Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 5
1884-03-24 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1884:5, Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 5
Dokumentets text
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 5.
1
M:o 5.
Ank. till Riksd. Kansli den 28 Mars 1884, kl. 1 e. in.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af vädd motion
om ändring i jj 52 Regeringsformen samt § 33 Riksdagsordningen.
Efter erhållen remiss har Konstitutions-Utskottet att afgifva utlåtande
öfver en inom Andra Kammaren af Herr Borg väckt motion, N:o
48, i hvilken motionären, under antagande, att Riksdagens Kamrar numera
anse sig hafva hunnit den mognad, att de sjelfva kunna med fördel för
Riksdagen och dess arbeten välja sina talmän och vice talmän, samt att
Kongl. Maj:t likaledes anser dem mogna för ett dylikt värf, och med erinran
om motsvarande förhållanden i andra konstitutionella stater, föreslagit,
att
§ 52 i Regeringsformen, i stället för dess nuvarande lydelse, erhåller
följande:
Kamrarne utse sine Talmän och vice Talmän;
§ 33 i Riksdagsordningen, i stället för: »begäre---utnämner»,
välje hvardera Kammaren Talman och vice Talman;
Fri}/, till Riksd. Prof. 1884. 3 Samt. 4 Höft.
2
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.
vidare samma paragrafer, i stället för: »aflägga inför Konungen»,
aflägga inför Kammaren;
samt slutligen efter orden »inom sig»:
likaledes välja — — —
Utskottet vill icke förneka, att den grundsats, enligt hvilken under
ett utbildadt konstitutionelt statsskick representationen bör ega rättighet
att sjelf utse sin ordförande, bar i och för sig, och då den betraktas endast
från den allmänna statsrättens synpunkt, en viss giltighet. Men denna
omständighet utgör icke tillräcklig grund att frånträda den hos oss gällande
ordning. Riksdagsordningen föreskrifver i sin 38 §, att Konstitutions-Utskottet
må hos Riksdagen föreslå sådana ändringar i rikets grundlagar,
dem Utskottet anser högst nödiga eller nyttiga, och fordrar alltså
för en grundlagsförändring praktiska skäl af synnerlig omfattning och betydelse.
Att den nu ifrågasatta lagförändringen bör allenast efter dylika
hänsyn bedömas framträder särskild^ om man uppfattar den enligt vår lag
Konungen medgifna utnämningsrätten såsom ett vid afvägandet af maktförhållandet
mellan Konungen och Riksdagen den förre af grundlagsstiftaren
tillerkändt verkligt prerogativ. Ty dermed tillhöra bestämmelserna om denna
Konungens rättighet ett område, der förändringar allmänneligen anses ej
böra vidtagas utan på grund af ett verkligt behof. Något dylikt behof,
eller ens någon olägenhet af att Kamrarne saknat rättighet att utse sina
talmän, har dock hittills icke försports. När vid 1872 och 1873 års riksdagar
Utskottet hade att yttra sig öfver förslag af enahanda syftning som
det nu föreliggande, anförde Utskottet bland annat, hurusom man måste
erkänna den oveld och den aktning för Kammarens och dess ledamöters
rättigheter, hvarmed de af Konungen utsedde talmännen fullgjort sina
åligganden. Detta omdöme kan nu, efter elfva års ytterligare erfarenhet,
med fullt skäl förnyas.
Redan i det nu anmärkta torde tillräcklig anledning förefinnas till
det framlagda förslagets förkastande. Till förmån för de nu gällande
bestämmelserna talar emellertid en särskild omständighet af väsentlig betydelse.
Konungens rätt att utse talman eger — såsom Utskottet ock vid
ofvannämnda föregående tillfällen framhållit — ett stöd i den för vår
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.
O
O
grundlag egendomliga myndighet, som blifvit talmannen förlänad, att, när
lian finner väckt fråga strida mot grundlags lydelse, vägra proposition.
