Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i bestämmelserna om församlingars vätt att förfoga öfver kyrkokassa ma.

1883-02-27 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1883:13, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i bestämmelserna om församlingars vätt att förfoga öfver kyrkokassa ma.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

1

A;o 13.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 Febr. 1883, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring

i bestämmelserna om församlingars vätt att förfoga öfver

kyrkokassa ma.

Med anledning af en vid sistlidet års riksdag afgifven motion

liemstälde Lag-Utskottet, i utlåtande N:o 41, »att Riksdagen måtte i

underdånig skrifvelse anhålla, det Kong! Maj:t ville taga i öfvervägande,

om och i sådant fall i hvilken utsträckning större frihet än för närvarande

enligt åtskilliga äldre författningar tillkomme kyrkoförsamlingarne

att förfoga öfver kyrkokassorna, måtte kunna dem tillerkännas hvad anginge

sådana ändamål, om Indika kyrkostämma hade att sig vårda, samt,

derest en sådan utsträckt dispositionsrätt öfver kyrkokassorna funnes lämpligen

böra församlingarne tilläggas, till Riksdagen aflåta nådig proposition

om de förändringar, som deraf kunde påkallas i gällande förordningar

om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd».

Denna Utskottets hemställan blef af Första Kammaren afslagen

med 43 röster mot 39, Indika voro för bifall, och af Andra Kammaren

utan omröstning bifallen.

Frågan har nu åter upptagits uti eu vid innevarande riksdag

inom Andra kammaren af Herrar Christen Assarsson och Lasse Jönsson

afgifven och till Lag-Utskottet hänvisad motion, N:o 38.

I denna anföra motionärerne följande:

»De betydligaste tillgångar, öfver Indika kyrkorna råda, hafva kommit

dessa till godo under den tid, då den katolska läran var rådande

Bih. till Riksd. Prof. 1883. 7 Sand. 9 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 13.

här i landoI''. Det är icke antagligt, afct med dessa gåfvor uteslutande afsetts

uppförande och vidmakthållande af kyrkor, utan äfven meddelandet af

uridervisning åt barn och underhåll af de fattige. Presterskapot och

församlingarno kunde för befrämjande af dessa ändamål använda kyrkornas

medel, under det afl församlingarncs skyldighet att underhålla

kyrkorna äfven i den borgerliga lagen faststäldes och har sitt uttryck

i''26 kap. Byggningabalken. Att kyrkornas tillgångar af framfarae regenter

icke ansetts uteslutande böra användas för blott kyrkliga ändamål,

kan af många förordningar inhemtas. Rå t. ex. föreskrefs genom Kongl.

resolution den 3 Augusti 1681, att från kyrkokassorna i Skåne skulle

till Lunds akademi årligen utgå 2,334 tunnor spanna ål, råg och korn.

Genom något senare utfärdade resolutioner bestämdes, att vaxljuspenningar

och eu tunna spaomål till bibeltryckeriet skulle utgå från hvar](i

kyrka.

»Nu bör del visst erkännas, att regeringen, synnerligast under de

sista årtiondena, medgifvit församlinganie rätt att, efter derom gjorda

ansökningar, få „af kyikokassornas medel erhålla dels räntefria lån, dels

bidrag utan återbetalningsskyldigliet för att bestrida utgifter till folkskolorna

m. in. Alen i regeringens beslut härom bar ofta förekommit

en antydan om, att ansökningen varit öfverflödig, och att kyrkostämman

sjelf derom kunnat besluta.

»MAI nutidens mera utvecklade kommunala lif bär man icke att

befara nagel slags missbruk, i fall församhngarne lemuades någon större

frihet vid förvaltningen afsina kyrkokassa-, utan snarare tvärtom, derigenom

att då blefve församlingarne vida mer angelägna om att kyrkokassornas

medel på ett nyttigt och praktiskt sätt användas, hvilket icke

alltid nu är fallet, då eu del af vördiga presterskapet anser sig ega ensam

rätt att använda dessa medel eller eget godtfinnande, och detta

låta i de flesta fall församlingarna passera, då de icke eg a vidare intresse

af att iakttaga en sparsammare hushållning.»

