Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående stämpelafgiften. Följande framställningar rörande förändrade bestämmelser angående stämpelafgiften hafva af Riksdagens Kamrar till Bevillningsutskottet hänvisats, nemligen: Kongl. Maj:ts proposition N:o 24, angående vissa ändringar i gällande föreskrifter rörande stämpelafgiften; Herr J. Wedbergs inom Andra Kammaren väckta motion

1884-04-25 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1884:6, Betänkande, angående stämpelafgiften. Följande framställningar rörande förändrade bestämmelser angående stämpelafgiften hafva af Riksdagens Kamrar till Bevillningsutskottet hänvisats, nemligen: Kongl. Maj:ts proposition N:o 24, angående vissa ändringar i gällande föreskrifter rörande stämpelafgiften; Herr J. Wedbergs inom Andra Kammaren väckta motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. Kansli den 28 April 1884, kl. 2 e. m.

Betänkande, angående stämpelafgiften.

Följande framställningar rörande förändrade bestämmelser angående

stämpelafgiften hafva af Riksdagens Kamrar till Bevillningsutskottet

hänvisats, nemligen:

Kongl. Maj:ts proposition N:o 24, angående vissa ändringar i gällande

föreskrifter rörande stämpelafgiften;

Herr J. Wedbergs inom Andra Kammaren väckta motion (N:o 76),

angående befrielse för aktiebolag med ändamål att inköpa och besitta

stadsfastighet för beredande af bostäder åt aktieägare från erläggande

af ökad stämpelafgift vid lagfarande af köpeafhandling rörande dylik

fastighet; samt

Herr Aug. Bokströms inom samma Kammare väckta motion (N:o

126), angående ändring af 8 § af Kongl. förordningen angående stämpelafgiften.

Derjemte har Kongl. Maj:t, genom remiss den 7 nästlidne månad

till Utskottet, för den åtgärd hvartill Utskottet kunde finna anledning,

Bih. till Riksd. Prot. 1884. 5 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

öfverlemnat en från chefen för Skaraborgs regemente inkommen skrift,

rörande ifrågasatt befrielse för indelt soldat från stämpelafgift i mål

om utfående af löneförmåner, jemte Statskontorets och Konungens Befallningshafvandes

i Skaraborgs län deröfver afgifna underdåniga utlåtanden.

Vid granskning af stämpelförordningens bestämmelser har Utskottet

härförutom funnit anledning ifrågasätta förändrade föreskrifter i

vissa fall. För de framställningar, hvartill Utskottet sålunda funnit

skäl, får Utskottet nu redogöra, dervid iakttagande den i gällande förordning

angående stämpelafgiften stadgade paragrafföljd.

§ 3.

Enligt 15 § i Konkurslagen skall, då offentlig stämning i konkurs

utfärdats, Rätten eller Domaren genom särskilda kallelsebref derom

underrätta Kronans ombudsman och alla kända inländska borgenärer.

Dylika kallelsebref hafva i äldre stämpelförfattningar upptagits bland

ej stämpelpligtiga handlingar; och har denna stämpelfrihet jemväl bibehållits

i den under § 3 i Kongl. förordningen den 6 September 1883,

angående stämpelafgiften, förekommande tariff. Det vore också uppenbarligen

mindre lämpligt att med stämpel belägga en handling, som

med post skall tillställas vederbörande utan något hans åtgörande, och

för hvilken afgiften sålunda skulle utkräfvas först sedan handlingen

kommit vederbörande till hända.

Dylika särskilda kallelsebref förekomma emellertid äfven i några

andra fall, hvilka ej äro omförmälda i stämpelförordningen, ehuru frihet

från stämpel äfven i dessa fall på samma grund synes böra ega rum.

Så är i 3 § af Kongl. förordningen den 18 September 1862, om boskilnad

och undanskiftande af egendom i makars bo, föreskrifvet, att

offentlig stämning i boskilnadsmål skall så kungöras, som om dylik

stämning i konkursmål är stadgadt, och torde denna föreskrift i allmänhet

tillämpas så, att kände borgenärer särskild! underrättas om

stämningen. Ett dylikt förfarande är vidare uttryckligen föreskrifvet i

11 § af Kongl. förordningen den 4 Mars 1862, om tioårig preskription

och om årsstämning, med afseende å offentlig stämning, som i årsstämningsmål

utfärdas. Enligt 100 § i utsökningslagen skall, då fast egendom

försäljes å exekutiv auktion, auktionsförrättaren likaledes genom

särskilda kallelsebref om auktionen underrätta inteckningshafvare med

flere fordringsegare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

3

På grund häraf hemställer Utskottet,

l:o.

att deri under § 3 i förordningen angående stämpelafgiften

förekommande rubriken »kallelsebref i

konkursmål» må erhålla följande förändrade lydelse:

»Kallelsebref i mål angående konkurs, boskilnad,

årsstämning eller försäljning af utmätt fast egendom

....................................................................................... fritt.»

Utskottets uppmärksamhet har blifvit fäst deruppå, att, ehuru

Kongl. förordningen den 22 Juni 1883, angående en postsparbank för

riket, uttryckligen stadgar, att vid första insättning af medel å postsparbankskontor

en motbok utfärdad för den person, till förmån för

hvilken insättningen eger rum, skall afgiftsfritt tillställas insättaren, det

likväl ifrågasatts, huru vida icke dylik motbok borde vid utgifvandet beläggas

med stämpel; och har till stöd härför blifvut åberopad den omständighet,

att i stämpelförordningen icke förekommer något om stämpelfrihet

för postsparbanks expeditioner, under det att 3 § i samma

förordning uttryckligen stadgar dylik frihet för sådan motbok, som af

direktion för sjömanshus utfärdas för sjöman.

I)å emellertid det sålunda ifrågasatta förfarandet icke synes förenligt

med ofvanberörda, af Kongl. Maj:t och Riksdagen beslutade stadgande

derom, att nu ifrågavarande motböcker afgiftsfritt skola tillhandahållas

vederbörande, vill Utskottet, till förekommande af all tvekan

härutinnan, hemställa,

2:o.

att den under 3 § i förordningen angående stärnpelafgiften

förekommande rubriken »motbok med sjöman»

må erhålla följande förändrade lydelse:

»Motbok utfärdad af direktion för sjömanshus eller

af postsparbank................................................................. fri.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

Innan nu gällande stämpelförordning trädde i kraft, skulle patentbref

förses med stämpel, beräknad efter 5 kronor för hvarje år af den

tid, för hvilken patentet blifvit beviljadt, hvarjemte enligt expeditionstaxan

för sådant bref erlades lösen med 9 kronor. Denna lösen, som

ingick till statsverket, blef i nu gällande stämpelförordning utbytt mot

stämpelafgift på så sätt, att den stadgade stämpelsatsen höjdes till 7

kronor för hvarje år af patenttiden.

Patent beviljas för närvarande på minst 3 högst 15 års tid i förhållande

till uppfinningens beskaffenhet och vigt. I det af Riksdagen

nyligen antagna förslag till förordning angående patent har deremot

patenttiden för alla patent, med undantag af så kallade tilläggspatent,

blifvit bestämd till 15 år, och komme således, med tillämpning af nu

gällande grunder för stämpelafgiftens beräkning, sådan afgift hädanefter

att för hvarje patentbref enligt regeln utgöras med 105 kronor, och

hela kostnaden för erhållande af patent, med inberäkning af den särskilda

afgift af 50 kronor, som enligt § 11 i författningsförslaget skall

inbetalas vid hvarje ansökan om patent, att, uppgå till icke mindre än

155 kronor. Då detta belopp dock uppenbarligen för en fattig uppfinnare

blefve allt för betungande, samt med den allmänna patenttidens

fixering till viss, för alla patent lika tid den nu stadgade grunden för

stämpelbeloppets beräknande, eller den tid för hvilken patenträtt beviljas,

komme att sakna all betydelse, har Kongl. Maj:t i ofvanberörda

proposition, bland annat, föreslagit, att stämpelafgiften för patentbref

måtte nedsättas till ett fixt belopp af 25 kronor.

Då den förändring, som Kongl. Maj:t sålunda ifrågasatt, synes

vara af billigheten påkallad, hemställer Utskottet,

3:o.

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, må besluta, att rubriken »patentbref»

under § 3 i förordningen angående stämpelafgiften

skall erhålla följande förändrade lydelse:

''»Patentbref..................... 4 Afdelningen: 25 kronor.»

§ 6.

