Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24

1883-04-12 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1883:24, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

1

N:o 24.

Ank. till Riksd. Kansli den 12 April 1883, kl. 7 e. m.

Lag-Utskottets Utlutande, i anledning af väckt motion om lagstiftning

till förekommande af skogsförödelse.

Lag-Utskottet har från Andra Kammaren fått till sig hänvisad en

inom Kammaren af Herr Nils Petersson afgifven motion, N:o 55, deri

motionären påyrkar lagstiftningsåtgärder till förekommande af skogsförödelse.

Icke utan bekymmer för framtiden erfore man, huru år för

år landets skogar föröddes, utan att något gjordes för att bereda

skogens vård eller sörja för dess återväxt å sådan mark, som till jordman

vore passande endast för skogsbörd. Att egare till sådana jordområden

sökte deraf skörda den högsta möjliga årliga afkastning, derom

vore ej något att säga, lika litet som derom, att skogen undanröjdes

för odling; men då, isynnerhet på mager, stenbunden mark, skogen behöfde

minst hundra ars växttid för att uppnå den storlek och mognad,

att deraf kunde erhållas dugligt byggnadstimmer eller en vara, som

lönade sig att exportera, så vore tydligt, att det förfaringssätt med

skogen, som nu påginge och i oroväckande grad tilltoge, nemligen att

på ett eller några få år nedhugga och afyttra all å stora egotrakter

befintlig skog, från och med den mogna till och med den först i växt

komna ungskog, som knappt vore användbar till stör, endast den förmenades

gifva egaren något öre per stycke såsom inkomst, ej kunde

länge tillåtas. Ett dylikt förfaringssätt kunde icke vara förenligt med

fosterlandets väl och dess invånares framtida bergning, och det vore

både Riksdagens och Regeringens rätt och skyldighet att med första

stäf ja detta missbruk af dispositionsrätten öfver skogen, innan det vore

för sent. Hvad som hufvudsakligen bidroge att påskynda ödeläggelsen

af skogen vore, att det numera bedrefves såsom en särskild induBih.

till Riksd. Brok 1883. 7 Sami. 18 Eäft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

stri att köpa det ena skogshemmanet efter det andra och sköfla all

skog derå med en ifver, som vore förvånande. Att ett land, sådant

som vårt, beläget högt uppe i norden, kallt, magert och till största

delen, stenbundet, af naturen så att säga nästan till största delen danadt

för skogsväxt, skulle af sina egna invånare till den grad ödeläggas,

vore upprörande. Derföre borde eu lag längd före detta funnits, som

öfver hela landet förbjöde jordegare eller innehafvare att å skogsmark,

som icke odlades till åker eller äng, afverka skog till afsalu annorlunda

än som vore förenligt med skogens framtida bestånd. De skäl,

som förut anförts emot dylika lagstadganden, vore mera skenbara än

verkliga och borde genom god vilja för saken lätt kunna undanrödjas;

och vore Särskilda Utskottets vid 1874 års riksdag förslag till

skogslag för enskilda skogar en god grund att bygga på, om några

förändringar och tillägg skedde. Sålunda borde, enligt motionärens

åsigt, lagens tillämpning icke blifva beroende af landstingsbeslut, utan

densamma gälla för hela landet med undantag för de orter, som redan

egde särskild skogslag, samt,, jemte återväxtens befordran, stadgas

förbud och ansvar för afverkning af skog till afsalu i det omfång, som

icke vore förenligt med skogens framtida bestånd; motionären förestälde

sig att i sådant afseende kunde bestämmas en årlig utverkning

på så kallad lands- eller slätbygd med mindre skogsareal af högst två

procent, eller en femtiondedel af arealen, och på skogsbygd med större

skogsareal af högst en procent, eller en hundradedel al skogsmarkens areal.

På grund af det anförda upptager motionären Särskilda Utskottets

lagförslag vid 1874 års riksdag, i dess betänkande N:o 11, sidorna

11—14, såsom sitt, och yrkar detta förslags antagande med de

förändringar han sålunda anfört; öfverlåtande i öfrigt åt Lag-Utskottet,

som bäst vore i stånd dertill, att göra de tillägg och rättelser, som

erfordrades för sakens framgång.

