Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 1) Utlåtande N:o 4
1883-02-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1883:4, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 1) Utlåtande N:o 4
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 1) Utlåtande N:o 4.
1
N:o 4.
Ank. till Kiksd. Kansli den 5 Mars 1883, kl. 7 e. m.
Första Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 2, i
anledning af väckt motion om befrielse från fyr- och bdkafgifter
för svenska fartyg vid resor mellan inrikes orter
eller mellan inrikes orter och Norge. ''
Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 24 April 1869, med
förklarande det önskvärd! vore att, derest sådant kunde ega rum utan andra
näringars betungande, den inrikes sjöfarten bereddes all möjlig lättnad i
utgifter, anhållit att Kong!. Maj:t måtte tillse, huruvida icke fyr- och båkafgiften
af inrikes orter emellan gående fartyg kunde antingen nedsättas
och uppbörden deraf förenklas eller ock möjligen helt och hållet upphöra,
så förordnade Kong! Maj:t den 28 September 1869 att den fyr- och båkafgift,
hvilken då af fartyg, gående emellan inrikes orter, för hvarje resa
under årets särskilda månader erlades med i allmänhet 24 öre per nyläst för
däckadt och 6 öre per nyläst för odäckadt fartyg, som innehade last, samt
med hälften af dessa belopp för fartyg, som var barlastadt, från och med
den 1 Januari 1870 tills vidare icke skulle utgå.
Derefter har, i sammanhang med åtskilliga medgifna lättnader i den
förut stadgade lotspligtigheten, hvaraf beräknades följa en betydlig minskning
i beloppet af inflytande lotspenningar; genom Kongl. Förordningen den 15
Februari 1881 fyr- och båkafgift för inrikes orter emellan gående fartyg åter
blifvit införd. Den bestämdes då att utgå af ångfartyg med 25 öre per
ton för hvarje kalendermånad, hvarunder fartyget till inrikes sjöfart användes,
Bill. till Riksd. Prot. 1883. 8 Sand. 2 Afd. 1 Rand. 3 Höft.
2
Forsta Kammarens Tillfälliga tö t skotts (N:o 1) Utlåtande K:o i.
och för sådant segelfartyg, som enligt gällande tullstadga skall vara med
årspass försedt, och sålunda icke sådana fartyg, som göra resor inom samma
tullkammardistrikt, med 30 öre per ton för hvarje kalenderår, dervid frihet
från samma afgifters erläggande dock medgafs för, bland andra, odäckade
farkoster och fartyg, hvars afgiftspligtiga drägtighet enligt mätbref icke
öfversteg 40 tons. Sedermera bär genom Kong! Kungörelsen den 17 November
1882 lindring i dessa afgifter medgifvits för ångfartyg ända derhän,
att dylika fartyg må erlägga antingen månadsafgift med 10 intill 25 öre
för hvarje ton eller ock årsafgift med 60 intill 1 krona 50 öre för hvarje ton.
Uti eu inom Första Kammaren väckt motion (N:o 23j har Herr Cavallm
nu föreslagit, »att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kong! Maj:t
anhålla, det Kong! Maj:t täcktes, med ändring af Kong!. Förordningen af den
15 Februari 1881 och Kongl. Kungörelsen af den 17 November 1882 angående
lotsverket, befria svenska fartyg af alla slag från erläggande af fyroch
båkafgift, l:o när de göra resor emellan inrikes orter; 2:o när de göra
resor emellan inrikes orter och Norge.»
Till stöd för denna sin framställning har motionären hufvudsakligen
anfört, att fyr- och båkmedel för närvarande skulle inflyta till vida större
belopp än som med rimlig hushållning kunde användas till det ändamål, för
hvilket dessa medel uppbäras, hvadan de också till större delen användes
för lotsverkets behof, samt att vi härutinnan hade så väl att fylla hederns
förbindelser mot de utländska fartyg, som trafikera våra kuster, som en
absolut skyldighet att icke onödigtvis betunga vår inrikes sjöfart, hvilken
för närvarande, till följd af den oafvisliga öfvergången från träfartyg och
segel till jernfartyg och ånga, befunne sig i en ytterst brydsam belägenhet.
Utskottet, till hvars behandling ifrågavarande motion blifvit hänvisad,
hyser emellertid den uppfattning, att vare sig staten anställer och tillhandahåller
lotsar eller anbringar fasta fyrar, utlägger fyrfartyg, prickar och
sjömärken eller vidtager andra dylika åtgärder, allt detta har ett och samma
mål, nemligen att bereda lättnad och säkerhet åt sjöfarten, vid hvilket förhållande
Utskottet ingalunda kan finna olägligt eller olämpligt, att de afgifter,
hvilka under olika titlar såsom lotspenningar eller fyr- och båkafgifter
uppbäras såsom ersättning för statens utgifter härutinnan, också må för detta
gemensamma ändamål användas på sätt bäst och lämpligast finnes.
Beträffande åter möjligheten att, utan skada för vidmakthållande och
lämplig utveckling af samtliga de anstalter, som lyda under lotsverket, kunna
medgifva den befrielse från nu utgående afgifter, som motionären ifrågasatt,
tillåter sig Utskottet påpeka ej mindre att de Kongl. förordningar, hvari
motionären begärt ändring, varit tillämpade så kort tid, att någon säker
erfarenhet om storleken af den intägt, som lotsverket i medeltal kan af nu
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4. 3
■stadgade afgifter påräkna, ännu icke kunnat vinnas, än äfven att, såsom
ofvan blifvit anfördt, Kongl. Maj.t beträffande de afgifter, som 1881 blifvit
bestämda, redan den 17 November 1882, eller så snart uppbördens storlek
sådant medgifvit, vidtagit en icke obetydlig nedsättning i förut stadgade
afgifter för ångfartyg i inrikes fart.
Då det alltså icke torde vara rådligt att för närvarande ifrågasätta
någon vidare minskning i dessa afgifter och all anledning lärer vara att
antaga, det Kongl. Maj:t, om och när sådant utan olägenhet kan ske, bereder
sjöfarten den ytterligare lättnad, som genom nedsättning eller upphörande
af dessa eller andra dylika afgifter kan finnas lämplig och önskvärd, samt
dertill kommer att de afgifter, som motionären afsett och hvilka äro betydligt
lindrigare än de, som före 1870 utgjorts, under år 1881 lära uppgått endast
till omkring 80,000 kronor och efter den nedsättning, som nu" skett, antagligen
komma att uppgå till väsentligt lägre och sålunda för hela den
inrikes sjöfarten ännu mindre betungande belopp, föranlåtes Utskottet vördsamt
hemställa,
att Herr Cavallins ifrågavarande motion icke måtte
bifallas.
Stockholm den 26 Februari 1883.
På Utskottets vägnar:
U. WENNERBERU.
Reservation:
af Herr (Javallin.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.