Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts förslag dels om jernvägsbyggnader för statens räkning och dels om inköp af jernväg en mellan Söderhamn och sjön Bergviken.

1883-03-01 · 21 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1883:19, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts förslag dels om jernvägsbyggnader för statens räkning och dels om inköp af jernväg en mellan Söderhamn och sjön Bergviken.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

StatS-tJtsIcottets Utlåtande K:o 19.

i

N:o 19.

Ank. till Riksd. Kansli den 1 Mars 1883. kl. o e. flis

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts förslag dels om jernvägsbyggnader

för statens räkning och dels om inköp af jernväg

en mellan Söderhamn och sjön Bergviken.

(R. A.)

Stats-Utskottet får härmed afgifva yttrande öfver de vid innevarande

riksdag af Kongl. Maj:t väckta, till Utskottet remitterade förslag om

beviljande af anslag till jernvägsbyggnader för statens räkning samt

om inköp af jernvägen mellan Söderhamn och sjön Bergviken.

A) Angående fortsättning af stambpnan mellan Bräcke och Sollefteå.

Riksdagen beslöt år 1881, att en stambana af samma spårvidd och

trafikförmåga som de öfriga stambanorna genom Norrland skulle anläggas

med utgångspunkt från Bräcke station eller lämplig punkt i dess

närhet och, med genomlöpande af de orter och ställen, Kongl. Maj:t

kunde finna godt närmare bestämma, framföras till Helgumsjön och

vidare till Sollefteå eller annan tjenlig punkt i närheten deraf vid Ångermanelfven,

samt beviljade för påbörjandet af denna stambana, som utgjorde

13,4 mils längd och beräknats kosta 11,250,000 kronor, för år

1882 ett anslag af 2,000,000 krtmor.

Efter det Kongl. Maj:t faststält banans rigtning och förordnat, att

den skulle utgå från Bräcke öfver Håssjö och Helgumsjön till Sollefteå,

beviljade 1882 års Riksdag till arbetenas fortsättning ytterligare 2,000,000

kronor.

Uti en till Statsrådet och Chefen för Civildepartementet aflåten

promemoria af den 8 sistlidne December har chefen i styrelsen öfver

Bih. till Riksd. Prof. 1883. d Samt 1 Afd. 15 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 19.

2

statens jernvägsbyggnader anfört att, som arbetena å stambanan emellan

Bräcke ocli Sollefteå under år 1882 så framskridit, att med de för år

1883 af Riksdagen anvisade medel, 2,000,000 kronor, terrassering och

skenläggning af banan syntes kunna under året framföras ända till

Hås sjö station, 6 mil 10,000 fot från Bräcke, arbetena under år 1884

måste utsträckas 2 till 3 mil längre öster ut derifrån; att på denna

sträcka banan komme att vid det så kallade Döda fallet (8 mil från

Bräcke) föras öfver Indalselfven medelst en storartad och kostsam brobyggnad,

hvars utförande kräfde en längre tid och hvilken derför under

år 1884 måste påbörjas; samt att så väl af denna anledning som för

jernvägsarbetenas ändamålsenliga bedrifvande i öfrigt, och på det till

styrelsen för statens jernvägstrafik måtte kunna öfverlemnas det för anskaffande

af rörelsemateriel till bandelen Hässjö—Bräcke beräknade belopp

af 346,500 kronor, ett anslag af 2,500,000 kronor för arbetenas

fortsättning under år 1884 å ifrågavarande stambana erfordrades.

I öfverensstämmelse härmed har Ivongl. Maj:t i den afgifna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit Riksdagen

att till fortsättning af arbetena å stambanan mellan Bräcke och

Sollefteå för år 1884 anvisa ett anslag af 2,500,000 kronor.

Uti den till 1881 års Riksdag afgifna statsverkspropositionen, i hvilken

Kongl. Maj:t föreslog ifrågavarande stambanas byggande, begärde

Kongl. Maj:t — efter det styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader förklarat

sig anse det ändamålsenligt att tiden för banans färdigbyggande

bestämdes till tre, högst fem år, samt Statsrådet och Chefen för Civildepartementet

funnit arbetet lämpligast böra utföras på en tid af omkring

fem år — ett anslag till anläggningens påbörjande för år 1882

af 2,500,000 kronor. Riksdagen åter, som, på sätt dess underdåniga

skrifvelse den 27 April 1881. (N:o 64) gifver vid handen, ansåg en öfvergång

från jernvägsarbetenas bedrifvande i dåvarande betydliga omfångböra

beredas genom årligt användande af ett mindre betydligt-jernvägsanslag,

fann ett belopp af 2,000,000 kronor vara för ändamålet tillräckligt

och beviljade, såsom ofvan nämnts, för hvartdera af åren 1882

och 1883 endast denna summa, 2,000,000 kronor.

Det hade enligt Utskottets åsigt visserligen varit önskligt, att anslaget

äfven för år 1884 kunnat till samma belopp begränsas. Utskottet

anser sig likväl ega giltig anledning att tillstyrka anvisande särskildt,

och undantagsvis för detta år af det något högre belopp, hvilket Kongl.

Maj:t begärt. Såsom ofvan förmälts, ingå nemligen deri 346,500 kronor,

afsedda att till styrelsen för statens jernvägstrafik öfverlemnas för anskaffande

af rörelsemateriel till den 6 mil 10,000 fot långa bandelen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

3

Håssjö—Bräcke. Efter afdrag häraf skulle såsom rent arbetsanslag

återstå 2,153,500 kronor. Det belopp, hvarmed denna summa öfverskjuter

de hittills årligen anvisade 2,000,000 kronor, är jemförelsevis

mindre betydligt, och dess beviljande synes lämpligt med hänsyn dertill,

att under år 1884 den kostsamma brobyggnaden öfver Indalselfven

måste påbörjas. Bestridandet af denna särskilda kostnad medför naturligtvis

en minskning i de medel, som kunna för det öfriga jernvägsbyggandet

användas, men en sådan minskning lärer för det närvarande

ej kunna i någon betydligare mån ega rum utan att derigenom åstadkommes

ett oproportionerligt förhållande mellan den tjenstepersonal,

som i anledning af de svåra arbetena å den återstående delen af jernvägslinien

i allt fall ännu måste bibehållas, och den egentliga arbetarepersonalen.

I sitt vid 1881 års riksdag afgifna utlåtande N:o 40 antydde Statsutskottet

sin åsigt om lämpligheten af ifrågavarande jernvägs byggande

under en tid af sex eller sju år och med en jemförelsevis mindre, årlig

byggnadskostnad; och då Riksdagen, i öfverensstämmelse med StåtsUtskottets

förslag, såsom ofvan nämnts, nedsatte anslagsbeloppet för år

1882 från 2,500,000 kronor, som begärts under den i statsrådsprotokollet

angifna förutsättning af arbetets utförande på en tid af omkring fem

år, till 2,000,000 kronor, synes tvifvels utan Riksdagens afsigt med årsanslagets

minskande hafva varit, bland annat, att i förhållande derefter

utsträcka arbetstiden i dess helhet. Efter beviljande för år 1884 af

2,500,000 kronor skulle af det beräknade kostnadsbeloppet i dess helhet

återstå 4,750,000 kronor, mot hvilkas fördelning på ytterligare tre år

något hinder ej lärer kunna möta.

