förslag, som under
Mars månad skola till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i länet insändas,
bestämmer Kongl. Maj:ts befallningshafvande
tid och ställe för taxeringsnämndernas
sammanträden. Dervid
bör tillses, att på landet vederbörande
kronofogde och häradsskrifvare
må kunna öfvervara hvarje
taxeringsnämnds sammankomst, samt
att de bemälda nämnder åliggande
taxeringsförrättningar senast den 15
Juli kunna vara afsilande.
§ 37. §
Så fort sig göra låter utfärdar (Oförändrad.)
Kongl. Maj:ts befallningshafvande
allmän kungörelse angående anställande
af val till ledamöter i taxeringsnämnderna
samt tid och ställe för
nämndernas sammanträden. Denna
kungörelse bör jemväl innehålla bestämda
föreskrifter om hvad vederbörande
tjensteman samt de skattskyldige
hafva att med hänsyn till
dessa nämnder iakttaga, äfvensom
angående samma nämnders och deras
ledamöters åligganden. Senast inom
fjorton dagar efter den, då denna
kungörelse blifvit på vanligt sätt
inför församlingen uppläst, utlyses
å landet kommunalstämma för anställande
af omförmälda val. I stad
föi-rättas valen inför magistraten af
stadens vid allmän rådstuga eller
vid val af stadsfullmägtige röstberättigade
invånare; och skall, då
stad är delad i flera taxeringsdistrikt,
hvarje distrikt för sig utse sina ledamöter
i taxeringsnämnden.
B&villnings- Utskottets Betänkande N;o 7.
59
§ 38.
På landet bör antalet af hvarje
taxeringsnämnds ledamöter vara nio,
då taxeringsdistriktet icke utgöres
af mera än en kommun. Omfattar
åter taxeringsdistriktet två kommuner,
skall taxeringsnämnden bestå
af tio ledamöter, bland hvilka fem
utses af hvardera kommunen; och
om tre eller flere kommuner tillhöra
samma taxeiungsdistrikt, bör hvarje
kommun utse i förra fallet fyra och
i senare tre ledamöter i detta distrikts
taxeringsnämnd.
I stad skall likaledes taxeringsnämnd
bestå af nio ledamöter, då
taxeringsdistriktet omfattar blott ett
beredningsdistrikt. Inbegripas åter
två beredningsdistrikt under ett taxeringsdistrikt,
skola ledamöterne i
taxeringsnämnden vara tio, deraf
fem utses från hvartdera beredningsdistriktet;
och då taxeringsdistriktet
omfattar tre eller flera beredningsdistrikt,
utses från hvarje beredningsdistrikt
i förra fallet fyra och i det
senare tre ledamöter i taxeringsnämnden.
Vid samma tillfälle, som ledamöterne
i taxeringsnämnden väljas,
bör äfven förrättas val af suppleanter,
motsvarande minst hälften af de
ordinarie ledamöternes antal, samt
ordningen suppleanterne emellan bestämmas.
§ 39.
För att vara valbar till ledamot
§ 38.
(Oförändrad.)
§ 39.
(Oförändrad.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
GO Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
i taxeringsnämnd erfordras att inom
taxeringsdistriktet hafva under nästföregångna
år utgjort fastighetseller
inkomstbevillning; börande åtminstone
eu af dem, som utses till
ledamöter i taxeringsnämnden, hafva
erhållit vederbörligt uppdrag att å
kommunens vägnar deltaga i årets
bevillningsberedning. För öfrigt bör
vid ifrågavarande val tillses, att, så
vidt möjligt är, så väl fastighetsegare
som näringsidkare och löntagare
komma att i nämnden ega säte
och stämma.
Efter valets förrättande bör den,
som dervid fört ordet, om detsammas
utgång skyndsamt underrätta, i
Stockholm öfverståthållareembetet
och på landet kronofogden, samt
dervid tillika meddela, hvilka bland
de valde i årets bevillningsberedningar
deltagit; skolande i stad
magistraten och på landet kronofogden
underrätta de valde ledamöterne
och suppleanterne om det dem
gifna uppdrag, hvarvid tillika till en
hvar af de välde, som icke i beredningen
deltagit, skall öfverlemnas
ett exemplar af denna förordning.
Den, som valts till ledamot i
taxeringsnämnden, är, så vida han
icke af laga förfall derifrån hindras,
skyldig att detta uppdrag fullgöra.
Inträffadt förfall bör ofördröjligen
anmälas för magistraten eller kronofogden,
så att före nämndens sammanträde
suppleant hinner inkallas.
Ledamot i taxeringsnämnd, som,
utan anmäldt laga förfall, uteblifver
från nämndens sammanträde, böte
fem kronor. Taxeringsnämnds vid
61
BeviUnings-UtsJcottets Betänkande N:o 7.
utlyst sammanträde närvarande ledamöter
ega att, om det för taxeringsförrättningens
fortgång erfordras och
utsedd suppleant för tillfället icke
finnes att tillgå, inkalla annan till
ledamot valbar person att i förrättningen
deltaga.
Taxeringsnämnd får icke träda
i verksamhet eller fortsätta sina
göromål, så vida icke de närvarande
vederbörligen valde eller tillkallade
ledamöterna utgöra minst två tredjedelar
af det antal, hvaraf nämnden
bör bestå.
§ 40. § 40.
Landshöfdiugen i länet är be- (Oförändrad.)
rättigad att i taxeringsnämnds öfverläggningar,
men icke i besluten deltaga.
Då landshöfdiugen är närvarande,
före han ordet; egande eljest
nämnden att inom sig med slutna
sedlar välja ordförande, och bör vid
sådant val ordet föras af den till
lefnadsåren äldste bland nämndens
ledamöter.
§ 41.
Under taxeringsnämnds sammanvaro
bör alltid behörigt kronoombud
vara tillstädes, för att efter sorgfällig
granskning af bevillningsberedningens
förslag göra de anmärkningar
och framställningar, hvartill
han för iakttagande af kronans rätt
finner sig ega anledning. Detta ombud,
hvilket det dessutom åligger
noga tillse, att anteckningarne i
mantals- och taxeringslängden varda
§ 41.
Mom. 1, Under taxeringsnämnds
etc. (Oförändradt.)
/
62
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7
verkétälda i öfverensstämmelse med
nämndens beslut, förordnas i stad af
Kongl. Majrts befallningshafvande;
och bör företrädesvis dertill utses
den person eller någon af de personer,
som enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
förordnande deltagit
i samma års bevillningsberedning.
På landet är kronofogden i
orten kronoombud vid bevillningstaxeringarne.
Protokollet hos taxeringsnämnden
föres i Stockholm af person, som
dertill af öfverståthållareembetet förordnats,
och i öfriga städer af en
utaf magistraten utsedd person, såvida
icke denna protokollsföring
åligger någon viss, der anstäld tjensteman.
På landet skall sagda protokoll
föras åt kronofogden. Af nämndens
beslut föranledda anteckningar
i mantals- och taxeringslängden
skola under sammanträdet verkställas,
på landet af häradsskrifvaren
och i stad antingen af den person,
magistraten förordnat att i sådant
afseende vid bevillningstaxeringen
biträda, eller af den tjensteman,
hvars åliggande desse anteckningars
verkställande tillhör; och äro samtlige
desse tjenstemän pligtige att
nämnden med upplysningar tillhandagå.
Skulle taxeringsnämnden i ett
eller annat hänseende icke iakttaga
denna förordnings föreskrifter eller
icke verkställa taxeringen i öfverensstämmelse
med upplysta och bestyrkta
förhållanden, åligger det
kronoombudet och ordföranden i
vederbörande bevillningsberedning
Mani. 2. Protokollet etc. (Oförändradt.
)
Mom. 3. Skulle etc.(Oförändradt.)
63
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
att sådant genast anmärka. Dylik
anmärkning äfvensom nämndens i
anledning deraf meddelade yttrande
skola i protokollet intagas.
§ 42.
Har kronofogde, häradsskrifvare
eller annan person, som det åligger
att, enligt näst ofvanstående §, vara
tillstädes och tjenstgöra vid taxeringsnämnds
sammankomst, derifrån,
utan laga förfall, uteblifvit efter den
för nämndens sammanträde utsatta
tid, eller har hans dessförinnan inträffade
förfall icke blifvit vederbörligen
anmäldt, böte han trettio
kronor.
Kan, till följd af en eller annan
anledning, taxeringsförrättningen
icke företagas eller fortgå, bör anmälan
derom af nämnden göras hos
Kong], Maj:ts befallningshafvande,
som då vidtager den åtgärd, förhålllandet
finnes påkalla.
§ 43.
Skulle taxeringsnämnden, vid
granskningen och pröfningen af bevill
ningsberedningens taxerings förslag
jemte dertill hörande uppgifter
och de mot samma förslag framstälda
erinringar, finna sig föranlåten att
från embetsverk och myndigheter,
bolag eller enskilde arbetsgivare inhemta
ytterligare uppgifter och upplysningar
rörande sådana förhållanden,
som vederbörande, med hänsigt
till bevillningstaxeringen, skola uppgifva,
förfares på enahanda sätt som,
§ 42.
Har kronofogde, häradsskrifvare
eller annan person, som det åligger
att, enligt mom. 1 och 2 i näst ofvanstående
vara tillstädes och tjenstgöra
vid taxeringsnämnds sammankomst,
derifrån, utan laga förfall,
uteblifvit efter den för nämndens
sammanträde utsatta tid eller har
hans dessförinnan inträffade förfall
icke blifvit vederbörligen anmäldt,
böte lian trettio kronor.
Kan, till följd af en eller annan
anledning, taxeringsförrättningen
icke företagas eller fortgå, bör anmälan
derom af nämnden göras hos
Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som då vidtager den åtgärd, förhållandet
finnes påkalla.
§ 43.
(Oförändrad.)
64
Bevillnings-Vtshottets Betänkande N:o 7.
i afseende på uppgifters eller upplysningars
införskaffande åt bevillningsberedningen,
i § 17 är stadgadt;
egande taxeringsnämnderna ovägerligen
af dessa embetsverk och myndigheter
undfå de upplysningar, som
kunna erfordras. Uraktlåter bolag
eller enskild arbetsgivare att angående
de i §§ 16 och 17 omförmälda
förhållanden vederbörligen
affordrad uppgift eller upplysning
taxeringsnämnden meddela, vare påföljden
densamma, som dylik uraktlåtenhet
vid bevillningsberedningen
enligt § 19 medför.
/
§ 44. § 44
Taxeringsnämnden bör noga (Oförändrad.)
granska mantals- och taxeringslängderna
i hvad de angå de inom distriktet
senast förrättade mantalsskrifningar
samt taga kännedom om de anmärkningar,
som dervid eller vid
samma längders derefter verkstälda
granskning förekommit. Skulle härvid
visa sig, att någon antingen utan
giltiga skäl blifvit från kronoutskylder
befriad eller fått sig utskylder
ålagda, från hvilkas utgörande han,
i anseende till sin nödstälda och
utblottade belägenhet, bort frikallas,
eger nämnden att rättelse derutinnan
meddela; börande dock ej mindre
beslutet derom än de skäl, som detsamma
föranledt, alltid i nämndens
protokoll intagas.
