Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens är 1882 församlade Revisorers berättelse, angående verkstäld granskning of statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1880.

1883-02-22 · 21 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1883:15, Utlåtande, i anledning af Riksdagens är 1882 församlade Revisorers berättelse, angående verkstäld granskning of statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1880.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

1

N:0 15.

Ank. till Riksd. Kansli den 22 Febr. 1883, kl. C e. m.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens är 1882 församlade Revisorers

berättelse, angående verkstäld granskning of

statsverkets samt andra af allmänna medel bestående

fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1880.

(L A.)

Stats-Utskottet, till hvars behandling'' ofvannämnda revisionsberättelse

jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och

myndigheter till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifna utlåtanden och

förklaringar blifvit hänvisad, får nu, efter tagen kännedom af dessa

handlingar och inhemtande af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga

upplysningar, underställa Riksdagens pröfning de af Revisorerne

gjorda framställningar, som ansetts från Utskottets sida påkalla

yttranden; kommande Utskottet att härvid följa den ordning, som i revisionsberättelsen

blifvit iakttagen.

Stockholms stads kronoräkenskaper och länens landsböcker.

§ l
(Rev.

-ber. pag. 86. — Uti. pag. 325—329.)

Enligt hvad Revisorerne omförmält, hade Kongl. Maj:t, på underdånig

framställning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs

län, den 16 Maj 1879 förordnat, att åtskilliga uppgifna hemman och

Bih. till Riksd. Prot. 1883. 4 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 1

Angående

redovisning

för uppburna

medel till inköp

af jord

för bildande

af kronopark.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o lo.

lägenheter i Granhults och Nottebäcks socknar af Uppvidinge härad

och nämnda län skulle för bildande af en kronopark för kronans räkning

inköpas. Den till 176,830 kronor bestämda köpeskillingen skulle

betalas med 30,000 kronor af det å 7:de hufvudtiteln uppförda reservationsanslag

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet samt med återstoden, 146,830 kronor, af de till

Riksgäldskontor influtna medel för försäljning af mindre kronoegendomar;

hvarjemte Kongl. Maj:t förordnat, att köpeskillingen borde på

Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes reqvisition med nämnda belopp af

Riksgäldskontor och Skogsstyrelsen tillhandahållas. Den 18 Februari

1880 hade från Statskontoret å berörda reservationsanslag anordnats

30,000 kronor till disposition af styrelsen, som disponerade, anordningen

på Kongl. Maj ds Befallningshafvande. Af denna myndighet hade

anordningen ytterligare disponerats på “Friherre Sigfrid Rålamb“, hvilken

å anordningen den 15 Mars tecknat qvitto, utan att handlingarne

utvisade, om han varit säljare eller laga ombud för säljarne, eller ens

huruvida beloppet utgjorde liqvid för egendomsköpet i fråga. De till

utgående från Riksgäldskontor^, anvisade 146,830 kronor hade den

6 Mars 1880 blifvit anordnade och afsände till Kongl. Maj ds Befallningshafvande,

och i skrifvelse af den 12 samma månad både Landshöfdingeembetet

erkänt beloppets mottagande; men hvarken i ränteriets

specialräkning eller i landsboken funnes dessa medel debiterade

eller krediterade, och man kunde således ej se, huruvida de kommit

vederbörande säljare till handa.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Kongl. Maj ds

Befallningshafvande i Kronobergs län anmält, att, som Kongl. Majd i

ofvanberörda nådiga bref af den 16 Maj 1879 förordnat ej mindre att,

sedan ifrågavarande fastigheter till kronan gravationsfria afträdts den

14 Mars 1880 och köpeskillingen då jemväl erlagts, samt kronans

eganderätt blifvit genom lagfart befästad, eganderättshandlingarne skulle

till Kammarkollegium insändas, än ock att Skogsstyrelsen skulle om

köpets afslutande underrättas, så att fastigheterna blefve af bemälda

styrelse och vederbörande skogsförvaltning öfvertagna, hade Kongl.

Majds Befallningshafvande, enligt i bestyrkta afskrifter bifogade skrifvelser,

under den 4 September 1880 denna föreskrift fullgjort.

Den af Revisorerne i förenämnda hänseende gjorda framställning

har uppenbarligen afsett den omständighet, att de till omförmälda

egendomsköp dels från Statskontoret och dels från Riksgäldskontoret

på Kongl. Majds Befallningshafvande i Kronobergs län anordnade medel,

tillsammans 176,830 kronor, icke blifvit i länsstyrelsens räkenskaper

vederbörligen upptagne och redovisade, samt att fullständiga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stals- Utskottets Utlåtande N:o 15.

3

qvittenser å de med samma medel bestridda köpeskillingar icke blifvit

räkenskaperna bilagda; men i detta afseende finnes någon förklaring

i Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes anförda utlåtande icke meddelad.

Då emellertid, enligt de af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande åberopade,

å särskild bilagd afskrift af förteckning upptagna och till vederbörande

embetsverk insända eganderättshandlingar, ifrågavarande fastigheter

synas hafva blifvit i laga ordning emot förenämnda köpeskilling åt

kronan förvärfvade, har Utskottet velat hemställa,

att Revisorernes omförmälda framställning icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

§ 2.

(Rev.-ber. pag. 86 och 87. — Uti. pag. 320—325 och 329—352.)

Kongl. Maj:ts bref till Kammarkollegium och Statskontoret den Angående

31 Maj 1878, angående lönereglering för vissa af de till landsstaten beräknad

hörande tjenster, innehåller, att med löneregleringens inträdande skulle Puppbl°rd a°/

upphöra förut varande rättighet till expeditionslösen, uppbördsprocenter, medel, hvilka

provisioner arfvoden af allmänna bevillningen samt ersättning å all- presterskamänna

indragningsstaten och för mistade bötesandelar. Beträffande pets lönereprovisionerna

undantogos dock i mom. c af samma skrifvelse sådana oleungsfond.

för uppbörd och redovisning af kommuners eller enskilda inrättningars

afgifter eller utaf medel af än mer enskild natur, hvilka provisioner

fortfarande skulle utgå. I strid mot Revisorernes uppfattning af bestämmelserna

i berörda Kongl. bref hade emellertid uppbördsmän i Upsala,

Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Jönköpings,

Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs, Örebro, Vermlands

och Vestmanlands län tillgodoräknat sig provision för uppbörden af de

arrendemedel, som borde ingå till presterskapets löneregleringsfond.

