Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 88

1883-04-23 · 20 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 16 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1883:38, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 88

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 88.

1

N:o 38.

Ank.

till Riksd. Kansli den 23 April 1883, kl.

o e. m.

Lag-Utskottets Matande % anledning af Kong!. Majds proposition

med .förslag till förordnmg rörande de Lappar, som med

renar flytta emellan de förenade konungarikena Sverige

och JSorge. '' -

sistlidne Mars till Riksdagen aflåtit en

Kongl. Maj:t liar under den 6

så lydande proposition:

»Med öfverlemnande af de i ämnet inom Statsrådet och Högsta Dom

r i M a * 1),''0t0k0 samt. af andra tiU frågan hörande handlingar vill

vongl Maj:t härmed, jemlikt .87 § Regeringsformen, till Riksdagens an

tagande öfverlemna narlagda förslag till Förordning rörande de Lappar som

med renar flytta emellan de förenade konungarikena Sverige och Norge.

Förslag

tii!

Förordning

rörande de Lappar, som med renar flytta emellan

konungarikena Sverige och Norge.

de förenade

1 §•

Lapp, som vill, på sätt här nedan tillätes

och tillhaka emellan Sverige och Norge, skall

norsk undersåte.

med

vara

sina renar flytta fram

antingen svensk eller

Bill. till Riksd. Frat. 1883. 7 Sami. 27 Höft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

2 %.

Önskar svensk Lapp att blifva norsk eller norsk Lapp att blifva svensk

undersåte, skall utflyttningsattest, då laga länder derför ej möter, på begäran

meddelas honom i Sverige af vederbörande länsman och kyrkoherde samt i

Norge af vederbörande fogde och sockneprest; dock vare han från skatter

och andra allmänna förpligtelse!” i det rike, hvars undersate han förut vant,

icke fri, förrän han, enligt de i andra riket gällande föreskrifter, blitvit dettas

undersåte och bevis derom hos förenämnde embetsman företett, samt upphört

att i det like, hvarifrån han utflyttat, begagna bete för sina renar utöfver

hvad enligt 3 § tillåtet är.

3 ij.

Lapparne äro berättigade att årligen med sina. renar flytta från det

ena riket in i det andra och uppehålla sig å de trakter, Indika hvardera

rikets Lappar efter gammal sedvana hitintills hafva besökt, samt att der betjena

sig af land och vatten sa väl till underhåll för sig och sina renar,

under iakttagande af de i denna förordning meddelade föreskrifter, som till

jagt och fiske lika med rikets egna undersåtar. Utan vederbörande jordegares

eller brukares samtycke må ej svenska Lappar med sina renar uppehålla

sig i Norge under annan del åt aret. äu Maj, Juni, Juli, Augusti och

September månader, eller norska Lappar med sina renar vistas i Sverige

under nämnde månader, sd frami ej ovanliga väderleksförhållanden utgöra

hinder för flyttningarne: dock ega Lapparne i de trakter, der de efter gammal

sedvana plägat under hvilken årstid som helst beta sina renar a fjellen pa

ömse sidor af riksgränsen, att fortfarande utöfva denna rätt i samma utsträckning

som hitintills, och bestämmer Konungen, der det finnes nödigt, de

gränser inani h vilka en sådan betesrätt tår utåt ras. Öfverträdelse af det i

denna § gifna förbud straffas med böter, till belopp första gången af högst

40 kronor och annan gång af högst dubbelt.

Varder genom särskild lag i något åt rikena dess egne Lappar medqifven

vidsträcktare rätt till bete för deras renar eller titt skogsfång, än i

denna förordning bestämmes, skall sådan rätt tillkomma jemväl det andra rikets

Lappar å de trakter, der de. enligt hvad of van stadgas, äro berättigade

att uppehålla sig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

3

4 &

Under sin vistelse inom de trakter, som i 3 § omförmäla», ega Lapparne.

att i skog till eget behof begagna torra träd och vindfällen samt eu

och videbuskar äfvensom växande löfträd. Der skogen tillhör staten, erlägges

härför icke någon betalning. Ej heller erlägges betalning för torra träd och

vindfällen samt eu och videbuskar i enskilda skogar. För växande löfträd,

som Lapparne taga ur skog, hvilken tillhör enskild man, skall deremot af

dem gifvas eu billig ersättning, som i brist af asämjande bestämmes vid syn,

hvilken förrättas åt länsmannen eller annan, som af amtmannen dertill blifvit

förordnad, jemte två gode män utsedde eu af hvardera parten. Underlåter

någon åt parterna att utse god man, åligger det förrättningsmannen att i

partens ställe utse sådan bland lagrättsmännen. Om kallelse till syn galle

hvad om kallelse till förlikningskommission är stadgadt, För syneförrättningen

tillkommer förrättningsmannen den för länsman bestämda skjutsersättning

och dagtraktamente. Af förrättningsmannen utsedd god man åtnjuter

lör hvarje, förrättningsdag I krona 60 öre. Synerätten bestämmer om och

i hvad mån synekostnaden skall fördelas mellan parterna eller om den af

endera parten skall gäldas. .Besvär öfver synen må ej anföras hos öfversynerätt.

För det vid synen bestämda ersättningsbeloppet jemte synekostnaden

egen utmätning rum utan dom eller utslag.

7/// uppförande eller ombyggnad af stängsel, gammer eller kas må

växande löfträd åt Lapparne tagas endast efter anvisning eder ■utsyning,

hvilken skall ske ä sd vidt möjligt för Lapparne beqvämt ställe och kostnadsfritt

lemnas i statens skogar af vederbörande skogsbo!jarl och i enskildes skogar

aj egaren eller, der denne ej utan dröjsmål lemnar anvisning eller Lapparne

eg med honom blifva elisé, af /gensteman, som af landshöfding eu eller andmannen

dertill förordnats; dock att, der verke, som qf Lapparne på deras

vistelseort under sommaren blifvit lagligen au värn ll till stängsel, finnes vid deras

återkomst utan deras samtycke bortföra eller gjordt obrukbart, Lapparne i sådant

fall ega rätt att till uppförande af Hytt stängsel utan anvisning eller utsyning

taga äfven växande loft rätt.

