Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta förslag om ändrad lagstiftning angående tillsättning af presterliga tjenstår Lag-Utskottet har från Andra Kammaren fått till sig hänvisade sex särskilda. inom Kammaren väckta motioner om ändrad lagstiftning angående tillsättning af presterliga tjenster.

1883-04-03 · 56 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 52 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1883:23, Utlåtande, i anledning af väckta förslag om ändrad lagstiftning angående tillsättning af presterliga tjenstår Lag-Utskottet har från Andra Kammaren fått till sig hänvisade sex särskilda. inom Kammaren väckta motioner om ändrad lagstiftning angående tillsättning af presterliga tjenster.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

1

N:o 23.

Ant till Riksd. Kansli den 4 April 1883, kl. 8 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta förslag om ändrad

lagstiftning angående tillsättning af presterliga tjenstår

Lag-Utskottet har från Andra Kammaren fått till sig hänvisade sex

särskilda. inom Kammaren väckta motioner om ändrad lagstiftning angående

tillsättning af presterliga tjenster.

Af dessa motioner är den af Herr Erik Westin afgifna (II, 24) den

mest omfattande.

Motionären har, med några ändringar, å nyo framlagt det Förslag

till förordning angående tillsättning af presterliga tjenster, om hvars

antagande Lag-Utskottet vid 1879 års riksdag, efter behandling af Kongl.

Maj:ts i ärendet till Riksdagen aflåtna proposition, hemstälde i sitt då

afgifna utlåtande N:o 4.

Motionären säger, att ehuru stora och vigtiga frågor komme att

mer än vanligt taga nu innevarande Riksdags uppmärksamhet i anspråk,

hvilket gjorde det önskvärdt att till en annan gång undanskjuta andra

frågor, så utgjorde dock den omständighet, att allmänt kyrkomöte komme

att under året sammanträda, anledning för honom att nu framkomma

med sitt förslag. Att en förändring i våra presterliga befordringslagar

af behofvet påkallades, vore allmänt kändt och erkändt. Både regering,

riksdag och kyrkomöte hade också arbetat på frågans lösning, ehuru

olika meningar om sättet hittills orsakat, att den ännu vore olöst. Frågans

vigt och betydelse för vårt kyrkliga församlingslif gjorde dock, att

den icke kunde eller finge falla, utan måste återkomma, till dess den

vunnit sin lösning. Både presten, församlingen och den enskilde för
Bih.

till Riksd. Prot. 1883. 7 Sami. 77 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

samlingsmedlemmen suckade under det oefterrättlighetstillstånd, som nu

vore rådande i fråga om tillsättande af själasörjare, och motsage med

längtan en sakernas bättre ordning. Lagstiftaren måste derför ännu en

gång göra ett försök att afhjelpa missförhållandena.

Det af motionären framlagda förordningsförslag är af följande lydelse:
-

Förslag

till förordning angående tillsättning af presterliga tjenster.

Med upphäfvande af Kongl. förordningen om prestval den 1 April

1843 samt af hvad kyrkolag med dertill hörande författningar i öfrigt

innehålla, stridande mot nedannämnda bestämmelser, förordnas som

följer:

§ 1.

1. Har ordinarie presterlig tjenst blifvit ledig, skall, der ej annorledes

stadgadt är, det domkapitel, under hvilket tjensten lyder, ofördröjligen

genom offentligt anslag kungöra densamma till ansökning, med utsättande

af dag då ansökningstiden går till ända.

2. Hvad i afseende på ansökningstid samt ansökningshandlingar och

deras inlemnande bör iakttagas, derom förordnar Konungen.

§ 2.

Inom trettio dagar efter den, då ansökningstid går till ända, skall

domkapitlet företaga de ingifna ansökningarna till granskning, pröfva de

sökandes behörighet och uppgöra förslag till tjenstens besättande.

§ 3.

1. Till presterlig tjenst njute prest befordringsrätt endast inom det

stift han tillhör, der icke vidsträcktare rätt är genom denna förordning

eller särskildt af Konungen honom meddelad.

2. Befordringsrätt till presterlig tjenst i Stockholm skall stå öppen

för hela rikets presterskap.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

3

§ 4.

År prest till embetsutöfning obehörig, må han ej på förslag uppföras

eller eljest till presterlig befordran komma i fråga.

§ 5.

Prest må ej, medan han innehar förslag till presterlig tjenst, eller

medan besvär, som han anfört öfver dylikt förslag, äro oafgjorda, uppföras

på förslag till annan presterlig tjenst.

§ 6.

1. Den, som är till komministers- eller kapellpredikantstjenst utnämnd,

men densamma icke tillträdt, vare ej behörig att på grund af

egen ansökan uppföras på förslag till annan sådan tjenst.

2. Kyrkoherde må ej på grund af egen ansökan uppföras på förslag

till presterlig tjenst, derest han icke vid ansökningstidens slut under

minst tre år, räknadt från tillträdet, innehaft den kyrkoherdetjenst, hvartill

han senast blef befordrad.

§ 7.

Till kyrkoherdetjenst må ej kallas eller på förslag uppföras den,

som icke uppnått trettio års ålder, utan Konungen gifver der lof till.

§ 8.

Ej må domkapitlet till presterlig tjenst utnämna eller på förslag

dertill uppföra annan än den, som pröfvas ega den förmåga och de egenskaper,

hvilka för tjenstens nöjaktiga bestridande erfordras.

§ 9.

Sedan de sökandes behörighet till den lediga tjensten blifvit pröfvad,

uppföre domkapitlet bland dem, som förklarats behörige, på förslaget

tre, efter som de framför andre och sins emellan finnas i förtjenst

och skicklighet ega företräde; och bör dervid tagas i betraktande såväl

det nit, det allvar och den skicklighet, hvarmed sökande skött det kall,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

honom i kyrkans eller läroverkens tjenst dittills varit anförtrodt, jemte

hans tjenstålder, som ock hans genom examina, utgifna skrifter eller

annorledes offentligen ådagalagda lärdom i teologiska ämnen. Aro sökande

jemgoda i teologiska insigter, må afseende fästas jemväl på lärdom

i andra kunskapsämnen, ådagalagd på sätt nu är sagdt.

§ 10.

1. Tjenstålder skall, lika för ordinarie och extra ordinarie befattning,

räknas efter tjenstgöringstid; dock att, då sökande för sjukdom

eller för teologiska studiers idkande eller profs afläggande eller för fullgörande

af offentligt uppdrag eller af annan dermed jemförlig anledning

fått åtnjuta tjenstledighet, den tid icke må vid tjenstårsberäkningen afdragas.

För tjenstgöring före fylda tjugutre år må tjenstår icke beräknas,

ej heller för mer än en tjenstebefattning, der sökanden flera sådana

samtidigt bestridt.

2. Vid bestämmandet af sökandes tjenstålder galle årsberäkning

såsom för presterlig tjenst äfven för notarie- och amanuenstjenster vid

domkapitlen, så ock för lärarebefattning, med hvilken sådan förmån är

eller varder af Konungen förenad. Filosofie doktorsgrad eller behörighet

dertill, genom aflagda prof förvärfvad vid något af rikets universitet,

räknas lika med tre presterliga tjenstår. Ej må någon såsom tjenstår

räkna sig till godo annan tid, än den, under hvilken han varit medlem

af svenska kyrkan.

§ 11-

Vid omröstning till förslag skall röstas om hvart förslagsrum särskild!,

från det första och vidare nedåt, och varde på hvart rum uppförd

den, som dertill erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna. Har

vid sådan omröstning icke någon erhållit mer än hälften af de afgifna

rösterna, skall ny omröstning anställas mellan de två, Indika högsta röstetalet

tillfallit. Hafva flera än två erhållit sådant röstetal, att företrädet

dem emellan är oafgjordt, då skall först mellan dem skiljas genom särskild

omröstning, hvarvid i händelse af lika röster ordförandens röst

gifver utslaget.

12.

I förslagsprotokollet skall för hvarje sökande upptagas ett kort sammandrag

af hans tjensteförteckning och jemväl utföras den tjenstålder,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

som han enligt domkapitlets pröfning lagligen egt vid ansökningstidens

utgång räkna sig till godo.

§ 13.

1. Hafva ej tre behöriga sökande sig anmält, utsätte domkapitlet

ny ansökningstid, hälften af den, som första gången förelädes, och hafva

de, som under första ansökningstiden inkommit och finnas behöriga, företräde

till förslaget.

2. Finnas ej heller efter andra ansökningstidens förlopp tre behöriga

sökande, skall domkapitlet på förslag uppföra den eller de sökande,

som sig anmält och pröfvas behörige, samt låta å kyrkostämma

inhemta vederbörande församlings yttrande, huruvida hon med det ofullständiga

förslaget åtnöjes. Förklarar sig församlingen med förslaget nöjd,

vidtage domkapitlet de åtgärder, som för tjenstens besättande ytterligare

erfordras. Har hvarken vid första eller andra ansökningstidens utgång

behörig sökande sig anmält, eller nöjes församlingen icke åt ofullständigt

förslag, anmäle domkapitlet förhållandet hos Konungen och afbide

hans beslut.

§ 14.

Prest må ej afsåga sig förslag, hvarå han blifvit uppförd, utan så

är, att han, efter det han tjensten sökte, vunnit annan befordran eller

domkapitlet pröfvar honom vara af sjukdom eller annan orsak ur stånd

att den sökta tjensten bestrida.

§ 15.

Har, innan val egt rum, någon af de föreslagna blifvit obehörig att

på förslag uppföras, varde han från förslaget skild.

§ 16.

Har, innan val egt rum, någon af de föreslagna med döden afgått

eller fått förslaget sig afsåga eller blifvit från förslaget skild, anslås ett

rum på förslaget till ansökning ledigt, och förfares vidare som i § 13

sägs; skolande, der någon förut förslaget sökt, men ej blifvit derå uppförd,

hans då ingifna ansökning icke utan att han densamma uttryckligen

förnyat komma under pröfning, ej heller den omständigheten, att

han förut sökt, berättiga honom till företräde framför senare sökande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

La g-Utskottets Utlåtande N:o 23.

17.

1. Sedan förslag vunnit laga kraft, eller deröfver anförda besvär

blifvit slutligen afgjorda, skola de föreslagna, hvar på sin dag, i ordning

efter deras rum på förslaget, vid högmessogudstjenst aflägga prof med

predikande och altartjenst i den kyrka, vid hvilken ledigheten är, eller,

om flera kyrkor under tjensten lyda, och domkapitlet icke annorlunda

bestämmer, i moderkyrkan. År med den lediga tjensten förenad skyldighet

att på samma sön- eller högtidsdag förrätta gudstjenst i mer än

en kyrka, bestämme domkapitlet om prbf i två kyrkor afläggas skola.

2. Ej må profpredikant, om annan prest är att tillgå, i församling

der han aflägger prof utföra annan presterlig förrättning än här är sagdt.

§ 18.

År prest, som blifvit på förslag uppförd, i fält eller på embetets

vägnar eller i offentligt uppdrag utrikes stadd, och kan han förty icke

till profs afläggande sig inställa, vare dock behörig att vid valet komma

under omröstning.

§ 19.

Varder någon af de på förslaget uppförda af sjukdom eller annat

laga förfall hindrad att å utsatt dag aflägga prof, göre derom ofördröjligen

anmälan hos domkapitlet. År han fortfarande af laga förfall hindrad

att anmäla sig till prof inom nittio dagar från den förelagda profdagen,

må han utan afläggande af prof komma under omröstning. Har

den uteblifne ej anmält förfall, som af domkapitlet godkännes, må han

kunna af domkapitlet från förslaget skiljas.

§ 20.

Har, efter det profdagar varit för de föreslagna utsatta, sökande

blifvit i den ordning, som i § 16 sägs, på förslaget uppförd, förelägge

domkapitlet honom särskild profdag. Lag samma vare, om den, som af

laga förfall varit hindrad att på förelagd dag aflägga prof, inom den i

näst föregående § föreskrift^ tid dertill sig anmält.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

l‘ag- Utskottets Utlåtande N:o 23.

§ 21.

Ej må tjenstgöring anvisas prest i pastorat, der han söker presterlig

tjenst. År han förut der anstäld, då må han kunna med den tjenstgöring

fortfara.

§ 22.

Söndagen efter sista profdagen vare frågodag. Då skall valförrättaren

vid sammanträde med församlingens röstegande ledamöter det förestående

valet bereda på sätt här nedan sägs.

§ 23.

Valförrättare förordnas af domkapitlet. Till valnotarie, som å frågooch

valdag förer protokoll, utser valförrättaren lämplig person. Ej må den

vara valförrättare eller valnotarie, som är med någon af de på förslaget

uppförda i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt allmän lag utgör

jäf mot domare, ej heller röstegande, så vida han ej sin röst nedlägger.

§ 24.

1. Anföres eller yppar sig eljest på frågodag mot valförrättaren

jäf, som han finner lagligt, uppskjutes förrättningen till dess domkapitlet

om ny frågodag och annan valförrättare förordnat.

2. Varder valnotarie på laga skäl jäfvad, skall valförrättaren dertill

på stället utse annan lämplig man, som ojäfvig är.

§ 25.

1. Styrkes på frågodag, att profdagarna ej blifvit behörigen kungjorda

eller att förelagdt prof icke fullgjorts, eller att föreslagen prestman

dött eller är till förslaget obehörig vorden, uppskjutes frågodagsförrättningen,

och ankomme det på domkapitlet att vidtaga den åtgärd,

som med denna förordning öfverensstämmer.

2. Visas att frågodagssammanträdet icke blifvit vederbörligen kungjordt,

utsätte valförrättaren ny frågodag till annan söndag.

§ 26.

1. Rösträtt vid prestval tillkommer en hvar, som i församling, der

sådant val skall anställas, eger rättighet att i kyrkostämmas öfverlägg
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2-3.

ningar och beslut deltaga; och galle vid valet i afseende på röstberäkning

samt rösträtts utöfning och öfverlåtande på annan person hvad för

kyrkostämma är stadgadt; dock med den jemkning i församling å landet,

att icke någon må med rösträtt i valet deltaga för större röstetal,

än som motsvarar en femtiondedel af församlingens hela röstetal å kyrkostämma.

Uppkommer vid den beräkning af rösträtt bråktal, skall det''

bortfalla.

2. För prestval skall särskild vallängd upprättas och på frågodagen

justeras. Anmärkning mot vallängden skall, för att kunna komma under

pröfning, vid justeringen på frågodagen göras af röstägande eller

dess fullmäktig. Öfver gjord anmärkning beslute valförrättaren. Gillar

han den, varde vallängden derefter rättad. Ivan väckt fråga om rättelse

eller tillägg i vallängden ej då utredas, varde den till valdagen uppskjuten.

3. I afseende på rösträtt vid prestval i stad, för hvilken särskild

röstgrund vid dylika val blifvit eller, på framställning af vederbörande

kyrkostämma, varder af Konungen faststäld, skall gälla hvad derom är

eller, på kyrkostämmans framställning, blifver af Konungen förordnadt.

Lag samma vare i fråga om särskild röstgrund vid prestval i pastorat,

som omfattar både stads- och landsförsamling, så ock om vallängd vid

prestval i Stockholm.

§ 27.

1. På frågodag för beredande af val till kyrkoherdetjenst ege församlingen,

om hon det önskar, begära att uppgifven prestman skall såsom

fjerde hofpredikant på förslaget uppföras, och må fråga härom väckas

allenast af den, som i den justerade vallängden upptagen och sjelf

tillstädes är. Begäres till annan , presterlig tjenst fjerde profpredikant,

varde frågan ej upptagen.