På dessa grunder och för att få full klarhet i frågan, föreslå motionärerne,

»att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t ville taga i öfvervägande, om, och i sådant fall i hvilken utsträckning,

större frihet, än för närvarande anses tillkomma kyrkoförsamlingarno

att förfoga öfver kyrkokassorna, må kunna dem tillerkännas, hvad

angår sådana ändamål, om Indika kyrkostämma har att sig vårda, samt,

derest eu sådan utsträckt dispositionsrätt öfver kyrkokassorna finnes lämpligen

böra församlinganie tilläggas, till Riksdagen aflåta nådig proposition

om de förändringar, som deraf må påkallas I gällande förordningar om

kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd».

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Uti sitt utlåtande i frågan vid sistliden riksdag Immade Utskottet

om författningarnc i ämnet följande utredning:

I 26 kap. 8 § Kyrkolagen leinnas närmare bestämmelser, huru

kyrkas lösegendom samt handlingar höra förvaras i en eller flere kistor

med tre läs; skolande kyrkoherden behålla ena nyckeln, kyr ko värden

deri andra och en af sexmännen den tredje; »och må intet ther uttagas,

utan i dhesse Tre Personers närvara)).

24 kap. 13 § samma lag förbjuder äfven, att vid visitation er någon

må taga något af kyrkans penningar och förära biskopen eller prosten,

»utan ther Kyrekioherden och Församlingen, af god och fri] wilia, tänckia

åt gifwa dhem något, så skal dhet skee af dheras egne, och icke af Kyrckiones

Medel, som til dhos tarf och tienst allena, böra blifwa behållne och

olorrychte».

Så kortfattade bestämmelser kunde emellertid icke vara tillfyllestgörande.

Derför utfärdades, i Ärlighet med 13 och 32 punkterna af

resolutionen på allmogens besvär den 11 November 1686, Kongl. brefvet

till alla generalguvernörer, guvernörer, land shöfdin gar, erkebiskop, biskopar

och superintendenter den 23 November 1686, hvari säges:

»Aldenstund åthskillige gånger tillförene af Wåre trogne undersåtare

uthi underdånighet påmint och begiärt är, det ett inseende och noga

undersökning hållas kunde, huruledes Kyrkornes medel af dem, som sådane

under händer haft, tid efter annan, ähre upburne och disponerade

wordne, hwilket Wij så mycket melera för skiähligt hålle och nödigt

achte åt skee, som Wij esomoftast om, hielp till Klockor, Kyrkors repation,

och Wijnsäds påökning ifrån alla Lands-orter ansökte varda; oachtandes

åt Wij tillförene dem nödig Byggnings och Wijnsäd, och andra

understöd häruthinnan i Nåde tillagt hafwc, hvarmed, sampt de wid ett

och annat tilfälle eliest Bifallande inkomster, där en rätt disposition

morr, Kyrkorne wähl skulle kunna widmachthållas; hvarföre äfwen Wij

både af sielfwa billigheten härtill inrådde så oval som af Allmogens wid

denna Riksdag församblade samptlige fullmächtiges underdåniga anhållan

ähre förän!åtne wordne sådant att låta wärkställa; Och såsom dhe öfver

alt klaga, åt Kyrkio-ki»törne hos dem merendels medellöse ähre, där

doch dagligen uti dem penningar infalla, både genom Kyrkiones egne

ordinarie inkomster, som dhe extra ordinarie, af pung-penningar, Testamenten,

och annat mehn, hvarmed Kyrkiorne, uti i an wijdare sammanskott

af Församlingar, wähl underhållas kunde, där elliest sådane medel

rät använde och icke til särskilte personers nytta på somblige orter wid

visiterande, Probstarnes och andras kringresande, Ungdomen uti Socknen

åt förhöra, bortskiänkte blefvve; Altså är Wår Nådige willie och befall
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

ning, det Biskopen tillika med Landshöfdingen, til hvilken Wi ock Wåre

Nådige ordres härom låtit afgå, efterser, huru förberörde Kyrkiornes

ordinarie och extra ordinarie inkomster ähre i hwar Socken och stad

anwände och hwar til dhe utgifne wordne, tilhållandes wederbörande

derföre en richtig redo och räkenskap giöra, likmätigt den Nådige Resolution,

Wi nu på Samptelige Allmogens allmänna beswärs punchter

§ 13 och 32, wid denna Riksdagen gifvvit hafwe, tillseendes, om wid

det Eder anförtrodde----Biskopsdöme någorstädes sådant miss
bruuk

med Kyrkiomedlens bortskiänkande föröfwas plägar, som nu särdeles

i Nykiöpings Län klagas öfwer; hvilket, ehwarest det skeer, alfwarligen

hämmas och straffas måste, — — —»