Denna paragraf lyder i gällande stämpelförordning sålunda:

»Så länge enligt gällande stadgande afgift, motsvarande viss procent

af lönen, vid befordran utgöres af tjensteman å bergsstaten till

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

Bergskollegii armbössa samt af Stockholms stads tjensteman till stora

barnhuset, skall deri enligt denna Art. för fullmakter stadgade stämpelafgift

för dessa tjensteman minskas med ett mot nämnda utgifter svarande

belopp.»

Sedan emellertid Riksdagen i skrifvelse till Konungen den 13 Juni

1883, med framhållande af det önskvärda i genomförandet af ett fullt

likformigt användande af den allmänna fullmaktsstämpeln, hemstält,

huru vida , icke genom lämpliga åtgärders vidtagande ofvan återgifna

undantagsstadgande kunde göras obehöflig!, sä att de allmänna föreskrifterna

angående stämpelafgifts utgörande vid befordran äfven blefve

på Stockholms stads tjensteman och tjenstemännen vid bergsstaten

tillämpliga, så har genom Kongl. skrivelser till Kommerskollegiet den

21 December 1883 och till Ofverståthållareembetet den 31 i samma

månad blifvit förordnadt, att ofvanberörda, till Bergskollegii armbössa

och till allmänna barnhusinrättningen utgående afgifter från och med

ingången af år 1884 skola upphöra.

Då ifrågavarande stadgande sålunda nu mera icke eger någon

tillämplighet, hemställer Utskottet,

4:o.

att ofvanberörda, under 6 § i Kongl. förordningen

den 6 Septemter 1883, angående stämpelafgiften,

förekommande stadganden må ur författningen uteslutas.

Under förutsättning af bifall till hvad Utskottet under 4 pimkten

föreslagit, hemställer Utskottet vidare,

5:o.

att Riksdagen måtte besluta ej mindre, att samtliga

paragrafer i förordningen angående stämpelafgiften

från och med § 7 skola erhålla de ändrade

paragrafnummer, som af ett uteslutande ur författningen

af den nuvarande 6 § föranledas, än ock att

de flerstädes i samma förordning förekommande hänvisningar

till olika stadganden i författningen skola

ändras till öfverensstämmelse med denna nya paragraf
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 6.

Uti ofvan omförmälda skrift har chefen för Skaraborgs regemente

anfört, huru som Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs län den

30 sistlidne Januari meddelat utslag i anledning af eu soldats klagan

vid liqvidationsmöte samt dervid försett utslaget med 5 kronors stämpel,

hvilken stämpelafgift cliefsembetet blifvit anmodadt att affordra

soldaten och till Konungens Befallningshafvande insända. Utan att

ingå i pröfning, huru vida detta förfarande vore med gällande stämpelförordning

öfverensstämmande, hade chefen ansett sig böra fästa uppmärksamheten

på förhållandet, enär ifrågavarande afgift syntes honom

både orättvis och för soldaten ytterst betungande. Den omständighet,

att den indelte soldaten finge för sin anställning i kronans tjenst uppbära

lön ej direkt af staten utan af sina rotehållare, framkallade nemligen

ej så sällan tvister, som vid liqvidationsmöte anmäldes. Om då

soldaten befunnes hafva rätt i sitt klagomål, såsom i förevarande fall

varit händelsen, och det omtvistade beloppet rörde sig om en summa

af några få kronor, så vore glädjen att få sin rätt erkänd ringa, då

soldaten skulle erlägga eu stämpelafgift, lika stor eller kanske större än

det omtvistade beloppet.

I den 27 sistlidne Februari afgifvet underdånigt utlåtande bär

Statskontoret förklarat sig anse den vidtagna åtgärden att med stämpel

belägga ifrågavarande handling vara med gällande författning angående

stämpelafgiften öfverensstämmande.

Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs län har i den 20

sistlidne Februari afgifvet underdånigt yttrande anfört, bland annat,

att uti föreliggande ärende länsstyrelsen, med godkännande i hufvudsakliga

delar af soldatens anspråk på vissa honom förhållna löneförmåner,

ålagt rotehållarne gemensamt, eller hvilken gälda gitte, att till soldaten

utgifva ersättning för besvärskostnaden med 5 kronor; att då

soldaten icke veterligen haft andra besvär i målet, för hvilka särskild

ersättning synts erforderlig, det utdömda beloppet just utgjort lösen

för länstyrelsens resolution, hvilken lösen alltså drabbade soldatens

vederdeloman och, såsom utdömd hos rotehållarne gemensamt, med all

säkerhet kunde beräknas blifva honom godtgjord; att länsstyrelsen

jemväl framdeles i liknande fall komme att tillse, att soldaten af tappande

rotehållare tillerkändes godtgörelse för besluten åsätta stämplar,

och att i fall, der soldatens klagan funnes helt och hållet obefogad,

enahanda stämpelkostnad syntes icke utan skäl böra drabba honom

sjelf; samt att den af cliefsembetet åsyftade stämpelfrihet i tvistemål

angående soldats rättigheter syntes Konungens Befallningshafvande icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

fullt öfverensstämma med de allmänna grunder, Indika gjort sig gällande

i den nya förordningen angående stämpelafgift^.

I hvad Konungens Befallningshafvande sålunda anfört emot införandet

af den ifrågasatta stämpelfriheten vill Utskottet instämma.

Många fall kunna med lätthet påvisas, i livilka det kan inträffa, att eu

person för utkräfvande af sin rätt måste erlägga en stämpelafgift, som

öfverstiger värdet af hvad han blifver tilldömd, men denna omständighet

kan uppenbarligen icke i och för sig utgöra tillräckligt skäl för att

med afseende å alla dessa fall införa undantag från den allmänna

regeln om stämpelafgifts utgörande vid anlitande af statens myndigheter.

1 allmänhet torde för öfrigt, likasom i förevarande fall, der

klaganden har rätten å sin sida, kostnaden i sista hand icke komma

att drabba honom utan hans vederpart. På dessa skäl, och då dragandet

af tvister emellan soldater och deras rotehållare under offentlig

myndighets pröfning endast undantagsvis torde förekomma, enär dylika

tvister säkerligen i de allra flesta fall biläggas genom bemedling af

vederbörande befäl, har Utskottet ansett ifrågavarande framställning

icke böra föranleda någon åtgärd; hvilket Utskottet skolat

6:o.

för Riksdagen anmäla.

Herr Bokströms ofvan omförmälda motion är af följande lydelse:

»Enligt § 8 i gällande förordning angående stämpelafgiften skall

stämpelbeläggning, som enligt samma förordning är föreskrifven för

statsmyndigheternas expeditioner, icke ega rum i bevillningsmål och

mål angående kronans ränta och tionde, så ock i frågor rörande debitering,

afskrifning eller restitution af kronoutskylder eller andra afgifter

till staten. Då expeditioner i mål, som angå kommunala och andra

allmänna utgifter, deremot icke blifvit särskildt tillförsäkrade befrielse

från stämpelbeläggning, så måste stämpelafgift af de i sådana

mål rättelse sökande utkräfvas.

I det underdåniga betänkande angående stämpelafgiften, som af

dertill utsedde komiterade den 30 Augusti 1881 afgifvits, har, sid. 59,

såsom skäl, hvarför i bevillnings- och debiteringsmål samt mål angående

åsättande af ränta, kronotionde eller rotering frihet från stämpel medgift^,

blifvit anfördt, att de skattskyldige icke böra belastas med särskilda

utgifter till staten för de handlingar, som erfordras för bestämmande

af beloppet utaf deras skattebidrag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 6.

Då grundsatsen om afgiftsfrihet för handlingar i mål, som afse

bestämmandet af skattebidrag till det allmänna, redan förut är genom

ofvan åberopade stadgande af Riksdagen erkänd; då det för de skattskyldige

är af vida större vigt att få åtnjuta sådan afgiftsbefrielse i

de vida allmännare förekommande målen, som afse bestämmandet

af de kommunala skattebidragen, och då mig veterligen icke några

skäl föreligga derför, att de i sådana mål rättelse sökande skola vidkännas

särskild kostnad för att få sina skattebidrag bestämda; så får

jag härigenom vördsamt föreslå, att senare delen af § 8 i förordningen

angående stämpelafgiften må erhålla följande förändrade lydelse:

Frihet från stämpel enligt denna Art. eger jemväl rum i bevillningsmål

och mål angående kronans ränta och tionde, så ock i frågor

rörande debitering, afskrifning eller restitution af kronoutskylder, kommunala

eller andra allmänna afgifter, markegångssättning, åsättande af

rotering, anmärkning vid offentliga räkenskaper, redogörelse för allmänna

medel, utsyning af skog å allmänning, eller ekars fällande å

kronojord, tillverkning och inlösen af salpeter och tvist om värfning,

äfvensom i ärenden, som anhängiggjorts hos Justitiekanslersembetet

och Riksdagens Justitieombudsman.)''