Lapp, som fäller eller tager träd åt annat slag än ■ ofvan är nämndt

eller tager mer än till hans eget behof erfordras, eller öfversåder ofvangifna

.förbud att utan utsyning taga varande löfträd till stängsel, gammer eller hus.

eller som försummar att, innan han höst eller vår flyttar, för egaren uppgifva

hvad han af växande löfträd sig tillegna! i enskild skog, straffes med

böter högst 40 kronor, der ej förseelsen efter allmän lag medför högre ansvar.

Växande löfträd, som af Lapparne tagas i statens skogar för att an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 88.

vändas till stängsel, skola af Lapparne afbarkas. Lapp, som underlåter detta,

bote högst 40 kronor. Virke, som Lapparne på deras vistelseort under

sommaren lagligen användt till stängsel, gamm er. tältstänger eller annat dylikt

varaktigt bruk, må ej af jordegaren utan Lapparnes samtycke bortföras

eller göras för dem obrukbart. Jordegare, som häremot bryter, straffes med

böter, högst 40 kronor, der ej förseelsen efter allmän lag medför högre

ansvar.

5 §•

Genom rödjning eller uppodling af jord eller uppförande af hägnader

må Lapparne ej beröfvas sådana gamla renvägar, som fortfarande äro för

dem behöfliga. Hafva sådana vägar redan blifvit på omförmälda sätt, stängda,

skola de genom statens föranstaltande äter göras för Lapparne tillgängliga.

6 §.

De landsträckor, der Lapparne söka bete för sina renar, kunna indelas

i särskilda distrikt, inom hvilka de Lappar, som der med sina renar

sig uppehålla, skola i de fall och på det sätt. som nedan i 9 § 3 och 4

mom. sägs. vara underkastade ansvarighet för skada, som af renarne tillskyndas

de jordbrukande invånarnes egendom.

I hvilka trakter distriktindelning skall ega ram bestämmes af Konungen.

Han fastställer ock distriktens gränser.

För att en trakt, hvarest Lapparne ega rätt att söka bete för sina

renar, skall kunna i distriktindelning ingå. måste inom densamma finnas eller

beredas sådana renvägar, att vid deras begagnande Lapparne kunna, med

iakttagande af tillbörlig bevakning, afhålla renarne från odlad mark. Distrikten

böra med nödig hänsyn till djurens natur samt landskapets utsträckning,

beskaffenhet och odling begränsas på sådant sätt, att de renar, som

söka bete inom hvarje distrikt, kunna antagas komma att, der bevakning''

saknas, under betestiden ströfva omkring i hela distriktet, utan att öfvergå

till annat distrikt.

7 §.

Lapp, som vill med renar flytta till trakt der distriktindelning eger

rum, åligger att för länsmannen i hemorten uppgifva sitt eget och medföljande

husfolks namn, det distrikt, inom hvilket han ärnar uppehålla sig, äfvensom

antalet af de renar, han kommer att medföra, och dessas egare. Flyttar

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

5

någon utan att hafva lemnat sådan uppgift, bote högst 40 kronor. Lag

samma vare, der det medförda renantalet med en femtedel eller mera öfverstiger

det af honom uppgillra.

I hvardera riket skola de Lappar, hvilka anmält sig vilja uppehålla

sig inom ett och samma distrikt, inför vederbörande länsman inom sig välja

en förman och en andre förman. För de valde utfärdas förordnande af

landshöfdingen eller amtmannen; förmannen erhåller ock af länsmannen förteckning

å alla de Lappar, som komma att stå under hans tillsyn, hvilken

förteckning tillika upptager de af Lapparne, enligt föregående moment, till

länsmannen aflemnade uppgifter. Af denna förteckning insände länsmannen

dessutom två, exemplar till landshöfdingen eller amtmannen, som sänder det

ena exemplaret till amtmannen eller landshöfdingen i det amf eller län, distriktet

tillhör, jemte uppgift å de utsedde förmännen och andre förmännen.

Skulle sistnämnde amtman eller landshöfding finna, att större antal renar är

uppgifvet för något visst distrikt än detsamma väl kan mottaga, har han att

hänvisa det Överskjutande antalet till närmaste distrikt eller område, der

utrymme finnes, och att derom underrätta landshöfdingen eller amtmannen i

det län eller amf, derifrån flyttningen skall ske, så tidigt att Lapparne kunna

fä kännedom om beslutet, innan flyttningen företages.

Lapp, som sålunda fått sig anvisadt visst distrikt eller område, men

flytta!'' annorstädes, och icke inom den tid, som af landshöfdingen eller amf

mannen bestämmes, förer de renar, som äro under hans tillsyn, till det anvisade

området, straffes med böter första gången af högst 40 kronor och

annan gång af högst dubbelt. Vid områdenas fördelning iakttages att, såvidt

hjordarnes storlek tillåter, hvarje renegare hänvisas till det distrikt eller

område, hvarest lian sjelf eller, om han lefvat tillsammans med föräldrar

eller svärföräldrar, dessa det föregående året haft bete för sina djur. Skall

på grund af bristande utrymme någon hänvisas till annan ort, ege den renegare

företrädesrätt att qvarblifva på stället, som längst der haft bete för

sina djur.

Tid och sätt för afgifvande af de i denna § föreskrifna uppgifter

äfvensom för val af förman och andre förman bestämmas af landshöfdingen

eller amtmannen, hvilken jemväl för öfrigt, i händelse dessa bestämmelser

skulle visa sig otillräckliga för dermed afsedda ändamål, eger att gifva de

ytterligare föreskrifter, som kunna finnas nödiga.

Hvad i denna § blifvit stadgadt, skall ock tillämpas i fråga om Lapp,

som vill med renar flytta till trakt, som ej är i distrikt indelad, men med

afseende ä hvilken Konungen särskild! förordnat, att anmälningsskyldighet

skall ega rum; skolande i detta fall Lapp för länsmannen i hemorten upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

gifva, i stället för distrikt, den socken eller liknande område, hvarinom han

ämnar uppehålla sig.