§45
(Oförändrad.)
§ 45.
Uppstå skiljaktiga meningar bland
65
Bevillnings-Utshottets Betänkande N:o 7.
taxeringsnämndens ledamöter, och
måste omröstning för frågans afgörande
anställas, skall denna vara
öppen och den mening blifva gällande,
hvilken flertalet bland ledamöterne
biträdt, eller, om rösterna utfalla lika,
den som länder till den skattskyldiges
förmån. Kan denna grund ej
tillämpas, gälle den mening, ordföranden
biträder.
§ 46.
Taxeringsnämnds sammankomster
hållas inom slutna dörrar; dock
är skattskyldig berättigad att inför
nämnden företräda, för att meddela
upplysningar rörande taxeringen i
hvad den honom angår. Ledamot
af nämnden bör afträda, då fråga om
hans egen, hans föräldrars, barns
eller syskons taxering förekommer.
§ 47. § 47.
Så vidt utan hinder för taxerings- (Oförändrad.)
förrättningens fortgång sig göra låter,
bör begärd upplysning om den
af taxeringsnämnden skattskyldig
påförda taxering honom på stället
meddelas.
Dessutom och på det hvar och
eu skattskyldig må komma i tillfälle
att erhålla kännedom om de hos
taxeringsnämnden skedda ändringar i
bevillningsberedningarnes taxeringsförslag,
åligger det den, som fört
nämndens protokoll, att senast fjorton
dagar efter det taxeringsförrättningarne
inom fögderi eller stad
Bill. till Biksd. Prof. 1883. 5 Samt. 1 Afd. 6 Häft.
§ 46.
(Oförändrad.)
9
66
Revillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
blifvit afslutade aflemna, i Stockholm
till öfverståthållareembetet, i öfriga
städer till magistraten och på landet
till kommunalstämmans ordförande,
för hvarje kommun på landet och
hvarje församling i stad utskrifna
utdrag af sagda protokoll, utvisande
alla af nämnden beslutade förändringar
uti och tillägg till beredningens
förslag. Dessa protokollsutdrag skola,
under viss bestämd och vederbörligen
kungjord tid, som icke må understiga
fjorton dagar, på lämpligt
och dervid äfven tillkännagifvet ställe
hållas de skattskyldige till hända,
§ 48. § 48.
Justeringen af det hos taxerings- (Oförändrad.)
nämnden förda protokoll skall verkställas
inför nämnden, eller senast
åtta dagar efter nämndens sammanträde
inför ordföranden jemte minst
två af nämnden utsedde ledamöter.
Justeringen bestyrkes genom å
protokollet tecknadt intyg af nämndens
ordförande och två ledamöter.
Så snart de i ofvanstående § 47
omförmälda protokollsutdrag äro utskrifna,
bör protokollet aflemnas till
den tjensteman, som det tillhört att
anteckningarne i mantals- och taxeringslängden
verkställa. Denna längd
underskrifves af både nyssbemälde
tjensteman och kronoombudet, hvarjemte
rigtigheten af deruti skedda,
på taxeringsnämndens beslut grundade
anteckningar äfven vitsordas
af ordföranden och två ledamöter i
samma nämnd.
Bevillmngs-UtskoUets Betänkande N:o 7.
67
§ 49. § 49.
Mom. /. Redan taxeringsnämn- (Oförändrad.)
derå as förrättningar inom stad eller
fögderi afslutats, skall i stad vederbörande
tjensteman och på landet
liäradsskrifvaren ofördröjligen uträkna
samt i mantals- och taxeringslängden
införa de bevillningsafgifter,
som på grund af taxeringsnämndernas
beslut skola påföras.
Mom. 2. Senast den 15 Augusti
skola taxeringsprotokoll och längder
med sammandrag jemte tillhörande
handlingar, äfvensom afskrifterna af
föregående årets mantals- och taxeringslängder
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet insändas,
på landet omedelbart af vederbörande
häradsskrifvare och i stad genom
magistratens försorg; varande i annat
fall den tjensteman, hvars försumlighet
föranledt inträffadt dröjsmål,
förfallen till böter af tre kronor
för hvarje dag, hvarmed ofvan bestämda
tid öfverskrides.
I Stockholm bör den tjensteman,
som det tillhör att anteckningarne
i mantals- och taxeringslängden verkställa,
inom samma tid och vid enahanda
äfventyr till öfverståthållareembetet
inlemna taxeringsprotokoll
och längder med tillhörande handlingar.
Mom. 3. Afskrift af mantalsoch
taxeringslängden, i hvad den
angår hvarje särskild kommun på
landet, skall jemväl senast den 15
Augusti af häradsskrifvaren tillställas
vederbörande kommunalstämmas
Bevittnings-Utskottets Betänkande N;o 7.
68
ordförande, för att genom hans försorg
i den ordning, som i § 47 föreskrifves,
hållas de skattskyldige till
hända; börande afskriften sedermera
af ordföranden förvaras, för att af
honom öfverlemnas till ordföranden
i påföljande årets bevillningsberedniug.
I stad, utom Stockholm, skall
genom magistratens försorg afskrift
af mantals- och taxeringslängd^! för
hvarje särskild! beredningsdistrikt i
samma ordning hållas de skattskyldige
till hända samt påföljande år
öfverlemnas till vederbörande ordförande
i det årets bevillningsberedningar.
§ 50.
Innan taxeringsnämnden upplöses,
skall nämnden bland sina medlemmar
föreslå fyra personer till
ledamöter i samma års pröfningsnämnd,
hvarvid, derest taxeringsnämndens
sammansättning sådant
medgifver, i stad bör utses åtminstone
en, soin under nästföregående
år der erlagt bevillning för löneinkomst,
samt på landet åtminstone
eu, af hvilken då inom distriktet
bevillning blifvit erlagd antingen
för sådan inkomst eller för inkomst
af jordbruksnäringen icke tillhörande
rörelse.
Om de personer, som sålunda
blifvit af taxeringsnämnden föreslagna
att, enligt stadgandet i nedanstående
§ 53, utses till ledamöter i
pröfningsnämnden, skall i Stockholm
taxeringsnämnds ordförande, i öfriga
§ 50.
Innan taxeringsnämnden upplöses
skall nämnden bland sina medlemmar
föreslå tre personer till leda-i
möter i samma års pröfningsnämnd,
hvarvid, derest taxeringsnämndens
sammansättning sådant medgifver,
i stad bör utses åtminstone en, som
under nästföregående år der erlagt
bevillning för löneinkomst, samt på
landet åtminstone en, af hvilken
inom distriktet bevillning blifvit erlagd
antingen för sådan inkomst eller
för inkomst af jordbruksnäringen icke
tillhörande rörelse.
Om de personer, som sålunda
blifvit af taxeringsnämnden föreslagna
att, enligt stadgandet i nedanstående
§ 53, utses till ledamöter i
pröfningsnämnden, skall i Stockholm
taxeringsnämnds ordförande, i öfriga
69
Bevillning?;-Utskottets Betänkande N:o 7.
städer magistraten och på landet städer magistraten och på landet
kronofogden ofördröjligen meddela kronofogden ofördröjligen meddela
Kong]. Maj:ts befallningshafvande Kong!. *Maj:ts befallningshafvande
underrättelse. underrättelse.
§ 51. § 51.
Senast innan klockan tolf å åtton- (Oförändrad.)
de dagen före den, då pröfningsnämnden
sammanträder, eller, om
åttonde dagen är helgedag, å nästföljande
dag, bör skattskyldig, som
finner sig föranlåten anföra besvär
öfver taxeringsnämnds beslut i hvad
honom rörer, så ock vederbörande
kommun, som är missnöjd med taxeringsnämnds
beslut, hafva till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande inlemnat
sin till pröfningsnämnden stälda besvärsskrift;
börande de skattskyldige
genom den i § 54 omförmälda kungörelse
härom erinras.
3:o) Pröfning snämnderna.
§ 52. § 52.
För att granska bevillningstaxe- (Oförändrad.)
ringarne samt pröfva och afgöra
anförda besvär eller annars framstälda
anmärkningar i anledning af
taxeringsnämndernas vidtagna åtgärder
och beslut skall eu pröfningsnämnd
årligen sammanträda, för
hvart och ett län i länets residensstad
under senare hälften af September
och för Stockholms stad i Stockholm
under förra hälften af Oktober
månad; egande denna nämnd att,
70
Bevillnings-* Utskottets Betänkande N:o 7.
efter tagen kännedom om hvad
mantals- och taxeringslängder samt
protokoll jemte aflemnade uppgifter
innehålla och noggrann pröfning af
alla nämnden understälda frågor och
förhållanden, meddela sådana rättelser
och ändringar i eller göra sådana
tillägg till den taxering, senast församlade
taxeringsnämnder verkstält,
som finnas af rättvisa och billighet
samt en författningsenlig och jemlik
beskattning påkallade.
§ 53.
Pröfningsnämnd skall bestå af
tjugu, högst trettio ledamöter, hvilka
Kongl. Maj:ts befallningshafvande
eger utse bland de af taxeringsnämnderna
dertill föreslagna personer.
Bland ledamöterne i pröfningsnämnden
skall minst hälften och i Stockholms
stad minst en fjerdedel vara
egare af fast egendom; och böra
nämndens ledamöter så utses, att
nämnden, så vidt förhållandena medgifva,
kommer att utgöras af ett efter
beskattningens belopp och mängden
af de skattskyldige skäligen
lämpadt antal dels näringsidkare och
dels löntagare, samt att inom nämnden
icke saknas tillförlitlig kännedom
om länets särskilda delar, dessas
ekonomiska tillstånd och hufvudsakliga
näringar.
Den som till ledamot i pröfningsnämnd
blifvit utsedd, men utan vederbörligen
anmäldt laga förfall vid
nämndens sammankomst sig icke infinner,
skall bota tio kronor.
§ 53.
(Oförändrad.)
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
71
§ 54.
Uti derom utfärdad allmän kungörelse
uppgifver Kong!. Majrts befallningshafvande
dem, som till ledamöter
i pröfningsnämnden blifvit utsedde,
samt underrättar länets invånare
om tid och ställe för nämndens
sammanträde; och bör ett exemplar
af denna kungörelse i god tid hvarje
ledamot af nämnden genom Kong].
Maj:ts befallningshafvandes försorgtillsändas.
§ 55.
