Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående tullbevillningen. Jemlik! 40 § Riksdagsordningen får Bevillnings-Utskottet härmed afgifva betänkande angående tullbevillningen.

1884-04-29 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1884:7, Betänkande, angående tullbevillningen. Jemlik! 40 § Riksdagsordningen får Bevillnings-Utskottet härmed afgifva betänkande angående tullbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bev filnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

1

N:0 7.

Ank. till Riksd. Kansli den 1 Maj 1884, kl. 3 e. m.

Betänkande, angående tullbevillningen.

Jemlik! 40 § Riksdagsordningen får Bevillnings-Utskottet härmed

afgifva betänkande angående tullbevillningen.

Med förmälan dels att de, som härstädes idkade bokbinderi, icke Böcker m. m.

kunde af inhemskt fabrikat erhålla andra i yrket erforderliga råvaror

än papp, hvaremot öfriga materialier måste emot dryg tull anskaffas

från utlandet, till följd hvaraf de bokbindare, som i större omfattning

utöfvade yrket, betalade till staten i skatt årligen flere tusen kronor,

dels att arbetarne härstädes åtnjöte högre aflöning än i Tyskland, utan

att derför större arbetsqvantum lemnades, dels att inbundna svenska

böcker vore tullfria, oaktadt allt som erfordrades för bokens inbindning

vore härstädes med tull belagdt, hvilket föranlodt att under den år

1881 i Tyskland rådande arbetsbristen tyskar hos svenska förläggare

köpt böcker mot stor rabatt, hvarefter böckerna blifvit i Tyskland

bundna och sedermera tullfria å nyo hit införts, samt att inbundna

svenska böcker, så väl psalmböcker och biblar som andra, alltjemt i

tusentals exemplar till riket infördes, hafva F. Beck & son, S. Iierzog

Bill. till Riksd. Prot. 1884. 5 Sand. 1 Afd. 6 Häft. 1 °

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

JBevillnings-Utshottets Betänkande N:o 7.

med flere bokbindare i Stockholm uti en till Kong!. Maj:t ingifven skrift

anhållit, att, då det under dylika förhållanden vore för dem omöjligt

att konkurrera med utlandet, Kongl. Maj:t måtte vid innevarande Riksdag

framställa förslag- till sådana ändringar i nu gällande tull-lagstiftning,

hvartill de anmärkta oegentligheter kunde föranleda.

Berörda skrift jemte Generaltullstyrelsens den 29 December 1883

deröfver afgifna yttrande har Kongl. Maj:t genom remiss den 30 sistone

Januari öfverlemnat till Utskottet för den åtgärd, hvartill Utskottet.

kunde finna samma handlingar föranleda.

Uti detta yttrande har Generaltullstyrelsen erinrat, att enligt tulltaxan

den 18 December 1857, som gälde åren 1858—1860, andra än i

Finland på svenska språket tryckta böcker voro belagda med en tull

per skålpund af 15 öre för oinbundna eller häftade, samt 20 öre för

inbundna; att tullsatserna för de materialier, hvarom här vore fråga,

under nämnda tid utgjorde: för skinn 75 öre, för bokbindarecloth 1

krona, som dock år 1860 nedsattes till 90 öre per skålpund, för bokguld,

äkta 4 öre, oäkta 1 öre per ort, för papper, skrif- och alla andra

slag, ej specificerade 12 öre, färgad!, pressadt med flere 18 öre, för

silkessammet 4 kronor 50 öre, allt per skålpund, samt att böcker med

inbundet rent papper drogo samma tull som papperet med tillägg af

50 procent; att Rikets Ständers Bevillnings-Utskott vid 1859 och

1860 års riksdag uti afgifvet betänkande anförde, att enär Utskottet

ansåg det skydd för det inhemska bokbindareyrket, hvilket med den

högre tullsatsen (20 öre) för inbundna böcker varit afsedt, desto mindre

erforderligt, som förtullningen skedde efter vigt, och bandet med sin

tyngd således inginge i tullberäkningen, Utskottet hemstälde, att lika

tull å 15 öre måtte för båda slagen (oinbundna och inbundna) bestämmas;

att uti tulltaxan den 7 December 1860, som gälde åren 1861—1863,

indelningen uti oinbundna och inbundna böcker med särskilda tullsatser

till följd häraf borttogs, och att rubriken i stället förändrades till

“andra (än i Finland) på svenska språket tryckta44 1 skålpund 15 öre,

samt att tullsatserna för ofvannämnda materialier äfvensom böcker med

inbundet rent papper fortfarande utgingo med enahanda belopp som

under föregående trenne år; att i tulltaxan den 4 Oktober 1872 en ny

rubrik “bokpermar, lösa,44 infördes och belädes med en tull af 25 öre

per skålpund, som motsvarade 58,81 öre per kilogram eller nu gällande

tullsats 60 öre; att Bevillnings-Utskottet vid 1874 års riksdag, under

anförande att tullinkomsten för tryckta böcker utgjorde

år 1870 ................................................................... kronor 227: 55

302: 25

301: so

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

samt på grund af särskild skriftlig framställning af härvarande bokförläggareförening

