Sök i Ratio Lex

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 5

1884-03-24 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1884:5, Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 5

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 5.

1

M:o 5.

Ank. till Riksd. Kansli den 28 Mars 1884, kl. 1 e. in.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af vädd motion

om ändring i jj 52 Regeringsformen samt § 33 Riksdagsordningen.

Efter erhållen remiss har Konstitutions-Utskottet att afgifva utlåtande

öfver en inom Andra Kammaren af Herr Borg väckt motion, N:o

48, i hvilken motionären, under antagande, att Riksdagens Kamrar numera

anse sig hafva hunnit den mognad, att de sjelfva kunna med fördel för

Riksdagen och dess arbeten välja sina talmän och vice talmän, samt att

Kongl. Maj:t likaledes anser dem mogna för ett dylikt värf, och med erinran

om motsvarande förhållanden i andra konstitutionella stater, föreslagit,

att

§ 52 i Regeringsformen, i stället för dess nuvarande lydelse, erhåller

följande:

Kamrarne utse sine Talmän och vice Talmän;

§ 33 i Riksdagsordningen, i stället för: »begäre---utnämner»,

välje hvardera Kammaren Talman och vice Talman;

Fri}/, till Riksd. Prof. 1884. 3 Samt. 4 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.

vidare samma paragrafer, i stället för: »aflägga inför Konungen»,

aflägga inför Kammaren;

samt slutligen efter orden »inom sig»:

likaledes välja — — —

Utskottet vill icke förneka, att den grundsats, enligt hvilken under

ett utbildadt konstitutionelt statsskick representationen bör ega rättighet

att sjelf utse sin ordförande, bar i och för sig, och då den betraktas endast

från den allmänna statsrättens synpunkt, en viss giltighet. Men denna

omständighet utgör icke tillräcklig grund att frånträda den hos oss gällande

ordning. Riksdagsordningen föreskrifver i sin 38 §, att Konstitutions-Utskottet

må hos Riksdagen föreslå sådana ändringar i rikets grundlagar,

dem Utskottet anser högst nödiga eller nyttiga, och fordrar alltså

för en grundlagsförändring praktiska skäl af synnerlig omfattning och betydelse.

Att den nu ifrågasatta lagförändringen bör allenast efter dylika

hänsyn bedömas framträder särskild^ om man uppfattar den enligt vår lag

Konungen medgifna utnämningsrätten såsom ett vid afvägandet af maktförhållandet

mellan Konungen och Riksdagen den förre af grundlagsstiftaren

tillerkändt verkligt prerogativ. Ty dermed tillhöra bestämmelserna om denna

Konungens rättighet ett område, der förändringar allmänneligen anses ej

böra vidtagas utan på grund af ett verkligt behof. Något dylikt behof,

eller ens någon olägenhet af att Kamrarne saknat rättighet att utse sina

talmän, har dock hittills icke försports. När vid 1872 och 1873 års riksdagar

Utskottet hade att yttra sig öfver förslag af enahanda syftning som

det nu föreliggande, anförde Utskottet bland annat, hurusom man måste

erkänna den oveld och den aktning för Kammarens och dess ledamöters

rättigheter, hvarmed de af Konungen utsedde talmännen fullgjort sina

åligganden. Detta omdöme kan nu, efter elfva års ytterligare erfarenhet,

med fullt skäl förnyas.

Redan i det nu anmärkta torde tillräcklig anledning förefinnas till

det framlagda förslagets förkastande. Till förmån för de nu gällande

bestämmelserna talar emellertid en särskild omständighet af väsentlig betydelse.

Konungens rätt att utse talman eger — såsom Utskottet ock vid

ofvannämnda föregående tillfällen framhållit — ett stöd i den för vår

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.

O

O

grundlag egendomliga myndighet, som blifvit talmannen förlänad, att, när

lian finner väckt fråga strida mot grundlags lydelse, vägra proposition.