I betraktande således deraf att anslagets af särskilda, här ofvan

angifna skäl föranledda bestämmande för nästkommande år till 2,500,000

kronor ej i och för sig behöfver leda till något väsentligt förkortande

af den arbetstid, Riksdagen synes vid denna jernvägsanläggnings beslutande

hafva förutsatt, eller kunna utgöra skäl att äfven för de efter

1884 följande åren anvisa högre belopp än för åren 1882 och 1883 beviljats,

hemställer Utskottet

l:o

att, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag, Riksdagen

må för fortsättning af arbetena å stambanan

mellan Bräcke och Sollefteå för år 1884 anvisa ett

anslag af 2,500,000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-UtskottetS Utlåtande N:o 19.

B) Angående inköp af jernvägen mellan Söderhamn och sjön Bergviken

samt denna jernvägs ombyggnad och utsträckning ä ena sidan till

Kihlafors och ä andra sidan till Stugsundet.

I en den 26 sistlidne Januari till Riksdagen aflåten nådig proposition

(N:o 26) har Kong]. Maj:t föreslagit Riksdagen

dels att medgifva, att den Söderha:nns jernvägsaktiebolag tillhöriga

jernväg emellan Söderhamn och sjön Bergvikens östra strand må för

statens räkning inköpas och till staten afträdas den 1 November 1885

mot ett kontant penningebelopp af fyrahundratusen kronor och eftergift

så väl af hvad vid jernvägens afträdande till staten återstår oguldet af

det bolaget beviljade statslån, beräknadt att den 31 Oktober 1885 utgöra

291,763 kronor 51 öre, som ock af bolagets skyldighet att återgälda

anläggningskostnaden för bibanan från Kihlafors till sjön Bergvikens

strand och att med ångbåt efter nämnda tid trafikera sjön Bergviken

emellan Bergviks jernvägsstation, Kihlafors och Landa;

dels att godkänna de af Söderhamns jernvägsaktiebolag i öfrigt uppstälda

vilkor för öfverlåtelse till staten af bolagets jernväg med den

ändring blott, att de af styrelsen för statens jernvägstrafik föreslagna

hufvudgrunder för bestämmelser angående forsling på statsbanan af och

fraktersättning för affall från Manna och Bergviks sågverk till Stugsundet

skola iakttagas;

dels att gilla de vilkor och förbehåll, som stadsfullmäktige i Söderhamn

fäst vid sitt beslut att, emot ett bidrag af etthundrafemtiotusen

kronor, öfverlåta till staten all den mark inom staden från vestra egogränsen

till Stugsundet, som för statsbanan och det provisoriska grenspåret

till brädgårdarne norr om ån erfordras, med iakttagande endast,

att ingen inskränkning må göras i det område vid Stugsundet, som

finnes å Landtmäteridirektören m. m. L. M. Nordenfelts plankarta med

fina röda linier utmärkt och i öfrigt kan blifva för staten behöfligt till

upplagsplatser för kol och materialier;

dels att besluta, att denna jernväg derefter skall ombyggas till bredspårig

och utsträckas å ena sidan från Bergviks station till Kihlafors

station å stambanan och å den andra från Söderhamn till Stugsundet,

allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af Nordenfelt uppgjorda

plan samt i den ordning, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit;

dels att bevilja det till gäldande af förenämnda köpeskilling och af

lösen för mark inom Söderhamn samt till utförande af ombyggnads- och

nybyggnadsarbetena jemte anskaffande af rörlig materiel erforderliga

anslag af sammanlagdt tre millioner åttahundrafyratiosju tusen kronor;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

o

dels ock slutligen att af dessa medel anvisa till utgående:

under år 1883................................................... Kr. 500,000

» " 1884................................................... » 1,500,000

- » 1885................................................... » 1,600,000 och

» » 1886 återstående........................... » 247,000.

Af det den nådiga propositionen bifogade statsrådsprotokoll inhemtas,

bland annat, att styrelsen för statens jernväg strafik den 16 December

1880 till Kong], Maj:t inkommit med ett underdånigt memorial

angående trafiken på norra stambanan och åtgärder till dess upphjelpande,

hvilket utlåtande, närmast med afseende på frågan om en förbindelse

mellan stambanan och Söderhamn, innehåller hufvudsakligen,

att Norrlands hufvudnäring, trävarurörelsen, som påräknats komma att

bereda stambanan dess förnämsta inkomster, i verkligheten lemnat ett

ganska ringa trafiktillskott, förnämligast af den orsak, att banan saknade.

för trävarurörelsen tillfredsställande och på lämpliga trakter anlagda

utfarts vägar till skeppningsorterna; att såsom sådana utfartsvägar

för de ofantliga skogstillgångarne från trakterna mellan Bollnäs och

Ange kunde anses hvarken den nu befintliga kommunikationsleden från

Kihlafors till Söderhamn, som nödvändiggjorde omlastningar till och

från pråmar på sjön Bergviken samt till och från den smalspåriga jernvägen

emellan Bergviken och Söderhamn, eller den likaledes smalspåriga

jernvägen från Torpshammar till Sundsvall; att likväl de enskilda

jernvägarne i Helsingland lemnade ovanligt höga trafikinkomster, och

att dessa inkomster, hufvudsakligast härflytande från trävarurörelsen,

vore i ständigt stigande per banmil mot utskeppningsorten; att alltså

första vilkoret för att blifva delaktig af den förtjenst, trävarurörelsen i

dessa trakter nödvändigtvis skulle bringa jernvägar, anlagda i de rigtningar,

som rörelsens natur kräfde, vore att anlägga utfartsvägar till

Hudiksvall och Söderhamn, och att, om detta skedde genom statens

försorg, nästan allt det virke, som skeppades från nämnda hamnar, efter

hand skulle komma att å statens jernvägar transporteras, och berörda

utfartsvägar följaktligen icke blott gifva större inkomster än nuvarande

stambanedel från Storvik norrut, utan äfven, hvad vigtigare vore, verka

dertill, att statens jernvägar trädde i tjenst hos det omgifvande landets

hufvudnäring — trävarurörelsen — och dymedelst icke endast gagnade

denna näring, utan derjemte höjde den svaga trafik och de svaga inkomster,

. som dittills varit för handen å de norrländska stambanorna;

att det visserligen vore möjligt, att den enskilda industrien förr eller

senare komme att anlägga dessa utfartsvägar, men att det syntes styrelsen,

som borde staten icke ställa sig i beroende af nämnda industri med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

hänsyn till desammas anläggande och trafikerande, när fråga vore att åt

etatsjernvägarne bereda den ställning, som allena förmådde framkalla

inkomster, motsvarande de kostnader, staten å dessa jernvägar nedlagt,

likasom styrelsen förmenade det vara för mycket begärdt, att staten,

sedan den anlagt sin flere hundra kilometer långa bana i Norrland, derjemte

skulle åt den enskilda industrien öfverlåta sin rätt att anlägga de

vigtiga kompletteringslinierna, hvilka utan tvifvel blefve mer inbringande

än någon af stamlinierna, och derigenom betaga sig enda möjligheten

att vinna ett bättre resultat af norrländska banorna; samt att en

jernväg från Kihlafors till Söderhamn, ehuru i förhållande till redan

anlagda eller under arbete varande stambanor i Norrland ganska kort,

dock utgjorde en af nycklarne till det problem, staten hade att lösa

vid fullföljandet af stambanebyggnaderna i dessa trakter.