« §•

Det åligger hvarje förman och andre förman:

a) att infinna sig i sitt distrikt senast ä samma tid som dit först ankommande

Lappar och att förblifva der, intilldess de till hans distrikt hörande,

inflyttade Lapparne allmänt begifvit sig derifrån:

b) att inom åtta dagar efter ankomsten till distriktet för länsmannen

uppvisa sitt förordnande jemte förteckningen öfver de Lappar, som anmält

sig ämna uppehålla sig inom distriktet, samt tillika uppgifva stället, der förmannen

och andre förmannen vanligen träffas;

c) att förskaffa sig kännedom om de till distriktet hörande Lappars

uppehållsställen äfvensom angående de Lappar, som flytta genom distriktet,

samt i händelse det skulle visa sig, att Lappar, hvilka ej äro upptagna i

förteckningen, der uppehålla sig, eller att någon uppgifva antalet af sina

renar origtigt, derom hos länsmannen göra anmälan.

Det åligger vidare förman eller, då han har förfall, andre förman:

</) att tillse, det Lappame noga bevaka sina renar, samt i öfrigt befordra

god ordning och vid uppkommande tvister med den jordbrukande befolkningen

söka bilägga desamma;

e) att efter behörig kallelse inställa sig vid besigtningar samt syner

och värderingar, hvilka anställas i anledning af skada, som någon uppgifver

hafva

eller vid förekommande rättegångar fråga uppstår om skyldighet för de under

förmannens tillsyn stående Lappar att för uppkommen skada gemensamt ansvara,

föra dessas talan, hvarvid han. om skäl dertill finnes, egen att ä

nämnda Lappars vägnar ingå förlikning angående såväl skadeersättning som

syne- och rättegångskostnader;

f) att söka upptäcka genom hvilkens eller hvilkas renar angifven skada

inom distriktet blifvit förorsakad och att, efter undfången kallelse till besigtning,

syn eller värdering a. skadan, till förrättningen inkalla den eller de

skyldige, om de äro honom bekante.

Förman väljes hvarje gång för ett år. Han kan afsåga sig nytt val

till förman eller till andre förman under så lång tid, som han senast innehaft

uppdraget. Andre förman väljes äfven hvarje gång för ett år, och kan

nästa år väljas till förman eller andre förman. Har han innehaft uppdraget

i två år, är han under ett är för val fri.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

9 §.

L Lapparne åligger ej allenast att noga taga sig till vara för att

sjelfva tillfoga landets invånare någon skada å deras egendom, utan ock att

omsorgsfullt bevaka sina renar, så att skada ej af dem föröfvas.

2. Skada, som af renar göres å åker, äng, växande skog eller hjortronland,

ersättes af den eller dem, genom liv il k as renar skadan blifvit förorsakad.

Lag samma vare i fråga om skada å utängsslåtter, som äro inhägnade med

sådant stängsel, som af Konungen blifvit förordnadt, eller, utan att vara inhägnade,

år efter annat varit till höfångst brukade, och dertill brukas, samt

genom kvarstående hässjor, diken, rödjning eller på annat sätt tydligen framträda

såsom utängsslåtter. Sker skadan med uppsåt eller grof vårdlöshet

vid renames bevakning, böte dessutom den skyldige för hvar gång högst 40

kronor, Indika böter dock ej ifrågakomma, der förlikning träffas om skadans

ersättande. Lapp, af hvars renvaktare sådan förseelse nu sagd är blifvit

töröfvad, vare ansvarig för gäldande af de böter, som kunna renvaktaren

ådömas.

3. Sker skada å egor af ofvannämnda beskaffenhet inom sådant

distrikt, hvarom i 6 § förmärs, och kan det ej utrönas, genom hvilkens

eller hvilkas renar den förorsakad blifvit, åligger ersättningsskyldigheten de

kappar, Indika uppehöllo sig i distriktet, och varde ersättningsbeloppet jemte

syne- och rättegångskostnader dem emellan fördelad t i förhållande til l det

antal renar, hvarmed en hvar tillhörer distriktet. Om vid den tid skadan

skedde renar, tillhörande andra Lappar, än dem, som anmält sig vilja i

distriktet uppehålla sig, voro stadda på flyttning derigenom eller eljest der

sig uppehöllo, skola äfven dessa främmande Lappar i förhållande till antalet

af sådana deras renar i ersättningen deltaga. Visar Lapp, förr än förlikning

träffats, eller dom i målet gifvits, att skadan ej blifvit föröfvad af hans

renar, vare lian från deltagande i ersättningen fri. Inom trakter, der distriktindelning

ej skett, egen sådan gemensam ansvarighet, som i detta mom.

stadgas, ej ruin.

4. Skada å utmark, som ej ofvan är omnämnd, ersättes jemväl efter

ofvan stadgade grunder, dock endast i det fall, att jordens egare eller innehafvare

genom densamma kommit i saknad af erforderligt bete för sina hemdjur.

Hvad Tromsö amf särskilt angår egen ej ersättningsskyldighet rum,

om renar komma in och beta å sådan utmark under tiden före den 1 Juli

hvarje år, när denna förmån ej af Lapparne begagnas sålunda, att någon

jordegare eller innehafvare särskild! derigenom i väsentlig män betungas. I

Tromsö amf skall ej heller skada ersättas å sådan utmark, belägen på visst

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 38.

afstånd från jordegarens eller brukarens fasta bostad, hvithet afstånd för tiden

från och med den ] till och med den 7 Juli bestämmes till 3 kilometer eller

derutöfver, och för den tid, under hvilken svenska Lappar i ifrigt ega uppehålla

sig i Norge, till 6 kilometer eller derutöfver.

10 §.

Har under Lappa nies uppehåll i Norge skada genom deras renar någon

derstädes förorsakats såsom i 9 § sägs och vill deri, som skadan lidit, göra

sin rätt till ersättning gällande, läte lian, der ej syn, hvarom i 11 § sägs,

kan hållas inom tre gånger 24 timmar, sedan skadan upptäcktes, så fort ske

kan, tillkalla två ojäfvige och kunnige män, Indika höra samtidigt infinna

sig på stället samt, efter besigtning af skadan och undersökning om densammas

tillkomst, derom efter bästa förstånd och under edlig förpligtelse afgifva

utlåtande. Till denna förrättning kallas den ersättningsskyldige, der

han är känd, men i annat- fall, om skadan skett inom distrikt, hvarom i 6

§ förmäles, förmannen eller andre förmannen för de Lappar, som der uppehålla

sig. Möter hinder för sådan kallelses delgifvande inom 48 timmar efter

det skadan upptäcktes, tillkallas i stället en af de i närheten varande Lappar,

eller, der skadan skett inom distrikt, der både svenska och norska Lappar sig

uppehålla, en af hvartdera folket. Kan ej heller detta ske inom nyssnämnda

tid, eller uteblifver någon af de tillkallade, må förrättningen deraf ej uppehållas.