I proposition till 1874 års Riksdag föreslog Kongl. Maj:t, antagande

af en »förordning angående enskilde skogsegares skyldighet att

efter afverkning sörja för skogsåterväxt.» Enligt propositionen skulle

i de orter, Kongl. Maj:t uppå vederbörande landstings förslag bestämde,

all af naturen till skogsbörd egnad mark, med vissa uppgifna undantag,

dertill bibehållas. Om jordegaren icke efter afverkning sörjde

för fullgod återväxt samt de särskilda åtgärder, som för återväxtens

betryggande möjligen kunde erfordras, egde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

vid vite ålägga honom att uppgifna erforderliga åtgärder

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

inom förelagd tid med viss del årligen fullborda. Stälde sig j or degaren

icke denna föreskrift till efterrättelse, skulle lian fällas till vitet,

och ny tid honom föreläggas vid äfventyr att, om äfven den försutes,

arbetet komme att på hans bekostnad genom allmän försorg utföras.

För utöfvande af uppsigt öfver skogsåterväxteus befrämjande skulle för

hvarje kommun å kommunalstämma utses särskilde tillsyningsman, och

landstinget ega rätt att tillsätta särskilde skogsfiskaler. Anmäldes af

skogsfiskal eller tillsyningsman försummelse i afseende å skogsåterväxtens

befrämjande, eller förekomme eljest anledning dertill, kunde Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande, innan föreläggande skedde, efter vederbörandes

hörande förordna skogstjensteman att med gode män, utsedde

inför häradsrätt i samma ordning som ledamöter i egodelningsrätt, två

för hvarje länsmansdistrikt, å stället anställa undersökning och, der

försummelse funnes ega rum, afgifva förslag till de åtgärder, som borde

föreskrifvas, äfvensom till den tid, hvarinom arbetet skäligen kunde

vara afslutadt, och huru mycket deraf borde årligen verkställas. Kostuaden

för dylik undersökning skulle, då den föranledde något åläggande

för jordinnehafvaren, hvilket, vunne laga kraft, af denne gäldas, men

eljest, äfvensom då tillgång hos honom saknades, utgå af landstingsmedel,

hvaraf äfven förskott för beredande åt återväxt, der sådant erfordrades,

skulle gäldas. Hvad sålunda vore sagd! om jordegaren,

skulle gälla äfven i afseende å annan jordinnehafvare, med rätt för

honom att för den kostnad, han till befrämjande af skogsåterväxt fått

vidkännas, och som icke funnes härröra af hans egen försumlighet eller

vanvård, i laga ordning erhålla ersättning af jordens egare.

Sedan nämnda proposition jemte åtskilliga angående skogslagstiftningen

och skogsvården i allmänhet väckta motioner blifvit öfverlemnade

till ett för deras handläggning tillsatt Särskilt Utskott, hemstälde

detta Utskott i Utlåtande N:o 11 under l:o, »att Riksdagen, med

förklarande, att Kongl. Maj:ts förslag ej kan oförändradt bifallas, måtte

för sin del besluta en förordning angående åtgärder till förekommande

af skogsförödelse, så lydande:

I afseende på enskildes skogar inom de orter, som Kongl. Magt,

på framställning, grundad på ett af lagtima landsting med två tredjedelar

af de afgifna rösterna fattadt beslut, finner skäl bestämma,

varder härigenom förordnad t som följer.

§ I
Den

egentliga skogsmarken skall till skogsbörd bibehållas, der

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 24.

den ej odlas till åker eller äng, afstänges till nödig beteshage eller

rödjes till trädgård eller byggnadstomt eller för annat likartadt ändamål.

§ 2.