Herr Bokströms förslag är sålunda i sjelfva verket mera omfattande,

än hvad dess motivering gifver vid handen, och innebär frihet

från stämpel i frågor rörande debitering, afskrifning eller restitution af

ej blott kommunala utan äfven alla andra allmänna afgifter, oafsedt

om de utgöras till staten eller icke. Äfven med detta vidsträcktare

innehåll har emellertid Utskottet ansett förslaget hafva skäl för sig.

Ett särskildt fall rörande restitution af en sådan, till staten ej utgående

allmän afgift har Utskottet under sina öfverläggningar haft tillfälle taga

i öfvervägande.

I ett den 13 Oktober sistlidet år angående förslag till förordning

om expeditionslösen afgifvet underdånigt utlåtande, hvaraf Utskottet

haft tillfälle taga del, har nemligen Kommerskollegiet, bland annat,

anfört, att på grund af missuppfattning vid sjömanshusen af gällande

bestämmelser angående den efter fartygs drägtighet beräknade afgift,

som bör till sjömanshus erläggas för fartyg, som från svensk hamn

afgår till Norge eller utrikes ort, inträffade understundom, att, då sådant

fartyg under resan hade att anlöpa inrikes hamn, belägen inom

annat tullkammardistrikt än den ursprungliga afgångshamnen, denna

afgift fordrades för fartyget af sjömanshusen inom båda distrikten.

När vederbörande fartygsbefälhafvare eller rederi, efter att sålunda

hafva nödgats för samma resa erlägga dubbel afgift, med klagan här
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

öfver vände sig till Kommerskollegiet för att erhålla förklarande, om

hvilketdera sjömanshuset, som afgiften origtigt uppburit och alltså

borde densamma återställa, utfärdades af kollegiet utslag för klaganden.

Då ifrågavarande afgift vanligen utgjorde några få kronor, vore det

enligt kollegiets åsigt obilligt, om vederbörande skulle för en sådan expedition

erlägga stämpelafgift, hvilket dock med nuvarande bestämmelser

i ämnet icke kunde undvikas.

Flera liknande fall, i hvilka utkräfvandet af stämpelafgift otvifvelaktigt

komme att leda till befogade klagomåls undertryckande, skulle

utan svårighet kunna anföras.

Herr Bokströms förslag innebär för öfrigt icke någon nyhet för

vår stämpelbeskattning, utan endast en återgång till de stadganden,

som tillämpades innan Kongl. förordningen den 6 September 1883 angående

stämpelafgiften trädde i kraft. I äldre stämpelförfattningar var

nemligen stämpelfrihet medgifven i alla afskrifnings- och restitiitionsmål

samt, med undantag endast för Kongl. Maj:ts resolutioner, utslag och

domar, i alla débiteringsmål, oafsedt om de respektive afgifterna utgjordes

till staten eller icke.

Då något mera vägande skäl för den inskränktare omfattning,

som dessa stadganden i nu gällande stämpelförordning erhållit, icke

synes kunna anföras, hemställer Utskottet,

7:o.

att Riksdagen, på sätt Herr Bokström i sin förevarande

motion föreslagit, måtte besluta, att sista

stycket af det under 8 § i gällande stämpelförordning

nu förekommande stadgande måtte erhålla följande

förändrade lydelse:

»Frihet från stämpel enligt denna Art. eger jemväl

rum i bevillningsmål och mål angående kronans

ränta och tionde, så ock i frågor rörande debitering,

afskrifning eller restitution af kronoutskylder, kommunala

eller andra allmänna afgifter, markegångssättning,

åsättande af rotering, anmärkning vid offentliga räkenskaper,

redogörelse för allmänna medel, utsyning af

skog å allmänning, eller ekars fällande å kronojord,

tillverkning och inlösen af salpeter och tvist om

värfning, äfvensom i ärenden, som anhängiggjorts

Bih. till Biksd. Prof. 1884. 5 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 6.

hos Justitiekanslersembetet och Riksdagens Justitieombudsman.

»

§ 9.

Vid sistlidet års riksdag föreslog Kongl. Maj:t, i afsigt att bereda

statsverket de ökade inkomster, som påkallades af den då ifrågasatta

reformen i vårt skattesystem samt försvarsväsendets utsträckning, bland

annat, en betydande förhöjning i bouppteckningsstämpeln med flera

stämpelsatser och i sammanhang dermed, att den enligt Art. III i då

gällande bevillningsstadga utgående särskilda bevillning för gåfva,

testamente, arf och fideikommiss skulle upphöra. I anledning af den

utgång, som skatte- och försvarsfrågorna vid nämnde riksdag erhöllo,

förföll emellertid äfven frågan om beredande af ökade statsinkomster

genom stämpelbeskattningens utsträckning, och beslöt Riksdagen i sammanhang

dermed att bibehålla ofvanberörda särskilda bevillning samt

inrymde bestämmelserna derom i den af Kongl. Maj:t föreslagna förordningen

angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Ifrågavarande bestämmelser, hvilka på grund häraf nu återfinnas

under litt. G §§ 8, 9 och 10 af Kongl. förordningen den 14 September

1883, angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

äro af följande lydelse:

»G. Beyiliniiigsafgift för gåfva, testamente, fideikommiss och arf.

§ 8.

l:o. För gåfva af fast egendom, med full eganderätt till sjelfva

egendomen, erlägges en för hundra i bevillning.

2:o. För testamente af fast eller lös egendom, kapital eller fordringar,

med full eganderätt till sjelfva egendomen eller kapitalet, erlägges

en för hundra i bevillning.

3:o. För fideikommiss erlägges af hvar och en, som tillträder eller

mottager fideikommitterad egendom eller såsom fideikommiss anslaget

kapital, en för hundra i bevillning.

4:o. Från de i förestående momenter stadgade bevillningsafgifter

befrias:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 6.

a) efterlefvande maka;

b) skyldeman i rätt tipp- och nedstigande led, äfvensom syskon

eller deras afkomlingar;

c) annan fjermare arfvinge för sin lagliga arfslott äfvensom för

allt hvad derutöfver är gifvet, som icke uppgår till fem tusen kronor

kapital;

d) kyrka, akademi, vetenskapligt samfund, allmän skola eller annat

allmänt undervisningsverk, stipendiifond, pensionsanstalt, sjuk- och

fattigvårdsinrättning jemte annan from stiftelse; samt

e) hvar och en annan, då värdet af den gifna egendomen eller

kapitalet icke uppgår till fem tusen kronor.

5:o. För arf af fast eller lös egendom, som icke öfvergår till

skyldeman i rätt upp- och nedstigande led, syskon eller deras afkomlingar,

utan till fjermare arfvinge, erlägges eu af hundra i bevillning,

när arfsbeloppet uppgår till fem tusen kronor.

§ 9.

Vid utgörande af bevillning för gåfva, testamente, fideikommiss

eller arf beräknas värdet å fast egendom efter senaste bevillningstaxering

och å lös egendom efter skedd bouppteckning, mätismannaordom

eller domarens pröfning.

Då fideikommiss öfvergår till person, som, enligt 3 mom. i § 8,

är skyldig derför erlägga bevillning, bör nya fideikommissinnehafvaren

inom ett år från fideikommissets tillträdande hafva till vederbörande

uppbördsman antingen inbetalt den stadgade bevillningen eller ock,

derest tvist om fideikommissrätten uppstått, stält godkänd borgen för

bevillningens erläggande senast inom ett år sedan tvisten blifvit genom

laga kraftegande beslut afgjord. Underlåter han sådant fullgöra, böte

tio procent af bevillningens belopp, hvilka böter tillfalla åklagaren.

För öfrigt kommer, i afseende på kontrollen af all gåfvo-, testaments-

och arfsbevillnings vederbörliga beräkning, erläggande och redovisande,

att iakttagas hvad i derom särskilt utfärdad författning är

eller varder stadgadt.

§ io.

Bevillningsafgift för testamente eller arf erlägges, antingen der

den person, som efterlemnat den testamenterade eller arffallna egendomen,

senast varit mantalsskrifven, eller ock der behörigen godkänd

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevitlnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

borgen för afgiften blifvit stäld. För fideikommiss skall bevillningsafgiften

utgöras der den fideikommitterade egendomen finnes, eller ock

å annan ort, der dylik borgen för afgiften blifvit aflemnad.»

