Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag beträffande hvad som är att hänföra till fast eller lös egendom. , #> «. Första Kammarens Första Tillfälliga Utskott har fått emottaga remiss å en af Herr Grefve Strömfelt inom nämnde Kammare väckt motion

1884-02-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1884:2, Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag beträffande hvad som är att hänföra till fast eller lös egendom. , #> «. Första Kammarens Första Tillfälliga Utskott har fått emottaga remiss å en af Herr Grefve Strömfelt inom nämnde Kammare väckt motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

I

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Betänkande N:o 2. 1

N:o 2.

Ank. till Riksd. Kansli den 16 Rebr. 1884, kl. 1 e. m.

Första Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o 2,

med anledning af Herr Gref ve Strömfelts motion, N:o 19,

om aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran

om utredning och förslag beträffande hvad som är att hänföra

till fast eller lös egendom. ,

#> «.

Första Kammarens Första Tillfälliga Utskott har fått emottaga

remiss å en af Herr Grefve Strömfelt inom nämnde Kammare väckt motion

(N:o 19) om aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan

det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda hvad som bör vara att till fast eller

lös egendom hänföra samt för Riksdagen framlägga förslag till de tillägg

i allmänna lagen, som deraf föranledas.

Motionären yttrar, att vår nu gällande lag knappast i något fall

torde vara ofullständigare än i fråga om bestämmelser rörande hvad som

är att hänföra till fast eller lös egendom och att dessa begrepp för närvarande

äro hänvisade till den mest subjektiva uppfattning hos lagtolkaren,

hvarför också fullkomligt motsatta domslut höra till ordningen,

samt anför till stöd för sin uppfattning härutinnan och för att visa behofvet

af närmare bestämmelser härom åtskilliga yttranden utaf komitén

för utarbetande af förslag till förordning angående förlagsinteckning,

utaf fullmäktige i Jernkontoret samt fabriksföreningarne i Norrköping

och Gefle, varande nämnde komités åberopade yttrande af följande lyBih.

till Biksd. Brok 1884. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Betänkande N:o 2.

delse: »Vår lagstiftning saknar, såsom bekant, utförligare bestämmelser

rörande skilnaden mellan fast och lös egendom — ett förhållande, som

ofta ledt till stridiga tolkningar af hvad som är att till det ena eller

andra slaget hänföra. I all synnerhet pläga svårigheter möta, då det

ifrågakommer att afgöra hvad som vid industriella anläggningar bör räknas

till fast egendom eller anses såsom löst gods. Ehuru det sätt,

hvarpå denna fråga kan vinna sin lösning, måste utöfva ett ingalunda

obetydligt inflytande på en förläggares rätt, är frågan dock af den omfattning

att dess besvarande icke lärer tillhöra den undantagslagstiftning,

som har till föremål ordnandet af förhållandena emellan förläggare och

förlagstagare, och komiterade lära för den skull i afseende derå böra

inskränka sig till det uttalande, att, om genom noggranna och tydliga

bestämmelser, införda å sin rätta plats i lagen, all tvekan i förenämnda

ämne kunde förebyggas, sådant vore till synnerlig fördel äfven hvad

angår förlagsinteckningar.»

Fullmäktige i Jernkontoret instämma »på det lifligaste» uti komiténs

berörda uttalande och fabriksföreningarne i Norrköping och Gefle

yttra sig i samma sylte; den senare tilläggande, att af denna anledning

återkommande förvecklingar äro af sådan natur, att de starkt inverka på

möjligheten att få fabriksfastighetsinteckningar belånade.

Motionären redogör vidare dels för åtskilliga, af Högsta Domstolen

gifna domar, utaf hvilka framgår att så väl föremål af samma slag

som ock likartade föremål blifvit med korta mellantider hänförda än till

fast och än till lös egendom, dels för två af kompromissrätter i samma

stad med några månaders mellanrum meddelade beslut, enligt hvilka

beslut föremål af samma slag och i fabriksegendomar på likartad! sätt

anbringade förklarats i ena fallet böra hänföras till fast och i det andra

till lös egendom, dels ock för en i anledning af Flensburgs fabrikers

aktiebolags konkurs uppkommen rättegång, som vexelvis blifvit förd

emellan inroparne af konkursmassans fastigheter och inroparne af den

å konkursauktion försålda lösegendomen, hvaraf bland annat framgår, att de

senare, som redan i Februari månad år 1880 kontant liqviderat viss, till

30,626 kronor 15 öre uppskattad egendom och hvilken egendom genom

de förres förvållande blifvit delvis förstörd, ännu hvarken bekommit den

inropade och betalda egendomen eller dess värde, ej heller fått slutlig

dom i saken, som för närvarande är på Kongl. Maj:ts pröfning

beroende.

Slutligen säger motionären:

»Flere så väl domar som processer, föranledda af lagens framhållna

brist, kunde andraga^, men det anförda torde vara nog för att visa,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Betänkande N:o 2. 3

hurusom alldeles motsatta beslut angående föremål af samma slag meddelas,

och processer, tidsödande och dyrbara, icke kunna vid inträffande

obestånd undvikas.