Mom. 1. Sker aftorkning af skog å mark, som enligt föregående

§ skall bibehållas till skogsbörd; och varda ej fröträd, ungskog eller

växande plantor lemnade qvar till den mängd och beskaffenhet, att

deraf kan vinnas fullgod återväxt; vare jordens innehafvare skyldig

att ofördröjligen derom draga försorg genom sådd, plantering eller andra

åtgärder. Gör han det ej, ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i

länet att ej allenast, med utsättande af de åtgärder, som för ändamålet

anses erforderliga, vid vite ålägga jordens innehafvare att dessa åtgärder

inom viss tid och, der flere års tid dertill fordras, med viss del

årligen fullborda, utan ock, om så nödigt pröfvas, ställa den återstående

skogen, eller viss del deraf, vid vite under förbud antingen så, att den

ej må anlitas för annat än husbehof, eller ock på det sätt, att träd

under vissa dimensioner ej må från egendomen säljas eller bortföras.

Mom. 2. Visas det att å skog, som är under förbud stöld, vidtagits

föreskrift^ åtgärder för skogsåterväxt å den af brukade marken;

varde förbudet af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande återkalladt; dock

åligge skogens innehafvare att deråt fortfarande egna den vård, som

fordras för återväxtens betryggande, vid äfventyr att förbudet eljest

förnyas.

Mom. 3. År skogsförödelse, hvarom i denna § sägs, orsakad af

annan än jordens innehafvare, ege denne, för skada eller förlust, som

deraf honom tillskyndas, söka sitt åter af den skyldige. Samma lag

vare i dylikt fall för jordens egare.

§ 3.

Mom. 1. För utöfvande af uppsigt öfver denna författnings efterlefnad

skola, i den ordning vederbörande landsting bestämmer, tillsyn

ingsmän utses. Dessa hafva till åliggande att, när föreskrift i författningen

eller beslut, som med tillämpning deraf är gifvet, öfverträdes

eller icke behörigen iakttages, derom hos Kongl. Maj :ts Befallningshafvande

göra anmälan.

Mom. 2. Dessa tillsyningsmän skola aflönas af landstingsmedel;

och må till sådan befattning ej utses tjenstförrättande revierförvaltare.

Mom. 3. Lika behörighet med tillsyningsman ege ock skogs
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 24. 5

tjensteman, som ej är tjenstförrättande revierförvaltare, äfven som

kronobetjente.

§ 4.

Mom. 1. Sker sådan anmälan, som i § 3 sägs, ege Kongl. Majrts

Befallningshafvande förordna tjenstförrättande revierförvaltare eller

annan lämplig skogstjensteman att, med biträde af två ojäfvige gode

män, förhållandet å stället undersöka vid syn, hvarom kungörelse förut

skall å en söndag i socknens kyrka uppläsas.

Mom. 2. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som bör, efter hållen

syn och vederbörandes hörande, beslut i ämnet meddela, ege ock, der

det al omständigheterna påkallas, att genom särskild! beslut, innan

slutligt utslag meddelas, ställa skog tills vidare under sådant förbud,

som i § 2 omtalas.

Mom. 3. Kostnaden för syn, hvarom i denna § sägs, skall, om

på grund deraf vite varder stadgadt eller tillämpad! eller skog under

förbud stäld, gäldas af jordens innehafvare, men eljest, äfvensom då

tillgång hos honom saknas, utgå af landstingsmedel.

§ 5.

Såsom gode män vid syn, som i § 4 omtalas, skola de biträda,

som äro utsedde till gode män vid landtmäteriförrättningar; och skall

i fråga om kallelse å gode män samt om ersättning till dem gälla hvad

angående gode män vid landtmäteriförrättningar är stadgadt.

§ 6-

Vite, som enligt denna författning ådömes, tillfälle vederbörande

landsting.

'' § 7.

Den, som icke nöjes med Kongl. Majrts Befallningshafvandes beslut

i de mål, hvarom härofvan sägs, ege att deröfver Ijos Kongl. Maj:t

föra klagan inom den tid, som i nådiga förordningen den 14 December

1866 är föreskrifven för besvärs anförande i mål, som handläggas af

förvaltande myndigheter och embetsverk; dock lände det öfverklagade

beslutet till efterrättelse intill dess annorlunda förordnas.u

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

Det är detta författningsförslag motionären nu påyrkar att Riksdagen

skall för sin del antaga, dock med de förändringar, att tillämpningen

icke blefve beroende af landstingsbeslut, utan att lagen skulle

gälla för hela landet, med undantag för de orter, som redan ega, särskild

skogslag, samt att, jemte bestämmelser åsyftande befordrande af

återväxten, stadgades förbud och ansvar för afvexling af skog till afsalu

i det omfång, som icke vore förenligt med skogens framtida bestånd;

i hvilket senare hänseende motionären föreställer sig, att den

årliga afverkningen kunde bestämmas på “s. k. lands- eller slätbygd

med mindre skogsareal till högst två procent, eller en femtiondedel af

skogsarealen, samt på “skogsbygd41 med större skogsareal till högst en

procent, eller en hundradel af samma areal.

