Utlåtande, angående ifrågasatta förändringar inom riksdagshuset samt åtgärder för förbättrande af luftvexlingen i Kamrarnes plenisalar.
1883-04-17 · 27 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 23 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1883:37, Utlåtande, angående ifrågasatta förändringar inom riksdagshuset samt åtgärder för förbättrande af luftvexlingen i Kamrarnes plenisalar.
Dokumentets text
Stats- Utskott et s Utlåtande N:o 37.
1
N:o 37.
Ank. till Riksd. Kansli den 17 April 1883. kl. 2 e. in.
Utlåtande, angående ifrågasatta förändringar inom riksdagshuset
samt åtgärder för förbättrande af luftvexlingen i Kamrarnes
plenisalar. (R. A.)
Enligt 69 § af det senast för Riksgäldskontoret utfärdade reglemente
uppdrog 1882 års Riksdag åt Fullmäktige i Riksgäldskontoret
att före innevarande års riksdag låta bereda det ökade utrymme för
Riksdagen, som kunde åstadkommas genom användande för ändamålet
utaf flere eller färre af de till bostadslägenheter och embetslokaler i
riksdagshuset upplåtna rum samt att i öfrigt låta verkställa de förändringar
inom Kamrarnes plenisalar, som kunde afhjelpa de mest öfverklagade
olägenheterna i afseende å dessa salars utrymme och luftvexling;
och bemyndigade Riksdagen Fullmäktige att för detta ändamål af
Riksgäldskontorets medel använda högst femton tusen kronor.
1 en den 10 nästlidne Mars till Stats-Utskottet inkommen skrifvelse
hafva Fullmäktige meddelat, att de i anledning häraf den 25
sistlidne Maj uppdragit åt en komité, bestående af en af Fullmäktige,
Herr P. Samzelius, såsom ordförande, samt ledamöterne af Riksdagens
Andra Kammare, Herrar J. Johansson, I. Lyttkens och Liss Olof Larsson,
äfvensom Byggmästaren E. Thavenius, att hos Fullmäktige föreslå
de förändringar inom riksdagshuset, som kunde för vinnande af det af
Riksdagen afsedda ökade utrymme vidtagas, äfvensom att uppgöra beräkning
öfver kostnaderna för dessa förändringars utförande; hvarjemte
Bih. till Riksd. Prof. 1883. 4 Sand. 1 Afä. 28 Höft. 1
2
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 37.
Fullmäktige samma dag uppdrogo åt sina deputerade att hos Professoren
vid Tekniska Högskolan J. E. Cederblom anhålla, det han ville afgifva
yttrande, huruvida han ansåge, att sådan förändring kunde vidtagas
i fråga om värme- och luftvexlingsapparaten inom Riksdagens
hus, att de öfverklagade olägenheterna vid densammas begagnande
blefve alldeles eller åtminstone till någon del afhjelpta.
Efter det «af de utsedde komiterade Herr Lyttkens förklarat sig
hindrad att uppdraget mottaga, och ledamoten af Riksdagens Andra
Kammare Herr Sven Nilssoii, uppå kallelse, i hans ställe inträdt, hade
komiterade den 19 sistlidne Juni afgifvit det af dem begärda utlåtande.
I sin ofvanberörda skrifvelse anföra och föreslå Fullmäktige följande:
»Beträffande
först frågan om ökadt utrymme i Kamrarnes nuvarande
plenisalar, hafva komiterade ansett sådant svårligen kunna vinnas
annorlunda än genom borttagande af de nederst i salarne befintliga
brädskärmar, hvaraf dock olägenhet skulle uppstå i följd af ökadt luftdrag
för de ledamöter, som vore placerade ned i salarne; och dä det
dessutom synts vara mindre lämpligt, att den s. k. sammanbindningsbanan
i riksdagshuset stäldes i omedelbart samband med plenisalarne,
hafva komiterade ansett någon åtgärd i berörda syfte för närvarande,
och innan större behof af ökadt utrymme för nya platser åt
ledamöter i Kamrarne må uppstå, icke böra vidtagas. Fullmäktige anse,
lika med komiterade, någon åtgärd för beredande af ökadt utrymme i
sjelfva plenisalarne för det närvarande ej böra ega rum.
Komiterade hafva vidare erinrat, att de ledamöter i Andra Kammaren,
som äro placerade i närheten af den fördjupning i golfvet,
hvilken bildas, der den nedre afdelningen af kammaren möter den
upphöjning, hvarå Kammarens talman jemte Statsrådets ledamöter och
åt-skilliga medlemmar af Kammaren hafva sina platser, erfara åtskilliga
olägenheter af den nedtryckta placeringen. För afhjelpande häraf
skulle en höjning af golfvet i det nedra partiet af salen till ungefär
samma höjd som det öfra vara erforderlig, och i sammanhang dermed
golfvet å'' hela den nedre delen af salen behöfva upptagas och omläggas,
så att en jemn sluttning bildades från den nedersta ändan till
midtelpartiet eller den nuvarande fördjupningen. Som emellertid genom
en sådan åtgärd den för luftvexlingen i kammaren redan otillräckliga
luftqvantiteten skulle ytterligare minskas, hafva komiterade icke kunnat
tillstyrka utförandet af ett härför uppgjordt förslag under annan förutsättning,
än att sådana förbättringar i ventilationen inom kammaren
kunde vinnas, att desamma fullt motvägde den olägenhet, som en minsk
-
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 37.
3
ning af luftqvantiteten inom kammaren i och för sig medförde. Skulle
sådant icke med visshet kunna antagas, hafva komiterade inskränkt
sitt förslag dertill, att antingen golfvet i midten af kammaren på ett
afstånd af omkring 14 fot måtte höjas så mycket, som motsvarade
tvenne de lägsta afsatserna i kammaren, eller ock, om sådant utan
olägenhet kunde ske, upphöjningen i den främre delen af salen sänkas,
så att fördjupningen åtminstone i det närmaste försvunne.
Fullmäktige, som här nedan komma att afgifva förslag beträffande
åstadkommande af en förbättrad luftvexling i Kamrarnes plenisalar,
hafva visserligen tagit i öfvervägande, huruvida den anmärkta olägenheten
med fördjupningen i golfvet i Andra Kammarens sal skulle kunna
afhjelpas genom utförande, redan innan Riksdagen om nämnda förslag
beslutat, af sä stor del af det för åstadkommande af den förbättrade
luftvexlingen ifrågasatta arbetet, som medförde förändrad anordning
med golfvet; men sedan sakkunnig person, derom rådfrågad, förklarat
utförandet af endast omförmälda del af arbetet vara förenadt med sådana,
praktiska svårigheter, att dessa ej stode i skäligt förhållande till
det resultat, som af berörda åtgärd, vidtagen utan sammanhang med
det hela, kunde väntas, och enär den höjning af golfvet i kammaren,
som för fördjupningens borttagande syntes vara erforderlig, måste dels
ytterligare förminska den redan nu knappa luftqvantiteten i kammaren,
dels ock medföra den verkan, att rummet mellan det förhöjda golfvet
och det nu befintliga fyldes med luft, som visserligen, om planen för
den förbättrade luftvexlingen i dess helhet utfördes, blefve uppvärmd,
men deremot, om endast golfvets förhöjning utan de i sammanhang
dermed ifrågasatta åtgärderna för luftens uppvärmning verkstäldes,
komme att förorsaka kyligt drag ofvanom golfvet och derigenom göra
vistandet i kammaren förenadt med ännu större men för helsan än
lor närvarande är fallet, hafva Fullmäktige funnit sig nödsakade att
med den ifrågavarande olägenhetens afhjelpande låta anstå, till dess
Riksdagen fattat beslut öfver den här nedan förekommande framställning
angående luftvexlingen inom riksdagshuset; hvarefter, om åtgärder
i sistberörda hänseende af Riksdagen beslutas, nu ifrågavarande olägenhet
synes kunna i sammanhang med dessa åtgärder afhjelpas, utan att
annan, och ännu mera afsevärd, olägenhet för Kammarens ledamöter
deraf behöfver uppkomma.
För att bereda erforderlig och lämplig lokal i riksdagshuset åt
ett Särskildt Utskott samt ett Tillfälligt Utskott hafva Fullmäktige för
sådant ändamål anordnat och iståndsatt den lokal i riksdagshuset, i
hvilken Justitieombudsmannen förut haft sin embetslokal, samt åt Ju
-
4
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 37.
stitieombudsmannen upplåtit de rum i Riksgäldskontorets hus, som tillförene
begagnats dels af Nya Lagberedningen, dels Riksgäldskontorets
bokslutskontor.
