Betänkande, angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter.
1883-05-08 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1883:9, Betänkande, angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter.
Dokumentets text
B c vinning s- Vt skottets Betänkande A:o 9.
1
N:o 9.
Ank. till liikfd. Kansli den 8 Maj 1883, kl. 1 e. in.
Betänkande, angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner och
rättigheter.
Uti proposition N:o 8 har Kongl. Maj:t under åberopande af ett vid
propositionen fogadt protokoll öfver finansärenden för den 8 sistlidne Januari
föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag till förordning
angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
På sätt statsrådsprotokollet upplyser, har Kong]. Maj:t ansett, att de
bevillningsafgifter, som enligt Art. III af gällande bevillningsförordning utgå af
frälseegendomar, af lotshemman, af gåfva, testamente, fideikommiss, arf och
fynd samt för karaktersfullmakter borde upphöra. Den bland nu nämnda
bevillningar, som näst efter rusttjenstbevillningen af frälseegendomar varit
såsom statsinkomst af någon betydelse, eller bevillningen för gåfva, testamente,
fideikommiss och arf, skulle i stället komma att inbegripas i den
ökade stämpelafgift för bouppteckningar och gåfvobref, som Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen. Vidare har den under Art. III af bevillningsförordningen
förekommande afgiften för spelkort i det förslag till förordning angående
stämpelafgift, som förelagts Riksdagen, blifvit med stämpelafgiften
sammanförd och således icke vidare såsom bevillningsafgift i förevarande författningsförslag
upptagen.
I sammanhang med förevarande proposition har Utskottet tagit under
öfvervägande ett af Herr S. Ljunggren i motion K:o 15 inom Andra KamBih.
till Biksd. Prot. 1883. 3 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 1
2
Bevillning,1,- Viskottets Betänkande N:o 9.
maren väckt förslag att, under förutsättning att Riksdagen beslutar att antaga
en lag angående värnpligtig^ tjenstgöring under fredstid och medgifver
deraf beroende lättnader i rustnings- och roteringsbesvären, Riksdagen vid
åtagande af allmän bevillning för år 1884 måtte besluta en nedsättning i
bevillningen enligt Art. III af frälseegendomar till hälften af dess nuvarande
belopp.
Då frågan om upphörande af eller nedsättning i de bevillningsafgifter,
som föi'' närvarande utgå af frälseegendomar och lotshemman, icke torde
böra afgöras förr än Riksdagen fattat beslut rörande den ifrågasatta regleringen
af de under form af rustnings- och roteringsbesvär samt grundskatter
å jorden, hvilande bördor, har Utskottet ansett sig böra tills vidare uppskjuta
den slutliga behandlingen af denna fråga.
Likaså och då frågan om upphörande af den nu af gåfva, testamente,
fideikommiss och arf utgående bevillning icke torde böra tagas i öfvervägande
förr än Kong!. Maj:ts i dess proposition N:o 6 framstälda förslag om
förhöjd stämpel å bouppteckningar och gåfvobref blifvit af Riksdagen behandladt,
har Utskottet ansett jemväl dessa frågor böra tills vidare uppskjutas;
och kommer Utskottet derföre att i nu berörda delar framdeles afgifva
betänkande, hvilket Utskottet får
l:o.
för Riksdagen anmäla.
Enligt § 20 i nu gällande bevillningsstadga erläggas bevillning för
anträffadt fynd med en procent af fyndets värde, så vida detta uppgår till
ett tusen kronor, hvarvid dock frihet från bevillning eger rum för fynd af
antiqvariskt eller historiskt intresse. Enligt hvad skatteregleringskomitén
upplyst, har emellertid särskilt genom sistnämnda restriktion denna bevillningsafgift
medfört ytterst ringa inkomst.
På grund häraf hemställer Utskottet
2:o.
att den enligt § 20 i bevillningsförordningen nu utgående
bevillning af anträffadt fynd måtte, på sätt Kong!,
Maj:t ifrågasatt, med 1884 års början upphöra.
För närvarande erlägges, enligt § 22 i bevillningsförordningen, för
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 9.