Det: saknar icke sin vigt att den, åt hvilken tolkningen af rikets grundlagar
i ty fall anförtros, erhållit sitt uppdrag af Konungen och derigenom
kan förutsättas innehafva en i förhållande till de åsigter, hvilka inom Kammaren
från motsatta håll möjligen söka göra sig gällande, oberoende ställning.
Bland grunder för den föreslagna lagförändringen har anförts, att
om än hittills genom Konungens ifrågavarande rättighet Riksdagen icke
rönt något obehörigt inflytande, och särskildt befogenheten att vägra proposition
ingalunda af talmännen missbrukats, sådana tider dock kunde
komma, då Konungens utnämningrätt blefve brukad såsom ett medel till
öfvergrepp från Konungens sida mot Riksdagen, möjligheter, hvilka borde
genom eu lagförändring i tid förekommas. En sådan åsigt öfverskatta!- öfver höfvan den makt, en talman kan tänkas utöfva inom Riksdagen, likasom
den misskänner Riksdagens förmåga att värna sina rättigheter. Hvad
särskildt talmannens myndighet att vägra proposition beträffar, vill Utskottet
erinra, att densamma icke är större, än att hans uppfattning af
grundlagens bud kan, om den strider mot Kammarens, underställas Konstitutions-Utskottets
pröfning och afgörande, och verkan af en propositionsvägran
blir följaktligen endast den, hvars fördelar man icke torde kunna
med framgång bestrida, att endera Kammaren icke eger att i omtvistade
fall ensidigt tolka grundlagen efter sin mening, utan att afgörandet i sista
hand af dylika frågor uppdrages åt en myndighet, der jemväl den inom
medkammaren rådande åsigt lemnas tillfälle att göra sig hörd.
I enlighet med det nu anförda hemställer Utskottet,
att Herr Borgs förevarande motion icke må af Riksdagen
bifallas.
Stockholm den 24 Mars 1884.
På Utskottets vägnar:
Magnus Hallenborg.
4
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 5.
Reservation:
af Herr Borg: »Mot det beslut, hvartill Utskottet kommit, anhåller
jag få afgifva nedanstående reservation:
Utskottet tillerkänner visserligen, från den allmänna statsrättens synpunkt,
en viss giltighet deråt att konstitutionella representationers ordförande
utses af representationerna sjelfva, sålunda ej af regenten, men betraktar
i förevarande fall regentens rätt såsom ett dennes prerogativ, hvari
ingen ändring bör ega rum utan på grund af ett »verkligt behof», hvilket
Utskottet dock förmenar ej här förefinnes, enär de hittills utsedde ordförande
i Riksdagen visat oveld och aktning för Kammarens rättigheter.
I sistnämnda omdöme har jag nöjet att kunna i allo instämma; så
ej i afseende på Utskottets uppfattning af det s. k. prerogativet, ty skulle
deri ingen ändring böra ske förrän ett verkligt behof före funnes, blefve det
ej förrän något missbruk af prerogativet egt rum, men då vore det för
sent att åstadkomma en förändring, som skulle hindra missbruket, helst en
dylik förändring fordrar tid för att genomföras, enär den krafvel1 bifall af
tvenne Riksdagar samt af Kongl. Maj:t.
»Det saknar icke sin vigt», heter det vidare, »att den, åt hvilken
tolkningen af rikets grundlagar i ty fall anförtros, erhållit sitt uppdrag af
Konungen och derigenom kan förutsättas innehafva en i förhållande till de
åsigter, hvilka inom Kammaren från motsatta håll möjligen söka göra sig
gällande, oberoende ställning».
Men kan och måste då en ordförandes ställning vara mera oberoende,
då han tillsättes af regenten, utan att ens förslag till hans utnämning blifvit
af representationen uppgjordt? Beror han icke i förra fallet helt och hållet
af regentens godtycke, och kunde han ej i så fall lätteligen blifva ett
redskap i händerna på en regent, som, i stället för att stå öfver eller utanför
partierna, missbrukade sin ställning till fördel för sina enskilda tycken
och intressen, äfven då dessa stode i strid med det allmännas?
