Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9
1883-05-25 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1883:9, Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9
Dokumentets text
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
1
N:o 9.
Ank. till Eiksd. Kansli den 25 Maj 1883, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i fråga om ändringar i reglementet för Riksbankens
styrelse och förvaltning äfvensom i den för Riksbanken
gällande aflöning sstat.
Banko-Utskottet, som genomgått det för Riksbankens styrelse och
förvaltning gällande reglemente samt dervid jemväl förehaft till ompröfning
dels det enda förslag till ändring i sagda reglemente, som blifvit
inom Riksdagen framstäldt, nemligen en af Herr Wallenberg, A. O., i
Första Kammaren väckt och till förberedande behandling af BankoUtskottet
hänvisad motion (N:o 16) i fråga om tillägg till reglementets
23 och 24 §§, dels några så väl inom Utskottet som af fullmäktige
ifrågasatta ändringar och tillägg i reglementet, dels ock, efter erhållen
del af Riksdagens beslut med anledning af Kongl. Maj:ts proposition
angående inrättande af en postsparbank för riket, de ändringar, som i
följd af detta Riksdagens beslut funnits i bankoreglementet erforderliga,
får härmed i den af reglementets nuvarande uppställning föranledda
ordningsföljd till Riksdagen afgifva utlåtande och förslag i nedan omförmälda
reglementsfrågor; hvarjemte Utskottet i sammanhang härmed
underställer Riksdagens pröfning åtskilliga från fullmäktige till Utskottet
inkomna framställningar rörande ändringar i den vid bankoreglementet
fogade aflöningsstat för Riksbanken.
Bill. till Eiksd. Prot. 1883. 6 Sami. 1 Afd. 6 Häft.
1
2
Banko-Utskottets Utlåtande N-.o 9.
Som i 15 § af bankoreglementet, mom. 7, innefattande föreskrift
angående sedlar, hvilka ej få i rörelsen utlemnas, enkronesedlarne ej
omförmälas, har Utskottet funnit sig böra hemställa,
l:o.
att § 15 mom. 7 i bankoreglementet må erhålla
följande förändrade lydelse:
Nuvarande tydelsen:
Sedlar å riksdaler få hädanefter Sedlar å riksdaler äfvensom ä
icke utlemnas i rörelsen; och skola eu krona skola, då sådana till rikssådana
till riksbanken ingående sed- banken ingå, på föreskrifvet sätt
lar på föreskrifvet sätt obrukbar- obrukbargöras.
göras.
I en, efter hvad ofvan förmälts, inom Riksdagens Första Kammare
väckt och af Kammaren till Utskottets behandling hänvisad motion
(N:o 16) har Herr Wallenberg föreslagit det Riksdagen måtte besluta:
att i § 23 af bankoreglementet skulle tilläggas ett nytt moment af
innehåll, att Statskontoret skall af Riksbanken åtnjuta ränta för hos
Riksbanken på löpande räkning af Statskontoret insatta medel, motsvarande
den högsta upp- och afskrifningsränta, som af Riksbanken beviljas
någon enskild räkningshafvare; och
att i § 24 af bankoreglementet skulle införas ett nytt moment, innehållande
att så väl Riksgäldskontoret som Statskontoret skola vara be-,
rättigade att hos Riksbanken insätta penningar på depositionsräkning
under samma vilkor i afseende på ränta och uppsägningstid, som Riksbanken,
då insättningen sker, medgifver enskilde.
I afseende å de angående Riksbankens upplåningsrörelse i bankoreglementets
ofvannämnda paragrafer intagna föreskrifter torde med anledning
af det sålunda väckta förslaget böra erinras:
att staten, dess allmänna verk och kassor äfvensom bolag, hvilka
drifva bankrörelse, för härvarande äro uteslutna från rättigheten att å
upp- och afskrifningsräkning i Riksbanken insätta penningar;
att deremot så icke är förhållandet i fråga om insättning af medel
på deposition;
att vederbörande riksbanksstyrelse eger pröfva och bestämma så väl
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
3
huruvida till insättning å upp- och afskrifning eller deposition erbjudna
medel skola emottagas som den lägre eller högre ränta, hvilken med
hänsyn till penninge- och affärsförhållandena, de till insättning ifrågakomna
beloppens storlek, medlens beskaffenhet att få längre eller kortare
tid af banken disponeras m. in. kan finnas böra lemnas;
att med afseende härå räntan kan ej allenast för olika räkningshafvare
utan äfven för samma insättare å olika räkningar sättas olika;
samt
att beträffande inlåningen på upp- och afskrifning sårskildt är föreskrifvet,
att högsta insättningsbeloppet, hvarå ränta lemnas, icke får
öfverstiga 400,000 kronor.
Af det sålunda meddelade framgår, att de utaf motionären ifrågasatta
ofvan omförmälda ändringar afse att på ett väsentligt sätt omgestalta
de grunder, på hvilka Riksbankens upplåningsrörelse för närvaande
är fotad.
Tages derjemte i betraktande, hvad fullmäktige i Riksbanken, uti
ärendet hörde, jemväl anfört, att sedan i Kong! Maj:ts »försäkring öfver
banko» af den 17 September 1668 blifvit bestämdt, att alla räntor och
stora sjötullen med flera kronans inkomster skola ingå i banken, Rikets
Ständer i deras beslut och förordning om banken den 22 September
samma år, §§ 2 och 4, förklarat, att såväl kronans medel och intrader,
hvilka Kongl. Maj:t förordnat skola alltid gå genom banken, som ock
hvad af andra i banken insattes, skulle hvar och en kunna der
kommendera efter sitt goda nöje och behag alldeles som hade han
samma penningar i sitt eget hus, kontor eller låda, samt att i öfverensstämmelse
härmed såväl statens som enskildes på folioräkning innestående
medel i Riksbanken ständigt hållas i beredskap till utbetalning,
så att ett belopp, motsvarande hvad å folioräkning funnits insatt, jemlikt
§ 6 i bankoreglementet städse innehålles å Riksbankens sedelutgifningsrätt
för att vara tillreds för räkningshafvare, i följd hvaraf de å
folioräkning insatta medlen icke ingå i Riksbankens lånerörelse eller
lemna Riksbanken någon vinst, så inses nogsamt, att de föreslagna förändringarne
beröra icke blott §§ 23 och 24 angående Riksbankens upplåningsrörelse
utan äfven andra delar af reglementet och deribland de
vigtiga bestämmelserna om sedelutgifningsrätten.