Det: saknar icke sin vigt att den, åt hvilken tolkningen af rikets grundlagar

i ty fall anförtros, erhållit sitt uppdrag af Konungen och derigenom

kan förutsättas innehafva en i förhållande till de åsigter, hvilka inom Kammaren

från motsatta håll möjligen söka göra sig gällande, oberoende ställning.

Bland grunder för den föreslagna lagförändringen har anförts, att

om än hittills genom Konungens ifrågavarande rättighet Riksdagen icke

rönt något obehörigt inflytande, och särskildt befogenheten att vägra proposition

ingalunda af talmännen missbrukats, sådana tider dock kunde

komma, då Konungens utnämningrätt blefve brukad såsom ett medel till

öfvergrepp från Konungens sida mot Riksdagen, möjligheter, hvilka borde

genom eu lagförändring i tid förekommas. En sådan åsigt öfverskatta!- öfver höfvan den makt, en talman kan tänkas utöfva inom Riksdagen, likasom

den misskänner Riksdagens förmåga att värna sina rättigheter. Hvad

särskildt talmannens myndighet att vägra proposition beträffar, vill Utskottet

erinra, att densamma icke är större, än att hans uppfattning af

grundlagens bud kan, om den strider mot Kammarens, underställas Konstitutions-Utskottets

pröfning och afgörande, och verkan af en propositionsvägran

blir följaktligen endast den, hvars fördelar man icke torde kunna

med framgång bestrida, att endera Kammaren icke eger att i omtvistade

fall ensidigt tolka grundlagen efter sin mening, utan att afgörandet i sista

hand af dylika frågor uppdrages åt en myndighet, der jemväl den inom

medkammaren rådande åsigt lemnas tillfälle att göra sig hörd.

I enlighet med det nu anförda hemställer Utskottet,

att Herr Borgs förevarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 24 Mars 1884.

På Utskottets vägnar:

Magnus Hallenborg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 5.

Reservation:

af Herr Borg: »Mot det beslut, hvartill Utskottet kommit, anhåller

jag få afgifva nedanstående reservation:

Utskottet tillerkänner visserligen, från den allmänna statsrättens synpunkt,

en viss giltighet deråt att konstitutionella representationers ordförande

utses af representationerna sjelfva, sålunda ej af regenten, men betraktar

i förevarande fall regentens rätt såsom ett dennes prerogativ, hvari

ingen ändring bör ega rum utan på grund af ett »verkligt behof», hvilket

Utskottet dock förmenar ej här förefinnes, enär de hittills utsedde ordförande

i Riksdagen visat oveld och aktning för Kammarens rättigheter.

I sistnämnda omdöme har jag nöjet att kunna i allo instämma; så

ej i afseende på Utskottets uppfattning af det s. k. prerogativet, ty skulle

deri ingen ändring böra ske förrän ett verkligt behof före funnes, blefve det

ej förrän något missbruk af prerogativet egt rum, men då vore det för

sent att åstadkomma en förändring, som skulle hindra missbruket, helst en

dylik förändring fordrar tid för att genomföras, enär den krafvel1 bifall af

tvenne Riksdagar samt af Kongl. Maj:t.

»Det saknar icke sin vigt», heter det vidare, »att den, åt hvilken

tolkningen af rikets grundlagar i ty fall anförtros, erhållit sitt uppdrag af

Konungen och derigenom kan förutsättas innehafva en i förhållande till de

åsigter, hvilka inom Kammaren från motsatta håll möjligen söka göra sig

gällande, oberoende ställning».

Men kan och måste då en ordförandes ställning vara mera oberoende,

då han tillsättes af regenten, utan att ens förslag till hans utnämning blifvit

af representationen uppgjordt? Beror han icke i förra fallet helt och hållet

af regentens godtycke, och kunde han ej i så fall lätteligen blifva ett

redskap i händerna på en regent, som, i stället för att stå öfver eller utanför

partierna, missbrukade sin ställning till fördel för sina enskilda tycken

och intressen, äfven då dessa stode i strid med det allmännas?

