Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12

1883-02-23 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1883:12, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

1

Nio 12.

Ank. till Riksd. Kansli den 23 Febr. 1883, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:tsproposition

med förslag till förordning angående tillsättning af pastor

primarius i Stockholm.

Kongl. Majrt hav under den 26 sistlidne Januari till Riksdagen aflåta

en så lydande proposition:

»Pa framställning af Stockholms stads konsistorium och sedan Högsta

Domstolen blifvit i grundlagsenlig ordning hörd, vill Kongl. Maj:t,

med bifogande, af Högsta Domstolens och Statsrådets i ärendet förda

protokoll, jernlikt 87 § 2 mom. Regeringsformen, föreslå Riksdagen att

antaga närlagda förslag till

Förordning angående tillsättning af pastor primarius i Stockholm.

Med upphäfvande af hvad i § 1 af förordningen angående rättegång

i domkapitlen den 11 Februari i687 stadgas derom, att kyrkoherden 1

Storkyrkan skall vara ordinarie ordförande i Stockholms stads konsistorium,

förordnas som följer:

§ 1.

Pastor primarius är, i erkebiskopens frånvaro, ordförande i Stockholms

stads konsistorium. Har pastor primarius förfall eller är hans

Bil. till Riksd. Prof. 18SÖ. 7 Samt. 8 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

befattning ledig, utöfvas densamma af den bland konsistoriets ledamöter,

som enligt vedertagen ordning der sitter främst.

2 §•

När pastor primarius från sin befattning afgått, skall val till hans

efterträdare inför konsistorium ske af det enligt 3 § röstberättigade presterskapet

å tid, som Konungen bestämmer.

3 §.

Rösträtt vid detta val tillkommer de vid Stockholms territoriella

församlingar samt vid de Tyska och Finska församlingarna anstälde

kyrkoherdar och komministrar. Är kyrkoherdetjenst ledig, utöfvas rösträtten

för samma tjenst af den som tjensten förvaltar, der han ej på

annan grund är röstberättigad.

4 §•

Valbar till embetet är en hvar af de i nästföregående paragraf omförmälde

kyrkoherdar, af hvilka de tre, som erhållit de flesta rösterna,

af konsistorium på förslag uppföras.

5 §.

Sedan erkebiskopens yttrande öfver förslaget inhemtats, utnämner

Konungen en af de tre, som blifvit föreslagne.

6 §•

I öfrigt galle i tillämpliga delar till efterrättelse hvad i fråga om

biskopsval är stadgadt.»

Föreningen mellan kyrkoherdeembetet i Stockholms S:t Nicolai eller

Storkyrkoförsamling och befattningen såsom pastor primarius är af

gammalt datum. Redan i den, nu i Riksarkivet förvarade, skrifvelse till

drottning Kristina, hvari borgmästare och råd i Stockholm begärde,

efter doktor Olof Laurelius, till kyrkoherde i första rummet drottnin
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

gens öfverhofpredikant, magister Erik Gabriel Emporagrius, som äfven

till platsen nämndes 1649, och i andra rummet doktor Eskil Petrams,

förekommer, vid uppräknandet af åliggandena för detta kyrkoherdeembetes

innehafvare och af de egenskaper, som till följd af dessa voro

hos honom erforderlige, följande punkt:

»Dess föruthan ähr Pastor Civitatis altijd Preses Consistorij, som

icke allenast bör omsicht och inseende hafwa att allt kan skickeligen i

alla församblingar, som till Stadhen lända, tillgå: Uthan och wara wederredo,

att uptaga åtskillige Casus Conscientim, som från det ene eller

det andre foro kunna infalla, och ther på sin grundande mening gifwa,

att man een Otviflachtigh Dohm och Resolution sedan ther på fälla kan,

fordras allt så icke allenast een Lärd Man; Uthan och then, som iemwell

med sin Authoriteet och förfarenheet i Consistorial saker hafwer.»

Gällande stadgandet angående föreningen af de två befattningarne

innehålles i Kongl. Maj:ts Förordning, huru med Rättegång i Domkapitlen

skall förhållas, den 11 Februari 1687, § 1, som säger, att »uti Stockholms

Stadz Consistorio, prsesiderar Erchebiskopen, när han är tilstädes,

men eliest Kyrckioherden i Stora Kyrckian, som är Ordinarius Preses,

hwilkens Assessores äre alle Pastores uti Hufwud-Kyrckiorne, i Staden

och på Malmarne.»

Den senast för pastor primarius utfärdade instruktionen är »Kongl.

Maj:ts Instruction för Primario Pastore och Prmside Ordinario i Stockholms

Consistorio Wyrdige och Höglärde Doctor Nils Rudbeckio, hvarefter

han uthi berörde sitt embete sigh Provisionaliter hafwer att rätta

och rekulera; gifven den 16 Dec. 1668.» Ehuru denna instruktion endast

är personel och provisorisk, så och då ingen annan sedermera blifvit

utfärdad, anses densamma ännu för pastor primarius gällande.

Angående tillsättningen af kyrkoherdeembetet i Storkyrkoförsamlingen

innehålla dels Sveriges Rikes Råds privilegier för Stockholms

stad den 6 Maj 1436, att borgmästare och råd egde till Stockholms

kyrka presentera en klerk, hvilken kyrkan skulle gifvas utan gensaga eller

hinder, dels ock Drottning Kristinas privilegier, förundte Staden Stockholm

den 10 Mars 1636, i § 30 följande bestämmelse:

»Uti Kyrkioherdewalet haffwe Wij nådigst undt Staden then rätt,

att thee måghe med Biskopens jaa och samtycko några qvalificerade

personer welja och Oss dehm med stadzens och Biskopenz Breeff presentera,

af hwilkom wi sedan een utkeesa och till Kiörkioherde confirmera

weela.»

Sedan Kongl. Magt under den 26 Maj 1730 utfärdat ett »Interims

Reglemente huru wid Prest-wahlen här i Stockholm tills widare förhål
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

las skall»; men under den 5 Juni 1739, uppå Rikets Ständers föreställning,

en för både städerna och landet gällande förordning om prestval blifvit

gifven, samt derpå kyrkorådet i Storkyrkoförsamlingen, å församlingens

vägnar, anhållit, att vid besättande af kyrkoherdelägenheten derstädes

församlingen måtte ega ett fritt och obehindradt val samt dervid få

efterlefva nämnda 1730 års interimsreglemente, biföll Kongl. Maj:t, efter

Ständernas hörande, detta genom resolution den 1 Mars 1743. Under den

3 Maj 1743 ingaf derpå Stockholms stads konsistorium till Kongl. Magt

underdånigt förslag till den lediga kyrkoherdebeställningen och uppförde

dervid, »i anledning af den wid det håldne wahlet utfaldne Pluraliteten

af röster» trenne prestman, men androg tillika, af anförda orsaker och

i anseende till vigten och värdet af det med kyrkoherdeembetet förknippade

prsesidium i konsistorium, hvad konsistorium, jemte en del af

församlingens ledamöter, förment vara att påminna vid förslaget; och i

bref till konsistorium den 6 December 1743 förklarade Kongl. Maj:t,

att, »som härwid befinnes, det Församlingen, oaktadt det til Oss underdånigst

gjorde yttrande, åt sådane Män til denna lägenhet borde föreslås,

som äfven kunde wara skickelige åt förestå berörde med den samma

combinerade Presidium i Stadsens Consistorio, likwäl med sine röster

fallit på dem, hvilka, ehuru de i det öfriga äro berömmelige och skickelige

Män åt förestå Församlingar såsom Kyrkioherdar, dock efter Edre,

så wäl som nu mera Arkie Biskopens Doctor E. B—ii hos Oss underdåniga

föreställningar, til Prtesidii förande i Consistorio icke finnas skicklige;

Så bör nytt Kyrkioherde Wahl uti denna Församling anställas;

hwarwid I hafwen åt antyda Församlingen, åt förut öfwerenskomma om

sådane Män af Theologiie Professorer, Dom Probstar, Kyrkioherdar wid

de större Församlingarne här i Stockholm samt i Städerne och på Landet,

som jemte andre nödige egenskaper, äfven warit wahne wid Consistoriale

sysslor. Hafwandes Församlingen sedan af dem åt wäl ja trenne,

som Oss i underdånighet komma åt föreslås.» Detta Kongl. bref har,

vid ledigheter i kyrkoherdeembetet, konsistorium låtit inför församlingen

uppläsa.