Med afseende å dessa förhållanden och då en utaf Kongl. Maj:t
nedsatt komité för närvarande är sysselsatt med utarbetande af förslag
ej mindre i fråga om ny lag för enskilda banker med rätt att utgifva
egna sedlar, än ock angående de förändringar, hvilka med afseende å
4
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
Riksbanken böra ifrågakomma, i händelse en större eller mindre inskränkning
skulle komma att ske i den sedelutgifningsrätt, som för närvarande
tillkommer enskild bank, har Utskottet funnit den nuvarande tidpunkten
icke vara lämplig att ingå i pröfning af motionärens förslag eller vidtaga
ändringar i de i förevarande hänseende nu gällande bestämmelser;
och tillstyrker derföre, lika med fullmäktige,
2:o.
att ifrågavarande motion nu icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Deremot och då Riksdagen, med hufvudsakligt antagande af Kongl.
Maj:ts proposition angående inrättande af en postsparbank för riket, beslutat
bland annnat, att postsparbanken må ega ej mindre att i Riksbanken
öppna upp- och afskrifningsräkning med åtnjutande för derå
insatta medel, inom högst 400,000 kronor, af ränta enligt fullmäktiges
i Riksbanken bestämmande, än äfven att, utan ställande af säkerhet, i
Riksbanken begagna kreditiv till det belopp och mot den inträdesafgift
samt under de vilkor i öfrigt, fullmäktige finna skäligt föreskrifva, hemställer
Utskottet,
3:o.
att första punkten af § 23 mom. 1 i bankoreglementet
må erhålla följande förändrade lydelse:
Nuvarande lydelsen:
I riksbankens hufvud- och afdelningskontor
emottagas, efter vederbörande
styrelses pröfning, penningar
på upp- och afskrifningsräkning,
dock att sådan räkning icke
öppnas för staten, dess allmänna
verk och kassor, eller bolag, som
drifva bankrörelse.
I riksbankens hufvud- och afdelningskontor,
emottagas, efter vederbörande
styrelses pröfning, penningar
på upp- och afskrifningsräkning,
dock att sådan räkning icke
öppnas för bolag, som drifva bankrörelse,
eller för staten, dess allmänna
verk och kassor med undantag
af postsparbanken; och
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9. 5
4:o.
att § 31 mom. 1 må erhålla följande förändrade
lydelse:
Nuvarande lydelsen:
Mom. 1. Kassakreditiv beviljas:
a) riksgäldskontoret;
b) jernkontoret;
c) sparbanker, som äro försedda
med stadgar, stadfästade af vederbörlig
myndighet;
d) bolag, ehvad de äro grundade
på Kongl. förordningen af den
6 Oktober 1848 angående aktiebolag,
eller delvis eller till det hela
solidariska, och således äfven sådana
bolag, som drifva bankrörelse
med rätt att utgifva egna banksedlar;
dock ankommer det ensamt på
fullmäktige att bestämma icke allenast
huruvida och till hvilket belopp
bolag af sistnämnda slag må
erhålla kreditiv, utan äfven de särskilda
vilkor och förbehåll, hvarunder
kreditivet får begagnas; samt
e) enskilda personer.
Kreditiv beviljas hvarje gång på
högst ett år mot säkerhet, som af
vederbörande styrelse godkännes.
Från skyldigheten att ställa säkerhet
äro riksgäldskontoret och
jernkontoret befriade.
Kassakreditiv beviljas:
a) riksgäldskontoret;
b) jernkontoret;
c) postsparbanken och andra sparbanker,
som äro försedda med stadgar,
stadfästade af vederbörlig myndighet
;
Från skyldigheten att ställa säkerhet
äro riksgäldskontoret, postsparbanken
och jernkontoret befriade.
Enligt § 34 mom. 1 i bankoreglementet skall, derest för lån eller
kreditiv, som hos Riksbanken sökes, låntagares eller löftesmäns vederhäftighet
ej är af styrelsen känd eller den utbjudna panten icke ensam
6
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
för sig anses innefatta fullgod säkerhet, den lånesökandes förbindelse
vara försedd med embetsintyg af länsstyrelse, magistrat, borgmästare
eller domhafvande, eller ock med af enskild man, för hvilken styrelsen
hyser fullt förtroende, utfärdadt bevis angående vederhäftigheten.