11 §.

Varder vid den i 10 § nämnda förrättning ersättningsfrågan ej i godo

bilagd, åligger den, som skadan lidit, der han sitt ersättningsanspråk fullfölja

vill, att skyndsamligen hos länsmannen i orten eller annan man, som af amtmannen

blifvit förordnad att hålla dylika förrättningar, begära ny syn på

stället för skadans värderande. Till denna syn, hvilken förrättas af länsmannen

eller den, som dertill blifvit särskild! förordnad, med biträde af två

lagrättsmän, dem han utser inom den i norska lagen den 28 Augusti 1854

18 £ föreskrifna nämnd, eller, om sådane män icke utan tidspillan kunna

komma tillstädes, bland de män, som äro upptagna å den allmänna listan

öfver lagrättsmän, skall den ersättningsskyldige, om lian är känd, eller, der

fråga är om sådan ansvarighet, som i 9 § 3 mom. förmäles, förmannen eller

andre förmannen instämmas medelst kallelse, som bör delgifvas senast dagen

före förrättningen, om den, som kallas skall, uppehåller sig inom tjugu kilometer

från förrättningsstället. Uppehåller han sig på. längre afstånd derifrån,

varde kallelsetiden förlängd med 24 timmar för hvarje fulla tjugu kilometer.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38. 9

I de fall der den ersättningsskyldige eller förmannen eller andre förmannen

icke kan instämmas eller inkallas, t. ex. då de redan hafva lemnat distriktet

utan att hafva i god tid förut uppgifvit för förrättningsmannen

någon inom distriktet bosatt man, som kan på deras vägnar inkallas, hör

synen ändock hållas; och skall förrättningsmannen i protokollet anteckna

anledningen dertill att vederbörande icke blifvit instämda. I dylika fall

skola såväl förrättningsmannen som synemännen ständigt hafva sin uppmärksamhet

fästad derpå att den frånvarandes rätt icke förnärmas. Vid

synen skall den, som lidit skadan, medhafva de män, hvilka hållit den första

besigtningen, eller, om sådant ej kan ske, framlägga deras skriftliga intygom

förloppet dervid. Han hör ock, om så nödigt anses, förevisa de handlingar,

hvarpå hans egande- eller nyttjanderätt till den mark, der skadan

skett, sig grundar. Förrättningsmännen skola, så vidt möjligt är, söka åstadkomma

och i protokoll intaga noggrann utredning angående skadans uppkomst

och vidsträckthet, ställets belägenhet och beskaffenhet, om marken är

inhägnad eller oinhägnad in. in., äfvensom angående den eller de personer,

hvilka ega de renar, som gjort skadan, renarnas antal och storleken af de

hjordar, de tillhöra.

En hvar, som är tillstädes der förrättningen hålles, är pligtig att på

förrättningsmannens uppmaning tillkännagifva allt, som kan vara honom bekant

och lända till upplysning i saken, och står hvar och en för innehållet

af sitt yttrande i samma ansvar, som om det afgifvits inför domstol.

Vid skadans värderande skola synemännen noga taga hänsyn till såväl

markens beskaffenhet och fruktbarhet, dess större eller mindre uppodling,

grödans godhet och huruvida annan boskap än renar bidragit till skadan,

som ock, der skada å utmark skett, de omständigheter, hvaraf enligt 9 §

4 mom. ersättningsskyldighet i detta fall är beroende, samt alla andra förhållanden,

som ega inflytande å skadeersättningens belopp. 1 öfrigt skola

synemännen till protokollet afgifva förklaring, under edsförpligtelse, der de

icke förut aflagt ed såsom lagrättsmän, att värderingen är gjord efter deras

bästa förstånd och öfvertygelse. Innan synen börjas, erinre förrättningsmannen

synemännen om de skyldigheter, som, på grund af hvad här är stadgadt,

dem åligga; och skall om denna erinran göras anteckning i protokollet.

Förrättningsmannen, som ej eger vid värderingen rösta, utom i händelse

olika meningar mellan synemännen uppkomma, då den mening gäller,

hvilken förrättningsmannen biträder, skall dock i hvarje fall vid protokollets

afslutande afgifva sitt utlåtande, huruvida han anser det åsätta värdet skäligt

och billigt, samt huruvida han i öfrigt i något hänseende har att anmärka

något, som kan hafva inflytande på saken.

Bill. till Biksd. Prof. 1883. 7 Sami. 27 Käft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

Innan förrättningens slut skall förrättningsmannen söka åstadkomma

förlikning mellan parterne. Träffas förlikning, liar den samma verkan, som

om den vore ingången inför förlikningskommissionen.

Värdering, som omtalas i denna paragraf, kan i händelse af rättegång

förändras af domstolen, om skäl dertill förefinnes.

12 §.

För syneförrättning, hvarom i 11 § sägs, tillkommer förrättningsmannen,

jemte den för länsman bestämda skjutsersättning och dagtraktamente,

för kallelse af en hvar af lagrättsmännen 80 öre, för hållande af synen 4

kronor om dagen och för utdrag åt protokollet deröfver 70 öre arket. För

nämnande af lagrättsmän och för bevittnande af protokollsutdragets rigtighet

erhålles ingen betalning. Lagrättsmännen åtnjuta för hvarje förrättningsdag

1 krona 60 öre.

13 §.

Kan ej heller vid den i 11 § omförmälda förrättning saken genom

förlikning afgöras, åligger förrättningsmannen, om den, som skadan lidit,

sådant påyrkar, till vederbörande amtman insända afskrift af förrättningsprotokollet

med dertill hörande handlingar jemte eget yttrande angående de

mäns trovärdighet, hvilka förrättat den föregående besigtningen, hvarefter

amtmannen genast eller efter ytterligare undersökning, om sådan anses nödig,

afgör, om skäl tinnes till åtals anställande, i hvilket fall han föranstaltar om

dylikt åtal enligt de för offentliga politisakers behandling gällande former

— hvarvid dock föreläggande af straff icke eger rum — mot den eller

dem, hvilka antingen, enligt hvad som förekommit, kunna anses öfvertygade

om skadegörelsen eller eljest till följd af 9 § äro för densamma ansvarige.

