Sök i Ratio Lex

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 9

1884-04-04 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1884:9, Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 9

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 9,

N:o 9.

Ank. till Riksd. Kansli den 4 April 1884, kl. 3 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring i 89 § Regeringsformen.

Under anförande, att tid efter annan nya författningar utfärdats om

fyr- och båkafgifter samt om skeppsmäteri, hvilka författningar ginge ut på

att i strid mot Regeringsformens 57 §, jernjord med dess 60 §, utan Riksdagens

hörande allt högre beskatta svenska folket, har Herr J. G. Jansson inom

Andra Kammaren, uti motion N:o 137, väckt förslag derom, att Riksdagen

ville för sin del antaga en sådan förändrad lydelse af 89 § Regeringsformen,

att vid stiftande eller förändring utaf s. k. ekonomisk lag skulle förfäras i

enlighet med föreskrifterna i 87 § af samma lag.

Enligt Utskottets uppfattning saknas ingalunda giltiga grunder för den

åsigten, att åt Riksdagen borde tillerkännas befogenhet att taga del i den

s. k. ekonomiska lagstiftningen. Åtskilliga af de ämnen, hvilka falla inom

området för denna, äro af den största vigt för hela landets materiella och

andliga utveckling; det sätt, hvarpå de inom lagstiftningen behandlas, kan

till väsentlig mån inverka bestämmande på innehållet i den lagstiftning,

hvilken Riksdagen egen att gemensamt med Konungen utöfva, och i den

ekonomiska lagstiftningsmakten ingå onekligen befogenheter, hvilka ej synas

stå fullt tillsammans med den Riksdagen tillerkända beskattningsrätt. Dessa

förhållanden synas påkalla, väl icke fullständigt upphäfvande af Konungens

rätt att å det ifrågavarande lagstiftningsområdet ensam besluta, men dock

en inskränkning i denna rätt till förman för Riksdagen. Genomförandet på

lagstiftningens väg af hvad sålunda ma anses önskvärd! möter emelleitid

en vansklighet af säregen art, bestående i svårigheten att noga och otvetydigt

utstaka de gränser, enligt hvilka på förevarande område Konungens och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utsleottets Utlåtande N:o 9. 5

Riksdagens inbördes maktförhållande borde rätteligen bestämmas. Det är

nogsamt bekant, hurusom den i lagstiftningen vidtagna skilnaden mellan ekonomisk

lag samt å ena sidan allmän lag och, å den andra, administrativ lagstiftning

är sväfvande, och att de försök till åstadkommande af en tydlig särskilning,

dem man vid olika tider inledt, ej ernått sitt syfte. Än vanskligare blefve

det, enligt Utskottets uppfattning, att inom det ekonomiska lagstiftningsområdet

söka uppdraga de gränser, hvilka af ofvan angifna hänsyn kunde

synas påkallade. Svårigheten att i det nu ifrågavarande ämnet vinna klara

och otvetydiga bestämningar har blifvit till fullo ådagalagd i det utlåtande,

som Konstitutions-Utskottet vid 1869 års riksdag afgaf i anledning af en

då väckt motion utaf enahanda syftning som den nu föreliggande, till hvilket

utlåtande Utskottet hänvisar. Men om sålunda det syfte, hvars genomförande

Utskottet anser önskvärdt, ej lärer kunna vinnas genom ändring i

gällande grundlagsbestämmelser, så torde emellertid dess ernående i allt

hufvudsakligt vara att förvänta på annan väg. Det visar sig, såsom ock

i Utskottets ofvannämnda utlåtande blifvit anfördt, hurusom Riksdagen under

de senare tiotalen af år erhållit del i lagstiftningen angående åtskilliga till

det ekonomiska området hörande ämnen; och torde såsom visst kunna antagas,

att allt flera ämnen skola småningom, utan att någon särskild grundlagsförändring

derom må vara af nöden, öfverflyttas från nämnda område in på

den allmänna lagens. Och i de ämnen, hvilka framgent komme att såsom

hittills tillhöra Konungens uteslutande lagstiftningsmagt, torde för visso hvarje

vigtigare åtgärd, innan den vidtages, varda understäld Riksdagens bedömande.

Den retning, hvari samarbetet mellan Konungen och Riksdagen hitintills''

utvecklat sig, gifver grundade stöd för ett dylikt antagande, och anledningar

till klagomål af den art, motionen angifver, torde för framtiden blifva allt

mer sällsynta.

På grund af det anförda hemställer Utskottet,

att Herr J. Gr. Janssons förevarande motion ej må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 April 1884.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Bih. till liilcsd. Prof. 1884. 3 Sami, 6 Raft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.