I öfverensstämmelse härmed innehåller Kongl. brefvet till landshöfdingen

i Vestmanland och biskopen i Vesterås den 6 April 1695,

att landshöfdingen, jemte biskopen, skulle ett flitigt inseende hafva, det

kyrkors medel i länet rätteligen, och som sig borde, blefve använda till

kyrkornas nytta och fördel; och skulle derföre de, som dessa medel och

inkomster vore om händer betrodde, derföre årligen göra redo och räkning.

I presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723 stadgas ock i

punkt 23, att å sockenstämmor skulle, sedan kyrkoherden förestält kyrkans

angelägenheter och hvad till kyrkodisciplinen hörde, socknemännen rådslå

och beställa om kyrkans inkomst och räkenskap, hvilken borde rigtig

och verificerad af kyrkoherden och kyrkovärdarne hållas, och vid årets

ända sluten vara, samt, sedan den af socknemännen då blifvit uti allmän

socknestämma öfversedd och erkänd, till vederbörande prosts och

biskops, eller, der så omträngde och nödigt funnes, landshöfdingens vidare

efterfrågan, så väl som medlen, i kyrkans kista eller eljest behörigen

förvaras.

På ofvan anförda 1686 och 1695 års Kong], bref åberopar sig ock

Kongl. brefvet till Kammarkollegium den 6 Juni 1797. Konungens Befallningshafvande

i Östergötlands län hade hos Kongl. Maj:t anmält, att,

vid pröfningen af ett förekommet mål, huruvida en församling egde rätt

att af medlidande eftergifva kyrko- och fattigkassornas fordringar hos

låntagare, hvilkas utgifne och i sakristian förvarade panter blifvit genom

inbrott bortstulna, skiljaktighet uti meningarne yppats mellan Konungens

Befallningshafvande och konsistorium i Linköping, dervid konsistorium

ansett församlingen oberättigad till en sådan eftergift af kassornas medel,

men landshöfdingen, med åberopad anledning af Kongl. brefvet till konsistorium

i Vexiö den 18 Juli 1791, deremot funnit sig med konsistorium

icke kunna häruti instämma, hvarför Konungens Befallningshafvande

hade i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj: t täcktes genom någon

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13. 5

allmän författning föreskrifva gränsen af församlingarnes rättighet i denna

del. Kammarkollegium androg, i ett på befallning afgifvet underdånigt

utlåtande, att af berörda Kong!, bref, såsom angående frågan, huruvida

kyrkans uti äntå kapitaler uti bankomynt kunde med Riksgäldskontor skreditsedlar

betalas, den följd för församlingar att efter godtfinnande

använda (lossa medel till andra behof, så mycket mindre borde kunna

dragas, som, utom det deras pröfningsrätt inom detta ämne blifvit inskränkt,

tillsynen öfver kyrkomedlens användande genom Kongl. brefven

den 23 November 1686 och den 6 April 1695 blifvit landshöfdingen och

konsistorium. gemensamt uppdragen, Indika alltså egde pröfva, huru

vården deraf handhados och rätta de deremot förekommande fel, i anseende

hvartill, och då denna ordnings bibehållande vore nödig samt

någon ändring uti förenämnda Kongl. förordnanden icke skett, kollegium

ansåg någon ytterligare författning häruti icke vara af nöden.

Kongl. Magt förklarad*; sig hafva funnit hvad af Kammarkollegium blifvit

anförd t vara väl grundad!, och att församlingarne så mycket mindre

kunde ega någon rätt att efter behag och eget godtfinnande använda

kyrkans medel, som desamma icke tillkommit endast genom församlingarnes

enskild! gjorda sammanskott och gåfvor, utan äfven genom den

vin- och byggnadssäd, Kongl. Magt och kronan skänkt och bestått; och

som uti 1686 och 1695 års Kongl. bref tydligen funnes föreskrifvet, huru

och på hvad sätt kyrkans medel skulle" handhafvas, fann Kongl. Magt,

lika med Kammarkollegium, att då dessa författningar eller Kongl. bref

icke blifvit upphålla eller ändrade, något ytterligare eller förnyad! förordnande

uti detta ämne icke tarfvades, utan att landshöfdingen och konsistorium

i Linköping, i likstämmighet med hvad uti dessa Kongl. bref

stadgades, hade att öfver den anmälda förekomna, frågan sig hufvudsakligen

yttra.