2. År frågan så väckt, som nu sagdt är, då skall genom omröstning

utrönas, huruvida församlingen äskar-fjerde profpredikant. Bifaller

församlingen det derom väckta förslag med den röstöfvervigt, hvarom i

nästföljande moment stadgas, och är endast en prestman uppgifven, vare

han till fjerde profpredikant begärd. Åro två eller flere prestman uppgifne,

anställes ny omröstning till utrönande, hvilken af dem skall till

fjerde profpredikant begäras. Omröstningen skall öppet verkställas och

må endast den rösta, som jemlikt mom. 1 behörig är att i frågan talan

föra. Hvar röstandes mening varde för en röst räknad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

3. Har vid sådan omröstning, då fråga är om kyrkoherdetjenst,

hvars tillsättning är Konungen förbehållen, mera än hälften af de i omröstningen

deltagande, och, då fråga är om konsistoriel kyrkoherdetjenst,

mera än hälften af hela antalet af de i den justerade vallängden uppförde

röstberättigade förenat sig att till fjerde profpredikant begära

samme prestman, uppskjutes förrättningen, till dess domkapitlet vidare

förordnat. I annat fall vare frågan om fjerde profpredikant förfallen.

4. Har församling till fjerde profpredikant begärt prestman, som

på grund af § 3 eller eljest är obehörig att på förslaget uppföras eller

vägrar att församlingens kallelse efterkomma, då skall domkapitlet afslå

församlingens begäran. Har beslutet derom vunnit laga kraft, vare frågan

om fjerde profpredikant förfallen. Dör, innan val är hållet, begärd

fjerde profpredikant, som behörig var, eller förlorar han innan den tid behörighet,

som han på frågodagen hade, stånde församlingen öppet att kalla

annan fjerde profpredikant.

5. Förekommer ej skäl, som nu är sagdt, till afslag på församlingens

begäran, uppföre domkapitlet den, som till fjerde profpredikant

begärd blifvit, på förslaget, och utfärde, sedan beslutet vunnit laga kraft,

till honom kallelse att på förelagd dag aflägga prof som i § 20°sägs.

§ 28.

Öfver valförrättarens åtgärd till valets beredning må besvär ej anföras

utan i sammanhang med besvär öfver valförrättningen.

§ 29.

1. Prestval skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter

frågodagen. Kan det ej ske, bestämma domkapitlet annan dag?

2. Visas på valdagen, att valet ej blifvit behörigen utlyst,* utsatte

valförrättaren ny valdag till annan söndag.

§ 30.

Valet skall öppet verkställas och i öfrigt sålunda, att valförrättaren

uppropar de röstegandes namn i den ordning, hvari de i den justerade

vallängden förekomma. _ Vid uppropet framträda till valbordet en hvar

väljande för sig, att sin röst på någon af de föreslagna afgifva. År

röstegandes namn två gånger uppropadt, utan att han sjelf eller ombud

för honom framträdt och röst afgifvit, hafve då sin rösträtt förlorat.

Bih. till Riksd. Prof. 1883. 7 Sami. 17 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

§ 31.

Hvad yttermera utöfver föreskrifterna i §§ 17—30 i afseende å profpredikanters

missiverande, frågodagsförrättning och val iakttagas bör,,

derom förordnar Konungen.

§ 32.

1. Besvär öfver frågodagsförrättning och prestval må anföras endast

af röstegande eller af prestman, som vid valet varit stäld under omröstning,

och skola vid talans förlust till domkapitlet ingifvas sist före

klockan tolf å tjugonde dagen efter valdagen, den likväl oräknad, eller

om helgdag då infaller, på nästföljande söckendag.

2. Besvären skola innehålla bestämd uppgift ej mindre om hvad

som utgör föremål för klagan, än äfven om de vittnen och andra bevis,

som till stöd för densamma åberopas; och må afseende å besvären ej

fästas i de delar, der dessa föreskrifter icke blifvit iakttagna.

§ 33.

Pröfvar domkapitlet, i anledning af anförda besvär öfver prestval,

nödigt att vittnen höras må, skall dervid förfaras på sätt i allmänhet

angående vittnesförhör i de vid domkapitlet anhängiggjorda mål är

stadgadt.

§ 34.

1. Finnes vid pröfning af anförda besvär öfver prestval, att valförrättaren

varit jäfvig eller eljest obehörig, eller att vallängden ej blifvit

justerad -eller att upprop af de röstegande vid valet ej skett, eller att

valförrättaren icke iakttagit hvad i §§ 25, 27 och 29 stadgas, vare valet

ogildt och förordne domkapitlet om nytt val.

2. Har röst afgifvits af obehörig person, eller någon af de i röstlängden

upptagna icke blifvit vid valet uppropad, eller rösträtt blifvit

någon olagligen vägrad, och har valets utgång kunnat af någon af dessa

omständigheter bero, vare valet ogildt.

3. Är röst, som afgifvits af behörig person, för högt eller för lågt

beräknad, göre domkapitlet rättelse i röstberäkningen.

4. Innefatta besvären anmärkning emot behörigen justerad vallängd,

må de i denna del icke till pröfning upptagas, derest ej mot det

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

beslut af valförrättare!!, hvaröfver klagan föres, missnöje blifvit anmäldt

till det protokoll, som innehåller beslutet.

§ 35.

1. Varder vid prestval röst afgifven, som genom köp, hot, tubbande

eller annat olaga medel vunnen är, eller tillhör någon, den der

i valet obehörigen verkat, den röst vare ogild.

2. Anföras besvär öfver prestval på den i denna § omförmälda

grund, bör vid äfventyr, som i § 32 mom. 2 sägs, vid besvären fogas

bevis, att åtal för brottet blifvit väckt vid allmän domstol. Pröfvar

domkapitlet valet vara af åtalets utgång beroende, uppskjutes besvärens

pröfning, intill dess slutlig dom i brottmålet fallit. Eljest varde de

genast afslagna.

§ 36.

Der besvär öfver prestval icke anföres, må af domkapitlet anmärkning

mot valåtgärderna ej göras; dock varde, der vallängden utvisar

felaktig sammanräkning af rösterna, denna af domkapitlet rättad. Andras

derigenom valets utgång, kungöre domkapitlet det församlingen

med anvisning att inom den i § 32 föreskrift^ tid, räknadt från den

dag kungörandet skedde, den dagen likväl oräknad, sig hos domkapitlet

öfver valet besvära.

§ 37.

Är till konsistoriel prestlägenhet val hållet, men fullmakt ej utfärdad,

och finnes, att den, som undfått de flesta rösterna, blifvit till

förslag obehörig eller aflidit eller fått förslaget sig afsäga, varde tjensten

till ny ansökning kungjord. Är han satt under åtal, på hvars

utgång beror, om han må vara till förslag obehörig, skall med fullmaktens

utfärdande anstå, till dess öfver åtalet slutligen dömdt är.

§ 38.

År till regal kyrkoherdetjenst val hållet, och inträffar att den, som

vid sådant val kommit under omröstning, blifvit, innan valhandlingarne

äro till Konungen insända, till förslag obehörig, varde han från förslaget

skild; skolande i sådant fall, äfvensom om någon af de föreslagna blifvit

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottet# Utlåtande N:o 23.

stäld under åtal, som i § 37 sägs, eller efter valet afl!dit eller fått förslaget

sig afsåga, domkapitlet utan förslagets fyllande vid handlingarnasinsändande

till Konungen härom göra anmälan.

§ 39.

V ill någon, som vid valet icke erhållit de flesta rösterna, från förslaget

afgå, göre derom ansökning hos Konungen.

§ 40.

1. Den, som vid val till konsistoriel prestlägenhet erhållit de flesta

rösterna, skall af domkapitlet förses med fullmakt å tjensten, der ej fall

inträffar, hvarom i denna förordning annorlunda stadgas. Har vid valet

högsta röstetal tillfallit flera, som voro under omröstning, skall den

anses vald, hvilken de flesta rösterna efter hufvudtalet tillfallit. Finnes

äfven efter sådan beräkning högsta röstetal hafva tillfallit flera, namne

domkapitlet till tjensten den bland dessa, som pröfvas dertill mest

lämplig. Har vid valet icke någon röstegande afgifvit röst, välje domkapitlet

bland de föreslagna som nyss är sagdt.

2. Fullmakt utfärdas af domkapitlet och dateras den dag valet

vunnit laga kraft eller deröfver anförda besvär blifvit slutligen afgjorda.

t

§ 41.

Sedan val till regal kyrkoherdetjenst vunnit laga kraft, insände domkapitlet

ofördröjligen till Konungen samtliga ansöknings- och valhandlingar

samt förslagsprotokollet. Har vid valet icke någon röstegande

afgifvit röst, då må protokoll derom i valhandlings ställe insändas.

§ 42.

Regal kyrkoherdetjenst inom hvilket stift som helst må kunna utan

förslag sökas af prest, som är till kyrkoherdetjenst behörig och innehar

lärarebefattning, hvarmed rätt till årsberäkning såsom för presterlig

tjenst är förenad, eller af Konungen fått sig sådan ansökningsrätt särskild

förunnad. Enahanda rätt tillkomme ock tjenstgörande hofpredikant,

som fullgjort hvad författningarna föreskrifva för behörighet till kyrkoherdetjenst.

Hvar och när sökande, som här sägs, må sig anmäla, derom

förordnar Konungen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

13

§ 43.

, Kyrkoherdetjenst i pastorat, som är anslaget till prebende, tillsattesi

och genom tillsättningen af den tjenst, hvilken pastoratet såsom prebende

åtföljer.

§ 44.

År någon särskild rätt eller förmån i fråga om tillsättning af prest

församling eller enskild person försäkrad, eller äro i afseende på domkapitlets

förfarande vid tillsättning af vissa kyrkoherde-, komministerseller

kapellpredikantsbefattningär särskilda bestämmelser af Konungen

meddelade, galle hvad derom är eller blifver af Konungen stadgadt.°

§ 45.

1- Om tillsättning af presterlig tjenst vid krigsmakten, utländsk

beskickning, fängelse eller hospital lände till efterrättelse hvad Konungen

förordnar.

2. Med tillsättning af presterlig tjenst, som vid sjukhus eller ock

vid bruk, fabrik eller annat verk må vara inrättad eller med Konungens

tillstånd inrättas, gånge efter hvad om tillsättning af hvar särskild sådan

tjenst vederbörligen stadgas.

§ 46.

1. Denna förordning skall till efterrättelse gälla från och med den

1 Januari 18

2. Med tillsättande af presterlig tjenst, som då är till ansökning

kungjord, bör förfaras efter hittills gällande lag.

3. En hvar, som, då denna förordning träder i tillämpning, är, utöfver

hvad i förordningen stadgas, berättigad att för befordran till presterlig

tjenst räkna tjenstår, eller att utan förslag hos Konungen söka

regala pastorat, skall för sin person vid den rätt bibehållas sådan den

honom efter dittills gällande stadganden tillkom.

Öfriga fem motioner hafva ett mera begränsadt syftemål och afse

endast ändrade grunder för rösträtten vid prestval.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

I sådant hänseende föreslå:

Herrar Joll. Andersson från Baltorp och J. M. Svensson (II, 8 och 29):

»att nu gällande förordning om prestval på landet måtte så förändras,

att grunden till rösträtt vid prestval måtte beräknas efter det fyrktal,

som är gällande vid kyrkostämma, dock med den inskränkning, att

ingen må ega beräkna flere röster än en tiondedel af församlingens hela

röstetal, samt att ingen efter fullmakt får utöfva rösträtt för mer än en

röstberättigad, hvilkens rätt jemväl underkastas enahanda begränsning

till en tiondedel»;

Herr Anders Bengtsson (II, 20), det »Riksdagen för sin del ville besluta,

,

att vid prestval rösträtten beräknas efter samma grund som för

kyrkostämma är bestämd, likväl med förbehåll att icke någon eger utöfva

rösträtt för mera än högst en tjugondedel af pastoratets eller församlingens

hela röstetal, samt att ingen får på grund af fullmakt utöfva

rösträtt för mera än eu röstberättigad»;

Herr P. Näsman, med hvilken herr P. Westman instämt (II, 28):

»att nu gällande Kongl. förordning om prestval den 1 April 1843

§ 16 af art. 5 måtte upphäfvas och dermed i samband stående paragrafer

undergå nödig förändring i öfverensstämmelse med här nedan angifna

förslag till röstgrund. Rösträtt vid prestval ege en hvar svenska

statskyrkan tillhörig, för sig sjelf mantalsskrifven person, som uppnått

myndig ålder; hvarje sådan ege en röst, oafsedt den skatt han betalar;

dessutom tillkommer rösträtt en hvar, som i församlingen, der sådant

val skall anställas, eger rättighet att i kyrkostämmans öfverläggningar

och beslut deltaga, samt galle i öfrigt vid valet, i afseende på röstberäkning

samt rösträtts utöfning och öfverlåtande på annan person, hvad

för kyrkostämma är stadgadt, dock med den jemkning i församling å

landet, att rösträtt, som tillkommer någon för jordbruksfastighet, icke

må utsträckas till högre röstetal, än som svarar mot en tiondedel och

för annan fastighet och öfriga beskattningsföremål icke till högre röstetal,

än som svarar mot en femtiondedel af församlingens hela röstetal å

kyrkostämma. Uppkommer vid denna beräkning af rösträtt bråktal, skall

det bortfalla»;

och anhålla motionärerna, att Lag-Utskottet, till hvilket motionen

torde remitteras, måtte göra de ändringar och tillägg, som för frågans

lösning anses erforderliga;

samt Herr J. Smedberg (II, 64):

»att Riksdagen, med ändring af nu gällande stadganden angående

valrätt och röstberäkning vid prestval, måtte för sin del besluta följande:

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

»l:o. Vid prestval på landet ege, med den inskränkning Kongl. förordningen

om kyrkostämma stadgar, en hvar, som till presterskapets

aflöning bidrager, rösträtt i förhållande till den afgift, hvarmed han,

enligt behörigen godkänd debiterings- och uppbördslängd, till samma

aflöning bidrager; och beräknas en röst för afgift af till och med en

krona, två röster för afgift öfver en till och med två kronor, tre röster

för afgift öfver två till och med tre kronor, o. s. v.; dock att ingen

eger utöfva rösträtt för större antal röster än det, som motsvarar en

femtiondedel af det röstetal, som, enligt den på grund af uppbördslängden

upprättade röstlängden, belöper sig på hela församlingen, eller

i något fall ega mer än ett hundra röster; och galle i öfrigt för rösträtts

utöfvande och öfverlåtande på annor man hvad i kyrko- och kommunalstämmoförordningarna

stadgas.

»2:o. Vallängden upprättas i två exemplar af pastor i församlingen

i samråd med de för uppbörd af presterskapets löner antagne uppbördsman,

och bör uti särskilda kolumner upptaga: den röstberättigades namn

och hemvist; summan af det eller de belopp, för hvilket han till presterskapets

aflöning näst före valet blifvit debiterad; det på grund deraf

uppkommande röstetal; det enligt föregående moment reducerade röstetalet;

samt slutligen för anteckning af de afgifna rösterna jemte en

kolumn för anteckningar om den, som på grund af fullmakt eller af

annan anledning egt vid valet röster.

»Denna längd, bestyrkt med pastors och uppbördsinäns underskrifter,

bör minst åtta dagar före frågodagsförrättningen tillställas valförrättaren

och sedan å frågodagen justeras och förses med anteckning om

de anmärkningar, som dervid förekommit, och hvilka ändringar deruti

blifvit beslutade, som jemväl uti protokollet upptagas»;

och anhåller sistnämnde motionär att, derest dessa allmänna grunder

godkännas, Lag-Utskottet måtte närmare bestämma redaktionen samt

föreslå de ändringar och tillägg i öfriga delar af nu gällande prestvalsförordning,

som kunna erfordras.