Man torde icke kunna med fog påstå, att församlingen icke i sina

val följt den anvisning, som i och för sig ligger i dess kyrkoherdes

ställning såsom pastor primarius, och som i nämnda Kongl. bref

funnit ett särskild! uttryck. I afseende härå förtjenar att anföras, det

af de 28 kyrkoherdarne vid Storkyrkan under de senaste 250 åren icke

färre än 19 öfvergått till biskopsstolar, och af desse 3 blifvit erkebiskopar.

Ett sådant förhållande synes icke egnadt att ingifva grundade farhågor

för framtiden, och skulle vid något tillfälle församlingen icke rätt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

uppfatta, att eu betydelsefull rättighet och: innebär en stor förpligtelse,

så finnes i 1743 års ofvan omförmälda bref ett prejudikat, att stadgandet

i 1636 års ännu gällande privilegier om qvalificerade personer icke

behöfver vara en död bokstaf.

Om ock Storkyrkoförsamlingen icke längre intager en lika framstående

ställning som fordom eller i folkmängd utmärker sitt framför

de öfriga församlingarne i Stockholm, så har dock Stockholms Storkyrka

— den äldsta af Stockholms kyrkor — i jemförelse med de öfriga

eu ställning, som närmar densamma till att vara en domkyrka för Stockholm.

Der förrättas sedan lång tid tillbaka kröningarne af Sveriges

konungar och drottningar, kungliga stolar äro der upprättade och pa

statens bekostnad underhållna, der hållas riksdagspredikningarne vid

riksmötes början och slut, likasom hofrätt^- och magistratspredikningarne.

Ett uttryck för Storkyrkoförsamlingens ställning såsom den förnämsta

i Stockholm är ock, att, enligt 9 punkten i Kongl. Maj:ts Nådiga

Förordning Om Rräste-wahl uti Thes Residence-Stad Stockholm den 18

September 1765, uti prestval vid denna stads storkyrka alla magistratens

ledamöter, som sig vid valet inställa, efter förra vanligheten ega

rättighet att gifva hvar sin röst, utan minskning af den valrätt dem

såsom ledamöter i församlingen eljest kan tillkomma.

Utskottet vill ock anmärka, att det förefaller Utskottet, som om rättsfrågan

beträffande de 250 tunnor spanmål, hvilka ansetts såsom eu ersättning

åt kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen för presidiiförandet i

Stockholms stads konsistorium, icke ännu vore fullt utredd.

Af drottning Kristinas konfirmation den 7 Maj 1651 (Bil. A)

framgår,

att dessa 250 tunnor spanmål af Svartsjö intrader och räntor redan

före 1650 vant »till underhåll deputerade och förunte» till kyrkoherden

i Stockholm, doktor Erik Gabriel Emporagrius;

att de blifvit honom bekräftade genom bref den 19 September

1650; och

att de genom nämnda urkund den 7 Maj 1651 blifvit Emporagrius

konfirmerade och bekräftade, »så länge han här för Pastore brukat

blifwer».

Af Kongl. Maj:ts bref till Kammaren samt Confirmation, båda handlingarne

af den 3 Juni 1658 (Bil. B och C) finner man, att denna

spanmålsförläning blifvit Emporagrius ytterligare bekräftad, dock med

det uttryckliga förbehåll å Kongl. Maj:ts sida i konfirmationen, att »om

häri skulle på hvarjehanda sätt komma ifrån bemälte pastorat i Stockholm,

skall sådan 250 tunnor spannmåls ränta icke förknippas med em
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

betet, utan som hon är ett personale då falla oss och kronan hem igen

till vår och våra sucessorers fria och fulleliga disposition». Detta oaktadt

bibehölls emellertid anslaget, äfven efter Emporagrii afgång, vid

kyrkoherdeembetet i Storkyrkan, såsom framgår af Kongl. brefvet till

Statskontoret den 14 Maj 1694 (Bil. D). Genom detta bref förklarade

Kongl. Maj:t, att, som dåvarande pastor vid Storkyrkan doktor Iser och

dess antecessores ifrån så långlig tid hade kommit att åtnjuta detta spanmålsanslag,

man efter man, samt Kongl. Maj:t förnummit, att ifrågavarande

kyrkoherdeembete ingen lön dessutom skulle vara tillagd, antingen

af Kongl. Maj:t, staden eller kyrkan att åtnjuta, der dock detsamma

ett stort besvär hade af presidiiförandet i Stockholms konsistorium, ty

ville Kongl. Maj:t icke allenast låta honom, doktor Iser, för dess person

behålla bemälte förläning af 250 tunnor spanmål årligen, utan ock dess

successorer efter honom, så att det blefve ett salarium för kyrkoherdarne

i Stockholms stora kyrka, det de af Kongl. Maj:t och kronan årligen

skulle hafva att åtnjuta, till deras embetes dess bättre utförande. Jemlikt

Kongl. brefvet den 21 Juli 1720 åtnjutes detta anslag numera med

250 tunnor eller 1575 kubikfot spanmål, hälften råg och hälften korn,

af hemmansräntor från Strömsholms län eller det nuvarande Snefi inge

härad i Vesterås län, hvarjemte derå uppbäres forsellönsersättning med

126 kronor, enligt förordningen den 23 Juli 1869. Ehuru detta statsanslag

icke omnämnes i Kongl. resolutionen den 22 Oktober 1875, angående

lönereglering för presterskapet i Storkyrkoförsamlingen — hvartill

grunden väl är att söka i Kammarkollegii yttrande i dess underdåniga

utlåtande angående ordnande af presterskapets aflöning inom

Stockholms stad den 10 November 1871, att »berörda statsanslag,

som utgår för ett särskildt ändamål, utgör alltså icke föremål för nu

ifrågavarande reglering», hvilken uppfattning äfven delades af löneregleringsnämnden

— så. torde dock med den i administrativ väg meddelade

fastställelse!! å löneregleringen rättsfrågan icke få anses slutligen

afgjord. Enligt hvad framgår af Kammarkollegii omförmälda utlåtande

den 10 November 1871 är Storkyrkoförsamlingen icke heller

den enda församling i Stockholm, hvars presterskap erhållit statsanslag

i kronotionde, den der icke kan hänföras till vederlagsspanmål.

