Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ökadt skydd för sammankomster till gemensamma andaktsöfning av. Ökadt skydd för sammankomster till gemensamma andajctsöfningar påyrkas i två inom Andra Kammaren afgifna och till handläggning af Lag-Utskottet hänvisade motioner, N:is 39 och 53.

1884-02-15 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1884:20, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ökadt skydd för sammankomster till gemensamma andaktsöfning av. Ökadt skydd för sammankomster till gemensamma andajctsöfningar påyrkas i två inom Andra Kammaren afgifna och till handläggning af Lag-Utskottet hänvisade motioner, N:is 39 och 53.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

1

N:o 20.

Ank. till Riksd. Kansli den 15 Febr. 1884, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ökadt

skydd för sammankomster till gemensamma andaktsöfning av.

Ökadt skydd för sammankomster till gemensamma andajctsöfningar

påyrkas i två inom Andra Kammaren afgifna och till handläggning

af Lag-Utskottet hänvisade motioner, N:is 39 och 53.

Uti den förra af dessa motioner anför Herr J. Andersson i Lysvik:

»För fridsbrott genom våldsgerning eller störande uppträden så

väl vid allmän gudstjenst och främmande trosbekännares religionsöfning

som sammanträden för verldsliga ändamål finnes ill kap. Strafflagen

stadgadt ansvar, men för sådana uppträden vid särskilda andaktsöfningar

saknas dylikt stadgande. Och dock måste äfven för detta senare

slag af sammankomster enahanda bestämmelse anses vara af behof påkallad.

Då medlemmar af vårt kyrkosamfund eg a rättighet att sammankomma

för gemensamma andaktsöfningar, böra väl äfven dessa

sammankomster komma i åtnjutande af lagens skydd mot fridstörare.

Helt nyligen har en händelse inträffat, då i brist af stadgande om straffpåföljd

en dylik fridstörare ej ansetts kunna till ansvar fällas och detta

exempel star ej enstaka, likasom det utan tvifvel ofta kommer att upprepas,

derest det anmärkta rättslöstillståndet skulle få fortfara. Då

särskilda sammankomster för andaktsöfningar äro af väsentligen enahanda

karakter och hafva samma syftemål som den allmänna gudstjensten

och sådan gudsdyrkan, som för främmande trosbekännare är tillåten,

synes väl samma lagens skydd äfven böra komma de förra till godo.

På grund, af det anförda, får jag derför hemställa,

att .Riksdagen ville besluta sådant tillägg uti 11 kap. af Strafflagen,

att det i 1, 2 och 3 §§ tillförsäkrade skydd för allmän gudstjenst samt

Bill. till Likså. Prof. 1884. 7 Samt. 11 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

främmande trosbekännare» religionsöfning äfven må komma särskilda

sammankomster för andaktsöfningar till del».

I den andra af Herr P. M. Larsson i Loa afgifna motionen andrages

hufvudsakligen följande:

