Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 16
1884-05-02 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1884:16, Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 16
Dokumentets text
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 16.
1
tf:© 16.
Ank. till Riksd. Kansli den 2 Maj 1884-, kl. 12 midd.
Konstitutions- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion
om ändring af 6 jj Regeringsformen.
Till Utskottets behandling har öfverlemnats en inom Andra Kammaren
af Herr Grefve E. Sparre väckt motion, X:o 74, deri hemställes,
att Riksdagen för sin del måtte besluta den ändring i 6 § Regeringsformen,
att vid uppräknandet af cheferna för statsdepartementen måtte tillläggas:
en chef för departementet för landtbruket och öfriga näringar samt
allmänna arbeten, äfvensom att antalet af de så kallade konsultativa statsråden
måtte inskränkas till två.
Till stöd för sitt förslag har motionären hufvudsakligen anfört, hurusom
den massa olikartade ämnen, som tillhöra åtskilliga af våra statsdepartement
och särskildt Civildepartementet, försvårade, om icke omöjliggjorde,
ett fullt tillfredsställande utöfvande af chefsplatsen. Behandlingen
af den öfverhandtagande massan löpande ärenden gjorde det omöjligt för
departementschefen att sätta sig in i alla till departementet hörande skiljaktiga
ämnen på det sätt, att han kunde taga initiativ i dithörande frågor.
Bill. till Riksd. Prof. 1884. 3 Sand, 11 Höft.
2 Kamtitutiom-Utskottets Utlåtande N:o 16.
För genomförandet af reformer, i synnerhet på näringslifvets område, erfordrades
en man, som med öfvertygelsens värme, med sakkännedomens styrka,
med den praktiska blick, som väljer, och den beslutsamhet, som med fasthet
beträder den rätta vägen, förfäktade sina åsigter. Men sådant vore
omöjligt för den, som, nedtyngd af de löpande ärendena, endast kunde
undanstjäla några ögonblick af sin strängt anlitade tid för att egna någon
uppmärksamhet åt organisationsfrågor. Skulle näringarne kunna höjas från
sitt nuvarande aftynande tillstånd — och för sådant ändamål erfordrades
genomgripande åtgärder — så måste man söka åt dem förvärfva en målsman,
som förde deras talan inför tronen och i representationen, en hand,
som ledde tillämpningen af ett en gång antaget system.
Det ämne, livilket sålunda bragts å bane, har, såsom bekant, och
enligt hvad jemväl motionären erinrar, förut varit vid flera tillfällen föremål
för Riksdagens behandling. I afseende å gången af ärendets tidigare
handläggning kan Utskottet hänvisa till motionärens framställning och vill
till denna allenast foga, huru som frågan om inrättandet af ett nytt statsdepartement
förevarit, förutom vid de af motionären anmärkta tillfällen,
äfven vid 1875 års riksdag. Förslag förelåg då, framstäldt af enskild
motionär, om ett nytt departement för jordbruk och kommunikationer samt
om minskning af antalet konsultativa statsrådsledamöter till två. Utgången
blef vid nämnda riksdag enahanda som sedermera vid riksdagarne 1880
och 1881, så att, efter det Utskottet hemstält att ingen åtgärd måtte af
Riksdagen vidtagas, Kamrarne biträdde Utskottets hemställan.
Då vid de senare riksdagar, under kvilka ärendet varit före, Utskottet
funnit sig höra afstyrka hvarje Riksdagens åtgörande i saken, har sådant
hufvudsakligen berott på den uppfattningen hos Utskottet, att enligt ämnets
egen natur detsamma syntes rättast höra komma under Riksdagens behandling
efter framställning af Kongl. Maj:t. Samma åsigt har jemväl nu för
Utskottet varit bestämmande; motionärens framställning har ej kunnat föranleda
Utskottet att frånträda densamma.