Sådana mål kunna efter omständigheterna handläggas antingen vid extra

rätt eller vid tingen och står det den eller de tilltalade fritt att i dessa mål

svara genom ombud.

Har skada af ifrågavarande beskaffenhet skett, men är skadan ringa,

kan amtmannen besluta att allmänt åtal ej anställes, i hvilket fall det till

amtmannen insända protokoll med bilagor tillställes den, som lidit skadan,

med underrättelse det han eger att sjelf anhängiggöra och utföra sin talan,

om han dertill finner sig befogad.

Ej heller eger allmänt åtal rum i de trakter, der distriktindelning icke

förekommer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

Il

Talan, som af enskild part anställes angående ersättning för skada af

renar, utföres i enlighet med denna förordning, så vidt den å sådan talan är

tillämplig; och kan anspråk på ersättning icke göras gällande, derest ej hvad

i 10 och 11 §§ stadgas blifvit iakttaget. Målets instämmande till förlikningskommisssion

är ej erforderligt.

14 §.

Hvad i 4, 10, 11, 12 och 13 §§ stadgas i afseende å behandlingen

af deri omförmälda ersättningsfrågor eger ej tillämpning å dylika frågor, som

uppkomma i Sverige, utan förfares med dessa efter gällande lag.

15 §.

Talan emot Lappar om sådan gemensam ansvarighet, som i 9 § stadgas,

anhängiggöres emot den, hvilken tjenstgjorde såsom förman i distriktet

på den tid skadan skedde. Förmannen stämmes att svara i målet å vederbörande

Lappars vägnar.

Tilltror förmannen sig kunna visa genom hvilkens eller hvilkas renar

skada blifvit förorsakad ''eller att jemte de under hans tillsyn stående Lappar

äfven andra höra för skadan ansvara, ege han att låta instämma den eller

de skyldige eller i senare fallet dem, emot hvilka anspråk om deltagande i

ersättningen väckes, på det de må sjelf ve svara i saken.

Der i det fall, hvarom denna § handlar, hinder möter att stämma förman,

skall stämningen delgifvas de Lappar, emot hvilka talan föres; och

gälle då för dem hvad i föregående mom. om förman är sagdt.

Vill man yrka, att någon ådömes böter, skall i hvarje fall den, mot

hvilken sådant jakande framställes, sjelf instämmas.

Ådömes flere Lappar ersättningsskyldighet efter 9 § 3 eller 4 mom.,

skall i domen för en hvar fastställas huru mycket han har att gälda.

16 §.

Uppehöllo sig Lappar från begge rikena i ett distrikt vid den tid då

der skett skada, för hvilken enligt 9 § 3 eller 4 mom. gemensam ansvarighet

lian ega rum, skall kallelse till förrättning, hvarom i 10 och 11 §§ sägs, samt

stämning i mål efter 15 § tillställas så väl den svenske som den norske förmannen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

17 §•

Lappar, Indika, efter livad i 9 § B eller 4 inom. sägs, blifvit till ansvarighet

för inträffad skada dömde, eller, efter det värdering af skadan enligt

11 § egt rum, ingått förlikning om erläggande af en ersättning, som icke

öfverstiger den genom värderingen bestämda med tillagd godtgörelse för omkostnader,

vare oförhindrade att, i händelse kännedom sedermera erhålles att

skadan är föröfvad af renar tillhörande någon annan, eller att andra Lappar

vid den tid då skadan skedde haft renar inom distriktet och sålunda höra i

skadeersättningen deltaga, väcka talan om återgäldande af hvad de erlagt

eller den del deraf, som å öfriga Lappar belöper. Sådan talan må dock ej

anhängiggöras senare än två år, efter det skadan skedde.

18 §.

Laglig stämningstid, när Lappar i sitt hemland skola stämmas till

domstol i andra riket, är tre månader. Den, hvars vistelseort enligt vederbörande

länsmans intyg är okänd, njuter tre månaders tid efter stämningens

kungörande i Sverige i kyrkan eller i Norge vid kyrkan i den socken, der

han senast haft sitt hemvist.

19 §.

1. Den, som olofligen fäller eller misshandlar Lapparnes renar, skall,

utom full ersättning för skadan, bota högst 40 kronor, så framt icke förseelsen

efter allmän lag medför högre ansvar. Lag samma vare, om någon

med uppsåt eller af groft vållande förorsakar, att renarne genom skrämskott,

hundar eller på annat otillbörligt sätt ofredas på tillåtna uppehållsställen

eller söker att dem derifrån fördrifva.

2. Ofredas ren på tillåtet uppehållsställe af hund, skall skada, som

derigenom tillfogas renen, af hundens egare till fullo ersättas, äfven om

skadan icke förorsakats genom någons uppsåt eller vållande.

3. I de trakter, der distriktindelning eger rum, skola under den tid,

Lappar från det andra riket enligt 3 § ega att med sina renar der uppehålla

sig, den bofasta befolkningens hundar antingen hållas bundna eller vara

försedda med klubba; landshöfdingen eller amtmannen dock obetaget att från

nämnda föreskrift för vissa trakter eller särskilda fall medgifva undantag,

der det tinnes kunna ske utan att det med densamma afsedda ändamål förfelas.

Bestämmelser om storleken af klubban äfvensom närmare föreskrifter

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

13

i öfrigt i afseende på klubbningen gifvas af landshöfdingen eller amtmannen,

som jemväl må kunna förordna, att i trakt, der distriktindelning icke eger

rum, de bofastes hundar under tid, som nämnd är, skola hållas bundna eller

klubbade. Hund, som har till vana att jaga renar äfven på tillåtet uppehållsställe

eller att döda renar, skall af egaren, efter föreskrift af polismyndigheten,

dödas; och åligger det polismyndigheten att, der egaren sådant

underlåter, genast låta döda hunden. Underlåter egare af hund att ställa

sig till efterrättelse hvad här ofvan stadgas, eller de af landshöfdingen eller

amtmannen i öfverensstämmelse dermed gifna föreskrifter, straffes med böter

högst 40 kronor.

