Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 59 § Riksdagsordningen.

1884-03-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1884:2, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 59 § Riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utslwttets Utlåtande N:o 2.

1

N:0 2.

A.nk. till Riksd. Kansli den 18 Mars 1884, kl. 5 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion

om ändring af 59 § Riksdagsordningen.

Vid flera föregående riksdagar hafva förslag framstälts om sådan

ändring af 59 § Riksdagsordningen, att utväg bereddes Riksdagen att

uppskjuta den slutliga pröfningen af vigtigare ärenden till nästföljande

riksdag. Frågan om eu dylik grundlagsändring, först väckt vid 1873

års riksdag, förevar sedan de tvenne dernäst följande åren likasom

ock år 1878. Konstitutions-Utskottet, af hvilket frågan första gången

bragtes å bane, har, då den sedermera af enskilda motionärer återupptagits,

alltjemt förordat förändringen. De derom framlagda förslag barock

Första Kammaren biträdt; men vid Andra Kammarens afslag har

frågan för hvarje gång förfallit.

Under erinran om hvad sålunda tidigare förelupit samt med åberopande

af hvad i ämnet vid föregående riksdagar blifvit i motioner

samt af Konstitutions-Utskottet anfördt, har vid innevarande riksdag

Herr Schenström genom en i Andra Kammaren väckt, till Utskottet

hänvisad motion, N:o 26, upptagit det förslag, som vid 1878 års riksdag

framlades af Utskottet, samt, med förslag alternativt derom, att

tredje riksdagen inom Andra Kammarens valperiod ej borde ega uppskofsrätt,

hemstält,

att Riksdagen måtte antaga att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling någotdera af följande alternativa förslag till förändrad lydelse

af 59 § Riksdagsordningen:

antingen l:o): »Betänkande, som af ständigt eller i dess ställe

särskildt tillsatt Utskott afgifvits, skall i begge Kamrarne för ärendets

Bih. till Riksd. Prof. 1884. 3 Sami. 2 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 2.

afgörande, så vidt ske kan, samtidigt föredragas. Efter betänkandets

första föredragning skall detsamma hvila på bordet. Vid nästa föredragning,

ehvad öfverläggning då eger rnm eller ej, må det, på flera

ledamöters förenade begäran, åter göras hvilande. Men då saken tredje

gången förekommer, skall den till afgörande företagas. Genom Kamrarnes

sammanstämmande beslut må dock afgörandet af betänkande

från ständigt eller särskild! Utskott kunna till nästa lagtima riksdag

uppskjutas, derest förslag derom inom någondera Kammaren blifvit

väckt senast vid betänkandets andra föredragning. Dylikt förslag skall

genast Medkammaren delgifvas och kan endast en gång bordläggas.

Beslutas uppskofvet, skola vid den riksdag, dertill ärendet blifvit uppskjutet,

talmännen ofördröjligen till fortsatt behandling föredraga betänkandet,

hvarefter dermed förfares i enlighet med hvad angående

inkommet utskottsbetänkande i allmänhet är föreskrifvet. Rörer betänkandet

någon af Konungen hos Riksdagen gjord framställning, då

må beslut deröfver ej uppskjutas, utan att Konungen dertill samtycker.

Betänkande, som afgifvits af tillfälligt Utskott, föredrages i den

Kammare, som Utskottet tillsatt, och förfares derefter vidare med målet

såsom ofvan är sagdt; dock att afgörandet icke må till annan riksdag

uppskjutas.

Om uppskof med beslut öfver hvilande förslag till förändringar i

grundlagar^ stadgas i 64 §.

Utskotts förberedande hemställanden och förfrågningar må genast

afgöras, derest icke någon Kammarens ledamot bordläggning begär.14

eller 2:o) i allt öfrigt lika med föregående, men efter orden:

eller särskilt Utskott kunna införes följande: från första eller andra

riksdag änne inom Andra Kammarens valperiod uppskjutas till nästa lagtima

riksdag, derest förslag o. s. v.

Till stöd för den ifrågasatta lagförändringen har hufvudsakligen

anförts, att Riksdagens verksamhet till icke ringa mån varit hämmad

genom en arbetsordning, som föranledt, att en ganska stor del af

riksdagstiden hunnit förflyta, innan något vigtigare ärende kunnat förberedas

till slutlig handläggning; hvaremot under de sista veckorna

af Riksdagens sammanvaro Kamrarnes bord varit så fylda af utskottsbetänkanden,

att tiden knappt räckt till för ärendenas behandling. I

synnerhet hade detta förhållande inverkat menligt på handläggningen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utslcottets Utlåtande N:o 2.