I ofvan omförmälda proposition har Kongl. Maj:t emellertid åter

upptagit förslaget om utbytande af nämnda bevillning mot stämpelafgift

samt i sådant syfte, under förklarande det Kongl. Maj:t icke

ifrågasätter, att den enligt ofvanberörda förordning utgående bevillning

för gåfva, testamente, fideikommiss och arf vidare bör utgöras, föreslagit

följande förändrade bestämmelser med afseende å stämpelafgiften

för bouppteckningar, fideikommissbref om fast egendom, afhandlingar

om gåfva af fast egendom samt testamente om dylik egendom:

»Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt

här nedan stadgas:

Bouppteckning skall, då den för inregistrering hos domstol företes, vara

försedd med stämpel till nedannämnda belopp:

då arflåtaren efterlemnat bröstarfvinge: 50 öre för hvarje fulla

100 kronor af behållningen i boet; samt

då arflåtaren efterlemnat fjermare arfvinge eller aflidit utan

känd arfvinge: 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen

i boet.

Befrielse------------fordras..

Såsom------------behållningen.

Byte------------egendom.

Certeparti — — — — —-----— — Skuldebref.

Fideikommissbref om fast egendom; lika med Testamente om fast egendom.

Fraktslut------Certeparti.

Förvärf —-----— egendom.

Gåfva af fast egendom: afhandling derom skall, då den för lagfart företes,

vara försedd med stämpel till nedannämnda belopp:

då egendomen gifvits till skyldeman i rätt upp- och nedstigande

led, till syskon eller deras afkomlingar eller ock till kyrka, akademi,

vetenskapligt samfund, allmän skola eller annat allmänt undervisningsverk,

stipendiifond, pensionsanstalt, sjuk- eller fattigvårdsinrättning

eller annan from stiftelse: 60 öre för hvarje fulla 100

kronor af egendomens värde; samt

i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af

egendomens värde.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

Der afhandling om gåfva, utan tillägg till eller förändring i

stadgade vilkor, öfverlåtes inom den för lagfart föreskrifna tid,

räknadt från första fånget, och inom samma tid för lagfart företes,

eger stämpelbeläggning rum allenast för sista fånget; och bör dervid

stämpelafgiftens belopp enligt ofvan stadgade grunder beräknas

såsom hade egendomen från gifvaren omedelbart öfvergått till den,

som på grund af sista fånget deraf varder innehafvare.

Se för öfrigt §§ 11, 14 och 16.

Gåfva af fartyg--— — drägtighet.

Skuldebref —----jernväg.

Testamente om fast egendom skall, då det för lagfart företes, vara försedt

med stämpel till nedannämnda belopp:

då egendomen i testamente gifvits till efterlefvande make,

skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, syskon eller deras

afkomlingar eller ock till kyrka, akademi, vetenskapligt samfund,

allmän skola eller annat allmänt undervisningsverk, stipendiifond,

pensionsanstalt, sjuk- eller fattigvåx-dsinrättning eller annan from

stiftelse: 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde; samt

i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af

egendomens värde.

Se för öfrigt §§ 11, 14 och 16.

Undantagskontrakt---— — egendom.»

Med afseende å ifrågavarande handlingar gäller för närvarande,

att bouppteckningar skola, då de för inregistrering hos domstol företes,

vara försedda med stämpel till belopp af 50 öre för hvarje fulla 100

kronor af behållningen i boet, oafsedt huru vida arflåtaren efterlemnat

bröstarfvingar eller icke. Derjemte är stadgadt, och häruti har Kongl.

Maj:t icke föreslagit någon ändring, dels att befrielse från bouppteckningsstämpeln

skall ega rum, då behållningen i boet ej uppgår till

1,000 kronor, dels ock att såsom behållning i boet skall, der make lefver

efter, anses endast hvad som återstår efter afdrag af den efterlefvandes

giftorätt, hvilken, ehvad den utgör mer eller mindre, bör beräknas

till hälften af behållningen. Fideikommissbref, gåfvobref och testamenten

om fast egendom äro för närvarande underkastade samma stämpelafgift

som afhandlingar om köp af fast egendom eller, vid lagfart i

allmänhet, 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.

På sätt i det propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet

för den 30 sistlidne Januari erinras, är kontrollen öfver ofvanberörda

särskilda bevillningsafgifters behöriga utgörande, enligt Kongl. kungö
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

BeviUnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

relse den 11 December 1811, sålunda fördelad, att medan vederbörande

uppbördsman åligger tillse, att afgift till behörigt belopp varder erlagd

af dem, hvilkas skyldighet att erlägga bevillning är känd, äro domstolame

pligtige att vaka deröfver, att ingen må undandraga sig sådan

bevillningsskyldighet — blott hvad fideikommiss beträffar åligger hela

kontrollen uppbördsmännen, hvarföre för detta fall böter för underlåtenhet

att göra föreskrifven anmälan om mottagande af fideikommiss

äro stadgade. — Dessutom tillkommer det Kammarrätten att medelst

granskning af de förteckningar, ej mindre uppbördsmännen än domstolarne

äro skyldige att årligen afgifva, undersöka, huru vida dessa myndigheter

behörigen fullgjort sina åligganden.

Det otillfredsställande i denna kontroll, sådan den för närvarande

är anordnad, har vid flera tillfällen blifvit framhållet af statsrevisorerne,

liksom ock af skatteregleringskomitén. Vid föreliggande ärendes föredragning

inför Kongl. Maj:t har Herr Statsrådet och Chefen för

Finansdepartementet med afseende härå erinrat, bland annat, att i författningarne

saknades hvarje föreskrift om skyldighet för den, som mottagit

gåfva, testamente, fideikommiss eller arf, att till uppbördsmännen

ingifva, jemte förbindelsen om skattens erläggande, sådana handlingar,

att uppbördsmännen deraf kunde utröna, huru vida skattens belopp blifvit

rigtigt beräknad. Att uppbördsmannens uppgift härigenom i hög

grad försvårades vore gifvet, likasom det icke heller kunde förnekas,

att den i mom. 1 af nådiga kungörelsen den 13 Februari 1863 skattskyldig

medgifna rätt att välja huru vida han vill inbetala afgiften till

uppbördsmännen i den ort der arflåtaren eller testamentsgifvaren o. s. v.

varit senast mantalsskrifven eller i den ort der den skattskyldige sjelf

vore boende, måste motverka uppbördsmannens verksamhet för öfvervakande

att afgifterna varda behörigen inbetalta. Och då hvarje underdomstol

vore skyldig att årligen till så väl Landshöfding som Hofrätt

insända förteckningar på bevillningsskyldiga testamenten in. m., samt

hvarje uppbördsman vore pligtig att till Landshöfdingen årligen insända

dels vid uppbördsårets slut redogörelse öfver bevillningen, dels inom

Januari månads utgång förteckning å alla af honom meddelade attester

och qvittenser rörande aflemnade förbindelser å bevillningen eller

inbetalta afgifter, hvarefter Landshöfding och Hofrätt hade att insända

dessa förteckningar och redogörelser till Kammarrätten, uppkomme

härigenom en skriftvexling, som väl måste anses allt för vidlyftig och

betungande i förhållande till det jemförelsevis ringa belopp skatten inbringade,

medan den ändock vid saknaden af förpligtelse för den skattskyldige

att förete de för skattens beräknande erforderliga handlingar

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6. 15

icke satte Kammarrätten i stånd att på ett fullt tillfredsställande sätt

utöfva sin kontrollerande verksamhet.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet jemväl inhemtas, afgaf Kammarrätten,

i syfte att bereda en verksammare kontroll å erläggande och

redovisande af bevillningsafgifterna för gåfva, testamente, fideikommiss

och arf, den 30 Maj 1879 underdånigt förslag till ny författning i ämnet,

öfver hvilket förslag Statskontoret och Öfverståthållareembetet sedermera

sig yttrat. Kammarrätten föreslog härvid skyldighet för gåfvooch

testaments- eller arftagare äfvensom för fideikommissarie att till

uppbördsmannen aflemna afskrift af gåfvobrefvet, testamentet, bouppteckningen

eller fideikommissförfattningen, hvarjemte föreslagits, att antalet

af de redogörelser, som böra af vederbörande myndigheter afgifvas,

måtte minskas genom underdomstolarnes befriande från skyldigheten

att insända ofvan omförmälda förteckning till Hofrätten samt sammanslagning

till en af de två redogörelser, uppbördsmännen hittills haft

att afgifva. Statskontoret har, lika med två reservanter inom Kammarrätten,

föreslagit att den valfrihet i fråga om uppbördsman, som hittills

tillkommit skattskyldig, måtte uppliäfvas genom en föreskrift att anmälan

om erhållande af gåfva, testamente, arf eller fideikommiss alltid bör

ske hos uppbördsmannen i den ort, der gifvare, testator eller arflåtare

senast varit mantalsskrifven eller der fideikommisset är beläget, hvarförutom

Statskontoret hemstält om åläggande för den skattskyldige att

till . uppbördsmannen ingifva, förutom afskrift af gåfvobref, testamente,

fideikommissförfattning eller bouppteckning, jemväl öfriga för bevillningsafgiftens

beräknande erforderliga handlingar.

