Sök i Ratio Lex

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 5

1883-04-19 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,6 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1883:5, Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 5

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 5.

1

N:0 5.

Ank. till Eiksd. Kansli den 19 April 1883, kl. 2 e. m.

Konstitutions- Utskottets Memorial, ''med förslag till ändring af

§ 53 Rilisdagsordninpen.

Vid den granskning af rikets grundlagar, Utskottet jemlikt § 38

Riksdagsordningen förehaft, har Utskottet funnit anledning att taga

under ompröfning. lämpligheten ai nu gällande undantag från den Statsrådets

ledamöter genom § ä3 Riksdagsordningen tillerkända rätt att

deltaga i Kamrarnes öfverläggningar.

Någon rättighet i berörda hänseende var genom 1810 års Riksdagsordning

Konungens rådgifvare såsom sådane icke medgifven. Den

var ej heller under ståndsrepresentationen af beliofvet påkallad, ty då

statsråden egde utöfva sitt riksdagsmannakall, när de enligt hvarje

stånds särskilda ordningar dertill voro berättigade, kunde de vara i

tillfälle att hvar inom sitt stånd lemna de upplysningar och besvara

de erinringar, hvartill de af Konungen framlagda förslag kunde föranleda.

Men clå med antagande af nu gällande Riksdagsordning ståndsrepresentationen

upphörde, ansågs nödigt, att statsråden skulle ega

deltaga i förhandlingarne inom Kamrarne; dock blef såsom eu följd

deraf, att Riksdagen ej egde rådpläga i Konungens närvaro, undantagsstadgandet

i 1810 års Riksdagsordning bibehållet, att Statsrådets

ledamöter i de fall, då dem enligt Regeringsformen vore uppdraget

Bih. till Riksd. Prot. 1883. 3 Sami. 4 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 5.

att riksstyrelsen föra, ej egde öfvervara Kamrarnes öfverläggningar

eller beslut.

Undersöker man nu livilka fall lagstiftaren genom ifrågavarande stadgande

i § 53 Riksdagsordningen afsett att undantaga från den allmänna

regeln, så synes det i berörda § förekommande ordet “riksstyrelsen “

häntyda derpå, att undantaget skall gälla endast för de i §§ 39, 40, 41

och 42 Regeringsformen uppräknade fall, då nemligen Statsrådet i dess

helhet med konungslig makt och myndighet förer styrelsen. Deremot

vill det synas Utskottet, som om ordalagen i § 53 Riksdagsordningen

ej gåfve grundadt stöd för det antagande, att lagstiftaren velat utsträcka

undantagsstadgandet jemväl till det i § 43 Regeringsformen omförmälda

fall, då åt ett ringare antal af Konungens rådgifvare är uppdraget att,

under det Konungen går i fält eller reser till aflägsnare inrikes orter eller

till konungariket Norge, föra regeringen i de mål, Konungen föreskrifver.

Emellertid hafva både under den tid 1810 års Riksdagsordning var gällande

och äfven sedermera hit hänförliga stadganden tolkats sålunda, att Konungens

rådgifvare ansetts förhindrade att närvara vid Kamrarnes förhandlingar,

dåde äro ledamöter i eu tillförordnad regering. Denna uppfattning har

vid flere tillfällen föranledt, att en såsom ledamot i den tillförordnade regeringen

tjenstgörande departementschef för att kunna öfvervara Kamrarnes

öfverläggningar vid behandlingen af vederbörande departements hufvudtitel

eller andra vigtiga frågor måst utträda ur regeringen och ersättas

af annan tillkallad statsrådsledamot. Ett på detta sätt skeende ombyte

af ledamöterne i den tillförordnade regeringen är, enligt Utskottets

tanke, icke lämpligt och torde ej heller vara rätt väl förenligt med den

karakter, lagstiftaren velat gifva åt detta styrelseorgan, hvars makiutöfning

lärer böra grunda sig endast på Konungens omedelbara förordnande.

Med den numera häfdvunna tolkningen åt ifrågavarande stadgande,

och då så ofta den svenska Riksdagen och det norska Stortinget

samtidigt äro samlade samt Konungen af sådan anledning måste under

längre eller kortare tid vistas i Norge, lärer emellertid ett sådant ombyte

af ledamöter i den tillförordnade regeringen svårligen kunna undvikas,

hvarför Utskottet funnit sig manadt att tillse, huruvida den omständigheten,

att statsråd är ledamot af sådan regering, skäligen bör betaga

honom rättigheten att deltaga i Kamrarnes förhandlingar, och, då den

omförmälda tolkningen icke kan anses stödja sig på ett oförtydbart

grundlagsbud, söka undanrödja all tvekan i berörda hänseende.

