Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag beträffande hvad som är att hänföra till fast eller lös egendom. , #> «. Första Kammarens Första Tillfälliga Utskott har fått emottaga remiss å en af Herr Grefve Strömfelt inom nämnde Kammare väckt motion
1884-02-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1884:2, Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag beträffande hvad som är att hänföra till fast eller lös egendom. , #> «. Första Kammarens Första Tillfälliga Utskott har fått emottaga remiss å en af Herr Grefve Strömfelt inom nämnde Kammare väckt motion
Dokumentets text
I
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Betänkande N:o 2. 1
N:o 2.
Ank. till Riksd. Kansli den 16 Rebr. 1884, kl. 1 e. m.
Första Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o 2,
med anledning af Herr Gref ve Strömfelts motion, N:o 19,
om aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utredning och förslag beträffande hvad som är att hänföra
till fast eller lös egendom. ,
#> «.
Första Kammarens Första Tillfälliga Utskott har fått emottaga
remiss å en af Herr Grefve Strömfelt inom nämnde Kammare väckt motion
(N:o 19) om aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan
det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda hvad som bör vara att till fast eller
lös egendom hänföra samt för Riksdagen framlägga förslag till de tillägg
i allmänna lagen, som deraf föranledas.
Motionären yttrar, att vår nu gällande lag knappast i något fall
torde vara ofullständigare än i fråga om bestämmelser rörande hvad som
är att hänföra till fast eller lös egendom och att dessa begrepp för närvarande
äro hänvisade till den mest subjektiva uppfattning hos lagtolkaren,
hvarför också fullkomligt motsatta domslut höra till ordningen,
samt anför till stöd för sin uppfattning härutinnan och för att visa behofvet
af närmare bestämmelser härom åtskilliga yttranden utaf komitén
för utarbetande af förslag till förordning angående förlagsinteckning,
utaf fullmäktige i Jernkontoret samt fabriksföreningarne i Norrköping
och Gefle, varande nämnde komités åberopade yttrande af följande lyBih.
till Biksd. Brok 1884. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Höft.
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Betänkande N:o 2.
delse: »Vår lagstiftning saknar, såsom bekant, utförligare bestämmelser
rörande skilnaden mellan fast och lös egendom — ett förhållande, som
ofta ledt till stridiga tolkningar af hvad som är att till det ena eller
andra slaget hänföra. I all synnerhet pläga svårigheter möta, då det
ifrågakommer att afgöra hvad som vid industriella anläggningar bör räknas
till fast egendom eller anses såsom löst gods. Ehuru det sätt,
hvarpå denna fråga kan vinna sin lösning, måste utöfva ett ingalunda
obetydligt inflytande på en förläggares rätt, är frågan dock af den omfattning
att dess besvarande icke lärer tillhöra den undantagslagstiftning,
som har till föremål ordnandet af förhållandena emellan förläggare och
förlagstagare, och komiterade lära för den skull i afseende derå böra
inskränka sig till det uttalande, att, om genom noggranna och tydliga
bestämmelser, införda å sin rätta plats i lagen, all tvekan i förenämnda
ämne kunde förebyggas, sådant vore till synnerlig fördel äfven hvad
angår förlagsinteckningar.»
Fullmäktige i Jernkontoret instämma »på det lifligaste» uti komiténs
berörda uttalande och fabriksföreningarne i Norrköping och Gefle
yttra sig i samma sylte; den senare tilläggande, att af denna anledning
återkommande förvecklingar äro af sådan natur, att de starkt inverka på
möjligheten att få fabriksfastighetsinteckningar belånade.
Motionären redogör vidare dels för åtskilliga, af Högsta Domstolen
gifna domar, utaf hvilka framgår att så väl föremål af samma slag
som ock likartade föremål blifvit med korta mellantider hänförda än till
fast och än till lös egendom, dels för två af kompromissrätter i samma
stad med några månaders mellanrum meddelade beslut, enligt hvilka
beslut föremål af samma slag och i fabriksegendomar på likartad! sätt
anbringade förklarats i ena fallet böra hänföras till fast och i det andra
till lös egendom, dels ock för en i anledning af Flensburgs fabrikers
aktiebolags konkurs uppkommen rättegång, som vexelvis blifvit förd
emellan inroparne af konkursmassans fastigheter och inroparne af den
å konkursauktion försålda lösegendomen, hvaraf bland annat framgår, att de
senare, som redan i Februari månad år 1880 kontant liqviderat viss, till
30,626 kronor 15 öre uppskattad egendom och hvilken egendom genom
de förres förvållande blifvit delvis förstörd, ännu hvarken bekommit den
inropade och betalda egendomen eller dess värde, ej heller fått slutlig
dom i saken, som för närvarande är på Kongl. Maj:ts pröfning
beroende.
Slutligen säger motionären:
»Flere så väl domar som processer, föranledda af lagens framhållna
brist, kunde andraga^, men det anförda torde vara nog för att visa,
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Betänkande N:o 2. 3
hurusom alldeles motsatta beslut angående föremål af samma slag meddelas,
och processer, tidsödande och dyrbara, icke kunna vid inträffande
obestånd undvikas.