Då utsigt icke torde förefinnas, att Storkyrkoförsamlingen, om pastorprimariibefattningen

skulle blifva skild från kyrkoherdeembetet i

församlingen, utan rättegång afstår från nu utgående statsanslag, finnes

sålunda för närvarande, derest Kongl. Maj:ts förevarande proposition

skulle varda af Riksdagen antagen, ingen lön eller ersättning säkert

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande AT:o 12.

disponibel att tilldelas den af konsistorii ledamöter, som kunde varda

af Kongl. Maj:t nämnd till pastor primarius.

Hittills har ock Storkyrkoförsamlingen kostnadsfritt upplåtit embetslokal

för konsistorii sammanträden samt erforderligt rum för konsistorii

arkiv, men torde icke vara benägen att, om förslaget varder lag, fortfarande

lemna de i nämnda hänseenden erforderliga lokaler, hvadan dessa

måhända skulle till ringa båtnad blifva lika ambulatoriska som pastor

primariibefattningen.

Då nu till det redan anförda kommer,

att erkebiskopen i afgifvet embetsutlåtande och på grunder, dem

Utskottet åberopar, uttalat sig emot förslaget (Bil. F);

att meningarne i frågan inom Stockholms stads konsistorium varit

synnerligen delade (Bil. EJ, likasom Storkyrkoförsamlingen begärt, att

förslaget icke måtte till vidare åtgärd föranleda (Bil. G);

att det föreslagna valsättet icke innebär något inrymmande af behörigt

inflytande åt lekmannaelementet, ehuru kyrkomötet i underdånig

skrifvelse den 1 Oktober 1868 hos Kongl. Maj:t anmält sin åsigt, att rätt

till deltagande i biskopsval bör lekmän tillerkännas, samt Kongl. Maj:t

och Riksdagen, då de antogo den af kyrkomötet för ändamålet ifrågasatta

ändrade lydelsen af 29 § Regeringsformen, synas utgått från den

åsigt, att ett dylikt inflytande vore berättigadt; samt

att förevarande förslag — särskildt med afseende derå, att antalet valbare

kan, till följd af tillfälliga ledigheter i kyrkoherdeembeten inom

hufvudstaden, blifva synnerligen inskränkt — icke synes innebära några

garantier derför, att bland de å förslaget uppförde alltid må finnas

någon, som egnar sig att till pastor primarius varda utnämnd, hvaremot,

enligt gällande bestämmelser, Storkyrkoförsamlingen eger att på förslag

uppföra kompetente prestman från hela riket;

föranlåtes Utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition icke må

af Riksdagen antagas.

Stockholm den 23 Februari 1883.

På Lag-Utskottes vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

Reservationer:

af Herr Ekenman;

af Herr Anders Persson, med hvilken Herr Smedberg instämt: »Emot

ofvanstående Utskottets beslut är jag af skiljaktig mening. Det har

icke af någon myndighet, som yttrat sig i ärendet, kunnat förnekas

att kyrkoherdens i Storkyrkan sjelfskrifvenhet att tillika vara pastor

primarius och ordinarie preses i Stockholms stads konsistorium kan

medföra ganska stora olägenheter, enär församlingen vid valet af kyrkoherde

väl i främsta rummet afser dess behof för själavården, för hvilken

eu person kan hafva särdeles lämpliga egenskaper, utan att dock

vara passande som ordförande i ett konsistorium eller lämplig att vara

chef för hufvudstadens presterskap. Såsom afhandlingarne framgår har

det ock inträffat, åtminstone en gång, att hvarken dåvarande erkebiskopen

eller regeringen ansåg någon af de på förslaget uppförda prestmännen

lämplig att, med kyrkoherdebefattningen, hvartill deras behörighet

ej ifrågasattes, förena ordförandeskapet i konsistorium. —■ Detta

församlingens åtgörande hade till följd, att Kongl. Maj:t upphäfde förslaget

och i bref af den 6 December 1743 befakle konsistorium att

»antyda församlingen att förut öfverenskomma om sådana män af teologie

professorer, domprostar, kyrkoherdar vid de större församlingarne

här i Stockholm samt i städerna och på landet som, jemte andra nödiga

egenskaper, äfven varit vane vid konsistoriella sysslor», en åtgärd hvarigenom

obestridligen inskränkning i Storkyrkoförsamlingens rätt i afseende

å kyrkoherdeval egde rum. Nu har visserligen ifrågasatts, att de

redan gifna föreskrifterna i Kongl. brefvet den 6 December 1743, hvilka

det dock medgifvits måste betraktas såsom alldeles annullerade, borde

skärpas, och att Kongl. Maj:t behagade utfärda en efter nuvarande tidsförhållanden

lämpad förklaring öfver privilegierna, som uppenbarligen

åsyftade en nödvändig inskränkning i Storkyrkoförsamlingens valfrihet,

att genom samma förklaring önskvärd trygghet måtte vinnas mot ett

missbruk, som läte andra än fullt qvalificerade personer komma under

omröstning vid nämnda församlings kyrkoherdeval. — Man har således

icke kunnat förneka nödvändigheten af en förändring i gällande föreskrifter.

Det återstår då endast att se till, huruvida den af Kongl.

Maj:t föreslagna vägen för målets vinnande eller den från annat håll

föreslagna bör ega företräde.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

Hvad Kongl. Maj:t här föreslagit är att upphäfva ett föråldradt

lagstadgande, hvarigenom en företrädesrätt visserligen fråntages en församling,

men en rätt, hvarpå denna församling, framför andra inom hufvudstaden

belägna, numera rimligtvis icke kan göra anspråk, helst befolkningen

inom densamma nu är den minsta af Stockholms territoriella;

och detta kan ske utan inskränkning i den rätt, i afseende på kyrkoherdeval,

som denna församling för närvarande utöfvar. — Deremot

skulle den andra antydda utvägen leda derhän, att inga andra personer

än dem »vederbörande» ansågo fullt qvalificerade finge komma under

omröstning vid kyrkoherdeval inom Storkyrkoförsamlingen, och svårligen

kan man göra sig fri från den föreställningen, att den subjektiva uppfattningen

af »fullt qvalificera,de personer» icke alltid i främsta rummet

afsågo församlingens behof för själavården, då hänsyn jemväl skulle

tagas till personers lämplighet som ordförande i konsistorium. Då jag

dessutom anser att de föreslagna stadgandena i afseende å rösträttens

utsträckning, utöfver hvad vid biskopsval nu eger rum, är ett steg framåt,

ehuru jag med nöje skulle sett en ytterligare utsträckning af denna

rätt åtminstone till de kyrkans män, som innehafva ordinarie anställning

vid öfriga kyrkliga inrättningar inom hufvudstaden, finner jag öfvervägande

skäl tala för bifall till Kongl. Maj:ts af Utskottet afstyrkta proposition

i ämnet.» <

Iler rar Thomasson och Levin hafva begärt få här antecknadt, att de

icke deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

(Afskrift ur riksregistraturet.)

Bil. A.

Confirmation för Död: Drick Emporagrio pa 250 Tv. spannemåhl af

Swartsiöö.

