Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om nyläring i § 25 af förordningen angående fattigvården den 9 Juni 1871.

1884-02-11 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1884:14, Utlåtande, i anledning af väckt motion om nyläring i § 25 af förordningen angående fattigvården den 9 Juni 1871.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

N:o 14.

Ank. till Riksd. Kansli den 11 Febr. 1884, kl. 1 e. ro.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om nyläring i

§ 25 af förordningen angående fattigvården den 9 Juni

1871.

Från Andra Kammaren liar Lag-Utskottet till handläggning fått emottaga

en af Herr P. Larsson i Fohle afgifven, så lydande motion (N:o 104):

»Bland våra kommunala utgifter är fattigvården onekligen en af de

mest tryckande, till väsentlig del derföre att bestämmelserna i nuvarande

fattigvårdsförordning äro sådana, att de mången gång gifva anledning till

långvariga och kostsamma rättegångar kommunerna emellan. Sådana tvister

föranledas synnerligen af det stadgande i 25 § i fattigvårdsförordningen,

som bestämmer att person, som inflyttar till en kommun, icke erhåller hemortsrätt

derstädes förr än han under ett helt år derstädes varit eller bort vara

mantalsskrifven till följd af inflyttning, utan att hafva behöft eller bekommit

fattigvård. Erfarenheten har visat att man på flera ställen af detta stadgande

tagit sig anledning att erbjuda, ja, nära nog påtvinga fattigvård åt

personer eller familjer, från livilka man af en eller annan anledning velat

göra sig fri, utan att något verkligt eller tvingande behof af sådant understöd

förefunnits. Sålunda hafva personer eller familjer blifvit återförda till de

kommuner, der de förut haft sin hemortsrätt, der de nu vanligen blifvit inhysta

i fattighuset och derefter kommit fattigvården vida mer till last än om

de fått qvarstanna, der de sjelfva önskat att hafva sin nödtorftiga utkomst och

bergning. Vid sådant förhållande kan det med skäl sägas att bestämmelserna

i vår fattigvårdsförordning bidraga att öka fattighjonens antal till tunga för

kommunerna i stället för att minska det. För att afhjelpa här ofvan antydda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utsicottets Utlåtande N:o 14.

7

olägenhet skulle det tyckas, som borde hemortsrätten förvärfvas genast vid

inflyttning eller mantalsskrifning uti en kommun; men då detta äfven skulle

medföra olägenheter, emedan derigenom skulle dels en täflan uppstå kommunerna

emellan att få personer, dem man fruktade att i framtiden komma

att ligga fattigvården till last, mantalsskrifna i annan kommun, dels skulle

äfven friheten för arbetaren att söka och erhålla arbetsförtjenst, der han

anser för sig bäst och lämpligast, möjligen inskränkas genom arbetsgifvarens

fruktan för att emottaga och mantalsskrifva medellösa arbetssökande. Rättare

torde derföre under nuvarande förhållande vara, att den allt för långa tiden

för vinnande af hemortsrätt förkortades från ett år till åtta månader, hvarigenom

många tvister och rättegångar med deraf följande kostnader och

fattig vårdsutgift er skulle komma att undvikas; hvarför jag härmed vågar

föreslå sådan ändring i Kongl. förordningen af den 9 Juni 1871 § 25,

att ordet ett år derstädes förändras till åtta månader.»

Utskottet finner icke, att de olägenheter och svårigheter, Indika,

enligt motionärens uppfattning, följa af nuvarande stadgandet om hemortsrätt

i § 25 af gällande förordning om fattigvården, skulle i någon mån kunna

vare sig förekommas eller minskas genom antagande af det ändringsförslag,

han framstält; hvadan Utskottet hemställer,

att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 11 Februari 1884.

På Lag-Utsköttets vägnar.

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.