Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändring af 13 § 3 mom. Riksdagsordningen.

1884-04-25 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1884:10, Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändring af 13 § 3 mom. Riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. Kansli den 25 April 1884, kl. 1 e. m.

Konstitutions- Utskottets Utlåtande, i anledning af vackt motion om

ändring af 13 § 3 mom. Riksdagsordningen.

Uti eu inom Andra Kammaren vackt, till Konstitutions-Utskottet hänvisad

motion, N:o 140, har Herr Nils Feter sson i Kuntorp framstäf förslag

om ändring af bestämmelserna i 3 mom. af 13 § Riksdagsordningen. Nämnda

lagrum, hvilket behandlar städernas rätt att utse ledamöter af Riksdagens

Andra Kammare, innehåller, såsom bekant, att i hvarje stad, som eget- en

folkmängd af tiotusen eller mer, utses en riksdagsman för hvarje fullt tal åt

tiotusen, samt att öfriga städer skola första gången af Konungen, och derefter

hvart tionde år af Kammaren, ordnas, sa vidt ske kan länsvis, i särskilda

valkretsar, som hvardera utse en riksdagsman, och skall hvarje sådan

valkrets innehålla en folkmängd af minst sex tusen och högst tolftusen.

Herr Petersson föreslår, att dessa stadgande!! måtte utbytas mot följande:

»Antalet riksdagsmän i rikets samtliga städer med egen jurisdiktion

bestämmes vid tredje riksdagen af hvarje valperiod för Andra Kammaren

sålunda, att städernas riksdagsmän förhålla sig till landsbygdens såsom 5 till

13. Med den sålunda erhållna siffran delas städernas hela folkmängd enligt

näst sista års folkmängdsuppgifter, hvarefter qvot en lägges till grund för

riksdagsmännens antal i hvarje stad. De städer, som icke hafva nog stor

befolkning att efter denna beräkningsgrund tillsätta en eller flere riksdagsmän,

ordnas, så vidt ske kan länsvis, i särskilda kretsar, som hvardera utse

en riksdagsman.»

\

Bill. till lliksd. Prof. 1884. 3 Sami. 7 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 10.

Motionären utgår från den uppfattningen, att den enda fullt rättvisa

grunden för Andra Kammarens sammansättning egentligen vore den, att såväl

landsfogden som städerna i samma förhållande valde riksdagsmän efter

folkmängden. Från denna grundsats hade man enligt motionärens förmenande

vid representationsförändringen afvikit af anledningar, åt hvilka ej kunde

numera tillerkännas någon afsevärd betydelse. Också vore motionären mest

benägen att förorda en sådan förändring, att folkmängdsnumerären likformigt

för så väl stad som land toges till grund för valen. Han har dock velat inskränka

sig till att söka bereda en rättelse i det efter hans åsigt från Riksdagsordningens

ursprungliga mening afvikande förhållandet, att, genom den

hastigare tillväxten af städernas folkmängd i jemförelse med landsbygdens,

antalet af deras riksdagsmän inom Andra Kammaren ökades i större mån än

antalet af landsbygdens. Representanterna för den senare utgjorde nu 142

mot 64 af städerna valda ombud, medan det ursprungliga i Riksdagsordningen

afsedda förhållandet varit 130 till SO. Derest folkökningen i städerna fortginge

hädanefter i samma mån som hittills, skulle inom fyrtio år städerna

ega i afseende å befolkningens antal öfvervigt öfver landsbygden, men redan

omkring år 1900 skulle antalet af deras riksdagsmän inom Andra Kammaren

vara större än antalet af landets. Redan det närvarande tillståndet innebure

eu fullständig rubbning af det statsskick, som genom representationsförändringen

skulle grundläggas, och om det än ej vore troligt, att städernas

folkmängd skulle allt framgent ökas i lika mån som hittills, så skulle dock

missförhållandet otvifvelaktigt tilltaga, Vid representationsförändringen hade

man, efter det sätt hvarpå lagstiftarens mening af motionären tolkas, förutsatt,

att, proportionen mellan städernas och landets ombud inom Andra Kammaren

skulle för framtiden bibehålla sig oförändradt sådan, som den vid

Riksdagsordningens första tillämpning uppkomma; och är det för att bereda

en återgång till den ordning, hvilken i enlighet dermed skulle hafva från

början åsyftats, som han föreslår ofvan anförda bestämmelser.

Utskottet vill närmast anmärka, hurusom motionärens förslag, långt

ifrån att, så vidt Utskottet kan finna, innefatta ett förverkligande af hvad

som vid Riksdagsordningens stiftande egentligen afsågs, i väsentlig mån afviker

derifrån. Det låter sig ej med något fog påstå, att vid nämnda lags

antagande lagstiftaren skulle hafva utgått från den förutsättningen, att antalsförhållandet

mellan städernas och landsbygdens representanter skulle

allt framgent komma att bibehålla sig oförändradt sådant, som det vid bestämmelsernas

första tillämpning komme att ställa sig. Det, anförande till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitution^- Utskottets Utlåtande N:o 10.

