Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26

1884-02-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1884:26, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

7

N:0 26.

Ank. till Rikgd. Kansli den 25 Febr. 1884, kl. 1 e. in

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring

i § 70 af förordningen om kommunalstyrelse å landet.

Lag-Utskottet har från Andra Kammaren emottagit en inom Kammaren

af Herr Liars Anderson i Vall afgifven motion, N:o 101, hvari

anföres:

“Sedan kommunerna å landsbygden numera genom Kongl. kungörelsen

den 29 Oktober 1881 erhållit den lättnad, att de, i likhet med

hvad förut egt rum för städerna, sjelfva ega bestämma om tid och sätt

för uppbörd af kommunalutskylderna, så återstår likväl, enligt underteckna^

åsigt, att söka erhålla ytterligare en lättnad, hvilken skulle

lända till mycken besparing af både tid och kostnad och likväl medföra

lika mycken säkerhet som tillförene, derest en förändring kunde

åstadkommas uti 70 § af 1862 års förordning om kommunalstyrelse på

landet angående sättet för indrifning af resterande kommunalutskylder,

för hvilka kommunalstämma ej beviljat afskrifning.

“Enligt sistnämnda förordning upprättar kommunalnämnden sådan

restlängd, hvilken inom två månader efter uppbördsstämmans afsilande

skall öfverlemnas till kronofogde?i i orten, hvilken det åligger att de

resterande utskylderna vederbörligen indrifva och till nämnden redovisa;

och såsom uppbördsprovision, som jemväl uttages hos den restskyldige,

eger han beräkna tre procent af det resterande beloppet.

“Då kronofogden bekommit restlängden, får han remittera den till

vederbörande länsman, och länsmannen remitterar den till vederbörande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

sockens fjerdingsman, hvilka egentligen äro de, som verkställa indrifningen.

Sedan denna är verkstäld, måste redovisningen gå samma väg

tillbaka; hvadan alltid, innan restlängden hinner cirkulera genom alla

dessa mellanhänder, rundelig tid åtgår för att de indrifna restmedlen

må hinna redovisas och inflyta i vederbörande kommunalkassa.

“Allt detta remisskrifveri och omgång borde väl kunna undvikas,

derest i lag medgifvet vore, att kommunalnämnden egde rätt direkte

vända sig till socknens kronofjerdingsmän med begäran att få restlängden

genom deras försorg indrifven, och derest fjerdingsmannen

hade ansvarig skyldighet att influtne restmedel direkte redovisa till

kommunalnämnden.

“Utan tvifvel skulle mycken tidsvinst härigenom uppstå, till fördel

icke allenast för kommunen, utan äfven för kronofogdar och länsmän,

som på detta sätt befriades från skyldigheten att vara mellanhand

för kommunernas restuppbörd; men — icke nog härmed — en annan

fördel borde jemväl kunna vinnas genom denna förenklingsåtgärd, och

denna fördel skulle tillskyndas den skattskyldige skattdragare!! — som

nu, jemte restutskylden, får betala tre procents uppbördsprovision —

derest det blef i lag bestämdt, att kronofjerdingsmän för sitt besvär

skulle erhålla eu procent, eller det belopp, som han väl nu vanligen

erhåller, och med hvithet lian borde vara väl belåten, då det icke kan

medföra något ökadt besvär, om han framdeles redovisar till kommunalnämnden

i stället för till länsmannen. Den restskyldige hade således

i behåll två procent och kommunen borde kunna vänta att mycket tidigare,

än hittills varit fallet, få in resterna och kunde sålunda slippa

att, hvilket ofta händer, hafva det ena året efter det andra rester balanserade

uti kommunalräkenskaperna.

“Då kommunerna å landet nu mera ega att ställa sina uppbördsstämmor

på flere terminer,'' följer ock deraf, att flere restlängder behöfva

utfärdas. Från hvilken sida man än betraktar saken, synes alltid

ligga en fördel uti att få använda fjerdingsmannen som restindrifvare

och redovisare i första och sista hand, dess mera som de mångenstädes

äro af kommunerna aflönade och derföre böra hafva särskildt intresse

att, emot den särskilda ersättning, som ofvan är nämnd, ordentligen

fullgöra ifrågavarande indrifnings- och redovisningsskyldighet, der denna

blifver i lag bestämd; och med anledning af det ofvan sagda tager

jag mig friheten härigenom vördsamt föreslå,

att Riksdagen för sin del ville besluta, det 70 § uti Ivongl. förordningen

den 21 Mars 1862, sådan den nu mera genom Ivongl. kungörelsen

den 29 Juni 1866 lyder, måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

»Öfver de skattskyldiga, som sina kommunalutskylder vid uppbördsstämma

ej inbetalt och för hvilka kommunalstämma ej beviljat afskrifning,

upprättar kommunalnämnden restlängd, som inom två månader efter

uppbördsstämma^ afslutande skall till krono/jer din g sman inom socknen

öfverlemnas; och åligger honom att de resterande utskylderna i vederbörlig:

ordning; indrifva och till nämnden redovisa.»

»Vid indrifvandet. af dessa medel eger kronofjerdingsmannen att

såsom uppbördsprovision jemväl uttaga hos den restskyldige en procent

af det resterande beloppet.»

Motionärens förslag, enligt hvilket det skulle öfverlåtas åt kronofjerdingsman

att i vederbörlig ordning indrifva och till kommunalnämnden

redovisa resterande kommunalutskylder, står i uppenbar strid

med grunderna för och innehållet i första kapitlet Utsökningslagen,

som handlar om de myndigheter, som med utsökningsmål hafva befattning,

och dervid äfven bestämmer, hvilka äro utmätningsmän. Af der upptagna

stadgande!! framgår, hurusom lagstiftaren ansett befattningen af

utmätningsman vara af den vigt, att densamma icke i regeln kan, med

bibehållande af nödig rättssäkerhet, anförtros åt fjerdingsmännen, hvilkas

befattning utgör ett menighetsbestyr och hvilka ofta ombytas samt icke

heller i allmänhet kunna anses härtill fullt lämpliga. I öfverensstämmelse

med denna åskådning står ock förordningen den 12 Juli 1878,

angående förändrade föreskrifter om utmätning för krono- eller kommunalutskylder,

allmänna afgifter, in. in., och (Jtskottet kan icke finna

något skäl förekomma, att göra ändring uti de nu i ämnet gällande

bestämmelser.

Motionären förmäler, hurusom de med nuvarande anordning förenade

svårigheter ytterligare stegras i det fall, att kommunalutskylderna

till följd af beslut, som kommunerna äro berättigade fatta, böra

inbetalas å flere olika uppbördsterminer; men, der så är händelsen,

hafva redan många kommuner bestämt och kunna alla bestämma, att,

derest vid en uppbördsstämma det till inbetalning då förfallna belopp

icke erlägges, hela ännu ej inbetalda beloppet kommunalutskylder för

året omedelbarligen är till betalning förfallet utan afbidan å senare

uppbördsstämmor.

Med anledning af hvad Utskottet nu anfört, hemställes,

Bih. till Rilcsd. Prof. 1884. 7 Samt. 14 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

att förevarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 25 Februari 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Herr Lewin har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit i

ärendets behandling inom Utskottet.

#

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1884.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.