Wij Christina etc. Giöre witterligit, att emädan H. M:t Wår älskelige

K. fru Moders K:t, förmedelst dess öpne underskrifne breef af Dato

Stocholm d. 19 Septemb. 1650, gunstigt hafwer behagat att effterlåta

och bewillia Wår troo undersåte och Kyrkioheerde här uthi Stocholms

Bill. Ull Riksd. Prat. 1883. 7 Sami. 8 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

stadig wyrdig och wällärdh Doct: Erich Emporagrio, att åhrligen niuta

och behålla de 250 Tunnor Spannemåhl af Swartsiöö intrader och Räntor,

som honom för detta och förr än bem:te Huus och Räntor K. Maj:t

concederades, hafwa warit till underhåldh deputerade och förunte.

Hvarföre liafwe och Wij på bem:te kyrkioherdes underdånige anhållande,

eonfirmerat och bekräfftat, som Wij och här med i detta wårt öpne

breefz krafft, confirmere och bekräffte honom, ofvanber:de 250 Tunnor

Spannemåhl, således, att han dem, så här effter som här till, så länge

han här för Pastore brukat blifwer, af ofvanbermte Swartsiöö Lähn och

Räntan oafkortat, uthi rättan tijdh åhrligen skall må hafwa att opbära

och lunta; Hvar elliest alle andre detta widhkoramer haffwe sigh att

effter rätta. Till yttermehra visso etc. Stockholm d. 7 Maij 1651.

CHRISTINA.

Nils Tungel.

(Afskrift nr l-iksregistraturet.)

Bil. B.

Till Cammaren för Doctor Ericli Emporagrius.

Carl Gustaf etc. Wår synnerlige ynnest etc. Troman H. Skattmästar,

President och samptliga Gammal’ Rådh, Oss hafwer Wår öffwer hoftpredicant

och kyrkioherde i Stockholm, I). Erich Emporagrius underdånigst

föredragit huruledes han af then Spannemåhl som honom till

löehn och underhåld af Swartsiölandet bör erläggias haffwer allenast i

förledne åhr bekommit och åthniutit et ganska ringa emoth det som

honom tillståes, ty ähr Wår Nådige willia och befallning!!, åt i låta

giöra den anstalt, det han in till kommande höst må icke allenast för

framledne och innewahrande Ähr det bekomma, som honom förmedelst

der på gifne bref!'' förunnas, uthan och låta honom härefter, så länge

han kyrkioherdetiänsten i Stockholm förträder, åhrligen åthniuta, och

sielf upbära, hwad honom ifrån åfwan be:te Swartsiö landet till löhn och

uppehälle ähr förordnat. Hvarmed etc. Giöteborgh cl. 3 Junij 1658.

CARL GUSTAFF.

E. Ehrensteen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

11

(Afskrift ur riksregistraturet).

Bil. C.

Confirmation för D. Erich Emporagrio på 250 tv. Spannemåhls

Under!tåld.

Wij Carl Gustaf etc. Giöre witterligit, åt emedan H. K. Maij:tt Wår

höchstärade K. frw moder diktning Christina hafwer förmedelst dess öpne

bref de dato Stokholm den 7 Maij 1651 nådigst förunt och efterlåtit

Wår troundersåthe, Öffwer håffpredikant och kyrkioherde i Stockholm

Wyrdige och höghlärde D. Erich Emporagrio, att åhrligen niuta och behålla

till sitt unnderhåll tuhundrade femtijo tunnor spannemåhl af Swartsiö

Intrader och ränter. Hwarföre haffwe Wij på bemrte kyrkiohärdes underdånigste

anhållande confirmerat och bekräfftat, eftersom Wij härmed och

i detta Wårt öpne brefz kraft confirmera och bekrefta honom Erich

Emporagrio åffvanb:te 250 tr. spannemåhl, således åt han dem så här

efter som här till så länge han för Pastore uthi Stokholm brukat bliffwer,

af offvanb:te Svartsiö Lähn och Räntor oafkortat och i rättan tijdh åhrligen

skall må haffwa att opbära och åthniuta. Men om han skulle på

hvarie hända sätt komma ifrån be:te pastorat i Stokholm, skall sådant

250 tr. spannemåhls Ränta icke förknippas med ämbethet, uthan som

han är ett personale tå falla Oss och Cronan hemm igen till Wår och

Wåre Successores frije och fullelige disposition. Här hvar och en etc.

Till yttermera wisso etc. Giöteborg d. 3 Junij 1658.

CARL GUSTAFF.

E. Ehrensteen.

(Afskrift ur riksregistraturet).

Bil. B.

Till Stats Cont: swar ang: Kyrlcioherdarnes i Stora Kyrhian åtnjutande

af] Spanmåhl af Swartsiö lähn.

Carl etc. Wij hafwe erhållit Eder underdånige Skrifvelse dat. d. 2

hujus, angående Kyrkioherdens Doct. Isers underd. ansökande än wijdare

oafkortat att åtniuta de 250 tunnor spanmåhl, hvilka han härtills åhrl. af

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

Swartsiö lähn har upburit, och som Wij see af Wår högstsalig herr

faders glorwyrdigst i åminnelse frami. Doct. Emporagrio d. 3 Junij 1658

meddehlte nådige bref, åt detta benificiuin och förläning är allenast

personel^ extenderandes sig icke widare än till Doct. Emporagrii persohn

så länge han satt Pastor wed Store Kyrkian, altså kunde Wij fuller

hafwa fog och skiähl samma benådning åt återkalla; dock som nuwarande

Pastor Doct. Iser och dess Antecessores ifrån så bingel, tijd hafwe kommit

åt åtniuta det samma, Man effter Man, Wij derhoos förnimma åt detta

Kyrkioherde-Embetet ingen löhn dessutan skall wara tillagd, anten af

oss, Staden eller kyrkian att åtniuta, der dock detsamma et stort beswär

hafwer uthaf Praisidii förandet här i Stockholms Consistorio, Ty vele

Wij icke allenast låta honom Doct. Iser för dess Person beholla ber:de

föriähning af 250 tunnor spanmåhl åhrl. utan och dess successorer effter

honom, så åt det blifwer ett Salarium för kyrkioherdarne her i Stockholm

Stora Kyrkia det de af Oss och Cronan åhrl. skole hafwa åt åtniuta, till

deras Embetes dess bättre utförande. Hvad för det öfrige den bristen

vidkommer, som derutinnan har blifwit för förledit åhr, så hafwe I honom

Doct. Iser densamma åt assignera, uthaf förrådet uthi Wår Magazin här

i Stockholm. Hvarmed etc. Stockholm d. 14 Maij 1694.

CAKOLUS.

C. Piper.

Bil. B.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 13 sistlidne April i nåder utnämnt

och förordnat Domprosten i Strengnäs, utnämnde pastor primarius i

Stockholm in. m. A. T. Strömberg att vara Biskop i Strengnäs stift, får

konsistorium härmed i underdånighet anmäla den derigenom yppade ledigheten

af kyrkoherde-embetet i Storkyrkoförsamlingen härstädes och

afvakta Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning, på sätt nådiga Brefvet af

den 9 September 1785 föreskrifver.