Det synes Utskottet vara uppenbart, att en lagförändring sådan som
den föreslagna ej får bedömas uteslutande från synpunkten af näringarnas
möjliga behof utaf särskild omvårdnad. Förändringen måste, såsom i
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 16. 3
vidsträckt omfattning ingripande i regeringens hela verksamhet, pröfvas
under noggrann hänsyn till regeringsarbetets inrättning öfver hufvud. Man
kunde eljest, för främjande af det i och för sig mycket beaktansvärda syftet
att gagna näringarna, komma att skapa en ordning, som från andra synpunkter
funnes sämre än den nu gällande. Ett tillförlitligt omdöme om
den föreslagna förändringens inverkan på regeringsarbete! i dess helhet erfordra)-
emellertid eu omfattande insigt i och öfverblick öfver det sätt,
hvarpå samma arbete är ordnadt, och då en dylik insigt ej kan hos Riksdagen
utan vidare förutsättas, så lärer för eu lagstiftning i den af motionären
förordade rigtning erfordras den ledning, hvilken allenast eu af Kongl.
Maj:t lemnad utredning förmår gifva.
Motionären anser visserligen, att allt hvad härutinnan kan vara erforderligt
redan föreligger i och genom de Kongl. propositioner, Indika
tidigare berört detta ämne. Enär vid 1868 års riksdag Kongl. Maj:t
hemstälde om eu lagförändring af väsentligen enahanda beskaffenhet som
den nu föreslagna, så skulle dermed vara behörigen intygadt, att en åtgärd,
sådan som den ifrågasatta, kan lämpligen vidtagas. Utskottet vill emellertid
häremot erinra, att efter år 1868 förhållanden tillkommit, hvilka göra
det tvifvelaktigt, huru vida förslaget, om det nu antoges, skulle kunna,
från synpunkten af regeringsarbetets ändamålsenliga ordnande, af Kongl.
Maj:t godkännas. Föreskriften, att af statsrådets tio ledamöter åtta skola
vara chefer för departement, innebar enligt den år 1868 gällande lagstiftning,
att alltid tvenne af statsrådets medlemmar skulle finnas tillgängliga
för det arbete, som man tänkt sig böra tillhöra de s. k. konsultativa
statsråden. I följd af nuvarande bestämmelser om statsministersembetet,
hvithet embete kan anförtros åt hvilken statsrådsledamot som helst, skulle
föreskriften ej längre ega en dylik betydelse. I de fall, då statsministern
ej vore chef för något departement — och hittills har förhållandet i allmänhet
varit sådant — skulle allenast en statsrådsmedlem blifva öfrig för
de funktioner, dem de konsultativa statsråden hafva att fylla. Men sådant
synes innebära ett öfvergifvande af den tanke, som förauledt bestämmelsen
i vår grundlag om statsråd utan departement, och till ett dylikt tillvägagående
torde Riksdagen sakna fog, så länge från regeringens sida intet
föranledande dertill gifvits.
Jemväl en annan omständighet är att i detta sammanhang uppmärksamma.
Kär vid 1874 års riksdag Utskottet afgaf utlåtande i ämnet
med anledning af då väckt motion, ansåg sig Utskottet kunna uttala, att
4
Konstitutions- Utskottets Utledande N:o 16.
Landt- och Sjöförsvarsdepartementen kunde utan olägenhet sammanslås till
ett. Genom vidtagande af en dylik åtgärd, om den verkligen är lämplig,
skulle naturligen motionärens syfte kunna främjas, utan att den arbetsorganisation,
som för närvarande gäller inom statsrådet, blefve till sina hufvudgrunder
rubbad. Departementenas antal likasom ock antalet af de konsultativa
statsrådsledamöterna blefve detsamma som nu. Huru vida tanken
på eu dylik sammanslagning är i sig rigtig, derom tilltror sig Utskottet ej
att fälla något bestämdt omdöme i saknad af den nödiga utredning, hvilken
allenast Kongl. Maj:t lärer kunna åvägabringa.
