Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om landshöfdingelönernas uppförande pa ordinarie, stat samt indragning till statsverket af landshöfdingelöneregleringsfonden.

1883-03-15 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1883:29, Utlåtande, i anledning af väckt motion om landshöfdingelönernas uppförande pa ordinarie, stat samt indragning till statsverket af landshöfdingelöneregleringsfonden.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 29,

I

N:o 29.

Ank. till Riksd. Kansli den 24 Mars 1883, kl. 2 e. m,

Utlåtande, i anledning af väckt motion om landshöfdingelönernas

uppförande pa ordinarie, stat samt indragning till statsverket

af landshöfdingelöneregleringsfonden.

(2: dr a U. A. och I. A.)

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (N:o 10)

har Herr C. A. Larsson föreslagit, att samtliga landshöfdingelöner

måtte blifva på ordinarie stat uppförda med 15,000 kronor inom Göteborgs

och Bohus samt Malmöhus län och med 12,500 kronor i de öfriga

länen, äfvensom att alla fonden tillhörande arrenden, räntor, tiondeanslag

jemte fondens kontanta behållning måtte inlevereras till statsverket.

Stats-Utskottet, till hvars förberedande handläggning denna motion

blifvit remitterad, får till en början erinra, hurusom 1879 års

Riksdags Stats-Utskott i afgifvet utlåtande, med anledning af ett utaf

samma motionär da väckt förslag i enahanda syfte, som förenämnda

motion, hemstält, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen afgifva förslag till landshöfdingelöneregleringsfondens

indragning till statsverket samt i sammanhang

dermed till uppförande i riksstaten af de till landshöfdingelönernas

bestridande erforderliga belopp äfvensom till de åtgärder i öfrigt, som

på grund af en sådan anordning kunde befinnas erforderliga. Vid utlåtandets

behandling inom Riksdagen blef detsamma af Andra Kammaren

bifallet, men af Första Kammaren afslaget, hvadan frågan förföll.

Bih. till Riksd. Prot. 1883. 4 Sami. 1 Afd. 22 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29.

I förenämnda utlåtande omförmälde Utskottet, hurusom Rikets

Ständer i underdånig skrifvelse den 4 Januari 1830 angående regleringen

af riksstatens dåvarande andra hufvudtitel anfört, bland annat, att,

som något förslag till den uti Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna

nådiga proposition omförmälda jemkning och reglering af landshöfdingelönerna

ej blifvit Rikets Ständer meddeladt, Rikets Ständer ansågc sig

böra inskränka sitt yttrande i detta ämne till endast den underdåniga

anhållan, att med begagnande af de för landshöfdingelönerna på stat

befintliga anslag, utan vidare utgift för statsverket, en för dessa embetsmän

lämplig lönereglering måtte vidtagas. Sedan härefter med anledning

af Kongl. Maj:ts nådiga föreskrifter förslag till en lämpligare reglering

af lönevilkoren vid landshöfdingetjensterna blifvit upprättadt

och till Kongl. Maj:t inkommit, hade Kongl. Maj:t, jemlikt nådigt bref

till Kammarkollegium och Statskontoret deri 24 Februari 1837, faststält

en i det nådiga brefvet intagen aflöningsstat för landshöfdingarne,

och skulle i afseende å denna lönereglering iakttagas, bland annat,

att dåvarande landshöfdingar icke skulle rubbas i de löneförmåner

och rättigheter, de enligt sina fullmakter och författningarne egde

åtnjuta, så att löneregleringen icke i andra delar, än hvad deremot

ej vore stridande, för dem tillämpades; men vid hvarderas afgång från

t]ensten skulle löneregleringen, i hvad sig i behörig ordning göra läte,

komma att verkställas, dock att för Gefleborgs, Vesternorrlands, Göteborgs

och Bohus, Kalmar och Malmöhus län minskningen i landshöfdingarnes

dåvarande lönevilkor icke skulle vidtaga förr, än särskildt

derom blefve i nåder förordnadt; äfvensom att de uppkommande tillgångar

n e till löneförhöjningarne borde till andra hufvudtitelns besparingar

under särskild rubrik ingå och redovisas samt löneförhöjningarne

derifrån utgå, intill dess öfverflyttningen deraf från en till en annan

landshöfdingetjenst å stat kunde verkställas. Enär genom tid efter

annan inträffade landshöfdingeledigheter erforderliga tillgångar till den

uti omförmälda Kongl. bref af den 24 Februari 1837 föreskrifna reglering

af landshöfdingarnes lönevilkor snart till fullo vore för handen, hade

Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref till Statskontoret af den 20 Juni 1853,