I sammanhang härmed anser sig konsistorium böra inför Eders Kongl.

cD O O

Maj:t i underdånighet framställa den frågan, huruvida icke den förening

af pastor primariibefattningen och ordförandeskapet i Stadskonsistorium

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 12.

med kyrkoherdetjensten i Storkyrkan, som för närvarande eger rum,

kunde för framtiden upphöra. Denna förening — som grundar sig på ett

i § 1 af den under den 11 Februari 1687 utfärdade Kongl. Förordningen

huru med rättegång uti Domkapitlen skall förhållas förekommande uttryck:

Uti Stockholms Stads konsistorium prcesiderar Erkebiskopen, när han

är tillstädes; men eljest kyrkoherden i Störa kyrkan, som är ordinarie prceses

— har redan i forna tider vållat åtskilliga förvecklingar. Storkyrkoförsamlingen

åtnjuter nemligen i och för tillsättningen af sin kyrkoherde

vissa privilegier, hvilka stödja sig på nådiga Brefven af den 10 Mars

1636 och den 1 Mars 1743; men då redan sistnämnda år församlingen

upprättade ett sådant förslag, att hvarken dåvarande Erkebiskop^! eller

Regeringen ansåg någon af de föreslagne lämplig att med kyrkoherdebefattningen,

hvartill deras behörighet ej ifrågasattes, förena ordförandeskapet

i konsistorium, upphäfde Kongl. Maj:t detta förslag och befalde

Stockholms Stads konsistorium i bref af den 6 December 1743 att antyda

församlingen att förut öfverenskomma om sådane män af theoloqie professorer,

Domprostar, Kyrkoherdar vid de större för samling arne här i Stockholm

samt i städerna och på landet, som jemte andra nödiga egenskaper

äfven varit vakne vid konsistoriela sysslor. Till åtlydnad af denna befallning

har ock konsistorium ända till och med den senaste kallelsedagen

låtit inför församlingen uppläsa detta bref, men församlingen har vid

denna sin kallelse icke alltid fästat afseende dervid. Icke heller har

Eders Kongl. Maj:t vid de nådiga resolutioner, som tid efter annan gjorts

med anledning af besvär, som af till profpredikanter kallade personer

framburits öfver konsistorii förklaring af deras inkompetens, tyckts hafva

velat, att en tillämpning af detta bref numera skulle ega rum. Emellertid

har derigenom lagts i församlingens händer en obegränsad rätt

att ej blott enligt sina privilegier för Eders Kongl. Maj:t föreslå trenne

prestman, af hvilka Eders Kongl. Maj:t har att utnämna eu till dess

kyrkoherde, utan äfven att på samma gång föreslå till utnämning pastor

primarius och ordinarie preses i stads konsistorium.

Det har icke synts konsistorium lämpligt att hos Eders Kongl. Maj:t

i underdånighet föreslå eu återgång till skärpta bestämningar, med afseende

på de kallades kompetens, livilket onekligen innebär ett. ingrepp

i församlingens privilegier, men väl att föreslå en skilsmessa af de

nämnda embetenas förening, som ej i församlingens privilegier omtalas.

Förhållandena äro nemligen nu i många afseenden förändrade mot

1687, då denna förening stadgades. Då var Storkyrkoförsamlingen att

betrakta såsom en moderkyrka för de mindre och oansenliga församlin
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

garne, som funnos på malmarne, men nu hafva dessa vuxit ut till omfång,

folkmängd och betydenhet, vida öfverlägsna denna församling, som

för närvarande är den minsta af Stockholms territoriella församlingar.

Dessutom har å andra sidan pastor primarii-embetet på den grund, som

redan lagts af instruktionen den 16 December 1668 — hvilken instruktion,

ehuru ursprungligen personel och provisorisk, likväl ansetts af innehafvarena

af detta embete höra efterföljas — utvecklats genom sakens

egen natur till funktioner, i många hänseenden likartade med episkopal.

Konsistorium skulle främst önska, att Stockholms stad blefve i

alla afseenden likstäld med rikets öfriga stift och att pastor primarius

blefve en verklig biskop, utsedd på samma sätt som öfriga biskopar;

men då helt visst hvarken Storkyrkoförsamlingen eller någon annan af

Stockholms församlingar ville beqväma sig till att öfvergå till ett blott

prebende åt eu biskop, af Stockholms ordinarie presterskap föreslagen

och af Eders Kongl, Maj:t utnämnd, och då andra medel till en biskops

anständiga aflöning saknas, kan konsistorium ej för närvarande ifrågasätta

en så genomgripande förändring. Men, för att både söka undvika

att träda Storkyrkoförsamlingens privilegier för nära och genom ett främmande

element inverka på denna församlings kallelse och val, hvilka

framför allt böra afse församlingens behof af en värdig kyrkoherde, samt

för att på samma gång söka förebygga, att Eders Kongl. Magt skulle i

och för utnämningen af en framstående embetsinnehafvare fortfarande

vara inskränkt till det för Eders Kongl. Maj:t af Storkyrkoförsamlingen

framlagda förslaget, vågar konsistorium föreslå, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes hädanefter, efter Erkebiskopens hörande, och möjligen efter hörande

af Stockholms ordinarie presterskap i den ordning och till den

verkan, som Eders Kongl. Maj:t kan anse vara lämplig, till pastor primarius

och Stadskonsistorii ordinarie praeses utnämna den bland konsistorii

assessorer, som Eders Kongl. Maj:t dertill funne värdig. På

ungefär samma sätt torde Eders Kongl. Maj:t täckas utnämna vice pra^- ses. Och såsom en följd af denna förändring’ bör naturligtvis den kronotionde,

som för närvarande tillkommer kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen

i hans egenskap af pastor primarius, likasom den, som tillkommer

kyrkoherden i S:t Klara församling, tillfalla de på ofvannämnde sätt

utnämnde.

För den händelse Eders Kongl. Maj:t skulle nådigt vilja lyssna till

denna hemställan, vågar konsistorium i djupaste underdånighet anhålla,

att Eders Kongl. Maj:i: ville vidtaga de åtgärder, som för förslagets genomdrifvande

af Eders Kongl. Maj:t kunna anses nödvändiga.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

Undertecknade Sjukling och Staaff, som vid denna frågas behandling

varit af skiljaktig mening, få i underdånighet åberopa våra till protokollet

afgifna, härhos underdånigst bifogade reservationer.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda

Stormäktigste, Allernådigste Konung

Eders Kong!. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste tjenare och undersåtar

Frith. Graf ström. E. M. Schultzberg. A. Sjöding.

Axel Landquist. A. W. Staaff.

Stockholm 3 Maj 1881. A. II. Hallin.

Utdrag af protokollet i Stockholms stads Konsistorium den 3

Maj 1881. Närvarande: Vice preses, Ordensbiskopen

Herr Doktor Graf ström, Herr Kyrkoherden Landquist,

Herr Kyrkoherden Schultzberg, Herr Kyrkoherden Sjöding,

Herr Doktor Staaff.

§ 2.

Föredrogs en skrifvelse från Kongl. Ecklesiastikdepartementet angående

Pastor Primarii A. T. Strömbergs utnämning till biskop i Strengnäs

stift och i sammanhang dermed Herr Kyrkoherden Schultzbergs förslag

om aflåtande af en underdånig skrifvelse med hemställan om pastor

primarii-embetets skiljande från kyrkoherdebefattningen i S:t Nicolai

församling.

Efter i anledning häraf hållen öfverläggning beslöt konsistorium med

bifall till Kyrkoherden Schultzbergs förslag att till Kongl. Maj:t skulle

aflåtas en underdånig skrifvelse af den lydelse konceptet utvisar.