I anledning af en utaf Hudiksvalls stadsfullmäktige gjord ansökning,

att Kongl. Maj:t måtte anbefalla vidtagande af åtgärder till utrönande,

huruvida en jernvägsförbindelse lämpligen borde anordnas mellan

norra stambanan i närheten af Hybo i Ljusdal och hamnen i Hudiksvall,

uttalade derefter i infordradt underdånigt utlåtande af den 30 December

1880 styrelsen öfver statens jernvägsbygynader sin på anförda skäl grundade

åsigt, att jernväg emellan Hudiksvall och Hybo icke lämpligen

bör för stam banetr afik en anordnas, men att deremot tillkomsten af en

jernvägsförbindelse, med samma spårvidd och trafikförmåga som stambanans,

emellan Kihlafors och Söderhamn skulle utöfva ett betydande

inflytande på rörelsen, och yttrar styrelsen i sådant hänseende: att, då

den uppåtgående stambanan från Kihlafors station ända till Ljusdal,

eller på en sträcka af 7,4 mil, följde Ljusneelfvens dalgång, och den

betydligaste delen af det flottningsvirke, som särskildes vid den strax

nedanför Ljusdal belägna Svinhammars skiljebom, flottades vidare på

elfven till sjön Bergviken, det icke, om en jernvägsanläggning emellan

Kihlafors och Söderhamn komme till stånd, vore osannolikt att, på grund

af det företräde i flere afseenden, som transporten å jernbanan erbjöde

framför den å flottled, en stor del af dessa betydliga virkespartier, eller

åtminstone det värdefullaste deraf, skulle kunna med fördel transporteras

å stambanan från Ljusdal till Kihlafors och vidare till Söderhamn ;

hvarjemte, och då en icke ringa mängd sågblock — enligt uppgift 750,000

stycken i medeltal årligen — framkomme till Ljusne eif på Voxna eif,

hvilken stambanan öfverginge på ett afstånd norr om Kihlafors af något

öfver en mil, det vore troligt, att äfven detta virke, antingen försågadt

eller såsom sågblock, skulle med fördel kunna fraktas å jernvägen;

samt att härförutom den för skogshandteringen eftersträfvansvärda för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

7

delen. skulle vinnas, att mindre skogsegare kunde anlägga sågverk på

lämpliga ställen utmed stambanan och begagna jernvägarne för transporten

af de förädlade skogsprodukterna till utskeppningsorten.

Kong]. Maj:t anbefalde härefter under den 30 April 1881 styrelsen

öfver statens jernvägsbyggnader dels att anställa undersökningar

för anläggande af en grenbana mellan Kihlafors och Söderhamn med

utsträckning till stadens hamnplats Stugsundet, dels ock att, efter underhandling

med Söderhamns jernvägsakt.iebolag, inkomma med uppgift,

huruvida och under hvilka vilkor nämnda bolag kunde vilja öfverlåta

sin jernväg emellan Söderhamn och Bergvik till staten. Sedan till följd

häraf styrelsen låtit genom dåvarande distriktsingeniören, numera Landtmäteridirektören

m. m. Nordenfelt verkställa undersökningar samt uppgöra

planer och kostnadsförslag i ämnet, äfvensom inhemtat nödiga

yttranden så väl från styrelsen för Söderhamns jernvägsaktiebolag som

från stadsfullmäktige i Söderhamn, öfverlemnade styrelsen den 2 Februari

1882 samtliga dessa handlingar med underdånigt utlåtande; hvarefter

styrelsen för statens jern vägstrafik den 2 påföljande Mars med infordrad!

yttrande i frågan inkom. Af dessa yttranden jemte öfriga i den Kongl.

propositionen närmare omförmälda handlingar inhemtas hufvudsakligen:

att undersökningarne omfattat tre särskilda delar, för hvardera af

hvilka kostnaden särskild! beräknats, nemligen den första, som afsåge

anläggning af ny jernbana med samma byggnadssätt som för stambanan

genom Norrland begagnats, från Kihlafors stations norra ände utmed

sjön Bergvikens norra strand till Bergviks station å Söderhamnsjernvägen,

hvilken handel, i längd utgörande 1 mil 19,604 fot, skulle utan

rörlig materiel kosta 1,393,000 kronor, eller 901,910 kronor per mil;

beroende denna höga kostnad, utom på den ogynsamma terrängen, egentligen

derpå, att icke mindre än fem broar öfver vattendrag der förekoinme,

hvilka beräknats till en sammanlagd kostnad af 294,200 kronor;

den andra, hvilken omfattade dels ombyggnad af den 1 mil 3,960 fot

långa jernvägen emellan Bergviks station och Söderhamns stads vestra

gräns till bredspårig med lika stark öfverbyggnad som å stambanan och

med starkaste stigning af 1 :100 i stället för nuvarande 1 : 61, dels ock

utvidgningen af Bergviks och Manna bangårdar med flere arbeten, hvilket

allt upptagits till en kostnad af 670,000 kronor, motsvarande utan

rörlig materiel 603,603 kronor per mil; samt den tredje, som hade till

föremål anläggning från Söderhamns stads vestra gräns till Stugsundet

af en helt ny bana på södra eller högra sidan af Söderhamnsån, och

hvilken handel, i längd utgörande 19,760 fot, skulle komma att, utom

rullande materiel, men med samma byggnadssätt som de förut nämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 10.

delarne, kosta 934,000 kronor; kommande alltså sammanlagda längden

af dessa bandelar att utgöra 3 mil 7,324 fot, ock. sammanräknade anläggningskostnaden

för dem att uppgå till 2,997,000 kronor utan rörelsemateriel,

för anskaffande hvaraf beräknades erfordras 600,000 kronor;

att, vid extra bolagsstämma den 24 Augusti 1881, Söderhamns jernvägsaktiebolag,

under förutsättning det staten åtoge sig ombygga bolagets

jernväg och utsträcka densamma dels till Kihlafors och dels till Stugsundet,

beslutit att försälja banan med dertill hörande jordområde, stationsoch

ekonomibyggnader, reparationsverkstad, ånguppfordringsverk för

timmer, bostadslägenheter för tjenstemän och arbetarebostäder, lastningsoch

lossningsbryggor, rullande materiel och inventarier efter särskild

förteckning samt ångbåts- och lastbryggan vid Kihlafors, allt att till

staten öfverlemnas å tid, som framdeles kunde varda bestämd, under

vilkor, sådana de efter fortsatta, i den nådiga propositionen närmare omförmälda

underhandlingar blifvit af bolagets styrelse medelst beslut den

7 Mars och den 21 Oktober 1882 ändrade,

l:o) att bolaget befriades från skyldigheten att gälda den vid öfverlåtelsen

oguldna del af det från staten erhållna lån (primitivt 500,000

kronor), hvarå den 31 Oktober 1880 återstått 351,103 kronor 90 öre,

samt att staten dessutom vid banans öfvertagande erlade till bolaget

kontant 400,000 kronor;