I anledning af denna bestämmelse och det sätt, hvarpå densamma
af Riksbankens styrelse tillämpats, hafva de för granskning af afdelningskontorets
i Göteborg förvaltning och räkenskaper under de senare åren
utsedde revisorer gång efter annan gjort framställningar, åsyftande att
bereda allmänheten lättnad i omförmälda hänseende; och då vid öfvervägande
af hvad i ärendet förekommit Utskottet funnit ofvan intagna
stadgande i hvad det rörer deri omförmälde betygsutgifvare skäligen
kunna och böra utsträckas äfven till andra embetsmyndigheter än länsstyrelse,
magistrat, borgmästare och domhafvande, helst äfven andra
dylika myndigheter och offentliga tjensteman, såsom kronofogdar, länsmän,
kyrkoherdar med flere tvifvelsutan mången gång närmare känna
lånesökandes förmögenhetsvilkor och affärsställning och således om dessas
vederhäftighet kunna afgifva mera bestämda omdömen, än de i förberörda
stadgande omförmälda, och på samma gång vara för de lånesökande
lättare att tillgå, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
5:o.
att första punkten i mom. 1 af § 34 i bankoreglementet
må erhålla följande förändrade lydelse:
Nuvarande lydelsen:
Förbindelse för lån eller kreditiv
skall, derest låntagares eller löftesmäns
vederhäftighet ej är af styrelsen
känd eller den erbjudna panten
icke ensam för sig anses innefatta
fullgod säkerhet, vara försedd
med embetsintyg af länsstyrelse,
magistrat, borgmästare eller domhafvande,
eller ock med af enskild
man, för hvilken styrelsen hyser
fullt förtroende, utfärdadt bevis angående
vederhäftigheten.
Förbindelse för lån eller kreditiv
skall, derest låntagares eller löftesmäns
vederhäftighet ej är af styrelsen
känd eller den erbjudna panten
icke ensam för sig anses innefatta
fullgod säkerhet, vara försedd
med af embetsmyndighet, offentlig tjensteman
eller enskild person, för hvilken
styrelsen hyser fullt förtroende,
utfärdadt intyg angående vederhäftigheten.
I sammanhang härmed och då i händelse af bifall till detta förslag
samma uttryckssätt synes böra begagnas i de båda paragraferna af regie
-
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
7
mentet, som innehålla föreskrift om skyldighet att i vissa fall styrka
gäldenärs vederhäftighet, hemställer Utskottet,
6:o.
att det i § 32, inom. 4 förekommande ordet »bevis»
måtte utbytas mot ordet intyg och sagda moment
sålunda erhålla denna lydelse:
Nuvarande lydelsen:
För lån, utgifna mot borgen,
åligger det låntagaren att vid hvarje
afbetalningstid, om så fordras, förete
bevis om egen och löftesmäns fortfarande
vederhäftighet, eller ock
att ställa ny säkerhet, som godkännes,
vid påföljd att eljest hela återstående
lånebeloppet anses förfallet.
För lån, utgifna mot borgen,
åligger det låntagaren att vid hvarje
afbetalningstid, om så fordras, förete
intyg om egen och löftesmäns fortfarande
vederhäftighet, eller ock
att ställa ny säkerhet, som godkännes,
vid påföljd att eljest hela återstående
lånebeloppet anses förfallet.
Enär vid behandling af en utaf fullmäktige till Utskottet hänskjuten
fråga om förändrade anordningar rörande Riksbankens sedeltryckeri det
för Utskottet framstälde sig såsom lämpligt och ändamålsenligt, att den
bland fullmäktige, hvilka utöfvar tillsyn öfver Riksbankens pappersbruk,
äfven hade den närmare uppsigten öfver den andra af Riksbankens
anstalter för sedeltillverkningen, eller dess tryckeri, och att således fullmäktiges
deputerade, hvilka denna tillsyn enligt 42 § 1 mom. i bankoreglementet
för närvarande tillkommer, blefve från bestyret med sedeltryckeriet
befriade, infordrades öfver den sålunda ifrågastälda förändringen
yttrande af fullmäktige, hvilka i anledning deraf anfört, att då
Riksbankens fördel och det med deputeradeinstitutionens inrättande atsedda
ändamål bäst främjades, om deputerades tid och krafter så mycket
som möjligt finge uteslutande egnas åt de egentliga bankgöromålen och
åt de för bankoverkets jemna och oafbrutna gång erforderliga anordningar,
fullmäktige vid nämnda förhållande ansågo de tvä deputerade böra
frikallas från sådana bestyr, hvilka äro för deras maktpåliggande och
ansträngande verksamhet mer eller mindre främmande samt lämpligen
kunna på någon annan bland fullmäktige öfverflyttas. Af sådan anledning
befriades deputeraden för utrikesaffärerna vid 1878 års riksdag från
8
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
den af honom förut bestridda närmare tillsynen öfver Riksbankens pappersbruk
och förflyttades inseendet öfver detsamma på eu af öfrige fullmäktige.
Den nu inom Utskottet ifrågasatta ändringen vore ett ytterligare
steg i samma rigtning, och fullmäktige funno sig så mycket hellre
böra understödja en sådan förändring, som förening hos samma fullmäktig
af den närmare tillsynen öfver pappersbruket och tryckeriet, hvilka
med hvarandra hade flerfaldig beröring, icke kunde vara annat än till
fördel för hvardera inrättningens angelägenheter; dock hemstälde fullmäktige,
att detta särskiljande af de olika deputeradeuppdragen icke
skulle komma att göras så ovilkorligt, att det blefve den ene eller andre
deputeraden betaget att i händelse af tillfälligt förhinder kunna under
kortare tidpunkter jemte andra göromål handhafva omförmälda tillsyn.
Vid härefter företagen slutlig behandling af detta ärende har Utskottet,
på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och med vidtagande
af någon förändring i den af fullmäktige föreslagna redaktion i afseende
å 42 §:s 4 mom. funnit sig böra tillstyrka,
7:o.
att orden »och Riksbankens tryckeri» i § 42 mom.