4. När Lapp hos länsmannen eller den, som af amtmannen blifvit

förordnad att upptaga dylika mål, klagar öfver sådan förnärmelse, som ofvan

i 1 och 2 mom. är nämnd, skall denne efter föregången undersökning så

fort ske kan, såvida lian ej kan åstadkomma förlikning, i hvilket fall ansvar

ej eger rum, om saken afgifva berättelse till landshöfdingen eller amtmannen,

som, derest skäl förefinnes att ställa någon till ansvar, skall föranstalta om

sakens utförande genom allmän åklagare, hvad Norge angår, enligt de i 13

§ bestämda grunder, men i motsatt fall sänder berättelsen till den, som

skadan lidit, med tillkännagifvande att det öfverlemnas åt honom sjelf att

anhängiggöra och utföra sin talan, i hvilken händelse saken ej behöfver till

förlikningskommission instämmas.

20 §.

De i 3, 4 och 7 §§ samt i 19 § 3 mom. omförmälda förseelser åtalas

i Norge efter amtmannens föranstaltande inför politirätt. I Sverige skola

dylika förseelser äfven vara underkastade allmänt åtal.

21 §.

I Sverige skall kungörandet af norsk dom, meddelad på grund af denna

förordning, verkställas genom kronobetjent med vittne eller genom två stämningsmän

eller nämndemän. Dervid skall ock, om rättegången är genom allmän

åklagare utförd, den sakfälde affordras förklaring, huruvida han påyrkar

domens pröfning i högre rätt. Gör han det, skola förrättningsmännen gifva

honom tillkänna, att stämningen till högre rätt, för sa vidt han efter sakens beskaffenhet

har rätt att fordra den, kommer att ega rum utan att han derom vidare

underrättas. Härom höra förrättningsmännen vid domens kungörande förse

densamma med påskrift, hvarefter den af amtmannen sedermera påtecknade

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag Utskottets Utlåtande N:o 38.

stämningen ej kommer att kungöras för den sakfälde. I mål, som enligt 15

§ blifvit mot förman utfördt, skall domen kungöras denne, som har att afgifva

förklaring, huruvida domens ''pröfning i högre rätt påfordras.

22 §.

Dom, hvarigenom någon i det ena riket blifvit dömd till böter eller

skadeersättning enligt denna förordning, kan i det andra riket bringas till

verkställighet, om den egen laga kraft, den dömde dermed förklarat sig nöjd

eller, då domen är meddelad i Norge, vad emot domen icke blifvit inom

stadgad tid anmäldt (Appellationsfristen er udloben) eller, i en genom allmän

åklagare utförd rättegång, domen blifvit den sakfälde kungjord, utan att han

påyrkat densammas pröfning i högre rätt. Önskar någon doms verkställande i

det andra riket, vände sig till landshöfdingen eller amtmannen i det län eller

amt, der domen är gifven, och teckne denne, derest sådant förhållande ådagalägga,

på grund hvaraf den sökta verkställigheten må ega rum, bevis derom

å domen samt sände handlingarne till vederbörande amtman eller landshöfding

i det andra riket, hvilken föranstaltar om domens verkställande och de

indrifna medlens öfversändande till förstnämnde landshöfding eller amtman.

Hvad om domar nu sagdt är, galle ock om sådana i fråga om ersättning

för skada, som i denna förordning omförmäles, träffade förlikningar,

hvilka af parter, förmän eller andre förmän blifvit ingångna inför rätta eller

vid syn, enligt It §: börande landshöfdingen eller amtmannen, då sådan förlikning,

ingången i det ena riket, för verkställighet öfversändes till det andra,

tillika meddela bevis, att förlikningen enligt förstnämnda lands lagar eger

samma gällande verkan, som laga kraftvunnen dom.

Är dom, som kan bringas Ull verkställighet i båda rikena, gifven eller

sådan förlikning träffad i sak angående gemensam ansvarighet efter 9 § 3

eller 4 mom., skall vederbörande landshöfding eller amtman i det rike, der

skadan skett, på begäran af den som ersättningen tillkommer, låta förskottsvis

utbetala beloppet till honom och, så vidt betalningsskyldighet ålagts undersåte i

det andra riket, sända vederbörande amtman eller landshöfding derstädes

styrkt afskrift af domen eller förlikningen med begäran om godtgörelse. Sådan

godtgörelse skall då förskottsvis utbetalas af allmänna medel. Hos den

betalning sskyldige kan förskottet indrifvas på enahanda sätt som är bestämdt i

fråga om skatter.

I afseende å böters förvandling vid bristande tillgång till deras gäldande

förfares enligt det lands lagar, der böterna skola uttagas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lag-TJtshottets Utlåtande N:o 38-

15

£3 §.

I de mal, der svensk Lapp är part i Norge eller norsk Lapp i Sverige,

må ej stämpla dt papper användas.

24 §.

I (ifrigt komma de i hvart dera riket i allmänhet gällande lagar att

tillämpas å Lapparne under deras vistande derstädes.

25 §.

När i denna förordning talas om Lapparnes renar förstås dermed icke

allenast deras egna utan ock andras renar, hvilka äro under deras vård.

Bofaste, hvilka lemnat renar till vård åt Lappar, hafva i fråga om

dessa renar enahanda förpligtelser enligt denna förordning, som Lappar, hvilhas

renar äro under andras vård.

26 §.

Embets- och tjenstemän, och särskildt landshöfdingar och amtman,

skola tillse, att de öfverflyttande Lapparne ej förnärmas i utöfvande af dem

tillagda rättigheter.

27 §■

Der i ettdera åt rikena a något visst område vid kusten eller inne

i landet renars underhåll pröfvas för den jordbrukande befolkningen vara

i . synneilig man betungande, kan Konungen förordna, att det området ej

vidare må till sådant ändamål begagnas mot det att erforderlig betesmark

Lapparne anvisas på annan landsträcka, som dertill finnes tjenlig och som

tillhör staten.