Komiterade hafva fäst uppmärksamheten derå att den lokal,
hvilken nu begagnas för servering af mat ät Riksdagens ledamöter, icke
lemnar tillräckligt utrymme; hvadan komiterade ansett, att åtgärder
borde vidtagas för afhjelpande af det trängande behofVet i detta hänseende.
I fråga åter om sättet härför hafva komiterade stannat i olika
åsigter, till upplysning hvarom Fullmäktige tillåta sig att hänvisa till
det af komiterade afgifna utlåtande.
Fullmäktige, som efter anstäld besigtning ä stället funnit det ej
vara möjligt att medelst några förändrade anordningar inom den nuvarande
matlokalen bringa denna i ett för sitt ändamål lämpligare
skick, hafva ej kunnat biträda den af komiterades flertal uttalade åsigt,
enligt hvilken behofvet af en rymligare matlokal skulle afhjelpas medelst
förflyttning af ett af Riksdagens ständiga Utskott, Konstitutionsutskottet,
från dess nuvarande till en annan, enligt Fullmäktiges åsigt,
ytterst olämplig lokal. Deremot hafva Fullmäktige funnit den af två
bland komiterade föreslagna tillbyggnad innefatta en lämplig och i längden.
äfven billigare utväg för behofvets fyllande; men då åt föreskriften
i 24 § af gällande reglemente för Riksgäldskontoret, angående rätt
för Fullmäktige att utom nödiga reparationer äfven verkställa andra
arbeten i riksdagshuset, svårligen torde kunna gifväs en så vidsträckt
tolkning, att Fullmäktige på grund deraf — i annat fall än då behofvet
vore oafvisligt eller synnerligen nära för handen —- skulle ega vidtaga
en sådan åtgärd med riksdagshuset som detsammas utvidgning medelst
en tillbyggnad, hafva Fullmäktige ej ansett sig kunna utan Riksdagens
särskilda uppdrag gå i författning om den föreslagna tillbyggnadens
utförande.
Då emellertid en dylik tillbyggnad, som beräknats kosta 14,505
kronor eller, med tillägg af kostnaden för i sammanhang dermed erforderliga
förändringar i nuvarande matlokalen, 16,955 kronor, skulle
medföra särdeles gagn och beqvämlighet för en stor del af Riksdagens
ledamöter, föranlåtas Fullmäktige, med hänvisning till bifogade ritningar
och kostnadsförslag, hemställa,
att Stats-Utskottet behagade hos Riksdagen göra framställning
derom, att åt Fullmäktige måtte uppdragas att medelst en
tillbyggnad å riksdagshusets tomt jemte öfriga för ändamålet erforderliga
åtgärder bereda en rymlig och lämplig matlokal i riksdagshuset.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 37.
5
Såsom här ofvan förmälts, begärde Fullmäktige yttrande af Professoren
vid Tekniska högskolan Cederblom i fråga om afhjelpande af
de öfverklagade olägenheterna med den nuvarande värme- och luftvexlingsapparaten
inom Riksdagens hus; och halva Fullmäktige derjemte,
på Professoren Cederbloms derom gjorda framställning, beredt
honom tillfälle att, med biträde af den maskinist, som är antagen för
apparatens skötande, genom anstälda försök söka utröna olägenheterna
med densamma; hvarförutan Fullmäktige låtit vidtaga en af Professoren
Cederblom preliminärt föreslagen anordning med afloppsledningen vid
Riksdagens hus.
Sedermera har Professuren Cederblom, pa gifven anledning, till
Fullmäktige inkommit med yttranden i ämnet af den 11 Juli, 4 September
samt 2 och 7 Oktober sistlidna år; hvarjemte Professoren E. Edlund
och Ölverdirektören K. Styffe, på Fullmäktiges begäran, den 26 sistone
September afgifvit utlåtande öfver Professoren Cederbloms förslag.
Samtliga dessa skrivelser med tillhörande bilagor få Fullmäktige härhos
öfverlemna och såsom utredning i ärendet åberopa.
Nämnde sakkunnige män hafva, på sätt de af dem meddelade
yttranden gifva vid handen, ansett luftvexlingen i Kamrarnes plenisalar
kunna genom af dem ifrågasatta åtgärder väsentligen förbättras. Kostnaden
härför skulle, enligt hosföljande beräkningar, uppgå till sammanlagdt
21,158 kronor och. således betydligt öfverstiga den summa af
15,000 kronor, som nästlidna års Riksdag bemyndigat Fullmäktige att
för så väl ifrågavarande som äfven andra här ofvan angifna och med
redan af denna summa bestridda utgifter tillgodosedda ändamål högst
använda. Till följd af denna begränsning af beloppet har det ej varit
Fullmäktige möjligt att låta vidtaga de föreslagna åtgärderna till åstadkommande
af förbättrad värmeledning och luftvexling i kamrarne; men
då dessa åtgärder synas lämpliga och af behofvet påkallade, få Fullmäktige
hemställa,
att Stats-Utskottet mätte hos Riksdagen göra framställning
derom, att åt Fullmäktige måtte uppdragas att, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Professoren Cederbloms förslag jemte deri
af Professoren Edlund och Öfverdirektören Styffe ifrågasatta ändringar,
. låta verkställa erforderliga åtgärder för åstadkommande
af en förbättrad värmeledning och luftvexling i Kamrarnes plenisalar.
.Det återstår för Julimäktige endast att anmäla, att Fullmäktige,
i . enlighet med Professorerne Cederbloms och Edlunds samt Öfverdirektören
Styffes förslag, vidtagit de anordningar för förbättrad ven
-
6
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 37.
tilation i Stats-Utskottets plenisal, om hvilka Utskottet redan sjelft eger
kännedom.»
De i Fullmäktiges skrifvelse åberopade handlingar, nemligen komiterades
utlåtande af den 19 Juni, Professoren Cederbloms yttranden af
den 11 Juli, 4 September samt 2 och 7 Oktober, äfvensom Professoren
Edlunds och Öfverdirektören Styffes utlåtande den 26 September, allt
sistlidna år, har Utskottet fogat såsom bilagor till detta utlåtande, för
att sålunda bringa dessa handlingars innehåll till Riksdagens kännedom.
Som bekant, är behofvet af rymligare plenisalar för Riksdagens
båda Kamrar så trängande, att detsamma snart, efter ytterligare tillväxt
i antalet ledamöter, är oafvisligt De förslag, hvilka vid olika tillfällen
varit å bane att tillgodose detta behof genom det nuvarande riksdagshusets
ombyggnad, hafva oj vunnit Riksdagens bifall. Uppförande
af ett helt och hållet nytt riksdagshus torde således antagligen inom
kort tid blifva en nödvändighet, och under innevarande riksdag har
inom Första Kammaren af Herr O. M. Björnstjerna väckts en, under
Sammansatt Stats- och Banko-Utskotts behandling varande motion, i
syfte att åstadkomma utredning, bland annat, af frågan om nytt riksdagshus.
Under sådant förhållande har Utskottet ej ansett sig för. det närvarande
kunna tillstyrka Riksdagen att besluta förändringar i det nuvarande
riksdagshuset utan att med säkerhet kan antagas, att någon
afeevärd fördel skulle med sådana förändringar vinnas.
I fråga om de föreslagna åtgärderna för luftvexling i plenisalarne
förefinnes enligt Utskottets förmenande, ej någon sådan säkerhet.
Åstadkommande af god luftvexling i salar, der en mängd personer
flera timmar å rad måste vistas, har, som kändt är, visat sig vara en
synnerligen svårlöst uppgift, och naturligtvis måste denna svårighet
blifva i viss mån större, då fråga är om nya anordningar i sådant hänseende
i redan befintliga lokaler, hvilkas beskaffenhet påkallar inskränkningar
och modifikationer vid anordningarnas genomförande.
Meningarne om lämpligaste sättet för beredande af luftvexling i
Kamrarnes plenisalar hafva ock visat sig delade. De komitorade, hvilkas
yttrande låg till grund för det af nästlidna års Riksdags Statsutskott
i dess utlåtande N:o 54 gjorda förslag beträffande ombyggnad
af riksdagshuset, föreslogo i utlåtande den 21 Januari 1882 — efter
inhemtade yttranden af Kockums mekaniska verkstads aktiebolag,
Lektorn O. E. Westin och lngeniören E. A. Wiinan, hvilkas åsigter
dock ej i alla afseenden af komiterade delats, och efter att hafva anskaffat
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 37.