Vid pröfningsnämndens sammankomster
skall landshöfdingen i länet
vara ordförande, med rättighet att
deltaga i nämndens öfverläggningar,
men icke i dess beslut i annat fall
än nedan sägs. År landshöfdingen
hindrad att dessa sammankomster
bevista, föres ordet af den, som
Kongl. Maj:t efter härom gjord anmälan
förordnat till pröfningsnämndens
ordförande; men om det för
landshöfdingen inträffade förfall icke
hunnit före nämndens sammankomst
hos Kong]. Maj:t anmälas, eller förordnande
för särskild ordförande
dessförinnan icke kommit nämnden
tillhanda, ege nämnden att sjelf genom
val med slutna sedlar bland
sina ledamöter utse den, som skall
föra ordet.
Uppstå under pröfningsnämndens
öfverläggningar skiljaktiga meningar
bland nämndens ledamöter, och
måste till följd deraf omröstning an
-
§ 54.
(Oförändrad.)
§ 55.
Vid pröfningsnämndens sammankomster
skall landshöfdingen i länet
vara ordförande, med rättighet att
deltaga i nämndens öfverläggningar,
men icke i dess beslut i annat fall
än nedan sägs. År landshöfdingen
hindrad att dessa sammankomster
bevista, ege nämnden att sjelf genom
val med slutna sedlar bland sina ledamöter
utse ordförande, och bär vid sådant
val ordet föras af den till lefnadsår
en äldste bland nämndens ledamöter.
Uppstå under pröfningsnämndens
öfverläggningar skiljaktiga meningar
bland nämndens ledamöter, och
måste till följd deraf omröstning an
-
72
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
ställas, skall omröstningen vara öppen
och den mening blifva gällande,
hvilken flertalet bland ledamöterne
biträdt, eller, om rösterna utfalla lika,
den, som länder till den skattskyldiges
förmån. Kan denna grund ej
tillämpas, gälle den mening, som
biträdes af ordföranden.
Ledamot af nämnden bör afträda,
då fråga om hans egen, hans föräldrars,
barns eller syskons taxering
förekommer.
§ 56.
Såsom kronans ombud och för
upplysningars meddelande bör landskamreraren
samt för Stockholm kamreraren
vid öfverståthållareembetets
afdelning för uppbördsärenden öfvervara
pröfningsnämndens sammankomster,
med skyldighet att efter
sorgfällig beredning göra de anmärkningar
och framställningar, hvartill
han för iakttagande af kronans rätt
finner sig ega anledning.
§ 57.
På Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
kallelse skola bevillningsberedningarnes
ordförande vara pligtige
att, för upplysningars meddelande,
före och under pröfningsnämndens
sammankomst infinna sig å
den ort, der nämnden sammanträder.
Dock ankommer på Kongl. N Maj:ts
befallningshafvande att bestämma,
hvilkens eller hvilkas inställelse må
anses vara behöflig.
ställas, skall omröstningen vara öppen
och den mening blifva gällande,
hvilken flertalet bland ledamöterne
biträdt, eller, om rösterna utfalla lika,
den, som länder till den skattskyldiges
förmån. Kan denna grund ej
tillämpas, gälle den mening, som
biträdes af ordföranden.
Ledamot af nämnden bör afträda,
då fråga om hans egen, hans föräldrars,
barns eller syskons taxering
förekommer.
§ 56.
(Oförändrad.)
§ 57.
(Oförändrad.)
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
73
§ 58. § 58.
Protokollet vid pröfningsnämn- (Oförändrad.)
dens sammankomster föres och de
af nämndens beslut föranledda anteckningar
i mantals- och taxeringslängderna
samt i den uti § 59 omförmälda
särskilda längd verkställas
af den eller de personer, som Kongl.
Maj:ts befallningshafvande dertill förordnat.
Sådant förordnande får icke
meddelas åt någon, som i annan
egenskap skall hos pröfningsnämnden
vara tillstädes.
§ 59. | 59.
Mom. 1. Alla pröfningsnämndene (Oförändrad.)
beslut skola upptagas i nämndens
protokoll, der jemväl anteckning
skall ske, huruvida klagande skattskyldig,
hvilken enligt § 18 taxeringsuppgift
affordrats, densamma
behörigen aflemnat. Fastighets-eller
inkomsttaxering, som till följd af
pröfningsnämndens beslut tillkommit
eller blifvit faststäld annorlunda än
taxeringsnämnden bestämt, skall upptagas
i särskild längd, deruti de protokoll
sparagrafer, som innehålla dylika
beslut, böra angifvas. Kronoombudet
åligger att med sin underskrift
å så väl mantals- och taxerings!
än gden som nyssnämnda särskilda
längd vitsorda deruti, enligt
pröfningsnämndens beslut, införda
förändringar eller gjorda tilllägg.
Den, som fört pröfningsnämndens
protokoll, åligger att i Stock
Bih.
till Rissel. Prat. 1883. 5 Sami. 1 Afd. 8 Häft.
10
74
Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 7.
holm före November månads utgångtill
öfverståthållareembetet och i länen
före Oktober månads utgångtill
vederbörande magistrater eller
kommunalstämmors ordförande, vid
bot af fem kronor för hvarje dag,
hvarmed den sålunda bestämda tiden
öfverskrides, aflemna för hvarje
församling i stad och hvarje kommun
på landet utskrifna utdrag af
nämnda protokoll, utvisande alla af
pröfningsnämnden beslutade förändringar
uti och tillägg till de af
taxeringsnämnderna vidtagna taxeringsåtgärder.
Dessa protokollsutdrag,
hvilka jemväl skola innehålla
underrättelse om hvad den, som med
pröfningsnämndens beslut icke åtnöjes,
har att iakttaga, skola hållas
de skattskyldige till hända under viss
tid af minst fjorton dagar, hvarom
kungörelse bör på vanligt sätt ofördröjligen
utfärdas; börande, utom
hvad Stockholm angår, i denna kungörelse
upptagas namn och hemvist
för de skattskyldige, i afseende å ,
hvilkas taxering pröfningsnämnden
vidtagit ändring.
I Stockholm skall utdrag af pröfningsnämndens
protokoll, i hvad det
innehåller beslut om ny taxering
eller förhöjning i den af taxeringsnämnden
verkstälda taxering, senast
den 15 December vederbörande skattskyldig
tillställas.
Mom. 2. Inom tre veckor efter
pröfningsnämndens sista sammanträde
skola, utom hvad Stockholms
stad angår, taxeringsprotokoll och
längder jemte tillhörande handlingar
samt de hos pröfningsnämnden
75
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
förda längder öfversändas till vederbörande
häradsskrifvare eller magistrat
för debiteringens verkställande.
De i § 49 mom. 3 omförmälda
afskrifter af föregående årets mantals-
och taxeringslängder skola hos
Kongl. Maj:ts befallningshafvande
qvarstanna för att der förvaras.
§ 60. § 60.
Å pröfningsnämndens samman- (Oförändrad.)
trädesort icke bosatte ledamöter i
denna nämnd samt de kronofogdar
och andra personer, som på Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes kallelse
från annan ort vid pröfningsnämnden
sig infunnit, äro berättigade att
under sin närvaro hos nämnden åtnjuta
traktamentsersättning med sex
kronor om dagen samt resekostnadsersättning,
då resan sker med skjuts
efter tre kronor för milen, men då
resan sker på ångfartyg eller jernväg
med ett belopp, motsvarande i
förra fallet afgiften för enkel hyttplats,
eller, då hytt ej förekommer,
en salongsplats, och i senare fallet
afgiften för plats i första klassens
vagn.
§ 61. § 61.
I Stockholms stad skola de ålig- (Oförändrad.)
ganden, som Kongl. Maj:ts vederbörande
befallningshafvande inom
öfriga delar af riket med hänsigt
till pröfningsnämnden fått sig uppdragna,
tillhöra öfverståthållareembetet;
kommande äfven, hvad Stockholm
beträffar och så vidt härom
76
Bevillnings-Utskottets Betänkande N;o 7.
meddelade föreskrifter äro der tilllämpliga,
alla andra Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, i afseende på
bevillningstaxeringarne och dermed
sammanhängande frågor, tillhörande
bestyr att åligga öfverståthållareembetet,
som alltså bär att af vederbörande
tjensteman och skattskyldige
emottaga enahanda förslag och
uppgifter med flere handlingar, som
i landsorterna skola till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande aflemnas.
Vid Stockholms stads pröfningsuämnds
sammankomst må, då öfverståthållaren
icke är tillstädes, underståthållaren
i hans ställe vara ordförande.
§ 62.
Mom. 1. Har skattskyldig icke
hos pröfningsnämndöfverklagat taxeringsnämnds
beslut, i hvad honom
rörer, och varder den hos taxeringsnämnden
åsätta taxering af pröfningsnämnden
lemnad oförändrad
eller nedsatt, må emot pröfningsnämnds
beslut vidare talan icke af
skattskyldig föras.
Eljest må besvär öfver pröfningsnämnds
beslut anföras af skattskyldig,
som icke till följd af stadgandet
i § 19 mom. 4 förlorat rätt till
talan, äfvensom af kronans ombud
eller af vederbörande kommun, och
skola besvären, stälda till kammarrätten,
ingifvas till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande före klockan tolf
å sista helgfria dag i December månad
det år, taxeringen egt rum, vid
påföljd att besvären eljest icke varda
§ 62.
Mom. 1. Har skattskyldig icke
hos pröfningsnämnd öfverklagat taxeringsnämnds
beslut, i hvad honom
rörer, och varder den hos taxeringsnämnden
åsätta taxering af pröfningsnämnden
lemnad oförändrad
eller nedsatt, må emot pröfningsnämnds
beslut vidare talan icke af
skattskyldig föras.
Eljest må besvär öfver pröfningsnämnds
beslut anföras af skattskyldig,
som icke till följd af stadgandet
i § 19 mom. 4 förlorat rätt till
talan, äfvensom af kronans ombud
eller af vederbörande kommun, och
skola besvären, stälda till kammarrätten,
ingifvas till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande före klockan tolf
å sista helgfria dag i December månad
det år, taxeringen egt rum, vid
påföljd att besvären eljest icke varda
77
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
till pröfning upptagna. Sedan öfver
inkomna besvär utlåtande från vederbörande
infordrats, insänder Kong!.
Maj:ts befallningshafvande handlingarne
till kammarrätten med de upplysningar
och erinringar, som besvären
anses påkalla.
Mom. 2. Så snart ofvan stadgade
besvärstid gått till ända öfversänder
Kongl. Maj:ts befallningshafvande
till kammarrätten förteckning
å anförda besvär.
til! pröfning upptagna. Sedan öfver
inkomna besvär förklaring från vederbörande
infordrats, och tillsedt blifvit,
att vid besvär shandlingarne varda fogade
så val utdrag af taxeringslängd
och beskattning snämndernas protokoll,
i hvad de den öfverklagade taxeringsfrågan
angå, som ock de till bemälde
nämnder i frågan ingifna handlingar,
hvilka, sä vidt de ej hos Kongl. Maj:ts
befallningshafvande finnas förvarade,
genom klagandens försorg anskaffas,
insänder Kongl. Maj:ts befallningshafvande
till kammarrätten samtliga
handlingarne jemte eget utlåtande.