1 i bankoreglementet må utgå och detta moment sålunda
erhålla följande lydelse:
Nuvarande lydelsen:
Fullmäktige utse inom sig två
deputerade, hvilka det åligger att,
i öfverensstämmelse med bankoree;- lementet och den instruktion, som
af fullmäktige fastställes, samt i
öfrigt efter af fullmäktige bestämd
fördelning af göromålen dem emellan,
föredraga ärendena inför fullmäktige,
tillse utförandet af fullmäktiges
beslut, verkställa köp och
försäljning af utländska vexlar med
hvad dertill hörer, utöfva tillsyn
öfver göromålen inom Riksbanken
och Riksbankens tryckeri samt handhafva
den löpande förvaltningen i
öfrigt.
Fullmäktige utse inom sig två
deputerade, hvilka det åligger att
i öfverensstämmelse med bankoreglementet
och den instruktion, som
af fullmäktige fastställes, samt i
öfrigt efter af fullmäktige bestämd
fördelning af göromålen dem emellan,
föredraga ärenden inför fullmäktige,
tillse utförandet af fullmäktiges
beslut, verkställa köp och
försäljning af utländska vexlar med
hvad dertill hörer, utöfva tillsyn
öfver göromålen inom Riksbanken,
samt handhafva den löpande förvaltningen
i öfrigt.
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
9
samt
8:o.
att nyssnämnda 42 §:s 4 och 5 mom. må komma
att lyda sålunda:
Nuvarande lydelsen:
Mom. 4. Fullmäktige utse, likaledes
inom sig, och bland dem, hvilka
ej be,strida deputeradegöromäl, en fullmäktig
för att enligt meddelade
föreskrifter utöfva tillsyn öfver Riksbankens
pappersbruk samt inför fullmäktige
föredraga bruket rörande
ärenden.
Mom. 5. De till fullmäktige och
deras deputerade samt den fullmäktig,
som besörjer tillsynen vid Riksbankens
pappersbruk, utgående aflöuingsförmåner
äro bestämda i den
af Riksdagen faststälda aflöningsstat.
Mom. 4. Fullmäktige utse, likaledes
inom sig, en fullmäktig för
att enligt meddelade föreskrifter
utöfva tillsyn öfver Riksbankens
pappersbruk och tryckeri samt inför
fullmäktige föredraga bruket och
tryckeriet rörande ärenden.
Detta uppdrag må, dock endast
tillfälligtvis, innehafvas af ordinarie
deputerad; och
Mom. 5. De till fullmäktige och
deras deputerade samt den fullmäktig,
som besörjer tillsynen vid Riksbankens
pappersbruk och tryckeri,
utgående aflöningsförmåner äro bestämda
i den af Riksdagen faststälda
aflöningsstat.
Uti § 52 af gällande bankoreglemente är åt fullmäktige öfverlemnadt
att låta af Riksbankens medel utbetala, bland annat, enligt punkten 4:o
i paragrafens första moment, »de från fullmäktiges sa kallade dispo
sitionsräkning
nu utgående medel».
Förberörda årliga anslag utgöras af smärre till enskilda personer,
företrädesvis enkor och barn efter aflidne tjensteman och betjente i Riksbanken,
för längre tid tillbaka utaf fullmäktige provisoriskt beviljade och
af Rikets Ständer sedermera till utgifvande under innehafvarnes återstående
lifstid faststälda understödsmedel. Dessa anslag utgingo till och
med år 1872 från en särskild räkning, kallad fullmäktiges dispositionsråkning,
till hvilken en viss summa, bestämd till än 3,000 rdr banko,
Bill. till liilcsd. Prof. 1883. 6 Somt. 1 Afd. 6 Iläft. . 2
10
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
än 2,500 rdr banko och än 4,000 rdr riksmynt, vid hvarje års slut öfverfördes
från bankens förvaltningskostnadsräkning, intill dess vid 1872 års
riksdag ofvanomförmälda ännu gällande bestämmelse i afseende å utbetalande
af dessa anslag i reglementet infördes och afsättning till nyssberörda
dispositionsräkning således upphörde.
I sammanhang härmed blef äfven i sagda reglementsparagraf infördt
det ännu gällande stadgandet, att de besparingar, hvilka under tidernas
lopp å sagda räkning uppstått, Unge af fullmäktige användas dels till
utgifvande af ersättning för utarbetande af fortsättning intill närvarande
tid af det register öfver Riksbankens handlingar, som då till och med
år 1825 blifvit upprättadt, och dels till meddelande af understöd åt sådana
i torftiga omständigheter stadda enkor och barn efter tjensteman
och betjente vid Riksbanken och diskontverken, som icke äro berättigade
till erhållande af pension från dessa inrättningars pensionskassor.
I skrifvelse till Utskottet hafva fullmäktige, jemte förmälan att genom
utbetalning i öfverensstämmelse med omförmälda stadgande dels
af tillfälliga understöd dels ock af ersättning för ofvanberörda registerarbete,
hvilket numera är upprättadt till och med år 1859, besparingarne
å förberörda dispositionsräkning helt och hållet medtagits, hemstält att
med anledning af ofvan omförmälda förhållanden och då godtgörelse för
fortsättning intill närvarande tid af registret öfver bankens handlingar
lämpligast syntes böra utgå i sammanhang med öfriga utgifter i och för
Riksbankens förvaltning, Utskottet måtte hos Riksdagen tillstyrka en iöfverensstärmnelse
härmed förändrad lydelse af de i § 52 mom. 1 punkten
4:o intagna bestämmelser.
