Sök i Ratio Lex

Föräta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7

1883-04-13 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1883:7, Föräta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Föräta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 April 1883, kl. 3 e. m.

Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 4, i

anledning af Herr Casparssons motion (N:o 31) angående

revision af gällande föreskrifter rörande eder samt om ändring

af nuvarande edsformulär.

Efter förmälan att Kong! Maj:t genom nådiga Kungörelsen den 13

December 1878, med anledning af 1876 års Riksdags anhållan, »att en allmän

revision af nu gällande föreskrifter i afseende å eder, åsyftande inskränkning

af deras användande, måtte ega ruin», funnit godt förordna, att

den edgång, som på grund af särskilda författningar ålegat civile embetsed!

tjensteman samt betjente med flere att fullgöra, icke vidare skall ega

rum, äfvensom att hvad i nådiga Brefvet den 15 April 1829 stadgats om

afläggande af ed för medicine licentiater, icke vidare skall vara gällande,

samt meddelat särskild bestämmelse i afseende å lydelsen af den ed, som

läkare vid legitimation inför Medicinalstyrelsen, rättskemisten eller den hans

befattning förestår, äfvensom farmacie studiosi hafva att aflägga, -— anför

motionären: att en inskränkning af edens användande äfven inom andra områden

utan fara syntes kunna ega rum; att så väl det nu gällande edsformulärets

begynnelseord: »Jag lofvar och svär vid Gud och Hans heliga

Evangelium», som framför allt dess slutord: »så sant mig Gud hjelpe till lif

och själ», förefölle mången samvetsöm person dels motbjudande, dels rent af

samvets- och förnuftskränkande; att edsfrågan och den af 1876 års Riksdag

härutinnan begärda allmänna revision väl vore förtjent att ännu en gång

komma under Riksdagens pröfning; att ofvan anförda slutord, isynnerhet när

de sammanställas med edsformulärets begynnelseord, innebära en förpantning,

eu eventuel afsägelse af den i och genom Evangelium menniskan erbjudna

Bill. till Riksd. Prof. 1883. S Smil. 3 Afcl. 1 Band. 5 Käft. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 7.

nåd och frälsning och har som sådan både af den kristna kyrkan och det

allmänna medvetandet uppfattats; att då staten af sina medlemmar fordrade

en dylik förpantning, den icke utan användande af våldsåtgärder kunde drifva

krafvet utöfver den gräns, der den enskildes samvete reser sig upp emot den

begärda pantförskrifningen; att häfderna, kyrkans så väl som statens, buro

vittnesbörd om våldets makt öfver samvetet; och att vid sådant förhållande,

dä å ena sidan antalet af dem, som af samvetsbetänkligheter vägrade att

aflägga ed, och å andra antalet af falska edgångar syntes vara i stark tillväxt,

det torde vara hög tid att företaga en genomgående revision af så väl

föreskrifterna om edgång som af sjelfva edsformulären, innan de från motsatta

håll och af motsatta orsaker uppkommande meningsströmningarne lyckats

undergräfva edgångens hela vigt och betydelse; hemställande motionären på

grund häraf och med åberopande i öfrigt af sina vid 1869, 1870, 1871,

1875 och 1876 årens riksdagar i frågan väckta motioner samt de skäl, som

vid de tvenne sistnämnda riksdagarne blifvit af Andra Kammarens Tillfälliga

Utskott i ämnet anförda,

»att Riksdagen, med förnyande af sin år 1876 gjorda anhållan om eu

allmän revision af nu gällande föreskrifter i afseende på eder, åsyftande en

inskränkning af deras användande, ville hos Kong!. Maj:t göra underdånig

framställning, att, der edsförpligtelse fortfarande skall afgifvas, edsformuläret

jemväl måtte så förändras, att begynnelseorden: »lofvar och svär vid Grin!

och Hans heliga Evangelium» utbytas emot orden: »lofvar inför Gud», eller

»lofvar vid Gud och Hans heliga ord»; samt att slutorden: »så sant mig

Gud hjelpe till lif och själ» måtte helt och hållet utgå, och, der några

ytterligare bekräftelseord anses vara af nöden, ersättas af andra, med vår

tids kristliga åskådningssätt mera öfverensstämmande, lämpade efter edens

olika beskaffenhet af assertorisk eller promissorisk.»