Samme motionär anför såsom skäl till sitt förslag, att, ehuru flere

motioner redan blifvit väckta, afseende ändring i nu gällande stadganden

om valrätt och röstberäkning vid prestval, han likväl — för att

sätta Riksdagen i tillfälle att taga under ompröfning, huruvida icke jemväl

andra grunder än de, som uti de redan afgifna motionerna vore

angifna, borde antagas för sagda val- och rösträtts utöfvande — ansett

sig föranlåten framställa sitt förslag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 23.

Öfver samtliga nu omförmälda framställningar afgifver härmed Utskottet

i ett sammanhang utlåtande.

Vid handläggningen af detta ärende har Utskottet förnämligast fäst

sig vid de uti detsamma förekommande hufvudfrågor, nemligen om

grunderna för upprättande af förslag till presterliga tjenster och om upphörande

af pastoratens nuvarande klassifikation, om rösträtten och röstgrunden

vid prestval, samt om rättigheten att kalla fjerde profpredikant.

I.

19 kap. åf 1686 års kyrkolag stadgar i 7 §, att, vid kyrkoherdeledighet

i konsistoriella gäll, församlingen väl finge välja kyrkoherde, men

att, om valet folie på någon, som icke vore »dess värdigare», samt biskopen

funne, att i stiftet vore andra, hvilka för sin lärdom, långliga

tjenst, goda gåfvor och skicklighet borde framför den, som församlingen

åstundade, med befordran ihågkommas, och hvilka om sig hade godt

vittnesbörd och gåfve säkert hopp derom, att församlingen genom dem

skulle märkligen kunna uppbyggas och förkofras, församlingen borde i

det-, som skäligt vore och till dess bästa lände, låta rätta sig och åtnöjas

med biskopens och konsistoriets förordning; samt att, om någon

församling försummade att i rätt tid för biskopen »andraga sin nödtorft»,

denne egde för dem utse en tjenlig, god och trogen kyrkoherde, tagandes

med sina kapitelsmän för sig anteckningen på de äldste, lärdaste

och bäst förtjente skolbetjente, krigsprester och kapellaner i stiftet, som

väntade efter laglig kallelse till bättre lägenhet, och skulle af dem föreslå

en eller två, som beqvämligast pröfvades att företräda det lediga

rummet, hvilka skulle profpredika, hvarefter församlingens samtycke och

ordentliga kallelse skulle inhemtas; samt uti 9 §, att »om kapellaners tillsättande

skall fuller biskopen och kapitlet tillitas, emedan de bäst känna

personernas skicklighet och gåfvor, samt veta besked om deras framsteg

i studier», dock borde nödvändigt församlingens val och kallelse föregå,

samt äfven kyrkoherdens samtycke och votum ej förbigås, så vidt det

pröfvades vara skäligt; och ehuru enligt samma kapitels 10 § Kongl.

Maj:t ville med regula gäll förse dem, som med lärdom, tjenst och arbete,

helst vid akademier, gymnasier och skolor samt vid hof- och krigsstaten

gjort sig om »Guds församling och det gemena bästa väl förtjente»,

ålades likväl vederbörande biskop att, då ett regalt gäll blefve ledigt,

inkomma med förslag på dem, som han visste vara till sådana lägenheter

skickliga och värdiga; men derjemte lemnades församlingen den fri
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 23.

heten, i underdånighet att begära en eller annan, som hon förmenade

vara dertill beqväm, och som förtjenade att hos Kongl. Maj:t komma i

nådigt anseende.

Af dessa stadganden framgår, att på samma gång lärdom och långvarig

tjenst borde af domkapitlen vid presterliga befordringar tagas i

betraktande, sä skulle ock hufvudsakligt afseende fästas ä den skicklighet,

som i synnerhet kunde lända församlingen till uppbyggelse och förkofran,

en egenskap, som icke alltid är förenad med lärdom, och hvarom

långvarig tjenst ej heller förvissar.

Den uti kyrkolagen domkapitlen förbehålla rätt att under vissa förhållanden

direkt ingripa i valet bortföll dock snart, och domkapitlen

erhöllo i stället rättigheten att föreslå de personer, emellan hvilkå val

skulle af församlingarna anställas. Derigenom begränsades valrätten, på

samma gång domkapitlen sattes i tillfälle att fortfarande utöfva inflytande

på de presterliga befordringarna.

Genom presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723 utvidgades

församlingens rättigheter i afseende på tillsättandet af de regala pastoraten

så, att hon fick yttra sig öfver de af domkapitlen föreslagna. Dessa

skulle profpredika, och församlingen derefter bland dem eller andra på sitt

förslag uppföra tre. Så väl domkapitlets förslag som församlingens, det

senare åtföljdt af domkapitlets påminnelser, skulle härefter till Konungen

insändas.

Gränsen mellan församlingens och kyrkostyrelsens befogenhet, som

i dessa bestämmelser icke alltid kan med full tydlighet urskiljas, uppdrogs

skarpare genom förordningen angående prestval den 5 Juni

1739. Denna författning lägger uttryckligen domkapitlets förslag till

grund för tillsättningsåtgärderna och bestämmer de föreslagnas antal

till tre. Sedan dessa hållit profpredikningar, inträdde vid regala pastorat

församlingens rätt att, i fall hon ej åtnöjdes med de af domkapitlet

föreslagna, »begära ännu en till att låta höra sig» och att sedan af dessa

fyra genom val utse tre, hvilka skulle hos Kongl. Maj:t af domkapitlet

föreslås. Var gället konsistoriel^ motsvarades denna rättighet af eu

annan, som sedermera bortfallit, nemligen den att hos Kongl. Ma:jt,anföra

besvär öfver förslag, med hvilket församlingen icke fann sig nöjd.

Med kapellansval skulle förhållas såsom med kyrkoherdeval i konsistoriel^

gäll. Lägges härtill, att endast fastighetsinnehafvare hade rösträtt,

och att denna på landet beräknades efter oförmedladt hemmantal, så

finner man redan i denna, förordning upptagna de grundbestämmelser,

hvilka sedermera allt intill vår tid varit gällande vid tillsättning af presterliga

tjenster inom svenska kyrkan.

Bill. till Riksd. Prof. 1883. 7 Sami. 11 Haft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Genom dessa bestämmelser hade nu förslaget blifvit af vigt så väl

för församlingen som för de befordringssökande, och till följd deraf

blefvo grunderna för detta föremål för särskild uppmärksamhet samt

genom Kongl. Maj:is nådiga cirkulärbref till samtliga konsistorierna i

riket om vidtagande af några sådana mått och steg, som må befordra

göda egenskaper i lärostånd^, den 21 Augusti 1786 närmare bestämda.

Nämnda nådiga bref stadgar nemligen, bland annat: i 7 §, att vid folkslags

upprättande till kyrkoherde-lägenheter skulle det åligga konsistorium

att först och . främst hafva afseende på de sökandes gudsfruktan sann

ett dygdigt och stadigt uppförande; att i öfrigt endast förtjenst och

skicklighet gåfve den ena företrädet framför den andra; att det borde

skattas för skicklighet, att sökanden egde lärdom och de kunskaper, som

till sysslans fullkomliga bestridande fordrades, samt för förtjenst, att han

med kännedom, nit och försigtighet skött det kall, honom varit anförtrodt,

och såmedelst gjort sig förtjent af vidare befordran; att lärdom

skulle utrönas af examina, disputations-akter, föreläsningar samt utgifna

skrifter, dock att, om en vida yngre, som beständigt haft tillfälle att

obehindradt sköta sina studier, skulle synas i kunskaper öfvergå en

äldre, som väl också egde mogen lärdom och ofriga goda egenskaper,

men hvilken måst använda sin tid på utöfningen af en mödosam tjenst

och således ej hunnit uppnå eu lika vidsträckt lärdom, den senares arbete

och erfarenhet skulle så jemföras med den förres beläsenhet, att,

å ena sidanrej måtte saknas uppmuntran till nyttiga vetenskapers allvarliga

skötsel, men, å den andra, ej heller skicklige män afskräcka att ingå

i arbetsamma och mindre lönande beställningar vid undervisningsverket

och församlingen; — i 8 §, att emellan dem, som vore hvarannan jemlika

i förtjenst och skicklighet, den tid, som på verklig tjenstgöring varit

använd, skulle blifva grund till förslagsrättigheten; ■— samt i 10 §, att

vid upprättande af förslag till kapellans- och andra sådana beställningar

de tre, som hade de flesta tjenståren, borde föreslås.

Då emellertid 9 § .i detta Kongl. bref stadgade, att, ehuru icke

allenast domkyrkor och andra större församlingar i riket borde förses

med sådane män, de der för särdeles lärdom och skicklighet gjort sig i

det allmänna kände, utan ock i öfrigt ej andra än prester af verklig

förtjenst varda till kyrkolägenheter i allmänhet befordrande, domkapitlen

likväl skulle vid tillsättning af de minsta och svagaste pastoraten mindre

strängt förfara i de förhör, som borde föregå förslaget, och fästa större

afseende vid tjenstår, var härmed första antydningen gifven om en

pastoratens indelning i klasser efter löneinkomsten. Under de närmast

derpå följande åren började ock en dylik klassifikation införas inom vissa

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

stift, och genom Kongl. brefvet den 22 Mars 1798 förordnades, med anledning

af hvad 9 § i nådiga skrifvelsen den 21 Augusti 1786 innehölle,

till förekommande af tvifvelsmål om pastoratens verkliga godhet och

beskaffenhet, det skulle konsistorierna i hvarje stift, der sådant ej redan

skett, efter presterskapets hörande deröfver vid infallande prestmöten,

upprätta behörigen klassificerade förteckningar på derstädes varande

pastorat.

Detta Kongl. bref bestämde icke sjelft klassernas antal, men hänvisningen

till 1786 års skrifvelse antyder, att de borde blifva tre, hvilket

stadfästades i de till förklaring af sist nämnda skrifvelse utfärdade Kongl.

brefven den 24 Januari 1811 och den 23 Juni 1813. Dessa Kongl. bref

angåfvo närmare de grunder, efter hvilka den högre skickligheten och

lärdomen skulle vid förslag till kyrkoherdelägenheter anses berättiga till

företräde framför tjenstårsmeriterna, och det sist nämnda brefvet sammanfattade

de befordringsgrunder, som skulle lända till efterrättelse,

sålunda: till de största pastoraten gåfve utmärkt lärdom ostridigt företräde;

tredje klassens pastorat skulle tillsättas på grund af årsberäkning

och kunna erhållas äfven af prester med svagare kunskaper; vid förslag

till andra klassens pastorat skulle den enas större kunskap mätas

mot den andras i tjensten ådagalagda skicklighet och genom en långvarigare

utöfning af prestembetet samlade förtjenster.

Någon modifikation härutinnan har emellertid blifvit införd genom

Kongl. eirkulärbrefvet den 31 Maj 1867, hvaruti, med anledning af Rikets

Ständers underdåniga skrifvelse den 20 Juni 1866, dels förklaras, »att

den genom Kongl. eirkulärbrefvet den 21 Augusti 1786 konsistorierna

meddelade föreskrift att vid upprättande af förslag till kyrkoherdelägenheter

hafva afseende icke allenast på de sökandes lärdom och tjenstålder,

utan äfven på den kännedom, nit och försigtighet, hvarmed de

skött dem förut anförtrodda kall, icke må anses hafva undergått förändring

genom senare i ämnet gifna författningar»; dels ock med ändring

af 10 § af samma Kongl. bref förordnas, att vid förslags upprättande

till kapellanstjenster och andra sådana beställningar enahanda skyldighet,

som i afseende på upprättande af förslag till kyrkoherdelägenheter, skall

konsistorierna åligga.

Ofvan anmärkta objektivt bestämbara grunder äro likväl fortfarande

vid förslags upprättande hufvudsakligen afgörande, och Kyrkomötet har

i underdånig skrifvelse den 6 Oktober 1868 härom yttrat, att det ej torde

kunna förnekas, att domkapitlen, oaktadt deras genom nyss anmärkta

Kongl. bref något vidgade pröfningsrätt, likväl genom de ännu gällande

befordringslagarna funnit sig föranlåtna på förslagen uppföra prestman,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

hvilka, ehuru ingen anmärkning skett eller kunnat ske mot den kännedom,

nit och skicklighet, de under föregående embetsförvaltning ådagalagt,

likväl saknade eller i ringa mån besutte den kraft och öfriga gåfvor,

som till tjenstens bestridande erfordrades; hvarföre Kyrkomötet i underdånighet

hemstälde, att, intill dess, till följd af Kyrkomötets i skrifvelsen

innefattade begäran, ny förordning kunde blifva utfärdad angående grunds1,

ma för presterlig befordran, det måtte i behörig ordning blifva förordnadt,

att, vid upprättande af förslag till konsistoriella pastorat, öfvervägande

lärdom eller tjensteår väl måtte i dittills gällande ordning gifva

företräde, dock endast till första förslagsrummen, men att, hvad anginge

andra och tredje förslagsrummen, det skulle åligga domkapitlen att hufvudsakligen

göra afseende å de sökandes genom föregående embetsförvaltning

ådagalagda skicklighet och lämplighet för den ifrågavarande

tjenstens bestridande.

Denna Kyrkomötets skrifvelse öfverlemnades till den för revision af

1686 års kyrkolag förordnade komité, hvilken i sitt den ''2 Oktober 1873

afgifna förslag till kyrkolag, beträffande nu föreliggande fråga, föreslagit,

att domkapitlet icke må till presterlig tjenst utnämna eller på förslag

dertill uppföra annan än den, som pröfvas ega den förmåga, som för

tjenstens nöjaktiga bestridande erfordras; att i öfrigt såsom befordringsskäl,

efter hvilka mellan sökande skiljas skall, gälla lärdom och förtjenst;

att lärdom skall omfatta teologiska kunskapsämnen och vara genom utgifva

skrifter af vetenskapligt värde, aflagda examina eller annorledes

offentligen ådagalagd, dock att, vid lika teologiska insigter, afseende må

fästas jemväl på lärdom i andra kunskapsämnen, ådagalagd på sätt förut

är sagdt; att sökandes förtjenst skall bedömas så väl efter tjenstadel’

som efter det nit och den skicklighet, hvarmed han skött det kall, honom

i kyrkans eller läroverkens tjenst dittills varit anförtrodt; att till

rättelse vid förefallande befordringar prest,orskapet inom hvart stift skall

vid prestmöte uppgöra förslag till pastoratens fördelning i två klasser,

sä att de förmånligare komma i första, de öfriga i andra klassen, hvilket

förslag, åtföljdt af domkapitlets deröfver afgifna yttrande, till Konungens

pröfning och stadfästelse öfverlemna»; att, då förslag till kyrkoherdetjenst

i pastorat af första klassen upprättas, de sökande skola vara till

företräde berättigade i den ordning, hvari de genom högre grad af lärdom

sig framför medsökande utmärkt, men att, om sökande anses i lärdom

jemngoda, förtjenst skall afgöra företrädet dem emellan; att vid

upprättande af förslag till kyrkoherdetjenst i pastorat af andra klassen

öfvervägande afseende skall göras på de sökandes förtjenst och förslagsrätten

derefter bestämmas, men att, om sökande pröfvas i förtjenst jemn
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

goda, företrädet dem emellan skall efter deras lärdom afgöras; samt

slutligen att i öfrigt till presterlig tjenst, hvartill förslag skall af domkapitlet

upprättas, företrädet de sökande emellan skall bestämmas efter

deras förtjenst.

