Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15

1883-03-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1883:15, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

1

N:o 15.

Ank. till Biksd. Kansli den 15 Mars 1883, kl. 1 e. m.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande

af eller undantag från stadgandet i § 7 mom.

1 af förordningen den 21 December 1857 om egors

fredande emot skada af annans hemdjur samt om stängselskyldighet-.

§ 7 af förordningen den 21 December 1857 om egors fredande

emot skada af annans hemdjur samt om stängselskyldighet lyder för

närvarande sålunda:

»Den, som med egor möter kronopark eller annan skog eller

mark, som under kronans omedelbara vård står och icke till nyttjande

åt enskild person eller viss menighet blifvit upplåten, hafve ej rätt att

af kronan fordra deltagande i stängsel, der kronan ej sjelf fordrar,

att stängas skall.

Allmänning, som till delegarnes begagnande öfverlåten är, skall,

ändå att den under allmän vård eller uppsigt står, lika med enskild

mark anses.»

Ändring eller åtminstone undantag från detta stadgande yrkas

uti en från Andra Kammaren till Lag-Utskottet hänvisad, af Herr A. P.

Danielson väckt motion, N:o 52.

Motionären anför:

»I de orter, der kronan eger kronoparker eller annan skog eller

mark, har man ofta hört klagomål deröfver, att kronan ej är skyldig

Bill. till Biksd. Prof. 1883. 7 Sami. 11 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

att deltaga i stängsel för sådan mark, der kronan ej sjelf fordrar att

stängas skall.

»Det torde lätt inses obilligheten deraf, att den, som har kronan

till granne vid sådan mark, skall ensam hålla all stängsel. Att den

enskilde jordegaren härvid får vidkännas dryga kostnader för hägnads

uppförande eller ock det mera kostsamma besväret af vallning, är ju

tydligt; men att genom vallning hindra kreaturen att öfverskrida den

endast med råstenar eller andra märken här och der betecknande gränsskilnaden,

är knappast möjligt och låter sig ej göra, utan att vallhjonen

skola vara nästan lika många som de vallade kreaturen; och att detta ej

blott skall hålla ungdomen i skogen i stället för i skolan, utan derjemte

fordra mera försigkomna personers tid, och deras arbetskraft tagas, till

men för jordbruket, från det egentliga jordbruksarbetet, är äfven tydligt.

Mäktar en granne till kronans mark ej hålla all stängsel och förmår ej

genom vallning hålla vård om sina kreatur, återstår för honom ej annat

än att låta betet å sin mark vara obegagnadt, huru väl han än kan

behöfva detsamma, eller underkasta sig böter med dertill hörande rättegång

och kostnader. Att jägeribetjeningen i den ort jag närmast känner

håller noga tillsyn deröfver att hvarje öfverträdelse i förenämnda fall

lagligen beifras, har jag mig bekant, och härom är ingenting att säga,

men att kronan, den mäktigaste af alla rikets jordegare, skall härvid

undgå som jordegare den skyldighet, som hvarje annan jordegare har

sig ålagd, kan jag ej finna vara rättvist. Tvärt om föreställer jag mig,

att kronan borde i första hand vara den som visade sig icke vilja obilligt

betunga den, som är hennes granne, och för att, som nu, endast använda

åtal och böter, i stället mot denne fullgöra hägnadsskyldighet som annan

jordegare, då så fordras.

»Genom att kronan mera allmänt Unge hägn om sina skogsområden,

skulle dessa mångenstädes genom sådd och plantering och bättre

vård i öfrigt med sitt ökade värde snart ersätta den med hägnaden

förenade kostnaden.

»Beträffande hägnadens beskaffenhet anser jag, att den, så vidt

görligt är, bör uppföras af sten och endast i saknad deraf af trä.

»På dessa i korthet angifna skäl vågar jag vördsamt föreslå, det

Riksdagen ville för sin del besluta

»att till all kraft och verkan upphäfva första momentet i 7

§ af Kongl. förordningen om stängselskyldigheten m. m. af den

21 December 1857 eller från och med der paragrafen börjar

med orden: »den, som» och slutar i samma stycke med orden:

»stängas skall».

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

»Skulle Riksdagen ej vara villig att fatta det beslut, jag här yrkat,

utan anse att kronan som jordegare än fortfarande bör i allmänhet hafva

detta, så att säga, liägnadsprivilegium framför andra jordegare, då anhåler

jag härmed vördsammast, att Riksdagen åtminstone ville för sin

del besluta:

»att stadgandet i första momentet eller stycket af 7 § i Kongl.

förordningen om stängselskyldigheten m. m. af den 21 December

1857 skall, från och med innevarande års utgång, icke vidare

hafva tillämpning för hägnadsskyldigheten vid Böda kronopark

på Öland, och att kronan dervid skall i skiljolinien med mötande

granne taga del i stängsel till hälften.