3

af de större frågor, hvilka fordrat en mera grundlig och fullständig

utredning af Utskott och derföre icke kunnat hos Riksdagen förekomma

förr än inemot slutet af dess samvaro, då de åter under trycket af eu

allmän brådska icke kunnat af Riksdagen pröfvas med all den omsorg,

de förtjena!. Med vidtagande af en lagförändring, som gåfve Riksdagen

magt att till den nästföljande uppskjuta ett ärende, skulle dessa

missförhållanden undanrödjas. Maktpåliggande frågor, som till Kamrarne

inkommit emot Riksdagens slut och då måst trängas ej blott med

hvarandra utan ock med åtskilligt mindre vigtig!, kunde, der de uppskötes

till nästföljande riksdag, då af Kamrarne lugnt och utan ängslig

brådska pröfvas med noggrant öfvervägande af den utredning, Utskotten

åt dem gifvit. Då vidare åt denna pröfning komme att egnas

den första tiden af riksdagen, skulle jemväl åstadkommas det redan

i och för sig eftersträfvansvärda, att arbetet blefve jemnare fördeladt

på den för Riksdagen anslagna tid. Häraf skulle i sin ordning följa,

att riksdagarne sannolikt kunde afslutas tidigare än under nu gällande

arbetsordning. —

Dessa grunder hafva vid de föregående riksdagar, då detta

ärende förekommit, varit för Utskottet bestämmande. Man kunde må

hända vänta, att äfven nu förslaget skulle af Utskottet förordas. Vid

den granskning af ämnet, som nu företagits, har Utskottet emellertid

funnit sig böra frånträda sin förra ställning till frågan. Utskottet underkänner

visserligen icke det beaktansvärda, som onekligen innefattas

i de skäl, hvilka för lagförändringen andragits. Obestridligt är, att

mången gång under riksdagarnes sista veckor så många ärenden förelegat

till afgörande, att Riksdagens ledamöter ej kunnat egna dem

alla en så noggrann uppmärksamhet, som ärendenas vigt fordrat och

riksdagsmännen för visso sjelfve önskat. Och om än, i betraktande

deraf att motionernas antal alltjemt nedgår, detta missförhållande

torde år efter annat minskas, kan i allt fall antagas, att detsamma äfven

framgent skall förekomma. Likaså må ej förnekas, att den första

tiden af riksdagen företer en mindre brådska än den senare. Men om

än vid dessa förhållanden förslaget synes tilltalande, så visa sig dock

vid närmare granskning åtskilliga omständigheter, de der förringa dess

värde. Enligt den uppfattning, som Utskottet vid förnyad pröfning

erhållit, skulle de fördelar, förslaget möjligen komme att medföra i afseende

å behandlingen af eu eller annan enskild fråga, ernås genom

stadgande!!, som för riksdagsarbetet öfver hufvud kunde verka synnerligen

menligt.

I första hand framställer sig det förhållandet, att förslag om uppskof

antagligen skulle inom Kamrarne väckas angående ett vida större

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

antal frågor än dem, om hvilkas uppskjutande Riksdagen kunde enas. För

vissa riksdagsmän kunde en fråga, för andra åter en annan, synas lämpligen

böra uppskjutas. Åtskilliga fruktlösa förhandlingar vore att förvänta

angående väckta uppskofsförslag. Dessa öfverläggningar blefve

må hända ej så kortfattade, som man kunde förmena i betraktande deraf,

att de allenast anginge frågan om ett uppskof. Men i den mån dylika

diskussioner komme att föras utan att leda till åsyftad påföljd, i samma

mån föröddes en tid, som kunnat bättre användas. För den möjliga

vinsten af ett eller annat gagneligt uppskof, hade man banat väg för

ändamålslösa förhandlingar af en utsträckning, hvilken icke kan på

förhand beräknas.

Vidare skulle tillvaron i grundlagen af bestämmelser, sådana som

de föreslagna, helt visst föranleda Riksdagens ledamöter att redan från

riksdagens första tid beräkna antagligheten af, att en fråga blefve

uppskjuten, och deras arbete å förebragta ärenden skulle af dylika antaganden

påverkas. Intresset att förskaffa sig noggrann insigt i en fråga

skulle hos en del af de riksdagsmän, hvilka icke i egenskap af utskottsledamöter

hade att taga henne i närmare skärskådande, helt visst minskas,

när befaras måste, att det kanske vore mera välbetänkt lemna den frågan å

sido och i stället nedlägga ökadt arbete på andra. Men häraf blefve en

följd, att Riksdagens ledamöter mot slutet af riksdagen befunnes mindre

förberedda och hemmastadda i åtskilliga frågor än de skulle hafva

varit, om det varit på förhand klart, att hvarje vid riksdagen väckt

förslag skulle vid densamma slutligen pröfvas. Uppskof, hvartill eljest

skälig anledning ej skulle hafva förekommit, kunde då finnas nödiga.

För arbetet vid en senare riksdag skulle vidare den omständigheten,

att vigtiga ärenden till densamma uppskjutits, ej verka förmånligt.