2:o) att bolaget jemväl befriades från skyldigheten att (såsom det

åtagit sig) återgälda anläggningskostnaden för bibanan från Kihlafors

station till sjön Bergvikens strand (hvartill 59,000 kronor anvisats af

staten) äfvensom från åliggandet att med ångbåt trafikera sjön Bergviken

emellan Bergvik, Kihlafors och Landa;

3:o) att omläggningen af bolagets bana bedrefves på sådant sätt,

att trafiken icke behöfde inställas å de tider af året, då den nu plägade

ega rum;

4:o) att — som Manna sågverksaktiebolag, Bergviks och Ala aktiebolag

samt Kihlafors jernverksaktiebolag åtagit sig, derest banan vid ombyggnaden

komme att, enligt Nordenfelts plan, inom Söderhamns stads område

förläggas å södra sidan af Söderhamnsån, och beslut om utförande

häraf och af anläggningen i sitt hela omfång fattades vid 1883 års riksdag,

att på egen bekostnad, sist inom tio år från 1884 års början, flytta

sina på åns norra sida nu belägna brädgårdar till södra sidan af ån och

det så kallade Flaket, förutsatt att staden tillhandahölle bolagen andra

nära vattnet belägna och någorlunda planerade platser söder om ån och

Flaket med pålrand i kanten, utanför hvilken borde vara muddradt till

sådant djup, att lastade pråmar obehindradt kunde der lägga till —

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:n 19.

9

sars kil dl- grenspår från hufvudspåret jemte erforderligt antal sidospår

Kskulle på statens bekostnad ledas öfver ån till och förläggas utefter

norra sidan af dessa bolags på norra sidan om ån nu varande brädgårdar

samt af staten trafikeras, till dess brädgårdarne öfverflyttats till södra

sidan, men icke i något fall längre än till 1893 års slut; äfvensom att

staten skulle anlägga sidospår till de på södra sidan af ån (deri inbegripet

södra sidan af Flaket) belägna brädgårdar;

5:o) ätt det affall från sågverken vid Marma och Bergvik, som vore

nödvändigt till utfyllning i de nya brädgårdarne söder om ån och Flaket,

skulle på statsbanan ditforslas mot en betalning af högst 2 kronor

för hvarje vagnslast;

6:o) att Bergviks och Ala aktiebolags samt Manna sågverksaktiebolags

egna jernvägsspår vid sågverken blefve af staten försatta i det

skick, styrelsen för statens jern vägs trafik ansåge nödigt, hvaremot bolagen,

som fortfarande skulle förblifva egare af dessa spår, ålåge att sjelf va

framgent underhålla desamma, så länge sågverken begagnade sig af

dem; och

7:o) att bolagets medgifvande att försälja sin jernväg till staten gälde

endast för det fall, att vid 1883 års riksdag beslut fattades om byggande

af statsbana från Kihlafors till Stugsundet;

att stadsfullmäktige i Söderhamn i en skrifvelse den 24 December

1881 upplyst, att det område, som behöfdes för banans dragande genom

staden, utgjorde sammanlagd! 1,853,580 qvadrat!ot, samt derjemte dels

i nyssnämnda skrifvelse, dels enligt särskilda, under de fortsatta förhandlingarne

den 10 November och den 22 December 1882 fattade beslut

förklarat:

att staden förbuude sig att emot ett af staten lemnadt bidrag af

etthundrafemtio tusen kronor öfverlåta till staten all för statsbanan erforderlig

mark inom stadens område från vestra egogränsen och till

Stugsundet, utmärkt och begränsad å förre Distriktsingeniören m. m.

Nordenfelts plankarta med röda fina linier, äfvensom att kostnadsfritt

upplåta nödig mark för utläggning af det provisoriska grenspåret från

södra sidan om ån till brädgårdarne på den norra, tills dessa brädgårdar

hunnit öfverflvttas till den södra, allt under förbehåll och vilkor:

a) att de för statens räkning uppgjorda köp af den i och för statsbanan

behöfliga mark inom staden öfverlätes på staden och enåot säljarne

fortfarande gälde;

b) att staten, på sätt den funne lämpligast, förvärfvade den Söderhamns

jernvägsaktiebolag tillhöriga jernväg mellan Söderhamn och

Bergvik;

Bih. till Riksd. Prof. 1883. 4 Sami 1 Afl. lä Håft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

e) att staden berättigades att utan ersättning öfvertaga den mark,

som af Söderhamns jernväg för närvarande inom staden upptoges, äfvensom

samma jernvägs inom Söderhamn varande byggnader;

d) att 1883 års Riksdag anvisade medel till byggandet af en bredspärig

jernväg från Kihlafors till Stugsundet;

e) att vid jernvägens byggande iakttoges att, i stället för å den

af Distriktsingeniören Nordenfelt föreslagna bank, banan på sträckan

från och med Stationsgatan till nuvarande Smäckbron eller Källgatan

uppfördes å jernkolonner;

f) att å planen vid Stugsundet, hvarest staten egde anbringa och

trafikera alla behöfliga spår, till staten för stationshus och bangård upplätes

endast oundgängligen behöfligt område, så att den betydliga rörelsen

vid hamnen icke lede förfång deraf samt för staden tillräckliga upplagsplatser

bibehölles; samt

g) att Kongl. Maj:t skulle genom nådigt beslut före den 1 Oktober

1883 fastställa byggandet af ifrågavarande jernväg;

att styrelserna för statens jernvägstrafik och allmänna väg- och vattenbyggnader

samt öfver statens jernväg sby g g nåder, enligt utlåtanden, hvilka

afgifvits, af styrelsen för statens jernvägstrafik den 2 Mars och den 21

December, af styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader den 5

December och af styrelsen öfver statens jern vägs byggnader den 2 Februari,

allt år 1882, vid dessa vilkor haft intet annat- väsentligt att erinra, än

att de förstnämnda bada, styrelserna ansett en sådan inskränkning i

statens rätt till utrymme vid Stugsundet, som i punkten f) här ofvan

ifrågasatts, icke böra medgifvas, utan staten bibehållas vid det i Nordenfelts

plan afsedda utrymme derstädes samt erhålla fri dispositionsrätt

till upplagsplats för de vid banan behöfliga stenkol och andra materialförråd

;

att trafikstyrelsen dels förmenat statens förhållande till Söderhamns

jernvägsaktiebolag i fråga om det i punkten 3:oJ intagna vilkor böra af

Kongl. Maj:t bestämmas efter pröfning af förslag till öfverenskommelse

i ämnet emellan den myndighet, som finge i uppdrag utföra ombyggnaden

af banan, och bolaget, samt nämnda öfverenskommelse grundas

derpå, att den betingade penningeersättningen för banans öfverlåtande

på staten derigenom icke rubbades; dels ock att, beträffande vilkoret i

punkten 5:o), styrelsen, då det syntes betänkligt att dertill obetingadt

lemna bifall, men det icke vore möjligt att i ärendets närvarande skick

bestämma härvid nödiga förbehåll, trött sig böra inskränka sig till föreslående

af följande hufvudgrunder i detta afseende, nemligen: att statens

jernvägstrafik förbundes att under en tid af 5 år, räknad från den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 19.