Detta sitt förslag har komitén så motiverat, att, huru välgrundade

komitén också ansett de nära till händig liggande anmärkningar, som

vanligen gjordes deremot, att gällande lagstiftning i sammanhang med

klassifikation af pastoraten stadgade olika grunder för bestätnmande af

förslagsrätten till pastorat af olika klass, komitén dock funnit betänkligheter

vid att framlägga ett förslag, som i detta afseende fullständigt

bröte med den bestående ordningen, hvilken redan vore gammal och

för nära sammanhängde med åtskilliga för vår kyrka egendomliga förhållanden

för att utan olägenhet kunna i grund omskapas. För att emellertid

i någon mån afhjelpa olägenheterna af närvarande förhållanden,

hade komitén i förslaget inskränkt pastoratklassernas antal till tvenne,

och ehuruväl i sammanhang dermed fortfarande föreskrefves, att olika

grunder skulle följas vid upprättande af förslag till pastorat inom hvardera

af de två klasserna, torde dock giltigheten af de anmärkningar,

som mot en dylik föreskrift kunde göras, i någon mån försvagas derigenom,

att komitén såsom allmän grundregel, hvilken i hvarje fall borde

följas, föreskrifvit, att ingen finge på förslag till någon presterlig tjenst

uppföras utan att ega den förmåga, som för tjenstlös nöjaktiga bestridande

erfordrades.

Utskottet vill i sammanhang härmed i minnet återföra behandlingen

i senare tiden af frågorna om den så kallade jus indigenatus samt om

prebendepastoraten.

I underdånig skrifvelse den 14 Maj 1867 uttalade Riksdagen, med

anledning af frågan om frihet för prestkandidater att vinna anställning

och varda ordinerade i hvilket stift, de helst åstundade, och

tillfälle till deras användande gåfves, den åsigt, att önskvärd t vore, det

rättigheten att söka prestsysslor öfver hela riket kunde hvarje prest

medgifvas, utan hänsyn till hvilket stift han tillhörde, hvadan Riksdagen

anhöll, det täcktes Kongl. Maj:t taga detta ärende i nådigt öfvervägande

och för Riksdagen framlägga förslag till de lagförändringar, som

för upphäfvande af den så kallade jus indigenatus kunde af Riksdagens

medverkan bero. Kyrkomötet, öfver denna Riksdagens hemställan hördt,

fäste uti underdånig skrifvelse den 1 Oktober 1868 uppmärksamheten

derå, att det hvarken för pimsten eller församlingsvården kunde vara

gagneligt, att för presterskapet i allmänhet utsigter öppnades till presterlig

befordran inom ett allt för stort område, alldenstund derigenom utan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

tvifvel transportsökandet skulle blifva vida allmännare, än nu vore händelsen;

att, då icke vore fråga om församlingarnas kallelserätt, utan om

presternes ansökningsrätt, genom rättigheten att söka prestsysslor öfver

hela riket fördelarne för presterskapet i sjelfva verket icke blefve större

än för närvarande, enär vid hvarje lägenhet ansökningarna, om de blefve

från hela riket tillåtna, skulle blifva i samma mån talrikare; att den

vigtiga kontinuiteten vid uppsigten från stiftsstyrelsernas sida öfver

prestera lära och lefverne skulle i väsentlig mån rubbas och i följ^l häraf

samma styrelser komma att sakna den närmare personliga kännedom

om presterskapet, hvilken, genom föreskriften att vid förslags upprättande

afseende skall fästas å personernas nit och försigtighet i embetets

handhafvande, vore af så synnerlig vigt och betydelse; och slutligen att

derigenom grunden för hela den närvarande stiftsindelningen blefve

rubbad och församlingarna möjligen kunde komma att till stor del betjenas

af församlingslärare, hvilka vore främmande för de särskilda orternas

egendomliga förhållanden; med afseende på hvilka olägenheter,

de der icke syntes motvägas af några synnerliga fördelar hvarken för

församlingarna eller presterskapet, Kyrkomötet förklarade sig icke kunna

lemna sitt samtycke till upphäfvande af jus indigenatus, så vidt dermed

afsåges medgifvande för hvarje prestman att söka prestsysslor öfver hela

riket, hvaremot Kyrkomötet biföll den af Riksdagen jemväl beslutade

förändring i afseende å rätt för prestkandidater att erhålla anställning i

hvithet stift de helst åstundade. Sedermera förordnade Kongl. Ma:jt, efter

framställning af 1876 års Riksdag och med allmänna Kyrkomötets samtycke,

under den 4 November 1876, att hvad lag och särskilda författningar

innehölle derom, att ej någon kunde vinna inträde i prestembetet

inom annat stift, än der han vore född, skulle upphöra att vara gällande.

Beträffande prebendepastoraten, så har Kongl. Maj:t, efter anhållan

af Rikets Ständer, att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, om

icke de ännu återstående prebendepastoraten kunde, i den mån innehafvarne

afginge, indragas mot ersättning åt vederbörande för de löneinkomster,

som från dessa pastorat utginge, samt efter inhemtande af

yttrande af allmänna Kyrkomötet, som dervid, under viss förutsättning i

fråga om vilkor för behörighet till teologiska lärarebefattningar vid universiteten

och allmänna läroverken, förklarat sig tillstyrka bifall till

Rikets Ständers anhållan, att de ännu återstående prebendepastoraten

måtte indragas, genom cirkulärbref den 28 April 1882 förordnat, att

hvar och en, som dädanefter utnämndes till innehafvare af embete eller

tjenst, hvarmed enligt gällande bestämmelser prebendepastorat vore förenadt,

skulle vara skyldig att, om och när Kongl. Maj:t så beslutade, pre
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 23. 28

bendepastoratet afträda mot fyllnad i den med embetet eller tjensten

förenade lön till belopp, hvartill inkomsten af prebendepastoratet funnes

i lönestat upptagen eller vid lönereglering beräknad. Till upplysning

om antalet pastorat af olika slag inom de särskilda stiften får Utskottet

hänvisa till bifogade uppgifter (se Bilagan).

I föregående utlåtanden i ämnet har Utskottet yttrat, att ofvan angifva,

al kyrkolagskomitén föreslagna modifikationer af de nu gällande

bestämmelser om grunderna för förslags sättande till presterliga befattningar,

om än innebärande lika många förbättringar, dock icke vore af

någon mera genomgripande beskaffenhet, samt att, då komitén i allt

hufvudsakligt stält sig på den bestående lagstiftningens ståndpunkt, äfven

mot komiténs förslag de anmärkningar qvarstode, som med fog kunde

göras mot det sätt, på hvilket upprättandet af dylikt förslag för närvarande

vore ordnadt. Utskottet har ock dervid anfört, hurusom af nu gällande

lagstiftning framginge, det man ansett de presterliga lägenheterna

vara snarare en uppmuntran till inhemtande af lärdom och belöning för

"jorda tjenster än ett fält för lärarens och själasörjarens verksamhet och

derför varit mera betänkt på att genom lag skydda de sökandes rätt än

befordra församlingarnas gagn och bästa. Ty icke kunde väl påstås, att

en församling, sota gåfve sin pastor stora inkomster, hade mera behof

af en lärd själasörjare än en mindre, och icke heller att en liten församling

hade mera behof af den erfarenhet, som en långvarig tjenstgöring

medförde, än en stor församling. Lärdomsförtjenster utgjorde

ingen ovilkorlig säkerhet för att den, som innehade dem, vore en lämplig

och passande själasörjare; och sä vida som ålder i tjenst ej vore

identisk med duglighet, så vida som fastmer den tid inträffade, då den

förra med den med åren åtföljande bräcklighet snarare minskade och

förtoge den senare, så blefve denna befordringsgrund, om ej sämre, dock

ingalunda bättre än den förstnämnda. Dessa befordringslagar ledde

också, enligt hvad erfarenheten ofta gifvit vid handen, derhän, att församlingarna,

utan tillbörligt afseende på deras särskilda behof, blefve

med själasörjare försedda. Den ena församlingen kunde ofta mera än

den andra, till följd af särskilda omständigheter, beroende dels af religiösa

rörelser inom församlingen, dels ock åf materiella förhållanden,

såsom församlingens vidsträckthet, invecklad kyrklig ekonomi och dylikt,

kräfva en sådan kraftfull verksamhet af dess själasörjare, som icke kunde

förväntas vare sig af den, hvilken hufvudsakligen åt studier egnat sitt

föregående lif, eller af den, hvilken, ofta under tärande näringsbekymmer,

förnött sin mannaålders kraft inom den inskränktare verksamhetskretsen

af ett sacellani eller en kapellförsamling.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Utskottet, som fortfarande omfattar dessa åsigter, och, lika med

hvad vid föregående handläggning af frågan Kongl. Maj:t och Högsta

Domstolens fleste ledamöter yttrat, finner, att, då Regeringsformens 28 §

såsom allmänna befordringsgrunder vid tillsättande af embeten uppställer

förtjenst och skicklighet, det ej låter sig försvara att för presterliga

tjenster i allmänhet eller för vissa slag af dem uppställa andra befordringsgrunder,

kan sålunda icke annat än tillstyrka hvad Herr Westin

beträffande grunderna för upprättande af förslag till presterliga tjenster

och upphörande af pastoratens nuvarande klassifikation föreslagit.

II.

Hvad angår röstgrunden vid prestval, så är densamma för närvarande

genom 16 § i förordningen om prestval den 1 April 1843 sålunda

bestämd, att, med undantag för städerna, hvilka hafva att följa

den för hvarje ort stadgade grund, rösträttighet beräknas efter fast egendom

och allmänna utskylder, särdeles ecklesiastika, som deraf utgå, hvadan

eu hel röst beräknas för hvarje helt oförmedladt mantal, en för

hvarje masugn, för hvarje stångjernshärd, äfvensom för två kniphamrar

tillsammans, likaså vid messingsbruk en röst för hvarje brännugn och

vid glasbruk för två glaspottor. För spikhamrar, qvarnar samt alla andra

särskilda lägenheter och inrättningar bestämmes rösträttigheten efter

deras grundränta, eller, der sådan ej är åsatt, efter taxeringsvärdet, jemfördt

med medelvärdet på hemman i församlingen.

Man har temligen länge varit ense derom, att en dylik röstberäkning

icke vidare är hållbar. Men beträffande grunderna för den röstberäkning,

som skulle sättas i stället, hafva meningarne delat sig. De

olika meningarne torde kunna hänföras under tvenne hufvudklasser, de,

som'' hylla personlighetsprincipen och de, som hylla skattegrunclen. Då

den rena personlighetsprincipen, huru tilltalande den än må vara för den

kristliga känslan af allas likhet inför'' Gud och af allas gemensamma religiösa

behof, icke torde kunna komma att, åtminstone i den närmaste

framtiden, tillämpas, har man påyrkat en s. k. förstärkt personlighetsprincip,

enligt hvilken en röstberättigad skulle ega en röst för egen

person och dessutom en för hvarje hos honom mantalsskrifven, till den

evangelisk-lutherska kyrkan hörande person, hvilken icke sjelf egde rättighet

att i valet deltaga. Nämnda s. k. förstärkta personlighetsprincip

synes hvila på samma grund, som den rena personlighetsprincipen,

och har derföre fått å sig öfverflyttade sympatierna för denna; men

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Utskottet vill anmärka, hurusom man med densamma skulle bygga

röstberäkningsgrunden vid prestval på de i allmänhet skiftande och

särskilt för närvarande till förändring föreslagna bestämmelserna i

mantalsskrifningsförordningen, och hurusom med skäl torde kunna betviflas,

om denna princip i sin tillämpning beträffande t. ex. större

egendomsegare eller större fabrikanter och industriidkare, hos hvilka ofta

ett mycket stort antal icke å kyrkostämma röstberättigade personer äro

mantalsskrifne, skulle tillfredsställa förväntningarna. Skatte grunden återstår

således, och den kan naturligen på mångahanda sätt modifieras.

Om en ren tillämpning af den samma beträffande fastighet anhöllo Rikets

Ständer i sin underdåniga skrifvelse af den 18 Juni 1866. Rikets

Ständer anförde, att mot det stadgade röstberäkningssättet hos Rikets

Ständer åtskilliga anmärkningar blifvit framstälda, på grund hvaraf

yrkats förändrade föreskrifter i detta hänseende. De klagomål, som mot

nämnda röstberäkningssätt försports, rörde hufvudsaligen de missförhållanden

mellan de enligt lag röstberättigade, till hvilka den antagna

grunden för utöfvande af rösträtt i tillämpningen ledde, samt det tidsödande

räknebesvär, som af röstberäkningssättet förorsakades vederbörande

valförrättare. Att dessa klagomål ej fördes utan skäl, kunde

icke vara tvifvel underkastadt, då man kände, dels att hemmantalet, i

synnerhet det oförmedlade, icke utgjorde någon lämplig grund för bestämmande

af kommunala rättigheter och skyldigheter, dels ock att, till

följd af den på senare tid långt utsträckta hemmansklyfningen, flertalet

af de vid prestval i allmänhet afgifna röster utgjordes af brutna tal,

hvilkas skyndsamma och tillförlitliga hopsummerande fordrade en räknefärdighet,

som icke alltid finge hos valförrättaren förutsättas. Dessa

olägenheter kunde dock otvifvelaktigt aflijelpas och röstberäkningsgrunden

bestämmas i mera öfverensstämmelse med kommunallagarna, än för

närvarande egde rum, utan att någon väsentlig rubbning i bestående

förhållanden behöfde ske. Rikets Ständer ansågo nemligen, att, derest

såsom röstberäkningsgrund vid prestval, så väl för jordbruks- som andra

fastigheter, bestämdes fastigheternas taxeringsvärde och desamma derefter

åsatt fyrktal, all anledning till skälig klagan skulle blifva undanröjd.

Derigenom skulle rösträttigheten blifva jemnare och mera rättvist

fördelad samt äfven deras fordringar, hvilka ville hafva rösträtten lämpad

efter det större eller mindre bidrag, man lemnade till presterskapets

aflöning, i möjligaste måtto tillfredsställas, på samma gång som all nödig

enkelhet vid röstsummeringen blefve valförrättarne beredd. Med anledning

häraf anhöllo Rikets Ständer i underdånighet, det Ivongl. Maj:t

täcktes, med ändring af Ivongl. förordningen om prestval den 1 April

Bih.. Ull JRiksd. Prot. 1883. 7 Sami. 11 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 .Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

1843, i nåder förordna, att rösträtt vid dylikt val så väl för jordbrukssom

andra fastigheter, hvilkas innehafvande, enligt ofvan nämnda nådiga

förordning, berättigade till deltagande i valet, skulle utgöras efter fastigheternas

taxeringsvärde och de samma i enlighet dermed åsatt fyrktal.

Enligt detta förslag skulle sålunda rösträtt fortfarande som förut

endast ega rum som för fastighet, men beräknas efter fyrktal eller efter

samma grund, som för rösträtt å kyrkostämma finnes stadgad. Samma

grundtanke eller fyrktalet såsom röstgrund genomgår samtliga nu afgifna

motioner, med undantag af Herr Smedbergs. Alla de motionärer, som antagit

denna röstgrund, hafva dock ansett rösträtten böra hafva en relativ

begränsning och följaktligen föreslagit ett relativt röstmaximum.