Uppbördsmännen i Torna fögderi af Malmöhus och i Skara fögderi

af Skaraborgs län hade vid redovisning af arrendemedel till biskopslöneregleringsfonden

gjort sig skyldige till enahanda förbiseende af bestämmelserna

i förut åberopade Kongl. bref; dock förekomme dem emellan

den olikhet, att den förre för en uppbörd af 10,739 kronor 85 öre

efter 2 procent tillgodoräknat sig en provision af 214 kronor 80 öre,

hvaremot den senare efter 3 procent å 8,120 kronor uppburit 243 kronor

60 öre. A ifrågavarande arrendemedel hade af landträntmästare!!

i Malmöhus län uppburits remisslage med 22 kronor 55 öre, men dylik

provision hade ränteriet i Skaraborgs län icke beräknat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 15.

Efter tagen del af de från vederbörande länsstyrelser inkomna

förklaringar i anledning af Revisorernes förenämnda anmärkningar får

Utskottet — jemte förmälan att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i

Yermlands län i underdånigt utlåtande meddelat, att inom nämnda län

icke andra arrendemedel ingå till presterskapets löneregleringsfond än

skogsarrendet för bostället Vestra Tholund, hvilket arrende, utgörande

80 kronor årligen, enligt hvad 1880 års landsbok utvisade, blifvit utan

afdrag till fullo levereradt; hvadan anmärkningarne i denna del synas

böra förfalla — i afseende å Revisorernes framställning i öfrigt anföra,

att, då det af Revisorerne åberopade Kongl. brefvet den 31 Maj

1878 icke synes beröra landträntmästarne, för hvilka lönereglering ännu

icke blifvit faststäld, och ej heller häradsskrifvarne, hvilka jemlikt

Kongl. brefvet den 28 Maj 1880 först från och med 1881 inträdt på

ny lönestat, anmärkningarne endast kunna afse den del af provisionerna

för omförmälda uppbörd, som af vederbörande kronofogdar uppburits;

och, beträffande denna andel af ifrågavararande provisioner, hafva, enligt

hvad jemväl i de afgifna förklaringarne linnes meddeladt, i de flesta fall

anmärkningar af samma beskaffenhet, som de af Revisorerne gjorde, blifvit

hos Kammarrätten framstälda; och dessa anmärkningar hafva, för

så vidt Utskottet kunnat inhemta, ännu icke blifvit genom lagakraftvunna

utslag afdömda.

I sammanhang härmed har Utskottet velat meddela, att Kongl.

Maj:t genom utslag den 27 Oktober 1882 faststält Kammarrättens den

9 Mars samma år meddelade utslag, hvarigenom, sedan Kammarrättens

revisionsafdelnings första kontor vid granskning af Vermlands läns

landsbok för år 1879 och kronoräkenskaperna för Norrsysslets fögderi,

anmärkt, att, uti konto “Ecklesiastika boställens skogsfond“ afförts,

bland annat, provision å skogsförsäljningsmedel från Elfdals pastorats

stomskog Störa Laggåsen, hvilka medel ingått till Statskontoret lör

ecklesiastika boställenas skogsfond, samt revisionen med anledning deraf

yrkat, att hvad i sådant hänseende blifvit affördt måtte till återgäldande

åläggas, Kammarrätten, med åberopande af ofvannämnda Kongl. bref af

den 31 Maj 1878, faststält det yrkade beloppet till betalning af vederbörande

redovisningsskyldige uppbördsman.

Utan att vilja ingå i bedömandet, huruvida de i nämnda utslag

angifna omständigheter äro fullt likartade med de af Revisorerne framdragna,

har Utskottet emellertid, då enahanda anmärkningar som de

af Revisorerne nu gjorda äro föremål för vederbörande domstols pröfning,

endast velat förhållandet för Riksdagen

omförmäla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

5

§ 3.

(Rev.-ber. pag. 87. — Uti. pag. 346—349.)

Regleringen af biskopslönen i Skara stift både, enligt hvad Re- Ang. redovisorerne

omförmält, blifvit af Kongl. Maj:t faststäld den 12 Oktober ^edei 9soh

1878, och skrifvelse härom hade utfärdats samma dag till Statskonto- höra ingå till

ret och Kammarkollegium samt delodfvits af den senare embetsmyndie-- btskopslöneheten

omedelbart derefter Konungens Befallningshafvande i så väl fonden.

Skaraborgs som Elfsborgs län. Det Kongl. brefvet innehölle, bland

annat, att till biskopslöneregleringsfonden skulle indragas dels återstoden

af den bemälde biskop från Elfsborgs län anslagna kronotiondespanmål,

318 kubikfot 4,3 5 kannor, en tredjedel råg och två tredjedelar

korn, dels afkomsten af hemmanen 1 mantal Jernsyssla Nedergården,

1 mantal Jernsyssla Sveningsgården, 1 mantal Västorp Postgården

och 1 mantal Västorp Sveningsgården, hvilka hemman, belägna

i Skara landsförsamling, skulle i författningsenlig ordning utarrenderas;

men Revisorerne hafva nu fäst uppmärksamheten derå, att till biskopslöneregleringsfonden

icke ingått lösen för berörda kronotiondespanmål

för åren 1879 och 1880, samt att afkomsten af nämnda hemman enligt

räkenskaperna levererades af vederbörande uppbördsman till landtränteriet

i Skaraborgs län den 29 April 1881 samtidigt för begge åren

1879 och 1880 med tillsammans 8,120 kronor, utan att uppgift förekomme

om anledningen, hvarför det dröjt ett år med redovisningen

af de arrendemedel, som ingått för år 1879.

Uti häröfver afgifna underdåniga utlåtanden har anförts dels af

Kongl. Majrts Befallningshafvande i Elfsborgs län, att lösep för ifrågavarande

kronotiondespanmål för biskopslöneregleringsfondens räkning

å landskontoret innehållits; men att då Kammarkollegii skrifvelse af

den 19 November 1878, hvarigenom Kongl. Majrts Befallningshafvande

erhöll meddelande om berörda nådiga förordnande, icke innehölle föreskrift

om sättet för medlens redovisning till biskopslöneregleringsfonden,

Kongl. Majrts Befallningshafvande, under antagande att Statskontoret

vidtagit den bokföringsåtgärd, hvarigenom fonden bort bekomma

sitt årliga tillgodohafvande, icke kommit att gå i författning om beloppets

öfverförande från statsmedlen till fondens medel;

samt dels af Kongl. Majrts Befallningshafvande i Skaraborgs län,

att sedan Kongl. Majrt under den 12 Oktober 1878 föreskrifvit förenämnda

hemmans utarrendering för fondens räkning i författningsenlig

ordning, men sedermera, på framställning af förre indelningshafvaren,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 15.