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 5.
5
Hvad propositionsvägran angår, kan sådan likaväl utgå från en af
Kammaren utsedd, som från en kungavald ordförande; i hvardera fallet
som helst afgöras dylika frågor i yttersta hand af Konstitutions-Utskottet,
och Första Kammarens betänksamma och ytterst konservativa skaplynne är
otvifvelaktigt egnadt att afvärja afl fara för möjlig ensidighet, Övergrepp
o. d. från medkammarens sida.
Detta rörande Utskottets bevisning. För (ifrigt har jag, i likhet med
Utskottet, icke stält mig på den teoretiska statsrättens ståndpunkt, hvilken
dock Utskottet tillerkänner eu viss, hvarför ej rent ut säga fullkomlig
giltighet, utan hufvudsakligen på den praktiska politikens ståndpunkt, utgående
från den af historien rikt bekräftade erfarenheten, att ett land kan
få till regent en person, som genom sin öfverhöga, oansvariga, isolerade
ställning blifvit så despotiskt sinnad, så förblindad af egenkärlek och inbilskhet
eller så sinnesförvirrad, att han, för att beherrska Riksdagen och
der söka genomdrifva sina syften och hugskott, i Riksdagens Kamrar skulle
kunna insätta ordförande, som vore hans blinda redskap, samt kunde på ett
sådant sätt blanda sig i Riksdagens angelägenheter, att det goda förhållandet
mellan regent och folk dymedelst sattes på spel, samt förvirring inträdde
i lagstiftningsarbetet. Något dylikt vore knappast möjligt, i fall Kamrarne
sjelfva egde rätt att utse sina talmän, ty om ock en och annan folkrepresentant
skulle i sina åsigter kunna komma på afvägar, kan man ej gerna
förutsätta något sådant hos en hel riksförsamling, hvadan af Kammaren
vald ordförande måste erbjuda Riksdagen och nationen betydligt större garanti
än en kungavald.
Inträffar under nuvarande förhållanden, att talman sjuknar och vice
talman samtidigt får samma eller annat lagligt hinder att tjenstgöra, anvisar
grundlagen ej hjelp härför, utan måste lagstiftningsarbetet tills vidare afstanna,
hvilket naturligtvis ej kunde inträffa, ifall Kamrarne sjelfva tillsatte
sine ordförande, enär de då kunde välja så många vice talmän som helst.
I afseende på lämpligheten af den föreslagna förändringen just i närvarande
ögonblick, hvaremot man anmärkt, måste jag säga, att tiden synts
mig särdeles lämplig, då vi ega talmän och vice talmän, med hvilka hvardera
Kammaren torde ha varit och vara fullkomligt belåten, hvarföre förslaget
ej ens hör kunna misstänkas innebära något slags misstroende eller
klander mot dem eller deras verksamhet.
Enär emellertid sympatierna för den af mig föreslagna förändringen
för närvarande ej visat sig särdeles stora inom Utskottet och må hända ej
6
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.
äro synnerligt starkare i Kamrarne, får jag blott önska, att omständigheterna
ej måtte blifva sådana, att Riksdagen finge erfarenhet af, att den i
förevarande angelägenhet kommit — för sent.»
Herrar Jonas Andersson och Wallenius hafva begärt få antecknadt,
att de icke deltagit i ärendets slutliga behandling inom Utskottet.
©.
Ank. till Riksd. Kansli den 28 Mars 1884, kl. 1 e. m.
Konstitutions-Utskottets Memorial, i anledning af återremiss å Utskottets
Utlåtande N:o 2 angående väckt motion om ändring
af 59 $ Riksdagsordningen.
Enligt Utskottet tillhandakommet protokollsutdrag har Första Kammaren
återremitterat Utskottets ofvanberörda utlåtande, hvari Utskottet afstyra
en af Herr Schenström inom Andra Kammaren väckt motion, afseende
rätt för Riksdagen att till en följande riksdag uppskjuta det slutliga
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.