Till hvad fullmäktige anfört har Utskottet funnit sig böra tillägga,
att de från fullmäktiges dispositionsräkning förut utgående anslag för
närvarande uppgå till 1,150 kronor årligen samt att vid 1859—1860 årens
riksdag beslut fattades derom, att fullmäktige ofördröjligen skulle föranstalta
om fortsättning till närvarande tid af det derförut från Riksbankens
stiftelse till år 1822 upprättade register öfver bankens handlingar,
omfattande såväl fullmäktiges och bankens understyrelses som
ock Banko-Utskottets och bankorevisionens protokoll, handlingar och
berättelser m. in., att ersättning för detta registerarbete, hvilket, såsom
ofvan nämnts, numera fullbordats till och med år 1859, sedan år 1862
utgått efter 400 kronor för hvarje handlingsårgång och att för hvarje
af de år, hvarunder arbetet fortgått, i medeltal utbetalats omkring 1,000
kronor. Och får Utskottet i öfverensstämmelse med hvad fullmäktige
sålunda tillstyrkt och föreslagit hemställa,
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
9:o.
11
att punkten 4:o i mom. 1 af § 52 i bankoreglementet
må erhålla följande förändrade lydelse:
Nuvarande lydelsen:
4:o de från fullmäktiges s. k. dispositionsräkning
nu utgående årliga
anslag.
4:o de af rikets ständer till ännu
qvarlefvande enskilda personer faststälda
årliga anslag; och
10:o
att i stället för det efter samma punkt följande
stycket i mom. 1 af nyssberörda § 52 i reglementet
må införas denna bestämmelse:
Och ega fullmäktige att af de
på anslaget till berörda dispositionsräkning
uppkomna besparingar dels
utgifva ersättning för utarbetande
af fortsättning intill närvarande tid
af det register öfver Riksbankens
handlingar, som till och med år 1825
blifvit upprättadt, och dels att meddela
understöd åt sådana i torftiga
omständigheter stadda enkor och
barn efter tjensteman och betjente
vid Riksbanken och diskontverken,
som icke äro berättigade till erhållande
af pension från dessa inrättningars
pensionskassor.
5:o ersättning för utarbetande
af fortsättning af registret öfver
Riksbankens handlingar.
Med anledning af bestämmelserna i § 21 af det utaf Riksdagen antagna
förslag till förordning angående en postsparbank för riket och
under förutsättning att författning i ämnet varder af Kongl. Maj:t utfärdad,
hemställer Utskottet,
12
Bcmko-Utskoltets Utlåtande N:o 9.
1 l:o
om följande tillägg till § 58 af reglementet, att
näst före sista stycket införes:
Nuvarande lydelsen:
Åt fullmäktige är uppdraget: enligt KongL förordningen angå
enligt
regeringsformens 50 § att ende en postsparbank för riket, att
etc. inom sig utse en fullmäktig att vara
ledamot i postsparbankens styrelse.
Vid affattandet af det reglemente för förvaltningen af Sveriges Riksbank,
som innevarande år genom Utskottets försorg bör utfärdas, kommer,
utöfver de ändringar i gällande reglemente, som af Riksdagens
beslut i ofvanomförmälda punkter föranledas,
dels, i följd af den genom Kongl. kungörelsen den 8 September 1882
på Riksdagens framställning vidtagna ändring i lagen för Rikets Ständers
bank om grundfondens höjande från 30 till 35 millioner kronor, att intagas
ej mindre den lydelse af reglementets 3 §, som, i stället för den
i nu gällande reglementes text införda, tinnes i noten till samma paragraf
af nästlidet års riksdag, under förutsättning af bifall till sagda framställning,
alternativt antagen, än ock den lydelse af noten till § 4, som
under samma förutsättning jemväl af sisthållne Riksdag beslutats, allenast
att beloppet af Riksbankens reserverade medel från 1,049,385 kronor
43 öre höjes med den af Riksbankens vinst för år 1881 för
Riksbankens räkning enligt innevarande Riksdags beslut behållna andelen
1,337,605 kronor 80 öre till 2,386,991 kronor 23 öre;
dels och då Södertelje kanalbolag antagit de utaf sistlidna års Riksdag
erbjudna vilkor i fråga om ordnande af affärsförhållandena emellan
Riksbanken och Riksgäldskontoret, å ena sidan, samt nämnda bolag å
den andra, att, i enlighet med samma Riksdags beslut, uteslutas 4:de momentet
i reglementets 39 § rörande huru förfaras skall med ingående afbetalningar
å Riksbankens fordran hos nämnda bolag och nummerföljden
i paragrafens följande moment att ändras, samt bestämmelsen i § 58
angående utseende genom fullmäktige af ett ombud att å Riksbankens
vägnar deltaga i granskning af Södertelje kanalbolags räkenskaper, att
ur reglementet utgå,
hvarjemte vid det förhållande att i den vid reglementets § 16 fogade
not, innefattande upplysning i enlighet med lagen om rikets mynt
den 30 Maj 1873 rörande gångbarheten af guld- och skiljemynt, som i
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9. 13
riket präglas, är i så måtto ofullständig, att i noten icke finnas intagna
de genom Kongl. kungörelsen den 25 Juni 1881 meddelade bestämmelser
i fråga om femkronestyckens gångbarhet, samt då införande ad upplysning0!
reglementet i fråga om gångbarheten af guld- och skiljemynt synes°Utskottet
obehöfligt med afseende derå att förenämnda lag och kungörelse
finnas i deras helhet intagna bland bilagorna till reglementet,
Utskottet funnit i sagda not endast böra lemnas hänvisning till berörda
förändringar och lemnat i detta hänseende erforderliga föreskiifter,
hvilket allt Utskottet ansett sig endast böra på detta sätt
12:o
för Riksdagen anmäla.
Utskottet öfvergår nu till afgifvande af förslag till de ändringar i
gällande afiöningsstat för Riksbanken, som från fullmäktige derstädes
inkommit eller inom Utskottet framstälts och äro af beskaffenhet att
Utskottet ansett sig böra de ifrågastälda förändringarne tillstyrka.