11

dag, då styrelsen emottagit förvaltningen af hela den nya stambanan från

Kihlafors till Stugsundet, låta fVån Bergviks och Manna sågverk på jernväg

en befordra träaffall, afsedt till utfyllning i de nya brädgårdarne

söder om ån och Flaket vid Söderhamn, mot eu frakt af 2 kronor 50

öre för hvarje mer eller mindre, men ej öfver sin bärförmåga, lastad

vagn, som levererades på närmast intill den''brädgårdsplats, der lasten

skulle användas, befintliga banspår; allt under förbehåll: l:o) att dessa

transporter utfördes endast då tillgången på lokomotiv och vagnar sådant

rnedgåfve utan hinder för den allmänna trafiken; 2:o) att de vagnar, som

för ändamålet uppstäldes vid Bergviks och Marma sågverk, skulle på

vederbörande sågverks bekostnad vara lastade inom 6 timmar och likaledes

lossade inom 6 timmar efter ankomsten till den bestämda aflastningsplatsen

vid Söderhamn; 3:o) att transporten, efter trafikbefälets bestämmelse,

finge ske med ordinarie eller särskildt anordnade tåg; 4:o)

att alla fraktbelopp för dessa transporter skulle betalas af det sågvérksbolag,

som afsändt lasten; samt att, om efter de 5 årens förlopp dylika

affallstransporter vidare erfordrades för fyllning af de nya brädgårdarne,

frågan då borde å nyo upptagas till pröfning efter sig då företeende omständigheter

; samt

att styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader funnit ett tillägg

böra göras vid det af stadsfullmäktige under c) här ofvan upptagnavilkor

derom, »att öfverlåtelsen skedde med all den rätt, hvarmed ifrågavarande

mark blifvit till staten öfverlåten».

Vid ifrågavarande ärendes föredragning inför Konungen i Statsrådet,

har, på sätt ofvan åberopade statsrådsprotokoll innehåller, Statsrådet

och Chefen för Civildepartementet, för att angifva sin uppfattning af

det vigtiga ärendet, yttrat följande:

»Till en början anser jag det vara otvifvelaktigt, att den nyligen

fullbordade kostbara norra stambanan från Storvik till riksgränsen mot

Norge först då skall kunna rätt gagba de vidsträckta landsdelar, den

genomgår, när densamma medelst jernvägar af samma spårvidd och beskaffenhet

i öfrigt som stambanan kommit i omedelbar förbindelse med

de platser vid Bottenhafvet, derifrån redan nu utskeppas den väsentligaste

delen af det inre landets hufvudprodukt, trävaror, likasom att

denna stambana endast genom tillkomsten af sådana föi''bindelse- eller

utfartsvägar skall kunna beredas den väl behöfliga inkomst, som påräk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

nats, men icke vunnits, just från trävarurörelsen, och hvilken icke kan

af annan trafik i nämnvärd mån uppvägas. Väl må det vara sant, att

en icke ringa inkomst tillflyter statsbanan genom transporter å tvärbanan

till Torpshammar af virke, som derifrån befordras vidare på den

smalspåriga jernvägen till Sundsvall, men det torde icke vara obekant,

att denna transportled hvarken i sitt närvarande skick motsvarar det

behof af fortskaffningsmedel, som redan förefinnes der i orten, eller lemuar

stambanan den behållning, som skulle komma densamma till del, om

äfven linien Torpshammar—Sundsvall tillhörde staten och hade samma

spårvidd som den öfriga tvärbanan; och hvad beträffar den sträcka af

Gefle—Dala-banan, som i söder förenar stambanan vid Storvik med Gefle

och hafvet, lärer det lätt inses, att läget af denna utfarts väg icke är och

icke kan blifva af synnerlig betydelse för virkestransporter från de nordligare

delarne af stambanan.

I fråga åter om de båda hamnar vid Hudiksvall och Söderhamn,

som genom sin belägenhet skulle företrädesvis lämpa sig för emottagande

till utförsel af betydliga qvantiteter skogsprodukter från de vidsträckta

områden, som genomskäras af den uppåtgående stambanan genom

Norrland, så förekommer visserligen, att den förra af dessa hamnar

möjligen kan utan statens mellankomst beredas nu saknad direkt jernvägsförbindelse

med stambanan, alldenstund Eders Kongl. Maj:t dels den

26 Maj 1882 beviljat Hudiksvalls jernvägsaktiebolag koncession för anläggning

af en bredspårig jernväg från ändpunkten vid Näsviken af

bolagets smalspåriga bana till stambanan i närheten af Ljusdals station,

dels ock den 22 September nyssnämnda år faststält plan för ombyggande

till bredspårig af bolagets bana emellan Hudiksvall och Näsviken;

samt att, hvad beträffar den senare hamnens förenande genom jernväg

med stambanan, Söderhamns jernvägsaktiebolag under September månad

sistlidet år sökt nådigt tillstånd att till bredspårig ombygga sin smalspåriga

jernväg emellan Söderhamn och sjön Bergviken samt att derefter

utsträcka densamma å ena sidan till stambanan, vid Kihlafors och

å den andra från Söderhamn till Stugsundet; men någon säkerhet förefinnes

icke, att den koncessionerade linien Hudiksvall—Ljusdal kommer

till utförande, och ansökningen af Söderhamns jernvägsaktiebolag blef

af Eders Kongl. Maj:t den 6 Oktober 1882 afslagen på grund af de anmärkningar,

som styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader framstält

mot vissa delar af de ingifna ritningarne för jernvägsanläggningen.

Vid sådant förhållande, och då jag anser hvarje uppskof med åstadkommande

åtminstone af den senare utfartsvägen från stambanan, eller

den från Kihlafors till Söderhamn och Stugsundet, böra, så vidt möj
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

State-Utskottds Utlåtande N:o 19.