Lagen medgifver inteckning i så väl fast som lös egendom för

lemnad försträckning, men man får icke frågan om hvad som är fast

ellei lös egendom bestämd, när inteckning sökes eller meddelas, utan

först när panten skall realiseras eller blifvit realiserad, och då uppstår

ofta, åtminstone vid fabriksindustri, process för att få afgjordt, hvad som

rättsligen varit att hänföra till det ena eller andra begreppet, när inteckningen

beviljades, och förlagsgifvaren får då se sig om, i fajl han

och förlagstagaren ansett det vara lösegendom, som, då lagens skydd

tages i anspråk, dömes tillhöra fastigheten; först då blir klart hvad säkerheten

omfattat. Utan tvifvel kan man säga, att lagens ofullständighet

i ifrågavarande hänseende åstadkommer ett tillstånd af rättslöshet,

som särdeles störande ingriper i affärslifvet, och då så är, torde hög tid

vara att framstälda anspråk på lagens fullkomnande tillgodoses.»

Inom Utskottet har blifvit upplyst, att ett brandstodsbolags åtgärd

att i sammanhang med försäkring, af en fabriksfastighet till försäkring1

jemväl antaga i polisen upptagne maskiner, motorer och dylikt, gifvit

taxeringskomité anledning att höja fabriksfastighetens taxeringsvärde

med flere hundra tusen kronor, under det att till fastighet lika mycket

eller lika litet hänförlig egendom, som icke varit i brandförsäkringspolis.

upptagen, lemnats af taxeringskomitén obeaktad, samt att detta

taxeringskomiténs beslut blifvit af pröfningskomitén faststäldt.

Af eu ^ dylik åtgärd följer att, om en industriidkare behöfver inteckna

en på sådant sätt taxerad fastighet, långifvaren från taxeringsvärdet

nödgas för säkerhets skull afdraga så stor del af pantobjektets

värde, som belöper sig på den i fastighetsvärdet upptagna egendom,

angående hvilken han kan antaga att olika meningar kunna uppstå om

dess egenskap af fast eller lös egendom, samt att enahanda förhållande

beträffande lösegendomens uppskattade värde måste uppstå, derest

samma industriidkare skulle behöfva att mot förlagsinteckning förskaffa

sig erforderligt driftkapital. På detta sätt ej allenast hindras egaren

att såsom pantobjekt använda en mången gång särdeles värdefull egendom

utan måste slutligen inträffa, hvad Gefle fabriksförening antydt, att

fastighetskrediten i ingalunda oväsentlig mån rubbas; detta endast till

följd af lagens ofullständighet. Härtill får läggas, att fastighetsbevillning

måste i nämnda fall utgöras för egendom och maskiner, hvilka senare

aro »redskap», som sedermera möjligen kunna förklaras icke hafva varit

till rast egendom hänförliga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Betänkande N.o 2.

Utskottet, som i öfrigt tillåter sig hänvisa till den fullständiga utredning

i ämnet, som motionen innehåller, delar motionärens uppfattning

derom, att de förvecklingar, hvilka ofta uppstå och med nödvändighet

måste framgå ur lagens nuvarande brist i afseende å noggranna

bestämmelser om livad som är att hänföra till fast eller lös egendom,

tarfva lagstiftningens mellankomst för vinnande af ordning och säkerhet

uti hit hörande förhållanden; och då Utskottet har sig bekant att

stora förluster under senare årtionden drabbat så väl enskilda personer som

kreditanstalter, då en mängd af rättegångar uppstått och undei längie

tid fortgått till stort men för affärslifvets sunda utveckling och då i

förevarande hänseende mot hvarandra stridande domslut angående föremål

af samma eller likartadt slag meddelats af den högsta dömande

myndigheten, allt detta till följd deraf att lagen saknar erforderliga bestämmelser

angående hvad som är att hänföra till fast eller lös egen

dom, samt dertill kommer, att denna brist i lagen, som i mer eller min

dre mån berör så väl alla egare af eller inteckningsgifvare uti fast egendom

som ock förlagsgifvare och andra affärsförhållanden, framhållits ej

mindre utaf ofvan åberopade komité, fullmäktige och fabriksföreningar,

utan äfven af en mängd enskilde affärsmän, industriidkare och domaie,

hvarjemte lagkomitén och lagberedningen redan för längre tid tillbaka

ansett frågan vara beaktansvärd, föranlåtes Utskottet vördsamt hemställa,

att, med bifall till motionen,

Riksdagen ville besluta en skrifvelse till Kongl.

Maj:t med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes låta uppgöra

och för Riksdagen framlägga förslag till nödiga

tillägg i lagen, innefattande bestämmelser om hvad

som bör vara att till fast egendom hänföra.

Stockholm den 15 Februari 1884.

På Utskottets vägnar:

W. STRÅLE.

STOCKHOLM, P. Å. NYMANS TRYCKEBI, 1884.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.