Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Ut slotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13

1884-05-01 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1884:13, Första Kammarens Tillfälliga Ut slotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Ut slotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. Kansli den 2 Maj 1884, kl. 2 e. ro.

Första Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 7, i anledning

af väckt motion om undersökning af de utvägar, som

kunna finnas att tillgå för afhjelpande af olägenheten med

afseende på mängden af de ärenden, som nu af Kong!.

Maj:t i Statsrådet skola behandlas.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 84) har Herr

Ola Andersson föreslagit, »att Riksdagen må aflåta en skrifvelse till

Kongl. Maj:t med anhållan det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande

huru den ofta öfverklagade olägenheten med afseende på mängden af

ärenden, som nu utaf Kongl. Majrt i Statsrådet skola behandlas, må

kunna lämpligast afhjelpas samt derom till Riksdagen framlägga förslag

i de fall, der Riksdagens beslut erfordras eller eljest kan påkallas».

Till stöd för detta förslag har motionären hufvudsakligen andraga

att. allt sedan Statsrådet genom den år 1840 inträdda grundlagsförändringen

omorganiserades, hade det af regering och Riksdag upplepade

gånger erkänts, att regeringens ledamöter voro öfverhopade

med en mängd ärenden af beskaffenhet att kunna och höra af andra

myndigheter och, hvad en del besvärsmål angår, af Högsta Domstolen

i sista hand afgöras, samt att, äfven om anordningar vidtagits, genom

hvilka Högsta Domstolen fått öfvertaga någon del af sistnämnde slags

Bill. till Riksd. Prat. 1884. 8 Sami 3 Afl. 1 Rand. 13 Käft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

ärenden, som förut af Kongl. Maj:t i Statsrådet afgjorts, hade dock

genom eu i alla rigtningar utvecklad verksamhet och eu ökad befolkning

mängden af mål inom de flesta, om ej i alla departementen ansenligt

ökats och ökades ytterligare med hvarje år. Beträffande beskaffenheten

af dessa ärenden visade en granskning af statsrådsprotokollen,

att en mycket stor del mål, hvilka Konungens rådgifvare skola

utreda och inför Konungen i Statsrådet föredraga och hvilka sålunda

taga Konungens och hans rådgifvares tid i anspråk, vore af det mest

underordnade slag, hvarpå exempel i mängd skulle kunna anföras.

Sådana hade emellertid redan förr varit i riksdagen framhållna och då

förhållandet härutinnan för öfrigt icke kunde vara inom representationen

obekant, torde behofvet af förändring icke kunna förnekas, utan

frågan egentligen gälla sättet huru förändringen lämpligast borde åstadkommas.

Mot en befarad invändning att initiativet till en sådan förändring

endast borde tagas af regeringen sjelf, erinrar motionären, att

regeringen redan flere gånger utan önskvärdt resultat tagit dylikt initiativ

och derigenom ådagalagt att den känner det behof motionären

påpekat, lrvilket också af förut varande Statsråd blifvit inom Riksdagen

framhållet, hvarförutan det hvarken för representationen eller nationen

kunde vara likgiltigt att Konungens rådgifvare neddragas och

nedtryckas af en mängd mer eller mindre lumpna småärenden i stället

för att kunna egna sin tid och sina krafter odelade åt verkliga regeringsomsorger

och behöfliga, tidsenliga reformer samt derigenom både

häfda regeringens anseende och på ett fruktbringande sätt samverka

med representationen. Ej heller kunde det vara likgiltigt, om en stor

del af regeringens göromål af nyss antydda beskaffenhet, som till sin

natur i grunden icke vore regeringsärenden, i ständigt växande mängd

skulle nödvändiggöra icke företrädesvis statsmannaegenskaper hos Konungens

rådgifvare, utan företrädesvis så kallad embetsmannarutin,

hvarigenom vi allt mera skulle närma oss nödvändigheten att skrifva

in i grundlagen, hvad som redan skulle närmat sig praxis, att endast

embetsmän kunde till statsråd utnämnas, sak samma om de haft tillfälle

att ådagalägga eller annars äro kända för att ega några framstående

egenskaper eller ej, eller om de hafva någon praktisk erfarenhet

om våra vigtigare näringar. Försöken att åstadkomma rättelse i nu

påpekade missförhållande hade rigtats förnämligast på tvenne utvägar.