och boktryckerisocietet, hemstälde, att tullafgiften 15

öre måtte upphöra; att uti tulltaxan den 18 September 1874 på svenska

språket tryckta böcker icke vidare blefvo med tull belagda, samt att

rubriken sedermera fortfarande bibehållit samma tydelse, till följd hvaraf

alla tryckta böcker äfvensom boktryck vore tullfria, och att endast

böcker, som inkomme med inbundet, rent eller linieradt, papper sedermera

varit beskattade med lika tull som papperet med tillägg af 20

procent; att Bevillnings-Utskottet vid 1859 och 1860 års riksdag, hvilket

ansåg att spån för bokbindning m. in., som förut troligen af missförstånd

hänförts till spillning och lemnats tullfri, borde draga tull, föreslog

att berörda vara måtte hänföras till fanérskifvor under artikeln

trävaror, i enlighet hvarmed i tulltaxan den 7 December 1860 spån

för bokbindning m. m. hänfördes till fanérskifvor, kvilka drogo hälften

af den tull, som var bestämd för snickarearbeten med respektive

3, 10, 15 öre per skålpund; att tullafgifterna för ifrågavarande materialier

under tiden från 1858 till och med år 1868 blifvit nedsatta, nemligen

för skinn från 75 öre till 20 öre, bokbindarecloth från 1 krona till 20

öre per skålpund, bokguld, äkta, från 4 till 1 öre per ort, papper från

respektive 12 och 18 öre till 8 öre, silkessammet från kronor 4,5u till 1,soper

skålpund, hvilka samtliga nedsatta tullsatser, med obetydlig förändring

till följd af evalvering från skålpund till kilogram, fortfarande bibehölles,

med undantag för papper och silkessammet, hvarå tullafgiften ytterligare

förminskats, nemligen för det förra till 4,25 öro per skålpund (= 10

öre per kilogram) och för det senare till 1,19 krona per skålpund (= 2,80

kronor per kilogram); att under åren 1870—1874 införts af andra (än

i Finland) på svenska språket tryckta böcker:

11

11

11

v

1870

1871

1872

1873

1874

1,517 skålpund

2,015 „

2,001

3,528 „

4,143 „

^funder åren 1875—1882 införts tryckta böcker och boktryck, med undantag

af böcker med inbundet, rent eller linieradt, papper, till ett värde af:

år 1875

it

11

y>

1876

1877

1878

527,209 kronor

560,730 „

585,470 „

530,654 „

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

år 1879

„ 1880

„ 1881

„ 1882

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

............................................................. 509,961 kronor

............................................................. 499,691 „

........................................................... 529,121 „

............................................................ 573,497 „

att under åren 1870—1882 införts böcker med inbundet, rent eller

linieradt, papper till ett värde af:

år

it

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

1870

1871

1872

1873

1874

1875

1876

1877

1878

1879

1880

1881

1882

34,337 kronor

39,952 „

55,267 „

76,313 „

101,583 „

85,864 „

96,226 „

127,142 „

94,073 „

83,905 „

112,650 „

130,122 „

212,983 „

att utaf de statistiska tabeller, som meddelats i bihanget till tullkomiténs

betänkande af år 1882 angående näringarnes ställning, inhemtades:
att

antalet bokbindare och deras arbetare utgjorde:

handtverkare

arbetare

år 1864....................

...................... 260 .....................

.................... 505

„ 1870....................

....................... 261 ......................

.................... 427

„ 1871....................

..................... 264 ......................

................... 442

„ 1872....................

...................... 266 .......................

.................. 473

„ 1873....................

....................... 271........................

.................... 522

„ 1874....................

....................... 264 .....................

.................... 534

„ 1875....................

....................... 272 .......................

................... 598

„ 1876...................

....................... 282 ......................

.................... 626

„ 1877....................

....................... 280 ......................

.................... 656

„ 1878...................

....................... 290 ....................

.................... 674

„ 1879..................

...................... 284 ......................

.................... 662

att behållna inkomsten enligt bevillningstaxeringslängderna uppgick

för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bcvillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

bokbindare gesäller

1864 till 240,200 kronor 87,200 kronor

1871 „ 191,500 „ 93,000 „

1878 „ 305,200 „ 115,400 „

att veckoaflöningen år 1879 utgjorde för

maximum minimum

bokbindaregesäller kronor 18 .................... 9 ............

qvinnor „ 9 .................. 4,8 o ..........

medeltal

13,50

5,82

att vid jemförelse emellan yrkesaflöningar per vecka i olika länder

densamma uppgick för bokbindare:

år

1873

till

14 kronor år

1879

till

13,50

kronor

Sverige

•n

1871

11

16 „

Norge

11

1879

11

20

11

Christiania

11

1877

11

13,90

11

Danmark

11

1873

11

18,20 „ „

1877

11

16

V

Tyskland

11

1875

11

12,30 „

Frankrike

11

1875

11

23,80 „

Paris

•n

1874

11

28 „

1877

11

29,20

11

England.

Dessa uppgifter syntes styrelsen ådagalägga: att införseln af på

svenska språket tryckta böcker under den tid dessa varit med tull belagda

tillväxt i vida högre grad än sedan tullfriheten beviljades, men

att deremot införseln af böcker med inbundet, rent eller linieradt, papper,

ehuru fortfarande fullbelagda, det oaktadt snarare varit i stigande;

att antalet i bokbinderiet sysselsatta personer, oaktadt mer och mer

använda nya och förbättrade maskiner och arbetsmetoder, ingalunda

minskats utan snarare, liksom deras behållna inkomst, tillvuxit; samt att

icke heller arbetslönerna i detta yrke hos oss stälde sig högre än i

Tyskland och flere andra länder, hvaremot styrelsen icke hade tillfälle

att bedöma, huruvida den svenske arbetaren för sin arbetslön lemnade

ringare arbetsprodukt än andra länders arbetare. Det vore, säger

Generaltullstyrelsen vidare, onekligen en oegentlighet, att en del för

bokbinderiet erforderliga beredningsämnen, hvilka måste införskrifvas

från utlandet, här vore belagda med tull, under det deremot vissa fullfärdiga

bokbinderiarbeten kunde införas tullfritt, men denna oegentlighet

kunde icke nöjaktigt undanrödjas med mindre än att skyddssystemet

helt och hållet öfvergåfves i vår tull-lagstiftning, för hvilken

genomgripande förändring tiden dock ännu icke syntes vara inne.