Det är sant, att under riksdagens första veckor arbetet i

Kamrarne är jemförelsevis obetydligt. Men under tiden äro Utskotten

i full verksamhet, och man har ej skäl att antaga, att ej då de Riksdagens

ledamöter, hvilka ej äro invalda i Utskotten, väl använda sin

tid att förskaffa sig kännedom om de frågor, som vid riksdagen bragts

å bane. Om nu under berörda tid Riksdagens uppmärksamhet toges

i anspråk för qvarliggande ärenden från föregående år, så skulle, enär

Utskottens arbeten ej då kunde ostördt bedrifvas, Utskottens utredningar

och utlåtanden låta vänta på sig längre än under nu bestående ordning.

Någon rätt att till följande riksdag uppskjuta en frågas förutgående

handläggning af Utskott är ej i förslaget medgifven. Den omständigheten,

att riksdagens början upptagits af förhandlingar om uppskjutna

frågor, skulle, jemväl den, i sin mån verka derhän, att hos Riksdagens

ledamöter kännedomen om de vid Riksdagen väckta frågor blefve mera

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 2.

5

bristfällig än hvad nu kan vara förhållandet. Vid riksdagens slut skulle

ärendena hopas till större mängd än nu, på samma gång riksdagsmännen

om dem egde mindre insigt.

I öfrigt kunde lätt inträffa, att ett till en senare riksdag uppskjutet

ärende ej komme att erhålla den behandling, som med uppskofsbeslutet

åsyftades. Vore det af större vigt och i öfrigt sådant,

att om dess rigtiga lösning skiljaktiga åsigtcr förefunnes, så kan man

förutse att vid den riksdag, till hvilken ämnet uppskjutits, åtskilliga

motioner derom skulle väckas. När dessa motioner till vederbörligt

Utskott öfverlemnades, måste antagligen det bordlagda utlåtandet dit

återförvisas. Men dermed gick man miste om förmånen att få det

uppskjutna ärendet pröfvadt vid riksdagens början. Inom Utskottet,

som kanske till stor del bestode af ledamöter, hvilka ej der haft

plats det föregående året, kunde en ny fullständig beredning blifva af

nöden. Af en dylik ordning skulle antagligen ej saken, än mindre

sjelfva riksdagsarbetet vinna. Särskild! skulle olägenheterna af ett

beslut om återremiss kunna komma att framträda i det fall, att frågan

förut behandlats af Särskildt Utskott, men den senare Riksdagen ej beslöte

tillsätta ett sådant för ämnets förnyade handläggning. Denna

handläggning komme att tillhöra helt andra personer än dem, som vid

den föregående riksdagen haft att yttra sig om frågan. Men härmed

skulle dennas lösning försvåras, och tid spillas.

Utskottet håller alltså före, att en rättighet för Riksdagen att

uppskjuta framlagda ärenden ej är gagnelig. Utskottet kan ej förorda

den ens med den begränsning, motionären i sitt senare alternativ åt

densamma gifvit. De brister, som vidlåda densamma, skulle, om de

än ej komme att i synnerlig mån framträda vid den första eller andra

riksdagen af en Andra Kammarens valperiod, nogsamt visa sig under

den tredje, som hade att pröfva så väl nykomna förslag som ock de

från föregående riksdag uppskjutna.

På grund af det anförda hemställer Utskottet,

att Herr Schenströms ifrågavarande förslag icke

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 18 Mars 1884.

MAGNUS HALLENBORG.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

Reservation:

af Herr Hallenborg, med hvilken Herrar Friherre Nordenskiöld,

Friherre von Essen, von Ehrenheim, Burenstam, Reuterswärd, de Maré

och Hammarhjelm instämt: “Då de skäl för bifall till ifrågavarande

grundlagsförändring, hvilka vid föregående tillfällen blifvit af Utskottet

anförda, enligt min åsigt fortfarande äro fullt gällande, har jag ansett,

att Utskottet äfven nu bort tillstyrka densamma. “

N:0 3.

Ank. till Riksd. Kansli den 18 Mars 1884, kl. 5 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring i §§ l och 5 af Tryckfrihetsförordningen.

Till Konstitutions-Utskottet har öfverlemnats en inom Andra Kammaren

af Herr Borg väckt motion, N:o 47, innefattande förslag till sådan

ändring i Tryckfrihetsförordningen, att boktryckeri måtte få anläggas

hvar som helst inom landet, i eller utom stad.

Den fråga, hvilken härmed blifvit Riksdagens pröfning understäld,

har vid flera föregående tillfällen utgjort föremål för dess öfverläggningar

och beslut. Särskilda ledamöter af Bondeståndet föreslogo vid

riksdagen 1865—1866, att gällande begränsningar i fråga om rättigheten

att anlägga boktryckeri borde till större eller mindre omfattning

upphäfvas. Med biträdande af motionärernes åsigt om det olämpliga

i dessa begränsningar, tillstyrkte Konstitutions-Utskottet utsträckning

af nämnda rättighet derhän, att boktryckeri finge anläggas hvar som

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.