1874 års Särskilda Utskotts nu af motionären på sådant sätt återupptagna

förslag utgör en omarbetning af den för Gotland gällande, på

fridlysning ^principen grundade skogslagen, och skiljer sig, såsom man

lätteligen finner, från den Kongl. propositionen hufvudsakligen derutinnan,

att enligt detsamma, derest erforderliga åtgärder för återväxt

icke funnes af jordegaren vidtagna, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

skulle ega att ej allenast vid vite ålägga honom att vidtaga sådana

åtgärder, utan ock, om så nödigt pröfvades, ställa den återstående skogen,

dier viss del deraf, vid vite under för/nid antingen så, att den ej

finge anlitas för annat än husbehof, eller ock på det sätt, att träd under

vissa dimensioner ej finge från egendomen säljas eller bortföras,

och skulle förbudet gälla,'' tills det visades, att föreskrifna åtgärder för

skogsåterväxt å den afbrukade marken vidtagits; att tillsyningsman

skulle komma att i den ordning, vederbörande landsting bestämde, utses

samt af landstingsmedel aflönas; och att såsom gode män gode

männen vid landtmäteriförrättningar skulle biträda.

Särskilda Utskottets förslag bifölls af Andra Kammaren, hvaremot

Första Kammaren med några mindre förändringar godkände ett af åtskilliga

reservanter inom Utskottet uppgjord! förslag till “Förordning angående

enskilde skogsegares skyldighet att efter utverkning sörja för

skogsåterväxt44, enligt hvilket förslag Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

endast skulle ega att medelst förnyade och höjda viten förmå jordegare

att fullgöra föreskrifna åtgärder; och, sedan Särskilda Utskottet i afgifvet

utlåtande förklarat sig — då besluten hvilade på olika grunder,

i det att Utskottets, af Andra Kammaren godkända förslag vore grundadt

så väl pa principen af återplanteringsskyldighet som på den sa

kallade fridlysningsprincipen, men det förslag, Första Kammaren antagit,

vore bygdt endast på direkt åläggande af återplantenngsskyldig-het

— anse dessa beslut stå i sådant förhållande till hvarandra, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utshottets Utlåtande N:o 24.

en sammanjemkning deraf icke kunde ega rum, blef detta utlåtande

af båda Kamrarne bifallet.

Lag-Utskottet finner äfven för sin del, att icke heller motionärens

förslag bör vinna Riksdagens bifall, och, med afseende å frågans principiella

sida upprepar Utskottet, hvad Utskottet vid ett föregående tillfälle

yttrat, att staten icke utan yttersta nödtvång bör ingripa i den

enskildes hushållning med sin egendom; att skogens bästa skydd är

dess insedda värde; och att eu god skogshushållning inträder isamma

mån skogens värde ökas, men att lagstiftningen fåfängt skall, titan att.

kunna vädja till det enskilda intresset, söka medelst lagbud förekomma

skogens missvård.

Den anmärkning, som med fog kan rigtas mot 1874 års Särskilda

Utskotts förslag, att genom de af Utskottet föreslagna bestämmelser

sjelfva skogsförödelsen icke skulle hindras, utan endast, sedan den väl

egt rum, föranleda till skyldighet att sörja för återväxt, har motionären

visserligen sökt undvika genom att föreslå stadgande af förbud

och ansvar för afverkning af skog till afsalu i det omfång, som icke

vore förenligt med skogens framtida bestånd; men, utom det att de i

sådant, hänseende erforderliga stadganden icke äro af motionären närmare

formulerade utan endast ganska löst utkastade, synas de det

oaktadt, äfven i detta skick, erbjuda stora betänkligheter. Hvem skall

bestämma och huru skall bestämmas, om en viss skogsareal hörer till

“så kallad lands- eller slätbygd“ eller till “skogsbygd14? Och huru skall

man, utan närmare undersökning af sjelfva den ifrågavarande skogen till

dess beskaffenhet i alla hänseenden, kunna med något slags rättvisa och

billighet bestämma den afverkningsprocent, som skall högst vara tillåten?