Mom. 2. (Oförändradt.)
4:6). Allmänna föreskrifter.
§ 63. § 63.
Mom. 1. Ledamot af bevillnings- (Oförändrad.)
beredning, taxerings- eller pröfningsnämnd
må endast den vara, som råder
öfver sig och sitt gods samt är
i besittning af medborgerligt förtroende.
Mom. 2. Sådan ledamot åtnjuter
i och för utöfningen af sitt uppdrag
enahanda skydd och säkerhet, som
rikets grundlagar tillförsäkra riksdagsmän.
§ 64.
§ 64.
Mom. I. Ledamot af bevillnings- Mom. 1. (Oförändradt.)
78
Bevittninys-Utskottets Betänkande N:o 7.
beredning, taxerings- och pröfningsnärnnd
skall vid fullgörandet af sitt
uppdrag ställa sig till ovilkorlig efterrättelse
de föreskrifter, denna förordning
och den till ledning för taxeringsmyndigheterna
utfärdade instruktion
innehålla, samt efter sorgfällig
granskning och samvetsgrann
pröfning af meddelade uppgifter och
för öfrigt upplysta eller kända förhållanden
efter bästa förstånd, på
heder och samvete föreslå, bestämma
och fastställa taxeringen, så att densamma
i fråga om så väl fast egendom
som inkomst varder i möjligaste
måtto jemlik och rättvis.
Mom. 2. Ledamot af bevillningsberedning,
taxerings- eller pröfningsnämnd
och dervid biträdande tjensteman
får icke, utom vid beredningens
eller vederbörande nämnds sammanträde,
yppa innehållet af skattskyldigs
enligt § 21 meddelade uppgift
angående hans inkomst och rörelse,
m. m., så vida den skattskyldige förklarat,
att han icke medgifver samma
uppgifts offentliggörande; och
må de under öfverläggningarne inom
sagda beredning eller nämnder lemnade
upplysningar och yttrade åsigter
rörande enskildes ekonomiska
ställning icke på något sätt utspridas.
Mom. 3. Ofvanstående mom. 1
och 2 skola vid hvarje bevillningsberednings,
taxerings- och pröfningsnämndsförsta
sammanträde uppläsas.
§ 65.
Mom. 1. Till ersättning åt ordförandena
i bevillningsberedningarne
Mom. 2. Ledamot af bevillningsberedning,
taxerings- eller pröfningsnämnd
och dervid biträdande tjensteman
får icke, utom vid beredningens
eller vederbörande nämnds sammanträde,
yppa innehållet af skattskyldigs
meddelade uppgift angående lians inkomst
och rörelse, m. in.; och må de
under öfverläggningarne inom sagda
beredning eller nämnder lemnade
upplysningar och yttrade åsigter
rörande enskildes ekonomiska ställning
icke på något sätt utspridas.
Mom. 3. (Oförändradt.)
§ 65.
(Hvilande.)
79
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
för deras arbete med sjelfva beredningen,
till arfvoden åt kronans ombud
vid taxeringsnämnd i stad och
för protokollsföringen samt andra
anteckningar under pröfningsnämndens
sammankomster, äfvensom till
vedergällning för det i samband med
taxeringsförrättningarne för öfrigt
lemnade biträde af städernas tjenstemän
eller andra personer, som icke
eg a att vid samma förrättningar beräkna
rese- och traktamentsersättning,
må hvarje pröfningsnämnd,
med undantag af Stockholms stads,
för hvilken nedanstående särskilda
stadgande gäller, använda och fördela
högst ett belopp, motsvarande
tre procent af de första 100,000 kronor,
hvartill länets hela bevillningssumma
efter denna förordning föråret
uppgår, två procent af derpå
följande 50,000 kronor och en procent
af allt hvad bevillningssumman
öfverstiger 150,000 kronor; dock får,
om än denna bevillningssumma sedermera
skulle visa sig öfverstiga
dess af pröfningsnämnden beräknade
belopp, hvarken någon ytterligare
kostnadsersättning eller vedergällning
än den då beviljade för samma
år utdelas, eller ett sådant öfverskott
tagas i beräkning vid bestämmande
af enahanda ersättning och
vedergällning under ett följande år;
börande vid de särskilda ersättningarnes
bestämmande afseende fästas
på för uppdragets utförande erforderlig
skicklighet, tid och arbete.
Landsstatstjensteman, som i och för
tjensten är skyldig att närvara vid
80
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
taxeringsförrättning, eger icke att
derför åtnjuta arfvode af bevillningen.
Mom. 2. Angående det för ofvan
uppgifna ändamål af pröfningsnämnden
anvisade belopp och dess fördelning
bör till Kong], Maj:ts befallningshafvande
aflåtas särskild!
utdrag af nämndens protokoll, hvarefter
det beviljade beloppet i vanlig
ordning utbetalas af länets landtränteri
och med bifogande af sagda
protokollsutdrag i kronoräkenskaperna
redovisas.
Mom. 3. Till bestridande af kostnaderna
för blanketter till mantalsoch
taxeringslängder, till ersättningåt
ordförandena i bevillningsberedningarne
för deras arbete med sjelfva
beredningen, till arfvoden åt kronans
ombud och för protokollsföringen
samt andra anteckningar under taxerings-
och pröfningsnämndernas sammankomster
äfvensom till vedergällning
för det i samband med taxeringsförrättningarne
för öfrigt lemnade
biträde af personer, som icke
ega att vid samma förrättningar beräkna
traktamentsersättning, må af
Stockholms stads pröfningsnämnd
användas och disponeras ett belopp,
som svarar emot högst två och eu
half procent af samma stads efter
denna förordning utgående hela bevillningssumma
för året; gällande
jemväl för bemälda pröfningsnämnd
det i mom. 1 af denna § gjorda förbehåll
för det fall, att bevillningssumman
skulle komma att öfverstiga
pröfningsnämndens beräkning.
Om det af pröfningsnämnden sålunda
beviljade belopp och detsammas för
-
81
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
delning skall underrättelse genom
utdrag af nämndens protokoll meddelas
statskontoret, hvarifrån beloppet
kommer att omedelbart utbetalas.
Mom 4. Ersättning med 50 öre
arket för den afskrift af mantals-och
taxeringslängderna, hvilken det enligt
§ 49 mom. 3 åligger häradsskrifvaren
att till kommunalstämmas
ordförande aflemna, samt den i §§
34 och 60 bestämda rese- och traktamentskostnadsersättning
bör, efter
anstäld granskning af derå ingifna
räkningar, utan sammanblandning
med de i föregående tre moment
omförmälda taxeringskostnader och
arfvoden, med flera utgifter, utbetalas
för länen af vederbörande landtränteri
och för hufvudstaden omedelbart
af statskontoret.
Mom. 5. Statskontoret åligger
att till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länen efter reqvisition
utlemna nödigt antal exemplar af de
i § 25 omförmälda författningar
äfvensom blanketter till mantals- och
taxeringsläugder, jemte sammandrag,
samt till pröfningsnämndernes längder,
för att genom Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes försorg vederbörande
tillställas. För Stockholms
stad ombesörjer öfverståthållareembetet
tryckning och tillhandahållande
af blanketter till mantals- och taxeringslängder.
§ 66. § 66.
Mom. 1. Besvär, om hvilka i (Oförändrad.)
Bill. till Biksd. Prof. 1883. 5 Sami. 1 Afd. 6 Höft.
11
82
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
denna förordning förmäles, må under
iakttagande af stadgad tid och ordning
kunna med allmänna posten
insändas till den myndighet, till hvilken
besvären skola enligt förordningen
ingifva»; dock skall i sådant
fall behörigen styrkas, att den klagande
egenhändigt undertecknat besvärsskrift^
eller att densamma på
hans begäran eller med hans samtycke
blifvit uppsatt.
Mom. 2. Den, som vill öfver
taxerings- eller pröfningsnämnds beslut
anföra besvär, är berättigad att,
då han i sådant afseende anmäler
sig hos vederbörande tjensteman,
kostnadsfritt erhålla för dylikt besluts
Överklagande erforderligt utdrag af
mantals- och taxeringslängden samt
nämndens protokoll; och må ej heller
lösen fordras för andra protokollsutdrag
och expeditioner, som till följd
af vederbörande nämnders beslut
böra utfärdas.
§ 67.
Mom. 1. Då till följd af uraktlåtet
fullgörande af de i denna författning
meddelade föreskrifter, eller
af annan orsak fråga uppstår om
tillämpning af deruti stadgadt bötesansvar,
skall af vederbörande kronoombud,
ordförande eller ledamot i
bevillningsberedning eller taxeringsnämnd,
eller annan behörig person
anmälan derom göras hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, som, efter
pröfning af härvid förekommande
förhållanden, förordnar om uttagandet
af de böter, hvartill en eller an
-
§ 67.
Mom. 1. Då till följd af uraktlåtet,
fullgörande af de i denna författning
meddelade föreskrifter, eller
af annan orsak fråga uppstår om
tillämpning af deruti stadgadt bötesansvar,
skall af vederbörande kronoombud,
ordförande eller ledamot i
bevillningsberedning, taxerings- eller
pr öfning snämnd, eller annan behörigperson
anmälan derom göras hos
Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som, efter pröfning af härvid förekommande
förhållanden, förordnar
om uttagandet af de böter, hvartill
83
Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 7.
nan finnes hafva gjort sig förfallen,
samt vidtager de åtgärder, som anmäld
försummelse eller uteblifven
verkställighet af hvad författningen
stadgar för öfrigt kan påkalla.
Mom. 2. Den, som icke nöjes
åt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut, hvarigenom han, på grund
af ofvan åberopade stadgande!!, blifva
fälb till böter, eger att, med iakttagande
af hvad i allmänhet är stadgadt
angående böters nedsättning
och dylika utslags Överklagande,
öfver det meddelade beslutet anföra
besvär hos kammarrätten, Indika besvär
böra vara dit ingifna innan
klockan tolf å trettionde dagen efter
erhållen del af samma beslut.
Mom. 3. Omförmälda böter tillfalla,
der icke annorlunda är särskildt
föreskrifvet, de fattige inom
den församling, der den bötfälde är
mantalsskrifven.
§ 68.
Af bevillningsberedning, taxerings-
eller pröfningsnämnd behandlad
taxerings fråga må icke, till följd
af gjord anmärkning eller anförda
besvär, eller af annan anledning återförvisas
till samma berednings eller
nämnds förnyade behandling. Ej
heller må någon förklaringsskyldighet
bemälda beredning eller nämnder
åläggas.
§ 69.