Den ena af dessa hade funnit sitt uttryck i Riksdagens skrifvelse den

15 Maj 1868 om den så kallade administrativa domsrättens upphörande,

men denna skrifvelse hade ej ledt till afsedt. mål. Den andra utvägen

vore en omorganisation af sjelfva statsrådet, i hvilken rigtning ett tern
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande N:o 13.

ligen genomgripande förslag blifvit vid 1872 års riksdag inom Andra

Kammaren vackt, men af Konstitutions-Utskottet, »under fullt erkännande

af nödvändigheten att söka bereda departementscheferna någon

lättnad i det detaljarbete, hvarmed de under nuvarande förhållanden

betungas», afstyrkt, hvilket afstyrkande af Riksdagen gillats, Utan resultat

hade vidare dels Kongl. Maj:t 1868 föreslagit att, till beredande

af lättnad för öfriga statsråden, chefen för hvarje statsdepartement

skulle få på eget ansvar afgöra en del mål af mindre vigt, dels ock

flere gånger föreslagits inrättande af ytterligare ett statsdepartement.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, ansåge motionären det ej

vara för tidigt att åter upptaga frågan. Af vigt skulle det emellertid

vara att dervid samtidigt kunna taga i öfvervägande de olika utvägarne

för ändamålets vinnande, på det ej samma skådespel skulle å nyo under

ett eller annat decennium upprepas, att när det ena sättet föresloges

och pröfvades, så ville man väl saken, men ansåge1 det andra sättet

lämpligare, hvarigenom intet blefve utaf. Härvid mötte emellertid i

viss mån formella svårigheter för frågans behandling, och då motionären

för öfrigt icke tilltrodde sig kunna framställa fullständigt förslag

till frågans definitiva ordnande, vare sig detta borde ske på den ena

eller andra vägen, eller kanske på båda, ansåge han ett från regeringen

framlagdt, af fullständig utredning åtföljdt förslag icke allenast

göra hela frågan öfverskådligare, utan ock göra svårigheterna med afseende

på den formella och systematiska behandlingen inom riksdagen

mindre, hvadan han voi''e förvissad om att en begäran från Riksdagens

sida, det regeringen måtte taga frågan i öfvervägande och till Riksdagen

derom afgifva förslag, säkerligen bäst skulle främja dess lösning.

Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskott, till hvars behandling

motionen varit hänvisad, har till en början yttrat:

»Den fråga motionären å nyo bragt å bane har, såsom han ock

sjelf antyder, både ett betydelsefullt innehåll och en redan ganska omfångsrik

historia. Att rätt bestämma arten af och gränsen för Statsrådets

verksamhet inom den konstitutionella monarkien, att uti detta

regeringens centralorgan så sammanföra förvaltningens samtliga trådar,

att nödig enhet och kraft genomgår administrationens alla grenar, och

samtidigt förebygga att denna massa af förvaltningsarbete fullständigt

lägger beslag på statsrådsledamöternes hela arbetsförmåga, håller dem

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Förda Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

främmande för all större politisk verksamhet, som dervid nästan uteslutande

öfverlemnas åt representationen, samt gör dem till detaljförtyngda

"departementschefer i stället för till ledande statsmän — detta

är eu af de vigtigaste och svåraste uppgifter, som den grundlagsgifvande

och organisatoriska lagstiftningen har sig förelagd. Uppgiften

är så mycket kinkigare, som det här icke är möjligt att eu gång för

alla stifta lag eller finna den form, som lika fullständigt skulle passa

för alla stadier af det konstitutionella statslifvets utveckling. Tvärtom

skiftar uppgiften och måste skifta, allt efter som konstitutionalismen

konseqvent utvecklar sig och Statsrådet dermed så småningom öfvergår

från den ståndpunkt, der det endast utgör den löst förenade samlingen

af Konungens högsta administrativa embetsmål!, till den ståndpunkt, der

den fast sammanslutna enhet, som vanligen benämnes ministére, utgör

den sammanknytande länken mellan konungamakt och representation, i

sig inneslutande beggederas förtroendemän.»