3
karaktersfullmakter i allmänhet i årlig bevillning tio procent af beloppet utaf
det stämpelpapper, hvarmed dylika fullmakter blifvit belagda,
Med anledning deraf att den årliga afkastningen af denna bevillning
under de senare åren icke öfverstigit 2,800 kronor, hade skatteregleringskomitén
hemstält, huruvida icke samma bevillning lämpligen kunde utbytas
mot eu en gång för alla utgående stämpelafgift.
På grund häraf och då genom den af Riksdagen nyligen beslutade förhöjning
i stämpelafgiften för karaktersfullmakter vederlag för ifrågavarande
bevillning blifvit statsverket beredt, hemställer Utskottet,
3:o.
att den enligt £ 22 i nu gällande bevillningsförordning,
för fullmakter, öppna bref eller resolutioner på karakter
eller namn, heder och värdighet af embete eller tjenst,
eller sådan beställning, med hvars innehafvande ej åtföljer
lön på stat eller arfvode eller tjenstgöringsskyldighet, nu
utgående bevillning med 1884 års början måtte upphöra.
Dä genom båda Kamrarnes vid innevarande riksdag fattade beslut,
den under Art. Ill i gällande bevillningsstadga förekommande hänvisning
till de särskilda föreskrifter som finnas meddelade om stämpelafgift för spelkort
redan blifvit i stämpelförordningen upptagen, torde frågan om samma
hänvisnings uteslutande ur förevarande författningsförslag icke påkalla något
särskildt yttrande frän Utskottets sida; hvilket Utskottet skolat
4:o.
för Riksdagen anmäla.
Hvad det af Kong], Maj:t framlagda författningsförslaget angår, har
Utskottet ansett sig böra förorda bifall till detsamma utom i fråga om de
i § 4 meddelade bestämmelser rörande bevillningsafgift af utländske eller
andre här i riket icke mantalsskrifne handlande och handelsexpediter.
I § 16 af gällande bevillningsförordning stadgas, att utländing eller
i utlandet bosatt, här i riket icke mantals- och skattskrifven svensk undersåte,
som reser omkring i landet och för egen eller, såsom utskickad, för
4 Bevillnings- Utskottets Betänkande B:o 9.
annans räkning till inledande af handel samt med eller utan varuprof bjuder
ut eller slutar handel om utländska varor att framdeles från utlandet levereras,
skall, vid ankomsten till riket, till närmaste kronouppbördsman i stad
aflemna skriftlig uppgift, huru länge han ämnar här qvarstanna, samt dervid
erlägga etthundra kronor för rättigheten att under en tid af högst tre
månader idka dylik handel; och åligger det honom att, derest han efter
nämnda tid vill samma rättighet utöfva, förskottsvis betala ytterligare fyratio
kronor i månaden, hvilken afgift skall antingen för längre tid på en gång
eller för minst en månad om sänder, men alltid för full månad, inbetalas till
kronans uppbördsman i stad inom det län, der han vid betalningstiden sig
uppehåller.
Kongl. Maj: t har nu föreslagit att, med bibehållande i öfrigt af gällande
bestämmelser om sättet för denna afgifts upptagande, densamma skulle
utgå med allenast hälften af det nuvarande beloppet, eller med femtio kronor
för de tre första månaderna och tjugu kronor för hvarje efterföljande månad.
På sätt i det propositionen bilagda statsrådsprotokollet erinras, aflat
Kongl. Maj:t, med föranledande af bestämmelserna i eu vid den med Frankrike
den BO December 1881 afslutade handelstraktaten fogad särskild deklaration,
till sistlidna års Riksdag proposition om enahanda nedsättning af
ifrågavarande afgift, som nu föreslagits, hvilken proposition dock icke vann
Riksdagens bifall.
Med anledning af den utgång frågan sålunda erhållit vid 1882 års
riksdag, har emellertid franska regeringen funnit sig föranlåten att för svenske
handelresande, som uppehålla sig i Frankrike, bestämma en särskild afgift,
motsvarande den, som i Sverige affordra s franske handelsresande, hvilket
äter gifvit Kongl. Maj:t anledning att redan nu förnya sitt omförmälda förslag.
Kongl. Maj:t har nemligen befarat, att den undantagsställning, hvari
våra handelsresande i Frankrike sålunda blifvit försatta i förhållande till dylika
resande af andra nationer, skall komma att utöfva ett menligt inflytande på
våra exportörers ställning'' på den franska marknaden, så mycket mer ofördelaktigt,
som Frankrike är en af de störste afnämarne af våra förnämsta
exportartiklar, trä och jern.