Om vid pröfning af anförda be
-
en eller annan finnes hafva gjort sig
förfallen, samt vidtager de åtgärder,
som anmäld försummelse eller uteblifven
verkställighet af hvad författningen
stadgar för öfrigt kan påkalla.
Mom. 2. (Oförändradt.)
Mom. 3. (Oförändradt.)
§ 68.
(Oförändrad.)
(Oförändrad.)
69.
84
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
svär eller inom kammarrättens revisionsafdelninguppkommen
anmärkning
angående skattskyldigs taxeringför
inkomst af kapital eller arbete
kammarrätten finner, att taxering
blifvit verkstäld å annan än rätt ort,
eller uraktlåten å ort, der den rätteligen
bort ega rum, så ock om, vid
sådan pröfning, sig visar, att i fråga
om skattskyldig, som bort för inkomst
taxeras inom två eller flere
beskattningsorter, denna inkomst å
en eller flera af dessa orter upptagits
till olägligt belopp, eger kammarrätten,
äfven om besvär eller anmärkning
med afseende å endast en
af ifrågavarande taxeringsåtgärder
förekommit, att efter vederbörandes
hörande meddela rättelse i taxeringen
å så väl den ena som den andra
beskattningsorten; dock att skattskyldigs
sammanräknade årsinkomst
dervid icke må sättas högre än taxeringsmyndigheterna
bestämt, derest
icke besvären eller anmärkningen
innefatta yrkande om sådan förhöjning.
Debitering, uppbörd, afkortning och redovisning.
1:6). Uppbördsboken och debetsedlarne.
§ 70. § 70.
Sedan pröfningsnämndernas för- (Oförändrad.)
rättningar afslutats, skola, utan hinder
af anförda besvär, de bevillningsafgifter,
som enligt föreskrifterna i
denna förordning böra utgå för de
af taxerings- och pröfningsnämnder
-
85
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
na bestämda fastighetsvärden och
inkomstbelopp, af vederbörande tjenstemän
ofördröjligen debiteras i uppbördsböckerna,
så att dessa kunna i
fullständigt skick å behörig tid till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande
inlemnas för erhållande af uppbördsorder.
§ 71. § 71.
Dén enligt uppbördsboken hvarje (Oförändrad.)
skattskyldig påförda bevillning skall
upptagas å hans för samma år utfärdade
debetsedel, hvilken, såsom
bifogade formulär visar, bör upptaga:
a) taxeringsvärdet å hvarje deu
skattskyldiges inom samma socken
på landet eller uppbördsdistrikt i
stad belägna fasta egendom samt beloppet
af den deraf utgående bevillning;
b)
den skattskyldiges beskattningsbara
inkomst af kapital eller
arbete samt bevillningsafgiften derför.
Dessutom bör debetsedeln innehålla
underrättelse om hvad skattskyldig,
som vill öfverklaga honom
påförd bevillningsafgift, har att i
sådant hänseende iakttaga.
§ 72. § 72.
Med undantag af skattskyldigs (Oförändrad.)
hustru och hemmavarande barn samt
andra till hans hushåll hörande eller
hos honom skattskrifna och på hans
debetsedel upptagna personer, som
icke skola utgöra bevillning efter
denna förordning, bör hvar och en
86
Bevillning^- Utslcottets Betänkande N:o 7.
skattskyldig erhålla särskild debetsedel;
men, vid ansvar såsom för
tjenstefel, får icke mer än en debetsedel
utfärdas för de skattskyldig
inom samma socken på landet eller
uppbördsdistrikt i stad åliggande bevilluingsafgifter;
varande dock husbonde
berättigad att, efter derom
gjord begäran, erhålla särskilda debetsedlar
för de hos honom skattskrifna
och på hans debetsedel uppförda
tjenstehjon. Fastighetsegare,
som sådant åstundar och derom vid
mantalsskrifningen eller eljest gjort
anmälan, vare ock berättigad att erhålla
särskild debetsedel för hvarje
honom tillhörig fastighet.
| 73. § 73.
Debetsedlarne sammanfattas och (Oförändrad.)
utfärdas med ansvar för deras rigtighet,
på landet af häradsskrifvaren
och i stad af vederbörande uppbördsman;
börande desse tjenstemän
aflemna debetsedlarne så tidigt, att
de senast fjorton dagar före uppbördstidens
början kunna de skattskyldige
tillhandahållas. Medelst derom
af vederbörande magistrat eller
häradsskrifvare utfärdad kungörelse
underrättas de skattskyldige om tiden
när och stället hvarest inom
staden eller socknen debetsedlarne
få af dem afhemtas och om den person,
genom hvilken de varda utlemnade;
varande i staden eller socknen
boende uppbördstjensteman, länsman,
fjerdings- eller sexman, som härom
anmodas, skyldig att emottaga och
87
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
vederbörligen tillhandahålla debetsedlarne.
Genom magistraten eller häradsskrifvaren
underrättas Kongl. Maj:ts
befallningshafvande om den kungjorda
tiden för debetsedlarnes tillhandahållande
åt de skattskyldige.
I afseende på utfärdandet och
utdelningen af debetsedlarne inom
Stockholm och Göteborg kommer
att förfaras på sätt derom är särskilt
stadgadt.
§ 74.
Den, som upprättar och utfärdar
debetsedlarne, är berättigad att såsom
ersättning för detta bestyr åtnjuta
och å debetsedeln upptaga för
hvarje sådan sedel, hvars slutsumma
icke öfverstiger sju kronor, tre öre,
deröfver till och med sjuttiofem kronor,
tolf öre, samt för debetsedel å
ännu högre belopp femtio öre.
§ 75.
Mom. 1. Har bevillning för fast (Oförändrad.)
egendom eller för inkomst af kapital
eller arbete blifvit skattskyldig
påförd till högre belopp än som
enligt denna förordnings föreskrifter
rätteligen bör utgå för det fastighetsvärde
eller den inkomst, vederbörande
beskattningsnämnd bestämt,
eller förmenar skattskyldig, att bevillning
obehörigen blifvit honom påförd,
eger han att deri hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande söka rättelse
genom besvär, hvilka skola till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ingifvas innan klockan tolf å tret
-
§ 75.
§ 74.
(Oförändrad.)
88
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
tionde dagen efter den, då, på sätt
i § 73 stadgas, den skattskyldige
egt tillfälle att erhålla sin debetsedel.
Mom. 2. Atnöjes den klagande
icke med Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
i anledning af sådana besvär
meddelade beslut, eger lian att
innan klockan tolf å trettionde dagen
efter af beslutet erhållen del
fullfölja sin klagan hos kammarrätten;
börande ej mindre Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes än kammarrättens
beslut i dylika mål, jemte vederbörlig
besvärshänvisning, den klagande
kostnadsfritt tillhandahållas.
Mom. 3. Besvär i debiteringsfrågor
uppehålla icke uppbörden af
det vid den öfverklagade debiteringen
påförda belopp, hvaremot, då
debiteringsåtgärden icke fastställes,
den klagande eger att kostnadsfritt
återbekomma hvad af honom blifvit
för mycket erlagdt.
2:6) Uppbörden.
§ 76. § 76.
Uppbörden af bevillningen verk- (Oförändrad.)
ställes vid de allmänna kronouppbördsstämmorna
under enahanda
kontroll och ansvarighet i afseende
å de influtna medlen, som för andra
årligen utgående kronoutskylders erläggande
och emottagande äro stadgade,
i följd hvaraf gällande uppbördsförfattningar
skola tillämpas
jemväl på bevillningsuppbörden och
dermed förenade bestyr.
Bevillnings-UtsTcottets Betänkande N:o 7.
89
§ 77- § 77-
Före December månads utgång (Oförändrad.)
skola vederbörande magistrater och
kronofogdar till Kong!. Maj:ts befallningshafvande
inkomma med förslag
angående tid och ställe för uppbörden
inom hvarje stad eller socken,
hvarefter Kong]. Maj:ts befallningshafvande
senast fjorton dagar före
uppbördens företagande låter genom
allmän kungörelse underrätta
de skattskyldige om tid och ställe
för uppbördsstämma och den ordning,
som dervid kommer att iakttagas.
I stad, utom Stockholm, skall
vederbörande tjensteman eller dertill
särskilt utsedd person och på landet
häradsskrifvaren vara närvarande
vid uppbördsstämman för att meddela
behörig annotation å de skattskyldiges
debetsedlar, enär derförutan
uppbördsmannens qvittens enligt
uppbördsförfattningarna icke är
gällande.
§ 78- § 78.
Har skattskyldig, sedan mantals- (Oförändrad.)
skrifning förrättats, afstått sin egendom
till borgenärer, eller efter den
1 Maj det år, för hvilket bevillning
senast honom påförts, med döden
afgått, bör, utan afvaktan af konkursmassans
eller sterbhusets utredning,
den för honom belöpande och
vederbörligen bevakade bevillningen
gäldas utaf hans afträdda eller efterlemnade
tillgångar.
Bih. till Biksd. Brot. 1883. 5 Sami. 1 Afd. 6 Häft.
12
90
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
3:o) Afkortning ärna.
§ 79.
Utom den afkortning af påförd
(Oförändrad.)
bevillning för inkomst af kapital
eller arbete, hvilken föranledes af
bristande tillgång till dess gäldande,
får afkortning ega rum endast af
bevillning för lön, pension eller dylik
inkomst, som genom dödsfall, afsked
eller annan orsak under årets lopp
upphört, i hvilket fall sådan bevillning
blott erlägges för den tid, hvarunder
löneinkomsten eller andra med
tjenstebefattning förenade fördelar
af den skattskyldige eller hans rättsinnehafvare
åtnjutits.
Den för fast egendom utgående
bevillning får icke afkortas.
underskrifvas af vederbörande tjensteman,
som för densammas rigtighet
är ansvarig, samt efter deraf
anstäld granskning attesteras af en
magistratsperson och minst två ledamöter
utaf årets taxeringsnämnd.
På landet skall afkortningslängden,
med ansvar för dess rigtighet,
undertecknas af kronofogden samt
häradsskrifvaren; och bör den å utlyst
kommunalstämma granskas samt
förses med intyg af ordförande och
två socknemän om denna gransknings
verkställighet, hvarvid tillika
bör uppgifvas, om och hvilka anmärkningar
emot längden förekommit.
§ so.
Afkortningslängd skall i stad
§ 80.
(Oförändrad.)
91
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
Sedan afkortningslängden blifvit
vederbörligen granskad och attesterad,
aflemnas densamma i stad af
magistraten och på landet af kronofogden
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
för att i stadgad ordningytterligare
handläggas.
4:6) Redovisningen.
§ 81. § 81.
Vid bevillningens redovisande (Oförändrad.)
skall hvad gällande instruktioner och
författningar stadga rörande redogörelser
och räkenskaper för andra
till statskontoret ingående årliga
skattebidrag tjena till efterrättelse.