tagit i öfvervägande lämpligaste sättet för denna lönereglerings afslutande

samt dervid i nåder gillat en Kongl. Majrts pröfning understäld

plan, hvarjemte Kongl. Maj:t förordnat, huru befintliga indelningar

borde fördelas emellan landshöfdingarne, för att desse måtte komma i

åtnjutande af de lönebelopp, Kongl. Maj:t åt en hvar bestämt, och meddelades

i sammanhang härmed närmare föreskrifter angående hvad som

vid denna reglering skulle iakttagas. Genom nådigt bref den 28 November

1871 hade Kongl. Maj:t förklarat, att, emot det att lands
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Stats-Utskottets Utlåtande Ar:o 29.

höfdingelönerna bestämdes till vissa uppgå fn a belopp i penningar att

från landshöfdingelöneregleringsfonden uppbäras, och i den mån sådant

lämpligen utan förnärmande af någons lagliga rätt kunde ske, dels alla

till landshöfdingeindelningarne hörande fiske- och jagträttigheter, boställsjordar

och lägenheter af hvad namn och beskaffenhet som helst,

med undantag endast af de till länsresidensen hörande trädgårdar och

parkanläggningar, hvarvid, jemte bostad i residenset, landshöfdingarne

fortfarande bibehölles, skulle, der sådant icke redan skett, under arrende

på 20 år till den högstbjudande å auktion upplåtas emot afgifter, bestämda

endast i penningar, hvilka afgifter, likasom de för de redan på

20 år eller längre tid utarrenderade boställshemman och jordar, slutligen,

sedan utarrenderingen blifvit i sin helhet genomförd, borde till

landshöfdingelöneregleringsfonden redovisas och ingå, dels ock ej mindre

alla till landshöfdingarne från statsverket utgående lönebidrag, vare sig

i penningar eller ersättningar för oindelt spanmål m. m., än ock ersättningar

af läns-, stads- eller landtkommuner eller bolag för upplåten

jord skulle efter 1874 års slut, der löntagarens rätt sådant

icke förhindrade, till löneregleringsfonden ingå och redovisas. — Sedan

genom särskilda nådiga bref, i mån af innehafvarnes afgång, lönerna

vid samtliga landshöfdingebeställningarne, med undantag af

dem i Kopparbergs och Gefleborgs län, blifvit reglerade, ingingo och

redovisades de för dem anvisade ersättningsanslag och forsellönsersättningar

till landshöfdingelöneregleringsfonden, derifrån kontanta aflöningsbeloppen

för landshöfdingebeställningarne qvartalsvis utbetalades.

Då emellertid fondens inkomster så förökats, att de med full säkerhet

kunde antagas årligen lemna tillgång till gäldande af de reglerade

lönerna, hade Kong!. Maj:t genom nådigt bref till Statskontoret den 1

November 1878 förklarat, att, utom hvad anginge de, enligt förut meddelade

föreskrifter, till landshöfdingelöneregleringsfonden ingående ersättningsanslag,

i afseende å hvilka sådan förändring redan blifvit vidtagen,

samtliga öfriga till nämnda fond ingående ersättningar för indelta

räntor och tiondeanslag skulle från och med år 1879 utgå endast

efter dessa räntors och tiondeanslags omsättningsvärde i enlighet med

Kongl. förordningen den 23 Juli 1869, äfvensom statsverket från och

med samma år befrias från utgifvandet af de till fonden ingående forsellönsersättningar.

Sedan genom Kongl. Maj:ts nådiga bref den 27 Februari 1880

lönen för landshöfdingebeställningen i Kopparbergs län jemväl blifvit

reglerad, utgå alltså för närvarande samtliga iandshöfdingelönerna, med

undantag åt lönen för landslxöfdingen i Gefleborgs län, från landshöfdingelöneregleringsfonden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 29.