Betesmark, som sålunda blifvit anvisad åt Lapparne, må till den utsträckning,

som är af nöden för att lemna bete till de renar, hvilka år efter

annat dit föras, icke underkastas intrång genom rödjning, odling, säterbruk

eller hetande af hemdjur; dock att hvad här är stadgadt icke utgör hinder

för upprödjning och odling, efter offentlig myndighets beslut, af platser inom

dessa trakter tillgskjutsstationer eller herbergen för resande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 38.

28 §.

Visar det sig nödigt för det i föregående § omförmälda ändamål, eller

för att åt Lapparne bereda nödiga vägar till deras betesmarker, eller för att

uppföra stängsel till förekommande åt skada af renar att använda jord, som

eges eller brukas af enskild man, vare egaren eller brukaren, när sådant af

staten påfordras, skyldig att afstå jorden mot ersättning, som, der godvillig

öfverenskommelse ej kan träffas, bestämmes i Norge genom värdering (Taxt)

och i Sverige enligt gällande förordning angående jords afstående för allmänt

behof.

29 §.

De bestämmelser i denna förordning, Indika ordna förhållandet emellan

Lapparne och den jordbrukande befolkningen, gälla icke inom Finnmaikens

amf. Skulle svensk Lapp söka sommarbete i detta amt för sina renar,

komma de för amtets norska Lappar särskilt gällande bestämmelser att å

honom tillämpas.

30 §.

Denna förordning träder i kraft, sedan enahanda bestämmelser blifvit

antagna i Norge, från den dag Konungen för båda rikena bestämmer. Den

förMifver gällande i femton år från nämnda dag. Har, innan denna tid gått till

ända, ny gemensam lag ej blifvit i begge rikena antagen, skall första Ulan-- get eller kodicillen till gränsetraktaten af Ä Oktober 1751, som medan denna

förordning är gällande blifver utan verkan, åter träda i kraft.»

Lag-Utskottet, till hvars handläggning denna proposition blifvit af

Kamrarne hänvisad, har, vid det förhållande, att ett i hufvudsakliga delar

med propositionen öfverensstämmande förslag till förordning i ämnet blifvit

af sistlidet års Riksdag för dess del antaget, ansett granskningen nu böra

omfatta endast de delar af propositionen, hvari densamma skiljer sig från

nämnda förslag och hvilka delar med kursiv stil af Utskottet utmärkts.

Stadgandet i 3 §, att Lapparne äro berättigade att årligen med sina

renar flytta från det ena riket in i det andra och uppehålla sig å de trakter,

hvilka hvartdera rikets Lappar efter gammal sedvana hittills hafva besökt,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 38.

17

samt att (ler betjena sig af land och vatten så väl till underhåll för sig

och sina renar, under iakttagande af de i denna förordning meddelade föreskrifter,

som till jagt och fiske, lika med rikets egna undersåtar, har i anseende

till de särskild! utmärkta, nu i förra förslaget tillagda orden — hvilka

till sin mening icke torde kunna annorlunda uppfattas, än såsom likabetydande

med: »lika med andra rikets egna undersåtar, än vederbörande innehafvare

af markan — gifvit Utskottet anledning att inhemta upplysningar om den

rätt till jagt och fiske, som i Norge är rikets egna undersåtar tillerkänd.

Enligt norsk lagstiftning liar jordegaren ensam rätt

till jagt med hund (N. L. 5—10—2), i det att allenast jagt med hund

efter björn och varg är fri för eu hvar;

till att anbringa giller (N. L. 5—10—6 och 7), hvithet dock synes endast

kunna afse större och fullständigare gillerinrättningar, hvadan snaror att

fånga kramsfågel och dylikt torde kunna utläggas af eu hvar, dock att

jordegaren alltid eger rätt att nedtaga dem, men ej att tillegna sig hvad

deri må vara fängadt;

till jagt å elg, hjort och bäfver (Jagtl. 22 Juni 1863, § 3);

samt till jagt »/'' hemmarken» — hvarunder bör förstås gårdarne med

all mark, som dertill ligger i den bebygda delen af trakten, alltså icke

allenast »inmarken» utan ock »hemhagen» — i det att i hemmarken utan

jordegarens tillåtelse ren, hare, tjäder, orre, hjerpe, ripa och rapphöns samt

ejder icke må på något som helst sätt jagas, fångas eller dödas, om än

hund härvid icke brukas (Jagtl. 22 Juni 1863, § 6).

Den för hvarje norsk undersåte fria jagten är sålunda, hvad angår

vildt af mera betydelsefullt slag, inskränkt till utmarken eller fjellsträckningarne,

och bör i nästan alla fall försiggå utan hund, samt till allmänningar,

å hvilka jagten så väl med som utan hund är fri för en hvar, likasom det

derstädes står en hvar öppet att anbringa giller eller andra inrättningar för

djurfångst af alla slag (N. L. 5—10—10 till och med 12). Noga taget

skulle dock endast inom bygden boende hafva rätt att ä allmänning jaga

med hund, men denna inskränkande bestämmelse lärer icke med stränghet

tillämpas.

Fiske i saltvatten är enligt norsk lagstiftning fritt för enhvar, ej

mindre vid stranden än å öppna liafvet (Reskript 23 April 1728), hvaremot

strandegaren uteslutande har rätt till fisket i sötvatten och der, hvarest det

af ålder har tillkommit honom (N. L. 5—11—2, 3, 4, 11 och 13). Jordegaren

är vidare ensam berättigad att pa sin grund uppföra faststående

fångstinrättningar (N. L. 5—11—14 och 15); hvaremot den omständighet,

att fiskegarn eller annat löst fiskeredskap delvis måste fastgöras i land, icke

Bill. till Rilcsä. Prof. 1883. 7 Samt. 27 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

hindrar utöfvandet af fiske, der detsamma är fritt. Det kan dock ifrågasättas,

huruvida ej, hvad större insjöar beträffar, fisket är fritt i deras midt,

men denna fråga synes oafgjord.