§ 82. § 82.
Mom. 1. Sammandrag af man- (Oförändrad.)
tals- och taxeringslängderna, upptagande
jemväl den påförda bevilln
ingen och upprättadt i öfverensstämmelse
med härvid fogadt formulär,
skall årligen för Stockholms
stad, inom årets slut, och för annan
stad samt för fögderi, före den
15 December, insändas till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande.
Mom. 2. På grund af dessa sammandrag
och sedan de vid deras
granskning anmärkta förhållanden
blifvit förklarade eller rättade, böra
inom Stockholms stad af dervarande
uppbördsverk och inom länen af
landskontoren uppgöras särskilda
sammandrag öfver hvart och ett läns
hela bevillning, hvilka sistnämnda
92
Bcvillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
sammandrag, dertill tryckta, blanketter
genom statskontorets försorg
vederbörande tjensteman tillhandahållas,
skola af Kougl. Maj:ts befallningshafvande
till nämnda verk
insändas före slutet af Januari månad
påföljande år.
Mom. 3. Så snart de till statskontoret
inkomna sammandragen
hunnit derstädes granskas och med
enahanda sammandrag för de nästföregångna
åren jemföras, bör ett
generalsammandrag för hela riket
inom statskontoret upprättas samt
genom detta verks försorg från trycket
utgifvas och med allmänna tidningarne
utdelas.
§ 83.
För den händelse att restantierna
å bevillningen inom någon ort skulle,
utan att ett sådant förhållande af
giltiga orsaker föranledts, uppgå till
ett anmärkningsvärdt högt belopp,
åligger det statskontoret att låta
vidtaga den eller de åtgärder, som
finnas vara af omständigheterna påkallade
och för restantiernas skyndsamma
indrifvande erfordras.
§ 84.
1 de städer, der magistrat ej finnes,
skola alla bestyr och åligganden,
nämnda myndighet enligt denna stadga
fått sig uppdragna, tillhöra stadsstyrelsen.
§ 84
(Oförändrad.)
§ 83
(Oförändrad.)
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
93
Instruktion för taxeringsmyndigheterna.
Uppskattning af fast egendoms värde.
§ I
Värdet
af fast egendom föreslås
och bestämmes med ledning af:
l:o) den för sådan, under loppet
af nästföregångna tre år, försåld
egendom senast betingade köpeskilling,
såvida icke derunder inbegripits
godtgörelse för inventarier eller
växande gröda, eller köpet afslutats
mellan nära anhöriga, eller vid försäljning
förbehåll gjorts om så kallade
undantagsförmåner, eller dervid
förekommit andra särskilda omständigheter,
som skäligen anses
hafva inverkat på köpeskillingens
bestämmande utöfver eller under
egendomens verkliga värde; börande
vid bestämmande af detta värde
afseende icke fästas å beskaffenheten
af sådana byggnader, som på
egendomens afkastning icke hafva
något egentligt inflytande, eller å
värdet af skog eller torfmosse utöfver
hvad för husbeliofvet erfordras,
likasom värdet af kreatur, redskap
och andra inventarier eller förlag
vid jordbruksfastighet icke hel
-
§ 1-
Värdet af fast egendom föreslås
och bestämmes med ledning af:
Bo) jordbruksegendom tillhörande
areal i åker, äng, skogs- eller betesmark,
växande skog och torfmosse,
som ej blifvit till af verkning eller torftägt
åt annan öfverlåten, jemte särskilda
förmåner såsom vattenfall, lastageplats,
fiske, som ej är i jordebok
särskildt upptaget, m. m. äfvensom
utsäde och kreatursbesättning vid egendomen,
börande härvid jemväl behörigt
afseende fästas vid egendomens läge
och jordens beskaffenhet samt beloppet
af de grundskatter och öfriga allmänna
utskylder, med undantag afbevillningen,
hvarmed egendomen är belastad,
skolande dä frälseränta förenats med
eganderätten till den jord, hvaraf sådan
ränta dittills utgått, vid bestämmandet
af fastighetens värde detsamma
ökas med ett belopp motsvarande
räntans kapitalvärde beräknadt efter
5 procent;
2:o) egendomens vid verkstäld värdering
för erhållande af lån från hy
-
94
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
ler må vid fastighetsvärdets bestämmande
tagas i beräkning;
2:o) årliga hyres- eller arrende,summan
för uthyrd eller bortarrenderad
egendom, så vida icke särskilda förmåner
eller åligganden blifvit derunder
inbegripna — såsom rättighet
till inventariers begagnande, arbetsbiträde
från annan egendom och
skogsfång utöfver husbehof, in. in.,
eller skyldighet att uppodla, reparera
och uppföra byggnader eller utföra
andra arbeten å den arrenderade
egendomen samt inom kort tid
densamma afträda — eller så vida
icke, efter hvad vid jemförelse mellan
denna och närbelägna egendomar
af lika storlek och beskaffenhet
sig visar, liyres- eller arrendebeloppet
blifvit bestämdt med afseende
å slägt- eller andra kända förhållanden
mellan egaren och hyresmannen
eller arrendator^
3:o) egendomens vid verkstäld
värdering för erhållande af lån från
hypoteksinrättning antagna värde, så
vida sådan värdering skett under
näst-föregångna tre år och det egendomen
dervid åsätta värde sedermera
icke blifvit i väsentlig mån föränd
radt;
4:o) brandförsäkringsvärdet å de
i stad och på dess område eller i
köping och dermed jemförlig ort befintliga
egendomars åbyggnad samt
å bruks-, qvarn- och fabriksbyggnader
på landet äfvensom å, andra der
uppförda hus och byggnader, hvilka
icke begagnas för jordbruket och
dess binäringar tillhörande rörelse,
pot eksinrättning antagna värde, såvida
sådan värdering skett under
nästföregängna tre år och det egendomen
dervid åsätta värdet sedermera
icke blifvit i väsentlig mån för ändrad t;
3:o) den för sådan, under loppet af
nästföregängna tre ar, försåld egendom
senast betingade köpeskilling, så
vida icke derunder inbegripits godtgörelse
för inventarier eller växande
gröda, eller köpet afslutats mellan nära
anhöriga, eller vid försäljningen förbehåll
gjorts om så kallade undantagsförmdner,
eller dervid förekommit
andra särskilda omständigheter, som
skäligen anses hafva inverkat på köpeskillingens
bestämmande utöfver eller
under egendomens verkliga värde, hörande
vid bestämmande af detta värde
afseende icke fästas å beskaffenheten
af sådana byggnader, som på egendomens
afkastning icke hafva något
egentligt inflytande, likasom värdet af
kreatur, redskap och andra inventarier,
eller förlag vid jordbruksfastighet icke
heller må vid fastighetsvärdets bestämmande
tagas i beräkning;
4\o) årliga hyres- eller arrendesumman
för uthyrd eller bortarrenderad
egendom, så vida icke särskilda
förmåner eller åligganden blifvit derunder
inbegripna, såsom rättighet till
inventariers begagnande, arbetsbiträde
från annan egendom och skogsfång
utöfver husbehof m. m., eller skyldighet
att uppodla, reparera och uppföra
byggnader eller utföra andra arbeten
å den arrenderade egendomen samt
inom kort tid densamma afträda, eller
så vida icke, efter hvad vid jemförelse
95
Bevillnmgs- Utskottets Betänkande N:o 7.
samt å sådan åbyggnad på särskilda
lustställen och dermed jemförliga
mindre lägenheter, som utgör dessas
egentliga värde; så vida icke brandförsäkringsvärdet
skulle understiga
det belopp, som på grund af andra
omständigheter kan anses motsvara
de brandförsäkrade husens och byggnadernas
verkliga värde;
5:o) jordbruksegendom tillhörande
areal i åker, äng, skogs- eller
betesmark, växande skog och torfmosse,
i den mån de anses erforderliga
till husbehof jemte särskilda
förmåner, såsom vattenfall, lastageplats,
fiske, som ej är i jordebok
särskildt upptaget, in. in., äfvensom
utsäde och krratur sbesättning vid egendomen;
6:o)
läget och arealen af hvar och
en i stad, köping eller dermed jemförlig
ort belägen egendom med dertill
hörande särskilda förmåner.
Då fast egendom, som under sistförflutna
tre år blifvit såld eller
undergått ofvan omförmälda värdering,
uppskattas lägre än den senast
betingade köpeskillingen eller den
godkända värderingssumman, så ock
då nedsättning göres i det senast
faststälda taxeringsvärdet, böra de
särskilda skäl, hvilka dertill föranledt,
i taxeringshandlingarne eller
nämndens protokoll antecknas. Ahyggnader
å stadsegendom samt öfriga
i 4:de punkten här ofvan uppräknade
hus och byggnader få ej,
utan på enahanda sätt tillkännagifven
särskild anledning, upptagas till
lägre värde än det, för hvilket sam
-
mellan denna och närbelägna egendomar
af lika storlek och beskaffenhet
sig visar, hyres- eller arrendebeloppet
blifvit bestämdt med afseende ä slägteller
andra kända förhållanden mellan
egaren och hyresmannen eller
arrendatorn ;
5:o) brandförsäkringsvärdet å de i"
stad och på dess område eller i köping
och dermed jemförlig ort befintliga
egendomars åbyggnad samt å
bruks-, qvarn- och fabriksbyggnader på
landet äfvensom å andra, der uppförda,
hus och, byggnader, hvilka icke begagnas
för jordbruket och dess binäringar
tillhörande rörelse, samt å sådan
åbyggnad på särskilda lustställen
och dermed, jemförliga mindre lägenheter,
som utgör, dessas egentliga
värde; så vida, icke brandförsäkringsvärdet
skulle understiga det belopp,
som på grund af andra omständigheter
kan anses motsvara de brandförsäkrade
husens och byggnadernas
verkliga värde;
6:o) läget och, arealen af hvar och
en i stad, köping eller dermed jemförlig
ort belägen egendom med, dertill
hörande särskilda, förmåner;
7:o) Då taxering af fast egendom
ej kan verkställas enligt här ofvan
upptagna grunder, bär egendomens
värde upptagas till ett belopp, som
motsvarar uppskattning sv är det å andra
i närheten belägna jemf örliga egendomar,
på hvilka dessa grunder kunnat
tillämpas; åliggande det vederbörande
taxeringsman att vid taxeringen
tillämpa den eller de af här ofvan
angifna taxeringsgrunder, som an
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
98
Bevillnings- Utskottets
ma byggnader äro hos allmän brandförsäkringsinrättning
emot brandskada
försäkrade, ej heller till lägre
värde än det, som motsvarar den
behållna hyresafkastningen, kapitaliserad
efter 5 procent.