I sammanhang med det här ofvan under punkterna 7:o och 8:o omförmälda
förslag om öfverflyttande från fullmäktiges deputerade till
inspekterande fullmäktigen öfver Riksbankens pappersbruk af tillsynen
öfver sedeltryckeriet, hafva fullmäktige anfört, hurusom det mera vidsträckta
uppdrag, som genom en sådan ändring komme att åläggas bemälde
fullmäktig, och hvilket uppdrag, enligt föreskrifter af fullmäktige,
borde omfatta jemväl ombesörjandet af alla öfriga tryckningsarbeten för
Riksbankens räkning samt föredragning inför fullmäktige af dithörande
frågor, billigtvis borde föranleda höjande af det för samma inspekterande
fullmäktig bestämda arfvode; och hafva med anledning häraf fullmäktige,
hvilka 1878 uttalade den jemväl af dåvarande Banko-Utskott
godkända mening, att arfvode för deputeradebefattning ensamt för pappersbruket
borde bestämmas till 1,000 kronor, föreslagit, att arfvodet
för deputeradebefattningen för pappersbruket och sedeltryckeriet matte
bestämmas till minst 1,000 kronor.
I öfverensstämmelse med hvad fullmäktige sålunda föreslagit, hemställer
Utskottet,
14
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
13:o.
att aflöningsstaten för Sveriges Riksbank må, i
hvad den rörer bestämmelserna under rubriken »A.
fullmäktige i Riksbanken» erhålla följande förändrade
lydelse:
Nuvarande lydelsen:
samt derförutom den fullmäktig,
som besörjer tillsynen vid Riksbanbankens
pappersbruk... kronor 500.
samt derförutom den fullmäktig,
som besörjer tillsynen vid Riksbankens
pappersbruk och tryckeri—.
.......''.......................... kronor 1,000.
Med hänvisning till den utaf styrelsen för Riksbankens afdelningskontor
i Malmö öfver kontorets rörelse för år 1882 till Banko-Utskottet
afgifna berättelse, hvaraf inhemtades, dels att antalet af de under samma
år diskonterade vexlarne vid kontoret utgjort 5,880 stycken, hvilket
antal med 982 stycken öfverstege de under år 1881 och med 1,955
stycken de under år 1880 köpta vexlarne, dels att antalet af liqviderade
vexlar, som varit betalbara å annan ort än Malmö, uppgått till 2,426
stycken och dels att rörelsen i öfrigt, med undantag af hvad beträffar
afbetalningslånen, under nästlidet år ökats, har uti en till fullmäktige
aflåten och af dem till Utskottet öfverlemnad skrifvelse bemälda styrelse
anfört, hurusom, då vexeldiskonteringen, af flera kända anledningar, i
synnerhet förorsakade mycket bestyr, och tjenstemännens göromål derigenom
blifvit särdeles ansträngande samt styrelsen hade all anledning
förmoda, det nämnda rörelsegren likasom troligen göromålen i allmänhet
komme att under innevarande år än ytterligare tilltaga, styrelsen befarade
att, om ej ökade arbetskrafter tilldelades kontoret, den nuvarande
tjenstemannapersonalen ej skulle kunna med den skyndsamhet betjena
allmänheten, hvarpå densamma kunde hafva anspråk, eller med den ordning
och noggrannhet verkställa göromålen, hvarpå bankens säkerhet
kunde vara beroende; och har styrelsen på grund häraf anhållit, det
fullmäktige måtte hos Utskottet hemställa, att det till extra arbeten,
semester-vikariat och flitpenningar för ordinarie- och extra ordinarie
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
15
tjensteman åt kontoret anvisade arfvodesbelopp af 1,800 kronor måtte
förhöjas till 3,000 kronor, att beräknas från detta års början.
Med afseende å de utaf kontorsstyrelsen sålunda anförda förhållanden
hafva fullmäktige funnit sig - böra på det sätt tillstyrka kontorsstyrelsens
förslag, att utöfver det i kontorets nuvarande stat anvisade
arfvodesbeloppet af 1,800 kronor ett ytterligare belopp af 1,200 kronor
må ställas till styrelsens förfogande att i mån af behof användas till
godtgörelse åt extra ordinarie tjensteman för biträde vid kontorsgöromålen.
För att emellertid detta sistnämnda belopp må till sagda ändamål
uteslutande användas och när, på sätt styrelsen äntydt, efter någon
tid framställning kommer att göras om ytterligare en ordinarie tjensteman
vid kontoret, dessa medel må vara att till den nye tjenstemannens
aflönande i främsta rummet tillgå, hafva fullmäktige ansett desamma
icke böra sammanslås med förenämnda belopp å 1,800 kronor, hvilka
äro afsedda icke blott till flitpenningar åt de extra ordinarie utan äfven
åt de ordinarie tjenstemännen, äfvensom till extra arbeten och semestervikariat,
och på grund deraf hemstält, att till hvad uti afdelningskontorets
i Malmö stat under rubriken arfvode förekommer måtte göras ett
så lydande tillägg:
till biträden bland extra ordinarie tjensteman.................. kronor 1,200: —
äfvensom att detta arfvode måtte få beräknas och utgå från och med
innevarande års början.
Med afseende å hvad sålunda blifvit utaf kontorsstyrelsen i Malmö
och fullmäktige föreslaget, har Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
14:o.
att till hvad uti afdelningskontorets i Malmö stat
under rubriken arfvode förekommer måtte göras ett så
lydande tillägg:
Nuvarande lydelsen:
Arfvode:
till extra arbeten, semestervika- till biträden bland extra ordinarie
riat och flitpenningar för ordinarie tjensteman .............. kronor 1,200: —
och extra ordinarie tjensteman
kronor 1,800: —
16
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
och
15:o.
att detta arfvode måtte få beräknas och utgå från
och med innevarande års början.