Biskopen m. m. A. F. Beckman, i anseende till den knappa tiden för

utarrenderingens åvägabringande, genom nådigt bref den 7 Februari

1879 lemnat vederbörande myndigheter öppet att godkänna de af biskopen

för tiden från den 1 Maj 1879 till samma dag 1880 vilkorligt

afslutade arrendekontrakt med hemmanens förut varande arrendatorer,

samt Konsistorium i Skara den 26 Mars samma år gifvit länsstyrelsen

del af detta beslut och öfversändt vilkorligt upprättade kontrakt med

hemställan om deras antagande, dåvarande länsstyrelsen den 26 påföljde

April väl återsändt kontrakten till konsistoriet, med tillkännagifvande

att från länsstyrelsens sida något icke vore att anmärka

emot dessa, men dervid icke kommit att gifva uppbördsförvaltningen

i Skara fögderi del af kontrakten eller någon föreskrift om arrendebeloppens

redovisning; att detta förbiseende, som vållat nu anmärkta

dröjsmålet med inlevererandet af 1879 års arrendeafgifter, möjligen härledt

sig af den förmodan, att konsistoriet, som i första hand haft bestyret

om arrendeaftalen, också skulle ombesörja arrendebeloppens

uppbärande och redovisande under den provisoriska utarrenderingen,

helst denna — på sätt Kongl. Maj:ts nuvarande Befallningshafvande

haft tillfälle inhemta vid handläggningen af de hos Kammarrätten framstälda

anmärkningar i ämnet — skett endast genom påskrifter å de

mellan indelningshafvare!! och arrendatorerne förut gällande kontrakt,

utan någon som helst ändring i dessas ordalydelse; samt att redogörare

i Skara fögderi följaktligen icke varit vållande till det förelupna

dröjsmålet med redovisningen af ifrågavarande arrendeafgifter

för år 1879.

Genom hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län

sålunda meddelat torde Revisorernes framställning i fråga om den fördröjda

redovisningen af de arrendemedel, som från ofvannämnda boställen

ingått för år 1879, få anses vara besvarad. Deremot har icke

Utskottet funnit Kongl. Majds Befallningshafvandes i Elfsborgs län förklaring

öfver Revisorernes förenämnda anmärkning i hvad den afser

bemälde länsstyrelses redovisning af ifrågavarande medel tillfredsställande.

Det synes nemligen Utskottet, som om Kongl. Majds Befallningshafvande,

efter det lösen för ofvanberörda kronotiondespanmål

influtit, bort, utan särskild föreskrift från Statskontoret, hafva föranstaltat

om, att densamma blefve i länets landsbok afförd under åttonde

hufvudtitelns anslag till kleresistaten samt för biskopslöneregleringsfondens

räkning till Statskontoret levererad. Då emellertid, enligt

hvad Utskottet inhemtat, Statskontoret, som vid förekommen bearbetning

af Elfsborgs läns landsbok , för år 1881 funnit, att berörda medel

icke heller för det året blifvit vederbörligen redovisade, i skrifvelse

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

7

af den 3 innevarande månad anmodat Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att låta från länets ränteri under behörig anslagstitel utanordna

och till Statskontoret insända hvad för åren 1879—1881 i förenämnda

hänseende sig belöpte äfvensom att tillse, det ifrågavarande, biskopslöneregleringsfonden

tillkommande tiondelösen för år 1882 och framgent

blefve i behörig ordning fonden tillgodoförd, antager Utskottet,

att rättelse i det af Revisorerne i detta afseende anmärkta förhållande

må vara att emotse, hvadan Utskottet hemställer, att Riksdagen må

vid hvad sålunda i denna fråga förekommit låta

bero.

Statens jernvitgstrafik.

§ 4.

(Rev.-ber. pag. 108. — Uti. pag. 353 och 354.)

1880 års Revisorer hade i berättelsen angående Kongl. Styrelsen Angående

för statens järnvägstrafik intagit det hufvudsakliga af en under den 12

November 1879 af styrelsen till chefen för Finansdepartementet aflå- köp för stuteri

skrifvelse, deri styrelsen redogjort för förfaringssättet vid anskaffandet

af för statens jernvägar erforderliga varor m. m. I denna 9

skrifvelse upplystes, att styrelsen före de allra flesta inköp infordrat

anbud: i fråga om förbrukningsvaror, såsom stenkol, oljor, jern m. m.,

så väl genom skrifvelser till framstående fabriker som genom annonser

i tidningarne; samt att i fråga om rullande materielen, som enligt Kongl.

Majrts och Riksdagens föreskrift borde så vidt möjligt beställas inom

landet, styrelsen sjelf faststält priserna för de inhemska fabrikaten

och med fabrikanterne samfäldt öfverenskomme om beställningarnes

fördelning. Detta förfaringssätt hade synts Revisorerne lämpligt, och

Revisorerne hyste icke ringaste tvifvelsmål, att ju det städse blifvit

tillämpad t, åtminstone då fråga varit om inköp till något större värde.

Men i de till Revisorernes granskning öfverlemnade räkenskaperna med

tillhöiande verifikationer vore detsamma endast undantagsvis angifvet.

Merendels styrktes nemligen äfven de betydligaste utgifter allenast med

en vanlig räkning, derå vederbörande tjensteman tecknat utbetalningsorder.

Revisorerne förestälde sig att, sedan infordrade anbud inkommit

och då pröfningen af desamma skedde likasom vid de tillfällen då

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15.

priserna för beställningarne inom landet bestämdes och öfverenskommelserna

med inhemska verkstäderna uppsattes, protokoll fördes eller

åtminstone styrelsens beslut skriftligen affattades, samt att vid leveransernas

fullgörande kölles besigtning, deröfver instrument upprättades;

och derest, i likhet med hvad vid upphandlingar inom andra statens

inrättningar vore anbefaldt, sådana protokoll eller beslut jemte tillhörande

kontrakt och pröfvade anbud m. m. vidfogades räkenskaperna,

eller, om sådant skulle medföra för stor vidlyftighet, hänvisning till

vederbörliga handlingar åtminstone lemnades, skulle Revisorerne utan

synnerligt besvär och omgång samt särskilda förfrågningar, hvilka nu

erfordrades, kunna verkställa den granskning, som dem ålåge så väl

hvad anginge sättet för inköpens bestämmande som sjelfva lämpligheten

af de gjorda inköpen. På grund häraf hafva Revisorerne hemstält,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes efter Trafikstyrelsens hörande meddela de föreskrifter,

som kunde leda till det af Revisorerne åsyftade målet.

Beträffande denna fråga har Styrelsen för statens jern vägstrafik

i afgifvet underdånigt utlåtande anfört, att styrelsen ansett upphandlingsräkningar

så väl som andra utgifter vara i räkenskapen till fyllest

verificerade derigenom, att hvarje sådan räkning varit — och skolat

vara för att blifva betalbar —attesterad af öfverdirektör och afdelningsföreståndare,

d. v. s. ban-, maskin- eller trafikdirektör, men att, då nu

Revisorerne uttryckt sin önskan att sådan verifikation borde ytterligare

fullständigas, styrelsen gerna vore beredd att i största möjliga mån

underlätta revisionens arbete att i handlingarne återfinna de kontrakt,

överenskommelser och besigtningsbevis, på grund af hvilka öfverdirektör

eller afdelningsföreståndare attesterat räkningarne till betalning.