Att åter till sökandenas förmån medgifva tullfrihet för materialier, hvilka

hade eu långt vidsträcktare användning än i deras yrke eller utgjorde föremål

för annan inhemsk tillverkning, som fortfarande ansåges höra åtnjuta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

tullskydd, kunde svårligen ifrågasättas eller tillämpas, och det vore

under sådana förhållanden blott en utväg öfrig att afhjelpa sökandenes

öfverklagade förlägenhet, nemligen att åter tullbeskatta inbundna tryckta

böcker; men denna åtgärd skulle för att uppfylla sitt ändamål i främsta

rummet träffa sådana böcker, hvilka, såsom psalmböcker och biblar,

hade den största afsättningen bland vårt folk och måste räknas till

dess mest oafvisliga behof. Styrelsen hemstälde derför att sökandenes

framställning icke måtte till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

I hvad Generaltullst}u’elsen sålunda anfört vill Utskottet i hufvudsakliga

delar instämma. Senast vid 1882 års riksdag föreslog en

motionär inom Andra Kammaren, att i utlandet verkstäldt boktryck å

svenska språket måtte beläggas med införseltull, men detta förslag förkastades

då af båda Kamrarne på hemställan af Bevillnings-Utskottet,

som erinrade, att, enär införsel af svenska böcker i någon större skala

egde rum endast i afseende å biblar, psalmböcker och andra för synnerligen

vidsträckt spridning afsedda andaktsböcker, det icke kunde

anses välbetänkt att lägga något hinder i vägen för den största möjliga

spridning af dylik till den religiösa kulturens främjande afsedd

litera tur.

Mot en tullbeskattning i allmänhet af på svenska språket tryckta

böcker torde i öfrigt, bland annat, kunna erinras, att en dylik åtgärd

i väsentlig mån skulle drabba den svensk-finska literaturen, hvilket ur

flere synpunkter måste anses mindre lämpligt.

Hvad åter beträffar det framstälda alternativet att nedsätta tullen

å de för bokbinderiet erforderliga materalier, hvilka för närvarande från

utlandet införas, så torde till en början böra framhållas, att en dylik

nedsättning icke skulle skydda bokbindarne för utlandets konkurrens

med mindre de respektive tullsatserna helt och hållet uppliäfdes.

Större delen af dessa materialier äro emellertid sådana artiklar, som

hufvudsakligen för andra ändamål än inbindning af böcker införas i

riket och med afseende å hvilka en tullnedsättning på grund häraf

måste möta åtskilliga betänkligheter.

Bland ifrågavarande materialier hafva i ofvanberörda skrift särskildt

framhållits skinn och pergament, bokbindarecloth, bokgrdd, papper och

silkessammet. Tullen å sämskade hudar och skinn utgör för närvarande 15

öre per kilogram och för andra slag beredda hudar och skinn 47 öre per

kilogram. I betraktande så väl af don årliga införselns storlek som det

missnöje med nu gällande tullsatser, som visat sig vara rådande inom läderindustrien,

torde någon nedsättning i berörda tullsatser icke kunna ifrågasättas.

Tryckta eller pressade bomullsväfnader draga för närvarande eu

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

tullsats af 1 krona 10 öre per kilogram; för ett slag af dylika väfnader,

nemligen just bokbindarecloth, är dock tullen redan nedsatt till 50 öre eller

samma tullsats, som gäller för oblekta, ofärgade och otryckta bomullsväfnader.

En nedsättning derunder i tullen å bokbindarecloth skulle sålunda

hafva till följd, att denna artikel komme att beskattas lägre än den oberedda

vara, af hvilken den tillverkas. Bokguld drager för närvarande en

tullsats af 2 kronor 35 öre per kilogram, hvilken tull måste betraktas såsom

synnerligen låg. Värdet af bokguldet torde för öfrigt i mycket

ringa mån inverka på bokbindarnes produktionskostnader. Tullen å

papper utgör, för förgyldt, försilfradt eller med annan metall belagdt

med flere sorters prepareradt. papper 20 öre per kilogram och för andra

slag 10 öre per kilogram. Då dessa tullsatser först nyligen blifvit

faststälda till nuvarande låga belopp, lärer så väl i betraktande af den

betydliga införseln af papper som med hänsyn till den inhemska papperstillverkningen

en ytterligare nedsättning nu icke böra ifrågasättas.

Hvad slutligen beträffar silkessammet, som endast undantagsvis användes

till inbindning af böcker, men som för andra ändamål torde i icke

obetydliga qvantiteter införas i riket, så har, på sätt Generaltullstyrelsen

framhållit, tullen jemväl å denna dyrbara vara i senare tider blifvit

betydligt nedsatt.

Härförutom torde det böra beaktas, att bokbindareyrket redan åtnjuter

ett väsentligt tullskydd genom den tullsats af 60 öre per kilogram,

som för närvarande är stadgad för lösa bokpermar.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet ansett

ifrågavarande framställning icke böra föranleda någon förändring i tulltaxan,

hvilket Utskottet endast

l:o.

skolat hos Piksdagen anmäla.

Uti proposition N:o 10, som blifvit till Utskottet öfverlemnad, har

Kongl. Maj:t, under åberopande af ett vid propositionen fogadt protokoll

öfver finansärenden för den 9 sistlidne Januari, föreslagit Riksdagen

att från och med början af nästkommande år tullen å kaffe måtte nedsättas

från 26 öre per kilogram till 20 öre per kilogram samt å kaffe,

brändt, likasom å alla till kaffesurrogat användbara brända växter från 35

öre per kilogram till 30 öre per kilogram.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, Nio 17, har derjemte

Herr Carl Carlson i Fridhem föreslagit, att tullen å kaffe måtte från

1885 års ingång nedsättas till 12 öre per kilogram.

Kafle.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

Uti sitt yttrande till statsrådsprotokollet har Herr Statsrådet och

Chefen för Finansdepartementet till en början erinrat, hurusom tullen

å kaffe, som under åren 1831—1845 utgjort 9 öre, under åren 1846

—1852 10 öre, 1853—1857 8 öre och 1858—1866 10 öre, allt per

skålpund, vid 1867 års riksdag, då för fyllande af uppkommen statsbrist

tullmedlen jemte andra statsinkomster måste tagas i ökadt anspråk,

höjdes till 12 öre, men år 1872, sedan statsverkets ställning förbättrats,

åter nedsattes till 10 öre, vid hvilket belopp den förblef till år 1879.