Af det anförda torde framgå, att Lapparne i allmänhet komma att ega

jagträtt å de ställen, der de få uppehålla sig, naturligen under iakttagande

af gällande bestämmelser om förbuden tid beträffande vissa djurslag. Fiskerätten

synes visserligen enligt lagens bokstaf nog inskränkt, men säkerligen

torde i tillämpningen icke hädanefter, mer än hittills, komma att ifrågasättas

att hindra Lapparne från fiske i de vattendrag, vid Indika de uppehålla

sig, särskild!: som fisket der icke torde kunna för de fastboende vara

af något egentligt värde. Enär derjemte den i nu ifrågavarande afseende

föreslagna redaktionen ä, 3 § till ordalydelsen hufvudsakligen är lika med

motsvarande i § 10 af 1751 års kodicill, har Utskottet hvarken ansett att

skäl förekomma till anmärkning mot densamma eller att den skall lända till

Lapparnes skada,

Utskottet bör härnäst fästa uppmärksamhet vid 9 § 4 mom., i

hvilket frågan om'' den betesrätt, som inom Tromsö amt må tillkomma Lapparne,

finnes besvarad annorledes än i den författning, hvilken Riksdagen

nästlidet år beslöt.

Att i denna fråga en afvikelse föreligger från hvad tidigare varit

föreslaget och godkändt, bör ej väcka undran, då det i förevarande lagstiftningsarbete

gäller att skilja mellan tvenne så stridiga intressen som den

bofastes och nomadens.

Det förslag till frågans lösning, hvilket nu blifvit framstäldt, skiljer

sig från det, som af sistlidet års Riksdag antogs, allenast i afseende å första

veckan af Juli månad. Det innefattar, i jemförelse med det sistnämnda, en

inskränkning i Lapparnes rätt, men på samma gång ock en utvidgning.

Enligt de förra bestämmelserna voro Lapparne ej skyldige att ersätta den

skada, som under sagda tid föröfvades genom renames betande ä de bofastes

utmark, med mindre de godtyckligt drifvit sina hjordar in på någon särskild

jordegares område och dervid underlåtit tillse, att bördan af rendjurens

underhåll blefve mellan de bofaste så jemnt som möjligt fördelad. De skulle

nu under berörda tid blifva underkastade den för den efterföljande delen af

sommaren gällande regeln om ersättningsskyldighet för hvarje minskning,

som genom renarnes betande uppstode i det för den jordbrukande befolkningens

hemdjur erforderliga betet. Men å andra sidan innebär det framlagda

förslaget, såsom nyss nämndes, en utvidgning af de förmåner, Indika

förut tillärnats lapparne. Den gräns, bortom hvilken Lapparne må utan

någon ersättningsskyldighet låta sina hjordar beta, val'' i fjolårets förslag

bestämd, för den första veckan af Juli likasom för den öfriga delen af året,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

19

till kilometer från jordegarens eller brukarens fasta bostad Under

^agda vecka skulle de nu erhålla fri betesrätt intill ett afstånd från oärdarne

tara „a Sm Ä’™1* t” 7 *?*** °r<Wllgen ^ »™as Antaglig,

"“““gen (lapa, om utmarken bortom sistnämnda gräns kan från och

S J.u1.1 m*nat]s borJan anses lemna tillräckligt bete för renarne Yore för

skynaaf OTom ’dpTdef-“aS:? °SkMg ‘™ga ej *is''as val''(to ''-»[''1''anie tillrade

sådan 1L f > som "" föreligga. Bestämmelserna skulle

Ä £ Sä

koniLiaLtopSe‘lrnaan * **''«"• ^ «» a«

tillrktwÄ''^Jtra,rUTida fbr oftanänmda vecka Lappa™ kunna tinne

“tern taf Öl In ,TU * to ™rker> som “««« bortom ''1™ angifna

varamlp , den utrednin8'' vant rigtad, hvilken föregått de ifråga
yaiande

bestämmelsernas upptagande. Utskottet hänvisar till hvad derut
IS

Ä iVS™ t" K°"gl Åt hyad dör

jakande besvaras.1 *“ aH M«a

Då nu bestämmelserna i 9 § 4 mom. innebära, att de Lappar som

tiden rrreS fra SiM ,renar pä bete inom Tromsö A under

ä sådan utmark • unna undgå all ersättningsskyldighet för skada

t l d" utn cllk> ‘»om i momentet afses, allenast de ej godtycklig hetunaa

den ene jordegaren mer än den andre; att de derefter och intill den§8

^_^iaTnmlaji manad ma tor att vara frie från ersättningsansvar dra°a sina

att °de underkdpna T afstand af tre kil°meter från gårdarne; samt slutligen

att de undei den sedermera följande delen af sommaren ega fri betesrätt å

det Utskär?’ S°m I88,61'' ytterligare tre kilometer längre bort — så synes

det L t skottet, som både stadgandena blifvit bragta till så noggrann öfverensstämmelse

som möjligt med de faktiska förhållanden, Indika ut-i ort deras

medleftf [Äfr lltvecklin^ iuom amtet, hvilken, börjande omkring

fort funt, i fl’ Tf*8? gardarne belä-na markerna, dag för dag

ta m tält a langxe bort liggande högre ställen, till dess, omkring 14 da o-ar

miar SoTS. § J '' allt det bete’ h™af Lappare för åa

tillstvlr!!f!ietf rd !hVad ;SälaiRla blifvit anfördt toner Utskottet sig böra

''y o i a2 stadgandena uti förevarande moment må i sin helhet godkännas

Beträffande ofnga andringar i det förra förslaget, af Indika den uti

lagen Weratt "ordn?^ Utskotte{sv bonande, enär de förhållanden, som

som lefva! 1 Tn deri vanskll§''a ocb sa främmande för andra än dem

som lefva! sig in den, att tara for missgrepp ligger mycket nära, är syn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

iso

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

nerligen välbetänkt, hänvisar Utskottet till de skäl för deras vidtagande,

hvilka framgå af de handlingar, som äro den Kong!, propositionen bifogade;

och får Utskottet följaktligen hemställa,

att Riksdagen må antaga det af Kong!. Maj: t afgifna

förslag till Förordning rörande de Lappar, som med renar

flytta emellan de förenade konungarikena Sverige och

Norge.

Stockholm den 23 April 1883.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Herr Magnus Jonsson har begärt fa här antecknadt, att han icke

deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1883:32 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till Förordning rörande de Lappar, som med renar flytta emellan de förenade konun a1 i texten