Visserligen läte det sig ej göra att till hvarje räkning vidfoga

motsvarande kontrakt, emedan ett kontrakt i de flesta fall omfattade

leverans, hvilken verkstäldes och betalades i många poster och på

grund af flere räkningar, men deremot funnes intet hinder att förse

räkningarne med hänvisning till resp. öfverenskommelse angående

inköpet. Likaledes vore styrelsen villig att förelägga Revisorerne en

förteckning öfver sådana anbud, som inkommit å utbjudna leveranser,

med angifvande af hvilka anbud blifvit antagna och, då så påfordrades,

af skälen till styrelsens beslut.

Hvad särskildt anginge bevisen öfver de betalda varornas fullgoda

beskaffenhet, så skulle dessa, der sådant läte sig göra, äfvenledes

bifogas räkenskapen. Detta gälde i synnerhet den rörliga materielen

och större maskinerier m. m., öfver hvilka besigtningsintyg af

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

9

styrelsens kontrollerande ingeniör städse utfärdades, samt de konsumtionsartiklar,

hvilka genom styrelsens försorg uppköptes och betalades

och öfver hvilka artiklars beskaffenhet intyg inginge, innan liqvid medgåfves.

Då Trafikstyrelsen sålunda förklarat sig skola för framtiden till

alla delar iakttaga hvad Revisorerne i förevarande afseende åsyftat, får

Utskottet hemställa,

att Revisorernes omförmälda framställning icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

§ 5.

(Rev. ber. pag. 109 — Uti. pag. 354 och 355.)

Vid granskning af Trafikstyrelsens räkenskaper hade vidare förekommit,

dels att till åtskillige vid jernvägstrafikstaten ej anstälde läkare

och gymnastiklärare, hvilka lemnat massagebehandling åt tjenstemän

och betjente vid trafiken, åt en person ända till 50 gånger, utbetalts

ersättning enligt räkningar, som af vederbörande jern vägsläkare

attesterats, dels ock att ända till 20 stycken bad i månaden på en gång

för samme person af jernvägsläkare föreskrifvits, samt att enahanda

ordination stundom upprepats under flere näst efter hvarandra följande

månader, för hvilka bad ersättning jemväl utgått af trafikmedlen. Uti

§ 17 mom 1 i aflöningsreglementet för embets-och tjenstemännen samt

betjente vid trafikstaten medgifves visserligen vid särskilda sjukdomsfall

kostnadsfri läkarevård genom annan af vederbörande jernvägsläkare

anvisad person, och i mom. 2 medgifves vidare, att af vederbörande

läkare föreskrifna tillfälliga bad, hvilka läkaren ansåge nödvändiga till

botande af sjuklighet, finge bekostas af trafikmedlen, men för Revisorerne

ville det synas, som om dessa bestämmelser icke kunde innefatta

berättigande för en hvar af en till flere tusen uppgående personal

att vid inträffad sjuklighet på statens bekostnad genomgå erforderliga,

långvariga kurer, vare sig genom massagebehandling eller bad.

Då härtill komme, att Revisorerne i två fall funnit högre tjenstemän

hafva låtit på statens bekostnad hos särskild läkare behandla sig för

åkommor i öronen, men det läge i sakens natur, att, då staten mot

ersättning anstälde läkare till vårdande af trafikpersonalen, denna måste

för åtnjutande af kostnadsfri läkarevård vända sig till dessa och ej till

de specialister, som numera funnes i fråga om behandlingen af nästan

Bih. till Rilcsd. Prot. 1883. 4 Sand. 1 Afd. 12 Huft. 2

Angående

den dt jernvägspersonalen

medgifna

kostnadsfria

läkarevården.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

hvarje större eller mindre åkomma, hafva Revisorerne föreslagit Riksdagen

att hos Kongl. Maj:t anhålla om de gifna föreskrifternas förtydligande,

så att ifrågavarande, jernvägspersonalen medgifna förmån icke

måtte för framtiden föranleda missbruk.

Med anledning af Revisorernes berörda framställning har Trafikstyrelsen

i förenämnda utlåtande fäst uppmärksamheten på, att då genom

åberopade nådiga aflöningsreglemente blifvit tjenstepersonalen

medgifvet att erhålla kostnadsfri läkarevård af de vid jernvägen anstälde

läkare eller vid särskilda sjukdomsfall genom annan af läkarne

anvisad person samt att erhålla kostnadsfritt af vederbörande läkare

föreskrifna medikament äfvensom tillfälliga bad, hvilka läkaren ansåge

nödvändiga till botande af sjuklighet, och derigenom öppnats möjligheten

för läkaren att utan patientens betungande, förutom medikament,

i särskilda fall anvisa de nutidens kurmetoder, förnämligast massage

och bad, hvilka i synnerhet vid sådana rheumatiska och dermed beslägtade

sjukdomar, för hvilka jernvägspersonalen genom arten af sin

tjenstgöring företrädesvis vore utsatt, visat sig kraftigare befordra helsans

återställande än droger, det borde vara åt läkaren öfver)emnadt

att bedöma, i hvilka fall och till hvilket omfång sådan läkemetod borde

användas. Att afgöra huruvida läkaren gått för långt i begagnandet

af denna sin befogenhet vore förenadt med största svårighet och hardt

när omöjligt utan den noggranna kännedom af sjukdomens beskaffenhet

läkaren egde. Betydelsen af de utgifter, som för dessa kurer

åsamkats jernvägen, kunde emellertid, om utgifterna betraktades endast

i och för sig, lätteligen öfverskattas; men det vore att bemärka, att

de patienter, för hvilka samma kiirer beståtts, i de allra flesta fall

kunnat genomgå dem utan att för mer än en kort del af dagen afbryta

sin tjenstgöring, och att för jernvägen sålunda besparats så väl

de ej odryga kostnaderna för medikament, som ock vikariatsarfvoden,

hvilka tillsammans väl uppvägde det förstnämnda slaget utgifter, hvartill

kunde läggas, att ifrågavarande specialbehandlingar lemnade större

garanti för den återvunna helsans bevarande och för att staten i framtiden

mindre betungades med utgifter för den sålunda botades sjukvård.

I betraktande häraf, och då det för öfrigt vore svårt att genom

ett allmänt stadgande bestämma hvad med tillfälliga bad skulle förstås,

ansåge styrelsen lämpligaste sättet att förebygga befarade missbruk

vara, att hålla läkarnes och liniebefälets uppmärksamhet fästad på angelägenheten

att vid ifrågavarande fall, så väl som vid reqvisition af

medikament, iakttaga största möjliga sparsamhet, hvarför styrelsen ock

vore betänkt på att för detta ändamål utfärda föreskrift om mera detaljerade

ordinationer, än som hittills varit öfliga.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15.