Med fullt erkännande åt den omtanke för den svenska utrikeshandeln,
som legat till grund för Kongl. Maj:ts förslag, vågar dock Utskottet betvifla,
att ofvannämnda af Frankrikes regering vidtagna åtgärd kan innebära någon
synnerlig fara för vår export till nämnda land. Enligt hvad Utskottet inhemtat,
lära - nemligen aftal rörande export af trä och jern till Frankrike
ytterst sällan om ens någonsin afslutas genom handelsresande; utan sker
detta antingen genom korrespondens mellan exportören och affärsmän i atsättningsorterna
eller vid personliga besök å dessa orter af exportören eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevil Inings - Utslio t te ts Betänkande N:o 9.
D
sädana hans ombud, som ej kunna falla under rubriken handelsresande. För
vår öfriga export till Frankrike torde ej heller något större antal handelsresande
användas. I betraktande häraf, och dä deremot Frankrikes export
på Sverige i öfvervägande män förmedlas genom handelsresande, förefaller
det Utskottet som om i sj elfva verket ej Sverige men väl Frankrike skulle
skörda vinsten af den ifrågasatta nedsättningen, hvilken för öfrig! på grund
af ingångna traktater med de flesta europeiska makter måste komma äfven
andra handelsresande än de franske till godo. För svenska statsverket skulle
denna nedsättning, enligt Kong! Maj:ts beräkning, medföra en minskad inkomst
af omkring 45,000 kronor årligen, ett belopp som icke synes höra
.efterskänkas utan motsvarande fördel, minst i en tid, dä nya skattekällor
för statsbehofvens fyllande på flera håll behöfva uppletas. Utskottet vill
derjemte • erinra, att skatteregleringskomitén ansett, att bevillningen för utländske
eller andra bär i riket icke mantalsskrifne handlande och handelsexpediter
lämpligen kunde höjas till 200 kronor för första månaden och 80
kronor för hvarje följande månad af dylik persons vistelse inom riket.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, och då erfarenheten
visat, att den nuvarande storleken af ifrågavarande afgift ingalunda afhåller
utländske handelsresande från att i stort antal besöka vårt land, har Utskottet
ansett samma afgift åtminstone icke böra nedsättas, hvarför Utskottet
vill tillstyrka den nuvarande afgiftens bibehållande.
I öfrig! har Utskottet, såsom redan blifvit nämndt, icke funnit något
att erinra vid Kong!. Maj:ts förslag. Men då Riksdagens beslut öfver de
frågor, angående Indika Utskottet här ofvan förklarat sig först framdeles
komma att afgifva betänkande, möjligen kunna påkalla förändringar i den
bokstafsföljd, hvaruti författningens olika afdelningar nu äro uppställa liksom
ock i de särskilda paragrafernes nummerföljd in. m., får Utskottet hemställa,
5:o.
att Riksdagen, med förklarande att Kong!. Maj:ts proposition
icke kunnat oförändrad bifallas, måtte antaga
nedanstående förslag till förordning angående bevillningsafgifter
för särskilda förmåner och rättigheter; med rätt
likväl för Bevillnings-Utskottet att framdeles, i sammanhang
med afgifvande af utlåtande öfver de här ofvan omförmälda
frågor, hvilkas behandling Utskottet ansett tills
vidare böra uppskjutas, föreslå sådana förändringar i för
-
6
Bevillning^-Utskottets Betänkande N:o 9.
fattningens lydelse, som Utskottet kan finna vara af behofvet
påkallade.
Stockholm den 8 Maj 1883.
På Utskottets vägnar.
A. G: SON BENNICH.
Reservationer
vid hvad Utskottet hemstält angående bevillning saf gift af utländske eller andre
här i riket icke mantalsskrifne handlande och handelsexpediter:
af Herrar C. F. Wcern och H. L. Forssell;
af Herr Hedlund: »I det jag fortfarande ogillar det införda systemet
att genom obilliga afgifter å handelsresande söka hindra en verksamhet, som
är för vårt land nyttig, äfven om missbruk kunnat vara dermed förenade, har
jag velat bifalla Kong! Maj:ts proposition, oberoende af de repressalier, som
Frankrike utöfvat mot våra egne handelsagenter. Jag kan ej heller vara
likgiltig för det dåliga intryck denna beskattning väckt och fortfarande
väcker inom de land, hvarmed vi stå i handelsförbindelse.»