Men Utskottet har förestält sig, att vid det sålunda ifrågasatta

förtydligandet af § 53 Riksdagsordningen och eu deraf föranledd ändring

i ordalydelsen af nämnda grundlagsbud ett ytterligare steg skulle

kunna tagas i syfte, att det deri stadgade förbud fö)- Konungens råd
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 5.

3

gifvare att deltaga i Riksdagens förhandlingar, då dem uppdraget är

att fora riksstyrelsen, må upphöra, enär sagda grundlagsbud obestridligen

kan medföra högst'' betänkliga olägenheter. Det kan nemligen

inträffa, att Konungen eller den till tronföljden närmast berättigade

prins af sjukdom eller annan anledning under en längre tid är förhindrad

att föra regeringen. Under sådana förhållanden skulle samarbetet

mellan regering och representation komma att högst väsentligt störas.

Riksdagen skulle vara beröfvad den tillgång till nödiga upplysningar,

som med statsrådens tillträde till Kamrarne är afsedd, och statsråden

skulle vara urståndsatte att genom sådana upplysningars meddelande

bereda framgång åt regeringens förslag. Att en sådan brist på direkt

samverkan mellan statsmakterna skulle utöfva ett förlamande inflytande

på deras verksamhet och till sina följder blifva så mycket skadligare,

som den kunde komma att fortfara under en längre tidsperiod, torde

ej behöfva vidlyftigt framhållas.

Då Utskottet af dessa skäl håller före, att hvarje inskränkning i

statsrådsledamots rätt att deltaga i Riksdagens förhandlingar bör upphöra,

är det med den öfvertygelse, att en sådan förändring icke bör

möta några betänkligheter ur konstitutionel synpunkt. Den ställning,

representationen intager gent emot regeringen, är nemligen, enligt Utskottets

uppfattning, numera så sjelfständig, så oberoende af hvarje

yttre påverkan, att grundad anledning till farhåga för ett obehörigt

eller i öfrigt skadligt inflytande från regeringsledamöternas sida icke

torde förefinnas. Ett ytterligare stöd för sin åsigt om lämpligheten af

en förändring i nu antydda rigtning hemtar Utskottet jemväl från den

omständighet, att derigenom skulle undanrödjas det hinder, som för

närvarande förefinnes för statsråd, som tillika är riksdagsman, att utöfva

representantkallet under den tid, han är ledamot af riksstyrelse

eller af tillförordnad regering.

I sammanhang med den förändring af § 53 Riksdagsordningen,

Utskottet sålunda anser böra vidtagas, torde jemväl, i öfverensstämmelse

med hvad som måste anses hafva varit lagstiftarens mening, uttrycklig

föreskrift böra inflyta derom, att Riksdagen eller Kamrarne ej må öfver

något ämne rådpläga eller besluta i närvaro af den till tronföljden närmast

berättigade prins, då han jemlikt § 39 Regeringsformen i Konungens

namn förer riksstyrelsen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte antaga att hvila till vidare

grundlagsenlig behandling följande förslag till förändrad

lydelse af § 53 Riksdagsordningen:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Memorial K:o B.

Kur ar ande lydelse: Föreslagen lydelse:

Riksdagsordningen:

§

Ej må Riksdagen eller Kamrarne

i Konungens närvaro of ver något,

ämne rådpläga eller besluta.

Uti liva rd era Kammaren ega

Statsrådets ledamöter tillträde, med

rättighet att deltaga i öfverläggningarna

men ej i besluten, der de

ej äro ledamöter af Kammaren.

Dock mä ej Statsrådets ledamöter i

de fall, dä dem enligt regeringsformen

uppdraget är att riksstyrelsen

föra, ej heller omyndig Konungs förmyndare,

öfvervara Kamrarnas öfverläggningar

eller beslut.

I mål — — — — •— — —

— — — __ — — öfvervara.

53.

Ej må Riksdagen eller Kamrarne

öfver något ämne rådpläga

eller besluta i närvaro af Konungen

eller den till tronföljden närmast

berättigade prins, dä han jemlikt §

39 regeringsformen förer riksstyrelsen;

ej heller mä omyndig Konungs

förmyndare öfvervara Kamrarnas

öfverläggningar eller beslut.

Uti hvardera Kammaren ega

Statsrådets ledamöter tillträde, med

rättighet att deltaga i öfver] äggningarna

men ej i besluten, der de

ej äro ledamöter af Kammaren.

— _ — — -— — öfvervara.

Stockholm den 19 April 1883.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.