Herr Kyrkoherden Sjöding och Herr Doktor Staaff, som härvid voro

af skiljaktig mening, afgåfvo emot beslutet följande reservationer:

Herr Kyrkoherden Sjöding anförde: »Då jag varit af skiljaktig mening

med pluraliteten af Stockholms stads konsistorium i beslutet att

göra underdånig framställning om upphörandet af sjelfskrifvenheten för

kyrkoherden i S:t Nicolai församling att vara pastor primarius och ordförande

i nyssnämnda konsistorium och för kyrkoherden i S:t Clara

församling att vara vice ordförande i detsamma, så har jag reserverat

mig mot detta beslut af följande skäl:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

Att någon olägenhet försports af det hittills existerande förhållandet

af ofvan anförda sjelfskrifvenhet, det torde kunna lika litet framvisas,

som bevis för förträffligheten af upphörandet af ifrågavarande befattningars

förening skulle kunna framläggas. Och dock afses ju en

bättre sakernas ställning, när man vill införa förändring uti existerande

förhållanden, icke undantagandes ifrågavarande befattningar! Ett tillfyllest

talande skäl för bibehållande af föreningen af dessa befattningar.

Att konsistorium icke ifrågasatt sin befogenhet och kompetens att

taga initiativet uti ifrågavarande sak, som rörer två församlingars privilegier,

dem tillförsäkrade uti flere Kongl. Bref och icke bestridda under

loppet af flera hundra år, icke heller af församlingarne missbrukade,

det är icke öfverensstämmande med min åsigt. Af aktning för

dessa privilegier, som af högst vigtiga skäl beviljats nämnda församlingar,

vill jag icke vara med om nyssberörda initiativs tagande. Såsom

ledamot i konsistorium anser jag mig pligtig att med min röst bidraga

till bevarandet af dessa privilegier. Jag kan icke heller undertrycka

den fruktan, som jag hyser, att motivet till initiativet i fråga, då de,

bland hvilka pastor primarius och ordföranden samt vice ordföranden

skulle utses, tagit det sistnämnda, kunde missuppfattas.

Utnämningen af pastor primarius och ordförande samt vice ordförande

i Stockholms stads konsistorium, oaktadt dessa befattningar varit

förenade, den förra med kyrkoherdebeställningen i S:t Nicolai församling

och den senare med kyrkoherdebefattningen i S:t Clara församling, hafva

hittills utfallit till allas stora belåtenhet och till sann båtnad för hufvudstadens

kyrkliga förhållanden. Med fullt skäl kan antagas, att så

blefve äfven fallet, om föreningen af dessa befattningar upphäfdes. Det

torde dock icke kunna bestridas, att grunderna för tillsättningen af dessa

chefer för Stockholms presterskap, under förutsättning af upphörande af

denna förening, blefve helt och hållet olika icke allenast dem, som gälla

för tillsättningen af cheferna för stiftens presterskap, utan äfven för andra

presterliga befattningars tillsättande. Huru då följderna af det nya

befordringssätt, som koinme till stånd, i händelse ofta omförmälda förening

blefve upphäfd, skulle komma att gestalta sig, det synes mig ovisst.

Deremot känner man af erfarenheten, att hittills gällande befordringssätt

för pastor primarius och ordförande i konsistorium samt vice ordförande

i detsamma icke tarfvar någon förändring, om man nemligen

ser på sjelfva saken. Och då detta förhållande, pröfvadt af lång erfarenhet,

befunnits godt, hvem kan då hafva någon fördel af förändring

i detsamma?

Den af konsistorii pluralitet väckta fråga, mot hvilken jag reserverat

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

raig,_ är slutligen en tidsfråga, i det hänseendet, att den, varande af

privilegiinatur, fordrar rundlig tid för att bringas till slutligt afgörande,

emedan det måhända tillkommer icke blott kyrkomöte, vid dess sammanträde

hösten 1883, utan äfven Riksdag att fatta beslut derom, hvarförutan

flere auktoriteter och församlingar skola höras och afgifva yttranden

i saken. Häraf är klart, att saken icke kan hinna till den 1

Maj 1883, då nuvarande innehafvare af förenade kyrkoherdebefattningen

i S:t Nicolai församling och pastor primarii- och ordförandebeställningarne

frånträder dessa sysslor. Närmaste följden deraf blifver, att S:t

Nicolai församling kommer att eu lång tid sakna ordinarie kyrkoherde.

Obestridligt är detta ett beklagligt förhållande, som icke kan af mig

med tysthet förbigås, och ehuru påpekandet af detsamma utgör det sista

skälet för min reservation, anser jag det dock icke af mindre vigt än

något af de föregående».

Herr Doktor Staaff anförde: »Det kan ej förnekas, att det af ålder

stadgade sättet för upprättande af förslag till pastor primanus och ordförande

i Stockholms stads konsistorium icke är principielt rigtigt, utan

under nuvarande förhållanden måste förefalla oegentligt. Icke desto

mindre, och så länge förhållandena icke medgifva hufvudstaden att i

spetsen för sina, till omfånget växande och till den inre arten försvårade,

kyrkliga angelägenheter erhålla ett särskilt biskopsembete, synes

mig den nuvarande anordningen, oaktadt sina brister, jemförd med den

af Henne konsistorii ledamöter föreslagna, icke sakna tänkvärda fördelar.

Derjemte är för frågans rätta bedömande vigtigt att tillse, huruvida

efter nu gällande ordning valet till den ansvarsfulla platsen utfallit

på ett tillfredsställande sätt eller icke.

I förra afseendet kan man ej förbise den utsigt för ett godt val af

pastor primarius, som innebäres deruti, att åtminstone en af hufvudstadens

församlingar har sig ålagdt att vid valet af kyrkoherde fästa särskild^

afseende på de egenskaper, som böra fordras af ordföranden i ett

konsistorium. Vidare är genom den vidsträckta kallelserätten öppnad

eu större tillgång på lämpliga personer, än om valbarheten inskränktes

till ledamöterne af Stockholms stads konsistorium, hvilket stundom genom

samtidigt inträffade ledigheter kan vara ganska fåtaligt. Och om än

mot den sålunda framhållna fördelen kan invändas, det säkerhet saknas,

att äfven nämnda hänsyn alltid vid valet af Storkyrkoförsamlingen iakttages,

ligger det dock obestridligen enligt Kyrkolagen i vederbörande

myndigheters hand att ogilla och upphäfva ett alltför otillfredsställande

förslag, något, som också verkligen vid ett tillfälle egt rum. Derjemte

är Storkyrkoförsamlingen, såsom omfattande ett mindre område och ett

Bill. till Riksd. Prof. 1883. 7 Samt. 8 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

mindre antal invånare, men deremot utrustad med flere prester än

Stockholms öfriga församlingar, bättre än dessa egnad för en pastor

primarius, alldenstund hans pastorala åligganden här kunna lemna honom

något mera tid icke blott för ordförandeskapet i konsistorium, utan ock

att såsom högste styresman tillse de kyrkliga angelägenheterne i hufvudstaden

och öfvervaka dess presterskaps embetsutöfning. Och med arten

och betydelsen af dessa åligganden, Indika enligt utfärdad instruktion

tillhöra pastor primarius, synes det bättre öfverensstämma, att embete!

är förenadt med en viss fast plats, än att det som ett blott ordförandeskap

flyttas från en pastor till en annan.