Med afseende å hvad sålunda blifvit föreslaget, har Herr Statsrådet

och Chefen för Finansdepartementet framhållit, att genom de

ifrågasätta bestämmelserna visserligen den kontroll, som ålåge uppbördsmännen

och Kammarrätten, om än fortfarande i förhållande till skattens

afkastning förbunden med allt för omständliga former, borde blifva

så verksam och tillika så förenklad, som med naturen af den ifrågavarande

skatten vore förenligt, men att den svaga punkten i det nuvarande

kontrollsystemet läge icke så mycket i det sätt, hvarpå uppbördsmännen

och Kammarrättens kontroll vore anordnad, som fastmera i de

funktioner, i afseende på kontrollen, som vore domstolarne tillagda,

hvilken punkt icke blifvit och icke heller kunde blifva i embetsverkens

författnings förslag berörd. Domstolarne ålåge nemligen att tillse, det

ingen undandroge sig skyldigheten att erlägga bevillning för gåfva,

testamente eller arf, och att för sådant ändamål hålla hand deröfver, att

behöriga förbindelser å afgiftsbeloppet vore fogade vid till domstolen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

ingifna hithörande handlingar. Denna del af kontrollen vore den ojemförligt

vigtigaste, ty om densamma försummades, måste det komma att

bero af en tillfällighet, om en underlåtenhet att fullgöra bevillningsskyldigheten

komme till uppbördsmannens kännedom, och af det sätt,

hvarpå denna kontroll utöfvades, berodde således huru vida den för uppbörden

af denna skatt anordnade procedur kunde fylla sitt ändamål.

Men härvid vore att märka, att, medan å ena sidan de fall, i hvilka

afgift kunde ifrågakomma till utgörande, och undersökning följaktligen

borde af domstolen anställas, vore synnerligen talrika och snart sagdt

dagligen förekommande, vore å andra sidan de fall, i hvilka afgiften

verkligen borde utgå, ytterst sällsynta. Hvarje bouppteckning, som

till domstolen ingåfves, hvarje testamente, som derstädes bevakades, och

hvarje gåfvobref om fast egendom, derå lagfart söktes, måste granskas

för utrönande, huru vida förhållandet mellan arflåtare och arftagare, testamentsgifvare

och testamentstagare, gifvare och gåfvotagare varit sådant,

att bevillning skulle utgöras, men, sedan under tidernas lopp antalet

undantag från bevillningsskyldigheten äfvensom det bevillningsfria minimum

så ökats, att numera efterlefvande make, ascendenter, descendenter,

syskon och deras afkomlingar äfvensom kyrkor samt undervisningsoch

välgörenhets- med flere inrättningar vore från bevillning frikallade,

och belopp understigande 5,000 kronor bevillningsfria, kunna årtionden

förgå, utan att domstolen finge tillfälle att tillämpa författningen.

Det kunde icke anses med det allmännas intresse förenligt, att domstolarne,

som vore öfverhopade med andra, för samhället långt vigtigare

göromål, belastades med ifrågavarande vidlyftiga granskningsarbete,

och det kunde ej heller vara egnadt att ingifva förvåning, om vid ett

sådant missförhållande mellan det stora antalet tillfällen, då kontrollen

borde vara verksam, och de få fall, då något med kontrollen åsyftadt

förhållande förefunnes, kontrollen efter hand slappades. Huru åter domstolarne

fullgjorde sin granskningsskyldighet, kunde i följd af förhållandenas

natur ej blifva föremål för någon ytterligare kontroll. Dertill

komme att i en mängd fall, der bevillning borde utgöras, domstolarne

aldrig finge ett dylikt ärende under sin handläggning. Ett testamente

behöfde icke hos domstol bevakas, utan kunde blifva lika giltigt genom

arfvingarnes utan föregången bevakning dertill lemnade godkännande.

I sådant fall undandroge sig testamentstagaren ifrågavarande bevillning

helt och hållet, och något tillfälle till kontroll förefunnes icke ens. Då

uppbörden af ifrågavarande bevillning emellertid icke kunde försiggå

utan domstolarnes medverkan vid kontrollen — ty påföljden af böter,

som vid underlåtenhet att anmäla öfvergång af fideikommiss vore lämp
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 6.

lig, kunde svårligen anses tillräckligt verksam i fråga om gåfva, testamente

eller arf — men nämnda kontrollfunktions bibehållande hos

domstolarne hvarken med afseende å rättskipningens intressen eller ur

synpunkten af kontrollens effektivitet syntes önskvärdt, återstode ej

annan utväg än att undersöka, huru vida för uttagandet af den särskilda

beskattning, som ansetts böra drabba vissa slag af egendomsöfvergång,

ej annan form än den nuvarande så kallade testamentsbevillningen

stode att finna. Det vore kändt, att flera slag af handlingar, som rörde

transaktioner eller förhållanden af beskaffenhet att föranleda till utgörande

af testamentsbevillning, äfven vore underkastade beskattning under

form af stämpel. Vid sådant förhållande framstälde sig otvunget

frågan, huru vida icke jemväl bevillningsafgifterna för gåfva, testamente,

fideikommiss och arf skulle kunna under sistnämnda form uppbäras.

De fördelar, som vore förenade med ett sådant utbyte af bevillningen

mot stämpelbeskattning, läge i öppen dag. I stället för den nuvarande

fristående skatten, som kräfde en sjelfständig, med tunga former arbetande

kontrollapparat, hvilken måste hållas i ständig verksamhet, men

med afseende på sällsyntheten af de fall, då bevillning utgjordes, merendels

arbetade så att säga i luften, komme att träda en skatt, som,

under form af förhöjning i en redan bestående, och utan att kräfva

annan kontrollapparat än den för stämpelskatten i allmänhet förefintliga,

med i regeln osviklig säkerhet komme att drabba skatteföremålet, så

snart detta visade sig. Och för den skattskyldige, som enligt nu gällande

bestämmelser måste i och för skattens erläggande fullgöra en

mängd ganska besvärliga föreskrifter, såsom skyldigheten att upprätta

löftesskrift om skattens utgörande i behörig tid, att anskaffa borgen

härför, att aflemna löftesskriften till uppbördsmannen, att vid testamentet,

bouppteckningen eller gåfvobrefvet, då handlingen till rätten ingåfves,

bilägga uppbördsmannens attest om löftesskriftens mottagande, att

hos uppbördsmannen årligen anmäla de hinder, som mötte för skattens

erläggande, och slutligen att hos uppbördsmannen inbetala skatten,

borde det blifva en lättnad att, med befrielse från alla dessa formaliteter,

få fullgöra sin betalningsskyldighet i sammanhang med erläggandet

af den stämpelafgift, som i alla händelser skulle utgå. Hvad

gåfva och testamente af fast egendom beträffade, mötte icke något hinder

att genom lagfartsstämpelns förhöjning till 1 krona 60 öre i de fall, då

bevillning hittills bort erläggas, uttaga ersättning för denna skatt. Den

nuvarande skattskyldigheten blefve härvid bibehållen oförändrad, och

förändringen gäl de endast formen för skattens utgörande. För att förebygga

ett kringgående af skatten genom ett sådant anlitande af den

Bih. till Biksd. Prat. 1884, 5 Sami 1 Afd. 5 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillning s-TJtskottets Betänkande N:o 6.