I Strafflagens kap. 11 § 2 betecknades störande oljud och förargelseväckande

uppträde vid gudstjenst såsom. brott, och stadgade

samma lag straff derför. Detta stadgande gälde icke blott statskyrkans

o-udstjenst, utan jemväl främmande trosbekännares religionsöfning. Lagstiftaren

hade härigenom velat skydda hvarje religionsöfning mot störande

uppträden. Förordningen den 11 December 1868 tilläte, som

bekant, sammankomst för enskild andaktsöfning utom kyrkan och utan

prestman» omedelbara ledning. Det skydd, lagen stadgade för allmän

gudstjenst borde sålunda, enligt motionärens åsigt, utsträckas till sådan

af lag tillåten sammankomst. Svårligen torde man kunna finna någon

orsak till skilnad härutinnan. Hvar och en borde hafva rätt att fordra,

såsom svensk undersåte, att få åtnjuta lagens skydd under den tid han

egnade åt religiös betraktelse, uppbyggelse och bön, hvilket religionssamfund

han än tillhörde. Och svenska kyrkans egna medlemmar,

som med stöd af gällande lag samlades till andaktsöfning, borde icke

minst kunna påräkna att få åtnjuta en sådan förmån. Li farenheten

hade dock gifvit vid handen, att så icke vore förhållandet, och rättstillståndet

i detta afseende skulle tvifvelsutan, då det blefve meia allmänt

kändt, medföra ganska obehagliga följder. Som motionären emellertid

ville tro, att denna brist i lagstiftningen tillkommit genom förbiseende,

samt att missförhållandet skulle blifva, afhjelpt, så snart

uppmärksamheten blifvit fästad derå, ville han, i afsigt att uppnå dennä

från flera håll uttalade önskan om likställighet inför lagen, föreslå

»att Riksdagen måtte för sin del besluta en sådan ändring af 2 §

af Strafflagens 11 kap., att det skydd mot störande _uppträden, som

sagde paragraf lemnar allmän gudstjenst, måtte utsträckas jemväl till

sammankomst för enskild andaktsöfning.»

11 kap. Strafflagen innehåller straffbestämmelser i 1 § för den,

som gör våldsgerning å någon, som bevistar gudstjenst, i 2 § för den,

som störer gudstjenst genom svordom eller oljud, eller dervid eljest

kommer förargelse åstad, och föreskrifver, i 3 §, att hvad i 1 och. 2 §§

är stadgadt, ock gäller, om der sagda brott föröfva» vid gudstjenst,

som dem tillåten är, hvilka bekänna sig till främmande lära; hvarjemte

i 7 § särskilt straff stadgas för den, som i uppsåt att skada göra, eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-TJtshottets Utlåtande N:o 20.

eljest i vredesmod, emot annan drager knif eller svärd, eller spänner

bössa, eller reser annat lifsfarligt vapen, vid gudstjenst, som i 1 eller

3 § sägs, ändock att ingen skada sker.

Med sådan gudstjenst, hvarom dessa lagrum tala, förstås allmän,

offentlig gudstjenst inom svenska kyrkan så ock, enligt 3 §, allmän gudstjenst

inom af staten erkändt främmande trossamfund, och sålunda hafva

ock domstolarne enstämmigt tolkat nämnda lagbestämmelser (se Naumanns

Tidskrift för lagskipning, o. s. v. 1875, s. 558 ff. samt det af

båda motionärerne till stöd för motionerna anförda besvärsmål, hvari

Kongl. Maj:t den 7 November 1883 meddelat utslag). Följden häraf

är, att något särskildt skydd icke åtnjutes för vare sig sådana särskilda

sammankomster för andaktsöfning af medlemmar utaf svenska kyrkan,

hvarom förordningen den 11 December 1868 handlar, eller för sådana

enskilda, gemensamma andaktsöfning ar af medlemmar utaf främmande, af staten

erkändt trossamfund, hvilka kunna anses med de förra jemförliga. Der

dylika sammankomster hållas i enskildt hus, gälla naturligen, äfven beträffande

dem, de allmänna bestämmelserna om hemfrid och hemfridsbrott.

Utskottet finner nu, i likhet med motionärerne, att personer, vid

dylika sammankomster församlade till gemensam andaktsöfning, böra

mot obehörigt störande, på hvad sätt det vara må, af denna kunna

påräkna lagens skydd, men att uti detta hänseende en lucka verkligen

förefinnes i vår gällande rätt.

Då emellertid för en utredning i fråga om hvilka bestämmelser

skulle vara bäst egnade att fylla denna lucka erfordras en omsigt och

pröfning, som Kongl. Maj:t bäst är i tillfälle att åt ärendet egna får

Utskottet, med anledning af förevarande motioner, hemställa,

att Riksdagen i skrifvelse till Konungen anhåller,

det Kongl. Maj:t täckes låta utarbeta samt förelägga

Riksdagen förslag till sådana lagbestämmelser, som

kunna finnas erforderliga för att åt sammankomster

för gemensam andaktsöfning bereda hittills saknadt

nödigt skydd.

Stockholm den 15 Februari 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.