Detta år måste emellertid skattesatserna för fjn-a af de egentligen så

kallade kassaartiklarne, nemligen bränvin, kaffe, socker och tobak,

höjas för att bereda de för budgetens jemvigt erforderliga statsinkomster,

och bestämdes dervid kaffetullen till 11 öre per skålpund, hvilket belopp

sedermera varit oförändradt, oafsedd den obetydliga höjning som

egde rum, då vid tullsatsernas omföring efter metersystemet år 1880

tullen för kaffe sattes till 26 öre per kilogram, motsvarande 11,os öre

per skålpund.

Beträffande den nu ifrågasatta tullnedsättningen har departementschefen

vidare anfört, att med den betydliga utsträckning, som förbrukningen

af kaffe här i landet vunnit och hvilken bäst bevisades deraf,

att importen af denna vara uppgått: under de fem åren 1878—1882 i

årligt medeltal till 11,615,630 kilogram, år 1882 särskild! till 13,532,924

kilogram och år 1883, så vidt af tillgängliga uppgifter kunde bedömas,

till ännu högre belopp, kunde kaffet numera med fullt skäl sägas hos

oss hafva öfvergått från ett mer eller mindre öfverflödigt njutningsmedel

till ett lifsmedel af icke ringa betydenhet. Det vore derför af

vigt, att denna vara icke fördyrades genom högre tull än som kunde

vara för statsbehofvens fyllande nödig, och detta så mycket mer som

den beskattning, hvilken under form af tull å kaffe uttoges, otvifvelaktigt

drabbade de mindre bemedlade samhällsklasserna jemförelsevis

hårdare än de förmögnare. Medan nemligen konsumtionen af de flesta

artiklar, hvilka utgjorde föremål för finanstull, såsom t. ex. socker,

tobak, vin, flertalet kolonialvaror, någorlunda rättade sig efter eller

stälde sig i ett visst förhållande till konsumentens bättre eller sämre

ekonomiska ställning, så att förbrukningen af varorna vore vida större

hos de mera bemedlade konsumenterna, vore detta i fråga om kaffet

icke fallet; fastmera vore förhållandet dermed snarare motsatt, åtminstone

inom vidsträckta delar af landet, i ty att för den fattige kaffet mången

gång finge träda i stället för andra lifsmedel. Då ett öfverskott af

omkring 5,250,000 kronor uppstått å 1882 års statsreglering, och ett

nästan lika stort öfverskott kunde beräknas å statsregleringen för år

1883, samt just tullinkomsternas stegring i väsentlig mån bidragit till

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillning a- Utsleotlets Betänkande N:o 7.

uppkomsten af dessa öfverskott, syntes tiden nu vara inne att vidtaga

eu. nedsättning i den tull, som vid 1879 års riksdag åsattes kaffe.

Inkomstberäkningen för 1885 års budget syntes emellertid medgifva

en något större uppoffring af tullinkomst än allenast den, som skulle

blifva en följd af kaffetullens återförande till det belopp, hvarmed den

utgått före den år 1879 vidtagna förhöjningen, och fråga kunde då

uppstå, huruvida, jemte en dylik nedsättning af kaffetullen, någon

minskning borde ega rum jemväl i de nämnda år samtidigt med tullen

å kaffe höjda skatterna å bränvin, socker och tobak, eller om framför

en sådan åtgärd en vidare gående sänkning af kaffetullen kunde vara

att föredraga. Af så väl statslinansiella som andra skäl torde emellertid

vara allmänt erkändt, att det icke kunde vara lämpligt att minska nuvarande

skattesatser å bränvin och tobak, hvilka båda artiklar alltid

och med rätta varit ansedda som synnerligen lämpliga skatteföremål.

Med större skäl skulle deremot en nedsättning i sockertullen kunna

ifrågasättas. Men ehuru socker tvifvels utan i vida högre grad än

bränvin eller tobak hade karakteren af lifsmedel, mötte likväl mot

en nedsättning af tullen derå en betänklighet, hvars vigt icke borde

underskattas. Det borde nemligen icke förgätas att, om än tullen

å råsocker vore att hänföra till de rena finanstullarne, innebure

den med nämnde tull i oskiljaktigt samband stående, ehuru temligen

svårbestämbara tullen å raffineradt socker derjemte ett skydd

för de inhemska sockerraffinaderierna, hvarjemte sockertullen äfven i

ett annat afseende utöfvade inflytande på den inhemska industrien,

i det hvitbetssockertillverkningsafgiften vore satt att utgå i visst förhållande

till tullen å råsocker. En nedsättning i sockertullen kunde

derför icke ega rum utan att föranleda rubbning i de ekonomiska betingelser,

under hvilka nyssnämnda båda industrier arbetade. Då

emellertid vår tulltaxa så nyligen som år 1882 undergått en omfattande

revision, syntes en billig hänsyn till industriens kraf på stadga i de af

tull-lagstiftningen beroende vilkor, hvarunder den hade att arbeta, fordra,

att icke utan trängande nödvändighet ändringar redan nu vidtoges

i tulltaxebestämmelser, som hade nu antydda egenskap. Och en sådan

nödvändighet förelåge nu så mycket mindre, som vid valet mellan eu

nedsättning af kaffetullen under det belopp, hvarmed den före år 1879

utgått, och en till motsvarande belopp gjord eftergift uf tullinkomst

under form af minskning i tullen å socker, det förra alternativet, på

grund deraf, att förbrukningen af socker mera än förbrukningen af kaffe

rättade sig efter konsumentens ekonomiska ställning, syntes vara att

föredraga, såsom bättre öfverensstämmande med den grundsats, som

vid all skattelagstiftning måste fa stind las, att så vidt möjligt söka

Bih. till Riksd. Vred. 1884. 5 Sami. 1 Afd. G Höft. '' 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillning»- Utskottets Betänkande N:o T.