Herrar Joh. Andersson och J. M. Svensson hafva satt detta till en tiondedel,

Herr Anders Bengtsson till en tjugondedel, Herr Westin till en femtiondedel

samt Herrar Näsman och P. Westman — som, oafsedt rösträtten

efter fyrktal, vilja gifva hvarje svenska statskyrkan tillhörig, för sig

sjelf mantalsskrifven person, som uppnått myndig ålder, en röst för

rösträtt, som tillkommer någon för jordbruksfastighet, till en tiondedel

och för annan fastighet och öfriga beskattningsföremål till en jemtiondedel;

allt af församlingens hela röstetal å kyrkostämma.

Slutligen har Herr Smedberg påyrkat, att rösträtt vid prestval skall

tillkomma en hvar, som till presterskapets aflöning bidrager, i förhållande

till den afgift, han enligt behörigen godkänd debiterings- och

uppbördslängd till bestridande af aflöningen erlägger.

Denna sist nämnda röstgrund kan Utskottet icke förorda. Det må

väl vara sant, att i allmänna angelägenheter inflytandet å deras afr

görande bör stå i förhållande till uppoffringarna, men detta gäller dock

ingalunda obetingadt i fråga om val och allra minst i fråga om prestval.

En dylik röstgrund skulle ock, i en tid, då man på alla områden

sträfvar efter att så vidt möjligt utjemna förhållandena å olika, trakter

af landet, i och för prestval skapa snart sagdt lika många speciallagar,

som det gifves olikartade prestlönekonventioner, göra rösträtten beroende

af dessa för viss tid och utan hänsigt till det användande, som

nu är i fråga, faststälda konventioner samt dymedelst skapa mångfaldiga

missförhållanden och svårigheter, hvilka senare icke skulle blifva

minst beträffande de, låt vara ej så många, pastorat, i hvilka äldre konventioner

fortfarande äro i tillämpning.

Enligt Utskottets tanke bör man derför i denna fråga, i likhet med

öfrige motionärer, bygga på den allmänna, redan öfver hela landet .gällande

kyrkostämmoförordningens grund samt, om än icke utan vissa,

s. 27 Kontrollera mot PDF

JjCig-Utskottets Utlåtande N:o 23.

27

till och med stora, modifikationer, för rösträtt vid prestval antaga samma

grunder, som för rösträtt å kyrkostämma.

Hvad angår de modifikationer, fyrktalet härvid bör undergå, hafva,

såsom ofvan är nämndt, de olika rnotionärerne framstält olika förslag.

Utskottet vill här derjemte erinra om, hurusom, vid 1879 års riksdag,

ej mindre Kongl. Maj:t än Utskottet, uti de då afgifna förslag i ämnet,

ansett jernkningen beträffande församling å landet böra innefatta, att

rösträtt, som tillkomme någon för andra beskattningsföremål än fastighet,

icke iinge åtnjutas för mera än en femtedel af det röstetal, hvilket

eljest bort tillkomma honom enligt den för omröstning å kyrkostämma

gällande röstgrund, och att icke heller någon finge med rösträtt, hvarom

nu är sagdt, i valet deltaga för större röstetal, än som motsvarade en

femtiondedel af församlingens hela röstetal å kyrkostämma. Till denna

jemkning ansluter sig äfven nuvarande Lag-Utskott, dock så, att ordet

»fastighet» utbytes mot »jordbruksfastighet», och att följaktligen det endast

blifver för jordbruksfastighet, som rösträtten å kyrkostämma kommer

att, utan vare sig allmän reduktion eller något faststäldt relativt

eller absolut maximum, i sin fulla utsträckning gälla äfven beträffande

prestval. Visserligen komma härigenom egare af jordbruksfastighet å

landet i allmänhet att utöfva ett ganska stort inflytande å prestvalen,

men det torde icke heller kunna anses obilligt, att, då fastighetsegarne

hittills varit de enda röstberättigade samt hufvudsakligen aflöna presterskapet,

man åtminstone åt egare af jordbruksfastighet, som onekligen

representera det mest stadigvarande intresset, lemnar rösträtt för hela

fyrktalet. Det bör ej heller förbises, att, då om rösträtts utöfning skall

gälla hvad för kyrkostämma är stadgadt, för fastighet, som innehafves

af landbo eller arrendator, innehafvaren skall rösta, samt att denna rösträtt

icke ens genom särskild öfverenskommelse kan jordegaren förbehållas;

och då nu de flesta stora jordegendomar äro i sin helhet eller

delvis upplåtna åt landbor, blir sålunda den på egendomen belöpande

rösträtt fördelad å många särskilda personer.

Enär de industriella verk och inrättningar, med hvilka annan fastighet

än jordbruksfastighet är förenad, icke kunna anses representera ett

lika stadigvarande intresse som jordbruksfastighet, utan oftast äro med

afseende å sin, af verksamhetens omfång bestämda, betydelse för kommunen

ja, med afseende å sin tillvaro beroende af föränderliga konjunkturer,

men'' deras egare, då konjunkturerna voro gynsamma, i många församlingar

skulle komma att, ''till följd af dåvarande höga taxeringsvärden,

å prestval utöfva ett inflytande, som — ingalunda betingadt af förhållandena,

betraktade under en längre följd af år skulle kunna i

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

hög grad förminska, om icke tillintetgöra öfrige röstegandes berättigade

inflytande, har Utskottet funnit äfven beträffande dessa, likasom beträffande

Ofri ga beskattningsföremål, rösträtten böra inskränkas till en femtedel

af fyrktalet.

Nedsättningen af rösträtten till en femtedel för alla andra beskattningsföremål

än jordbruksfastighet kan visserligen förefalla väl stor,

men Utskottet har icke bort lemna obeaktadt, att de personer, hvilka

en dylik nedsättning drabbar, icke i synnerlig mån bidraga till prestera

aflöning och, hvad beträffar andra beskattningsföremål än fastighet, icke

förut egt någon rösträtt vid prestval, samt att vid en så stor öfvergång

i sättet för tillsättande af presterliga tjenster, som förslaget i ofri "t

onekligen innebär, nödig försigtighet torde föreskrifva, att icke på en

gång allt för mycket bryta med alla i nu ifrågavarande hänseende bestående

förhållanden. Då emellertid äfven med denna nedsättning till

en femtedel af rösträtten för andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet

i flere församlingar ett fåtal röstegande ändock skulle blifva

de ensamt bestämmande, har det ansetts erforderligt att derjemte bestämma

ett relativt röstmaximum af en femtiondedel af kommunens

hela röstetal å kyrkostämma.

III.

Hvad angår frågan om rätt att kalla fjerde profpredikant, så har Herr

Westin föreslagit, att sådan rätt skulle tillerkännas ej mindre konsistoriella

än regala församlingar, men vara begränsad till de fall, då fråga

vore om besättande af kyrkoherdetjenst.

Fyrfaldiga gånger hafva på senare tiden konsistoriella församlingar

hos Kongl. Maj:t anhållit, att han måtte, i uppkommen ledighet, utnämna

kyrkoherde i pastoratet i den för tillsättning af kyrkoherde i

regala gäll stadgade ordning, och några gånger har Kongl. Maj:t ock

bifallit en dylik anhållan, nemligen beträffande kyrkoherdetjensterna i

Norrtelje församling (bifall den 12 Februari 1869; utnämning genom

Kongl. fullmakt den 21 Oktober 1869) och i Södra Rörums och Häglinge

församlingar (bifall den 17 Mars 1870; utnämning genom Kongl.

fullmakt den 9 Januari 1871). På särskilda ansökningar har ock rättighet

lemnats församlingar att vid besättande af komministerstjenst kalla

fjerde profpredikant, såsom beträffande den nybildade komministerstjensten

i Gullabo församling af Torsås konsistoriella gäll och de flesta komministraturerna

i Stockholm.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Om några bevis erfordrades å ett hos de konsistoriel^ församlingarna

kändt behof att få kalla fjerde profpredikant, så utgöra dylika

ansökningar sådana bevis; och Utskottet anser, att detta allt starkare

och starkare framträdande behof, som allt mera tager karakteren af en

berättigad fordran, måste, för kyrkans egen skull, i en snar framtid tillfredsställas,

åtminstone hvad beträffar kyrkoherdetjenster.

Om ock Utskottet till fullo behjertar de många talande skäl, som

kunna anföras för att utsträcka församlings rätt att kalla fjerde profpredikant

till alla presterliga tjenster, finner Utskottet dock försigtigast

vara att, såsom Herr Westin föreslår, för närvarande stanna vid utsträckning

af denna rätt till kyrkoherdebefattningarna i konsistoriella

gäll.

Enligt vår kyrkoförfattnings grunder bör eller kan emellertid den

särskilda . församlingen icke tänkas såsom något för sig helt och hållet

sjelfständigt och fristående, utan måste uppfattas såsom en lem i kyrkokroppen,

såsom ett organ för det inom kyrkan rådande kyrkliga lifvet,

och äfven kyrkostyrelsen bör derför hafva något inflytande i fråga om

tillsättningen af den särskilda församlingens herde och härigenom äfven

ega något medel att i sin mån å församlingen inverka i sådan rigtning,

att genom tillsättningen tillgodoses församlingens särskilda behof, hvilken

i samma mån som det är stort, icke kan af församlingen sjelf eller

dess majoritet alltid fullt rigtigt uppskattas. Det har derför varit en

vår lutherska kyrkoförfattning genomgående grundsats, den der ännu

synes hafva stora skäl för sig, att, beträffande presterliga tjenster, förslagsrätten

och utnämningsrätten icke böra vara förenade hos samma

kyrkliga myndighet eller korporation. Detta skulle dock med antagande

af Herr Westins förslag blifva fallet, derest konsistoriel församling skulle

ega både att kalla fjerde profpredikant och att, sedan han, på grund

af denna församlingens kallelse, blifvit jemte öfrige förut föreslagna å

förslaget uppförd, bland de sålunda föreslagna — om ock efter annan

röstgrund än vid kallelsen — sjelf utse en, och troligen fjerde profpredikanten,

till sin kyrkoherde. Utskottet har till följd häraf ansett

sig böra föreslå, att, beträffande kyrkoherdetjenst i konsistorielt gäll,

församlingens begäran af fjerde profpredikant skall anses innebära, att

hon, så vidt angår tillsättande för den gången af den lediga kyrkoherdetjensten,

eftergifver den henne eljest tillkommande rätt att vid

valet utkora en af de tre på förslaget uppförda samt, derest den till

fjerde profpredikant kallade prestmannen antager kallelsen och, af domkapitlet

alltså å förslaget uppförd, vid valet blifvit stäld under omröstning,

hänskjuter till Konungen, hvilken ju är svenska kyrkans högste

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

La g-Utskottets Utlåtande N:o 23.

styresman, att af de först å förslaget uppförda och fjerde profpredikanten

utnämna den, som pröfvas skickligast och mest förtjent.

Då, derest äfven i dessa fall extra ansökningsrätt skulle ega rum,

få konsistoriella församlingar torde komma att begagna den på sådana

vilkor dem lemnade rätten att kalla fjerde profpredikant, hvilken rätt

ock då kunde blifva, i förhållande till den rätt beträffande tillsättning

af sin kyrkoherde, de för närvarande ega, ganska illusorisk, har Utskottet

funnit Konungen vid sin utnämningsrätt böra vara bunden, inom de

å förslaget uppförda, d. v. s. de ursprungligen derå af domkapitlet uppsatta

och den sedermera på grund af församlingens kallelse derå uppförde

fjerde profpredikanten.

Fråga har visserligen uppstått, huruvida nu ifrågavarande stadgande

står i öfverensstämmelse med 30 § Regeringsformen, som innehåller, att

de så kallade konsistoriella gäll skola vara vid deras valrätt bibehållna;

men Utskottet uppfattar för sin del nämnda bestämmelse såsom hufvudsakligen

afseende att bevara de kosistoriella gällens valfrihet mot obehöriga

ingrepp från konungamaktens sida, men ingalunda så, att, om

en konsistoriel församling — i fullt medvetande af att genom denna

åtgärd utnämningsrätten inom förslaget öfvergår till Konungen skulle

besluta att till fjerde profpredikant begära prestman utom. förslag, och

Konungen, på grund af församlingens sålunda med stor majoritet åt honom

för den gången öfverlåtna rätt, skulle utnämna till kyrkoherdetjensten,

detta skulle vara stridande mot nämnda paragrafs vare sig ordalydelse

eller andemening. Med en dylik sträng bokstafstolkning skulle

man ock komma derhän, att förklara äfven bstäm.melsen i § 40 af

förevarande förslag om rätt för domkapitlet att i visst fall välja innehafvare

af konsistoriel kyrkoherdetjenst stridande mot 30 § Regeringsformen,

likasom ock på samma anmärkning all fråga om fjerde profpredikant

i fråga om kyrkoherdetjenst i konsistoriella gäll skulle böra

förfalla, då härigenom enligt denna uppfattning obehörig inskränkning

skulle ske i minoritetens rätt.

Enär Utskottet, i likhet med motionären, icke utsträckt rätten att

kalla fjerde profpredikant till komministers- och kapellpredikantsbefa.ttningar,

erfordras i § 13 mom. 2 särskilda bestämmelser om de skiljaktiga

följder, som, beträffande olika presterliga fenster, församlings

förklarande, att hon åtnöjes med ofullständigt förslag, skall anses beträffande

tjenstens besättande medföra.

Då stadgandet i § 5 derom, att prest ej må, medan han innehar

förslag till presterlig tjenst, uppföras på förslag till annan presterlig

tjenst, tydligen afser äfven den prestman, som enligt § 27 mom. 5

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

blifvit på grund af församlings kallelse till fjerde profpredikant å förslag

uppförd, torde i § 14 äfven erfordras tydlig bestämmelse, som, beträffande

den begränsade rätten att afsåga sig förslag, innan val egt

rum, likställer prestman, som såsom fjerde profpredikant blifvit å förslag

uppförd, med den prestman, som annars blifvit satt å det af domkapitlet

först upprättade förslag.

Med anledning af hvad Utskottet nu anfört och då beträffande frågor,

som jemförelsevis kunna anses som detaljfrågor, Utskottet instämmer

uti Herr Westins, med Kongl. Maj:ts och Lag-Utskottets år 1879 afgifna

lika lydande förslag, och endast på några få ställen vidtagit jemkningar

i redaktionen, får Utskottet, med anledning af Herrar Westins,

Joh. Anderssons och J. M. Svenssons, Anders Bengtssons samt P. Näsmans

och P. Wrestmans afgifna motioner, hemställa,

1) att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag

angående tillsättning af presterliga tjenster.

Med upphäfvande af förordningen om prestval den

1 April 1843 samt af hvad kyrkolag med dertill hörande

författningar i öfrigt innehålla stridande mot

nedannämnda bestämmelser, förordnas som följer:

§ I
1.

Har ordinarie presterlig tjenst blifvit ledig,

skall, der ej annorlunda stadgadt är, det domkapitel,

under hvilket tjensten lyder, ofördröjligen genom offentligt

anslag kungöra densamma till ansökning ledig, med

utsättande af den tid, inom hvilken ansökning ärna till

densamma skola vara ingifna.

2. Hvad i afseende på ansökningstid samt ansökningshandlingar

och deras inlemnande bör iakttagas,

derom förordnar Konungen.

§ 2.

Inom trettio dagar efter den, då ansökningstid

gatt till ända, skall domkapitlet företaga de ingifna

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

ansökningarna till granskning, pröfva de sökandes behörighet

och uppgöra förslag till tjenstens besättande.

§ 3.

1. Till presterlig tjenst njute prest befordringsrätt

endast inom det stift, han tillhör, der icke vidsträcktare

rätt är genom denna lag eller särskildt af

Konungen honom meddelad.