Och till hvilka tvister mellan vederbörande myndighet och skogsegaren,

till hvilka verkliga eller förmenta rättskränkningar med deraf i båda fallen

följande, för samhället skadligt missnöje och till hvilka, i intet hänseende

i förhållande till resultatet stående kostnader, ej minst för skogsinnehafvaren

— som, i hvarje fall, der vite stadgades eller tillämpades, «

eller der skog stäldes under förbud, skulle gälda kostnaderna för den

föregående synen — skulle icke allt detta leda? Då lagstiftningen väl

beträdt ett så ömtåligt område, som den enskilda eganderättens, straffar

detta ofta sig sjelft derigenom, att de mest svårlösta frågor uppstå

vid de meddelade lagbudens tillämpning.

Motionären önskar vidare den ändring i Särskilda Utskottets

förslag, att lagen skall blifva obligatorisk för hela xdket, med undantag

för de'' landsändar, för hvilka redan särskild lagstiftning i ämnet

är gällande. Härvid synes dock allt för liten hänsyn vara tagen till

de så skiljaktiga förhållanden, som i olika trakter af vårt vidsträckta

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

land äro rådande, ocli hvilka göra en för hela riket likartad lagstiftning

på detta område betänklig.

I alla händelser synes det Utskottet, som denna fråga vore af

den stora betydelse och för någon lagstiftningsåtgärd uti densamma

förutsatte en sådan omfattande utredning, att någon åtgärd deri från

Riksdagens sida svårligen kan vidtagas på grund af framställning

från enskild motionär, huru nitälskande för landets framtida väl han

än vore.

Utskottet måste derföre, under allt behjertande af motionens

syfte, hemställa,

att densamma icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 12 April 1883.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation:

af Herr Bergström, som ansett Utskottets hemställan böra gå ut

derpå, att Riksdagen måtte på det sätt bifalla motionen, att Riksdagen

, för sin del antoge en så ljudande

“Lag angående skyldighet för enskilde skogsegare

i riket, med undantag af Gotlands samt Norroch

Vesterbottens län, att efter utverkning sörja för

skogsåterväxt.

Sedan särskilda författningar angående åtgärder till förekommande

af skogsförödelse på Gotland och af öfverdrifven utverkning å ungskog

inom Norrbottens och Vesterbottens län blifvit den 10 September 1869,

den 29 September 1874 och den 23 Juni 1882 utfärdade; samt derefter

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 24.

väckts fråga att jemväl beträffande den enskilda skogshushållningen i

öfriga delar af riket meddela lagbestämmelser i syfte att förebygga befarad

skogsbrist; så varder för de landstingsområden i riket, med undantag

af Gotlands samt Norr- och Vesterbottens län, eller de delar af

samma områden, som Konungen, efter framställning, grundad på ett af

vederbörande landsting med två tredjedelar af de afgifna rösterna fattadt

beslut, finner skäl bestämma, härigenom förordnadt som följer:

t

§ 1.

Enskild jordegare vare pligtig att till skogsbörd bibehålla den

egentliga skogsmarken, der den ej odlas till åker eller äng, afstänges

till nödig beteshage eller rödjes till trädgård eller byggnadstomt eller

för annat likartad! ändamål.

Mom. I. Sker afverkning af skog å mark, som enligt föregående

§ skall bibehållas till skogsbörd; och lemnas ej fröträd, ungskog eller

växande plantor qvar till den mängd och beskaffenhet, att deraf kan

vinnas erforderlig återväxt; vare jordens egare skyldig att derom draga

försorg. Gör han det ej, ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet

att ej allenast, med utsättande af de åtgärder, som för ändamålet anses

erforderliga, vid vite ålägga jordegaren att dessa åtgärder inom viss

tid och, der flere års tid dertill fordras, med viss del årligen fullborda,

utan ock, om så nödigt pröfvas, ställa den återstående skogen, eller

viss del deraf, vid vite under förbud antingen så, att den ej må anlitas

för annat än husbehof, eller ock på det sätt, att träd under vissa dimensioner

ej må från egendomen säljas eller bortföras.