Tager man åter hänsyn till erfarenhetens vittnesbörd, huru ifrågavarande

vigtiga plats blifvit efter nu gällande ordning fyld, så finner

man af förteckningen öfver pastores primarii, att lärdomen Ooch. den

presterliga begåfningen ingalunda blifvit vid valen förbisedda. Åtskilliga

af dem, som innehaft detta embete, äro att räkna bland svenska kyrkans

prydnader och hafva inflätat sitt namn i dess historia; och många hafva

från denna plats kallats till kyrkans högsta förtroendeembeten, såsom

också fallet var med den senast utnämnde, af församlingen å första förslagsrummet

uppförde pastor primarius.

Då konsistorium således, efter nuvarande ordning och oaktadt dess

brister, i sina ordföranden haft att vörda skicklige, nitiske och ansedde

män, hvilka väl fyllt sitt kall, anser jag en begäran om förändring från

konsistorii sida icke tillräckligt motiverad, utan att konsistorium bort

stanna vid den föreskrift^ anmälan af ledigheten; och detta så mycket

hellre, då fråga är om inskränkning af valbarheten till konsistorii egna

ledamöter. Har vid utnämningarne förslaget, sådant det nu upprättas,

visat sig icke lemna tillräckligt utrymme för ett godt val, lärer Kongl.

Maj:t icke underlåta att sjelf åvägabringa en förändring och att lemna

konsistorium tillfälle att deröfver yttra sig.

Då saken emellertid nu är bragt å bane, och grunder angifna för

en förändring, anser jag mig böra uttala min vissa öfvertygelse, att vid

en förändrad anordning ett väsentligt afseende bör fästas deruppå, att

tillfälle lemnas hufvudstadens presterskap att vid valet af chef uttala sin

mening, något som i konsistorii skrifvelse endast svagt betonas, då det

likväl just är i nämnda hänseende, som den hufvudsakliga bristen i nuvarande

ordning är att söka. Genom en bestämmelse i sådan rigtning

skulle tillsättningen af pastor priinarii-embetet ske i öfverensstämmelse

med eller åtminstone i andan af vårt lands kyrkliga författning, hvilket

väl deremot svårligen kan sägas om den utväg, konsistorii pluralitet synes

i främsta rummet vilja förorda. Det enda yttrande eller förord

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

konsistorium i sådant fall fordrar såsom ledning för Kongl. Maj:ts utnämning,

eller Erkebiskopens, skulle naturligtvis efter min tanke i alla

fall alltid fordras jemte presterskapets».

In fidem

A. H. Hallin.

Bil. 1\

Stormaktigste Allernådigste Konung!

På nådig befallning får undertecknad härmed afgifva underdånigt

utlåtande öfver ett af Stockholms stads konsistorium, i sammanhang med

anmälan om nu inträffad ledighet af kyrkoherdeembetet vid nämnda

stads Storkyrkoförsamling, väckt förslag om upplösning af den gamla

föreningen emellan pastor primarii-befattningen och omförmälda kyrkoherdeembete,

äfvensom derom, huru enligt konsistorii förmenande pastor

primarius eller ordförande och vice ordförande för hufvudstadens konsistorium

hädanefter borde utses.

Rätten för kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen att tillika vara pastor

primarius eller »ordinarie preses» i Stockholms stads konsistorium

grundar sig egentligen, såsom i den underdåniga skrifvelsen rigtigt anmärkes,

på Kongl. Förordningen d. 11 Februari 1687. Den är dock i

sjelfva verket vida äldre, ty långt förut betraktades denne kyrkoherde

såsom det stockholmska presterskapets främste man och närmaste förman.

Samma häfd torde äfven kunna åberopas i fråga om ordningen

för nämnde tjenstemans tillsättning. Väl är den valrätt, Storkyrkoförsamlingen

nu åtnjuter, henne först genom de för Stockholms stad d. 10

Mars 1636 af Drottning Kristina utfärdade privilegier uttryckligen tillerkänd;

men sannolikt är i detta hänseende privilegii-brefvet likväl intet

annat än bekräftelse på en praxis, som i hufvudsaken redan förut egde

ruin. Dermed må emellertid förhålla sig huru det vill, så hafva i alla

fäll både det presterliga förmanskapets förening med ifrågavarande

kyrkoherdcembete och den förmån Storkyrkoförsamlingen med hänsyn

till nyssnämnda valrätt fått sig tillförsäkrad, så gamla rötter, att ingendera

bör utan synnerligt starka skäl rubbas. Någon ändring i privilegierna

af d. 10 Mars 1636 har icke heller blifvit föreslagen, men väl i

Kongl. Förordningen d. 11 Februari 1687; och nekas skall icke, att denna

förordnings stadgande om kyrkoherdens i Storkyrkan sjelfskrifvenhet att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

tillika vara pastor primarius kan medföra ganska stora olägenheter, då

de män, som af församlingen hos Kongl. Maj:t föreslås till hennes själasörjare,

för ett sådant kall kunna ega många förträffliga egenskaper utan

att derföre någon af dem behöfver vara tjenlig till ordförande i ett konsistorium

och till att intaga en chefsplats bland hufvudstadens presterskap.

Då man föreslår ändring af en lag, som under århundraden egt

gällande kraft, måste likväl enligt min uppfattning, hufvudfrågan alltid

blifva den, huruvida de möjliga och befarade olägenheterna ännu någon

gång hafva i verkligheten inträffat, äfvensom huruvida icke redan gifna

föreskrifter äro egnade att förekomma dem. I förstnämnda afseendet

har man, så vidt jag vet, hittills haft att anföra blott ett enda fall,

hvilket äfven blifvit af konsistorium åberopadt och som gaf anledning

till Kongl. Brefvet d. 6 December 1743, hvarigenom eu åtminstone skenbar

inskränkning -i privilegiernas 30:de § gjordes. Jag beklagar att detta

Bref genom senare tiders Kongl. Resolutioner måste betraktas såsom alldeles

annulleradt och att följaktligen Storkyrkoförsamlingen numera synes

ega rättighet att icke blott till sin egen kyrkoherde, utan äfven på

samma gång till pastor primarius föreslå snart sagdt hvilka till pastorat

kompetente prestman hon behagar. Men har då månne ock cn så obegränsad

frihet genom de ofta nämnda privilegierna verkligen blifvit

henne förunnad? Utan tvekan tror jag denna fråga böra med nej besvaras.

De ord i privilegierna, som härom handla, äro nämligen följande:

»Uti kyrkoherdevalet hafve Vi nådigt unnat staden den rätt, att de måge

med biskopens ja och samtycke några qvalificerade personer välja och oss

dem med stadens och biskopens bref presentera, af hvilka vi sedan en

utkora och till kyrkoherde confirmera vilja». Häraf visar det sig ju

ganska klart, att författningen, enligt den tidens sed, velat förekomma

missbruk af församlingens valfrihet genom att lägga ett veto i biskopens

hand. Hvarföre skall då i vår tid Blott privilegiets ena hälft, men icke

den andra hållas i helgd? Det var utan tvifvel ett försök att efter förändrade

tidsförhållanden upprätthålla dem båda, som gjordes genom ofvan

omförmälda Kongl. Bref af d. 6 December 1743, då församlingen erinrades

»att förut öfverenskomma om sådana män af teologie professorer,

domprostar, kyrkoherdar vid de större församlingarne här i Stockholm

samt i städerna och på landet, som jemte andra nödiga egenskaper äfven

varit vane vid konsistoriela sysslor». Jag vågar hysa den öfvertygelsen,

att den väg, som detta Bref antyder, äfven hädanefter skulle vara den

lämpligaste till att förebygga framtida vanskligheter. I stället för att

tillstyrka nådigt bifall till konsistorii förslag, hvilket synes vara en obe
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

höflig nyhet i vår kyrkoförfattning, tillåter jag mig derföre i underdånighet

hemställa,

att Eders Kongl. Majestät behagade utfärda en sådan efter nuvarande

tidsförhållanden lämpad förklaring öfver de ord i privilegii

brefvet d. 10 Mars 1636, som uppenbarligen åsyfta en nödvändig in

skränkning i Storkyrkoförsamlingens valfrihet, att genom samma för

klaring önskvärd trygghet må vinnas mot ett missbruk, som låter andra

än behörigen »qvalificerade personer» komma under omröstning vid

nämnda församlings kyrkoherdeval.