I de fall, då uti fast egendoms
*tippskattningsvärde ingå både jordbruksfastighet
och sådana byggnader
eller inrättningar, hvilka icke begagnas
för jordbruket och dess binäringar
tillhörande rörelse, skall
hela det uppskattade fastighetsvärdet
fördelas, så att särskildt utsättes
värdet af sjelfva jordbruksfastigheten
med de egendomen tillhörande,
för jordbruket och dess ändamål afsedda
bostads- och andra byggnader,
samt särskildt värdet af alla öfriga
byggnader och inrättningar,
för hvilka bevillning anses böra utgöras.
Betänkande N:o 7.
ses bäst leda till egendomens uppskattning
till sitt verkliga värde.
Då fast egendom, som under sistförflutna
tre år blifvit såld eller undergått
ofvan omförmälda värdering, uppskattas
högre eller lägre än den senast
betingade köpeskillingen eller den
godkända värderingssumman, så ock
då förändring göres i det senast faststälda
taxering svär det, böra de särskilda
skåf hvilka dertill föranledt, i
taxeringshandlingarne eller nämndens
protokoll antecknas. Äbyggnader ä
stadsegendom samt öfrig a i 5 de punktm
här ofvan uppräknade hus och
byggnader få ej, utan på enahanda
sätt tillkännagifven särskild anledning,
upptagas till lägre värde, än det, för
hvilket samma byggnader äro hos allmän
brandförsäkring sinrättning emot
brandskada försäkrade, ej heller till
lägre värde än det som motsvarar
den behållna hyresafkastningen, kapitaliserad
efter 5 procent.
I de fall, då uti Jäst egendoms
uppskattningsvärde ingå både jordbruksfastighet
och sådana byggnader
eller inrättningar, hvilka icke begagnas
för jordbruket och dess binäringar
tillhörande rörelse, skall hela det uppskattade
fastighetsvärdet föp delas, sä
att särskildt utsättes värdet af sjelfva
jordbruksfastigheten med de egendomen
tillhörande, för jordbruket och
dess ändamål af sedda bostads- och
andra byggnader, samt särskildt(värdet
af alla öfriga byggnader och inrättningar,
för hvilka bevillning anses
böra utgöras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
f)7
§ 2.
Vid de fall, då förevarand e taxering
af fast egendom icke kan grunda
sig på köpeskilling, hyra eller
arrende, hypoteksvärdériug eller
brandförsäkring, bör, på det en jemlik
och rättvis taxering samt författningsenlig
beskattning må tillvägabringas,
egendomens värde upptagas
till ett belopp, som, med hänsigt
till densammas storlek, beskaffenhet,
förmåner, läge och afsättningstillfälle
samt öfriga kända eller
upplysta förhållanden, motsvararuppskattningsvärdet
å andra i närheten
belägna, jemförlig^ egendomar, derå
ofvan uppgifna taxeringsgrunder
kunnat tillämpas; åliggande det för
öfrigt vederbörande taxeringsmän
att, enligt deras på förut egande
kännedom eller under taxeringsförrättningen
vunna upplysningar grundade
öfvertygelse, uppskatta hvarje
egendom till dess verkliga värde.
§ 3.
Då fast egendoms värde beräknas
efter dess afkastning, bör behörigt
afseende fästas å de grundskatter
samt öfriga utskylder, som utom
allmänna bevillningen skola af samma
egendom utgöras, så att värdet
å en med dylika skattebidrag jemförelsevis
högre belastad egendom
skäligen minskas i förhållande till
det värde, som åsättes en af skatter
och andra utskylder mindre betungad,
fastän till storlek och beskaffen
Bih.
till Ritcsd. Prat. 1883. 5 Samt 1 Afä: 6 Höft.
13
98
Bevillnings-Utshottets Betänkande N:o 7.
het för öfrig! dermed jemförlig egendom.
Då frälseränta* förenats med
eganderätten till den jord, hvaraf
sådan ränta dittills utgått, skall, vid
bestämmande af fastighetens värde,
detsamma ökas med ett belopp, motsvarande
räntans kapitalvärde.
§ 4.
Allmän uppskattning af fast egendom
enligt de i bevillningsförordningen
och denna instruktion föreskrifna
grunder skall första gången
verkställas år 1884 och sedermera
hvart tredje år, från nämnda år räknadt.
Har under tiden mellan tvenne
på hvarandra följande allmännafastighetstaxeringar
brandförsäkringsvärdet
å byggnader i stad och på
dess område, eller å öfriga i § 1
mom. 4 af denna instruktion uppräknade
hus och byggnader blifvit
ökadt eller minskad!, eller fast egendoms
värde antingen genom nyeller
tillbyggnader, nya fabriksanläggningar
eller andra inrättningar
blifvit i betydligare mån förhöjd!
eller genom inträffad eldsvåda, vattenflöde
eller af annan dylik anledning
märkligen förminskats i förhållande
till dess uppskattade värde;
då bör detta värde jernkas efter de
förändringar, egendomen undergått.
Det taxeringsvärde, som blifvit
fast egendom åsatt under tiden mellan
två på hvarandra följande allmänna
fastighetstaxeringar, hör vid
först derefter inträffande sådan taxering
å nyo pröfvas.
§ 2.
Allmän uppskattning af fast egendom
enligt de i be vi 11 ningsförord - ningen och denna instruktion föreskri
fria grunder skall första gången
verkställas år 1884 och sedermera
hvart tredje år, från nämnda år räknad!.
Har under tiden mellan tvenne
på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar
brandförsäkringsvärdet
å byggnader i stad och på dess
område, eller å öfriga i § 1 mom. 5
af denna instruktion etc. (§ 4 i Kongl.
Maj:ts förslag oförändrad.)
Bevillniégs-UtskoUets Betänkande N:o 7. 99
Uppgår fast egendoms värde icke
till 100 kronor, skall värdet införas
endast i den för anteckningar afsedda
kolumn i taxeringslängden.
Uppskattning af inkomst af jordbruks- och skogsrörelse, bergsbruk och
dertill hörande näringar samt qvarnar och fabriker, m. fl. verk och
inrättningar.
§ 5.
För inkomst och förmån af jordbruksrörelse
skall, med undantag af
staten, hvar och en taxeras, som för
egen räkning vare sig å egen eller,
såsom boställsinnehafvare, åbo, arrendator
eller brukare, å annans egendom,
idkar jordbruk.
§ 6-
Vid beräkningen af den behållna
årliga inkomsten utaf bruk och fabrik
samt annan dertill hänförlig inrättning
jemföres värdet af der under
senast förflutna året tillverkade
eller förädlade varor med värdet af
härvid använda råämnen, jemte öfriga
med dessa varors tillverkning
eller förädling förenade kostnader;
börande taxeringsmännen om dessa
värden och kostnader förskaffa sig
tillförlitliga och fullständiga underrättelser.
§ 3.
Mom. I. (§ 5 i Kong!. Maj:ts
förslag: hvilande.)
Mom. 2. För inkomst af skogsrörelse
eller torf lågt skall med undantag
af staten en hvar taxeras, som
ä annans mark afverkar eller försäljer
skog eller tager torf; äfvensom den,
som från egen mark afverkar eller
försäljer skog eller tager torf i sådan
utsträckning, att egendomens fastighetsvärde
derigenom minskas.
§ 4.
(§ 6 i Kongl. Maj:ts förslag
oförändrad.)
100
BcoiUuiugs-Utslcottcts Betänkande N:o 7.
§ ?•
$ 5-
Vid beräkning- af den behållna
inkomsten af mjöl- och såg- samt
andra qvarnar afses ej allenast qvar- narnas storlek och stenparens, ra- marnas och sågbladens samt stam- parnas och valkarnas antal, utan huf- vudsakligen mäld- och skogs- samt
vattentillgången jemte tulltägtens
belopp och det tillfälle till mjöl- eller bodhandel m. in., som läget
och kommunikationsmedlen bereda.
(§ 7 i Kongl. Majds förslag oför- ändrad.)
Uppskattning af inkomst genom skoppsrederi, sjöfart, handel och handt
verk samt annan jordbruket icke tillhörande näring.
OO
vCn>
§ 6*.
Med ledning af de i afseende på
fartyg föreskrifna uppgifter angå- ende läste- eller tontal, byggnads- material och anbringad ångmaskins
drifkraft, m. m., uppskattas fartygs- egarens inkomst eller fraktförtjenst
efter fartygets storlek och beskaffen- het samt de, så vidt kändt är, under
näst-föregångna år verkstälda resors
äfvensom besörjda varu- och person- transporters förmånlighet.
(§ 8 i Kongl. Maj:ts förslag oför- ändrad.)
§ 9.
$ 7.
Skeppare, ångfartygsbefälhafvare,
styrmän, maskinister samt matroser
och andra sjömän taxeras till be- villning för sina inkomster genom
arfvoden, kaplake och så kallade hy- ror, in. in., äfvensom för värdet af fri
kost och andra förmåner efter ena- handa beräkningsgrunder, som äro
(§ 9 i Kongl. Majds förslag oför- ändrad.)
101
Bevillnings-Utskottets Betänkande i\:o 7.
stadgade för den vid industriella
företag eller i enskild tjenst anstälda
personals inkomstbevillning.
§ 10.
Den inkomst, handlande, handtverkare
eller annan näringsidkare
eger af sin rörelse, uppskattas,
med fäst afseende å härvid förekommande
allmänna eller tillfälliga
förhållanden, efter rörelsens
beskaffenhet och de! belopp, hvartill
den årliga varuomsättningen
eller tillverkningen uppgår, antalet
af de vid rörelsen biträdande eller
använda personer, dessas befattningar
och lönevilkor, afsättnings- och
arbetstillfällen, handelsbodars och
verkstäders läge jemte ökriga omständigheter,
som anses inverka på
förmånligheten af idkad handel eller
annan näring. Skulle taxeringsmännen
sakna närmare kännedom
rörande verkliga beskaffenheten af
den rörelse, om hvars beskattning
fråga är, och aflemnade uppgifter
icke innehålla tillfyllestgörande upplysning
derom, böra de, på sätt dem
lämpligast synes, förskaffa sig de
underrättelser, som erfordras för rörelsens
rättvisa beskattning.
§ 8.
(§ 10 i Kong!. Maj:ts förslag
oförändrad.)
§ 11. $ 0.
Utländing, som efter dertill en- (§ 11 i Kongl. Maj:ts förslag
ligt särskild författning förvärfvad oförändrad.)
rätt reser omkring i landet och för
egen eller annans räkning bjuder
ut till försäljning eller försäljer af
honom medförda eller eljest i riket
102
Bcvillnings-Utskottcts Betänkande N:o 7.
befintliga varor, skall erlägga bevillning
i enlighet med de i § 7—12
åt bevillningsförordningen bestämda
grunder; skolande hvad sålunda är
vordet stadgadt eg a tillämpning äfven
i det fall, att utländing medför
utländska varor, som förut blifvit
under eu eller annan form reqvirera
de.
§ 12. § 10.