»Utom de skäl jag här anfört vågar jag för detta mitt yrkande

tillägga, att denna kronopark af ålder varit sådan kronopark, »som för

menigheters begagnande varit upplåten» dels för utsyning af ved och

virke och dels för betesrätt derå; men i afseende på betesrätten har

Kongl. Maj:t genom nådigt bref af den 1 April 1881 förklarat, att sådan

betesrätt skall å Böda kronopark för all framtid upphöra från och med

sistlidet års utgång, och detta utan någon ersättning till dem, som genom

äldre Kongl. bref och beslut åtnjutit betesrätt å sagda kronopark.

»Denna kronopark har således, sedan förenämnda Kongl. förordning

af den 21 December 1857 utfärdades, förändrat egenskap, såsom

nu befriad från skyldigheten att vara i afseende på betesrättigheten »för

menighetens begagnande upplåten», och torde med anledning häraf

jemväl i högsta grad vara billigt och rättvist, att kronan härvid får

hägnadsskyldighet som hvarje annan jordegare; ty att, som nu skett,

indraga den af ålder varande betesrättigheten utan ett enda öre i ersättning

derför, men likvisst låta desse små jordegare, som äro grannar

med kronan, hafva all stängselskyldighet, synes mig ytterst hårdt.»

Den bestämmelse i 1857 års stängselförordning, hvilken motionären

säger innebära ett »hägnadsprivilegium» för kronan, torde från

annan synpunkt än denna kunna försvaras enligt de i förordningen

uppstälda grunder för stängselvitsordet.

Förordningen utgår nämligen från den allmänna regel, att hvar,

som hemdjur eger, skall vara pligtig att, medelst hägnad eller vallning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

eller på annat sätt, om dem hålla sådan vård, att de icke olofligen inkomma

på annans egor; och till följd häraf eger stängselvitsord i allmänhet

rum å ömse sidor. Härifrån göres dock i § 4 det undantag,

att den, som med åker, äng eller plantering möter skog, utmark eller

beteshage, såsom hittills icke har stängselvitsord, men att, om å andra

sidan stängsel fordras, hvardera deri skall taga del till hälften. I det

fall sålunda, att egor, som möta kronans nu ifrågavarande, utgöras af

åker, äng eller plantering, sker icke härvidlag någon ändring uti den i §

4 uttalade allmänna regel. År det åter skog, utmark eller beteshage, som

möta, så innehåller härom § 5 bestämmelse, att här visserligen stängselvitsord

eger rum å båda sidor, men att, om ena sidan finnes af stängseln

märkligen betungas, utan motsvarande nytta, då må, der den sidan ej

sjelf stängseln fordrar, dess stängselskyldighet nedsättas under hälften,

efter ty som domaren skäligt pröfvar. Men nu inträffar i allmänhet

just det förhållande, att af dylik stängsel, derest den kunde påfordras,

kronan skulle synnerligen betungas, utan den ringaste motsvarande nytta,

och detta är hufvudskälet dertill, att stängselvitsord från andra sidan

mot kronan icke kan göras gällande. Då stängselförordningen antogs,

anfördes ock för ifrågavarande stadgande följande:

»Det i 7 § förekommande undantag i afseende å stängselvitsord

för de fall, att någon med egor möter kronopark, eller annan skog eller

mark, som står under kronans omedelbara vård, afser endast sådan

kronans skog och mark, som den för egen räkning förbehållit sig, men

icke sådan, som till nyttjande åt enskilde eller menigheter blifvit upplåten.

Detta undantag motiveras deraf, att kronan aldrig för betning

begagnar sina skogar eller annan sådan mark, som här är i fråga, och

är således ej heller i behof af stängsel för det ändamål, som dermed i

allmänhet skulle komma att afses. Kronans befrielse från deltagande

i stängseln eger emellertid blott rum så länge kronan icke sjelf fordrar

stängsel; men i samma mån kronan egnar mera omsorg åt skötseln af

sina skogar, skall den äfven blifva mera angelägen att genom begagnande

af sitt eget stängselvitsord befria sig från de angränsandes betesrätt,

och tungan af hägnadsskyldigheten skall härigenom i de flesta fall

blifva lika å ömse sidor.»