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.
7
lievillnings-Utskottets
Förslag
till
förordning iingående bevillningsafgifter för särskilda förmåner
och rättigheter.
A Beyilliiingsa%ilt för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet på
allmiinningar.
§ 1.
För rättighet till skogsfång på kronans mot rekognition till bruk,
hyttor eller grufvor upplåtna allmänningar erläggas tjugufem öre för hvarje
stafrum ved eller deremot svarande aderton tunnor kol; och beräknas denna
afgift efter det belopp ved eller kol, för hvilket rekognitionsafgiften enligt
privilegier eller resolutioner utgår, antingen skogsfång^ årligen begagnas
eller icke.
§ 2.
För kolning sfr Uret på härads- eller sockenallmänningar, när derför till
häradet. eller socknen icke erlägges betalning, svarande mot den, som för
rekognitionsskogars eller kimma llmänningars begagnande, bör enligt Kong!,
förordningen den 4 Juni 1752 jemte bevillningen utgöras, skall afgiften så
höjas, att beloppet blifver enahanda med hvad för nyttjanderätt till kronoskogarne
erlägges.
8
Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 9.
B Bevillmugsafgift af bankbolag med sedeiutgifningsrätt.
§ 3.
Enskild bank, som eget sedeiutgifningsrätt, skall, förutom bevillning''
af fast egendom samt af inkomst, erlägga en afgift af två kronor för hvarje
tusen kronor af det högsta belopp af bankens sedlar, som på en gång under
nästföregående året varit utlemnade i rörelsen; varande styrelsen för sådan
bank skyldig att, till upplysning vid denna algifts debitering, i början af
hvarje år aflemna en genom intyg af det utaf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förordnade ombud bestyrkt uppgift å nyssnämda sedelbelopp.
* ♦
C. Bevillningäafgift af utländske eller andre här i riket icke mantalsskrifne
handlande oeli handelsexpedit.
§ 4-
Utländing eller i utlandet bosatt, här i riket icke mantals- och skattskrifven
svensk undersåte, som reser omkring i landet och för egen eller,
såsom utskickad, för annans räkning till inledande af handel samt med
eller utan varuprof bjuder ut eller slutar handel om utländska varor att
framdeles från utlandet levereras, skall, vid ankomsten till riket, till närmaste
kronouppbördsman i stad aflemna skriftlig uppgift, huru länge lian
ämnar här qvarstanna, samt dervid erlägga ett hundra kronor för rättigheten
att under en tid af högst tre månader idka dylik handel; åliggande
det honom att, derest han efter nämnda tid vill samma rättighet utöfva,
förskottsvis betala ytterligare fyratio kronor i månaden, hvilken afgift skall
antingen för längre tid på en gång eller för minst en månad om sänder,
men alltid för full månad, inbetalas till kronans uppbördsman i stad inom
det län, der lian vid betalningstiden sig uppehåller; skolande qvittenset å
den erlagda afgiften vara meddeladt å tryckta blanketter, som, efter vederbörliga
reqvisitioner, böra af Statskontoret Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
tillsändas, för att kronans uppbördsman i städerna tillhandahållas, och Indika
blanketter, som skola lyda dels å ett hundra kronor, dels å fyratio kronor
hvardera, böra innehålla erinran om behörigt iakttagande af hvad gällande
författningar i afseende å dylik handel stadga.
Den utländing eller med utländing, enligt hvad här ofvan är sagdt,
likstälde svenske undersåte, som, utan att hafva den stadgade afgiften be
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.
9
hörigen erlagt, beträdes med att bjuda ut eller sluta handel om utländska
varor, skall, jemte afgiftens erläggande, bota från och med etthundra till
och med femhundra kronor. Förbrytelser häremot upptagas af poliskammare,
der sådan linnes, och eljest af allmän domstol; och fördelas de ådömda böterna
lika emellan åklagaren och den kommun, hvarest förbrytelsen blifvit
begången.