Uti en till fullmäktige stäld och af dem till Utskottet öfverlemnad
ansökning har styrelsen för Riksbankens afdelningskontor _ i Östersund
gjort framställning dels om tillökning i kontorets ordinarie tjenstemanna
personal samt förhöjdt anslag för extra kontorsgöromål, dels om förbättrad
lönestat för såväl styrelseledamöter som tjensteman och vakt
-
betjent vid kontoret.
För sådant ändamål
vore göromålens
mängd
och under förutsättning att det företrädesvis
vore guiumaidio och de på desamma nedlagda arbetskrafter,
hvilka borde tjena till utgångspunkt för en belysning i det syfte som
förevarande, har kontorsstyrelsen till en början fäst uppmärksamheten
vid motsvarande förhållande inom de med Östersundskontoret närmast
jemförliga afdelningskontoren af Riksbanken och i sådant afseende, med
hänvisning till sammandraget öfver Riksbankens ställning lör sistlidne
November månad eller det vid tidpunkten för skrifvelsens affattande
senast från trycket utkomna sammandraget, påpekat:
att sammanlagda antalet utestående lån m. in
månad utgjorde vid kontoret i Luleå ...............................
» » » Yexiö..............................
» » » Yisby...............................
» » » Östersund ......................
att antalet vexlar samma dag utgjorde i
den 30 i samma
.... 1,590 stycken
.... 1,428 v>
.... 961
.... 1,636
Luleå
Vexiö ...
Visby ...
och ensamt i Östersund...
alltsammans proportioner,
364
469
365 i?igg stycken
........ 1,296
oförändrade åter
-
hvilka månatligen nästan
kommit under året; samt slutligen .
att, med afräkning af kassornas behållningar vid de respektive kontoren,
värdebeloppet af utestående fordringar vid nämnda tidpunkt
utgjorde•
i Luleå ...................................................................
och i Östersund.............................................................
utgörande således skilnaden endast .......................
kronor 1,958,791: 06
» 1,899,487: 17
89
kronor
59,303:
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
17
Härtill har styrelsen ur kontorets egna böcker och rapporter ytterligare
framhållit, att antalet af de under året vid kontoret handlagda
O 7
målen utgjort
diskonterade vexlar .................................................................. 3,833 st.
beviljade lån............................................................................... 194 »
försålda postvexlar.................................................................... 1,857 »
infriade diskonterade vexlar................................................... 3,370 »
omsättningar och slutbetalningar på lån........................... 512 »
insättningar och uttag på kassakreditiv ........................... 1,712 »
d:o » d:o upp- och afskrifningsräkning ... 821 »
afslagna låneansökningar och vexlar omkring................... 400 »
Det anförda syntes kontorsstyrelsen nogsamt ådagalägga, att arbetet
vid Östersundskontoret ej oväsentligen öfverskrede mättet af hvad som
skäligen kunnat fordras af den fåtaliga tjenstemannapersonalen, och borde
tillmätas en desto större vigt, som styrelsen i det knappa anslaget till
extra arbeten ej egt medel att tillbörligen understödja tjenstemännen i
deras sträfvanden. En gifven följd af sistnämnda förhållande hade således
blifvit, att tjenstemännen nödgats dels med eget nattligt arbete
fylla hvad dagen ej medhunnit, dels ock sjelfva bekosta eu ej obetydlig
del af det biträde, som tillfälligtvis kunnat erhållas vid de löpande göromålen,
om ej kontorets verksamhet skolat rubbas i sin oafbrutna fortgång.
Att likväl kontoret icke under någon längre framtid skulle förmå
att nöjaktigt fullgöra sina åligganden, om det fortfarande förblefve i sin
nuvarande belägenhet, vore alltför påtagligt; och styrelsen, som under
dylika omständigheter kände hela tyngden af sitt ansvar, kunde icke
utan deltagande vitsorda tjenstemännens möda och uppoffringar för
kontorets uppehållande under det förflutna året. Då emellertid en dylik
mellankomst från tjenstemännens sida hade sin naturliga gräns och icke
heller torde kunna befinnas hvarken önskvärd eller ännu mindre fördelaktig
för Riksbanken sjelf, har det synts kontorsstyrelsen vara af så
mycket större vigt, att en förändring till det bättre ju förr desto hellre
kunde åvägabringas. I sådant syfte, och enär styrelsen under nuvarande
förhållanden icke tilltrodde sig att för framtiden uppbära ansvaret för
vården om kontoret och dess angelägenheter, har styrelsen hemstält:
»det härvarande afdelningskontor måtte föreslås åtminstone till likställighet
med afdelningskontoret i Luleå så väl och förnämligast i afseende på
tjenstemännens antal som löne- och arfvodestat samt anslag till extra
arbeten, äfven det senare, eller de ekonomiska förbättringarne, så mycket
hellre som lefnadskostnaderna i Östersund vore högre än må hända på
de flesta andra platser inom vårt land».
Bih. till Rilcsd. Prof. 1883. 6 Sami. 1 Afd. 6 Häft.
3
18
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
, „ Vid. öfverlemnande till Utskottet af omförmäla ansökning hafva
fullmäktige, jemte förmälan att den bland fullmäktige, som nästlidet år
anstälde inspektion. åf riksbankskontoret i Östersund, jemväl vitsordat
att verksamheten vid kontoret i hög grad tager kontorets styrelse- och
tjenstemannapersonal i anspråk, på grund af berörda förhållande samt
med afseende å hvad till stöd för den gjorda framställningen blifvit anfordt
funnit sig böra så väl föreslå tillsättning vid detta kontor af en
tredje ordinarie tjensteman, en kontors- och kassaskrifvare, som ock förhöjning.
i aflöningsstaten för kontorets styrelseledamöter, tjensteman och
vaktbetjent så, att deras aflöning blefve lika stor med den, som nu tillkommer
motsvarande befattningar vid afdelningskontoret i Luleå, äfvensom
att anslaget till extra biträde vid kontorsgöromålen blefve för
Osteisundskontoret höjdt till likhet med det Luleåkontoret tilldelade
Och då vid öfvervägande af hvad i detta ärende förekommit, Utskottet
icke haft något emot hvad sålunda föreslagits att erinra, får Utskottet
lika med fullmäktige, tillstyrka,
16:o.
att Riksdagen måtte fastställa följande förändrade
aflöningsstat för afdelningskontoret i Östersund:
Uu gällande stat.