11

Utskottet, som delar Revisorernes uppfattning derom, att missbruk

i förenämnda afseende egt rum, föreställer sig emellertid, att då,

enligt hvad Trafikstyrelsen meddelat, styrelsen är betänkt på att utfärda

föreskrifter till förebyggande af berörda missbruk samt till främjande

af sparsamhet så väl i anmärkta hänseende som vid reqvisition

af läkemedel, dessa föreskrifter skola leda derhän, att trafikpersonalens

rättighet till kostnadsfri läkarevård icke skall för framtiden begagnas

i vidsträcktare mån än skäligt är; och lärer vid sådant förhållande

Revisorernes framställning i ämnet för närvarande

icke böra till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Kongl. Statskontoret.

§ I
(Rev.

-ber. pag. 136—143.)

Jemte meddelande af en redogörelse öfver hvad som förekommit Ang. tidigare

i den sedan år 1870 flere gånger framhållna frågan om tidigare af- rsetatsl°erkets

slutning och revision af statsverkets räkenskaper, hafva Revisorerne, räkenskaper

då detta ärende antagligen före utgången af innevarande valperiod för j^n^dlrmed

Andra Kammaren komme att vara afslutadt, samt då, på hvilket sätt erforderliga

en tidigare afslutning af räkenskaperna än ordnades, revisionen det 9Jrl-ngar9saZt

första året efter förändringens genomförande borde omfatta två års omarbetning

räkenskaper, påvisat nödvändigheten att vidtaga åtgärder för erforder- a^erna1för''

liga grundlagsändringar så tidigt, att en del af det åsyftade målet, en Riksdagens

tidigare revision af allmänna räkenskaper, ej måtte ytterligare upp- Revisorer.

skjutas. Men då, sedan nu gällande stadganden angående revisionens

sammansättning och tiden för dess samvaro bestämdes, revisionens

göromål högst betydligt tillväxt, samt särskildt statens jernvägstrafiks

räkenskaper tagit ett sådant omfång, att en sorgfällig granskning allenast

af denna förvaltningsgren skulle taga en väsentlig del af Revisorernes

tid och uppmärksamhet i anspråk, hade Revisorerne, eftersom

en ändring i grundlagen af stadgandena rörande statsrevisionen ändock

måste ske, fästat Riksdagens uppmärksamhet derpå, huruvida det

då icke kunde vara skäl att äfven i andra afseenden göra ändringar i

berörda grundlagsstadganden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15.

I sammanhang härmed hafva Revisorerne tillika uttalat den åsigt,

att de för Revisorerne utfärdade instruktioner i tydlighet lemnade åtskilligt

öfrigt att önska. Dessa vore, såsom bekant, utfärdade särskildt

för Revisorerne af Stats-, särskildt för Revisorerne af Riksgälds- och

särskildt för Revisorerne af Bankoverket, men hvarje särskild instruktion

innefattade icke alla de stadganden, som rörde den revision, hvilken

deri afsåges. Så t. ex. funnes i instruktionen för Revisorerne af

Statsverket intet stadgande angående Revisorernes sammanträdande,

utan följdes i det hänseendet hvad som förekomme i instruktionen för

Revisorerne af Bankoverket ; i denna senare vore ock intaget det stadgande,

som läge till grund för Revisorernes sammanträdande på afdelningar

för ärendenas beredning, likasom i frågor angående revisors begäran

om ledighet samt inkallande af suppleanter Revisorerne rättade

sig efter nämnda instruktion. I instruktionen för Revisorerne af Riksgäldsverket

funnes de stadganden, som tillämpades angående Revisorernes

arfvoden samt ersättning af kostnaden för skrifmaterialier m. m.

I instruktionen för Revisorerne af Statsverket qvarstode i § 4 bestämmelsen,

att Revisorerne för inhemtande af muntliga eller skriftliga upplysningar

af någon embetsman eller något embetsverk egde vända sig

till justitiestatsministern, men som någon sådan icke mera funnes,

hade tvekan uppstått om hvart Revisorerne i angifna fall rätteligen

borde vända sig. Såsom bekant förekomme ofta, att Revisorerne af

Statsverket företoge längre eller kortare resor, utan att i instruktionen

för dem funnes intaget uttryckligt bemyndigande dertill, och den omständighet,

att instruktionen för Revisorerne af Riksgäldsverket berättigade

Revisorerne till ersättning för de kostnader, som kunde föranledas

af de af Revisorerne in pleno beslutade resor, hade icke kunnat

hindra olika uppfattning i detta hänseende. Dylika oegentligheter

syntes Revisorerne utgöra tillräckligt skäl för instruktionernas omarbetning,

dervid, enligt Revisorernes uppfattning, desamma lämpligast

borde till en sammanföras.

Utskottet, som delar Revisorernes åsigt om önskvärdheten af att

den länge emotsedda förändringen i tiden för räkenskapernas afsilning

och revision icke må utöfver hvad nödigt är fördröjas, föreställer

sig emellertid, att fullständigt förslag till de för befrämjande af en

tidigare revision af allmänna räkenskaperna erforderliga grundlagsändringar

icke lämpligen kan framställas, förr än frågan om tiden för

räkenskapens afslutande och öfverlemnande till granskning samt öfriga

i samband dermed stående, på Kongl. Maj:ts pröfning beroende frågor

rörande räkenskapsväsendet blifvit afgjorda; och sedan Kongl. Majd i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

13

dessa ämnen fattat beslut, torde utan tvifvel vara att emotse de förslag

till ändringar i rikets grundlagar, som må befinnas erforderliga.

Beträffande Revisorernes framställning rörande omarbetning af de

för Revisorerne gällande instruktioner, synes en sådan omarbetning

blifva nödvändig, derest grundlagsförändringar i ofvannämnda syfte

varda beslutade; och frågan härom torde alltså först i sammanhang

med berörda ändringar i grundlagen böra komma under ompröfning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under uttalande af

önskvärdheten deraf, att förevarande frågors lösning må så påskyndas,

att de emotsedda förslagen till grundlagsändringar må kunna inkomma

till nästa års Riksdag, den sista under innevarande valperiod för Andra

Kammaren, får Utskottet hemställa,

att Revisorernes omförmälda framställning

må för närvarande till någon Riksdagens åtgärd

anleda.

icke

för
-

Kongl. Teatrarne.

§ 7.

(Rev.-ber. pag. 187. — Uti. pag. 361.)