Lagen medgifver inteckning i så väl fast som lös egendom för
lemnad försträckning, men man får icke frågan om hvad som är fast
ellei lös egendom bestämd, när inteckning sökes eller meddelas, utan
först när panten skall realiseras eller blifvit realiserad, och då uppstår
ofta, åtminstone vid fabriksindustri, process för att få afgjordt, hvad som
rättsligen varit att hänföra till det ena eller andra begreppet, när inteckningen
beviljades, och förlagsgifvaren får då se sig om, i fajl han
och förlagstagaren ansett det vara lösegendom, som, då lagens skydd
tages i anspråk, dömes tillhöra fastigheten; först då blir klart hvad säkerheten
omfattat. Utan tvifvel kan man säga, att lagens ofullständighet
i ifrågavarande hänseende åstadkommer ett tillstånd af rättslöshet,
som särdeles störande ingriper i affärslifvet, och då så är, torde hög tid
vara att framstälda anspråk på lagens fullkomnande tillgodoses.»
Inom Utskottet har blifvit upplyst, att ett brandstodsbolags åtgärd
att i sammanhang med försäkring, af en fabriksfastighet till försäkring1
jemväl antaga i polisen upptagne maskiner, motorer och dylikt, gifvit
taxeringskomité anledning att höja fabriksfastighetens taxeringsvärde
med flere hundra tusen kronor, under det att till fastighet lika mycket
eller lika litet hänförlig egendom, som icke varit i brandförsäkringspolis.
upptagen, lemnats af taxeringskomitén obeaktad, samt att detta
taxeringskomiténs beslut blifvit af pröfningskomitén faststäldt.
Af eu ^ dylik åtgärd följer att, om en industriidkare behöfver inteckna
en på sådant sätt taxerad fastighet, långifvaren från taxeringsvärdet
nödgas för säkerhets skull afdraga så stor del af pantobjektets
värde, som belöper sig på den i fastighetsvärdet upptagna egendom,
angående hvilken han kan antaga att olika meningar kunna uppstå om
dess egenskap af fast eller lös egendom, samt att enahanda förhållande
beträffande lösegendomens uppskattade värde måste uppstå, derest
samma industriidkare skulle behöfva att mot förlagsinteckning förskaffa
sig erforderligt driftkapital. På detta sätt ej allenast hindras egaren
att såsom pantobjekt använda en mången gång särdeles värdefull egendom
utan måste slutligen inträffa, hvad Gefle fabriksförening antydt, att
fastighetskrediten i ingalunda oväsentlig mån rubbas; detta endast till
följd af lagens ofullständighet. Härtill får läggas, att fastighetsbevillning
måste i nämnda fall utgöras för egendom och maskiner, hvilka senare
aro »redskap», som sedermera möjligen kunna förklaras icke hafva varit
till rast egendom hänförliga.
4
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Betänkande N.o 2.
Utskottet, som i öfrigt tillåter sig hänvisa till den fullständiga utredning
i ämnet, som motionen innehåller, delar motionärens uppfattning
derom, att de förvecklingar, hvilka ofta uppstå och med nödvändighet
måste framgå ur lagens nuvarande brist i afseende å noggranna
bestämmelser om livad som är att hänföra till fast eller lös egendom,
tarfva lagstiftningens mellankomst för vinnande af ordning och säkerhet
uti hit hörande förhållanden; och då Utskottet har sig bekant att
stora förluster under senare årtionden drabbat så väl enskilda personer som
kreditanstalter, då en mängd af rättegångar uppstått och undei längie
tid fortgått till stort men för affärslifvets sunda utveckling och då i
förevarande hänseende mot hvarandra stridande domslut angående föremål
af samma eller likartadt slag meddelats af den högsta dömande
myndigheten, allt detta till följd deraf att lagen saknar erforderliga bestämmelser
angående hvad som är att hänföra till fast eller lös egen
dom, samt dertill kommer, att denna brist i lagen, som i mer eller min
dre mån berör så väl alla egare af eller inteckningsgifvare uti fast egendom
som ock förlagsgifvare och andra affärsförhållanden, framhållits ej
mindre utaf ofvan åberopade komité, fullmäktige och fabriksföreningar,
utan äfven af en mängd enskilde affärsmän, industriidkare och domaie,
hvarjemte lagkomitén och lagberedningen redan för längre tid tillbaka
ansett frågan vara beaktansvärd, föranlåtes Utskottet vördsamt hemställa,
att, med bifall till motionen,
Riksdagen ville besluta en skrifvelse till Kongl.
Maj:t med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes låta uppgöra
och för Riksdagen framlägga förslag till nödiga
tillägg i lagen, innefattande bestämmelser om hvad
som bör vara att till fast egendom hänföra.
Stockholm den 15 Februari 1884.
På Utskottets vägnar:
W. STRÅLE.
STOCKHOLM, P. Å. NYMANS TRYCKEBI, 1884.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.