Angående vården och förvaltningen af kyrkornas fastigheter, medel

och öfriga tillhörigheter uti Malmöhus, Kristianstads, Blekinge,

Hallands samt Göteborgs och Bohus län utfärdades den 12 April 1815

eu särskild Kongl. instruktion, hvilken i viss de] sedermera ändrades

genom Kongl. kungörelsen den 30 Juli 1859, som utfärdades för att

möjliggöra tillämpningen af Kongl. brefvet den 6 April 1858 och Kammarrättens

derå grundade kungörelse åt den 30 i samma månad, om

liden för räkenskapernas aflemnande till granskning i Öfverrevisionsdepartementet.

Genom Kongl. kungörelsen den 27 Juni 1862 förklarades

emellertid dessa författningar skola upphöra att vara till efterrättelse

gällande, hvadan nämnda län blefvo, i afseende på så väl an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

vändande som redovisning af kyrkomedel, stälda i lika förhållande med

det öfriga riket.

Beträffande särskilt domkyrkomedel, så innehåller punkt 4 af

Presterskapets privilegier, attbiskoparne och superintendenterna med konsistorierna

skola hafva inspektion på domkyrkotunnorna, så val som alla

andra domkyrkans handlingar, samt inkomster och utgifter, att de väl blifva

anlagde, och låta sysslomannen för dem årligen göra eu vigtig räkenskap,

den i konsistorium skall inläggas, öfverse,s .och förvaras; men

originalet insändas till landskontoret och i öfrig! skulle dermed förfaras

enligt landshöfdingeinstruktionen. Ännu säger ock gällande 1 andshö Idingeins

fraktion i § Öl mom. 18, alt det tillhör Kongl. Maj ds Befallningshafvande

att handhafva, den genom särskilda författningar och stadgad

eu föreskrifna kontroll å förvaltning och redovisning af kyrkors

tillhörigheter och inkomster. Angående vården och förvaltningen af

Lunds domkyrka och hennes egendom finnes utfärdad eu särskild Kongl.

stadga den 17 November 1859 med de sedermera genom Kongl. skrifvclsen

den 21 December 1871 gjorda ändringar af dess 19 § 10 och

11 mom.

Sådana äro, fortfor Utskottet, de spridda författningar, mestadels

af äldre datum, Indika reglera användningen af kyrkokassorna och

kontrollen å detta användande. Här förtjena!- endast att tilläggas, att,

enligt § 2 i förordningen om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd

den 21 Mars 1862 samt om kyrkostämma, samt kyrkoråd och

skolråd i Stockholm den 20 November 1863 till kyrkostämmas handläggning

höra frågor om, bland annat, kyrkomedel» användande, kyrkoneh

skolräkenskapers granskning samt hushållning med och vård

om kyrkans egendom.

Utskottet förmälde sig vidare hafva, för att kunna lemna, upplysning

om de åsigt!-!-, som gjort sig gällande vid pröfning hos Kongl.

Magt af underdåniga ansökningar om användande af kyrkokassemedcl,

låtit genomgå de å vederbörande byra inom Ecklesiastikdepartementet

förda anteckningar öfver dylik;! ansökningsärenden, handlagda åren

1874—1881, samt deraf inhemta!,

att Kong!. Magt, enligt särskilda resolutioner, förklarat hinder

eldigt författning änne. icke möta för användande af kyrkokassa» medel till

anskaffande af orgel, anbringande och underhåll, af vdrmeagjjarat i kyrka,

(resolution härom införd i Bihanget till Svensk Författningssamling

1877, N:o 22), inlösen af jord till, utvidgande af kyrkogård, brandredskap

i kyrka, (tjutning till kyrkovaktare (med'' visst årlig! belopp), bidrag till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 13. 7

gäldande'' eif amorteringdan för orgel och för boställshus åt klockare (med

visst årligt belopp);

samt att Kong! Maj:t deremot, på särskilda ansökningar, bifallit,

alt, kyrkokassa* medel finge användas till byggande af kapellkyrka, upprättande

af jermtaket kring kyrkogård, grundläggande, af sockenbibliotek,

skot husbyggnad (med visst årlig! belopp) afla urna till barm nord-a (med

visst årlig! belopp).