Efter eu redogörelse för Statsrådets sammansättning och arbetsordning

enligt 1809 års Regeringsform, intill dess Statsrådets omorganisation

år 1840 egde rum, fortsätter Andra Kammarens Tillfälliga Utskott:

»Icke många år förgingo efter den nya organisationens genomförande,

förr än man började inse, att man på departementschefernes

skuldror lagt en allt för stor börda af nedtyngande förvaltningsarbete;

och man började ock snart nog se sig om efter utvägar att lätta detta

tryck. Regeringen och Riksdagen hafva sedan dess nästan skiftesvis

tagit ansatser i samma rigtning, dervid som motiv för regeringens förslag

vanligen framträdt det oemotsägliga faktum, att statsråden öfveransträngdes

under regeringsärendenas mängd, och från Riksdagens åter

det icke lätt motsägliga, att statsråden af de mindre ärendenas tryck

fördes bort från de större regeringsuppgifterna, från det stora reformarbetet

och från ledningen af nationens sträfvanden på det politiska

framåtskridandets väg. I synnerhet efter införandet af årliga riksdagar

har man mera enhälligt börjat erkänna den tvingande nödvändigheten

att söka förebygga, det icke förvaltningsdetaljens massa sätter ministören

ur stånd att egna de större samhällsvigtiga frågorna den tid och tankekraft

som vederbör. Och säkert skall hvar och eu, som lärt sig skatta

vårt lands lyckliga utsigter till ett kraftigt och endrägtigt samhällsarbete

och som lärt sig frukta en politisk utveckling, uti hvilken regering

och Riksdag skulle, utan inre samband och förtrolig Bankverksamhet,

gå hvardera sin egen väg, den förra uteslutande upptagen af löpande

ärenden, den senare ensam sysslande med de stora statsuppgifterna,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

allvarligt behjerta detta behof och stödja de sträfvanden, som gå ut på

dess tillgodoseende.

De utvägar, som härför stå till buds och till någon del också

redan anlitats, ehuru förslagen att i stort bringa dem till användning

hittills ständigt förkastats antingen af Riksdagen eller af regeringen,

kunna sammanföras under fyra slag:

inrättande af flera statsdepartement;

afskiljande af en del ärenden från regeringens handläggning och

deras öfverflyttande till våra domstolar eller åtminstone i sista hand till

Högsta Domstolen;

inrättande af en särskild öfverförvaltningsdomstol; samt slutligen

stadgande af en sådan ordning, hvarigenom mängden af mindre vigtiga

ärenden, hvarmed Kongl. Maj:t nu besväras, hädanefter för slutlig

behandling hänvisas till vederbörande ortmyndigheter eller i hvarje

fall definitivt afgöras inom de centrala embetsverken.»

Härefter redogör Andra Kammarens Tillfälliga Utskott för en del

af de försök till frågans lösning, som egt rum, samt för de fördelar

och olägenheter, som enligt samma Utskotts mening genom anlitande

af de härför anvisade utvägarne skulle kunna väntas uppkomma samt

slutar sålunda:

»I en fråga, så svårlöst och omfattande som denna, kan Utskottet

emellertid icke tillägga sig hvarken skyldighet eller befogenhet att

mellan föreliggande alternativ söka gifva bestämd ledning åt Riksdagens

val. Den grundliga och fullständiga utredning, som måste föreligga,

innan ett sådant val göres, kan endast lernnas af regeringen.

Något annat är det heller icke som motionären afsett; och då Utskottet

i samma grad som han behjertar det behof, han framhållit, och önskar

detsamma afhulpet, innan det hunnit att möjligen föra hela vår politiska

utveckling på afvägar, hemställer Utskottet, att Andra Kammaren ville

för sin del besluta, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, huruledes lämpligast skall

afhjelpas den ofta öfverklagade olägenhet, som härrör af den ständigt

växande mängden utaf sådana mål, som nu skola af Konungen i Statsrådet

behandlas, samt derom till Riksdagen framlägga förslag i sådana

delar, der Riksdagens beslut erfordras eller eljest kan påkallas.»

Denna hemställan har blifvit af Andra Kammaren bifallen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

Sedan detta Andra Kammarens beslut blifvit Första Kammaren

delgifvet, har frågan hänskjutits till sistnämnda Kammares Första Tillfälliga

Utskotts behandling.

Detta Utskott, som för sin del instämmer i hvad motionären och

Andra Kammarens Tillfälliga Utskott andragit om behofvet deraf, att

en lättnad måtte beredas Statsrådets ledamöter i det för dem särdeles

betungande arbete, som föranledes af mängden utaf de ärenden, hvilka

nu skola af Kongl. Maj:t i Statsrådet afgöras, tilltror sig emellertid lika

litet som Andra Kammarens Tillfälliga Utskott att närmare angifva i

hvad rigtning eller på hvad sätt frågans lösning lämpligast må ega

ram, och kan sålunda icke tillstyrka Kammaren att härutinnan uttala

någon mening, utan torde den utredning, som härför erfordras, endast

kunna af Kongl. Maj:t lemnas.