1 afseende å de till landshöfdingarne utgående lönebeloppen har

Utskottet velat meddela följande:

I den uti ofvanomförmälda nådiga bref af den 24 Februari 1837 intagna

aflöningsstat bestämdes lönerna för landshöfdingarne i Kronobergs,

Kalmar, Gotlands, Hallands, Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens

och Norrbottens län till 4,500 riksdaler, i Upsala och Östergötlands län till

5,300 riksdaler, i Malmöhus län till 6,000 riksdaler, i Göteborgs och Bohus

län till 7,500 riksdaler samt i öfriga tolf län till 5,000 riksdaler, allt banko;

varande genom Kongl. brefvet den 20 Juni 1853 närmare bestämmelser

meddelade angående denna lönereglerings genomförande och afslutande.

Sedan härefter genom innehafvarnes afgång lönerna för nedannämnda

tolf landshöfdingebeställningar varit underkastade reglering,

blefvo genom ofvannämnda Kongl. bref den 28 November 1871, hvarigenom

de till landshöfdingarne anslagna indelningar och lönebidrag

indrogos, dessa löner bestämda till följande belopp, nemligen

i Stockholms län

till ....................

.......... riksdaler

11,000

—

„ Östergötlands „

•n ....................

......... 77

12,000

—

,, Jönköpings „

v ....................

......... 77

12,000

—

„ Kronobergs ,,

77 ....................

......... 77

11,500

—

„ Blekinge „

77 ...................

......... 77

11,000

—

,, Kristianstads ,,

77 ....................

......... 37

11,000

—

„ Göteborgs och

Bohus län till

........ 77

15,000

—

,, Skaraborgs län

till ....................

......... 77

12,000

—

,, Vermlands ,,

7 7

......... 77

12,000

—

,, Vestmanlands

län till ..........

.......... 77

12,000

—

,, Jemtlands

’7 77 ...........

77

10,500

—

„ Vesterbottens

77 77 ...........

.......... 77

10,500

—

I mån af innehafvarnes afgång hafva vidare lönerna vid de fem andra

landshöfdingebeställningarne blifvit genom särskilda nådiga bref reglerade

och lönerna bestämda till följande belopp, nemligen

i Kalmar län, enligt Kongl. brefvet den 18 April 1873

till..................................................................................

i Vesternorrlands län, enligt Kongl. brefvet den 31

Oktober 1873, till......................................................

i Gotlands län, enligt Kongl. brefvet den 12 December

1873, till ......................................................

i Norrbottens län, enligt Kongl. brefvet den 12

December 1873, till..................................................

och i Malmöhus län, enligt Kongl. brefvet den 22

Januari 1875, till.....................................................

kronor

12,000: —

77

10,500: —

77

11,000: —

37

10,500: —

77

14,000: —:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 29.

5

hvarjemte landshöfdingen i Göteborgs och Bohus län genom Kongl.

brefvet den 15 Januari 1875 tillagts en personlig lönetillökning, så att

kontanta lönen för honom komme att uppgå till 18,000 kronor.

Genom Kongl. brefvet den 12 Mars 1875 hafva sedermera landshöfdingelönerna

blifvit bestämda till 12,500 kronor, derifrån undantag dock gjordes

med afseende å landshöfdingen i Göteborgs och Bohus län, hvilken,

enligt hvad ofvan är omförmäldt, tillagts en personlig löneförhöjning,

samt landshöfdingebeställningen i Malmöhus län, för hvilken lönen

höjdes till 15,000 kronor. Slutligen har Kongl. Maj:t genom nådiga

brefvet den 11 November 1881 förordnat, att årliga aflöningen, utöfver

den landshöfdingarne tillkommande rättighet att njuta bostad i länsresidenset

och begagna de dertill hörande trädgårdar och parkanläggningar,

skulle tills vidare utgöra för landshöfdingarne i Malmöhus samt

Göteborgs och Bohus län 15,500 kronor och för hvarje af landshöfdingarne

i Stockholms, Upsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Elfsborgs,

Skaraborgs, Vermlands, Örebro, Vestmanlands, Kopparbergs,

Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län 13,000

kronor, under iakttagande, hvad anginge aflöningen till nuvarande

landshöfdingarne i Jönköpings och Elfsborgs län, af de i Kongl. brefvet

den 28 November 1871 stadgade vilkor i afseende å sättet att

beräkna afkastningen af boställena Ryhof och Restad jemte de med

sistnämnda boställe förenade inkomstgifvande rättigheter, hvilka boställen

och rättigheter nuvarande innehafvarne under sin tjenstetid egde

bibehålla, samt att den sålunda beviljade löneförhöjningen skulle inträda

för landshöfdingen i Göteborgs och Bohus iän vid nuvarande

landshöfdingens afgång och för landshöfdingarne i öfriga ofvannämnda

län från och med år 1882; och har Kongl. Maj:t i sammanhang härmed

anbefalt Statskontoret att foga anstalt derom, att behållningen å landshöfdingelöneregleringsfonden

blefve gjord räntebärande.