2. Befordringsrätt till presterlig tjenst i Stockholm

skall stå öppen för hela rikets presterskap.

§ 4.

Är prest till embetsutöfning obehörig, må han ej

på förslag uppföras eller eljest till presterlig befordran

komma i fråga.

§ 5.

Prest må ej, medan han innehar förslag till presterlig

tjenst, eller medan besvär, som han anfört öfver

dylikt förslag, äro oafgjorda, uppföras på förslag

till annan presterlig tjenst.

§ 3.

1. Den, som är till komministers- eller kapellpredikantstjenst

utnämnd, men densamma icke tillträdt,

vare ej behörig att på grund af egen ansökan

uppföras på förslag till annan sådan tjenst.

2. Kyrkoherde må ej på grund af egen ansökan

uppföras på förslag till presterlig tjenst, derest han

icke vid ansökningstidens slut under minst tre år, räknadt

från tillträdet, innehaft den kyrkoherdetjenst,

hvartill han senast blef befordrad.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

33

§ 7.

Till kyrkoherdetjenst må ej kallas eller på förslag

uppföras den, som icke uppnått trettio års ålder, utan

Konungen gifver der lof till.

§ 8.

Ej må domkapitlet till presterlig tjenst utnämna

eller på förslag dertill uppföra annan än den, som pröfvas

ega den förmåga och de egenskaper, hvilka för

tjenst,ens nöjaktiga bestridande erfordras.

§ 9.

Sedan de sökandes behörighet till den lediga tjensten

blifvit pröfvad, uppföre domkapitlet bland dem,

som förklarats behörige, på förslaget tre, efter som

de framför andre och sins emellan finnas i förtjenst

och skicklighet ega företräde; och bör dervid tagas i

betraktande såväl det nit, det allvar och den skicklighet,

hvarmed sökande skött det kall, honom i kyrkans

eller läroverkens tjenst dittills varit anförtrodt, jemte

hans tjenstålder, som ock hans genom examina, utgifna

skrifter eller annorledes offentligen ådagalagda lärdom

i teologiska ämnen. Aro sökande jemngoda i teologiska

insigter, må afseende fästas jemväl på lärdom i *

andra kunskapsämnen, ådagalagd på sätt nu är sagdt.

§ 10.

1. Tjenstålder skall, lika för ordinarie och extra

ordinarie befattning, räknas efter tjenstgöringstid; dock

att, då sökande för sjukdom eller för teologiska studiers

idkande eller profs afläggande eller för fullgörande

af offentligt uppdrag eller af annan dermed

jemförlig anledning fått åtnjuta tjenstledighet, den tid

icke må vid tjenstårsberäkningen afdragas. För tjenstgöring

före fy Ida tjugu tre år må tjenstår icke beräkBih.

till Riksd. Prof. 1883. 7 Sami. 17 Haft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

nas, ej heller för iller än en tjenstebefattning, der sökanden

flere sådana samtidigt bestridt.

2. Vid bestämmandet af sökandes tjenstålder galle

årsberäkning såsom för presterlig tjenst äfven för notarie-

och amanuenstjenster vid domkapitlen, så ock

för lärarebefattning, med hvilken sådan förmån är eller

varder af Ivonungen förenad. Filosofie doktorsgrad

eller behörighet dertill, genom aflagda prof förvärfvad

vid något af rikets universitet, räknas lika med tre

presterliga tjenstår. Ej må någon såsom tjenstår räkna

sig. till godo annan tid, än den, under hvilken han

varit medlem af svenska kyrkan.

§ 11-

Vid omröstning till förslag skall röstas om hvart

förslagsrum särskildt, från det första och vidare nedåt,

och varde på hvart rum uppförd den, som dertill erhållit

mer än hälften af de afgifna rösterna, klar vid

sådan omröstning icke någon erhållit mer än hälften

af de afgifna rösterna, skall ny omröstning anställas

mellan de två, hvilka högsta röstetalen tillfallit. Hafva

flere än två erhållit sådant röstetal, att företrädet dem

emellan är oafgjordt, då skall först mellan dem skiljas

genom särskild . omröstning. Falla vid sådan ny eller

särskild omröstning rösterna lika, gifver ordförandens röst

utslaget.

§ 12.

I förslagsprotokollet skall för hvarje sökande upptagas.

ett kort sammandrag af haris tjensteförteckning

och jemväl utföras den tjenstålder, som han enligt

domkapitlets profning egt vid ansökningstidens utgång

räkna sig till godo.

~ O

§ 13.

1. Hafva ej tre behörige sökande sig anmält, utsätte

domkapitlet ny ansökningstid, hälften af den, som

första gången förelädes, och hafve den eller de, som

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

under första ansökningstiden inkommit och finnas behörige,

företräde till förslaget.

2. b innas ej heller efter andra ansökningstidens

förlopp tre behörige sökande, skall domkapitlet på förslag

uppföra den eller de sökande, som sig anmält och

pröfvas behörige, samt låta å kyrkostämma inhemta

vederbörande församlings yttrande, huruvida hon med

det ofullständiga förslaget åtnöjes. Förklarar sig församlingen

med förslaget nöjd, och är fråga- om*komministers-

eller kapellpredikantstjenst samt ''endast eu å

förslaget uppförd, värde det förklarande lika med val

ansedt; är åter fråga om kyrkoherdetjenst, eller är o till

komministers- eller kapellpredikantstjenst, tvä ä förslaget

uppförda, vidtage domkapitlet i vanlig ordning de ''åtgärder,

som för tjenstlös besättande ytterligare erfordras.

Har hvarken vid första eller andra ansökningstidens

utgång behörig sökande sig anmält, eller nöjes

församlingen icke åt ofullständigt förslag, anmäle domkapitlet

förhållandet hos Konungen och afbide hans

beslut.

§ 14.

Prest må ej, innan val egt rum, afsäga sig förslag,

hvarå han blifvit uppförd, utan så är, att han, efter

det han tjensten sökte, eller, der lian, på sätt i § 21

sägs, blifvit af församlingen kallad till fjerde profpredikant,

efter det lian sådan kallelse antog, vunnit annan

befordran, eller domkapitlet pröfvar honom vara af

sjukdom eller annan orsak ur stånd att den sökta tjensten

bestrida.

§ 15.

Har, innan val egt rum, någon af de föreslagna

blifvit obehörig att på förslag uppföras, varde han af

domkapitlet från förslaget skild.

§ 16.

Har, innan val egt rum, någon af de föreslagna

med döden afgått eller fått förslaget sig afsäga eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

.Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

blifvit från förslaget skild, anslås ett rum på förslaget

till ansökning ledigt, och förfares vidare som i § 13

sägs; skolande, der någon förut förslaget sökt, men ej

blifvit derå uppförd, hans då ingifna ansökning icke,

utan att han densamma uttryckligen förnyat, komma

under pröfning, ej heller den omständigheten, att han

förut sökt, berättiga honom till företräde framför senare

sökande.

§ 17-

1. Sedan förslag vunnit laga kraft, eller deröfver

anförda besvär blifvit slutligen afgjorda, skola de föreslagna,

hvar på sin dag, i ordning efter deras rum på

förslaget, vid högmessogudstjenst aflägga prof med

predikande och altartjenst i församlingens kyrka, eller,

om tjensten omfattar flere församlingar, och domkapitlet

icke annorlunda bestämmer, i moderförsamlingens

kyrka. Är med den lediga tjensten förenad skyldighet

att på samma sön- eller högtidsdag förrätta gudstjenst

i mer än en kyrka, bestämme domkapitlet, om prof i

två kyrkor afläggas skola.

2. Ej må profpredikant, om annan prest är att

tillgå, i församling, der han aflägger prof, utföra annan

presterlig förrättning än här är sagdt.

§ 18.

Är prest, som blifvit på förslag uppförd, i fält

eller på embetets vägnar eller i offentligt uppdrag utrikes

stadd, och kan han förty icke till profs afläggande

sig inställa, vare dock behörig att vid valet

komma under omröstning.

§ 19-

Varder någon af de på förslaget uppförda af sjukdom

eller annat laga förfall hindrad att å utsatt dag

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

aflägga prof, göre derom ofördröjligen anmälan hos

domkapitlet. År han fortfarande af laga förfall hindrad

att anmäla sig till prof inom nittio dagar från

den förelagda profdagen, må han utan afläggande af

prof komma under omröstning. Har den uteblifne ej

anmält förfall, som af domkapitlet godkännes, må han

kunna af domkapitlet från förslaget skiljas.

§ 20.

Har, efter det profdagar varit för de föreslagna

utsatta, sökande blifvit i den ordning, som i § 16 sägs,

på förslaget uppförd, förelägge domkapitlet honom

särskild profdag. Lag samma vare, om den, som af

laga förfall varit hindrad att på förelagd dag aflägga

prof, inom den i näst föregående § föreskrifna tid dertill

sig anmält.

§ 21.

Ej må tjenstgöring anvisas prest i pastorat, der

han söker presterlig tjenst. År han förut der anstäld,

då må han kunna med tjenstgöring en fortfara.

§ 22.

Söndagen efter sista profdagen vare frågodag. Då

skall valförrättaren vid sammanträde med församlingens

röstegande ledamöter det förestående valet bereda

på sätt här nedan sägs.

§ 23.

Valförrättare förordnas af domkapitlet. Till valnotarie,

som å frågo- och valdag förer protokoll, utser

valförrättaren lämplig person. Ej må den vara valförrättare

eller valnotarie, som är med någon af de på

förslaget uppförda i den skyldskap eller det svågerlag,

som enligt allmän lag utgör jäf mot domare, ej

heller röstegande, så vida han ej sin röst nedlägger.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

§ 24.

1. Anföres eller yppar sig eljest på frågodag mot

valförrättare!! jäf, som han finner lagligt, uppskjutes

förrättningen till dess domkapitlet om ny frågodag och

annan valförrättare förordnat.

2. Varder valnotarie på laga skäl jäfvad, skall

valförrättare!! dertill på stället utse annan lämplig

man, som ojäfvig är.

§ 25.

1. Styrkes på frågodag, att profdagarna ej blifva

behörigen kungjorda, eller att förelagdt prof icke

fullgjorts, eller att föreslagen prestman dött eller är

till förslaget obehörig vorden, uppskjutes frågodagsförrättningen,

och ankomme det på domkapitlet att

vidtaga den åtgärd, som med denna lag öfverensstämmer.

2. Visas, att frågodagssammanträdet icke blifvit

vederbörligen kungjordt, utsätte valförrättaren ny frågodag

till annan söndag.

§ 26.

1. Rösträtt vid prestval tillkommer eu hvar, som

i församling, der sådant val skall anställas, eger rättighet

att i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut deltaga;

och galle vid valet i afseende på röstberäkning

samt rösträtts utöfning och öfverlåtande på annan person

hvad för kyrkostämma är stadgadt; dock med den

jemkning i församling å landet, att rösträtt, som tillkommer

någon för andra beskattningsfÖremål än jordbruksfastighet,

icke må åtnjutas för mera än en femtedel

af det röstetal, It vilket eljest bort tillkomma honom enligt

den för omröstning å kyrkostämma gällande röstgrund,

och att icke heller någon må med rösträtt för andra

beskattningsf öremål än jordbruksfastighet i valet deltaga

för större röstetal, än som motsvarar en femtiondedel

af församlingens hela röstetal å kyrkostämma. Upp
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

kommer vid den beräkning af rösträtt ensamt bråktal,

ätnjutes derför en röst; uppkommer, jemte helt tal, bråktal,

skall bråktalet bortfalla.

2. ^ För prestval skall särskild vallängd upprättas

och på frågodagen justeras. Anmärkning mot vallängden

skall, för att kunna komma under pröfning, vid

justeringen på frågodagen göras af röstegande2 * * * & eller

dess fullmäktig. Öfver gjord anmärkning beslute valförrättaren.

Gillar han den, varde vallängden derefter

rättad. Kan väckt fråga om rättelse eller tillägg

i vallängden ej då utredas, varde den till valdagen

uppskjuten.

3. I afseende på rösträtt vid prestval i stad, för

hvilken särskild röstgrund vid dylika val blifvit eller,

i enlighet med vederbörande kyrkostämmas förslag, varder

af Konungen faststäld, skall gälla hvad derom är

eller, i enlighet med kyrkostämmans förslag, blifver af

Konungen förordnadt. Lag samma vare i fråga om

särskild röstgrund vid prestval i pastorat, soin omfattar

både stads- och landsförsamling, så ock om vallängd

vid prestval i Stockholm.

§ 27.

1-. På frågodag för beredande af val till kyrkoherdetjenst

ege församlingen, om hon det önskar, begära

att uppgifven prestman skall såsom fjerde profpredikant

på förslaget uppföras, och må fråga härom

väckas allenast af deri, som i den justerade vallängden

upptagen och sjelf tillstädes är. Begäres till annan

presterlig tjenst fjerde profpredikant, varde frågan

ej upptagen.

2. År frågan så väckt, som nu sagdt är, då skall

genom omröstning utrönas, huruvida församlingen äskar

fjerde profpredikant. Bifaller församlingen det derom

väckta förslag med den röstöfvervigt, hvarom i nästföljande

moment stadgas, och är endast en prestman

uppgifven, vare han till fjerde profpredikant begärd.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Äro två eller flere prestman uppgifva, anställes ny omröstning

till utrönande, hvilken af dem skall till fjerde

profpredikant begäras. Omröstningen skall Öppet verkställas

och må endast den rösta, som jemlikt mom. 1

behörig är att i frågan talan föra. Hvar röstandes

mening varde för en röst räknad.

3. Har vid sådan omröstning, då^ fråga är om

kyrkoherdetjenst, hvars tillsättning är Konungen förbehållen,

mera än hälften af de i omröstningen deltagande,

och, då fråga är om konsistoriel kyrkoherdetjenst,

mera än hälften af hela antalet af de i den

justerade vallängden uppförda röstberättigade förenat

sig att till fjerde profpredikant begära samme prestman,

uppskjutes förrättningen, till dess domkapitlet

vidare förordnat. I annat fall vare frågan om fjerde

profpredikant förfallen.

4. Har församling till fjerde profpredikant begärt

prestman, som på grund af § 3 eller eljest är

obehörig att på förslaget uppföras eller vägrar att församlingens

kallelse efterkomma, då skall domkapitlet

afslå församlingens begäran. Har beslutet derom vunnit

laga kraft, vare frågan om fjerde profpredikant

förfallen. Dör, innan val är hållet, begärd fjerde profpredikant,

som behörig var, eller förlorar han innan

den tid behörighet, som han på frågodagcn hade, stånde

församlingen öppet att kalla annan fjerde profpredikant.

5. Förekommer ej skäl, som nu är sagdt, till afslag

på församlingens begäran, uppföre domkapitlet

den, som till fjerde profpredikant begärd blifvit, på

förslaget och utfärde, sedan beslutet vunnit, laga kraft,

till honom kallelse att på förelagd dag aflägga prof

som i § 20 sägs.

6. Har, då fråga är om konsistoriel kyrkoherdetjenst,

prestman till följd af församlingens kallelse blifvit

såsom fjerde profpredikant ä förslaget uppförd och vid

valet stöld under omröstning, skall med tjenstens tillsättande

för den gängen så förfaras, som i § 41 mom.

2 sägs.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

41

§ 28.

Öfver valförrättare^ åtgärd till valets beredning

må besvär ej anföras utan i sammanhang med besvär

öfver valförrättningen.

§ 29.

1. Prestval skall efter pålysning hållas å fjortonde

dagen efter frågodagen. Kan det ej ske, bestämme

domkapitlet annan dag.