7
upplysningar om motsvarande inrättningar i parlamentshuset i London,
— att luft skulle tillföras plenisalarne på tre olika vägar, nemligen dels
genom de under salarne befintliga våningarnes ytterväggar, hvilken luft
skulle uppvärmas genom ångrör och utströmma i salarne bakom en
panel omkring de tre ytterväggarne, dels genom murade kanaler under
huset, hvilka kanaler skulle utmynna i nedersta våningen på husets
södra sida, uppvärmas nära ångmaskinsrummet och derifrån drifvas med
fläktar till de genom salarnes midt löpande gångarne, hvarest den skulle
utströmma genom med galler täckta öppningar i golfven, hvilka i dessa
gångar skulle täckas med porösa mattor, och dels direkt från de nedre
våningarne genom trappor och andra öppningar i trossbottnarne; hvarjemte
bemälcle komiterade ansett den för mycket uppvärmda eller förorenade
luften böra bortföras dels genom öppningar i taket, dels ock
genom öppningar i golfvet vid ledamöternes fötter, såsom i de nuvarande
salarne vore anordnad!
I motsats härtill skulle, enligt det nu föreliggande förslaget, luften
inledas nertill under stolarne genom horisontel a öppningar, livilkas
sammanlagda area vore så stor, att luftens hastighet, så framt denna
öfverallt vore någorlunda lika, ingenstädes skulle förorsaka något känbart,
drag, och utledas ur salarne upptill.
Professoren Edlund och Öfverdirektören Styffe, hvilka afgifvit yttrande
öfver detta senare förslag, hafva, såsom af samma, vid detta
utlåtande fogade yttrande framgår, ej utan väsentliga förbehåll kunnat
biträda förslaget. De hafva ej vågat afgöra, huruvida det genom den
af Professoren Cederblom föreslagna anordning skulle lyckas att åstadkomma
en öfverallt nöjaktigt likformig inströmningshastighet hos luften,
hvilket utan tvifvel vore den svåraste uppgiften, men trott, att ändamålet
säkrare skulle vinnas, om golfven finge höjas åtminstone en fot
mera än Professoren Cederblom föreslagit, och om man använde långa,
på föga afstånd från hvarandra sittande och omkring sin öfra horizontela
kant rörliga ventiler samt om uti inströmningsöppningarne under
stolarne på lämpligt sätt anbringades någorlunda fin metallduk; de
hafva, enär den nuvarande luftvexlingsapparaten visat sig medföra olägenheter,
ansett ett försök att åstadkomma förbättring deri, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Professoren Cederbloms förslag, vara fullt
berättigadt, men tillika hemstält, att sådana anordningar måtte träffas,
att man, om så önskades, kunde begagna jemväl det nuvarande sättet
för luftens in- och afledning samt, endast genom att omkasta några
ventiler, vexelvis begagna det ena eller det andra sättet. Genom att,
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.
enligt de nya föreslagna anordningarne, nedifrån i salarne inpressa stora
mängder frisk luft blefve det, enligt Professoren Edlunds och Ofverdirektören
Styffes åsigt, alltid möjligt att på några få minuter ombyta
luften i salarne, i fall Kamrarne skulle vilja på en kort stund afbryta
sina sammanträden, hvarjemte luftvexlingen, äfven da luften inleddes
upptill och bortleddes nertill, kunde göras kraftigare, likasom ock
möjligheten att vexelvis kunna inleda luften nertill och upptill kunde
vara en icke ovigtig fördel. Det läte nemligen ganska väl tänka sig,
att Kamrarnes ledamöter kunde fördraga luftens inledning nertill under
en kortare tid, t. ex. en timme, men icke under flere timmar å råd,
och i sådan händelse vore tvifvelsutan lämpligast att under långa sammanträden
vexelvis begagna begge inledningssätten, men att inleda luften
nertill så länge ledamöterne kunde fördraga detta, enär det icke
lede något tvifvel, att den friska luften vid sistnämnda inledningssätt
säkrast komme ledamöterne till godo.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, inledes i parlamentshuset i London
luften i samlingssalen för »the house of commons)» nedifrån, men ehuru
i sammanhang härmed, genom hela underliggande våningars aptering
för luftens uppvärmning m. m., åtgärder träffats, till hvilka någon motsvarighet
här e] kan ifrågakomma, lära ganska bittra klagomål förspörjas
öfver de med berörda inledningssätt förenade olägenheter.
Då de mångahanda olika metoder, som hittills blifvit så väl här
som annorstädes för åstadkommande af luftvexling i större samlingssalar
använda, icke, för så vidt Utskottet kunnat med visshet inhemta,
någonstädes ledt till belåtenhet hos de personel-, som i dessa salar måste
vistas; och då, beträffande de nu föreslagna nya ventilationsanordningarne
i plenisalarne, af de i ämnet afgifna yttranden bland hvilka
särskildt torde böra framhållas det som förekommer å sid. 23 — ingalunda
otvetydigt framgår, att genom dessa anordningar en förbättring kan vara
att med säkerhet förvänta, utan ganska sannolikt synes vara, att i det
nuvarande riksdagshuset, hvars beskaffenhet och inredning ej. lemnar
tillfälle till ett fullständigt genomförande af ny plan för ventilationsinrättningen,
luftens inledning nedifrån kan medföra känbara olägenheter
af så väl drag som luftens förorening från golfvet, har Utskottet ansett
sig ej kunna tillstyrka Riksdagen att besluta den af Fullmäktige föreslagna
åtgärd för åstadkommande af en förbättrad värmeledning och
luftvexling i Kamrarnes plenisalar; hvilket Utskottet härmed
a) får för Riksdagen anmäla.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 37.
0
Beträffande åter matlokalen, finner Utskottet, lika med Fullmäktige,
_ det dermed afsedda ändamål ej böra tillgodoses medelst Konstitutions-Utskottets
förflyttning till en mindre lämplig lokal än den,
detta Utskott för närvarande innehar. Utrymme och andra förhållanden
med den nuvarande matlokalen äro emellertid långt ifrån tillfredsställande.
Äfven om beslut snart fattas om uppförande af ett nytt riksdagshus,
åtgår i allt fall en lång tid innan ett sådant blir färdigt, och
Utskottet anser det fullt befogadt att för denna tid bereda det stora antal
af Riksdagens ledamöter, som begagna ifrågavarande lokal, den beqvämlighet,
som den föreslagna tillbyggnaden skulle medföra, helst
denna i allt fall skulle ega sitt värde och framdeles kunna för andra
ändamål användas.
Utskottet hemställer alltså,
b) att Riksdagen må åt Fullmäktige i Riksgäldskontoret
uppdraga att medelst en tillbyggnad å riksdagshusets
tomt jemte öfriga, för ändamålet erforderliga
åtgärder, bereda en rymlig och lämplig matlokal
i riksdagshuset.
Stockholm den 17 April 1883.
På Stats-Utskottets vägnar:
Gustaf Sparre.
Reservationer:
vid a): (angående luftvexlingsinrättningen)
af Herrar Grefve C. Beck-Friis, Sven Nilsson och C. Magni;
vid b): (angående matlokalen)
af Herr Grefve G. Sparre:
■ af Herr L. M. Nordenfelt, hvilken ansett Utskottets yttrande och
förslag i denna del böra hafva följande lydelse och innehåll:
Bih. till Biksd. Prof. 1883. 4 Sami 1 Afd. 28 Höft.
2
10
»Beträffande åter förslaget om en tillbyggnad å riksdagshusets
tomt för beredande af en rymlig och. lämplig matlokal i riksdagshuset,
har Utskottet trott detta ändamål, om än ej så fullständigt som enligt
Fullmäktiges förslag, dock i tillfredsställande mån kunna tillgodoses
genom en annan anordning än en dylik, ganska dyrbar tillbyggnad.
Vid ingången till riksdagshuset från den sida, som vetter åt Riddarholmskanalen,
ligga som bekant till venster i förstugan den egentliga
matlokalen jemte kök och till höger en för det närvarande till schweizeri
begagnad lokal. De skäl, som kunna anföras för ändamålsenligheten
deraf att, till Riksdagens ledamöters gagn och beqvämlighet, särdeles å
sådana dagar, då både förmiddags- och eftermiddagssammanträden pågå,
i riksdagshuset finnes tillgänglig en passande matlokal, torde ej ega
tillämpning i fråga om schweizeriet, utan synes, då dettas befintlighet
inom riksdagshuset ingalunda kan sägas vara af något verkligt behof
påkalladt, men deremot matlokalen behöfver utvidgas, sådant lämpligen
kunna ske genom användning härför af schweizerilokalen. För åstadkommande
häraf erfordras endast att köket sättes genom en gång i
förbindelse med sistnämnda lokal, hvilket enligt af Byggmästaren E.