13

ligt, undvikas, då just deri na utfartsväg sammanstämmande ansetts af

styrelserna för statens jernvägstrafik och öfver statens jernvägsbyggnader

såsom framför någon annan vigtig och lämplig; då det pris af

mindre än 700,000 kronor, hvartill Söderhamns jernvägsaktiebolag förklarat

sig villigt öfverlåta till staten sin jernväg, måste anses ganska

billigt, helst jernvägen, enligt allmän svensk jernvägsstatistik för år

1880, då kostat bolaget 805,993 kronor per banmil eller för banan i sin

helhet 1,128,390 kronor och samma år lemnat en inkomst af 164,475

kronor per banmil, motsvarande, efter afdrag af driftkostnaden 79,334

kronor pr banmil, ett öfverskott öfver driftkostnaden i förhållande till

det totala byggnadskapitalet af 8,so procent (hvilket öfverskott exempelvis

år 1872 utgjort icke mindre än 16,33 procent), samt då jag dessutom

lika med trafikstyrelsen hyser den åsigt, att staten icke bör

öfverlåta åt den enskilda företagsamheten rättigheten att utföra denna

förbindelseled — hvilken redan i sitt nuvarande skick och ehuru den

jernväg, som deri ingår, hvarken når till stambanan eller trafikeras

under längre tid af året än då sjön Bergviken är isfri, likväl kan uppvisa

en sådan nettobehållning som den nämnda — och detta så mycket

mindre, som staten dymedelst beröfvar sig sjelf det betydliga tillskott

till stambanans svaga inkomster, som, att sluta från det anförda, utan

tvifvel kan förväntas af rörelsen å en till Söderhamn och Stugsundet

direkt ledande bredspårig jernväg från - Kihlafors, kan jag icke annat

än tillråda, att staten utan dröjsmål inköper Söderhamn—Bergviks-banan

och sjelf verkställer det om- och nybyggnadsarbete, som för åstadkommande

af denna jernväg erfordras.

Mot den plan med kostnadsberäkning, som för en sådan jernvägsanläggning

blifvit af nuvarande Landtmäteridirektören Nordenfelt uppgjord

och af styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader framlagd, har

annan anmärkning icke fram stälts, än att stadsfullmäktige i Söderhamn

önskat, att jernvägen, i stället att å en del af sin sträckning genom

staden framföras på en bank, måtte uppföras å jernkolonner, en förändring,

som icke lärer möta något egentligt hinder. Kostnadsberäkningen,

mot hvilken jag icke finner något att erinra, upptager:

för bandelen Kihlafors—Bergvik ..................... kronor 1,393,000

» » Bergvik—Söderhamns stads

vestra gräns .............................. » 670,000

» » derifrån till Stugsundet ............ » 934,000 2 997 OCH)-

Transport 2,997,000;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats- Utskott ds Utlåtande N:o 19.

Transport 2,997,000;

för inlösen af jernvägen emellan Söderhamn

och Bergvik .................................................................................... 400,000;

» inlösen af jord inom Söderhamns stad .................................... 150,000;

samt för inköp af rörlig materiel ..................... kronor 600,000,

hvilken summa dock anses kunna genom försäljning

af den Söderhamns jernväg, om

den inköpes, åtföljande materiel, skenor

och inventarier minskas med ..................... » 300,000 300,000,

således inalles kronor 3,847,000;

hvartill får läggas återstoden af det Söderhamns

jernvägsaktiebolag beviljade statslån, uppgående

den 31 Oktober 1885 till........................... » 291,763: 51.

Icke heller synas mig de af Söderhamns jernvägsaktiebolag uppstå]

da vilkor för öfverlåtelse till staten af bolagets jernväg eller de förbehåll,

Söderhamns stadsfullmäktige fäst vid sitt medgifvande att upplåta

den för anläggningen af banan till Stugsundet erforderliga mark,

föranleda annan väsentlig anmärkning, än hvad beträffar yrkandet att

vid Stugsundet skulle åt staten upplåtas endast oundgängligen behöfligt

område för stationshus och bangård; delande jag den af styrelserna för

statens jernvägstrafik och öfver statens jernvägsbyggnader uttalade mening,

att någon inskränkning i det enligt Nordenfelts plan afsedda utrymme

för bangård m. m. vid Stugsundet icke bör medgifvas.»

I fråga om sättet för anläggningens utförande och tiden för dertill

erforderliga medels utbetalning har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i eu till Statsrådet och Chefen för Civildepartementet aflemnad promemoria

af den 20 sistlidne Januari anfört och föreslagit, att bandelarne

Kihlafors—Bergvik och Söderhamn—Stugsundet skulle samtidigt påbörjas;

att fullbordandet deraf, om förberedande åtgärder kunde redan innevarande

år vidtagas, borde medhinnas inom utgången af år 1885; att

vid den tid sistnämnda år, då vintern inträdde, ombyggnaden af banan

emellan Söderhamn och Bergvik borde företagas, och arbetet så bedrifvas,

att denna handel i slutet af Maj eller början af Juni 1886 kunde

i färdigt skick sammanbindas med de öfriga bandelarne, och hela banan

då för allmän trafik upplåtas; samt att, under denna förutsättning, af

de nödiga penningemedlen behöfde vara tillgängliga:

under år 1883 ................................................ Kr. 500,000

» » 1884 ................................................ » 1,500,000

» » 1885 ................................................ " 1,600,000

och år 1886 återstoden.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 19.

15

Det till Söderhamns jernvägsaktiebolag utgift)a statslån beviljades,

till ursprungligt belopp af 500,000 kronor, af Rikets Ständer vid'' 1856

1858 års riksdag och skall, enligt de för lånet nu gällande bestämmelser,

förräntas och amorteras medelst en annuitet af fem procent å

ursprungliga beloppet, af hvilken annuitet fyra procent beräknas såsom

årlig ränta för hvad af lånet derförinnan icke godtgjorts, och återstoden

utgör kapitalafbetalning.

Söderhamns jernvägsaktiebolags i den Kongl. propositionen omförmalda.

skyldighet dels att, derest Söderhamns stad blefve genom jernväg

direkt förbunden med Kihlafors station, och Kongl. Maj:t då funne

det icke vara med fördel för staten förenligt att sidospåret från Kihlalors

till Bergviken med tillhörande bispår vidare bibehölles och trafikerades,

i anledning deraf pa stadgadt sätt till staten utgifva ersättning,

dels att med ångbåt trafikera sjön Bergviken mellan Bergviks station,

Kihlafors och Landa, grundar sig på de vilkor, 1878 års Riksdag, med

bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda proposition, enligt Riksdagens underdåniga

skrifvelse den 20 Maj 1878 (Nio 51), föreskrifvit vid besluts

fattande om anläggning af ofvannämnda sidospår.

Af det ifrågavarande proposition bifogade statsrådsprotokoll inherntas,

att Statsrådet och Chefen för Civildepartementet haft för afsigt

att föreslå Kongl. Maj:t att redan till sistlidna års Riksdag aflåta nådig

proposition om inköp för statens räkning af jern vägen Söderhamn—

Bergvik samt dennas ombyggande och utsträckande dels till Kihlafors

och dels till Stugsundet, men att nämnda års Riksdag, innan erforderlig

beredning försiggått, redan så långt framskridit, att Departementschefen

ansett det icke vara lämpligt att frågan då bragtes under Riksdagens

pröfning.

Enskild motionär väckte emellertid vid 1882 års riksdag enahanda

förslag. 1 sitt deröfver afgifna utlåtande (N:o 42 C) förklarade Statsutskottet

sig visserligen finna frågan om norra stambanans ändamålsenliga

förbindande med Östersjön vara af framstående vigt, men då den

ännu vore beroende på Kongl. Maj:ts pröfning, ansåg Utskottet sig ej

kunna tillstyrka Riksdagen att, utan afvaktan af denna pröfning, besluta

utförande för statens räkning af det jernvägsföretag, motionären föreslagit,

samt inköp, på sätt han jemväl ifrågasatt, af en enskild jernväg.