Något förslag till närmare formulering af en dylik förklaring, hvars

många svårigheter jag mer än väl inser, finner jag icke tillständig!, då

jag ännu icke vet, huruvida min åsigt om sjelfva saken kommer att af

Eders Kongl. Maj:t gillas eller ogillas.

Då jag ansett, mig sakna tillräckliga skäl att i hufvudfrågan understödja

hvad konsistorium önskar, torde det måhända vara öfverflödigt

att öfver den föreslagna ordningen för tillsättande af konsistorii ordförande

och vice ordförande afgifva något särskild! yttrande. För den

händelse likväl, att Eders Kongl. Maj:t skulle finna skäligt att fästa nådigt

afseende vid den begärda upplösningen af ordförandeplatsens förening

med ofvannämnda kyrkoherdeembete, får jag i underdånighet förklara,

att jag i thy fall ej har något af vigt att anmärka mot det framstälda

förslaget, så vidt det rör tillsättning af pastor primarius e ler

»ordinarie preses» i konsistorium. Hvad deremot frågan om vice preses

vidkommer, är efter mitt omdöme ingen annan förändring af nu gällande

lag behöflig än den, att om pastor i Clara församling utses till ordinarie

preses, den ledamot af konsistorium, som enligt häfdvunnen sed har

näst efter pastor primarius främsta platsen, då är till vice praeses sjelfskrifven.

Utom hvad jag här i den föreliggande frågan haft tillfälle att anföra,

vågar jag slutligen såsom ytterligare stöd för min uttalade mening

i underdånighet erinra om de i flera hänseenden vigtiga omständigheter,

som kyrkoherdarne Sjöding och Staaff i sina skrifvelsen bifogade reservationer

hafva framhållit.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar

Stormäktigste Allernådigste Konung

Eders Kongl. Majestäts

underd&nigste och tropligtigste

tjenare och undersåte

A. JM. Sundberg.

Upsala den 7 Juli 1881.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

Bil. G.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Sedan med anledning af deri framställning Stockholms stads konsistorium

hos Eders Ivongl. Maj:t i underdånighet gjort om pastor primariiembetets

skiljande från kyrkoherdebefattningen i Storkyrkoförsamlingen

och detta embetes uppdragande åt deri bland konsistorii assessorer, som

Eders Kong!. Maj: t kunde finna dertill värdig, Herr Erkebiskopen uti

infordradt underdånigt utlåtande förklarat sig ej kunna tillstyrka nådigt

bifall till konsistoriets förslag;

Och efter det Eders Kongl. Maj:t, genom nådig remiss af den 17

sistlidne Augusti, behagat anbefalla konsistorium att jemväl af Storkyrkoförsamlingen

inhemta underdånigt yttrande 3 detta ärende,

får i sådant hänseende, å församlingens vägnar, dess kyrkoråd, med

stöd af hosfogade kyrkostämmoprotokoll för den 26 innevarande September,

underdånigst anföra:

Då det icke kan tillkomma församlingen att ingå i undersökning

eller uttala något omdöme angående lämpligheten af det församlingens

kyrkoherde, i egenskap af pastor primarius tillkommande ordförandeskapet

i stadens konsistorium och öfriga med detta embete förenade

uppdrag, anser församlingen sig endast böra i underdånighet förklara, att

församlingen för sin del icke önskar eller finner sig hafva behof af någon

förändring i de från äldre tider gällande bestämmelser för tillsättning

af pastor primarius och kyrkoherde i Storkyrkoförsamlingen.

De skäl för afstyrkande af konsistorii i detta afseende väckta förslag,

Indika anförts af Herr Erkebiskopen och de tvenne konsistorii

ledamöter, som vid ärendets handläggning derstädes varit af skiljaktig

mening, ådagalägga nogsamt efter församlingens uppfattning, att de

olägenheter, som af konsistorium ansetts vara förenade med nuvarande

ordning för utseende af pastor primarius, vida öfvervägas af dem, som

genom den ifrågasatta förändringens tillvägabringande antagligen skulle

uppkomma, hvarför ock församlingen i underdånighet instämmer uti hvad

Herr Erkebiskopen och de tvenne konsistorii-ledamöterna emot ifrågavarande

förslag anfört.

Särskildt har församlingen fästat sin uppmärksamhet, dervid, att för

den i konsistorii förslag förekommande hemställan, att den kronotionde,

som för närvarande af kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen uppbäres,

»i hans egenskap af pastor primarius», måtte i stället anslås åt den åt

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

hufvudstadens kyrkoherdar, som af Eders Kongl. Maj:t kunde varda förordnad

till ordförande i konsistorium, erforderlig utredning saknas, när

och af hvilken anledning ifrågavarande tionde först tilldelats bemälde

kyrkoherde; samt huruvida densamma icke till äfventyrs af honom åtnjutits

redan innan det genom Kongl. Förordningen den 11 Februari

1687 stadgades, att kyrkoherden i Stora kyrkan skulle vara ordinarie

preses i stadens konsistorium.

Eu annan omständighet, hvarpå församlingen jemväl lägger stor vigt,

är af en reservant inom konsistorium framhållen, nemligen, att till följd

af förberedande åtgärder, i fall konsistorii förslag skulle kunna bringas

till lösning, det med tillsättningen af kyrkoherde i Storkyrkoförsamlingen

måste komma att anstå utöfver den tid, som återstår till dess att den

efter nuvarande innehafvare!), utnämnde Biskopen Strömberg, blifvande

kyrkoherde borde få tillträda detta sitt embete, och att församlingen

följaktligen skulle komma att under en obestämd längre tid blifva i saknad

af ordinäre pastor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt vågar församlingen hos

Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla det Eders Kongl. Maj:t täcktes,

med nådigt förklarande, att konsistorii ifrågavarande förslag icke

kunde till vidare åtgärd föranleda, i nåder anbefalla konsistorium att

gå i författning om det lediga embetets återtillsättande i förut stadgad

och iakttagen ordning.

Med djupaste underdånighet framhärda

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste tropligtigste

tjenare och undersåtare

H. J. RUUS,

t. f. Ordförande.

L. A. Weser.

Per Samzelius.

C. Dahlström.

C. Eclv. Lennmark.

Fr. Wiberg.

Carl Chr. Söderström.

Eric Kock.

Stockholm den 29 September 1881.

C. F. Björklund.

P. A. Bergström.

L. Bergquist.

E. Heurlin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1883:11 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till Förordning angående tillsättning af pastor primarius i Stockholm. a1 i texten