Thavenius, uppå Utskottets anmodan, uppgjord ritning och kostnadsförslag
låter sig verkställa för en kostnad af 1,425 kronor.
Utskottet får derför, med anledning af Fullmäktiges i Riksgäldskontoret
förslag om beredande af rymlig och lämplig matlokal i riksdagshuset,
hemställa,
att åt Fullmäktige måtte uppdragas att före nästa
riksdag låta till matlokal anordna den nuvarande schweizerilokalen
inom riksdagshuset samt i sammanhang
härmed vidtaga de för sådant ändamål i öfrigt nödiga
åtgärder;» samt
af Herrar Friherre H. M. Palmstjerna, L. W. S. Lothigius, C. E.
Laurell och Sven Nilsson.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.
1]
(Bilagor.)
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontor.
Sedan innevarande års Riksdag uppdragit åt Herrar Fullmäktige
att före nästa riksdag låta bereda det ökade utrymme för Riksdagen,
som kunde åstadkommas genom användande för ändamålet utaf flere
eller färre af de till boställslägenheter och embetslokaler i riksdagshuset-
upplåtna ruin samt att i öfrigt låta verkställa de förändringar
inom Kamrarnes plenisalar, som kunde afhjelpa de mest öfverklagade
olägenheterna i afseende å dessa salars utrymme och luftvexling, samt
bemyndigat Herrar Fullmäktige att för detta ändamål af Riksgäldskontorets
medel använda högst 15,000 kronor; så hafva Herrar Fullmäktige
under den 25 nästlidne Maj uppdragit åt undertecknade, Samzelius,
Johansson, Larsson och Tliavenius jemte ledamoten af Riksdagens
Andra Kammare I. Lyttkens, att föreslå de förändringar inom
riksdagshuset, som kunde för vinnande af det utaf Riksdagen af,
sedda ökade utrymme vidtagas, äfvensom att uppgöra beräkning öfver
kostnaderna för dessa förändringars utförande.
Efter det Herr Lyttkens, som från staden afrest, derförinnan förklarat-
sig hindrad att ifrågavarande uppdrag emottaga-, har undertecknad,
Sven Nilsson, blifvit anmodad att i hans ställe deltaga i komiterades
arbeten för fullgörande af berörde uppdrag.
Då Professoren vid Tekniska högskolan J. E. Cederblom af
Herrar Fullmäktige särskild! anmodats att afgifva yttrande, huruvida
han ansåge att sådan förändring kunde vidtagas i fråga om värme- och
luftvexlingsapparaten inom Riksdagens hus, att de nu öfverklagade
olägenheterna vid densammas begagnande blefve alldeles eller åtminstone
till någon del afhjelpta, hafva komiterade, hvad först angår Kamrarnes
plenisalar, ansett sig böra inskränka undersökningen till frågan,
huruvida större utrymme kunde derstädes beredas samt några andra
smärre olägenheter der afhjelpas.
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.
Enär emellertid ökadt utrymme i de nuvarande salarne svårligen
kan vinnas annorledes än genom borttagande af de nederst i desamma
befintliga brädskärmar, men olägenhet deraf skulle uppstå i följd af
ökadt luftdrag för de ledamöter, som äro placerade ned i salarne, samt
då det dessutom synes vara mindre lämpligt, att den så kallade sammanbindningsbanan
i riksdagshuset ställes i omedelbart samband med
plenisalarne, hafva komiterade ansett någon åtgärd i berörda syfte för
närvarande, och innan ett större behof af ökadt utrymme för nya platser
åt ledamöter i Kamrarne må uppstå, icke böra vidtagas.
Då det stora tilloppet af åhörare å Andra Kammarens läktare i
icke oväsentlig grad bidrager till förskämning af luften inom Kammaren
och ökande af temperaturen derstädes, har det ifrågasatts, huruvida icke
åhörareplatsernas antal kunde minskas; men då en sådan åtgärd ur flere
synpunkter förefallit komiterade betänklig och icke bör utan i yttersta
nödvändighet vidtagas, och då den undersökning, Professoren Cederblom
enligt Herrar Fullmäktiges uppdrag kommer att företaga, möjligen
kan medföra afhjelpandet af berörda olägenhet eller någon del deraf,
hafva komiterade ansett sig i nämnda hänseende icke böra föreslå någon
åtgärd.
Deremot hafva komiterade, enär de ledamöter i Andra Kammaren,
som äro placerade i närheten af den fördjupning i golfvet, hvilken bildas
der den nedre afdelningen af Kammaren möter den upphöjning,
hvarå Kammarens Talman jemte Statsrådets ledamöter och åtskilliga
medlemmar af Kammaren hafva sina platser, erfara åtskilliga olägenheter
af den nedtryckta placeringen, ansett dessa olägenheter böra, så
vidt möjligt är, afhjelpas. I sådant hänseende skulle en höjning af golfvet
i det nedra partiet af salen till ungefär samma höjd som det öfra vara
erforderlig, och i sammanhang dermed golfvet å hela den nedra delen
af salen behöfva upptagas och omläggas, så att en jemn sluttning bildades
från den nedersta ändan till midtelpartiet eller den nuvarande
fördjupningen. Som emellertid genom en sådan åtgärd den för luftvexlingen
i Kammaren redan otillräckliga luftqvantiteten skulle ytterligare
minskas, våga komiterade icke tillstyrka utförandet af det härför uppgjorda
förslag under annan förutsättning, än att, i följd af de undersökningar
Professor Cederblom, enligt hvad ofvan förmäles, kominer att
vidtaga, sådana förbättringar i ventilationen inom Kammaren må vinnas,
att desamma fullt motväga den olägenhet, som en minskning af luftqvantiteten
inom Kammaren i och för sig medför. Skulle sådant icke
med visshet kunna antagas, hvilket först efter det Professor Cederblom
afgifvit sitt förslag kan bedömas, nödgas komiterade inskränka sig der
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 37.
13
till att föreslå, det antingen golfvet i midten af Kammaren på ett afstånd
af omkring 14 fot höjes så mycket som motsvarar 2:ne de lägsta
afsatserna i Kammaren, eller ock, om sådant utan olägenhet kan ske,
upphöjningen i den främre delen af salen sänkes, så att fördjupningen
åtminstone i det närmaste försvinner. Kostnaden härför uppgår enligt
bifogade kostnadsförslag litt. A till 300 kronor. Skulle det första alternativet
komma att utföras, uppgår kostnaden jemlikt samma förslag till
1,100 kronor.
För att bereda lämplig och tillräcklig lokal åt ett Särskildt Utskott,
samt för att erhålla utrymme äfven för ett Tillfälligt Utskott,
hafva komiterade funnit nödigt, att den af Herr Justitieombudsmannen och
hans expedition nu begagnade lokal tages i anspråk och något förändras.
Förslag dertill har af komiterade uppgjorts (se bilagan litt. A),
och uppgår kostnaden derför till 1,100 kronor. Åt Herr Justitieombudsmannen
och hans expedition torde lämplig lokal kunna beredas uti de
rum inom Riksgäldskontorets hus, som nu begagnas af Nya Lagberedningen,
samt uti de lägenheter bredvid samma rum, hvilka förr innehades
af bokslutsafdelningen inom Riksgäldskontoret. Då de anordningar
och reparationer inom Riksgäldskontorets hus, som i följd häraf
må behöfva vidtagas, torde böra bestridas af kostnaderna för underhållet
af samma hus och icke af de medel, som Riksdagen nu särskildt
anvisat, hafva komiterade ansett sig icke böra i beräkning upptaga
dessa kostnader.