Mom. 2. Visas det att, sedan skog blifvit under förbud stäld,

föreskrifna åtgärder vidtagits för skogsåterväxt å den af brukade marken;

varde förbudet af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande återkalladt; dock

åligge egare af skogen att åt densamma fortfarande egna den vård,

som fordras för återväxtens betryggande, vid äfventyr, att förbudet

eljest förnyas.

Mom. 3. Hvad nu är sagdt om jordens egare skall, i fall jorden

på grund af arrende eller dylikt aftal af annan innehafves, gälla för

denne, med rätt för honom att för den kostnad, han till befrämjande

af skogsåterväxt fått vidkännas och sjelf ej vållat, i laga ordning söka

ersättning af jordens egare.

Jiih. till Likså. Prot. 1883. 7 Sami. 18 Eäft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande AT:o 24.

§ 3-

Monn. 1. För utöfvande af uppsigt öfver efterlefnaden af denna

lag skall vederbörande landsting för den tid och till det antal, landstinget

bestämmer, välja tillsyningsman, hvilka hafva till åliggande att,

när föreskrift i lagen eller beslut, som med tillämpning deraf är

gifvet, öfverträdes eller icke behörigen iakttages, derom hos Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande göra anmälan.

Mom. 2. Dessa tillsyningsmän skola aflönas af landstingsmedel;

och må till sådan befattning ej utses tjenstförrättande jägmästare eller

revierförvaltare.

§ 4.

Mom. 1. Gföres sådan anmälan, som i 3 § sägs, eller förekommer

eljest anledning dertill, att försummelse i afseende på skogsåterväxtens

befrämjande skett, ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, innan föreläggande

enligt 2 § meddelas, att förordna lämplig, i skogshushållningen

kunnig man att, jemte två ojäfvige, till biträde vid landtmäteriförrättningar

utsedde gode män, vid syn, hvartill jordegaren kallas,

förhållandet undersöka samt, der försummelse finnes ega rum, afgifva

förslag till de åtgärder, hvilka i sådant afseende böra vidtagas,

äfvensom till den tid, hvarinom arbetet skall vara afslutadt, och huru

mycket deraf skall årligen verkställas. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

ege ock att, der det af omständigheterna påkallas, genom särskild!

beslut, ställa skog tills vidare under sådant förbud, som i § 2

omförmäles.

Mom. 2. Kostnaden för syn, hvarom i denna § sägs, skall, då

den för jordegaren föranleder något åläggande, som vinner laga kraft,

af denne gäldas, men eljest, äfvensom då tillgång hos honom saknas,

utgå af landstingskassan, hvaraf nämnda kostnad skall, om vederbörande

det äska, förskjutas.

§ 5.

I fråga om kallelse å gode männen samt om ersättning till dem

gäller hvad i afseende på deras biträde vid landtmäteriförrättningar är

stadgadt.

§ 6‘

Vite, som enligt denna lag ådömes, tillfälle landstingskassan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

11

§ 7.

Den, som icke nöjes med Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut

i de mål, hvarom här ofvan sägs, ege att deröfver hos Kongl.

Maj:t föra klagan, inom den tid, som i Kongl. förordningen den 14

December 1866 är föreskrifven för besvärs anförande i mål, som handläggas

af förvaltande myndigheter och embetsverk; dock lände det

öfverklagade beslutet till efterrättelse, intill dess annorlunda förordnas.

Denna lag skall lända till efterrättelse från och med den 1

Januari 1884.“

1 Herr BeD?ströms reservation hafva Herrar Thomasson, Grefve

Mörner, Lewin och Ekenman instämt.

Herrar Grefve Strömfelt, Widmark, Svanberg, Anders Persson, Smedberg

och Berglöf hafva begärt få här antecknadt, att de icke deltagit i

ärendets behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.