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 5.

5

Hvad propositionsvägran angår, kan sådan likaväl utgå från en af

Kammaren utsedd, som från en kungavald ordförande; i hvardera fallet

som helst afgöras dylika frågor i yttersta hand af Konstitutions-Utskottet,

och Första Kammarens betänksamma och ytterst konservativa skaplynne är

otvifvelaktigt egnadt att afvärja afl fara för möjlig ensidighet, Övergrepp

o. d. från medkammarens sida.

Detta rörande Utskottets bevisning. För (ifrigt har jag, i likhet med

Utskottet, icke stält mig på den teoretiska statsrättens ståndpunkt, hvilken

dock Utskottet tillerkänner eu viss, hvarför ej rent ut säga fullkomlig

giltighet, utan hufvudsakligen på den praktiska politikens ståndpunkt, utgående

från den af historien rikt bekräftade erfarenheten, att ett land kan

få till regent en person, som genom sin öfverhöga, oansvariga, isolerade

ställning blifvit så despotiskt sinnad, så förblindad af egenkärlek och inbilskhet

eller så sinnesförvirrad, att han, för att beherrska Riksdagen och

der söka genomdrifva sina syften och hugskott, i Riksdagens Kamrar skulle

kunna insätta ordförande, som vore hans blinda redskap, samt kunde på ett

sådant sätt blanda sig i Riksdagens angelägenheter, att det goda förhållandet

mellan regent och folk dymedelst sattes på spel, samt förvirring inträdde

i lagstiftningsarbetet. Något dylikt vore knappast möjligt, i fall Kamrarne

sjelfva egde rätt att utse sina talmän, ty om ock en och annan folkrepresentant

skulle i sina åsigter kunna komma på afvägar, kan man ej gerna

förutsätta något sådant hos en hel riksförsamling, hvadan af Kammaren

vald ordförande måste erbjuda Riksdagen och nationen betydligt större garanti

än en kungavald.

Inträffar under nuvarande förhållanden, att talman sjuknar och vice

talman samtidigt får samma eller annat lagligt hinder att tjenstgöra, anvisar

grundlagen ej hjelp härför, utan måste lagstiftningsarbetet tills vidare afstanna,

hvilket naturligtvis ej kunde inträffa, ifall Kamrarne sjelfva tillsatte

sine ordförande, enär de då kunde välja så många vice talmän som helst.

I afseende på lämpligheten af den föreslagna förändringen just i närvarande

ögonblick, hvaremot man anmärkt, måste jag säga, att tiden synts

mig särdeles lämplig, då vi ega talmän och vice talmän, med hvilka hvardera

Kammaren torde ha varit och vara fullkomligt belåten, hvarföre förslaget

ej ens hör kunna misstänkas innebära något slags misstroende eller

klander mot dem eller deras verksamhet.

Enär emellertid sympatierna för den af mig föreslagna förändringen

för närvarande ej visat sig särdeles stora inom Utskottet och må hända ej

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

äro synnerligt starkare i Kamrarne, får jag blott önska, att omständigheterna

ej måtte blifva sådana, att Riksdagen finge erfarenhet af, att den i

förevarande angelägenhet kommit — för sent.»

Herrar Jonas Andersson och Wallenius hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i ärendets slutliga behandling inom Utskottet.

©.

Ank. till Riksd. Kansli den 28 Mars 1884, kl. 1 e. m.

Konstitutions-Utskottets Memorial, i anledning af återremiss å Utskottets

Utlåtande N:o 2 angående väckt motion om ändring

af 59 $ Riksdagsordningen.

Enligt Utskottet tillhandakommet protokollsutdrag har Första Kammaren

återremitterat Utskottets ofvanberörda utlåtande, hvari Utskottet afstyra

en af Herr Schenström inom Andra Kammaren väckt motion, afseende

rätt för Riksdagen att till en följande riksdag uppskjuta det slutliga

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.