Den lokal, hvilken nu begagnas för servering af mat åt Riksdagens
ledamöter, hafva komiterade funnit icke lemna tillräckligt utrymme,
hvadan komiterade enhälligt varit af den åsigt, att åtgärder borde vidtagas
för afhjelpande af det trängande behofvet i detta hänseende. I
fråga om sättet härför hafva åter hos komiterade olika åsigter uppstått,
i det komiterades pluralitet (undertecknade Johansson, Larsson och
Nilsson) ansett sådant lämpligast böra ske på det sätt, att matinrättningen
föl-flyttas från den nu för ändamålet begagnade lokal till de rum,
som för närvarande äro åt Konstitutions-Utskottet upplåtna; att schweizeriet
äfvenledes förflyttas till de 2:ne stora rum på nedra botten med
utsigt åt Riddarholmskyrkan, hvilka ingå i den boställslägenhet, som åt
vice värden är upplåten; att det till samma boställslägenhet hörande kök
jemte kökskammare och ett mindre rum upplåtes till kök och skafferi
för matinrättningen, för hvars behof (bostad åt föreståndarinnan och biträden
m. m.) jemväl skulle anvisas de 2:ne rum inåt gården, hvilka tillhöra
vice värdens boställslägenhet; att deremot de 2:ne så kallade expe
-
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.
ditionsrummen, hvilka tillhöra vice värdens lägenhet, fortfarande skulle
för samma ändamål, hvartill de hittills varit afsedda, få begagnas; och
skulle i följd häraf vice värden uppsägas från begagnande af sin nuvarande
bostadslägenhet emot den ersättning, som för utöfvande af vice
värdskapet kan befinnas lämplig, samt Konstitutions-Utskottet förflyttas
till den nuvarande matlokalen och schweizeriet. Enligt bifogade kostnadsförslag
(litt. B) skulle utgifterna härför uppgå till 7,000 kronor, utom
hvad som erfordras för reparation och iordningställande af matlokalen
och schweizeriet, så att desamma kunna af Konstitutions-Utskottet begagnas,
uppgående till 2,750 kronor, hvarjemte tillkommer den årliga
ersättning, som till vice värden anses böra utgå.
Såsom hufvudsakliga skäl för detta förslag har anförts, att derigenom
skulle, utan någon tillbyggnad, kunna beredas rymligare matlokal
och schweizeri, så belägna, att man genom en dörr från den så
kallade sammanbindningsbanan lätt kunde ditkomma så väl från Första
som Andra Kammaren, för hvars ledamöter en gemensam spisningsoch
samlingslokal, ur flere synpunkter, vore önskvärd; att derigenom
skulle undvikas den olägenhet, som kökets och matlokalens placering
invid hufvuduppgången till Andra Kammaren onekligen medför; att vice
värdsbefattningen icke vore af beskaffenhet att innehafvaren af denna
befattning nödvändigt behöfde bo i riksdagshuset, och att kostnaden
komnre att stanna inom eller under det belopp Riksdagen för ändamålet
anvisat.
Undertecknade Samzelius och Thavenius hafva åter utgått från
den åsigt, att med det beslut, som ligger till grund för komiterades
uppdrag, af Riksdagen åsyftats att, så vidt omständigheterna medgåfve,
bereda ökadt utrymme och beqvämlighet för Riksdagens begge Kamrar
och dess delegationer. Då det nuvarande schweizeriet — en inrättning
som för Riksdagens ändamål borde vara temligen främmande — redan
syntes vara fullt tillräckligt, och då matinrättningen mycket obetydligt
anlitades af Första Kammarens ledamöter, hvilka för utvidgning deraf
icke i allmänhet intresserade sig, kunde emellertid genom utförande af
pluralitetens förslag i detta hänseende någon fördel icke beredas Första
Kammaren utan snarare en olägenhet. Såsom en sådan betraktades nemligen
Konstitutions-Utskottets förflyttning från en lämplig och tyst lokal
till en annan, delad genom ingången till Andra Kammaren och bullersamt
belägen vid den lifliga trafiken så väl till och från Kammaren och
klubbrummen som af den stora allmänheten, som passerar till och från
hamnen. En del af schweizerilokalen vore icke heller fuktfri •— eu
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 37.
15
olägenhet, som, om den icke kunde öfvervinnas, hellre borde drabba
dem, hvilka vistades på ett sådant ställe, än ledamöter och kanslibetjening
i en delegation, som grundlagarne stälde främst bland Utskotten.
Vice värdens befattning vore visserligen af beskaffenhet, att den icke
med nödvändighet förutsatte innehafvarens boende på platsen, men sådant
hade likväl under en längre tid egt rum och vid många tillfällen
visat sig medföra en verklig fördel. Skulle i anseende till bibliotekets
utveckling det blifva nödigt att för bibliotekets egen räkning använda
den lokal, som nu begagnas af bibliotekarien, och denne i följd deraf
nödgas förskaffa sig bostad utom riksdagshuset, komme derefter ingen
tjensteman att i riksdagshuset qvarbo. Om sådant för Riksdagens verkliga
behof är nödvändigt, måste väl så ske, men minoriteten inom komitén
har dock icke ansett det ändamål, hvartill vice värdens bostad hufvudsakligen
skulle tagas i anspråk, vara sådant, att man för tillfredsställande
deraf borde beröfva Riksdagen fördelen att hafva vice värden
boende på platsen och ådraga sig kostnaden af en kanske icke så ringa
hyresersättning. Oaktadt matinrättningen inom det svenska riksdagshuset
tagit större utsträckning än i‘andra länder, der inom riksdagshusen
endast kall mat, buljong m. m. vanligen plägar serveras, anser
dock äfven minoriteten, att för en så nyttig sak som att bereda utrymme
och trefnad åt dem, som inom riksdagshuset önska intaga sina måltider,
en uppoffring af medel inom måttliga gränser bör ega rum. Minoriteten
har emellertid trott sådant lämpligen kunna ske utan att ingripa
i förhållanden, hvari någon rubbning af flertalet utaf Första Kammarens
ledamöter antagligen icke önskas. Minoriteten af komiterade anser
nemligen att — med bibehållande i nuvarande skick af Konstitutionsutskottets
lokal, schweizerilokalen och vice värdens boställslägenhet
— den nuvarande matlokalen förändras enligt bifogad ritning, och
att i fortsättning deraf genom påbyggnad å dervarande vaktmästarebostäder,
hvilka något sänkas, anbringas en ljus och rymlig sal, med
utsigt åt Riddarholmskanalen och Munkbrotorget. Kostnaden härför,
enligt förslaget (litt. A), uppgår till 11,505 kronor. Härtill skulle emellertid
komma kostnaden för förändringar i nuvarande matlokalen, uppgående
till 2,450 kronor, men då Riksdagen, förutom ofvannämnda
fixa anslag af högst 15,000 kronor, äfven anvisat ett förslagsanslag af
12,000 kronor till reparationer m. m. inom riksdagshuset, torde nödiga
medel icke saknas, derest Herrar Fullmäktige skulle finna minoritetens
förslag vara förtjent af uppmärksamhet; viljande minoriteten
slutligen tillägga, att, ehuru deras förslag skenbart synes vara
16
Stats- Utskottds Utlåtande N:o 37.
dyrast, det i sjelfva verket dock torde i längden blifva det billigaste,
då man nemligen tager i betraktande det kapital hyresersättningen till
vice värden kan representera.
Åberopade ritningar och kostnadsförslag bifogas.
Stockholm den 19 Juni 1882.
Per Samzelius.
J. Johansson.
Evald Thavenius.
Lins 01. Larsson.
Sven Nilsson.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
Sedan jag, på grund af Herrar Fullmäktiges i bref af den 2 sistlidne
Juni mig meddelade uppdrag, utfört erforderliga experimenter med
ventilationsapparaten till Riksdagens plenisalar, för att utröna om och
på hvad sätt nämnda apparat är felaktig, samt, i sådant fall, huru dessa
fel lämpligen böra afhjelpas, får jag härmed meddela resultatet af dessa
u nder sökningar:
Den luft, som användes för luftvexlingen i salarne, tages från en
gård, som är försedd med öppna rännstenar för upptagande och afledande
af hvarjehanda orenlighet, hvilket förhållande icke är förenligt
med de fordringar på snygghet, som böra ställas på hvarje luftvexlingsapparat.
Apparaten förmår icke i plenisalarne införa så stor luftmängd, som
erfordras för att under ett flera timmar å rad pågående sammanträde
hålla luften vederbörligen ren.
Den anordning, hvarigenom ventilationsluften insläppes i salarne
genom en under taket utspänd duk, skulle sannolikt vara fördelaktig, om
man genom något enkelt medel kunde förhindra dukens igensättning af
det dam, som medföljer luften, samt disponerade en tillräckligt kraftig
ventilationsapparat för att, trots de hinder, som de trånga och i inånga
Stats-Utskotteks Utlåtande N:o 5f.
17
krokar gående kanalerna ställa för luftens genomgång, framdrifva en
tillräcklig luftmassa. Det kan visserligen synas vara en fördel att luften,
innan den inkommer i salarne, befrias från medföljande dam; men
då härigenom ventilationens effekt i så väsentlig grad nedsättes, att
större olägenheter derigenom förorsakas, måste den nämnda anordningen
anses såsom mindre lämplig.