Motionen vann ej heller Riksdagens bifall.

Redan i nyssnämnda utlåtande fäste likväl Utskottet uppmärksamheten

på hvad styrelsen för statens jemra ystra fik i sitt. ofvanomförmälda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 19.

underdåniga utlåtande den 2 Mars 1882 anfört beträffande den föreslagna

banans rentabilitet. I sådant afseende yttrade styrelsen, hurusom

statistiken gåfve vid handen, att nettobehållningen af rörelsen på

den nuvarande jernvägen Bergvik—Söderhamn under åren 1876—1880

i medeltal utgjort 134,561 kronor. Ingen anledning förefunnes att antaga,

det samma lokala trafik i qvantitativt hänseende för framtiden kunde

komma att minskas, tvärt om, men väl att, till följd af skil nåden emellan

statsbanornas taxa och de tariffer, som i verkligheten tillämpats på

Söderhamnsbanan, hvilken skilnad kunde beräknas till högst 8 procent

af bruttointägten, behållningen blefve reducerad med motsvarande belopp.

Men då, efter sådan afkortning, af nyss uppgifna summa, 134,561

kronor, ändock återstode såsom nettobehållning 123,800 kronor i medeltal

om året, så kunde med all sannolikhet antagas, att den framtida afkastningen

af den lokala rörelsen på den ombyggda och till Stugsundet

förlängda banan från Bergviken skulle lemna en årlig behållning af 5 procent

på det nedlagda kapitalet, och detta utan att den tillökning i rörelsen

medräknades, som otvifvelaktigt måste blifva en följd af samma handels

omedelbara förbindelse med den norrländska hufvudbanan.*

T afseende på utsigten för sistnämnda tillökning har styrelsen i

samma utlåtande , om förmält, att redan flera sågverk tillkommit utmed

stambanan från Jerfsö till Kihlafors, hvilkas naturliga utskeppningsort

måste blifva Söderhamn, och hvilkas rörelse otvifvelaktigt skulle väsentligen

utvidgas genom den omedelbara och billiga förbindelsen med

denna hamn.

Beträffande trafikutsigterna för den återstående delen af den ifrågasatta

nya statsbanan, eller linien Kihlafors—Bergviken, förefunnes starka

anledningar till betydande godstransporter, som skulle uppkomma icke

blott å den nya banan utan ock å norra stambanan, derest den förra

blefve af staten utförd.

Efter en beräkning, utvisande att kostnaden, så väl den direkta som

den indirekta, för flottning af ett sågtimmer från sjön Hennan till Ljusneelfvens

utlopp i hafvet utgjorde sammanlagdt 1 krona 42 öre, har trafikstyrelsen

vidare förklarat sig anse jernvägen i förevarande fall kunna

väl täfla med flottleden, ty enligt gällande taxa för transporterna å statens

jernvägar uppginge fraktafgifteu för ett sågtimmer, å en sådan våglängd

som från Hennan till Söderhamn, till 1 krona 38 öre, och statsbanan

kunde, med bibehållande af vinst, till och med nedsätta frakterna.så,

att hon med framgång skulle täfla med de söder om Hennan befintliga

flottlederna, ja, det vore alldeles icke osannolikt, att, om statsbanan utsträcktes

till Bergvik och Söderhamn och dymedelst gåfve tillfälle åt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stcäs- Utskottets Utlåtande N:o 19.

17

deri enskilda företagsamheten att genom bibanor sätta sågverken vid

Ljusne samt den enskilda jernvägen Manna—Sandame i direkt jern vägsförbindelse

med Ljusneelfvens öfre vattenområde, statsbanan skulle till

sina transportföremål få räkna allt det virke, som från nämnda vattenområde

nedginge utefter Ljusnan till hafvet.

Vid öfvervägande af alla de sannolikheter, som sålunda förefunnes

till virkestransporter å en statsbanedel Kihlafors—Bergviken, tvekade

styrelsen icke att uttala den mening, att dylika transporter skulle ä

nämnda statsbanedel förekomma till lika stor- mängd, som under närvarande

förhållanden. framginge å delen Bergvik—Söderhamn, och att den

förra delen alltså, i likhet med den senare, komme att lemna full ränta

å derå nedlagdt kapital; och styrelsen ansåge sig icke böra underlåta

att i fråga om rentabiliteten af en statsbana Kihlafors—Söderhamn erinra

om den väl behöfliga stegring i inkomster, en dylik bana borde bringa

den norrländska stambanan.

Utskottet finner det genom de i ärendet hörda myndigheternas

yttranden samt Statsrådets och Chefens för Civildepartementet ofvanintagna

anförande till statsrådsprotokollet vara utredt, att Söderhamnsbanans

inköp och ombyggnad samt utsträckning å ena sidan till stambanenätet,

å den andra till lämplig hamn är af den högsta vigt för statens

jernvägstrafik. Statens dyrbara jernvägsanläggning i Norrland är

väl i och för sig och i redan befintligt skick af gagn, men det ligger i

sakens natur att, så länge den endast bemedlar transporter mellan olika

orter i det inre af jandet, den måste förfela ett af sina hufvudändamål

och, ur statsfinan>siel synpunkt, ej kunna blifva synnerligen gifvande.

Sjelfva beskaffenheten af ole produkter, som i Norrland frambringas, och

i följd deraf arten af denna landsdels förnämsta industri påkalla med nödvändighet,

att de forslade varorna på kortaste möjliga väg nå en hamn.

De utfarts vägar från stambanan, som för närvarande finnas, äro, såsom

ådagalagdt blifvit, i sitt nuvarande skick föga lämpliga, i följd hvaraf

ock tanken på deras förbättrande och förfullständigande genom enskilde

intressenters försorg framträdt med en ganska ovanlig styrka.

Häri synes dock ej ligga något skäl för staten att låta målets vinnande

bero på enskildes åtgärder och till dessa endast lemna sitt bifall.

En jernvägskomplex måste naturligtvis vara fördelaktigare och bäst betrygga

afkastningen af det deri nedlagda kapital, om den bildar ett system,

ett så vidt möjligt fullständigt helt, och staten såsom den ojemförligt

störste jernvägsegaren i landet har tvifvels utan ett stort intresse

i att ega ej blott jernvägslinier, som, om än nödvändiga, icke gifva sådana

utsigter till blifvande trafik att de kunna genom enskild företag
Bih,

till Bilcsd. Prof. 1883. i Sami 1 Afä. 15 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

samhet åstadkommas, utan äfven sådana banor, som förena trafik från

skilda orter och hvilkas afkastning derigenom är egnad att medföra ett

godt ekonomiskt resultat för det hela, I detta afseende torde det ligga

i öppen dag, att det nuvarande förhållandet med jernvägarne i Norrland

är för staten allt annat än fördelaktigt.

Vid statens jernvägsbyggande har som giltig princip erkänts, att

staten bör bygga stambanor, men åt enskilde öfverlåta åstadkommandet

af bibanor. Ett bifall till Kongl. Maj:ts förevarande förslag skulle, enligt

Utskottets åsigt, ingalunda innefatta ett undantag från denna regel.