Jemväl ansåges Kong! Maj:ts tillstånd erforderligt ej mindre i det

fall, alt församling ville, till byggande af skolhus eller annat dylikt ändamål,

ur kyrkokassa!! upptaga lån på längre återbetalningstid än två år,

än äfven, om församling ville för dylikt ändamål på kortare tid ur kyrkokassa!!

upptaga r< intefritt lån.

Då af de många ansökningar, som af församlingar till Kong! Maj:!

ingafves om tillåtelse att använda kyrkokassemedel* till vissa uppgifva

ändamål, framginge, att stor ovisshet för närvarande vore rådande beträffande

församling rätt i nämnda hänseende;

(lå Kong! Maj:t följaktligen besvärades med pröfning af eu mängd

dylika ansökningsärenden, titan att något verkligt behof kunde anses förefinn,

as, att idka dylika frågor skulle dragas under högsta silatsmytidighet

ens pröfning i ansöknings väg; och

dtf större frihet i dispositionen öfver kyrkokassorna syntes,

med.nutidens mera utvecklade kommunala lif, utan fara kunna åt församlingarne

lemna*;

så fann sig Utskott!''! föranlåta! att till Riksdagen göra ofvan anförda

hemställan.

Såsom visar sig vid eu jemförelse mellan ordalydelsen i denna

hemställan ^ och det nu af motionärerne afgifna förslag, skilja de sig derutinnan,

afl y ställe! för orden i Utskottets förslag »enligt åtskilliga äldre författningar

tillkommer» i motionäremes blifvit, i enlighet med ett under

ofverläggningon i frågan vid sistliden riksdag inom Andra Kammaren

framsiäldt, men icke af Kammaren godkändt yrkande, insatte orden:

»anses tillkomma». Då emellertid den vid tillfället åberopade § 34 i

forordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, jernhård med

§ 3 1 samma förordning, långt ifrån att stödja den åsigt, det de i ämne!,

gona äldre författningar icke vidare skulle vara'' gällande, synas

Utskottet tala för den motsa i fa uppfattningen, har Utskottet icke funnit

skål a tf i denna del ändra sitt förra förslag.

Mot delta förslag har visserligen den ytterligare anmärkning gjorts,

att, da kyrkokassorna ursprungligen samlats för byggande och under
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

håll af kyrkorna, det icke vore med full rättvisa öfverensstämmande

att åt samtlige å kyrkostämma röstberättigade, äfven dem, som antingen

alldeles icke eller endast i ringa mån deltoge i kyrkobyggnadsbesväret,

öfverlemna att besluta om användande af kyrkokassemedel.

Utskottet vill med anledning häraf erinra, att de ordalag, hvari, enligt

Utskottets förslag, Riksdagens skrifvelse skulle affattas, äro så

valde, att Riksdagen icke dermed uttalat sig mot att, derest så skulle

finnas lämpligt, beträffande rösträtten i fråga om användande af kyrkokassemedel

bestämmelser lemnades, som stode i öfverensstämmelse

med grunden för § 5 i gällande allmänna kyrkostämmoförordning.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med hufvudsakligt bifall till förevarande

motion, må i skrifvelse till Kongl. Magt anhålla,

det Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, om

och i sådant fall i hvilken utsträckning större frihet

än för närvarande enligt åtskilliga äldre författningar

tillkommer kyrkoförsamlingarne att förfoga öfver kyrkokassorna,

må kunna dem tillerkännas hvad angår

sådana ändamål, om hvilka kyrkostämma har att sig

vårda, samt, derest en sådan utsträckt dispositionsrätt

öfver kyrkokassorna finnes lämpligen böra församlingarne

tilläggas, till Riksdagen aflåta proposition om

de förändringar, som deraf må påkallas i gällande förordningar

om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd.

Stockholm den 27 Februari 1883.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation:

af Herr Grefve Mörner.

STOCKHOLM; P. A. NYMANS TRYCKERI, 1 883.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1883:15 Skrifvelse till Konungen, angående ändring i bestämmelserna om församlingars rätt att förfoga öfver kyrkokassorna. s. 19 i texten