En följd af ventilationsapparatens svaghet är äfven den olägenheten,
att i plenisalarne kan inströmma jemförelsevis kall luft från de
angränsande rummen, så ofta någon dörr mellan dem och salarne öppnas,
hvilken olägenhet uppträder starkare i samma mån temperaturdifferensen
ute och inne är stor. Dessa tillfälliga luftströmmar känna»
i salarne såsom ett mer eller mindre obehagligt drag.
För att afhjelpa ofvannämnda olägenheter böra följande åtgärder
vidtagas:
l:o. De på gården vid inloppsöppningen till friskluft-kanalen utmynnande
slaskrören förflyttas till annat ställe, eller ock fortsättas de
medelst underjordiska ledningar, så att allt förorenande af gården kan
förekommas;
2:o. Ny fläkt med tillhörande ångmaskin uppsättes;
3:o. Kanalerna för luftens ledning göras rymligare;
4:o. Tilloppskanalerna för plenisalarne förläggas vid golfvet under
bänkarne, h vilka höjas så mycket, att utloppsöppningarne för luften
kunna göras _ så stora, som erfordras, för att luftens hastighet må bli
så ringa, att intet känbart drag skall kunna uppkomma;
5:o. Utloppsöppningar för den förbrukade luften anordnas i
taket.
Genom dessa förändringar blir det otvifvelaktigt möjligt att under
alla förhållanden hålla luften i salarne frisk och af en passande
temperatur.
En tillförlitlig beräkning öfver kostnaden för dessa arbeten kan
icke uppgöras utan i sammanhang med dithörande ritningar, hvilkas
uppgörande jag antagit icke ligga inom omfånget af mitt nu varande
uppdrag.
Stockholm den 11 Juli 1882.
J. Å’. Cirterblom.
Pih. till Bihsd. Prat. 1883. å Sami. 1 Afd. 28 Käft.
18
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 37.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontor.
Med aflemnande af de förslag till uppvärmning och ventilation af
Stats-Utskottets sessionsrum och Riksdagens plenisalar jemte de kostnadsförslag,
som Herrar Fullmäktige begärt, får jag i sammanhang dermed
vördsamt anmäla, att jag fortfarande vidhåller den åsigt, som jag
i min skrifvelse till Herrar Fullmäktige af den 11 sistlidne Juli haft
äran antyda rörande bästa sättet för afhjelpande af de öfverklagade
olägenheterna vid luftvexlingen i Riksdagens plenisalar.
Med en ventilator tillräckligt stark för att hålla ett, om ock svagt,
öfvertryck i salarne, skola de tillfälliga orsaker, som med nuvarande
anordning framkalla luftströmmar och känbart drag i salarne, icke kunna
åstadkomma en dylik inverkan.
Då det blir möjligt att i salarne införa en tillräcklig mängd frisk
luft, kan man hindra den förskämning och upphettning af luften, som
nu emellanåt förekommer, och hvilken utan tvifvel gör dem, som äro
nödsakade att vistas i en dylik luft, mera känsliga för hvarje luftdrag
och temperaturförändring än de under andra förhållanden skulle vara.
Att inleda den friska luften vid taket, och äfven till hufvudsaklig
del bortleda den vid taket, utan att någon större del deraf kommer ned
till golfvet, der de personer, för hvilkas skull luftvexlingen är afsedd,
vistas, kan svårligen anses vara en ändamålsenlig tillställning. Så tillgår
emellertid med nu varande anordning af plenisalarne. De försök
och mätningar, jag utfört med apparaten i fråga, visa otvetydigt att af
den luft, som fläkten blåser in vid taket, blott en ringa del kommer ned
till golfvet.
Vid sådana förhållanden, som de ifrågavarande, är utan tvifvel
säkrast att inleda den friska luften genom golfvet, så att den på kortast
möjliga väg kommer de personer till godo, för hvilka den är afsedd.
Sedan den blifvit förbrukad, och dervid också uppvärmd, har den en
naturlig sträfvan att flyta uppåt, hvarföre den lämpligen bör få afgå
genom öppningar i eller vid taket.
Det kan visserligen tänkas, att luftens inströmning genom golfvet
skall kännas såsom ett obehagligt drag; men huruvida något känbart
drag uppstår, beror naturligtvis på den hastighet, med hvilken luften
inströmmar, hvilken hastighet åter bestämmes af storleken hos de öpp
-
Stats- Utskottds Utlåtande N:o 57..
19
ningar, man kan erbjuda den framströmmande luften. Om dessa öppningar
äro tillräckligt stora och medelst ventiler reglerbara, så är åtminstone
allt gjordt, hvad som kan ‘göras för att uppfylla de anspråk,
som kunna ställas på apparaten i fråga.
Slutligen tar jag mig friheten anföra ett exempel, som för fallet i
fråga är särdeles upplysande, och hvilket jag haft tillfälle observera vid
en i sommar företagen rundresa genom Tyskland i ändamål att se de
- framsteg i afseende på konstruktion af värmeledningar och ventilationsapparater,
som der gjorts under senare tiden:
I Abgeordnetenhaus i Berlin inleddes till år 1876 ventilationsluften''1
genom öppningar, belägna 3 meter öfver golfvet, samt bortleddes
genom öppningar under sittplatserna. Med denna anordning var det
omöjligt att undvika drag eller ock bristfällig ventilation. År 1876 ändrades
anordningen sålunda, att luften inleddes under sittplatserna och
bortleddes uppåt, hvilket hade till följd att såväl drag som luftens förskämning
kan undvikas, och apparaten arbetar till full belåtenhet.
I Reichstagsgebäude deremot sker ventilationsluftens rörelse fortfarande
uppifrån och nedåt, och trots kolossalt dyrbara anordningar,
vidlyftiga tillställningar för reglering af luftmängd och temperatur samt
en icke obetydlig personal för apparatens skötande, är belåtenheten med
densamma långt ifrån allmän.
Stockholm den 4 September 1882.
J. E. Cederblom.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontor.
Sedan Herrar Fullmäktige, genom skrifvelse den 11 dennes anmodat
undertecknade att till Herrar Fullmäktige afgifva yttrande, rörande
de förslag, dels till förändringar af nuvarande värme- och luftvexlingsapparater
för Riksdagens begge Kamrars plenisalar, dels till
anordningar för luftvexling af Stats-Utskottets plenisal, hvilka Profes
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
50
Stats~Utskottets Utlåtande N:o 37.
sorn vid Kon ed. Tekniska Högskolan, J. E. Cederblom, på uppdrag af
Herrar Fullmäktige, upprättat, hafva vi först sökt förskaffa oss närmare
kännedom om arten af de oläg&nheter, hvilka de nuvarande uppvärmnings-
och luftvexlingsapparaterna inom Riksdagens hus visat sig hafva
medfört, och derföre bland annat satt oss i förbindelse med nämnde
apparaters konstruktör, Ingeniör E. A. Wiman, äfvensom med den ingeniör,
hvilken under senaste riksdag haft tillsyn öfver samma apparater,
Herr Aurivillius.
Enligt de upplysningar vi sålunda inhemtat, stiger temperaturen
i Kamrarnes plenisalar alltid under sammanträdena, och under långa
sådana har ej sällan inträffat, att temperaturen, ehuru den varit blott
14 grader Celsius vid sammanträdenas början, stigit till 25 grader och
deröfver, hvarjemte luften nere i salarne då lärer känts oren. Klagomål
hafva dessutom ofta försports öfver nedgående kalla luftströmmar,
hvilka i synnerhet besvärat Kamrarnes utmed ytterväggarne sittande
ledamöter och uppgifvas hafva varit starkare, i den mån mera luft genom
ventilatorn inpressats.
Att temperaturen i plenisalarne under sammanträden derstädes
alltid stegrats, huru än luftvexlingsapparaten blifvit skött, och fastän
den inpressade luften, såsom förhållandet i allmänhet lärer varit, haft
minst 4 graders lägre temperatur än medeltemperaturen i salarne, är
ett otvetydigt bevis derpå, att mängden inpressad luft varit för ringa.