lämpa skatten efter den olika skatteförmågan. Genom den föreslagna

tullnedsättningen till 20 öre pr kilogram, motsvarande ungefär 8,6 öre

per skålpund, skulle också eu icke obetydlig skattelindring beredas, ty

denna nedsättning komme att efter medeltalet af kaffeinförseln under

åren 1878—1882 för statskassan medföra en minskad inkomst af omkring

696,000 kronor och på 1882 års införsel ungefär 811,000 kronor samt,

så vidt nu kunde bedömas, under år 1883 antagligen närmare 900,000

kronor. Hvad slutligen anginge den föreslagna minskningen i tullsatsen

för brändt kaffe samt för de med brändt kaffe i tullbeskattningshänseende

liksttilda, till kaffesurrogat användbara brända växter, så vore dessa

nedsättningar endast en följd af kaffetullens nedsättning, i det samma

proportion ansetts mellan dessa tullsatser böra bibehållas, som i allmänhet

i föregående taxor iakttagits.

Vid behandlingen af föreliggande ärende har Utskottet till en

början icke kunnat undgå att draga i tvifvelsmål, om verkligen genom

den ifrågavarande nedsättningen af kaffetullen någon ens nämnvärd

skattelindring skulle beredas de mindre bemedlade. Den del af

befolkningen, som faller under denna kategori, är i allmänhet urståndsatt

att inköpa sina lifsförnödenheter annat än i smärre qvantiteter och

måste för fyllande af sina dagliga behof anlita de mellanhänder, som

närmast erbjuda sig. I följd häraf blefve det antagligen i de allra

flesta fall och i synnerhet å landsbygden, der någon mera verksam

konkurrens mellan de säljande ej kan ifrågakomma, dessa mellanhänder

och icke konsumenterne, som komme att skörda vinsten af tullnedsättningen.

Sedan Kong!. Maj:ts nu ifrågavarande proposition afläts till Riksdagen,

hafva för öfrigt åtskilliga omständigheter tillkommit, hvilka i

högst väsentlig mån måste inverka på frågan om lämpligheten af att

nu vidtaga en nedsättning i tullen å vare sig kaffe eller socker. Införseln

af kaffe, som uppgick under de tre första månaderna år 1882

till 2,323,000 kilogram och 1883 till 3,661,000 kilogram, har under innevarande

års första qvartal icke belöpt sig till mer än 1,192,000 kilogram.

Importen af oraffineradt socker, som uppgick under samma tidrymd 1882

till 4,103,000 kilogram, och 1883 till 3,330,000 kilogram, har innevarande

år nedgått till 2,689,000 kilogram. Att denna sjunkning icke är beroende

af en tillfällighet utan står i nära samband med den stagnation i

den allmänna rörelsen, som föranledts utaf beskaffenheten af sistlidet års

skörd och de tryckta konjunkturer, hvilka under senaste tiden varit

rådande inom vigtiga grenar af den inhemska industrien, synes framgå

deraf, att tulluppbörden i sin helhet samt uppbörden af bränvins- och

jernvägsmedel under innevarande års första qvartal med närmare en

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7. 11

million kronor understigit samma uppbörd sistlidet år. Då dessa omständigheter

synas gifva stöd för det antagande, att ej blott den tillväxt

i införseln af kaffe och socker, som allt sedan år 1879 årligen

egt rum, innevarande år kommer att efterträdas af en ej obetydligt

minskad import, utan äfven statsverkets inkomster komma att i sin

helhet visa eu nedåtgående tendens, vid hvilket förhållande den föreslagna

tullnedsättningen näppeligen kan antagas blifva af någon större

varaktighet, har Utskottet ansett det för närvarande icke vara tillrådligt

att genom en nedsättning i tullen å ifrågavarande kassaartiklar

minska statsverkets inkomster.

Utskottet hemställer alltså,

2:o

att Kongl. Maj :ts ifrågavarande proposition icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Då Utskottet under sådana förhållande än mindre kan biträda

Herr Carl Carlsons motion, hvilken innebär en ytterligare nedsättning

af kaffetullen, hemställer Utskottet,

3:o

att Herr Carl Carlsons ofvanberörda motion

må af Riksdagen lemnäs utan afseende.

Uti en inom Första Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad

motion, N:o 4, har Herr Mankell föreslagit, att tullen på raffinerad!

socker måtte nedsättas till 28 öre och tullen på oraffineradt socker till

18 l öre per kilogram.

Inom Andra Kammaren har vidare Herr Gunnar Eriksson i motion

N:o 14 föreslagit, att Riksdagen måtte besluta nedsätta nu gällande

tull på socker: för raffineradt till 25 öre per kilogram och för oraffineradt

till belopp per kilogram, som Bevillnings-Utskottet funne föranledas

af motionärens förslag om nedsättning i tull på raffineradt socker.

Till stöd för dessa förslag har hufvudsakligen anförts, att socker

numera i så vidsträckt mån ingått i den allmänna förbrukningen, att

en nedsättning i tullen å denna vara måste i icke mindre mån än en

nedsättning i kaffetullen verka till lindring i den fattigare befolkningens

utgifter, samt att det betydliga öfverskott, som för närvarande

uppstått å tullmedlen, syntes medgifva en mera betydande nedsättning

Socker.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

äfven i sockertullarne, hvarjemte Herr Mankell, som beräknat att den

af honom föreslagna nedsättning i sockertullarne skulle minska tullintraderna

med omkring två millioner kronor, särskild! framhållit och

med siffror belyst förhållandet mellan de i vårt skattesystem förekommande

direkta och indirekta skatterna, hvilka sistnämnda enligt motionärens

åsigt i öfvervägande mån drabbade de fattigare klasserna och

ur denna synpunkt för närvarande intoge en otillbörligt öfvervägande

plats inom skattesystemet.