Hvar och eu skattskyldig bör (§ 12 i Kongl. Maj:ts förslag
för sin inkomst genom handel, handt- oförändrad.)
verk eller annan näring taxeras till
bevillning efter inkomstens verkliga
belopp, antingen den näring, hvarigenom
inkomsten erhålles, idkas
för den skattskyldiges egen räkning
eller af honom bedrifves såsom
kommissionär eller innehafvare
af annan persons yrkesrätt; och då
den vid bevillningstaxeringen för
ett eller, annat yrke påförda beskattning
icke medför eljest saknad rättighet
för den skattskyldige till utöfvandet
af detta yrke, så äro taxeringsmännen
icke pligtig^ att undersöka
och pröfva behörigheten till
detsammas idkande.
Uppskattning af inkomst utaf allmän eller enskild tjenst eller särskildt
uppdrag.
§ 13. § IL
I allmänhet bör vid bevillning^- (§ 13 i Kongl. Majds förslag
taxeringen hvarje löntagares in- oförändrad.)
komst, så vidt den utgöres af bestämd
lön eller visst, antingen i
penningar eller spanmål och andra
naturapersedlar utsatt belopp, upp
-
103
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
tagas på grund af derå erhållen
officiel eller behörigen styrkt uppgift,
hvarvid spanmåls jemte andra
in natura utgående varors och persedlars
värde beräknas efter ortens
senast faststälda markegångspris
och sådana persedlar, som icke finnas
i markegångstaxa!! uppförda,
åsättas de värden, som persedlarne
inom orten anses ega.
Med'' allmän eller enskild tjenstebefattning
förenad förmån af fri bostad
beräknas till det belopp, som i
årlig hyra inom samma ort vanligen
erlägges för eu bostad af enahanda
antal lika beskaffade rum och lägenheter.
Der tillfälle till sådan jemförelse
saknas eller särskilda förhållanden
förekomma, bestämmes nyssnämnda
förmåns värde efter annan, enligt
taxeringsmännens åsigt tillämplig
beräkningsgrund. I de fall, då erabets-
och tjensteman, såsom boställshafvare,
bör erlägga fastighetsbevillning
för bostället, skall han icke
taxeras till inkomstbevillning för
sin förmån af fri bostad på samma
ställe.
§ 14-
De med embetcn och tjenstår
eller andra befattningar förenade
obestämda och till beloppet vexlande
inkomster taxeras enligt kända
eller uppgifna förhållanden och med
fäst afseende å sådana tillfälliga omständigheter,
som under senaste tiden
inverkat på dessa inkomsters
belopp; börande derjemte såsom led
-
§ 1''2.
(§ 14 i Kongl. Maj:ts förslag
oförändrad.)
104
Bevillning?!-Utskottets Betänkande N:o 7.
ning för uppskattningen af dylika
extra inkomster eller så kallade
sportler, vid tillämpliga fall, följas
den beräkningsgrund, som iakttagits
vid bestämmandet af årlig ersättning
åt innehafvare af likartad tjenst, då
sådan dermed förut förenad inkomst
upphört.
§ 15.
I afseende på skattskyldigs taxering
för inkomst såsom fullmäktig
eller ombud för andra personer tilllämpas,
der sådant sig göra låter,
hvad rörande taxering af löntagares
till beloppet obestämda inkomster är
stadgadt.
§ is.
(§ 15 i Kongl. Maj:ts förslå
oförändrad.)
Uppskattning af inkomst genom räntebärande kapital samt andra här
ofvan icke omförraälda tillgångar.
§. 16.
Sedan all annan inkomst, för
hvilken bevillning skall utgöras, är
beräknad, bör inkomsten af fruktbärande
kapital bestämmas till hvad
taxeringsmännen, på grund af egen
kännedom samt alla meddelade eller
eljest tillgängliga upplysningar, anse
denna inkomst verkligen utgöra.
Saknas annan tillförlitlig beräkningsgrund,
då skall jemförelse anställas
emellan, å ena sidan, den skattskyldiges
alla. sammanlagda kända årsinkomster
af fast egendom, rörelse,
yrke, tjenst, pension, lott i bolag
och annan, särskild bevillning under
-
§ 14.
(§ 16 i Kongl. Maj:ts förslå
oförändrad.)
105
Bevillnings-Utskottets Betänkande 1S:o 7.
kastad inkomstkälla samt, å andra
sidan, den skattskyldiges alla sannolika
lefnadskostnader. Skilnaden
eller det belopp, hvarmed lefnadskostnaderna
kunna finnas öfverskjuta
nämnda sannolika årsinkomster, anses
då utgöra den skattskyldiges inkomst
af kapital.
Vid beräkning af skattskyldiges
okända lefnadskostnader i stad, köping
eller dermed jemförlig ort, må
desamma i allmänhet icke anses
vara lägre än i nedanstående förhållande
till beloppet af den årliga
hyra, den skattskyldige erlägger för
de af honom och hans egen familj
begagnade rum och lägenheter, eller
sålunda, att, när denna hyra stiger
öfver 300 till och med 500 kronor,
lefnadskostnaderna och således äfven
den skattskyldiges årsinkomster anses
uppgå till minst 3 gånger hyrans
belopp; när hyran är högre än
500 till och med 1,000 kronor, lefnadskostnaderna
anses vara 4 gånger
hyrans belopp; när hyran är
högre än 1,000 till och med 1,500
kronor, lefnadskostnaderna anses
vara 5 gånger hyrans belopp, samt,
när hyran är högre än 1,500 kronor,
lefnadskostnaderna anses uppgå till
minst sex gånger hyresbeloppet; ankommande
det på taxeringsmyndigheterna
att bestämma i hvad mån
hyresbelopp, som icke uppgår till
mer än 300 kronor, må läggas tillgrund
för inkomstberäkning.
I afseende å dem, som bebo egna
hus, uppskattas hyresvärdet för
de rum och lägenheter, hvilka de
för sig och familj begagna, genom
Bih. till Riksd. Prof. 1883. 5 Smil. 1 Afd. 6 Raft.
14
106
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
jemförelse med andra lika beskaffade
lägenheter.
I öfrigt böra taxeringsmännen
härvid taga i betraktande, huruvida
talrik familj, embetsåligganden eller
annat förhållande nödsakat till begagnande
af flere och dyrare rum
än vanligt, och om af sådan anledning
kan vara skäligt att göra nedsättning
i den efter nyssnämnda
grunder beräknade inkomst, eller
om underhåll af hästar och åkdon,
talrik betjening, m. in., som, då
sådant icke för den skattskyldiges
yrke erfordras, utmärker ett yppigare
lefnadssätt, lemnar anledning
till beräkning af högre inkomst.
Förluster, af hvilka kapitalet drabbats
under året näst före det, hvarför
bevillning påföres, afräknas från
egarens kapitalförmögenhet, och erlägges
bevillning för den afkastning,
återstående kapitalbeloppet anses
lemna.
Allmänna föreskrifter.
§ 17.
Huruvida skattskyldigs tillfälliga
årsförlust (t. ex. genom kreaturssjukdom,
skeppsbrott, varulagers
förstöring och dylikt) bör betraktas
såsom minskning i årets inkomst
eller såsom kapitalförlust,
pröfve taxeringsmyndigheterna efter
rörelsens och förlustens storlek och
beskaffenhet.
§ 15.
(§ 17 i Kongl. Maj:ts förslag
oförändrad.)
JBevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
107
§ 18.
Enär vederbörande bolag eller
inrättning skall erlägga bevillning
både för ränteinkomsten af hela det
i bolaget eller inrättningen nedlagda
aktiekapitalet och för den vinst, som
rörelsen derutöfver lemnar, så böra
de enskilde delegarne icke taxeras
för inkomst från samma bolag eller
inrättning.
§ 19.
Der bevillningsberedning föreslår
eller taxerings- eller pröfningsnämnd
beslutar tillämpning af den i § 11
mom. 1 af bevillningsförordningen
stadgade bestämmelse om ökning af
det belopp, för kvilket bevillning
icke eger rum eller som får från
uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt
afdragas, skall af beredningen
i mantals- och taxeringslängden
och af taxerings- eller pröfningsnämnd
i dess protokoll noggrann
redogörelse meddelas, då ökningen
är för viss ort allmän på
grund af hög bostadskostnad, om de
i orten rådande förhållanden härutinnan
och, då ökningen grundar sig
på ömmande omständigheter, för
dessas beskaffenhet i hvarfe särskildt
fall.
§ 20.
Vid tillämpning af § 11 mom. 1
i bevillningsförordningen, angående
befrielse från eller lindring i bevill
-
§ 16.
(§ 18 i Kongl. Majrts förslag
oförändrad.)
§ 17.
(§ 19 i Kongl. Maj:ts förslag
oförändrad.)
§ is.
(§ 20 i Kongl. Maj:ts förslag:
hvilande.)
108 Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 7.
ning- för inkomst af kapital eller arbete,
skola så väl den behållna afkomsten
utaf skattskyldig tillhörande
fast egendom som äfven hans inkomst
ej mindre af jordbruks- och
skogsrörelse än ock af sådan särskilt
beskattad rörelse, som drifves
i bolag eller idkas å annan ort än
den, der den skattskyldige är mantalsskrifven,
tagas i beräkning vid
bestämmandet af hans sammanräknade
årsinkomster, hvarvid i fråga
om fast egendom iakttages, att inkomsten
så väl af jordbruksfastighet
som af annan fastighet beräknas till
5 procent af taxeringsvärdet. Om
sålunda skattskyldig finnes i sin
mantalsskrifningsort hafva t. ex. 450
kronors inkomst af kapital eller annat
arbete än jordbruks-eller skogsrörelse
samt tillika eger stadsfastighet,
taxerad till 2,000 kronor och
hvilken alltså bör upptagas till 100
kronors afkomst, så att hans sammanräknade
årsinkomst uppgår till
550 kronor, får väl enligt föreskriften
i det ifrågavarande momentet,
jemfördt med hvad ofvan sagts, sådan
skattskyldig tillgodonjuta fullständig
eftergift af bevillning å
förstnämnda 450 kronor; hvaremot,
derest den skattskyldige har 1,100
kronors inkomst af annat arbete än
jordbruks- eller skogsrörelse, 100
kronors inkomst af aktier och 100
kronors inkomst af jordbruksrörelse
samt derjemte eger fastighet till ett
taxeringsvärde af 10,000 kronor med
500 kronors deraf beräknad afkomst
och således i sammanräknade årsinkomster
åtnjuter tillhopa 1,800 kro
-
109
Bevillning*-Utskottets Betänkande N:o 7,
nor, bevillning kommer alt, utan
medgifvande af något afdrag, honom
påföras för hans först berörda inkomst
af 1,100 kronor o. s. v.
#
• »
Bih, till Riksd. Vrot. 18S3. 5 Samt. 1 Afd. 6 Häft.
1
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.