2. Visas på valdagen, att valet ej blifvit behörigen

utlyst, utsätte valförrättaren ny valdag till annan

söndag.

§ 30.

Valet skall öppet verkställas och i öfrig! sålunda,

att valförrättaren uppropar de röstegandes namn i den

ordning, hvari de i den justerade vallängden förekomma.

Vid uppropet framträda till valbordet en hvar

väljande för sig att sin röst på någon af de föreslagna

afgifva. År röstegandes namn två gånger uppropadt,

utan att han sjelf eller ombud för honom framträdt

och röst afgifvit, hafve då sin rösträtt förlorat.

§ 31.

Hvad yttermera utöfver föreskrifterna i §§ 17—30

i afseende å profpredikant^^ missiverande, frågodagsförrättning

och val iakttagas bör, derom förordnar

Konungen.

§ 32.

1. Besvär öfver frågodagsförrättning och prestval

må anföras endast af röstägande eller af prestman, som

vid valet varit stäld under omröstning, och skola vid

talans förlust till domkapitlet ingifvas sist före klocka!!

tolf å tjugonde dagen efter valdagen, den likväl

Bill. till liiksd. Prol. 1S83. 7 Sami. 17 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23. ’

oräknad, eller, om helgdag då infaller, å nästföljande

söckendag.

2. Besvären skola innehålla bestämd uppgift ej

mindre om hvad som utgör föremål för klagan, än

äfven om de vittnen och andra bevis, som till stöd för

densamma åberopas; och må afseende å besvären ej

fästas i de delar, der dessa föreskrifter icke blifvit

iakttagna.

§ 33.

Pröfvar domkapitlet, i anledning af anförda besvär

öfver prestval, nödigt, att vittnen höras må, skall dervid

förfaras på sätt i allmänhet angående vittnesförhör

i de vid domkapitlet anhängiggjorda mål är stadgadt.

§ 34.

1. Finnes vid pröfning af anförda besvär öfver

prestval, att valförrättaren varit jäfvig eller eljest obehörig,

eller att vallängden ej blifvit justerad eller att

upprop af de röstegande vid valet ej skett, eller att

valförrättaren icke iakttagit hvad i §§ 25, 27 och 29

stadgas, vare valet ogildt och förordne domkapitlet

om nytt val.

2. Har röst afgifvits af obehörig person, eller

någon af de i röstlängden upptagna icke blifvit vid

valet behörigen uppropad, eller rösträtt blifvit någon

olagligen vägrad, och har valets utgång kunnat af någon

af dessa omständigheter bero, vare valet ogildt.

3. År röst, som afgifvits af behörig person, för

högt eller för lågt beräknad, göre domkapitlet rättelse

i röstberäkningen.

4. Innefatta besvären anmärkning emot behörigen

justerad vallängd, må de i denna del icke till pröfning

upptagas, derest ej mot det beslut af valförrättaren,

hvaröfver klagan föres, missnöje blifvit anmäldt

till det protokoll, som innehåller beslutet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

43

§ 35.

1. Varder vid prestval röst afgifven, som genom

köp, hot, tubbande eller annat olaga medel vunnen

är, eller tillhör någon, den der i valet obehörigen

verkat, den röst vare ogild.

2. Anföras besvär öfver prestval på den i denna

§ omförmälda grund, bör, derest afseende skall ä besvären

fästas, dervid fogas bevis, att åtal för brottet

blifvit väckt vid allmän domstol. Pröfvar domkapitlet

valet vara af åtalets utgång beroende, uppskjutes besvärens

pröfning, intill dess slutlig dom i brottmålet

fallit. Eljest varde de genast afslagna.

§ 36.

Der besvär öfver prestval icke anföres, må af domkapitlet

anmärkning mot valåtgärderna ej göras; dock

varde, der vallängden utvisar felaktig sammanräkning

af rösterna, denna af domkapitlet rättad. Andras derigenom

valets utgång, kungöre domkapitlet det församlingen

med anvisning att inom den i § 32 föreskrift

tid, räknadt från den dag kungörandet skedde,

den dagen likväl oräknad, sig hos domkapitlet öfver

valet besvära.

§ 37.

År till presterlig tjenst, ä hvilken domkapitlet skall

utfärda fullmakt, val hållet, men fullmakt ej utfärdad,

och finnes, att den, som undfått de flesta rösterna,

blifvit till förslag obehörig eller aflidit eller fått förslaget

sig afsåga, varde tjensten kungjord till ny ansökning

ledig. År han satt under åtal, på hvars utgång

beror, om han må vara till förslag obehörig, skall med

fullmaktens utfärdande anstå, till dess öfver åtalet slutligen

dömdt är.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

§ 38.

Är till kyrkoherdctjenst, som Konungen skall tillsätta,

val hållet, och inträffar att flen, som vid sådant

val kommit under omröstning, blifvit, innan valhandlingarna

äro till Konungen insända, till förslag obehörig,

varde han af domkapitlet från förslaget skild;

skolande i sådant fall, äfvensom om någon af de föreslagna

blifvit stäld under åtal, som i § 37 sägs, eller

efter valet aflidit eller fått förslaget sig afsåga, domkapitlet

utan förslagets fyllande vid handlingarnas insändande

till Konungen härom göra anmälan.

§ 39.

Vill någon, som vid prestval icke erhållit de flesta

rösterna, från förslaget afgå, göre derom ansökning

hos Konungen.

§ 40.

Den, som vid val till konsistoriel prestlägenhet

erhållit de flesta rösterna, skall af domkapitlet förses

med fullmakt å tjensten, der ej fall inträffar, hvarom

i denna lag annorlunda stadgas. Har vid valet högsta

röstetal tillfallit flere, som voro under omröstning,

skall den anses vald, hvilken de flesta rösterna efter

hufvudtalet tillfallit. Finnes äfven efter sådan beräkning

högsta röstetal hafva tillfallit flere, namne domkapitlet

till tjensten den bland dessa, som pröfvas dertill

mest lämplig, klar vid valet icke någon röstegande

afgifvit röst, välje domkapitlet bland de föreslagna

som nyss är sagdt. Fullmakten skall dateras den dag,

valet vunnit laga kraft eller deröfver anförda besvär

blifvit slutligen afgjorda.

§ 41.

1. Sedan val till regal kyrkoherdetjenst vunnit

laga kraft, insände domkapitlet ofördröjligen till Konun
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

gen samtliga ansöknings- och valhandlingar samt förslagsprotokollet.

Har vid valet icke någon röstegande

afgifvit röst, då må protokoll derom i valhandlings

ställe insändas.

2. Lag samma vare i fråga om konsistoriel kyrkoherdetjenst,

der af församlingen till fjerde profpredikant

begärd prestman blifvit å förslaget uppförd och vid valet

stöld under omröstning; egande i sådant fall Konungen

att till tjensten utnämna en af de å förslaget uppförda.

§ 42.

Regal kyrkoherdetjenst inom hvilket stift som helst

må kunna utan förslag sökas af prest, som är till kyrkoherdetjenst

behörig och innehar lärarebefattning, hvarmed

rätt till årsberäkning såsom för presterlig tjenst

är förenad, eller af Konungen fått sig sådan ansökning-rätt

särskildt förunnad. Enahanda rätt tillkomme

ock tjenstgörande hofpredikant, som fullgjort hvad

författningarna föreskrifva för behörighet till kyrkoherdetjenst.

Hvar och när sökande, som här sägs, må

sig anmäla, derom förordnar Konungen.

§ 43.

Kyrkoherdetjenst i pastorat, som är anslaget till

prebende, tillsättes i och genom tillsättningen af den

tjenst, hvilken pastoratet såsom prebende åtföljer.

§ 44.

Är någon särskild rätt eller förmån i fråga om

tillsättning af prest församling eller enskild person

försäkrad, eller äro i afseende på domkapitlets förfarande

vid tillsättning af vissa kyrkoherde-, komministers-

eller kapellpredikantsbefattningar särskilda bestämmelser

af Konungen meddelade, galle hvad derom

är eller blifver af Konungen stadgadt.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

§ 45.

1. Om tillsättning af presterlig tjenst vid krigsmakten,

utländsk beskickning, fängelse eller hospital

lände till efterrättelse hvad Konungen förordnar.

2. Med tillsättning af presterlig tjenst, som vid

sjukhus eller ock vid bruk, fabrik eller annat verk må

vara inrättad eller med Konungens tillstånd inrättas,

gånge efter hvad om tillsättning af hvar särskild sådan

tjenst vederbörligen stadgas.

§ 46.

1. Denna lag skall till efterättelse gälla från och

med den 1 Maj 1884.

2. Med tillsättande af presterlig tjenst, som då

är kungjord till ansökning ledig, bör förfaras efter

hittills gällande lag.

3. En hvar, som, då denna lag träder i tillämpning,

är, utöfver hvad i lagen stadgas, berättigad att

för befordran till presterlig tjenst räkna tjenstår, eller

att utan förslag hos Konungen söka regula pastorat,

skall för sin person vid den rätt bibehållas sådan den

honom efter dittills gällande stadganden tillkom.

och.

2) att Herr J. Smedbergs motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 3 April 1883.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

47

Reservationer:

af Herr Samzelius, som ansett konsistoriel församling icke utan

ändring af 30 § Regeringsformen kunna tilläggas rätt att kalla fjerde

profpredikant;

af Herr Grefve Mörner: »Utan att vilja bestrida behofvet af en

ny prestvalsförordning, kan jag dock icke finna det nu af Utskottet

framlagda förslaget, särdeles i hvad angår den i 26 § föreslagna beräkningen

af rösträtten, fullt tillfredsställande, och får således anmäla min

reservation»;

af Herr Forssell: »Jag anser den i § 6 mom. 2 af Utskottets för
slag

förekommande tidsbestämmelse bort utsträckas till minst fem år,

räknadt från tillträdet, och kan jag ej, såvida icke aktiebolag uteslutes

från rösträtt vid prestval, biträda den af Utskottet föreslagna förändring

i nu gällande bestämmelser i detta afseende»;

af Herr Anders Persson, med hvilken Herr Leivin instämt: »Vid

behandlingen af föreliggande fråga inom Utskottet, har jag icke kunnat

biträda flertalets mening i följande punkter, nemligen:

1) i fråga om fortfarande bibehållandet af indigenatsrätten (§ 3);

2) i fråga om rösträtten vid prestval (§ 26), och

3) i fråga om församlingens kallelserätt af fjerde profpredikant,

hvilken rätt jag ansett hafva bort utsträckas icke endast till kyrkolierdeval

i konsistorielja gäll, utan äfven till komministraturer och kapellpredikantsbeställningar

(§ 27);

och anhåller jag att, såsom skäl för min i dessa delar afvikande

mening, få anföra:

1) I f råga om indigenatsrätten.

Redan år 1867 beslöt Riksdagen för sin del upphäfvandet af denna

rätt (se Riksdagens skrifvelse den 14 Maj s. å.) och detta på skäl, som

synas mig fortfarande ega sin fulla giltighet. Då rätten att söka andra

befattningar inom staten och kommunen står öppen för vederbörande

sökande från skilda delar af riket, och ingen olägenhet häraf försports,

vill det synas, som om en dylik rätt borde vara tillåten jemväl i fråga

om de presterliga befattningarna och icke dessa intaga en undantags
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

ställning. Mera än något annat bör denna rätts utsträckning bidraga

att afhjelpa en allmänt öfverklagad olägenhet, nemligen prestbristen,

hvilken ofta förekommer inom vissa stift af riket, medan samtidigt inom

andra antalet obefordrade prestmän kan vara mera än tillräckligt.

Vid granskningen af komiterades förslag till kyrkolag uttalade sig,

enligt protokoll, hållet uti Kongl. Maj:ts Högsta Domstol den 25 Januari

1878, icke mindre än fem utaf Högsta Domstolens närvarande sju ledamöter,

nemligen Justitieråden Wretman, Naumann, von Hofsten, Lindhagen

och Östergren, för indigenatsrättens upphäfvande och yttrade:

»Ej blott billighet och rättvisa utan äfven kyrkans välförstådda intresse

tala emot bibehållande af stadgandet, att prest skall vara bunden vid

visst stift; och hemställes derföre, att denna inskränkning uti prests

rätt att söka anställning i hvilket stift som helst måtte borttagas».

2) I f välja om rösträtten vid prestval.

1868 års Kyrkomöte uttalade i sin skrifvelse af den C Oktober som

sin mening, »att församlingarna borde erhålla större inflytande vid tillsättande

af sina själasörjare, än dem för närvarande tillkomme»; och

för så vidt ett sådant inflytande kan och bör beredas församlingarna

genom de faststälda grunderna för utöfvandet af rösträtt, vill väl ingen

på fullt allvar påstå, att Utskottets nu framlagda förslag tillfredsställer

billiga och berättigade anspråk i detta afseende. Genom att rösträtten

för jordbruksfastighet icke blifvit begränsad, qvarstå de med skäl öfverklagade

orättvisorna och olägenheterna i detta fall. Bjertast springer

detta i ögonen, då man tager i betraktande förhållandena inom de sydligaste

provinserna inom riket, der egarne till säterier icke i regel betala

mera än 2 kronor 50 öre per mantal till presterskapets aflöning,

medan egare till öfriga hemman få betala sällan under fyratio och stundom

ända till hundra gånger nämnda belopp. Genom den af Utskottet

föreslagna begränsningen till eu femtedel af icke jordbruksfyrkar, inrymmer

man icke något som helst inflytande vid valet åt de mindre

bevillningsgifvarne; dessas rösträtt blifver i förhållande till andras endast

skenbar och derigenom framkallas endast ett berättigadt missnöje

mot lagen.

Då denna fråga förelåg till behandling vid 1879 års riksdag, föreslog

jag uti en vid Lag-Utskottets Utlåtande (N:o 4) vidfogad reservation,

uppå deri angifna skäl:

att rösträtt vid prestval borde tillkomma en hvar

som i församling, der sådant val skulle anställas, egde

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

rättighet att i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut

deltaga; och skulle vid valet, i afseende på röstberäkning

samt rösträtts utöfning och öfverlåtande på

annan person gälla hvad för kyrkostämma vore stadgadt;

dock med den jemkning i församling å landet,

att rösträtt, som tillkomme någon för jordbruksfastighet,

icke finge utsträckas till högre röstetal än som

motsvarade en tiondedel, och för annan fastighet samt

öfriga beskattningsföremål icke till högre röstetal än

som motsvarade en femtiondedel af församlingens hela

röstetal å kyrkostämma.