Olägenheterna deraf hafva gjorts ännu större derigenom, att luften, åtminstone
från Andra Kammarens säl, på senare tider oftast blifvit afledd
dels genom gaslanterninerna och dels genom de afledningsventiler,
som äro anbragte något under taket. Detta sätt att begagna apparaten
är enligt vår åsigt alldeles olämpligt, ty derigenom bortgår en stor del
af den inpressade friska luften ur salarne på den kortaste vägen, och
luften nere i salarne, der ledamöterna sitta, kan endast i mindre mån
blifva ombytt, samt måste följaktligen blifva vida osundare, än om luften
i möjligaste mån tvingas att utgå nertill.
Att den luftmängd, som för närvarande kan i Kamrarnes plenisalar
inpressas, är alldeles otillräcklig, för att derstädes hindra temperaturens
stegring, är visserligen i främsta rummet en följd deraf, att
fläkten är för liten; men sannolikt är ock, att en icke obetydlig del af
den luft, som fläkten lemnar och inpressas emellan trossbottnen till vinden
samt en under densamma anbragt väf, direkt bortgår genom trossbottnen.
Afhjelpandet af den förra bristen är jemförelsevis lätt, och
att göra trossbottnarne tätare vore väl äfven utför b art; men endast derigenom
skulle hufvudändamålet likväl ej vinnas, i fall den oss lemnade
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.
21
uppgiften, att olägenheterna af de vertikala luftströmmarne blifva större,
i ^ den mån den inpressade luftmängden ökas, är rigtig, hvilket vi icke
våga bestrida, och om luften skall i salarne inledas upptill, kan detta
ej gerna ske lämpligare än under hela takytan, på sätt nu eger rum
Märkbara _ vertikala luftströmmar uppstå jemväl i de höga icke ventilerade
samlingssalar, enär af det värme, som personerna utveckla, luften,
der dessa sitta tätast, stiger uppåt, och då den uppåtstigande luften naturligtvis
måste ersättas af luft ofvanifrån, sjunker luften nedåt på de
ställen i salarne, som äro minst varma, d. v. s. utmed väggarne, då
dessa äro kallare, äfvensom på sådana ställen i salarne, som icke eller
endast i mindi e giad äio upptagna af menniskor. I fall uti Kamrarnes
plenisalar funnes några större obesatta delar af golfytan, skulle luften
säkerligen företrädesvis nedstiga på dessa, och de nedgående luftströmmarne
alltså der ej förorsaka några afsevärda olägenheter; men ty värr
ar salarnes nästan hela golfyta upptagen af sittplatser, så att det sannolikt
icke är möjligt att befria sig från olägenheterna af de nedgående
luftströmmarne, och tillika införa tillräcklig mängd frisk luft, så framt
denna skall inledas upptill.
Professor Cederblom har derföre föreslagit att inleda luften nertill
under stolarne genom honzontela öppningar, hvilkas sammanlagda area
skulle vara så stor, att luftens hastighet, så framt denna öfverallt är
någorlunda lika, ingenstädes kunde förorsaka något känbart drag, samt
att utleda luften ur salarne upptill.
Svårigheten att förhindra, det den nertill inströmmande luften å
något ställe förorsakar ett menligt drag, är naturligtvis större, ju betydligaie
den inpressade luftmängden är, och ju lägre temperatur denna
har hör att förekomma temperaturens stegring i dylika tätt besatta
samlingsrum, finnes emellertid ej annat medel, än att dit införa stora
mängder af frisk luft, som är något svalare än medeltemperaturen i
rummen, men ju större luftmängden är, desto mera kan också dess temperatur
närma sig den i rummen. Med den stora luftmängd, som enligt
Herr Cederbloms förslag borde införas, skulle den inträdande luften
aldrig behöfva med mera än 2- -3 grader understiga medeltemperaturen
i rummen, och således temperaturskilnaden hos luften omkring en i rummet
^sittande persons fötter och hufvud vara ännu mindre. Det ligger
alltså stö] sta vigt derpå, att luftens hastighet vid inströmmandet i rummen
ingenstädes blir för. stor, och då, för vinnandet af detta vigtiga
ändamål, lokalen tyvärr ej medgifver att under plenisalarnes trossbottnar,
pa sätt i likartade fall å andra ställen plägar ske, anlägga större
luftrum, der luftens hastighet kan nedbringas till nära noll, hvilket obe
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 37.
22
stridligen vore bäst, har Herr Cederblom föreslagit att höja golfven
omkring V ? fot och först insläppa luften i mellanrummen emellan dessa
och trossbottnarne, samt att reglera utströmningen från de i nämnda
mellanrum liggande lufttrummorna genom en mängd omkring vertikala
axlar vridbara ventiler.
Huruvida det genom denna anordning skall lyckas att åstadkomma
en öfverallt nöjaktigt likformig inströmningshastighet hos luften, hvilket
utan tvifvel är'' den svåraste uppgiften, våga vi icke afgöra; men vi tro,
att ändamålet säkrare skulle vinnas, om golfven finge höjas åtminstone
1 fot mera än Herr Cederblom föreslagit, och om man, i stället för de
föreslagna ventilerna, använde långa, på föga afstånd från hvarandra
sittande och omkring sin öfra horizontela kant rörliga ventiler, samt om
uti inströmningsöppningarne under stolarne på lämpligt sätt anbringades
någorlunda fin metallduk, hvarigenom äfven vunnes fördelen, att smärre
föremål, som Kamrarnes ledamöter tappade, icke folie ned under golfvet.
Att i stora församlingssalar, hvilka flera timmar å rad skola begagnas,
åstadkomma en fullt tillfredsställande luftvexling, är alltid förenadt
med stora svårigheter, och dessa äro i förevarande fall, såsom redan
är antydt, ännu. större derigenom att salarnes golfyta är så liten, i förhållande
till antalet personer, som der måste vistas, samt att lokalerna
under salarne icke kunna få Iritt disponeras för luftvexlingsanordningarne.
Enär emellertid den nuvarande luftvexlingsapparaten i Riksdagens
hus visat sig medföra sådana olägenheter, som ofvan angifvits,
anse vi ett försök att åstadkomma en förbättring deri, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Herr Cederbloms förslag, vara fullt berättigadt,
helst nämnda förslag till väsentlig del hvilar på samma grunder,
som vid luftvexlingen af sessionsrummen i engelska parlamentshuset,
Abgeordnetenhaus i Berlin, flera nyare teatrar m. m. blifvit följda och
i allmänhet lära visat sig ändamålsenliga. För den händelse att detta
förslag skulle af Herrar Fullmäktige i hufvudsaken gillas, tillåta vi oss
likväl hemställa:
att sådana anordningar träffas, hvilket ock utan svårighet synes
kunna ske, att man, om så önskas, kan begagna jemväl det nuvarande
sättet för luftens in- och afledning, samt endast genom att
omkasta några ventiler kan vexelvis begagna det ena eller andra
sättet;
samt att golfven höjas, och ofvan antydda eller andra lämpliga
åtgärder, för åstadkommande af en möjligast lika inströmningshastighet
hos luften, vidtagas.
Med hvilken omsorg och omtanke de föreslagna förändringarne än
opaginerad Kontrollera mot PDF
State- Utskottets Utlåtande N:o 37.
28
utföras, förutse vi dock möjligheten deraf, att klagomål öfver drag nerifrån
skola uppstå; men äfven om Kamrarne skulle föredraga att insläppa
luften upptill, på sätt hittills skett, skulle dock genom de nya anordningarne
åtskilliga afsevärda fördelar vinnas. Medelst dem blefve det,
genom att nedifrån i salarne inpressa stora mängder frisk luft, alltid
möjligt att på några få minuter ombyta luften i salarne, i fall Kamrarne
skulle vilja på en kort stund afbryta sina sammanträden, hvarjemte
luftvexlingen, äfven då luften inledes upptill och bort nertill,
kunde göras kraftigare, och möjligheten att vexelvis kunna inleda luften
nertill och upptill i salarne kan jemväl vara en icke ovigtig fördel. Det
låter nemligen ganska väl tänka sig, att Kamrarnes ledamöter kunna
fördraga luftens inledning nertill under en kortare tid, t. ex. 1 timme,
men icke under flera timmar å rad, och i sådan händelse vore tvifvelsutan
lämpligast, att under långa sammanträden vexelvis begagna begge
inledningssätten, men att inleda luften nertill, så länge ledamöterna
kunna fördraga detta, enär det icke lider något tvifvel, att den friska
luften vid sistnämnda inledningssätt säkrast kommer ledamöterna till
godo.