Enligt hvad Revisorerne omförmäla, voro vid räkenskapen för -Angående

de Kongl. teatrarne fogad afskrift af en utaf Kongl. Maj:t för teatrarne till utgifterna

faststäld stat, att gälla under spelåret 1880—1881, i hvilken stat voro f%J™aie~s

upptagna lönebeloppen för de vid teatrarne anstälde tjenstemän, men *"aflöning

den öfriga personalens aflöning vore inbegripen uti särskilda, för de

olika teaterafdelningarne upptagna slutsummor. För granskning af

utgifterna till denna senare personals aflöning hade räkenskapen bort

vara åtföljd af bestj^rkta transsumt af kontrakt och direktionsbeslut,

innefattande bestämmelser härutinnan. Dylika handlingar saknades

emellertid, oaktadt Kammarrätten för flere år tillbaka anmodat direktionen

förständiga redogöraren att vidtaga rättelse i detta hänseende.

I häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Teaterdirektionen

förklarat, att direktionen ansett sig hvarken kunna förständiga redogöraren

att taga afskrift af ett antal af flere hundra kontrakt, hvilka

icke ens alla vore efter formulär upprättade, utan af vidt skildt innehåll

sins emellan, eller bekosta särskild personal vid kansliet för verk
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

ställande af ett arbete, som direktionen för sin del funnit så mycket

mindre erforderligt, som de till Kammarrätten månatligen ingående

aflöningslistor, de der vore försedda med direktionens bestyrkande rörande

deras öfverensstämmande med kontrakten, innehölle detaljerade

uppgifter i afseende å de lönebelopp, som tillkommit hvar och en af

de vid de Kongl. teatrarne anstälda personer.

Utskottet föreställer sig visserligen, att det af Revisorerne föreslagna

fullständigandet af verifikationerna till förevarande räkenskaper

både är nödvändigt för räkenskapernas noggranna granskning och

skulle kunna åstadkommas med mindre omgång än Teaterdirektionen

förutsätter; men vid det förhållande, att så väl Kongl. Maj:t — enligt

hvad i det den Kongl. propositionen om statsverkets tillstånd och behof

bilagda statsrådsprotokollet för finansärenden den 10 Januari innevarande

år omförmäles — torde komma att framdeles under riksdagens

lopp framlägga förslag till ordnande af frågan om teatrarnes

framtida ställning och verksamhet, som ock många af enskilda motionärer

väckta förslag i ämnet föreligga till behandling inom Riksdagen,

på grund hvaraf kan antagas, att den ännu outredda frågan om teaterförvaltningens

ordnande vid innevarande riksdag skall komma att

vinna sin lösning, har Utskottet ansett sig böra hemställa, att Riksdagen

må vid hvad i förevarande ärende förekommit för närvarande låta

O

bero.

Konsistorierna och läroverken.

§ 8.

(Rev.-ber. pag. 212.)

Angående Enligt Kongl. brefvet den 22 November 1861 skall hvarje peda
Präkenslager.

gogi ega en egen kassa samt en premie- och fattigkassa, hvardera med

särskilda inkomster och ändamål. Men förutom dessa kassor funnes,

enligt hvad Revisorerne anmärkt, vid de flesta pedagogierna äfven andra.

Sålunda upptoge räkenskaperna för åtskilliga pedagogier båda

eller endera af de enligt läroverksstadgan den .1 November 1878 för

allmänna läroverken föreskrifna kassorna ljus- och vedkassan samt biblioteks-

och materielkassan, under det att vid många pedagogier funnes

äfven andra kassor med särskilda namn och ändamål. Ehuru läroverksstadgan

visserligen icke syntes vara gällande lör rikets pedago
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

15

gier, hade dock, enligt hvad af ofvan anförda förhållanden framginge,

ovisshet hos vederbörande redogörare förefunnits, huruvida nämnda

stadga skulle vara tillämplig rörande redovisningen af pedagogiernas

medel; och hade på grund häraf Revisorerne framhållit önskvärdheten

deraf, att föreskrift meddelades till undanrödjande af sådan ovisshet

och till åvägabringande af likformighet i pedagogiernas räkenskaper.

Revisorernes ifrågavarande framställning synes Utskottet vara af

förhållandena påkallad, men då Kongl. Maj:t den 20 Oktober sistlidet

år tillsatt en komité med uppdrag att undersöka den nuvarande organisationen

af läroverken för meddelande af elementarundervisning samt

afgifva de yttranden och förslag, hvartill en sådan undersökning må

föranleda, och denna komité, hvars arbeten nu pågå, utan tvifvel kommer

att egna sin uppmärksamhet åt de af Revisorerne anmärkta förhållanden,

har Utskottet icke ansett någon särskild åtgärd i ämnet

böra nu vidtagas, utan endast velat Revisorernes förenämnda framställning

för Riksdagen

omförmäla.

Kongl. Medicinalstyrelsens redovisning öfver de till hospitalsväsendet

anslagna medel.

§ 9.

(Rev.-ber. pag. 238 och 239. — Uti. pag. 369—377.)

Revisorerne, som erhållit tillgång till de vid Kongl. Direktionens Angående

för Stockholms hospital sammanträden förda protokoll för revisions- Shospitalsåret

1880, hade funnit, att direktionen under samma år hållit samman- direktions

träden den 18 och den 23 Februari, den 22 April, den 21 Juni, den ^Tn^park15

November och den 21 December, eller tillsammans blott sex gån- anläggningar

ger, ehuruväl Kongl. Maj:ts nådiga stadga af den 5 Mars 1858 angå- md

ende sinnessjukes behandling och vård uti § 4 mom. 3 föreskrefve,

att hospitalsdirektion skall uppå ordförandens kallelse sammanträda

inom hospitalet minst en gång i hvarje månad, eller oftare, om göromålen

så fordra. Enligt hvad Revisorerne vidare inhemtat, hade under

år 1881 fyra sammanträden blifvit hållna, nemligen den 1 April, den

10 Juni, den 16 Augusti samt den 20 December; och under år 1882

hade det första sammanträdet egt rum den 20 Juni och det derpå föl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

jande den 30 Augusti. Af förenämnda protokoll framginge icke, huruvida

den förteckning öfver under hvarje manad vid hospitalet använda

tvångsmedel, som, enligt föreskriften i Kongl. Serafimerordensgillets

cirkulär den 1 Juni 1864, borde den följande månaden afgifvas, blifvit,

på sätt i nämnda cirkulär stadgades, inför direktionen föredragen.