Såsom ofvan nämnts, väcktes af Herr Casparsson motioner i enahanda

syfte vid 1869, 1870, 1871, 1875 och 1876 årens riksdagar. Förslaget,

liänvisadt till Lag-Utskottet vid de två första, föranledde icke till något Riksdagens

beslut. Vid 1871 års riksdag remitterades motionen till Första Kammarens

Tillfälliga Utskott, som afgaf ett afstyrkande betänkande, hvilket väl

af Kammaren återremitterades, men vidare behandling af frågan egde ej rum

vid denna riksdag. Vid 1875 års riksdag, då motionen väcktes i Andra

Kammaren» remitterades frågan till Andra Kammarens Första Tillfälliga

Utskott, som i Utlåtande (Ko 7) K:o 16 i Samlingen, på anförda skäl,

föreslog:

»att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla,

att en allmän revision af nu gällande föreskrifter i afseende på eder,

åsyftande en inskränkning i deras användande, måtte ega ruin; samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga TJtsJcotts (Ko 2) Utlåtande K:o 7. 3

att, der edsförpligtelse fortfarande skall gifvas, orden: »svär vid Gild

och Hans heliga Evangelium», måtte utbytas mot orden: »svär inför Gild»

och de sista orden helst alldeles uteslutas eller, derest några sådana ord

anses behöfva qvarstå, förändras på sätt 1868 års Kyrkomöte föreslagit.» —

Andra Kammaren biföll utlåtandet utan motstånd den 18 Mars, men Första

Kammaren, der frågan förekom den 19 Maj, biföll endast första momentet

oförändradt, hvaremot det andra ändrades till följande lydelse: »att, der edsförpligtelse

fortfarande skall afgifvas, de sista bekräftelseorden måtte utbytas

mot andra och mera lämpliga, olika för trohets- och embetseder och olika

för vittnes- och värjemålsed^’.» — Då Andra Kammaren den 22 Maj och

Första Kommaren den 24 Maj vidhöll sitt beslut, föll således frågan vid

1875 års riksdag.

Yid 1876 års riksdag, då motionen ånyo väcktes i Andra Kammaren

och remitterades till Andra Kammarens Tillfälliga Utskott Ko 4, hemstälde

detta i Utlåtande (Ko 6) Ko 20 i Samlingen,

»att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla,

»att en allmän revision af nu gällande föreskrifter i afseende på eder,

åsyftande en inskränkning i afseende på deras användande, måtte ega rum;

»att, der edsförpligtelse fortfarande skall afgifvas, orden: svär vid

Gud och Hans heliga Evangelium måtte utbytas mot orden: svär vid Gild

och Hans heliga ord; samt att de sista bekräftelseorden i nu gällande edsformulär,

der de ej anses kunna alldeles uteslutas, måtte utbytas mot andra,

med vår tids kristliga åskådningssätt mera öfverensstämmande; samt slutligen
»att,

i sammanhang med denna revision i afseende på edgångar och

deras användande, Kongl. Maj:t behagade låta utfärda föreskrift om ett

bättre och värdigare iakttagande af den yttre formen vid edens afläggande,

än som för närvarande mångenstädes eger rum.» — Andra Kammaren,

hvarest frågan förekom den 17 Mars, biföll första punkten, men afslog med

73 röster mot 70 andra punkten samt med 79 mot 51 tredje punkten af

Utlåtandet. Frågan hänvisades sedan till Första Kammarens Tillfälliga

Utskott, som i Utlåtande (K:o 7) Ko 12 i Samlingen tillstyrkte bifall till Andra

Kammarens beslut »att en allmän revision af nu gällande föreskrifter i afseende

på eder, åsyftande en inskränkning i deras användande, må ega rum».