Hvad åter angår luftvexlingen i Stats-Utskottets plenisal, så anse
vi att denna kan åstadkommas både billigare och lämpligare genom begagnandet
af samma apparat, som betjenar Kamrarnes plenisalar. Efter
de upplysningar vi erhållit, plägar under riksdagarne ångpannan vara
uppeldad och fläkten i gång icke Jplott alla plenidagar, utan äfven under
flertalet andra dagar, och, ehuru kostnaden för bränsle naturligtvis
måste blifva större vid de tillfällen, då en så stor apparat skall sättas i
gång uteslutande för Stats-Utskottet, ‘än om en särskild mindre apparat
för detsamma funnes, synes denna ökade kostnad dock icke kunna
uppgå till det belopp, hvartill ränta och amortering å den dyrare anläggningskostnaden
för en särskild apparat, enligt Herr Cederbloms
förslag, kan beräknas stiga, och dessutom kommer anordningen i förra
fallet att blifva vida enklare och mindre inkräkta på utrymmet i angränsande
lokaler. Vi hafva nemligen tänkt oss, att luften till Stats-Utskottets
plenisal bör tagas från den luftkanal, som leder till Andra Kammarens sal,
samt genom en plåttrumma af omkring 2 qvadratfots genomskärningsarea,
hvilken anbringas tätt under taket utmed de tvenne tvärväggarne och
fönsterväggen i Utskottets Riksgälds-afdelnings, bredvid plenisalen liggande
rum, samt orneras såsom en taklist, ledas till Utskottets plenisal.
Från denna trumma kan naturligtvis frisk luft, om så önskas, utsläppas
i begge sistnämnda rum.
Då luften inkommer i rummen med pression, torde ytterst enkla
i
State-Utskottets Utlåtande N:o 37.
24
anordningar vara tillräckliga för den orena luftens afförande, helst i
Utskottets plenisal tvenne mindre afloppskanaler i ytterväggen redan
finnas.
För öfrigt anse vi af vigt, att lämplig anordning vidtages för afledning
af lysgasens förbränningsprodukter, på sätt ock Professor Cederblom
föreslagit.
De remitterade handlingarne varda härjemte återstälde.
Stockholm den 26 September 1882.
Er. Edlund.
Knut Styffe.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontor!.
Till svar å Herrar Fullmäktiges skrifvelse af den 28 innevarande
månad med begäran om mitt yttrande i anledning af ett utaf öfverdirektören
Styffe och Professoren Edlund afgifvet utlåtande rörande det
af mig framstälda förslag till uppvärmning och luftvexling i Riksdagens
och Stats-Utskottets plenisalar, får jag äran meddela följande:
Öfverdirektör Styffe och Professor Edlund hafva i alla hufvudsakliga
delar gillat mitt förslag till luftvexling i Riksdagens plenisalar,
men dervid föreslagit några mindre modifikationer, nemligen:
l:o) att golfvet i salarne höjes omkring en fot utöfver hvad jag
föreslagit;
2:o) att regleringsventilerna gifvas horisontela i stället för vertikala
axlar;
3:o) att utloppsöppningarne för ventilationsluften förses med galler
af metallduk;
4:o) att möjlighet beredes till begagnande af det nu använda sättet
för luftens inledning vexelvis med det föreslagna.
De tre förstnämnda modifikationerna kunna icke annat än förmånligt
inverka på i fråga varande problems lösning, och den sistnämnda
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 37.
25
utgör en försigtiglietsåtgärd, som, då den kan utföras utan afsevärda
kostnader, såsom sådan kan anses motiverad.
Ehuru jag, af fruktan att skada salarnes utseende, icke vågat föreslå
en så stor höjning af golfvet som 2Va fot, anser jag dock en sådan
höjning vara förmånligare för luftens jemna fördelning.
Den föreslagna modifikationen af regleringsventilernas anordningär
sa till vida fördelaktig, att den ökar deras regleringsförmåga, men
den gör ventilerna i någon mån dyrare, emedan den mekanism, hvarigenom
hvarje ventil skall kunna ställas i hvilket läge som helst, blir
mindre enkel.
Med utloppsöppningarnes täckande med metallduk har jag ansett
kunna anstå, tills man funnit en sådan åtgärd vara behöflig. Då emellertid
anbringandet af metallduken öfver utloppsöppningarne kan medföra
vissa fördelar, och det äfven torde vara lämpligt att på en gång
utföra allt hithörande arbete, instämmer jag uti Öfverdirektören Styffes
och Professoren Edlunds härutinnan uttalade åsigt.
Mot det af Öfverdirektören Styffe och Professoren Edlund framställa
förslag att, för åstadkommande af luftvexling i Stats-Utskottets
sessionsrum, använda samma apparat, som för Riksdagens plenisalar,
har jag icke något annat att erinra än att på detta sätt en luftvexlingsapparat,
som är afsedd för 550 personer, och som, för att hållas i gång,
erfordrar eu eldare, en maskinist och en ingeniör eller åtminstone en
vaktmästare, skulle komma att användas för en lokal, der blott 36 personer
arbeta, och hvilken lokal kunde betjenas af en apparat, som för
sin uppeldning erfordrar 3 å 4 kubikfot koks, och kan skötas af en vaktmästare.
För öfrigt medgifves att den föreslagna utvägen, om den utföres
med omtanke och beräkning, otvifvelaktigt leder till det dermed
åsyftade ändamålet.
Till svar på Herrar Fullmäktiges fråga huruvida jag, i händelse
de föreslagna anordningarne komma att beslutas, vill åtaga mig öfvervakandet
deraf, får jag äran meddela att jag i sådant hänseende med
nöje ställer mig till Herrar Fullmäktiges förfogande.
Den remitterade handlingen varder härmed återstäld.
Stockholm den 2 Oktober 1882.
J. E. Cederblom.
6
Bih. till Riksd. Prof. 1S83. 4 Sami. 1 Afä. 28 Höft.
4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
Med anledning af Herrar Fullmäktiges i bref af den ode innevarande
månad till mig framstälda begäran om beräkning öfver den förändring
i kostnad, som uppkommer genom iakttagande af de modifikationer,
hvilka Öfverdirektören Styffe och Professoren Edlund ifrågasatt
i mitt förslag till luftvexling i Riksdagens och Stats-Utskottets plenisalar,
får jag härmed äran lemna följande uppgifter:
l:o. Genom höjande af golfvet i Riksdagens plenisalar en fot, utöfver
hvad jag föreslagit, förorsakas en kostnad af 650 kronor.
2:o. Genom den föreslagna modifikationen af ventilernas anordning
ökas kostnaderna för desamma med 350 kronor.
3:o. Utloppsöppningarnes täckande med metallduk förorsakar en
utgift af 1,620 kronor.
4:o. Möjligheten att använda det nu använda sättet för luftens
inledning i omvexling iped det föreslagna måste betalas med 200 kronor.
Således förorsaka de här ofvan nämnda modifikationerna en sammanlagd
kostnad af 2,820 kronor.
5:o. Nyssnämnda kostnad blir dock mer än balanserad af den besparing,
som skulle uppkomma genom den föreslagna förändringen i
planen för uppvärmningen och luftvexlingen i Stats-Utskottets sessionsrum.
Anläggningskostnaden för denna luftvexling enligt Öfverdirektören Styffes
och Professoren Edlunds förslag uppgår nemligen endast till 950 kr., i
hvilken summa dock icke inbegripes kostnaden för afledning af förbränningsprodukterna
från gaslysningen.
På Plerrar Fullmäktiges fråga huruvida en förbättrad luftvexling
i Stats-Utskottets sessionsrum kan åstadkommas på något enklare sätt
än som är föreslaget, måste jag svara att, enligt mitt förmenande, en i
afsevärd mån förbättrad luftvexling icke kan åstadkommas på något annat
och lämpligare sätt än ett af de föreslagna.
Enligt öfverdirektören Styffes och Professoren Edlunds förslag
blir anläggningskostnaden jemförelsevis billig, men drifkostnaden hög,
hvilken senare omständighet dock förlorar i betydelse i samma mån lokalen
mera sällan begagnas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.
27
Enligt mitt förslag blir anläggningskostnaden hög, men drifkostnaden
ringa, samt apparaten oberoende af den stora, för Riksdagens
plenisalar afsedda lnftvexlingsapparaten.
Hvad slutligen beträffar möjligheten att få de föreslagna förändringarne
genomförda till erforderlig tid, så beror detta på huruvida
desamma beslutas så tidigt, att arbetena i fråga kunna börja före nästa
veckas utgång, i hvilket fail jag är alldeles förvissad att apparaten kan
blifva både färdig och afprofvad före nästa riksdags början.
Stockholm den 7 Oktober 1882.
J. E. Cederbtom.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.