De sålunda uppburna bevillningsmedlen åligger det uppbördsmännen
att, under titel: »Bevillning af utländske eller andre liär i riket icke mantalsskrifne
handlande och händelserpediter», såsom andra kronomedel i behörig
ordning uti länets ränteri leverera; hvarförutom vid hvarje års slut bör
uppgöras och till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insändas redovisning
för de emottagna qvittensblanketterna, Indika redovisningar, sedan desamma
blifvit till. rigtigheten af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande styrkta, böra
inom Januari månads slut det följande året till Statskontoret insändas, för
att med ränteri redogörelserna jemföras och derefter atlemnas till Kammarrätten,
för att tjena till ledning vid räkenskapernas granskning.
För de ifrån Statskontoret till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afsända
qvittensblanketterna, hvilka, intill dess desamma till uppbördsmännen
utlemnas, skola i landtränteriet förvaras, bör jemväl inom Januari månads
utgång behörig redovisning till Statskontoret insändas.
Hvad här. ofvan i denna £ är stadgadt rörande särskild bevillningsavgift
af utländing, som utbjuder och försäljer utländska varor, gäller icke
för norrman, som idkar handel med norska produkter.
1). Bevillningsafgift af utläudingar för konserter och dramatiska
eller andra föreställningar.
§ 5.
Utländsk man eller qvinna, som med vederbörligt tillstånd, mot inträdesafgift,
för egen räkning gifver konsert eller annan musikalisk tillställning,
uppförer skådespel, förevisar konstridning, lindansning, mekaniska eller andra
konster, kosmoramor, panoramor och andra optiska konststycken, vaxkabinetter,
samlingar af djur och naturalier in. m., erlägger för hvarje särskild
konsert eller hvarje dag, då skådespel eller annan föreställning gifves, i
Stockholm och Göteborg tre kronor och å annan ort inom riket en krona
50 öre; börande sådan konsertgifvare, teaterföreståndare, konstidkare eller
förevisare, innan tillståndet meddelas, styrka, antingen att den stadgade afgiften,
för den tid eller det tillfälle tillståndet omfattar, blifvit till fullo betald, eller
Bih. till Bilcsd. Prof. 18S3. 5 Sanil. 1 Afd, 8 Häft. 2
10 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.
att godkänd säkerhet derför blifvit till vederbörande uppbördsman aflemnad;
och skall, i senare händelsen, afgiften alltid vid hvarje månads slut för
samma månad till fullo liqvideras; åliggande det den betalningsskyldige att,
vid det tillfälle sådan liqvid erlägges, till uppbördsmannen jemväl öfverlemna
bevis, i stad från vederbörande fiskal och i köping eller på landet från länsmannen
i orten, om antalet gifna konserter eller förevisningsdagar, hvilket
bevis bör åtfölja uppbördsmannens redovisning öfver de influtna afgifterna.
Uppbördsmannens qvitto å erlagd betalning för senast inom riket gifna representationer
bör dessutom ovilkorligen af hvar och en sådan utländing, då
han i sagde ändamål till annan inrikes ort ankommer, företes innan nytt
tillstånd honom meddelas.
Till kontroll derå, att ifrågavarande afgift blifvit i behörig ordning
erlagd, skall det åligga, i stad fiskal och i köping eller på landet länsman
eller den, som der innehar motsvarande befattning, att, efter hvarje hälft
års utgång, till Kong! Maj:ts Befallningshafvande i länet skriftligen uppgifva,
huru många föreställningar af förenämnda beskaffenhet derstädes blifvit
under tiden gifna, eller, om någon sådan ej förekommit, det likaledes anmäla;
hvarjemte uppbördsmannen skola inom Januari månads utgång det påföljande
året; till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insända redovisning för
de under förflutna året influtna afgifter af ifrågavarande beskaffenhet; börande
dessa redovisningar och uppgifter åtfölja kronoräkenskaperna, då de
till Kammarrätten insändas.
Debit öring, uppbörd, afkortning och redovisning.
*
§ 6-
De under litt. A och B omförmälda bevillningsafgifter skola införas
i särskilda längder, hvilkas upprättande åligger på landet häradsskrifvaren
och i stad vederbörande tjensteman; och bör i öfrigt hvad angående debitering,
uppbörd, afkortning och redovisning af bevillning af fast egendom samt
af inkomst är stadgadt i tillämpliga delar lända till efterrättelse äfven beträffande
nyssnämnda bevillningsafgifter.
Stockholm, Association -Boktryckeriet, 1883.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.