G. Afdelningskontoret i Östersund,
tre styrelseledamöter,
hvardera............ kronor 900: —
samt derförutom
den ledamot,
som handhafver
den dagliga
förvaltningen... » 1,500: —
kamreraren, tilllika
kassör, lön » 1,200: —
hvilket belopp
kan förhöjas efter
fem års ordinarie
tjenst
med 400 kronor
och efter
tio års tjenst
med ytterligare
400 kronor,
tre styrelseledamöter
hvardera............ kronor 1,200: —
samt derförutom
den ledamot,
som handhafver
den dagliga
förvaltningen... » 2,400: —
kamreraren, tilllika
kassör, lön » 1,600: —
hvilket belopp
kan förhöjas
efter fem års
ordinarie tjenst
med 500 kronor
och efter
tio års med
ytterligare 500
kronor,
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
19
samt tjenstgö-
samt tjenstgö-
ringspenningar
kronor
800: —
ringspenningar
kronor
800: —
och missräk-
och missräk-
ningspenningar
))
500: —
ningspenningar
))
600: —
bokhållaren, till-
bokhållaren, till-
lika registrator,
lika registrator,
lön .....................
)>
1,000: —
lön ..................
))
1,200: —
hvilket belopp
hvilken kan för-
kan förhöjas ef-
höjas efter fem
ter fem års or-
års ordinarie
dinarie tjenst
tjenst med 300
med 300 kro-
kronor och ef-
nor,
ter tio års tjenst
med ytterligare
300 kronor,
samt tjenstgö-
600: —
samt tjenstgö-
ringspenningar
»
ringspenningar
kontors- och
))
600: —
kassaskrifvare,
lön .....................
hvilken kan för- höjas efter fem
års ordinarie
))
900: —
tjenst i graden
med 300 kro-
nor,
,
samt tjenstgö-
ombudsmannen ...
ringspenningar
»
400: —
»
600: —
ombudsmannen ...
))
800: —
till extra biträden
till extra biträde
vid kontorsgö-
vid kontorsgö-
romålen ............
))
750: —
romålen ............
))
1,000: —
vaktbetjenten ......
»
400: —
vaktbetjenten ......
»
400: —
jemte bostad och vedbrand. jemte fri bostad och vedbrand.
Härförutom får Utskottet, lika med fullmäktige, hemställa,
17:o.
att förenämnda nya stat för afdelningskontoret i
Östersund må få tillämpas rörande den nya kontors
-
20
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
och kassaskrifvarebefattningen vid kontoret från och
med månaden näst efter den, då Riksdagen i frågan
beslutat, samt i (ifrigt från och med början af innevarande
år 1883.
Slutligen och då Utskottet af inkommen redogörelse öfver riksbankskontorets
i Vexiö rörelse och förvaltning från detsammas öppnande i
Oktober 1881 till innevarande års början funnit omfånget af kontorets
verksamhet böra föranleda dertill, att den för kontoret hittills gällande,
i aflöningsstaten för Riksbanken intagna provisoriska stat varder definitivt
bestämd, hemställer Utskottet,
18:o.
att nu gällande provisoriska stat för Riksbankens
afdelningskontor i Vexiö måtte varda definitivt faststäld
och i aflöningsstaten för Sveriges Riksbank in
O
Ö
tagen så lydande:
Nuvarande lydelse:
Provisorisk stat för af tidningskontoret
i Vexiö.
tre styrelseledamöter,
hvardera........... kronor 1,200: —
samt derförutom
den ledamot,
som handhafver
den dagliga
förvaltningen...
kamreraren, tilllika
kassör, arfvode.
....................
samt tjenstgöringspenningar
och missräkningspenningar
bokhållaren, till
-
it Afdelningskontoret i Vexiö.
tre styrelseledamöter,
hvardera............ kronor 1,200: —
samt derförutom
den ledamot,
som -handhafver
den dagliga
förvaltningen... » 2,400: —
kamreraren, tilllika
kassör, lön » 1,600: —
samt tjenstgö
ringspenningar
» 800: —
och missräk
ningspenningar
» 600: —
bokhållaren, till
-
» 2,400: —-
» 1,600: —
» 800: —
» 600: —
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
21
lika registrator,
arfvode.............. kronor 1,200: —
samt tjenstgö
ringspenningar
» 600: —
ombudsmannen,
arfvode............. » 800: —
till extra biträde
vid kontorsgö
romålen
............ » 1,000: —
vaktbetjenten ...... » 400: ■—
jemte fri bostad och vedbrand.
Stockholm den 25 Maj 1883.
lika registrator,
lön .................... kronor 1,200: —
samt tjenstgö
ringspenningar
» 600: —
ombudsmannen ... » 800: —
till extra biträde
vid kontorsgö
romålen
............ » 1,000: —
vaktbetjenten .. .. » 400: ■—
jemte fri bostad och vedbrand.
På Banko-Utskottets vägnar
G. S. ÅKERHIELM.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1883. b'' Sami. 1 Afd. O Haft.
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1883:63 Skrifvelse till Konungen, med reglemente för Riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten