Sök i Ratio Lex

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 18

1884-05-10 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1884:18, Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 18

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 18.

1

N:o 18.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 Maj 1884, kl. 2 e. m.

Konstitutions- U tskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring af 101 § Regeringsformen.

Herr Friherre Klinckowström har genom en i Första Kammaren

väckt, till Konstitutions-Utskottet öfverlemnad motion, N:o 53, hemställ

om ändring af ofvannämnda lagrum.

Motionären anmärker, hurusom det vore af vigt, att Riksdagen

kunde genom Konstitutions-Utskottet draga till ansvar den eller de

Konungens rådgifvare, som möjligen felat, genom de råd de lemnat

eller de åtgärder de vidtagit rörande dispositionen af statsverkets

medel, emot Regeringsformens 64 och 65 §§ samt 5 § af ansvarighetslagen

för Statsrådets ledamöter. Detta läte sig emellertid under

nuvarande förhållanden icke göra, enär de statsräkenskaper, som motsvara

de i Konstitutions-Utskottet till granskning föreliggande statsrådsprotokoll,

icke funnes för samma Utskott eller för Stats-Utskottet,

lika litet som för Riksdagen, tillgängliga eller reviderade. Enligt motionärens

förmenande borde, oafsedt den granskning Konstitutionsutskottet

vid hvarje riksdag företager af Statsrådets protokoll under

närmast föregående året, Riksdagens med anledning deraf lemnade

décharge icke utgöra, såsom enligt nu gällande bestämmelser vore förhållandet,

ett hinder för ett följande Konstitutions-Utskott och en följande

Riksdag att på grund af verkstäld revision, genom Riksdagens

Bill. till Riksd. Prat. 1884. 3 Sand. 13 Raft. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 18.

revisorer, af statsverkets räkenskaper, när sådan revision på behörigt

sätt till Riksdagens kunskap kommit, göra de anmärkningar mot Statsrådets

ledamöter, enligt Regeringsformens 64 och 65 §§ samt 5 § af

ansvarighetslagen för Statsrådets ledamöter, hvartill sistnämnda revision

kunde föranleda.

Motionären föreslår derför, att åt sista stycket af Regeringsformens

107 § måtte gifvas följande förändrade lydelse:

»Allt hvad Riksdagen efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt,

bör anses hafva vunnit décharge i afseende på det granskade,

och ingen ny, till ansvarighet förbindande, granskning af ny Riksdag i

samma mål vara tillåten»; utom hvad angår det ansvar Statsrådets ledamöter,

enligt §§ 64 och 65 Regeringsformen, äro underkastade och hvarå

åtal må ega rum vid den riksdag, som erhållit behörig del af senaste af

Riksdagens revisorer granskade statsverkets räkenskaper. »Dock bör, oaktadt

den af Riksdagens Utskott — — — embetsbefattning tillkommer.»

Utskottet vill icke bestrida, att fall kunna förekomma, i hvilka

statsrådsprotokollen ej lemna erforderlig ledning för bedömandet,

huru vida statsmedlen användts i full öfverensstämmelse med hvad faststäldt

blifvit, och att händelser fördenskull kunna inträffa, dåKonstitutionsUtskottet,

oaktadt all använd uppmärksamhet, kommit att förbise felaktigheter,

hvartill Konungens rådgifvare gjort sig skyldiga i fråga om

användandet af statens medel. Men denna omständighet är enligt

Utskottets uppfattning icke egnad att utan vidare läggas till grund

för ett sådant förslag som det förevarande.

Det lagbud, hvars utsträckta användning detta förslag afser, är 106 §- Regeringsformen. Såväl grunderna i motionen som det sätt, hvarpå

den föreslagna lagförändringen affattats, gifva oförtydbart vid handen,

att någon annan form af Statsrådets ansvarighet än den, hvarom nämnda

lagrum handlar, ej är af motionären åsyftad. För att tillmäta förslaget

giltighet måste man alltså förutsätta, att af Konstitutions-Utskottet

skulle kunna förbises, och först efteråt genom statsrevisorerne upptäckas,

felaktigheter af den betydelse att, derest de vid Konstitutionsutskottets

granskning framträda de skulle hafva föranledt åtal inför

Riksrätt. En dylik förutsättning är emellertid i och för sig föga sannolik

och saknar jemväl allt stöd af vunnen erfarenhet. Utskottet har

sig icke bekant någon händelse, i hvilken först genom stål srevisionen

kommit att uppmärksammas åtgärder af den svåra beskaffenhet att,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-UtsJcottets Utlåtande N:o 18.