statsrådsprotokollet, som af motionären åberopats, lemnar intet stöd för ett

dylikt påstående. Tvärtom förekommer deri uttryckligen, att efter det föreslagna

sättet för valdistriktens ordnande skulle, med afseende å dåvarande

folkmängdsförhållanden, komma att utses 130 representanter för landet och

50 för städerna. Det ligger för öfrig! i sakens egen natur, att någon tanke

på orubbligheten af den i början uppkommande proportionen ej kan hafva

varit vid stadgandenas uppställande bestämmande. Det måste hafva varit

uppenbart, att med de i 13 § 3 mom. nu gifna bestämmelser förhållandet

skulle komma att ändras till förmån för städerna, redan om städernas folkmängd

tillväxte i samma mån som landsbygdens. Och föränderligheten af

det till en början uppkommande antalsförhållandet måste antagas hafva

vant för lagstiftaren så mycket mera påtaglig, som han säkerligen ej kan

hafva förbisett det redan vid tiden för Riksdagsordningens antagande af

statistiken intygade förhållandet, att städernas folkmängd tillväxte i högre

mån än landsbygdens. Det visar sig alltså att förhållandena, sådana de nu

äro, ingalunda kunna anses innebära, såsom motionären påstår, en rubbning

i det statsskick, som representationsförändringen afsåg att grundlägga.

Motionens syfte att inskränka den städerna nu tillagda valrätt till

Andra Kammaren saknar alltså det åberopade stödet att öfverensstämma

med Riksdagsordningens ursprungliga och egentliga mening. Jemväl i andra

delar synes motionärens framställning sakna giltighet.

Detta gäller framför allt om hans uppfattning, att den enda fullt

rigtiga grunden för Andra Kammarens sammansättning vore den, enligt

hvilken folkmängden likformigt för så väl stad som land toges till grund för

valen, samt hans på denna uppfattning beroende antagande, att lagstiftaren

allenast af någon numera ej afsevärd anledning afvikit från nämnda grundsats,

billigt Utskottets uppfattning tillkom den regel, enligt hvilken städerna

skulle vara berättigade att välja representanter efter en lägre folkmängdssiffra

än landsbygden, af det syftet, att inom Riksdagen så många särskilda

samhällsförhållanden som möjligt måtte blifva representerade, och derigenom

hvarje särskild fråga underkastad en, så vidt möjligt, allsidig och opartisk

pröfning. För att kunna åt representationen förvärfva en sådan karakter

tann man ändamålsenligt att tillägga städerna, som onekligen förete i afseende

å verksamhetsarter och uppgifter en vida större mångfald än landsbygden,

den jemförelsevis större valrätt, som nu tillkommer dem.

Klart är visserligen, att den siffra, enligt hvilken städernas större

representationsrätt egen rum, är, såsom hvarje bestämning af dylik art, i

viss mån godtycklig. Möjligt är, att, med nu gällande bestämmelser, Andra

Kammaren kunde i framtiden blifva sammansatt på ett sätt, som motverkade

bestämmelsernas syftemål. Något bestämdt omdöme härom tilltror sig Utskottet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 10.

dock ej att falla, särskilt i betraktande deraf att, såsom motionären ock håller

troligt, folkökningen inom städerna ej hädanefter torde komma att fortgå i

samma mån som hittills. Skulle emellertid en framtida erfarenhet gifva vid

handen, att missförhållanden verkligen förestode i följd af städernas ökade

tillväxt, så vore då tiden för eu begränsning inne. Att en begränsning, der

den en gång kan finnas befogad, ej bör vidtagas genom fastställande en gång

för alla af ett bestämdt förhållande mellan antalet af städernas och landsbygdens

representanter, synes Utskottet vara otvifvelaktigt. För begränsningens

genomförande torde kunna utfinnas andra sätt, mera öfverensstämmande

med de allmänna grundtankar, å Indika vårt representationssätt hvilar.

I enlighet med hvad Utskottet anfört, hemställer Utskottet,

att Herr Nils Peterssons förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda,

Stockholm den 25 April 1884.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS I1ALLENBORG.

Reservationer:

af Herr Rundbäck;

af Herr Kamp, med hvilken Herrar Johanson och Bengtsson instämt:

»Som ej med skäl antagas kan, att det varit hvarken slumpen eller godtycket,

som uti Riksdagsordningens § 13 bestämt förhållandet mellan städernas

och landsbygdens representationsrätt, helst denna rätt, i synnerhet med afseende

å våra beklagliga och orättvisa skatteförhållanden, ostridig eu innebäi

en maktfördelning mellan de olika intressena, och denna maktfördelning ellei

representationsrätt genom förhållandenas utveckling på sätt motionären pavisat

blifvit i hög grad rubbad och med all sannolikhet fortfarande kommer

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 10.

o

att än ytterliga rubbas till men för landsbygden, så måste jag reservera

mig emot så väl Utskottets motivering som emot det slut hvartill, det kommit»;

af Herr Wallenius, med hvilken Herrar Jönsson, Johnson och Borg

instämt: »Då jag icke kunnat förena mig om det. slut, hvartill Utskottet

kommit i förevarande fråga, så får jag deremot anmäla min reservation».

Herrar Norén och Jonas Andersson hafva begärt fa antecknadt, att

de icke deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

Bill. till Biksd. Prot. 1884

3 Sami.

7 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.