Sök i Ratio Lex

Första Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7

1884-03-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1884:7, Första Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

1

X:o 7.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 Mars 1884, kl. 2 e. m.

Första, Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 4,

angående i fråga satt förändrad lydelse af § 16 i Kongl.

Förordningen den 7 December 1883 om expeditionslösen.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion har Herr Hans Andersson

föreslagit, att Eiksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, att

sista stycket af § 16 i Kongl. Förordningen den 7 December 1883 om expeditionslösen

matte erhålla följande förändrade lydelse:

»Expedition, som begäres af annan än part, skall vara att tillgå genast

. eller sist inom fjorton dagar, så vida derför icke hinder möter, som

det icke beror på expeditionshafvanden att undanrödja och om hvars beskaffenhet

lian är skyldig att, om sådant begäres, utan ersättning lemna

sökanden skriftlig uppgift. Dock bör vid utmätning, om borgenär eller

gäldenär äskar protokoll öfver förrättningen, sådant protokoll senast nästa

dag hållas honom till hända.»

Till detta skrifvelseförslag har Andra Kammaren lemnat sitt bifall.

Bih, till Riksd. Prot. 1884. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande i\.o 7.

Enligt Kong!. Maj:ts nyss nämnda nu gällande förordning skall

»expedition, som begäres af annan än part, vara att tillgå genast eller så

snart som möjligt».

Emot de i förutvarande Kongl. Förordning om expeditionslösen befintliga

bestämmelserna derom, att beslut, som icke utgifves eftei anslag

eller muntligen meddelats, bör »utan uppskof» erhållas, och att sådan expo

dition i allmänhet, som endast på särskild begäran utfärdas, skall »genast

eller så snart som möjligt är» tillhandahållas, och hvilka bestämmelser

blifvit bland nu gällande stadganden bibehållna, hafva utsedde komiterade

anmärkt, att bestämmelser af en dylik sväfvande natur lätteligen kunde

gifva anledning till obehörig tidsutdrägt, och hafva de ansett sig hora föreslå,

att för begge de omförmälda fallen ett bestämdt rådrum af trettio

dagar, hvaröfver expeditionen icke ma fördröjas, skulle bestämmas.

’ Enligt hvad Utskottet inhemtat, har Kongl. Svea Hofrätt i underdånigt

utlåtande den 16 Februari 1883 deremot erinrat, att då å ena sidan

för utfärdandet af expeditioner af dessa slag endast undantagsvis torde erfordras

så lång tid som trettio dagar, och nämnda tidsbestämmelse således

finge anses hafva tillkommit för angifvande af den yttersta gräns, hvaröfver

med expeditions tillhandahållande ej må fördröjas, men ^ det å andra

sidan torde kunna i något fall inträffa, att denna tidrymd måste öfverskridas

— en sådan tidsbestämmelse synts olämplig, synnerligen som en dylik

föreskrift möjligen kunde gifva anledning till den missuppfattning, att expeditionshafvande

ansvarslöst egde att under de bestämda trettio dagaine

dröja med utlemnande af expedition, som genast eller inom jemförelsevis

kort tid bort kunna tillhandahållas, i hvilken händelse föreskriften skulle

hafva en motsatt verkan till den, som dermed åsyftas.

Af den om expeditionslösen den 7 December sistlidet år utfärdade

Kongl förordning, hvilken lemnar de här ifrågavarande bestämmelserna

oförändrade, framgår, att Kongl. Maj:t icke funnit sig böra fästa nådigt

afseende vid komiterades förberörda förslag. o ..

Utskottet, som funnit att den af Andra Kammaren åsyftade förändringen

i ofvan nämnda § 16 af Kongl. Maj:ts förordning om expeditionslösen

hufvudsakligen gäller gravationsbevis och som ingalunda kan förneka

de svåra olägenheter ett fördröjande af utbekommandet af gravationsbevis

kan medföra så för köpare och säljare som ock för lånesökare mot inteckning

i fast egendom, har likväl ej kunnat finna den föreslagna forändringen

i nu gällande stadgande välbetänkt, enär densamma, om den vorde lag,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

merendels med svårighet och ganska ofta omöjligen skulle kunna efterlefvas.

Då dertill kommer, att knappt ett halfår förflutit sedan den Kongl. förordningen

om expeditionslösen, efter undergången granskning, utfärdades,

anser sig Utskottet ega skäl hemställa,

att Första Kammaren icke måtte instämma i Andra

Kammarens beslut.

, Stockholm den 26 Mars 1884.

På Utskottets vägnar:

G. WENNERBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.