Angående artikeln socker innehåller nu gällande tulltaxa följande:

Qvantitet för

485.

Socker:

raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt krossadt eller pulverise-

tullberäk-

niugen.

Tullsats.

Kronor j öre

486.

radt socker ...................................................

oraffineradt:

a) till färgen icke mörkare än N:o 18

af den i vorldshandeln gällande hol- ländska standard, hvarå normalprof

genom Generaltullstyrelsens försorg

hållas vederbörande tullkammare till

1 kilogram

33

487.

banda......................................................

b) till färgen mörkare än nämnda stan- dardnummer, äfven om varan in- kommer i upplöst eller flytande till-

1 kilogram

33

I

stånd .......................................................

Anm. Derest ett och samma kolly innehåller, sär- skilda sockerslag, underkastade olika tullafgifter,

tillämpas den högre tullsatsen för hela innehållet.

1 kilogram

23,ä

På sätt Herr Mankell i sin motion erinrat, höra dessa tullsatser

till dem, som höjdes vid 1879 års riksdag för fyllande af den då uppkomna

statsbristen. Dessförinnan drog raffineradt socker eu tull af

11,60 öre per skålpund, motsvarande 27,26 öre per kilogram, samt oraffineradt

socker 8 öre per skålpund, motsvarande 18,80 öre per kilogram.

Af raffineradt socker har införts:

1879

1880

12,795,417 kilogram

13,462,680 „

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bcvillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

13

Af oraffineradt socker har

samtidigt införts:

1879 ......................................................

1880 ........................................................................

1881 ........................................................................

1882 ...........................................................................

1883 ..........................................................................

Med hänvisande till hvad Utskottet här

fört, hemställer Utskottet,

........ 17,907,831 kilogram

........ 18,741,784 „

........ 21,421,252 „

....... 24,560,000 „

....... 26,622,000 „

ofvan vid 2 punkten an
-

4:o

att Herr Mankells samt Herr Gunnar Erikssons

ifrågavarande motioner må af Riksdagen lemnas utan

afseende.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion, N:o 17, har Herr

C. F. Wcern, med hvilken Herrar O. Ekman, Reutersvärd,, P. Olsson,

Peyron och C. O. Berg instämt, föreslagit, att tullen på thé måtte bestämmas

till 80 öre per kilogram.

Med erinran att thé för närvarande droge en tullsats af 1 krona

40 öre per kilogram eller nära 45 procent af théets värde, under det

tullen å kaffet utgjorde endast 26 öre per kilogram eller ungefär

20 procent af dess värde, har motionären såsom skäl för den nu föreslagna

tullnedsättningen anfört, hurusom thé i ännu högre grad än

kaffe förtjenade att göras tillgängligt för den fattigare befolkningen i

vårt land. Äfven om det i större ymnighet förtärdes, medförde nemligen

thé likväl icke den fara för helsan, som hvarje öfverdrift i kaffedrickning

oundvikligen framkallade och hvarom läkare upplyst, att i flere

delar af landet öfverdrifven förtäring af kaffe föranledt sjukdomar,

hvilka så allmänt förekomme, att de hotade att grundlägga ett svaghetstillstånd

hos hela befolkningen derstädes. Thé vore dessutom vida mer

än kaffe egnadt att uttränga bränvinet och att derigenom befrämja

nykterheten, en omständighet som särskildt i närvarande tid borde

beaktas, då eu stark nykterhetsrörelse påginge i landet. Värdet af

ett skålpund thé vore öfver hufvud taget fyra gånger så stort som

värdet af ett skålpund kaffe, men ett fjerdcdels skålpund thé lemnade

lika mycket af eu angenäm och lifvande dryck som ett helt skålpund

kaffe, och théet vore således, om det icke genom tullsatsen fördyrades,

lika åtkomligt för den mindre bemedlade som kaffet. En jemlik beskattning

borde derför påläggas dessa artiklar, och tullen å thé hade i

Thé.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bcvillnings-Utskotlds Betänkande N:o 7.

enlighet härmed föreslagits till 80 öre per kilogram under förutsättning

att tullen å kaffet komme att, på sätt Kongl. Maj:t hemstält, sättas till

20 öre per kilogram. Genom thétullens bestämmande till 80 per kilogram

skulle visserligen för eu medelimport af 60,000 kilogram en skenbar

minskning af 36,000 kronor uppstå i framtida tullinkomster, men detta

belopp torde hvarken i sig sjelft eller vid jemförelse med den minskning

i statsinkomsterna, som komme att blifva en följd af kaffetullens nedsättning,

kunna artses vara af någon betydelse. För öfrigt vore all

anledning antaga, att den föreslagna tulluedsättniugen, långt ifrån att

verka någon minskning, snarare skulle medföra en förhöjning af tullinkomsterna,

då både vår egen och främmande länders erfarenhet

gåfve vid handen, att nedsatt tull i regel medförde ökad förbrukning.

Frågan om en nedsättning i tullen å thé har tillförne flera gånger

förevarit hos Riksdagen. Så hemstälde år 1875 Bevillnings-Utskottet,

på förslag af en motionär inom Andra Kammaren, att tullen, å thé måtte

bestämmas till 30 öre per skålpund, motsvarande 70,6 öre per kilogram,

Vid 1882 års riksdag yrkades likaledes af flere reservanter inom Utskottet,

att ifrågavarande tull måtte nedsättas, hvarvid såsom lämpliga

tullsatser föreslogs dels 1 krona, dels 50 öre per kilogram. Hittills

hafva dock dessa förslag icke föranledt någon åtgärd från Riksdagens

sida.

Motionärens framställning har emellertid synts Utskottet förtjena

synnerlig uppmärksamhet.