medgifva rätten att inom lagfartstiden stämpelfritt å annan person transportera

erhållen gåfva af fast egendom, att mellan gifvaren och den

tillämnade gåfvotagaren inskjutes en med gifvaren i sådant led beslägtad

person att endast den lägre stämpeln borde af denne utgöras, erfordrades

allenast föreskrift, att i detta fall stämpelafgiften skulle beräknas

såsom hade egendomen omedelbart öfvergått från gifvaren till den,

som på grund af transporten deraf blefve innehafvare. På samma sätt

kunde bevillningen för fideikommiss, bestående i fast egendom, utbytas

mot stämpel. Dervid skulle endast den skilnad inträda, att fideikommissarien

genom förändringen komme att beröfvas den honom jemlikt

§ 9 i Kongl. förordningen den 14 September 1883 angående bevillningsafgifter

för särskilda förmåner medgifna rättigheten att. låta

med bevillningens inbetalning anstå under ett år från fideikommissets

tillträdande. Grunden för denna rättighet, som först medgafs genom

bevillningsförordningen den 17 Maj 1861, vore att söka deruti, att det

för tillträdaren af ett fideikommiss ofta måste vara förbundet med rätt

mycken svårighet att, innan han ännu någon afsevärd tid innehaft fideikommisset,

kunna anskaffa de för erläggande af bevillningsbeloppet erforderliga

medel. Härvid borde dock icke förbises, att da ifrågavarande

stadgande i bevillningsförordningen infördes, var bevillningen för fideikommiss

bestämd till 5 procent af egendomens värde, hvaremot densamma

numera vore satt till allenast 1 procent af samma värde. De

svårigheter, som i berörda afseende kunde för fideikommissarie uppstå,

syntes derföre numera icke vara af den betydenhet, att de borde afhålla

från genomförande af den i öfrigt önskvärda förändringen. Vidkommande

åter testamente, fideikommiss och arf af läs egendom saknades

allmänt gällande föreskrift om skyldighet att till rätten ingifva

någon handling, hvari det till grund för skattens utgörande liggande

rättsförhållandet funnes omförmäldt, och här erbjöde sig följaktligen ej

heller samma utväg för utbytande af bevillningen mot stämpel som vid

gåfva, testamente och fideikommiss af fast egendom. Arf af fast egendom

skulle visserligen lagfaras, men då stämpel vid lagfart af arffallen

egendom i allmänhet icke egde rum, kunde det icke vara lämpligt att

särskildt för nu ifrågavarande, endast sällan förekommande fall införa

sådan. Att, om bevillningen för gåfva, testamente och fideikommiss af

fast egendom utbyttes mot stämpel, låta för öfriga fall, då bevillning

enligt nu gällande stadgande!! borde utgå, denna skatteform qvarstå,

kunde emellertid icke vara skäl. Den svårhandterliga och dock med

afseende på effektiviteten otillfredsställande kontroll, denna skatteform

påkallade, gjorde densamma olämplig och stode ej i något rimligt för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillning*- Utskottets Betänkande N:o 6.

hållande till den ganska ringa afkastning, statskassan upphemtade af

hela denna skatt. För den nuvarande bevillningen af gåfva, testamente

och fideikommiss af fast egendom skulle beredas vederlag genom det

ofvan antydda utbytet af bevillningen mot stämpel, men det läte sig

icke utredas, i hvad mån bevillningen för sistnämnda fall bidroge till

den statsinkomst, som hittills uppstått af bevillningen för gåfva, testamente,

arf och fideikommiss i dess helhet. Att helt och hållet efterskänka

den statsinkomst, denna bevillning hittills lemnat i andra fall

än då ett fullt eqvivalent utbyte mot stämpel kunde eg a rum, vore

emellertid ej tillrådligt, helst en betydligare del af den hittills varande

testamentsbevillningen antagligen utgjorts just vid testamenten af lös

egendom. På grund häraf hade det till sistlidne Riksdag framstälda förslaget,

om testameutsbevillningens utbytande mot en höjd stämpel å bouppteckningar

ansetts åter böra upptagas, samt i sådant syfte en mindre

förhöjning i den nu stadgade bouppteckningsstämpeln föreslagits

för de fall, då bröstarfvingar icke lefde efter. I sådana sterbhus, der

bröstarfvingar funnes, ifrågakomme det mera sällan, att egendom vore

borttestamenterad under sådana förhållanden, som nu betingade testamentsbevillning,

och någon anledning funnes således icke att låta dylika

sterbhus drabbas af en skatteförhöjning såsom vederlag för testamentsbevillningen.

Den föreslagna förhöjningen komme visserligen, att

drabba åtskilliga arfvingar, som för närvarande vore befriade från utgörande

af. särskild bevillning, nemligen skyldemän i rätt uppstigande

led samt syskon och deras afkomlingar, men mot denna förhöjning för

dem borde någon gensaga så mycket mindre kunna göras, som derigenom

åt den inom arfsbeskattningen vanliga regeln, att arfsskatten

borde graderas i förhållande till slägtskapsledens aflägsenhet, komme

att beredas en visserligen i och för sig obetydlig, men dock något mer

än hittills utsträckt tillämpning. Hela den så kallade testamentsbevillningen

inbragte under åren 1878—1882 i årligt medeltal 27,878 kronor 66

öre. Om fördelningen af detta belopp mellan de olika, under detta slag af

bevillning fallande skatteföremålen förelåge deremot inga uppgifter. Om

en förhöjning i stämpeln för vissa slag af bouppteckningar skulle eg a

rum, syntes emellertid denna förhöjning svårligen kunna bestämmas till

lägre belopp än 10 öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen i

boet. En dylik förhöjning kunde, enligt hvad af skatteregleringskomitén

verkstälda beräkningar gåfve vid handen, antagas inbringa en

summa af 21,510 kronor. Om också vid jemförelse med den siffra, som

uttryckte afkastningen af hela den så kallade testamentsbevillningen,

detta belopp må hända kunde antagas vara något, om ock obetydligt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

högre, än det, för hvilket ersättning genom förhöjning i bouppteckningsstämpeln

borde beredas, finge dock icke förgätas, att utan tvifvel

ett icke obetydligt belopp testamenterad, fideikommitterad och

ärfd egendom hittills undandragit sig beskattning till följd af bristande

kontroll.

Slutligen har Departementschefen erinrat, att för närvarande bevillningsfrihet

åtnjötes för gåfva, testamente, fideikommiss och arf, som i

värde icke uppginge till 5,000 kronor. Med fästadt afseende derå, att

testamentsbevillningen borde direkt utbytas mot stämpel endast i fråga

om gåfva, testamente och fideikommiss af fast egendom, vid hvilka en

jemförelsevis högre skatteförmåga kunde hos den skattskyldige förutsättas,

hade emellertid anledning saknats att förorda upptagandet af

motsvarande undantag från den föreslagna nya lagfartsstämpeln.

Såsom af det ofvan anförda framgår, är det, bland de af Kongl.

Maj:t ifrågasatta förändringarne i stämpeltariffen för enskilda handlingar,

endast den föreslagna höjningen i visst fall af bouppteckningsstämpeln,

som innebär någon ökad beskattning. I samtliga öfriga fall

har den hittills utgående särskilda bevillningen endast blifvit utbytt mot

en motsvarande stämpelafgift. I betraktande af så väl den ifrågasatta

skatteförhöjningens relativa obetydlighet som ock det önskvärda i att

afskaffa den nu utgående så kallade testamentsbevillningen med dess

nödvändigtvis bristfälliga och dock i förhållande till skattens afkastning

öfverdrifvet komplicerade kontrollapparat, har Utskottet icke ansett någon

betänklighet böra möta mot antagande af Kongl. Maj:ts förslag

jemväl i hvad det afser bouppteckningsstämpelns höjande; och hemställer

Utskottet på grund häraf

att Riksdagen, med förklarande att den jemlikt

Kongl. förordningen den 14 September 1883 angående

bevillningsafgifter för särskilda förmåner och

rättigheter nu utgående bevillning för gåfva, testamente,

fideikommiss och arf med ingången af år 1885

skall upphöra, måtte besluta, att de under § 9 i förordningen

angående stämpelafgiften nu förekommande

rubrikerna »Bouppteckning)), »Fideikommissbref om

fast egendom», »Gåfva af fast egendom» samt »Testamente

om fast egendom» skola, i öfverensstämmelse

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillning*- Utskottets Betänkande N:o 6. 21

med livad Kongl. Maj:t i förevarande proposition föreslagit,

erhålla följande förändrade lydelse:

Bouppteckning skall, då den för inregistrering hos domstol

företes, vara försedd med stämpel till nedannämnda

belopp:

då arflåtaren efterlemna! bröstarfvinge: 50

öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen i

boet; samt

då arflåtaren efterlemna! fjermare arfvinge

eller aflidit utan känd arfvinge: 60 öre för hvarje

fulla 100 kronor af behållningen i boet.

Befrielse från stämpel eger likväl rum, der

behållningen i boet icke uppgår till 1,000 kronor;

skolande för bouppteckning, som till underdomstol

i stad ingifves, från det belopp, hvartill stämpeln

efter nu stadgad beräkningsgrund uppgår,

afdragas ett belopp, motsvarande den för bevis

om bouppteckningens inlemnande och inregistrering

vid domstolen bestämda lösen, äfven om på

grund af gällande författning dylik lösen ej må

fordras.