Detta betänkande bifölls af Första Kammaren; och aflat Riksdagen den 11

Maj 1876 en skrifvelse (Ko 62) till Kongl. Maj:t, af följande lydelse:

»Hos Riksdagen har varit framstäldt förslag om en allmän revision

af nu gällande föreskrifter i afseende på eder, åsyftande inskränkning i deras

användande; och som Riksdagen anser en dylik åtgärd vara önskvärd och

föreställer sig, att eu sådan revision skall ådagalägga, att i många nu före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

kommande fall användandet af edgång är obehöflig! och sålunda innebär ett

missbruk af eden, hvilket blott försvagar dess helgd och motarbetar dess

ändamål, får Riksdagen, som för sin del godkänt den uppfattningen, att

samhället bör låta sig angeläget vara, att icke någon ed bibehålies, hvilken

utan fara kan undvaras, härmed i underdånighet anhålla, att en allmän

revision af nu gällande föreskrifter i afseende på eder, åsyftande inskränkning

i deras användande, måtte ega ruin.»

Med föranledande af denna skrifvelse utfärdades den af motionären

omförmälda Kong! kungörelsen den 13 December 1878; och meddelade

Kongl. Magt, genom kungörelsen den 25 Oktober 1878, förändrade edsformulär

för ecklesiastika embets- och tjensteman.

Förevarande högvigtig^ fråga är, såsom ofvan antydes, redan åtskilliga

gånger behandlad af Riksdagen; och Utskottet håller före, att allmänna meningen

allt mera närmar sig det af motionären afsedda mål, äfven om olika

äsigter i vissa, såsom Utskottet vågar antaga, mindre väsentliga delar föreflnnas.

Åtskilliga skäl äro visserligen anförda till stöd för förslaget att edsformulärets

början »lofvar och svär vid Gild och Hans heliga Evangelium»

borde utbytas emot andra ord, såsom »lofvar eller svär vid Gud och Hans

heliga ord», eller »lofvar inför Gud»; men då förändring uti en så ytterst

grannlaga och ömtålig fråga, som det under en lång följd af år begagnade

edsformuläret, icke, utan de mest tvingande, efter Utskottets förmenande

här ej befintliga skäl, lärer böra ega rum, anser Utskottet sig sakna anledning

att i detta hänseende understödja motionen.

Deremot äro, efter Utskottets åsigt, de till stöd för förslaget om förändring

uti slutorden »så sant mig Gud lijelpe till lif och själ» anförda

skäl fullt giltiga.

Dessa ord, särdeles då de hänföras till begynnelseorden, om än icke

alldeles så gripande som tillförene jurymannaeden »vare din godhet och förbarmande

nåd mig evigt tillsluten», äro dock af den beskaffenhet, att samma

skäl, som föranledt den redan beslutade förändringen i jurymannaeden, böra

uti ifrågavarande fall göra sig lika gällande.

Utskottet tillåter sig förty, under åberopande af 1868 års Kyrkomötes

förslag och Första Kammarens beslut vid 1875 års riksdag, hemställa:

Ro) att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla om den förändring uti gällande edsformulär att,

om edsförpligtelse fortfarande skall afgifvas, de sista bekräftelseorden

måtte utbytas mot andra och mera lämpliga,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7. 5

olika för trohets- och embetseder samt olika för vittnesed!

värjemålseder.

Utskottet delar jemväl motionärens åsigt deruti, att en inskränkning i

edens användande inom andra områden, än dem Kongl. kungörelserna den 25

Oktober och 13 December 1878 omfatta, kan utan fara ega rum; och åberopande

de åsigter, Riksdagen i ofvanförmälda skrifvelse den 11 Maj 1876

uttalat, tillstyrker Utskottet,

2:o) att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att en förnyad allmän revision af nu gällande

föreskrifter i afseende på eder, åsyftande inskränkning i

deras användande, måtte ega rum.

Stockholm den 13 April 1883.

På Utskottets vägnar:

W. STRÅLE.

Bill. till Riksd. Frat. 1883. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.