Jag har sedan dess icke ändrat mening; fortfarande anser jag, att

ofvan nämnda röstgrund bör kunna anses antaglig. Genom densamma

erhåller församlingen enligt min mening alldeles icke något för stort

eller obehörigt inflytande vid prestval. Tvärtom kan väl med fog ifrågasättas,

om icke en liberalare röstgrund borde tillämpas vid prestval, och

detta af många skäl, hvilka tidt och ofta blifvit framhållna, och med

hvilkas återupprepande jag icke nu skall besvära. Men då föga, om

ens något hopp förefinnes, att Riksdagens båda Kamrar, lika litet i detta

som i andra fall, i fråga om grunder för utöfvande af rösträtt kunna

blifva ense, så har för mig icke återstått annan utväg än att inom Utskottet

biträda den mening, som velat till grund för rösträttens utöfning

lägga bidraget till presterskapets aflöning, och hvilken mening

finnes uttalad i Herr J. Smedbergs i ämnet vid denna riksdag inom

Andra Kammaren väckta motion, N:o 64.

o Att en sådan röstgrund skulle bättre tillfredsställa berättigade anspråk

än den nuvarande, lärer väl ingen vilja bestrida. Härigenom

lemnas^ ock i viss. mån något utrymme åt personlighetsprincipen, då

äfven åt dem, som icke ega rösträtt på kyrkostämma, men bidraga till

prestens aflöning, medgifves rätt att deltaga i valet. Den stora fördelen

skulle äfven härigenom kunna vinnas, att lagen i detta fall blefve

lika för stad och för landsbygd, ett mål väl värdt att eftersträfva, och

hvarigenom åtminstone ett trätofrö dem emellan vore undanröjdt. Då

detta förslag likväl innefattar begränsning af rösträtten, kan det visserligen

. sägas, att Första Kammaren väl lika litet är böjd för begränsning

i detta fall som för inskränkning i rösträtten efter den vid kyrkostämma

gällande röstgrund. Häremot vill jag dock erinra, att då förslaget

skulle blifva tillämpligt på så väl stad som landsbygd, har begränsningen

skett hufvudsakligen derföre, att en sådan i likartade fall

redan gäller för stad. Och om man nu gjorde denna röstbegränsning

Bih. till Riksd. Prof. 1883. 7 Samt. 17 Häft. 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

SÖ Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

gällande äfven för landsbygden, torde deraf säkerligen ingen olägenhet

förspörjas.

Emot förslaget att till grund för rösträtt lägga bidraget till presterskapets

aflöning bär anmärkts, att sådant vore overkställbar^ emedan

lönereglering icke i alla församlingar trädt i tillämpning.^ Huru stort

antalet af sådana församlingar är, derom har ej kunnat erhållas uppgift;

men sannolikt är detta ett mindretal. Det synes mig dock som detta

förhållande icke borde hafva någon afgörande inverkan på frågans utgång.

Lönereglering är numera faststäld för alla församlingar i riket;

grunderna för lönens utgörande äro bestämda, och ingå andra förmåner

ingå i aflöningen än de, som äro föremål för markegångssättning.. Ingen

svårighet förefinnes att uträkna, huru mycket eu hvar församlingsmedlem

skolat erlägga för ett visst år, i fall löneregleringen då redan

hade trädt i tillämpning; och det vill synas mig som, i fall man i öfrigt

godkänner principen, ingen orätt skedde genom. dylik beräkning af

rösträtt, helst det beror på församling sjelf att vid ombyte af kyrkoherde

besluta, att den nya löneregleringen genast skall tillämpas, oansedt

om äldre konvention är faststäld att gälla för någon viss ej tilländalupen

tid.

Genom antagandet af detta förslag kunde åt § 26 gifvas ungefärligen

denna lydelse: _ .

1. Vid prestval ege en hvar, som till presterskapets aflöning bidrager,

rösträtt i förhållande till den afgift, hvarmed han, enligt behörfgen

godkänd debiterings- och uppbördslängd, till samma aflöning

bidrager; och beräknas en röst för afgift af till och med en krona;

två röster för afgift öfver en till och med två kronor, tio röster för

afgift öfver två till och med tre kronor o. s. v.; dock med den jemkning,

att ingen må utöfva rösträtt för större antal röster än som svarar

mot en femtiondedel af kommunens hela röstetal eller i något fall för

högre röstetal än ett hundra röster. Uppkommer vid denna beräkning

af rösträtt bråktal, skall det bortfalla. Vid valet gälle i afseende på

rösträtts utöfning samt dess öfverlåtande på annan person hvad för

kyrkostämma är stadgadt.

2. För prestval skall särskild vallängd af pastor i församlingen, i

samråd med de för uppbörd af presterskapets löner antagna uppbördsman,

upprättas och på frågodagen etc. (lika med Utskottets förslag)..

3. [ de kommuner, der nya regleringen af presterskapets löneinkomster

icke trädt i tillämpning, då prestval hållas skall, upprätte pastor

i församlingen, i samråd med kyrkorådet, vallängd, dervid en hvar

tillägges rösträtt i förhållande till den afgift, som utgå bort undei året

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

näst förut, i händelse den senast af Kongl. Maj:t faststälda löneregleringen

tillämpats; och galle i afseende å rösträtts beräkning, begränsning

och dess öfverlåtande på annan person samt vallängdens justering,

hvad här ofvan är stadgadt.

3) i fråga om kallelse rutten af fjerde profpredikant.

Att inskränka församlingens rätt att kalla fjerde profpredikant till

ensamt kyrkoherdebefattningar finner jag icke rimligt. Äfven i detta

fall har Riksdagen uttalat sig och i skrifvelse den 9 Maj 1877 (N:o 37)

anhållit, att rätt till kallande af fjerde profpredikant må tillerkännas

församlingarna vid tillsättning af alla presterliga beställningar. Komiterade,

hvilka haft uppdrag att utarbeta förslag till ny kyrkolag, hafva

tillstyrkt och Kongl. Maj:t har vid framläggandet af de presterliga befordringslagarne

till 1878 års kyrkomöte medgifvit denna rättighet.

Visserligen var sist församlade kyrkomöte af annan mening och genom

dess beslut gjordes inskränkning af denna rätt till hvad-Utskottet nu

föreslagit; men det synes mig som statsmakterna, Konung och Riksdag,

icke borde underordna sin mening i detta fall för kyrkomötets åsigt,

om nemligen öfvervägande skäl tala för utsträckningen. Det lärer väl

svårligen på fullt allvar kunna förnekas, att, om principen är berättigad

i fråga om kyrkoherdebefattningarna, den äfven är det i fråga om de

öfriga presterliga beställningarna. Dessa senares innehafvare utöfva, ej

mindre än de förra, själasörjarens vigtiga och grannlaga kall samt sköta

i mer eller mindre aflägsna annexförsamlingar ofta ensamme, såsom

kyrkoherdens ställföreträdare, pastoralvården.

Då man framhållit såsom skäl mot kallelserätten till andra än kyrkoherde-beställningar,

att man bör sörja för att den presterliga banan

lemnar dem, som med mindre gåfvor beträda densamma, någon säker

utsigt att i en ordinarie komministersbeställning erhålla sin belöning för

ett troget arbete, kan jag icke underlåta att erinra om hvad 1879 års

Lag-Utskott i detta fall yttrade, nemligen: »att församlingen icke är till

för prestens skull, utan presten för församlingens och att äfven presten

måste underkasta sig samma osäkerhet beträffande befordran som öfrige

embetsmål!». Jag vill endast tillägga, att det synes mig bra hardt mot

de aflägsna annexförsamlingar, uti hvilka komministraturer blifvit inrättade,

om dessa skola för all framtid vara dömda att hålla till godo

med själasörjare, som i brist på begåfning icke kunnat vinna anställning

som kyrkoherdar, och hvilkas krafter måhända af tilltagande ålderdom

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

äro otillräckliga för själavårdens bestridande. Man bör nemligen icke

förglömma, att det är församlingen, som aflönar sitt presterskap.!

I händelse denna min åsigt, att församlingarna böra tillerkännas

rättighet att kalla fjerde profpredikant till alla presterliga befattningar,

vinner Riksdagens godkännande, torde från mom. 2 i § 13 utgå det

första af de tillägg, Utskottet i nämnda mom. föreslagit.

Slutligen har någon betänklighet hos mig uppstått i fråga om det

grundlagsenliga uti Utskottets tillgörande beträffande § 27 mom. 6 och

§ 41 mom. 2, då Utskottet inskränkt de konsistoriella församlingarnas

valrätt i de fall då dessa församlingar begagnat sig af rätten att kalla

fjerde profpredikant, utan att 30 § Regeringsformen blifvit ändrad. Utskottet

har här föreslagit, att i nyssnämnda fall Kongl. Maj:t må för

denna gång utnämna antingen den af församlingen kallade profpredikanten

eller någon af de öfrige på förslaget uppförda. Emot en sådan

åtgärd i och för sig har jag ingen synnerlig invändning att göra; men

då nämnda grundlagsparagraf tillförsäkrar de konsistoriella gällen att

vara vid deras valrätt bibehållna, synes mig detta stadgande förut hafva

bort undergå förändring.

Jag hemtar stöd för denna min mening af Riksdagens tillvägagående

i likartade fall. Nyssnämnda grundlagsparagraf tillförsäkrar äfven

Konungen rätt att tillsätta kyrkoherdar i de regala pastoraten. Då

förslag år 1879 väcktes derom, att i de regala pastoraten församlingarna

måtte sjelfva få välja sin prest, yttrade dåvarande Lag-Utskott, att

denna åtgärd förutsatte ändring uti åberopade grundlagsparagraf, och

Riksdagen godkände denna åsigt. Äfven vid andra tillfällen har man

förfarit på liknande sätt. 1868 års kyrkomöte anmälde i sin underdåniga

skrifvelse N:o lo som sin åsigt, att rätt till deltagande i biskopsval

borde lekmän tillerkännas, men ansåg det vara utan ändamål att för

närvarande ingå i granskning af de väckta förslagen härom, då Regeringsformens

29 § stadgade, att vid val till erkebiskop och biskopar

skulle förhållas efter förra vanligheten, och anhöll att Kongl. Maj:t ville

taga saken i öfvervägande. I afsigt att bereda frågan om förändradt

valsätt vid biskopsval ändamålsenlig lösning, antog ock 1873 års Riksdag

ett af dess Konstitutions-Utskott framlagdt livilande grundlagsändringsförslag,

hvarigenom, sedan Kongl. Maj:t detsamma bifallit, sistnämnda

grundlagsparagraf erhöll sin nuvarade lydelse. Af denna åtgärd

synes mig framgå, att så väl Konung som Riksdag och kyrkomöte hyst

den åsigt, att icke något stadgande borde få inflyta i civillag, som stode

i strid med ett grundlagsstadgande, utan borde detta senare först

undergå ändring; och enligt dessa exempel, hvartill flere skulle kunna

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

läggas, synes mig ock hafva bort förfaras i fråga om de konsistoriella

gällens i 30 § Regeringsformen dem förvarade valrätt.»

af Herr Smedberg/: »Så länge man icke vill medgifva hvarje myndig

och för sig sjelf mantalsskrifven person den naturligaste af alla rättigheter,

att deltaga i val af församlingslärare eller s. k. själasörjare, utan

man fortfarande vill grunda denna rätt på förmögenhet och skatteförmåga,

så finnes, enligt mitt förmenande, intet beskattningssystem, som

mera rättvist kan tillämpas för en sådan valrätt, än det som ligger till

grund för prestens aflöning, emedan rättigheter och skyldigheter då

jemnt motsvara hvarandra och presten då kan sägas blifva eller blifvit

vald af dem, som honom aflöna, hvilket icke blir förhållandet, om Utskottets

förslag blifver lag. Utskottet föreslår nemligen i § 26, att

rösträtten i kyrkostämma skall utgöra grunden för rösträtt vid prestval,

dock med den jemkning i församling å landet, att ingen må för andra

beskattningsföremål än jordbruksfastighet utöfva rösträtt för mer än en

femtedel af sitt fyrktal.

Då emellertid rösträtten å kyrkostämma grundar sig å bevillning

till staten, och denna bevillning utgår med viss procent af den skattskyldiges

inkomster, hvaremot aflöningen till presterskapet till hufvudsaklig

del utgår af jordbruksfastighet och vissa industriella anläggningar,

samt till en obetydlig del af öfriga beskattningsföremål, så inses

lätt, att statsbevillningen icke utgör en rättvis grund för röstberäkningen

vid prestval, helst som derigenom löntagare och kapitalister utöfva för

sitt högre — om än godtyckligt reducerade •— fyrktal större inflytande

på valet än som motsvarar deras obetydliga bidrag till prestens aflöning,

under det att torpare och deras vederlikar, som dock bidraga till lönen,

icke erhålla någon rösträtt. Jag tillåter mig härför anföra ett exempel

från det pastorat jag tillhör: Uti den faststälda lönekonventionen föreskrifves,

att den forna tertial- och qvicktionde!!, nu omsatt i spanmål

och smör att lösas med penningar efter tioårigt medelmarkegångspris,

skall utgöras af jordbruksfastighet, samt hvad som motsvarar de s. k.

jura stolm fördelas å alla dem, som i kyrkostämma hafva rösträtt. Resultatet

har blifvit, att af jordbruksfastighet utgått 6272 öre per fyrk, då

deremot af öfriga beskattningsföremål utgått 272 öre per fyrk, således

endast en tjugufemtedel utaf de senares röstetal.

Lönekonventionerna kunna visserligen vara olika i olika församlingar,

men jag tror, att vid deras uppgörande man i allmänhet icke öfverflyttat

de på jorden och industriella verk förut hvilande onera på andra

beskattningsföremål, utan blott reglerat fördelningen efter jordens och

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

verkens taxeringsvärde i stället för det ojemförliga hemmantalet eller

den ännu längre tillbaka brukliga räkningen af säden på åkern samt af

föl, lam, kalf, killing, gris och gås m. m. m. m.

Det må nu vara hvilken grund som helst, som antagits vid löneregleringarna,

ett faktum är likväl, att sådana egt rum öfver hela riket,

ehuru ännu icke allestädes tillämpade, och inom Utskottet erkändes

nästan allmänt, att skattebidraget till presterskapet vore i teoretiskt

hänseende den rättaste grunden för rösträtt vid prestval, ehuru pluraliteten

ryggade tillbaka för svårigheten att tillämpa denna röstgrund i

de församlingar, der löneregleringen ännu icke träd! i verkställighet.

Till min öfverraskning finner jag likväl, att detta erkännande icke fått

plats i Utskottets motivering, utan i det stället anförts så många hinder,

att de kunna jemföras med de bekanta sju.

Uti en annan reservation, af Herr Anders Persson, är påvisadt, huru

de förmenta hindren kunna undvikas, och jag anser mig således icke

böra upprepa hvad han anfört, ehuru mycket mera dertill kunde anföras,

men hvartill den korta tiden, som blifvit tillmätt för reservationens afgifvande,

icke förslår, hvadan jag inskränker mig till att instämma i

hans förslag, rörande § 26 af föreliggande lagförslag.»

Herr Berglöf har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit i

ärendets behandling inom Utskottet.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Bilaga.

Uppgifter å antalet pastorat af olika slag inom riket. *)

p

a s

t o r a t

Summa

Regula

Konsi-

storiella

Patro-

nella

Pre-

benden

Anmärkningar

Stockholms stad ..

10

9

—

1

—

Upsala stift..........

169

35

108

17

9

Linköpings d:o......

152

45

88

15

3

1 vexelvis konsist. o. patro- nel!.

Skara d:o ..............

123

49

68

3

3

Strepgnäs d:o ......

105

19

61

17

4

4 » » »

Vesterås d:o .........

104

28

70

2

2

2 » » »

Yexiö d:o ...............

95

21

69

2

2

1 » » »

Lunds d:o.............

236

144

35

24

8

19 » regala och patronella.

2 » » konsistoriella.

4 » konsist. o. patronella.

Göteborgs d:o ......

103

70

22

6

3!

1 » regalt och patronel!

1 tillförsäkradt viss slägt.

Kalmar d:o ............

44

10

33

—

1

Karlstads d:o.........

55

15

37

—

3

Iiernösands d:o ...

99

32

49

—

3

15 lappmarkspastorat, hvar- af 5 konsistoriella.

Visby d:o ...............

44

3

39

—

2

Summa

1,339

480

679

87

43

50

*) Uppgifterna äro sammanförda ur Ecklesiastik-Matrikel öfver Sverige, utgifven år 1879 af F. A.

Westerling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

i Herr Anders Perssons reservation vid Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23:

sid. 50, rad. 15 nedifr. står: tio röster

läs: tre röster

Bill. till Riksd. Prof. 1883. 7 Sami.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.