Uppenbart torde vara, att hvarje finanstull bör anordnas så, att

den lemnar statsverket den största möjliga inkomst, och att sålunda

en d}dik tull, som i väsentlig mån hindrar införseln och förbrukningen

af den artikel, hvarom fråga är, motverkar sitt eget ändamål. Mycket

gifver emellertid stöd för det antagande, att sistnämnda förhållande

eger rum med afseende å vår nuvarande tull å thé. Den årliga införseln

af nämnda vara har visserligen sedan år 1872, då den utgjorde

i rundt tal endast 37,000 kilogram, i det närmaste fördubblats, men

jemförelsevis användes thé här i landet, i trots af dess erkändt framstående

egenskaper som närings- och njutningsmedel, ännu i mycket

ringa mängd. Det är allmänt bekant, i hvilken ofantlig utsträckning

förbrukningen af thé länge egt rum i Ryssland och Eugland. Motionären

har jemväl erinrat, att vårt grannland Danmark med en vid

1880 års slut till ej fullt två millioner uppgående folkmängd samma

år af 67 öres tull- och krigsskatt på thé hade en statsinkomst af

213,708 kronor, under det Sverige samtidigt med en folkmängd af fyra

och en half million och en tullsats af 1 krona 40 öre hade en tullinkomst

af endast något mer än en tredjedel af'' nämnda belopp.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillnings~ Utskottets Betänkande N:o 7. 15

Man har velat förklara detta förhållande dermed, att thé vore en

öfverflödsvara, som icke lämpade sig för den mindre bemedlade svenska

befolkningens smak och som på grund häraf aldrig härstädes kunde

vinna någon större användning. Samma inkast har emellertid fordom

gjorts med afseende å artiklar, som numera till den grad öfvergått,

till en nödvändighetsvara för den fattigare befolkningen som t. ex.

potatis. 1875 års Bevillnings-Utskott framhöll derjemte, att enligt den

faststälda spisordningen för besättningar å svenska handelsfartyg skall

hvarje man af besättningen för hvar vecka erhålla en viss myckenhet

thé, samt att, enligt hvad Utskottet inhemta!, besättningarne ofta enligt

egen önskan i stället för vissa andra födoämnen erhålla en ej obetydlig

myckenhet thé utöfver det qvantum, hvartill de äro lagligen

berättigade. Motionären har erinrat om den utsträckta användning

thé härstädes erhållit i sammanhang med den under senare åren uppkomna

uykterhetsrörelsen. Bekant torde äfven vara, att de svenske

utvandrarne i Norra Amerika snart vänja sig vid och med förkärlek

begagna denna dryck.

Men äfven om man frånser möjligheten af en förbrukning härstädes

af thé i den utsträckning, som för närvarande eger rum i vissa

andra länder, bör dock eu nedsättning af thetullen blifva inkomstbringande

för statsverket. Såsom redan blifvit nämndt, har förbrukningen

af thé härstädes, i trots af den höga införseltullen, under senare

åren varit i stigande. Detta förhållande, jemfördt med den relativt

obetydliga qvantitet, som likväl fortfarande importeras, gifver stöd

för det antagande, att i öfverensstämmelse med hvad efter franska

handelstraktatens antagande år 1864 egde rum med flera artiklar, hvilka

lika med thé visserligen på visst sätt kunna betraktas såsom öfverflödsvaror

men dock lämpa sig för allmännare förbrukning, en nedsättning

i thétullen omedelbart skulle medföra en ej obetydligt ökad statsinkomst.

Ett nödvändigt vilkor härför är emellertid, att ifrågavarande nedsättning

göres så betydande, att den i någon mera nämnvärd mån kan

återverka på varans saluvärde, och har Utskottet på grund häraf ansett

tullen å thé böra, utan afseende å hvad Utskottet hemstält i fråga

om tullen å kaffe, nedsättas till det af motionären företagna belopp, 80

öre per kilogram. Såsom ett ytterligare skäl för en dylik mera betydande

nedsättning torde här böra anföras, att, enligt hvad Utskottet

inhemta!, de billigaste thesorterna för närvarande icke kunna härstädes

vinna afsättning, enär tullen med afseende å dem belöper sig ända till

60 procent af varans värde.

Inkomsten af thétullen spelar för öfrigt nu en så obetydlig rol

bland våra tullinkomster, och den skenbara minskning i tullinkomst,

s. 16 Kontrollera mot PDF

Tobak.

16 Bevillvings-Utskottets Betänkande N:o 7.

som, enligt hvad motionären angifvit, skulle uppkomma genom den

föreslagna nedsättningen, är på grund häraf icke heller af den betydenhet,

att den bör afhålla från ett försök att bereda en vidsträcktare

användning af ifrågavarande dryck, äfven om man icke hade skäl att

deraf vänta en i det hela ökad statsinkomst.

Med hänvisande till hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,

5:o

att Riksdagen, med bifall till Herr Wmrns ifrågavarande

motion, må besluta, att från och med början

af nästkommande år tullen å thé skall nedsättas från

1 krona 40 öre per kilogram till 80 öre per kilogram.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 119, har Herr

J. W. Lindh anfört, hurusom rysk bladtobak, hvilken vara i stor myckenhet

förbrukades af allmogen i Torneå, Kalix och derintill gränsande

ådalar, för närvarande droge en införseltull, som i förhållande till varans

ringa värde måste anses allt för hög. På grund häraf och då en nedsättning

af tullsatsen, enligt motionärens förmenande, skulle motverka

lagöfverträdelser samt derigenom antagligen äfven blifva inkomstbringande

för statsverket, har Herr Lindh föreslagit, att tullen å ifrågavarande,

inom nu uppgifna delar af landet begagnade bladtobak måtte

nedsättas till er. åttondedel af nu gällande tullsats.

Tullsatsen för artikeln “Tobak: oarbetad, blad och stjelk“ är för

närvarande bestämd till 1 krona per kilogram.