Revisorer ne hade genom delegerade aflagt besök å Stockholms

hospital och vid detta besök särskildt fästat uppmärksamheten derå,

att den inom hospitalets hägnade område befintliga jordrymd endast i

ringa mån användts till trädplanteringar och trädgårdsanläggningar,

ehuru hospitalet redan i tjugu år varit i verksamhet. Då anstaltens

område på tvenne sidor stötte intill allmänna vägar, hade det synts

Revisorerne, som om det störande inflytandet från trafiken å dessa

vägar lämpligen kunnat genom trädplanteringar, om ock ej fullkomligt

förebyggas, dock i högst väsentlig mån mildras, hvarjemte Revisorerne

förestält sig, att sagda jordområde bort hafva lemnat ej ringa

tillgång till hospitalshjonens användande i trädgårdsarbeten, hvilken

sysselsättnings lämplighet för många af de sinnessjuke vore allmänt

erkänd.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Medicinalstyrelsen,

jemte öfverlemnande af yttrande i ämnet från direktionen vid Stockholms

hospital och samma hospitals t. f. öfverläkare anfört, att, hvad

anginge ofvan omförmälda förteckning öfver under hvarje månad vid

hospitalet använda tvångsmedel, föreskrifterna i berörda afseende under

nuvarande förhållanden måste anses olämpliga och mindre tidsenliga,

hvadan berörda förteckningar i regeln upphört att från hospitalen

ingå till öfverstyrelsen, utan att Medicinalstyrelsen ansett nödigt

infordra desamma. Det vore nemligen uppenbart, att flere af de i

nämnda cirkulär upptagna tvångsmedel, såsom t. ex. kall dusch, svält

o. s. v., vore helt och hållet stridande emot den humana behandling,

som lyckligtvis nu vore gällande vid sinnessjukes vård, ^och kunde

äfven i sjelfva verket anses stridande mot föreskrifterna i Kongl. stadgan

den 5 Mars 1858, att “inga andra tvångsmedel må användas än

sådane, genom livilka den sjuke, utan att kroppsligt misshandlas eller

moraliskt förnedras, sättes ur stånd att skada sig eller andra . Hvad

beträffade cell, hvilken i samma cirkulär upptoges som tvångsmedel,

så kunde den icke i egentlig mening räknas dit, enär den numera

hufvudsakligen användes såsom enkelrum eller isoleringsrum, i hvilket

den sjuke infördes, enär han der komme i åtnjutande af den ro och

stillhet, som vore nödvändiga för hans behandling, eller för att hindras

skada sig eller andra; men å andra sidan vore det äfven klart, att ej

mindre användningen af cell eller hvad man i öfrigt rubricerar som

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

17

tvångsmedel endast kunde af läkaren i hvarje särskildt fall bedömas

och afgöras, och måste följaktligen öfverlemnas till hans förordnande

liksom hvarje annan del af sjukbehandlingen. Med anledning häraf

vore Medicinalstyrelsen äfven betänkt på att i sammanhang med de

särskilda föreskrifter, som kunde blifva nödigt att utfärda på grund af

den på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende nya hospitalsstadgan,

vidtaga nödiga förändringar i berörda cirkulär, hvilket i viss mån

kunde redan anses vara upphäfdt genom Medicinalstyrelsens nya formulär

till årsberättelser från öfverläkarne vid hospitalen af den 1 Juli

1882, som icke upptoge någon rubrik för nu ifrågavarande uppgifter.

Direktionen för Stockholms hospital anför i förenämnda yttrande,

att i fråga om den af Revisorerne gjorda anmärkningen rörande direktionens

fåtaliga sammanträden, direktionens ordförande, hvilken denna

anmärkning i främsta rummet syntes gälla, ansett sig utan något som

helst men för inrättningen kunna bespara ledamöterna att sammankomma

så ofta som Kongl. stadgan bestämde, sedan direktionen bland

sina ledamöter noga fördelat tillsynen vid hospitalet samt medgifvit,

att mellan direktionens sammankomster en del löpande ärenden finge

afgöras af den direktionens ledamot, till hvars särskilda detalj ett sådant

ärende hörde, hvartill komme att en del andra ärenden lämpligen

kunde genom cirkulation bringas till slut, och att hospitalet icke varit

lidande på ett sådant tillvägagående hade Revisorerne sjelfve vitsordat,

då de tillika anmält, att i berättelsen öfver den föreskrifna årliga inspektionen,

som å hospitalet verkstälts år 1880, såsom allmänt omdöme

uttalas, att anstalten utmärker sig för synnerligen god ordning, renlighet

och tjenliga anordningar för de sjukes skötsel och tillsyn, ett

omdöme, som Revisorerne, hvilka sjelfve besökt hospitalet, icke i någon

mån jäfvat. Emellertid, och då en anmärkning, onekligen grundad på

Kongl. hospitalsstadgans föreskrift, nu blifvit framstäld, hade direktionen

beslutat, att sammanträden hädanefter skulle hållas minst en gång

i månaden.

I anledning af Revisorernes yttrande derom, att hospitalets jordområde

endast i ringa mån användts till trädplanteringar, har direktionen

vidare genmält, att, med undantag af ett för plantering mindre

lämpligt jordområde i sydöstra hörnet, hvilket område enligt den för

Stockholm faststälda stadsplanen vore afsedt att medelst en gatas framdragande

afskiljas från hospitalets öfriga mark, hela jordrymden framför

hospitalsbyggnaden blifvit mot de angränsande vägarne omgifven

af en jordvall med derå anbragt häck af hagtorn och andra buskslag,

hufvudsakligen för att derigenom, så vidt ske kunde, minska det för

Bih. till Biksd. Prof. 1883. 4 Sami. 1 Afd. 12 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 15.

Angående

likställighet

emellan

veterinärläroverken

i

Stockholm

och Skara.

hospitalet störande inflytandet från trafiken å vägarne samt jemväl för

att, sedan häcken erhållit erforderlig höjd och täthet, bilda stängsel

för hospitalet, hvarigenom det vanprydliga och dryga underhållskostnader

fordrande trästaketet i en framtid kunde undvaras; att för ordnande

medelst parkanläggning af det sålunda inhägnade området plan

blifvit uppgjord af sakkunnig person, af direktionen godkänd och satt

i verket, så att redan under revisionsåret marken vore fullständigt

drainerad, gångar upptagna och träd planterade, ehuru dessa ännu

icke vunnit synnerlig växtlighet ; att en stor del af dessa arbeten hade

utförts af patienterne på stället; att köksträdgård blifvit anlagd söder

om hospitalsbyggnaden på en egorymd af 2 tunnland 9 J, kappland,

hvilken köksträdgård under en vid hospitalet anstäld trädgårdsdrängs

ledning skötes uteslutande af hospitalshjonen, samt att under år 1882

ytterligare 3 4 tunnland blifvit upplöjda för utvidgning af köksträdgården.