Dessa skäl för ifrågavarande stadgande qvarstå fortfarande i all

sin kraft, hvadan Utskottet hemställer,

1) att hvad Herr Danielson i första delen af sin

motion hemstält, icke må af Riksdagen bifallas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

Beträffande åter andra delen af motionen, så saknas utredning

om beskaffenheten af den i enskild ego varande mark, som stöter intill

Böda kronopark. Der denna mark utgöres af åker, äng eller plantering,

så synes Utskottet icke skäl förefinnas, hvarföre i detta fall andra regler

skulle gälla, än de i § 4 af stängselförordningen i allmänhet gifna.

Skulle nämnda mark åter bestå af skog, utmark eller beteshage, så

synes det visserligen Utskottet, i likhet med motionären, vara nog hårdt,

derest de grannar till Böda kronopark, hvilka förr å denna haft betesrätt,

den der emellertid numera till följd af Kongl. brefvet den 1 April

1881 upphört, skulle, utom förlusten af nämnda betesrätt, dessutom

nödgas att, på det deras hemdjur ej måtte å kronoparken olofligen inkomma,

ensamme bekosta erforderlig hägnad, och synes Utskottet å nu

anförda fall skäligen kunna tillämpas den grundsats, som — visserligen

för något olikartade förhållanden — i Kongl. skrifvelsen till Skogsstyrelsen

den 29 Oktober 1875 funnit ett uttryck, i det att i nämnda

Kongl. bref Skogsstyrelsen anbefalles iakttaga, det icke på kronans

förvärfvande af mark må grundas anspråk om inskränkning eller förändring

i den hägnadsskyldighet, som förut varit med markens egande

förenad. Enär emellertid antagas kan, att, äfven beträffande utkräfvande

af hägnadsskyldighet kring Böda kronopark eller deltagande i

sådan hägnad, kronan, äfven utan särskild lagstiftningsåtgärd, skall

iakttaga hvad billigheten kräfver, hemställer Utskottet,

2) att Herr Danielsons motion icke heller i denna

del må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 15 Mars 1883.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation:

af Herr Leivin: ))I första delen af motionen, eller den del som afser

upphäfvande af § 7 i Kongl. förordningen om stängselskyldighet den

21 December 1857, öfverensstämmer min mening icke med pluralitetens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

inom Utskottet. Enligt samma § har den, som med egor möter kronopark

eller annan skog och mark, som står under kronans omedelbara

vård, ej rätt att af kronan fordra deltagande i stängsel, der kronan ej

sjelf fordrar att stängas skall. Deraf följer att, i händelse kronan med

sin skog möter annans skog, utmark eller beteshage, egaren af sistnämnda

mark, om han vill hafva stängsel i skilnaden, får ensam uppsätta

den. Ändamålet med hägnad i egoskilnad är, enligt författningens

ord, att den skall tjena till ömsesidigt skydd mot skada af hemdjur;

och, såsom jag förmodar, kan anledningen dertill att enskild skogsegare

betagits stängselvitsord mot kronan icke vara annan än den, att kronan

på sina skogar icke eger hemdjur, mot hvilka skydd erfordras. Dervid

vill jag likväl erinra, att i vårt land finnas många enskilde skogsegare,

de der icke låta hemdjur beta på skogarne, hvilket oaktadt samme skogsegare,

om egaren af angränsande skog så fordrar, äro pligtige att med

honom deltaga i hägnads uppsättande. Denne skogsegare, fastän hägnad

till skydd mot skada af hans hemdjur icke erfordras, får sålunda

icke tillgodonjuta samma rätt, som under lika förhållande tillerkänts

kronan. Jag anser detta icke vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande.

Kronan för sina skogar bör, såsom mig synes, i allt likställas

med den enskilde skogsegaren. Der, enligt författningens allmänna

grunder, hägnadsskyldighet åligger denne, bör likadan skyldighet

också gälla för kronan. Någon våda förefinnes enligt min tanke icke

i borttagandet af den kronan medgifna friheten. Det kan icke vara

svårare för kronan än för den enskilde att draga bördan af den i lag

bestämda hägnadsskyldighet. I norra landsdelarne af riket, der kronoskogarne

äro af största omfattning, med långt utsträckta egoskilnader,

lärer, såsom jag föreställer mig, den angränsande enskilde skogsegaren

icke utan i mycket sällsynta fall fordra uppsättande af hägnad, hvaraf

tungan faller på honom sjelf lika mycket som på kronan.

Dessa nu anförda skäl jemte dem, som motionären sjelf andragit,

tala, såsom mig synes, till fyllest för hans yrkande om upphäfvande af

§ 7 mom. 1 af ifrågavarande Kongl. förordning. Som yrkandet icke

går vidare, anser jag dock, eftersom, med borttagande af mom. 1, följande

mom. 2 förlorar all betydelse, äfven senare momentet bör ur

författningen utgå.»

Herrar Widmark och Smedberg hafva begärt få här antecknadt, att

de icke deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.