Såsom behållning i boet skall, der make lefver

efter, anses endast hvad som återstår efter

afdrag af den efterlefvandes giftorätt, hvilken,

ehvad den utgör mer eller mindre, bör beräknas

till hälften af behållningen.

Fideikommissbref om fast egendom; lika med Testamente

om fast egendom.

Gåfva af fast egendom: afhandling derom skall, då den

för lagfart företes, vara försedd med stämpel till

nedannämnda belopp:

då egendomen gifvits till skyldeman i rätt

upp- eller nedstigande led, till syskon eller deras

afkomlingar eller ock till kyrka, akademi, vetenskapligt

samfund, allmän skola eller annat allmänt

undervisningsverk, stipendiifond, pensionsanstalt,

sjuk- eller fattigvårdsinrättning eller annan

from stiftelse: 60 öre för hvarje fulla 100

kronor af egendomens värde; samt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fulla

100 kronor af egendomens värde.

Der afhandling om gåfva, utan tillägg till

eller förändring i stadgade vilkor, öfverlåtes inom

den för lagfart föreskrifna tid, räknadt från första

fånget, och inom samma tid för lagfart förete^,

eger stämpelbeläggning rum allenast för sista fånget;

och bör dervid stämpelafgiftens belopp enligt

ofvan stadgade grunder beräknas såsom hade

egendomen från gifvaren omedelbart öfvergått till

den, som på grund af sista fånget deraf varder

innehafvare.

Se för öfrigt §§ 10, 13 och 15.

(motsvarande §§ 11, 14 och 16 i gällande förordning.)

Testamente om fäst egendom skall, då det för lagfart företes,

vara försedt med stämpel till nedannämnda

belopp:

då egendomen i testamente gifvits till efterlefvande

make, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande

led, syskon eller deras afkomlingar eller

ock till kyrka, akademi, vetenskapligt samfund,

allmän skola eller annat allmänt undervisningsverk,

stipendiifond, pensionsanstalt, sjuk- eller fattigvårdsinrättning

eller annan from stiftelse: 60

öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens

värde; samt

i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fulla

100 kronor af egendomens värde.

Se för öfrigt §§ 10, 13 och 15.

(motsvarande §§ 11, 14 och 16 i gällande förordning).

Sedan Riksdagen fattat beslut i fråga om Utskottets under 8 punkten

här ofvan gjorda hemställan, vill Utskottet göra den framställning

om förändrad lydelse af Kongl. förordningen den 14 September 1883

angående bevillningsafgifter föi; särskilda förmåner och rättigheter, som

af Riksdagens beslut kan påkallas; hvilket Utskottet skolat

9:o.

för Riksdagen anmäla.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 6.

I ofvan omförmälda motion, N:o 76, inom Andra Kammaren har

Herr J. Wedberg, med hvilken Herrar A. V. Äbergsson och A. Hedin instämt,

erinrat, hurusom frågan, huru den mindre bemedlade stadsbefolkningen

iämpligast skall kunna förvärfva bostäder med tryggad

besittningsrätt, länge utgjort föremål för lifligt meningsbyte och ifriga

sträfvanden. En utväg att lösa detta så vigtiga problem hade dock

under de senaste åren utfunnits, i det åtskilliga bostadsföreningar organiserats

till aktiebolag, i hvilka hvarje delegare genom innehaf af en

aktieserie tillförsäkrats ständig nyttjanderätt till en viss lägenhet i den

fastighet, bolaget förvärfvat eller ärnade förvärfva. Ett tiotal dylika

aktiebolag funnes redan inom hufvudstaden, och det vore att förmoda,

att de flesta härvarande bostadsföreningar, sedan en gång olägenheterna

och vådorna af deras nuvarande organisation blifvit för dem uppenbara,

skulle följa exemplet, derest ej några hämmande band lades på

en sådan utveckling. Detta hade dock, enligt motionärens åsigt, skett

genom det i nu gällande stämpelförordning vid sistlidet års riksdag införda

stadgandet, att stämpel å köpeafhandling om fast egendom, på

grund hvaraf lagfart sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse,

bör vara belagd med stämpel af 1 krona 20 öre för hvarje fulla 100

kronor af egendomens värde, eller draga dubbelt så hög stämpelafgift,

som af annan sökande erlägges. Då stadsfastigheterna, särskild! inom

rikets större städer, i allmänhet betingade högre pris, vore ifrågavarande

tillökning i lagfartskostnaden af ej ringa betydelse; och vore det att

befara, att många bostadsföreningar, hellre än att underkasta sig denna

utgift, skulle föredraga att fortfarande vara i saknad af en i rättsligt

hänseende hållbar grund för ordnandet af ledamöternas inbördes rättsförhållande.

På grund häraf föreslår Herr Wedberg, att aktiebolag, med

ändamål allenast att inköpa och besitta stadsfastighet för beredande af

bostäder åt aktieegarne, måtte befrias från erläggande af ökad stämpelafgift

vid lagfarande af köpehandling rörande dylik fastighet.

Grunden för ofvanberörda förhöjning i lagfartsstämpeln är, på

sätt motionären jemväl framhållit, att söka deruti, att fast egendom

antagits i allmänhet stanna längre tid i aktiebolags än i enskilda personers

ego. Såsom ofvan blifvit nämndt, har emellertid denna högre

stämpelbeskattning i ett fall ansetts icke böra tillämpas, nemligen i

fråga om aktiebolag, som drifver bankrörelse; och detta af det skäl, att

grunden för beskattningen här ej förefinnes, enär dylika bolag i allmänhet

icke ega under längre tid besitta annan fastighet än som erfordras

för bankens inrymmande, under det de dock ofta kunna vara nödsakade

att för kortare tid förvärfva äfven andra fastigheter.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

Skälet för det af motionären föreslagna undantag skulle deremot

vara ett helt annat, för sjelfva beskattningsprincipen .fullkomligt främmande,

nemligen önskvärdheten af att, med hänsyn till det behjertansvärda

och allmännyttiga i de ifrågakomna bolagens ändamål, icke genom

öfverdrifven beskattning motverka dylika bolags uppkomst.

Ehuru det väl med skäl kan sättas i fråga, om icke det motiv,

som föranledt den högre beskattningen af aktiebolag, eller fastighetens

förblifvande i samma hand under en längre tidsföljd, just med afseende

å de bolag, hvilka med motionärens förslag afses, eger långt större tilllämplighet

än i fråga om flera andra under aktiebolagets form förekommande

associationer, som för ett eller annat ändamål förvärfva

fastigheter, skulle dock Utskottet icke tveka att föreslå förändrade bestämmelser

i det af motionären förordade syfte, derest det verkligen

kunde befaras, att ifrågavarande högre stämpelafgift kommer att motverka

en lycklig lösning af frågan om bostadsföreningarnes organisation.

Just den af motionären åberopade omständighet, att stadsfastigheter, i

allmänhet betinga högre pris än annan fast egendom, synes emellertid

berättiga till den slutsats, att vid en så pass betydande affär som ett.

husköp eller byggnadsföretag i någon af de större städerna en tillökning

i kostnad af endast 6 kronor på tusendet icke kan spela någon

mera afsevärd rot, samt att sålunda motionärens farhåga är ogrundad.

Detta antagande synes äfven vinna stöd deraf, att enligt hvad Utskottet

inhemtat af de 14 bolagsordningar för bostadsaktiebolag här i

Stockholm, hvilka sedan början af år 1882 blifvit af Kongl. Maj:t faststälda,

icke mindre än 5 faststälts under de tre första månaderna af

innevarande år och således efter det den förhöjda lagfartsstämpeln

börjat tillämpas. Härtill kommer, att, under det å ena sidan svårligen

lär kunna påvisas något skäl, hvarför ett aktiebolag med ändamål att

bereda bostäder åt bolagets delegare skulle gå miste om den ifrågasatta

förmånen, om bolaget derjemte hade någon annan allmännyttig

uppgift, exempelvis att anskaffa billiga lifsförnödenheter med mera dylikt,

kan det å andra sidan, äfven med den af motionären föreslagna

begränsning, icke förebyggas, att jemväl bostadsaktiebolag bildade af

förmögnare personer, hvarpå exempel nyligen härstädes förekommit,

blefve befriade från den högre afgift, som eljest med skäl af dem

borde utkräfvas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande B:o 6.

10:o.

25

att . Herr Wedbergs ifrågavarande motion icke

måtte vinna Riksdagens bifall.