Om ock, hvad Utskottet ej har anledning betvifla, den nu stadgade

tullafgiften å oarbetad tobak gifver anledning till beklagliga lagöfverträdelser

på den långa och svårbevakliga landgränsen emot Finland,

samt det kunde antagas att den af motionären föreslagna betydliga

tullnedsättningen skulle i icke ringa mån inskränka denna olofliga

rörelse, må likväl icke lemnas utan allvarlig uppmärksamhet, att den

högst betydande skiljaktighet i tullafgiften å rysk bladtobak och å

andra likartade tobaksslag, som genom antagande af motionärens förslag

skulle uppkomma, kunde hafva till följd andra icke mindre beklagliga

underslef af vida betänkligare inflytande på statskassans af

tobakstullen påräknade inkomst, än den olofliga införseln af rysk tobak

nu må föranleda.

Vid sådant förhållande och då en allmän nedsättning i tullen å

oarbetad tobak ej lärer böra ifrågasättas, hemställer Utskottet,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utslcottds Betänkande N:o 7.

17

6:o

att Herr Lindhs ifrågavarande motion icke må

föranleda till någon Riksdagens åtgärd.

Med undantag af här ofvan återgifna framställningar hafva några

förslag till förändrade stadganden rörande tullbevillningen vid innevarande

riksdag icke förekommit. Vid granskning af tulltaxans och

tulltaxeunderrättelsernas bestämmelser har ej heller Utskottet funnit

anledning att, med undantag af de här ofvan under andra och fjerde

punkterna omförmälda fall, förorda någon förändring i det bestående;

hvilket Utskottet skolat

7:o

för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 29 April 1884.

På Utskottets vägnar:

A. G:SON BENNICH.

Reservationer:

Vid 2 ■punkten:

af Herrar Friherre Barnekow, Kockum, Wcern, Björnstjerna, A.

Andersson i Intagan samt Anders Svensson i Lösen;

vid 2 och 4 punkterna:

af Herr Bennich: »Då Kongl. Maj:t, med afseende å statsverkets

ställning, sådan denna enligt statsverkspropositionen företer sig, funnit

Bih. till Biksd. Prof. 1884. 5 Sami. 1 Afd. 6 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

den å kaffe föreslagna tnllnedsättning från 26 till 20 öre per kilo

kunna och. böra medgifvas;

då vidare Riksdagen nedsatt de ifrågasatta anslagen med omkring

en million kronor och ett sådant belopp följaktligen kan ytterligare

eftergifvas å nu utgående skatter;

då det hvarken kan vara nyttigt, nödigt eller ens lämpligt att

pålägga högre skatter än statsverkets behof verkligen kräfver, man

må för öfrigt hysa hvilka för statsregleringen främmande framtidsplaner

som helst; och

då förra årets svaga skörd och stundens tillfälliga ogynsamma

konjunkturer likasom statsinkomsternas minskning under innevarande

års första qvartal väl kunna beräknas i större eller mindre mån inverka

på innevarande års statsinkomster, men deremot innevarande års

blifvande skörd och konjunkturerna under det nästkommande, begge

för närvarande oberäkneliga, torde blifva för sistnämnda års statsinkomst

bestämmande;

har jag icke kunnat dela Bevillnings-Utskottets i förevarande

betänkande uttalade, härifrån skiljaktiga åsigter, utan ansett mig icke

allenast böra understödja den af Kongl. Maj:t föreslagna nedsättning

af kaffetullen, utan ock ifrågasätta en mot de af Riksdagen beslutade

besparingar i statsutgifterna närmelsevis svarande lindring i de å socker

stadgade dryga tullafgifter af 33 och 23,5 öre till respektive 29 och

20 öre, allt per kilo.

Dessa åsigter tillåter jag mig hemställa till Riksdagens bepröfvande»;

“af Herr Dahl: »Då jag anser den under senare tider så betydligt

stegrade tullbeskattningen på flera vigtiga förbrukningsartiklar vara en

af de väsentligaste olägenheter, hvarmed både jordbrukare och yrkesidkare

hafva här i landet att kämpa, i synnerhet som vår reformerade

tullagstiftning derjemte på allt sätt gynnar konkurrensen från utländske

producenter, så skulle jag med mycken tillfredsställelse hafva understödt

det framlagda förslaget att nedsätta kaffetullen, så framt det synts

mig antagligt, att genom sådan åtgärd allena något väsentligt gagn

vore för den stora förbrukande allmänheten att vinna. Långt större

betydelse skulle deremot, enligt min uppfattning, en nedsättning af

sockertullen ega, alldenstund äfven den minsta lindring i denna tullskatt

måste, med anledning af rådande inhemsk konkurrens, komma

sjelfva förbrukarne — och ej endast mellanhänderna vid försäljningen

— verkligen till godo. Till följd häraf h^de det, såsom mig synes,

varit rigtigast att nu, då statsfinansernas förbättrade ställning anses

sådant medgifva, åter aflyfta åtminstone den ökade indirekta beskatt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

ning, som den tryckta finansiella ställningen 1879 gjorde nödvändig i

form af förhöjd tull å både socker och kaffe, hvarföre jag nu yrkat

för nämnda båda artiklar samtidigt en återgång till de tullsatser, som

sagde år voro gällande»;

af Herr Assar sson: »Visserligen kan man antaga att en nedsättning

af kaffetullen skulle vara för mången med glädje emotsedd, helst

då det är en vara, som af allmänheten förbrukas i större mängd, och

uttalade mig derför om en nedsättning af tullen på kaffe till hvad

Kongl. Maj:t föreslagit, och får derför emot Utskottets afstyrkande

förslag anmäla min reservation.

Angående nedsättning af tullen på socker tror jag detta hade

varit lika oneklig!, och då statskassan är i sådant tillstånd, att en nedsättning

äfven i detta afseende kunde medgifvas, har jag mot Utskottets

afstyrkande äfven i denna del velat anmäla min afvikande

mening»;

vid 5 punkten:

af Herrar A. Andersson i Intagan, A. Svensson i Lösen, N. J.

Boström, Hellgren, O. Jonsson i Hof samt J. P. Nilsson i Käggla.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1884:64 Skrifvelse till Konungen, angående tullbevillningen. s. 1 i texten