Vid sådant förhållande kunde väl ifrågasättas, huru vida det vore

lämpligt, att Riksdagen, utan att ens angifva det sätt, hvarpå antydda

olägenheter skulle kunna afhjelpas, borde hos Kongl. Maj:t väcka fråga

om en lättnad i arbetet för Statsrådets ledamöter, hvilken Kongl. Maj:t

åtminstone för närvarande ej begärt, och om man sålunda ej borde afvakta

den tid, då Kongl. Maj:t funne skäl att i ämnet göra framställning;

men då det icke lärer kunna bestridas, att en förändring uti

härutinnan bestående förhållanden skulle medföra beaktansvärda fördelar

icke allenast för regeringen, utan jemväl, såsom ofvan blifvit

påpekadt, för Riksdagen, samt antagligt torde vara, att frågans lösningskulle

påskyndas, om Riksdagen hos Kongl. Maj:t anmälde sin åsigt

härutinnan, föranlåtes Utskottet hemställa,

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens

i ämnet fattade beslut.

Stockholm den 1 Maj 1884.

På Utskottets vägnar:

W. Stråle.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13. 7

Reservationer:

af Herr Stråle, W: »Till en början tillåter jag mig erinra, att

erfarenheten visserligen icke lemnar stöd för Andra Kammarens Tillfälliga

Utskotts antydan >(pag. 19), att besvärsmålen skulle hos Kongl.

Maj:t hufvudsakligen afgöras af jemförelsevis underordnade embetsman.

Tvärt om borde det vara allmänt bekant, att besvärsmålen icke sällan

föranleda till ganska vidlyftiga öfverläggningar i statsrådsberedningen,

innan målen föredragas hos Kongl. Maj:t.

Man må vara varmt öfvertygad derom, att ett sig allt jemt ut

vecklande samhällsskick påkallar i större och mindre mån förändrade

former för de administrativa ärendenas slutliga afgörande, så synas

dock, på sätt den utredning motionären och Medkammarens Utskott

lemnat, åsigterna ännu vara vidt skilda beträffande den rigtning, uti

hvilken dessa förändringar hufvudsakligen böra gå.

Motionären och Medkammarens Utskott hafva också, såsom ofvan

är nämndt, uridandragit sig att söka gifva någon ledning för omdömet

uti ifrågavarande hänseende; och de öfverläggningar, som inom Riksdagens

Kamrar egt rum uti frågan, torde ej heller lemna en sådan

ledning.

Vid sådant förhållande kan jag så mycket mindre biträda det

ifrågastälda skrifvelseförslaget, hvilket till äfventyrs må anses vara af

stor omfattning, men icke angifver den rigtning, representationen finner

önskvärd, som Kongl. Maj:t lärer vara den enda rätta myndigheten att

tillse, »om den ständigt växande mängden af sådana mål, som nu skola

af Konungen i Statsrådet behandlas,» påkallar förändrade bestämmelser

i formelt hänseende.

Med åberopande häraf hemställer jag,

att Första Kammaren icke måtte biträda Andra

Kammarens i ämnet fattade beslut.»

af Herr Wallenberg: »Jag har nogsamt funnit, att allt sedan år

1867 det synes hafva blifvit en antagen regerings-coutume, att inga

andra Kongl. propositioner, afseende reformer, aflåtas, .med mindre

derom en eller flera underdåniga skrivelser från Riksdagen till regeringen

ingått. Med kännedom härom har jag också väckt motioner,

sorn afsett att få någon Riksdagens skrifvelse aflåten, men dessa mina

motioner hafva företrädesvis omfattat ämnen, som jag i egenskap af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

samhällsmedlem funnit tarfva förbättringar i ett eller annat afseende.

Att nu medverka till en skrifvelse till regeringen, i. fråga om förbättringar

i arbetssättet inom statsdepartementen, anser jag mig icke

böra, ty åtminstone i sådana frågor bör regeringen begagna sitt initiativ.

Välmenande kan afsigten vara att förbereda tillträde till Konungens

rådsbord af sådana politiska personligheter, som icke anses behöfva

några synnerliga kunskaper eller kännedom om våra samhällsinstitutioner.

Men jag anser deremot, att en vidgad ministerstyrelse, som krafvel’ både

chefsegenskaper och sakkunskap hos departementscheferne, är den förbättring,

som bör eftersträfvas.»

Herr Grefve Strömfelt har låtit anteckna, att han varit förhindrad

att deltaga uti Utskottets handläggning af ifrågavarande ärende.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryck eri-Aktiebolag, 1884.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.