Enligt äldre stämpelförfattningar skulle afhandlingar om skogsa

[verkning karteras efter samma grund som köpebref om fast egendom

och skulle denna. stämpelafgift ovilkorligen utgöras, oberoende deraf!

huru vida afhandlingen företeddes inför offentlig myndighet eller icke!

I det inom Finansdepartementet utarbetade förslag till kungörelse angående

stämpelafgiften, hvilket lades till grund för Kongl. Maj:ts proposition

i ämnet vid sistlidet års riksdag, stadgades deremot stämpelafgift

för dylik afhandling endast för det fall, att den för vinnande af

inteckning företeddes, eller att betalning på grund af afhandlingen hos

offentlig myndighet söktes.. I förstnämnda fäll skulle stämpelafgiften

utgå. med 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af hvad för rättigheten

blifvit utfäst, i senare fallet åter skulle afhandlingen förses med stämpel

lika.med skuldebref. Kongl. Maj:t, som i ofvanberörda proposition för

åtskilliga fall ifrågasatt införandet af handlingars stämpelbeläggning

oberoende af deras företeende hos offentlig myndighet, ansåg sig emellertid

icke böra i sammanhang härmed föreslå upphäfvandet af redan befintliga

stadganden om vissa handlingars förseende med stämpel i sådan

ordning och föreslog på grund häraf, att de äldre bestämmelserna om

stämpel för afhandling om skogsafverkning måtte med några jemkning^

bibehållas oförändrade. I hufvudsaklig öfverensstämmelse härmed

var äfven Bevillnings-Utskottets förslag i ämnet affattadt, hvilket

af Andra Kammaren godkändes.

Inom Första Kammaren anmärktes emellertid, att afhandlingar

om skogsafverkning ofta upprättades vid tillfällen, då synnerlig svårhet

måste möta vid att anskaffa de föreskrift^ stämplarne, och beslöt

denna Kammare på grund häraf, att afhandling om skogsåverkan oendast

skulle vara underkastad stämpelafgift, då den för intagandel

vederbörande myndighets protokoll företeddes. Efter företagen gemensam

omröstning blef detta äfven Riksdagens beslut, och ifrågavarande

bestämmelser erhöllo på grund häraf i nu gällande stämpelförordninoföljande

lydelse:

»Skogsafverkning: afhandling derom skall, då den för intagande i

vederbörande myndighets protokoll företes, förses med stämpel af 60

öre för hvarje fulla 100 kronor af hvad för rättigheten blifvit utfäst

Bill. till Riksd. Prof. 1884. 5 Sami. 1 Afd. 5 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

eller, om detta icke blifvit i afhandlingen till visst belopp bestämdt,

af 6 öre för hvarje fullt antal af 10 ar utaf det upplåtna skogsskiftet.»

Detta stadgande synes emellertid Utskottet vara, så väl till innehåll

som affattning, mindre lyckligt valdt. Oafsedt det oklara i uttrycket

»då den för intagande i vederbörande myndighets protokoll

företes», synes det näppeligen kunna uppvisas något skål, hvarför ett

skogsafverkningskontrakt, på grund hvaraf betalning sökes hos offentlig

myndighet, skall vara underkastadt annan stämpelafgift än andra

fordringsbevis. Med anledning häraf och då deremot, på sätt de komiterade,

hvilka inom Finansdepartementet utarbetat ofvan omförmälda

förslag till författning, också anmärkt, med afseende å den frändskap,

som i vissa fall förefinnes emellan ett skogsafverkningskontrakt och ett

köpeaftal, stämpelafgiften för sådant kontrakt vid inteckning synes böra

bibehållas vid dess nuvarande, med stämpeln för köpeafhandling lika

belopp, har Utskottet ansett att, då afhandling om skogsafverkning

icke vidare skall vara underkastad stämpelafgift vid upprättandet, bemälde

komiterades förslag är att föredraga framför nu gällande bestämmelser;

och hemställer Utskottet på grund häraf,

ll:o.

att rubriken »Skogsafverkning» må erhålla följande

förändrade lydelse:

»Skogsafverkning: afhandling derom skall, då den för

vinnande af inteckning företes, vara försedd med

stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af

hvad för rättigheten blifvit utfäst, eller, om detta icke

blifvit i afhandlingen till visst belopp bestämdt, af

6 öre för hvarje fullt antal af 10 ar utaf det upplåtna

skogsskiftet.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig

myndighet betalning, skall afhandlingen vara belagd

med särskild stämpel lika med Skuldebref.»

§ 20.

Beläggningsstämplar finnas enligt denna paragraf att tillgå å belopp

vexlande från 10 öre till 500 kronor, och äro dessa belopp i allmänhet

afpassade efter de oftast förekommande stämpelafgifterna. För

statsdepartementens och öfriga till femte afdelningen hörande myndigheters

expeditioner, hvilka för närvarande i allmänhet äro underkastade

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

i

27

en stämpelafgift af 20 kronor, saknas emellertid motsvarande beläggningsstämpel,

hvilket antagligen är beroende på ett förbiseende vid den

förhöjning i nämnda stämpelafgift, som vid sistlidet års riksdag egde

rum. Då klagan häröfver försports, vill Utskottet hemställa,

12:o.

att det under ifrågavarande paragraf nu förekommande

stadgande må erhålla följande förändrade

lydelse:

»Stämplar skola vara att tillgå af följande slag,

nemligen:

a) helarksstämplar å 50 öre samt 1, 1,25, 1,50, 2

och 3 kronor; samt

b) ''enkla och dubbla beläggningsstämplar å 10,

15, 20, 25, 30, 40, 50, 60 och 75 öre samt 1, 2, 3, 4,

5, 6, 7, 8, 9, 10, 15, 20, 25, 50, 75, 100, 200 och 500

kronor.»

§ 42.

Enligt hvad af ett vid Kongl. Maj:ts proposition till innevarande

Riksdag angående ändring i 72 § Riksdagsordningen fogadt utdrag af

statsrådsprotokollet för den 18 innevarande månad inhemtas, har Kongl.

Maj:t under nämnda dag, i syfte att bereda möjlighet för en tidigare

granskning af statsverkets räkenskaper, bland annat beslutat åtgärder,

hvarigenom länens landsböcker hädanefter kunna till Kammarrätten inkomma

inom utgången af Mars månad.

I sammanhang härmed torde äfven tiden för afgifvande af landträntmästarnes

stämpelredogörelser samt Statskontorets redogörelse öfver

stämpeluppbörden i Stockholm, hvilka redogörelser för närvarande skola

inom den 1 Maj aflemnas, länsredogörelserna till Kongl. Majrts Befallningshafvande

samt Statskontorets redogörelse till Kammarrätten, böra

ändras så, att dessa redogörelser kunna till Kammarrätten inkomma

samtidigt med landsboksräkenskaperna, och hemställer Utskottet på

grund häraf,

13:o.

att det under § 42 i förordningen angående

stämpelafgiften nu förekommande stadgande må erhålla

följande förändrade lydelse:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

BeviUnings-UtsTcottets Betänkande N:o 6.

t

»Landtränteriets för kalenderår upprättade räkning

öfver stämpeluppbörden jemte tillhörande verifikationer

skall före utgången af nästföljande Januari

månad vara till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande aflemnad

vid vite för landträntmästare!! af 1 krona för

hvarje dag, han derutöfver med räkningen uteblifver.

Vid lika påföljd åligger stämpelkassören att före

utgången af Februari månad hafva till Statskontoret

aflemna! sin uppbördsredogörelse för nästförflutna

kalenderår med tillhörande verifikationer.

Öfver stämpeluppbörden inom hvarje län har

landskontoret att afgifva redogörelse, likaledes med

kalenderår afslutad, hvilken redogörelse, åtföljd af

ränteriräkningen, försäljningsräkningarne och instrumenten

öfver de hos försäljningsmännen hållna inventeringar,

skall inom den 15 Mars vid ofvannämnda

vite för landskamreraren vara till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

öfverlemnad för att till Kammarrätten

insändas.

I Stockholm har Statskontoret att öfver stämpeluppbörden

afgifva för kalenderår afslutad redogörelse,

hvilken, jemte stämpelkassörens redogörelse, försäljningsräkningarne

och instrumenten öfver de hos försäljningsmännen

hållna inventeringar, bör vid samma

tid som landsboksräkenskaperna till Kammarrätten öfverlemnas.

»

Stockholm den 25 April 1884.

På Utskottets vägnar:

A. G:son Bennicli.

Reservationer:

vid Utskottets hemställan under 10 punkten:

af Herrar Björnstjerna och E. G. Boström.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1884.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.