Frågan, huru det af motionären förordade syfte lämpligen må kunna
vinnas, sammanhänger enligt Utskottets uppfattning äfven med ett annat,
angående regeringsarbetets rätta anordning framstäldt spörsmål, hvars lösning
Eiksdagen ej är egnad att på egen hand företaga. Såsom bekant bar
länge framhållits såsom ett önskningsmål, att från regeringens handläggning
måtte skiljas sådana ärenden, hvilka vore af natur att kunna af andra
myndigheter afgöras. Vid innevarande riksdag har, på grund af en inom
Andra Kammaren väckt, af Tillfälligt Utskott handlagd motion, Andra Kammaren
för sin del beslutit, att Eiksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, huruledes lämpligast
skall afhjelpas den ofta öfverklagade olägenhet, som härrör af den ständigt
växande mängden utaf sådana mål, som nu skola af Konungen i statsrådet
behandlas, samt derom till Eiksdagen framlägga förslag i sådana delar, der
Eiksdagens beslut erfordras eller eljest kan påkallas; och Första Kammaren
har att pröfva, huru vida den för sin del vill biträda hvad Andra Kammaren
sålunda beslutit. Det synes Utskottet, som vore frågan om regeringsarbetets
fördelning mellan särskilda departement för sin rätta pröfning beroende
äfven af frågan angående omfånget af detta arbete.
Utskottet torde i nu anmärkta förhållanden ega grundade skäl för sin
åsigt, att Eiksdagen i det föreliggande ämnet rättast af vaktar, hvad Kongl.
Maj:t möjligen kan föreslå; ett tillvägagående, hvilket synes så mycket
mera af omständigheterna påkalladt som, enligt hvad motionären anmärkt,
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet för ämnet blifvit genom eu underdånig framställning
från hushållningssällskapens ombud särskildt påkallad.
Till hvad nu anförts skulle Utskottet kunna lägga, att, om än de i
det föregående anmärkta betänkligheter ej förelåge, Utskottet dock ej kunde
för det närvarande tillstyrka någon Eiksdagens åtgärd i denna sak. Frågan,
huru näringarnas intresse må inom regeringen bäst blifva tillgodsedt,
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N;o 16.
5
innefattas naturligen i den större frågan, huru öfver hufvud den högre administrationen
af näringarna bör vara ordnad. Härutinnan förekommer,
att förslag om bildandet af eu särskild öfverstyrelse för handeln och andra
näringar är för närvarande på Kong! Maj:ts pröfning beroende. Nådig
proposition härom torde under den närmaste framtiden blifva till Riksdagen
öfverlemnad, och synes jemväl af denna grund den närvarande tidpunkten
ej väl egnad för en lagförändring enligt motionärens förslag.
I enlighet med det nu framstälda hemställer Utskottet,
att Herr Grefve Sparres förevarande motion ej må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 Maj 1884.
På Utskottets vägnar:
Magnus Hallenborg.
Reservationer:
af Herr Hammarhjelm, med hvilken Herrar Friherrar Nordenskiöld
och Hjerta instämt: »Emot Konstitutions-Utskottets ofvanstående
betänkande får jag anmäla min reservation:
Redan vid 1856 års riksdag aflät Kongl. Maj:t framställning till
dåvarande Rikets Ständer om inrättande af ett nytt statsdepartement för
allmänna arbeten, hvilken blef af dåvarande Konstitutions-Utskott tillstyrkt,
men, då vid påföljande riksdag meningarne splittrades, förföll det derom
väckta förslaget.
Några år derefter, och sedan den nya riksdagsordningen blifvit antagen,
framstälde Kongl. Maj: t år 1868 åter en proposition om ett nytt
departement för näringar och allmänna arbeten, utan tillökning af statsrådens
antal, hvarigenom antalet af de konsultativa inskränktes till
6
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 16.
två. Konstitutions-Utskottet erkände åter vigten af de skäl, som föranledt
Kongl. Maj:ts förslag, men ansåg nu att ändamålet borde kunna vinnas
genom borttagande ur grundlagen af alla bestämmelser om statsdepartementens
antal och namn, hvilka borde ordnas genom civillag. Intetdera
af dessa förslag vann Kammarens bifall.