3

om de tidigare iakttagits, ett åtal inför Riksrätt skulle hafva blifvit

deras antaliga påföljd. Men ett väsentligt vilkor för en lagförändring

är väl, att någon faktisk anledning synts göra förändringen af nöden.

På grund af blotta möjligheter, hvilkas inträdande ej af vunnen erfarenhet

gjorts antagligt, bör en förändring icke genomföras.

Skulle mot förmodan förslaget åsyfta att bereda utväg för Riksdagen

att få äfven den ringaste felaktighet vid regeringens medelförvaltning

gjord till föremål för ett riksrättsåtal, så gäller emot detsamma,

att det angifver en ståndpunkt, hvilken ej öfverensstämmer

med den hos oss af goda grunder hittills följda uppfattning, att åtal

inför Riksrätt må eg a rum allenast vid fall af någon större betydelse.

För rättelses vinnande vid de smärre afvikelser, som genom statsrevisionen

kunna ådagaläggas, lärer Riksdagen ingalunda sakna utvägar,

äfven om rättigheten att anställa formligt åtal ej längre förefinnes.

Emot det framlagda förslaget skulle i öfrigt kunna anmärkas,

att, äfven om man ansåge detsamma vara bygdt på giltiga grunder,

det dock ej kunde i dess föreliggande form godkännas. Klart är, att

något ansvar ej borde vid en senare riksdag kunna ifrågakomma för

andra fall, än der vid tidigare granskning en förelupen felaktighet

verkligen blifvit förbisedd.'' Efter det sätt, hvarpå förslaget är affattadt,

skulle emellertid en anmärkning, som vid en föregående riksdag afhandlats

men funnits ej böra föranleda någon åtgärd, kunna vid en

efterföljande riksdag å nyo upptagas.

Med stöd af det anförda hemställer Utskottet,

att Herr Friherre Klinckowströms förevarande

motion ej må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 Maj 1884.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Reservationer:

af Herrar L. Jönsson, Farup, Norén, Johnson, J. Andersson, Borg

och Wallenius;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 18.

af Herr Rundbäck: »Sedan Konstitntions-Utskottet granskat statsrådsprotokollen

och icke funnit de deri omförmälda regeringsåtgärderna

böra föranleda till någon anmärkning, så är klart, hvilket ock i grundlagen

tydligen bestämmes, att någon ny och till anmärkning ledande

framställning icke bör, icke kan ifrågakomma, i fråga om det granskade.

Samma förhållande måste äfven ega rum i allt hvad Riksdagen efter

granskning godkänt eller lemnat oanmärkt, men deraf följer, enligt

min åsigt, ingalunda, att sådana regeringsåtgärder, som hvarken Riksdagen

eller Konstitutions-Utskottet granskat, skola vara frikallade från

framtida ansvarspåföljd blott derföre, att protokollsgranskningen är

verkstäld och décharge derför lemnad.

Statens medelsförvaltning och granskningen af statsverkets räkenskaper,

som i många fall icke sammanfaller, vare sig till tid eller sätt,

med protokollsgranskningen, kan icke af Konstitutions-Utskottet granskas

och bedömas samtidigt med protokollen; men om man anser, att en

origtig anordning eller felaktig förvaltning af statens medel icke kan

föranleda till någon framställning eller anmärkningsanledning från Riksdagens

eller Konstitutions-Utskottets sida, sedan décharge lemnats efter

verkstäld protokollsgranskning; så omintetgöras dermed bestämmelserna

uti Regeringsformens 64 och 65 §§, af Riksdagsordningens 39 § samt

af § 5 uti ansvarighetslagen. En misstydning och inskränkning får

derigenom äfven 3 mom. i Regeringsformens 107 §, hvilket, enligt

min uppfattning och enligt sin nuvarande lydelse, lemnar Riksdagen

öppen rätt att framställa anmärkningar, om anledning derför förefinnes

mot statens medelförvaltning, intill dess den i sin ordning hunnit granskas

och godkännas. Med en sådan uppfattning synes mig den ifrågasatta

grundlagsförändringen icke vara behöflig, men då Utskottet uttalat en

motsatt, torde, för undvikande af framtida missförstånd, det vara nyttigt

att motionärens förslag antages, likasom att ansvarighetslagens 11 §

afmattas i enlighet dermed.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.