Reservation:

al'' Herr Åfzelius: “Dä rigtigheten af den grundsats lär kunna

antagas

vara allmänt erkänd, att man vid ändring af gällande lagbud

luagaö V CIA cfc omu«un --» “---- _ O o vj .. Y ,

i allmän ket och grundlagsbud isynnerhet icke bör gå längre, an liv ad

nödigt är för att afhjelpa det förhandvarande behofvet deraf till följd

af en, genom förändrade förhållanden uppkommen, beaktaiisväid olägen

Hot vid tagbudets tillämpning, såsom i förevarande fall är förhållandet; och

då nu den Överklagande olägenheten vid tillämpningen åt gällande

i -i • r» i-v arv • 1 1 Öl ’ * ^1 -C — .1-, 4- n nri

grundlagsbud

tolkningen af detsamma,

X W 1 V W i J V l i a ^ v t w -*- '' 0 X U ^

§ 53 Riksdagsordningen, i enlighet med den vedertagna

Norge och till följd

Sverige,

LoiKumguu att “Statsrådets ledamöter ej må i de fall, då

dem enligt Regeringsformen uppdraget är att Riksstyrelsen fora, öivervara

Kamrarnas öfverläggniugar och beslut14, hutvudsakligen består

deruti, att företrädesvis under de senare åren, dii Konungen under eu

län°’re tid. eif Itilvsdagens samnianvaro vistats i _

deraf en så kallad ''■''■tillförordnad regering44 måste fungera _

hvilket förhållande äfven hädanefter kan komma att oftare inträna,

svårighet skall hafva uppstått att så ordna denna af tve eller eventuelt

fyra statsrådsledamöter bestående regering, att icke någon departementschef

måtte genom ledamotskap i denna “tillförordnade regering4 ,

på hvilken nyss anförda förbud i § 53 Riksdagsordningen äfven anses

ega tillämpning, förhindras att “öfVervara Kamrarnas öfverläggniugar''4

vid behandlingen af Departementets hufvudtitel eller andra vigtigare

frågor, h vilka kunna kräfva hans närvaro i Kamrarne för nödiga upp
c?

• \

lysningars meddelande; samt _ ,

då vidare för afhjelpandet af denna olägenhet icke lär fordras

någon egentlig ändring, utan endast eu förtydligande förklaring åt det

ifrågavarande °förbudet i § 53 Riksdagsordningen,. med stöd af Regeringsformens,

som det vill synas, bestämda atskilnad mellan a ena

sidan det förhållande, att hela “Statsrådet forer Riksstyrelsen , för

hvilket, med dess betydelsefullare maktställning, föreskrifter meddelas

i §§ 39, 40, 41 och 42 Regeringsformen, i h vilken sistnämnda

§:s 2:dra moment det uttryckligen säges, att “enligt denna och föregående

tre §§ Riksstyrelsen föres af Statsrädetu, och å andra sidan

äter det förhållande, då endast ett inskränktare antal af Statsrådets

ledamöter, med en i regeln

vida mera begränsad ecb således äfven

Bih. till Rik ed. Vrot. 1883. 3 Sand. d Häft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Konstitutions* Utskottets Memorial Mo

5.

mindre

såsom en af

Konungen

betydelsefull maktutöfning, fungerar

imder hans frånvaro tillförordnad regering^ derom det finnes särskild!

stadgadt i § 4o Regeringsformen;

finner jag rigtigast hafVa

sa

i -i , o .....—. varit, att Konstitutions-Utskottet,

sedan det erkant behofvet af den ifrågavarande olägenhetens afhjelpande

hade stannat vid — hvad som och från början var ifrågasatt —

att endast föreslå ett förtydligande af hithörande grundlagsbestämmelse,

såsom varande för det afsedda ändamålets vinnande fullt tillyliestgörande;^

börande i sadant tall denna förtydligande förklarinq af

stadgandet i § 53 Riksdagsordningen, i enlighet med'' 8 42 mom

2 Regeringsformen, endast bestå deruti, att framför ordet: “Reo-erina-slormenu,

- ''—"~J- -1 --1 • 1 - ö

gra forna

jande lydelse:

• i .. -i -i _ . 7 Öl va va u . J-O O A J- il i'' £5 ~

i oerorda stadgande insättas numrorna å de dithörande para1

Regeringsformen, så att detta stadgande må erhålla föl
-

enligt o.9

Dock ma ej Statsrådets ledamöter i de fall, då dem

- • 40, 41 ^ och. 42 §§ Regeringsformen uppdraget är

att Riksstyrelsen löra, oj heller omyndig Konungs Förmyndare,

öfvervara Kamrarnas öfverläggningar och beslut.“

Någonting vidare har jag icke kunnat finna ‘mödigt“ att vidtaga i

förevarande fall något verkligt praktiskt behof af den af Utskottet

föreslagna grundlagsändringen lär väl svårligen, åtminstone under närvarande

föihallanden,^ lata sig uppvisas; och har jag härmed endast

velat reservera min från Utskottets skiljaktiga mening i denna grundlagsfråga.

“ ’ ~ ö

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTKYGKEItl-AKTIKJBOLAG, 1S88.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.