Landshöfdingelöneregleringsfonden

utgjorde

vid slutet

år 1865 ..............................................

kronor

8,301,67.

1866 ...............................................

11

10,663,67.

1867 ..............................................

11

13,480,33-

1868 ..............................................

11

16,066,37.

1869 .............................................

11

16,129,34.

1870 ................................................

11

17,423,06-

1871 ............................................

11

17,986,07.

1872 ...............................................

11

16,811,47.

1873 ................................

11

26,081,65.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utslcottets Utlåtande ]\J:o 29.

1874 .......................

....................... kronor

24,941,53.

1875 ........................

........................ 11

55,571,72.

1876 .......................

........................ ">1

69,669,40.

1877 ......................

...................... 11

80,119,19.

1878 ........................

...................... 11

92,948,93.

1879 ......................

...................... 11

98,207,99.

1880 .......................

........................ 11

103,297,54.

1881 ........................

...................... Il

119,025,17.

Angående fondens ställning enligt senast afgifna redovisning får

Utskottet meddela följande redogörelse.

Debet.

Behållning från år 1880:

Enligt rikshufvudboken .................................................. 103,297,54.

Inkomster:

Anslag på riksstaten:

Landsstatsanslaget:

Penningar .................................................. 20,732,7 8

Ersättningar för indragna indelningar

och dermed jemförliga anvisningar 141,538,16. 162,270,94.

*

Intressemedel ........................................................................... 1,322,87.

Arrendemedel och afgälder m. m..................................... 142,405,23.

Summa 409,296,58.

Kredit.

Utgifter.

Enligt räkenskaperna ............................................................ 290,271,41.

Balans till är 1882.

Behållning, deraf utlånte 103,982 kronor 50 öre ......... 119,025,17.

Summa 409,296,58.

Då, enligt hvad här ofvan blifvit anfördt, den åsyftade reglerin
gen

af landshöfdingelönerna blifvit nästan helt och hållet genomförd,

och svårighet icke torde komma att uppstå att vid inträffande ledighet

på likartadt sätt ordna den återstående, ännu icke reglerade lands
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 29.

7

höfdingelönen, samt sålunda det med landshöfdingelöneregleringsfonden

afsedda ändamål synes vara hufvudsakligen vunnet, anser Utskottet

fonden böra till statsverket indragas, emot det att de för landshöfdingarnes

löner erforderliga belopp varda i riksstaten på vederbörande

bufvudtitel såsom ordinarie anslag uppförda; och synes hinder

emot denna åtgärd så mycket mindre förefinnas, som, efter hvad af

förestående redogörelse öfver fondens ställning framgår, densamma

jemte de för ändamålet å sjette hufvudtiteln anvisade medel är fullt

tillräcklig till bestridande af utgifterna för landshöfdingelönerna. Såsom

Utskottet vid föregående behandling af denna fråga meddelat, torde

något giltigt skäl, hvarför aflöningen till landshöfdingarne bör utgå i

annan ordning än den, som är gällande i afseende å lönerna till statens

öfriga embets- och tjensteman, icke förefinnas; och en indragning

till statsverket af ifrågavarande fond synes stå i full öfverensstämmelse

med de åsigter i fråga om medelförvaltningen, som under

senaste tiden gjort sig gällande, samt torde otvifvelaktigt främja enkelhet

och reda i förvaltningen.

På grund af hvad sålunda blifvit anförd t, hemställer Utskottet,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen afgifva

förslag till landshöfdingelöneregleringsfondens indragning

till statsverket samt i sammanhang dermed till

uppförande i riksstaten af de till landshöfdingelönernas

bestridande erforderliga belopp, äfvensom till de åtgärder

i öfrigt, som på grund af denna anordning må

erfordras.

Stockholm den 15 Mars 1883.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.