Med hänvisande till hvad i öfrigt finnes i de öfver Revisorernas

förenämnda anmärkningar ingifna förklaringar meddeladt, får Utskottet,

då af anförda yttrandena framgår, att Stockholms hospitalsdirektion

beslutat, att för framtiden dess sammanträden skola i enlighet med

gällande föreskrifter hållas minst en gång i månaden, att ny hopitalsstadga

är på Kongl. Maj:ts pröfning beroende, att Medicinalstyrelsen

är betänkt på att, efter det denna nya stadga blifvit anbefald, utfärda

förändrade föreskrifter i afseende på de vid hospitalen förekommande

tvångsmedel, samt att park numera, ehuru sent, börjat anläggas inom

Stockholms hospitals hägnade område, hemställa, att Riksdagen må

låta vid de afgifna förklaringarne

bero.

§ io.

Vetermärinrättjiiiigen i Skara.

(Rev.-ber. pag. 246 och 247. — Uti. pag. 392—396.)

Enligt hvad Revisorerne omförmäla, vore undervisningen vid

veterinärinrättningen i Skara uppgjord i nära öfverensstämmelse med

läroplanen för veterinärinstitutet i Stockholm, med de ändringar, som

föranledts deraf, att institutet hade en lärare mer än veterinärinrättningen.

Ursprungligen tillerkändes de utexaminerade eleverne icke

större kompetens, än hofslagare egde, Sedermera hade eleverne, så

s. 19 Kontrollera mot PDF

Siats-Utskottets '' Utlåtande N-.o 15.

19

vidt de genomgått femte klassen af allmänt läroverk, erhållit rättighet

att efter aflagd examen utöfva privat veterinärverksamhet. Att olägenheter

uppstått och måste uppstå deraf, att på detta sätt bildades veterinärer

af lägre kategori, afsedde för den enskilda veterinärsjukvården

och utan kompetens till statens veterinärbefattningar, hade ofta blifvit

framhållet, likasom det ock lemnats obestridd att väsentliga fördeiar

skulle beredas både den kliniska undervisningen och den vetenskapliga

utvecklingen, om veterinärinrättningen i Skara anordnades till ett fullständigt

läroverk och likstäldes med veterinärinstitutet i Stockholm.

Då nu, enligt hvad både Sundhetskollegium och Medicinalstyrelsen uti

särskilda till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelser vitsordat, veterinärinrättningens

tillgångar, häruti inräknade så väl det ordinarie som det extra

statsanslaget, medgåfve, att undervisningen ordnades till full öfverensstämmelse

med den vid veterinärinstitutet i Stockholm, hade Revisorerne

framhållit som önskvärd!, om vid utfärdande af nytt reglemente för

veterinärinrättningen, hvartill Medicinalstyrelsen den 4 November 1878

afgifvit underdånigt förslag, en fullständig likställighet de båda läroverken

emellan kunde åvägabringas.

1 häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Medicinalstyrelsen,

jemte meddelande af hvad i denna fråga i öfrigt förekommit, om förmält,

hurusom Sundhetskollegium, hvilket uti infordrade underdåniga utlåtanden

af den 27 November 1876 och den 2 November 1877 sökt ådagalägga,

att Skara veterinärinrättnings anordnande till fullständigt läroverk

skulle kunna ske utan någon förhöjning af det anslag, som från

och med år 1876 blifvit Skara veterinärinrättning, ehuru endast på

extra ordinarie stat, beviljadt, på grund deraf hemstält, att det till

Skara veterinärinrättning på extra ordinarie stat beviljade anslag måtte

uppföras på ordinarie stat med vilkor att inrättningen anordnades till

ett fullständigt veterinärläroverk, likstäldt med veterinärinstitutet, och

hade Medicinalstyrelsen den 4 November 1878 på Kongl. Maj:ts nådiga

befallning afgifvit förslag till nytt reglemente för Skara vetermärinrättning,

anordnad till ett dylikt fullständigt läroverk. Emellertid fortfore

ännu Skara vnterinärinrättning i sin inskränkta och derjemte osäkra

verksamhet, enär det af Riksdagen beviljade anslaget fortfarande utginge

endast för ett år i sänder. Med skäl kunde ifrågasättas, huruvida

det borde anses förenligt med statens fördelar eller öfverensstämmande

med god hushållning, att så betydande kostnader, som utginge

för ifrågavarande anstalt, uppoffrades för ändamål, hvilka kunde vinnas

med vida mindre utgifter. Härtill komme den stora svårighet, som

alltjemt mötte för undervisningens anordnande och för anställning af

lärare, då inrättningens bestånd årligen vore underkastadt ny pröfning,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 15.

och meddelade styrelsen i sistnämnda afseende, att för närvarande, i

brist på sökande, tvenne lärareplatser måste uppehållas genom inkompetente

lärare. Med anledning af hvad Medicinalstyrelsen sålunda anfört,

har styrelsen i sitt utlåtande fäst Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på

angelägenheten deraf, att frågan om Skara veterinärinrättning blefve

snart afgjord, och dervid framställt den meningen, att, om Skara

veterinärinrättning fortfarande skulle ega bestånd, den da matte anordnas

till fullständigt läroverk, likstäldt med veterinärinstitutet i Stockholm.

Utskottet, som icke velat inlåta sig på bedömandet, huruvida

veterinärinrättningen i Skara lämpligen bör anordnas till fullständigt

läroverk, likstäldt med veterinärinstitutet i Stockholm, hvarigenom också

större kompetensfordringar för elevers emottagande vid förstnämnda

läroverket skulle komma att uppställas, har, då, enligt hvad Medicinalstyrelsen

upplyst, dessa frågor för närvarande äro understälda Kongl.

Maj:ts pröfning, icke trott sig i ärendets nuvarande skick böra framställa

något förslag i ämnet; hvadan Utskottet hemställer, att Riksdagen må

vid hvad sålunda förekommit låta

bero.

§ 11.

Hvad i öfrigt. blifvit af Revisorerne anmäldt och erinradt har

Utskottet funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i

öfvervägande vid behandling af de utgiftsanslag, Revisorernes framställning

berör, dels hafva medfört åsyftad rättelse, _ dels vara genom

vederbörandes utlåtanden nöjaktigt förklaradt, dels ej vara af den \ ig t

att oaktadt förklaringen icke varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens

åtgärd bort af förhållandet påkallas, dels slutligen icke hafva

varit af beskaffenhet att från Utskottets sida påkalla något yttrande.

Stockholm den 22 Februari 1883.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Herr Emil Key har begärt få antecknadt, att han hos Utskottet

icke deltagit i behandlingen af förevarande ärende.

STOCKHOLM, ISAAC MAR.CTTS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1883.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

uti Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15:

Sid. 11, råd. 12 ocli 13 uppifrån står: Kongl. Statskontoret.

§ 1.

läs: Kongl. Statskontoret.

§ 6.

Bih. till Bilesd. Prot. 1883. 4 Sami. 1 Afd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.