På grund af den större norrländska trafikens naturliga rigtning från

vester till öster, torde det nemligen vara tydligt, att stambanan ej utan

den ifrågavarande utfartsvägen kan fylla sin bestämmelse, och att här

är fråga ej om anläggning af en bibana, utan om åstadkommande af

en högst väsentlig länk i stambanesystemet.

Det synes vidare hafva varit en allmänt omfattad önskan inom

Riksdagen att söka i väsentlig mån minska det tillförene i vidsträckt

omfång drifna jernvägsbyggandet, i hvilket afseende så väl anslagen

till statens egna jernvägsbyggnader som statsbidragen till enskilda jernvägsanläggningar

betydligt nedsatts. Utan att på något sätt vilja förneka

giltigheten af den åsigt, som härutinnan gjort sig gällande, anser

dock Utskottet densamma i förevarande fall icke kunna åberopas såsom

skäl mot bifall till den Kongl. propositionen, enär den ifrågasatta

banan, på sätt visadt blifvit, skulle utgöra‘ett komplement till den redan

anlagda stambanan, hvarför dess byggande icke synes böra öfverlemnas

åt den enskilda företagsamheten, som, enligt hvad statsrådsprotokollet

angifver, icke lär underlåta att, om så blir nödigt, bringa den ifrågavarande

jern vägsförbindelsen till stånd och derigenom äfven, i händelse

staten icke funne med sin fördel mest öfverensstämmande att taga saken

om hand, åstadkomma en tillökning af jernvägsbyggandet i landet,

hvilken skulle ega rum under mindre gynsamma förhållanden, än om företaget

ombesörjes af staten.

Utskottet har ej förbisett, att det beräknade kostnadsbeloppet är

i förhållande till banans längd synnerligen högt. 1 jernvägsbyggnadsstyrelsens

den 2 Februari 1882 till Kongl. Maj:t inkomna utlåtande finnas

visserligen, såsom här ofvan förmälts, skäl till detta förhållande

angifna; men då kostnadsförslaget i allt fall synes högt beräknadt, har

Utskottet ansett sig böra erinra om önskvärdheten deraf att de besparingar,

som äro möjliga och lämpliga, må vid arbetets utförande iakttagas;

i hvilket afseende Utskottet får fästa uppmärksamheten derå, att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

19

sådana besparingar må bända kunna åstadkommas genom utförande medelst

entreprenad af dertill lämpliga delar af arbetet.

I fråga om de af Kongl. Maj:t föreslagna vilkoren vid aftals träffande

med dels Söderhamns jernvägsaktiebolag dels Söderhamns stad

har Utskottet ej funnit skäl hemställa om någon förändring.

Deremot har Utskottet ansett sig böra föreslå ett tillägg af innehåll,

att Kongl. Maj:t må ega fastställa de närmare vilkor, förbehåll och

bestämmelser, som vid aftals träffande med jernvägs aktieboi aget och

med Söderhamns stad samt vid arbetets utförande må erfordras.

Utskottet hemställer,

2: o.

att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga proposition

må på det sätt bifallas, att Riksdagen dels medgifver,

att den Söderhamns jernvägsaktiebolag tillhöriga jernväg

emellan Söderhamn och sjön Bergvikens östra

strand må för statens räkning inköpas och till staten

afträdas den 1 November 1885 mot ett kontant penningebelopp

af fyrahundratusen kronor och eftergift

så väl af hvad vid jernvägens afträdande till staten

återstår oguldet af det bolaget beviljade statslån, beräknadt

att den 31 Oktober 1885 utgöra 291,763 kronor

51 öre, som ock af bolagets skyldighet att återgälda

anläggningskostnaden för bibanan från Kihlafors

till sjön Bergvikens strand och att med ångbåt efter

nämnda tid trafikera sjön Bergviken emellan Bergviks

jernvägs station, Kihlafors och Landa;

dels godkänner de af Söderhamns jernvägsaktiebolag

i öfrigt uppstälda vilkor för öfverlåtelse till staten

af bolagets jernväg med den ändring blott, att de

af styrelsen för statens jern vägstrafik i dess underdåniga

utlåtande af den 21 December 1882 föreslagna

hufvudgrunder för bestämmelser angående forsling på

statsbanan af och fraktersättning för affall från Marma

och Bergviks sågverk till Stugsundet skola iakttagas;

dels gillar de vilkor och förbehåll, som stadsfullmäktige

i Söderhamn fäst vid sitt beslut att, emot ett

bidrag af etthundrafemtiotusen kronor, öfverlåta till

staten all den mark inom staden från vestra egogränsen

till Stugsundet, som för statsbanan och det provisoriska

grenspåret till brädgårdarne norr om ån er
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 19.

fordras, med iakttagande endast, att ingen inskränkning

må göras i det område vid Stugsundet, som finnes

å Landtmäteridirektören m. m. L. M. Nordenfelts

plankarta med fina röda linier utmärkt och i öfrigt

kan blifva för staten behöfligt till upplagsplatser för

kol och materialier;

dels beslutar, att denna jernväg derefter skall

ombyggas till bredspårig och utsträckas å ena sidan

från Bergviks station till Kihlafors station å stambanan

och å den andra från Söderhamn till Stugsundet,

allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse meddenafNordenfelt.

uppgjorda plan samt i den ordning, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit;

dels öfverlåter åt Kongl. Maj:t att fastställa de

närmare vilkor, förbehåll och bestämmelser, som vid

aftals träffande med Söderhamns jernvägsaktiebolag

och med Söderhamns stad samt vid ofvanberörda jernvägsarbetes

utförande må erfordras;

dels beviljar det till gäldande af förenämnda köpeskilling

och af lösen för mark inom Söderhamn samt

till utförande af ombyggnads- och nybyggnadsarbetena

jemte anskaffande af rörlig materiel erforderliga anslag

af sammanlagdt tre millioner åttahundrafyratiosju

tusen kronor;

dels ock slutligen af dessa medel anvisar till utgående

:

under år 1883 ............................. Kr. 500,000

» » 1884 .............................. » 1,500,000

>- 1885 ............................ » 1,600,000 och

)> >■ 1886 återstående ...... >■ 247,000.

Stockholm den 1 Mars 1883.

På Stats-Utskottets vägnar:

Gustaf Sparre.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 19.

21

Reservation:

vid punkten l:o (angående fortsättning af stambanan mellan Bräcke

och Sollefteå):

af Herr Ola Andersson, som ansett endast 2,000,000 kronor böra

för år 1884 till ifrågavarande ändamål beviljas, enär eljest antingen skilnaden

mellan nämnda och följande årens anslag blefve för stor, eller

ock den från början öfverenskomna byggnadstiden komme att förkortas.

Herr Nils Petersson har begärt få antecknadt, att han ej deltagit

i behandlingen af de i detta utlåtande omförmälda ärenden.

Bdi. till Riksd. Prof. 1883. 4 Sami. 1 Afd. 15 Höft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1883:20 Riksdagens Skrifvelse, Aho 20 s. 1 i texten