Att Kongl. Maj:t sålunda icke vidare skulle till Eiksdagen framställa
något nytt förslag i detta ämne var mindre underligt. Men vid
1874 års riksdag väcktes åter motion om ett nytt statsdepartement för
jordbruket och kommunikationerna. Konstitutions-Utskottet ansåg nu att
de ärenden, hvilka hörde till Civil-, Finans- och Ecklesiastikdepartementen
borde fördelas på fyra departement, men att Landt- och Sjöförsvarsdepartementen
borde sammanslås till ett. Första Kammaren godkände icke detta
förslag, men antog deremot ett, i öfverensstämmelse med den Kongl. propositionen
till 1868 års Riksdag framstäldt förslag, att, med bibehållande af
de nuvarande departementen, ett nytt, för näringar och allmänna arbeten
skulle inrättas, på samma gång som de konsultativa statsrådens antal inskränktes
till två. I)å Andra Kammaren deremot antog Utskottets förslag i
sin helhet, förföll frågan, oaktadt båda Kamrarne fattat enahanda beslut
beträffande det nya statsdepartementet.
Vid 1880 års riksdag väcktes åter tvenne motioner i detta ämne,
men denna gång ansåg Utskottet, som erkände frågans stora vigt, det böra
öfverlemnas åt Kongl. Maj:t att framlägga en ny organisationsplan, och
äfven vid 1881 års riksdag förnyades motionen med samma utgång men med
det tillägg, att afgörandet af frågan om lämpligaste formen för en öfverstyrelse
för handeln och näringarne kunde på den föreliggande frågan utöfva
inflytande.
Efter att sålunda hafva redogjort för de vexlande åsigter, i denna
fråga, hvilka hos representationen gjort sig gällande, hvarvid likväl torde
böra framhållas, att båda Kamrarne en gång fattat ett lika beslut rörande
inrättande af ett nytt departement, torde jag böra meddela, att vid hushållningssällskapens
ombuds senaste sammanträde beslöts en underdånig
framställning till Kongl. Maj:t om inrättande af ett särskildt departement
för jordbruket och dess binäringar.
Grifvet är också, att sedan införandet af departementalstyrelsen år
ISIG många förhållanden inträdt, som påkalla ökade arbetskrafter inom
Statsrådet i den nu angifna rigtningen. Jag inskränker mig här att endast
antyda huru som en betydlig''! ökad folkmängd, ett mera utveckladt jord
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 16.
i
bruk, en hel mängd nyss tillkomna statsdomäner, samt det så raskt fullbordade
och ännu pågående jern vägsbyggandet måste kräfva betydligt flera
administrativa åtgärder än förr. Ur sigte torde icke heller böra lemnas,
att ett ändamålsenligare ordnande af våra jordbruksskatter och ovissa besvär
måste kräfva andra insigter än sådana, som förvärfvas inom de administrativa
eller rättegångsverken.
I sammanhang härmed och i öfverensstämmelse med ofvan uttalade
åsigter tror jag att ur grundlagen bör uteslutas den numera obehöfliga bestämmelsen,
att de konsultativa statsråden böra hafva förvaltat civil beställning.
Jag tillåter mig sålunda föreslå, att Riksdagen behagade antaga att
hvila till grundlagsenlig behandling till kommande riksdag följande förslag
till förändrad lydelse af fl § Regeringsformen:
§
(1.
»Af Statsrådets — — — — — — — — skola åtta vara —- —
En för Ecklesiastik-Departementet.
Eu för jordbruket och öfrigä näringar samt allmänna arbeten — -—
— stadga.»
af Herr Jonas Andersson, med hvilken Herrar Farup, Johnson och
Johansson instämt: »Med instämmande uti förestående reservation, anse sig
undertecknade derjemte böra påpeka ett ytterligare skäl för bifall till Grefve
Sparres ifrågavarande motion, ett skäl som till hufvudsaklig del varit för oss bestämmande
att inom Utskottet förorda bifall till förslaget. Vi tro nemligen
att genom inrättande af ett nytt departement i det af motionären
angifna hufvudsyfte äfven den fördelen skulle kunna vinnas, att de ärenden,
med hvilka Kommerskollegium ännu har att sig befatta, och hvilka
icke anses lämpligen kunna öfverflyttas på andra embetsverk, skulle utan
olägenhet kunna inordnas dels under det nya och dels under något af de
öfriga departementen, hvarigenom Kommerskollegium sålunda möjligen skulle
helt och hållet kunna indragas utan att behöfva etablera något särskildt
nytt embetsverk i dess ställe.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.