Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32

1884-03-04 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1884:32, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

1

W.o 33.

Ånk. till Rilcsd. Kansli den 4 Mars 1884, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta förslag om ändrade

stadganden rörande skyldigheten att hygga och underhålla

tingshus och härads fängelse.

Angående skyldigheten att deltaga i byggnad och underhåll af tingshus

och häradsfängelse, äfvensom beträffande beskaffenheten af tingshus,

är för närvarande stadgadt i 26 kap. 4 § Byggningabalken:

»Tingsbyggning skall hvart härad bygga, efter gårdatalet, å vanlig

tingsstad, eller der Konungens Befallningshafvande pröfvar det för allmogen

lägligast, sedan Rätten deröfver hörd är. Der skall vara en stufva

så stor, som tarfvas, och två kamrar; och vare häradet skyldigt den byggning

uppehålla. Vid hvart tingsställe skall ock ett fängelse vara, der missgerningsman

må i förvar hållas. För denna byggnad vare ingen fri, utan

sätes och ladugårdar, afhyste rå och rörs hemman, så ock preste och

klockare bol»;

och äro från skyldigheten att deltaga i tingshusbyggnad desslikes

befriade kungs- och kungsladugårdar, enligt Ivongl. brefvet till Kammarkollegium

af den 12 April 1748, samt lotshemman, enligt Kongl. förordningen

den 17 September 1783, § 2; äfvensom genom Kongl. resolution

den 28 Maj 1754 gifvits den förklaring öfver 26 kap. 4 § Byggningabalken

samt 8 § i 1723 års adeliga privilegier, att insockne frälsehemman

skola från tingshusbyggnad njuta befrielse.

Bih. till Riksd. Prof. 1884. 7 Samt. 19 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32,

Under ståndsriksdagarne väcktes under eu lång följd af riksdagar

förslag om upphäfvande af den säterierna samt preste- och klockarebolen

medgifna frihet samt om skyldighet för dessa äfvensom för skattlagda utjordar,

bruk, fabriker och inrättningar att i detta besvärs utgörande deltaga,

men förslagen blefvo alltid af Rikets Ständer afslagna på tillstyrkan

af Sammansatta Lag- och Ekonomi-Utskottet, som till stöd för afslag anfört:

beträffande sätes- och ladugårdar samt af hyste rå- och rörshemman,

att enär vid det förhållande, att dessa fastigheter, till följd deraf att dem i

lag och särskilda författningar blifvit tillförsäkrad befrielse från ifrågavarande

skyldighet, likasom från andra skatter och onera, obestridligen

vunnit ett ökadt värde, som vid deras förvärfvande vare sig genom köp,

byte, arfskifte eller annorledes tagits i beräkning, en sådan förändring

icke skulle kunna tillvägabringas utan kränkning i eganderätten, samt den

ifrågavarande befrielsen först då borde upphöra, när alla från jorden utgående

skatter och besvär blcfve, mot ersättning till egare af privilegierad

jord, emellan alla hemman, utan afseende å deras egenskaper af privilegierade

eller icke, lika fördelade; och i fråga om preste- och klockarebol,

att deras befrielse från deltagande i tingshus och häradsfängelse utgjorde

en förmån, som ostridigt inginge i nuvarande boställsinnehafvares lönevilkor

och kommit i beräkning vid dessas bestämmande, hvarför denna befrielse

icke borde kunna upphäfvas med mindre boställsinnehafvarne derför

erhölle godtgörelse på annat sätt.

Dessa skäl åberopas af Utskottet ännu vid 1862—1863 års riksdag,

då Utskottet, under uttalande af den mening, att den föreslagna utvägen

att fördela ifrågavarande byggnadsskyldighet endast emellan egare och

innehafvare af jord icke vore den rätta för åstadkommande af en rättvis

fördelning af detta onus, förklarade, att, derest en förändring i detta hänseende

skulle åvägabringas, ifrågavarande byggnadsskyldighet borde blifva ett

kommunalbesvär, som drabbade icke endast jordegare utan hvarje till deltagande

i kommunalutskylder förpligtad person efter samma grunder, som

i kommunalförfattningarne funnes bestämda; men som befogade anmärkningar

blifvit rigtade mot kommunallagarnes beskattningsgrunder och det

just utgjorde en fråga för dagen, huru de missförhållanden, som deraf

uppkommit, skulle kunna undanrödjas, ansåg Utskottet någon förändring

i ofvan antydda syftning icke böra åvägabringas förr än denna fråga blifvit

lyckligen löst, hvarför Utskottet hemstälde, att de gjorda framställningarna

för närvarande icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd

föranleda. Betänkandet bifölls af Adeln och Presteståndet, återremitterades

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

af Borgare- och Bondestånden, hvarefter de väckta förslagen förklarades

hafva förfallit. Frågan väcktes å nyo vid 1865—1866 års riksdag, men

blef då undanskjuten på grund af den ändring i häradsrätternas domsområden,

som då förväntades.

Sedan representationsreformens genomförande har utsträckande af

denna byggnads- och underhållsskyldighet ofta med anledning af väckta

motioner varit föremål för Lag-Utskottets och Kamrarnes handläggning

och beslut. Sedan år 1867 båda Kamrarne, den Första med 42 röster

mot 31, och den Andra utan votering, beslutit en underdånig skrifvelse

till Kongl. Maj:t med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och

Riksdagen meddela förslag till sådana förändrade stadganden angående

deltagande i byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse, att

dessa åligganden blefve för medlemmarne af tingslagen, efter billiga grunder,

gemensamma, men sådan skrifvelse icke kommit att afgå, blefvo förslag

om en dylik skrifvelses aflåtande 1869 och 1870 af Första Kammaren

afslagna, men af Andra Kammaren bifallna, 1869 utan votering å

någotdera stället, samt 1870 med 77 röster mot 20 i Första Kammaren,

och i den Andra, som ogillade den punkt i Utskottets motivering, deri

antydan blifvit gjord, att frågan möjligen kunde anses hafva egenskapen af

privilegiifråga och således borde behandlas i den ordning 114 § i Regeringsformen

föreskrifver, utan votering. Vid 1872 års riksdag hemstälde

Utskottet, med anledning af erhållen åtterremiss från båda Kamrarne å

ett föregående utlåtande i frågan, att Riksdagen, med uttalande af den

åsigt, att staten borde öfvertaga skyldigheten att bygga och underhålla

tingshus och häradsfängelse, skulle i underdånig skrifvelse anhålla, det

Kong], Maj:t täcktes i sådant afseende låta åvägabringa erforderlig utredning

angående sättet och vilkoren för sakens genomförande samt derefter

för Riksdagen framställa förslag i ämnet; och blef denna hemställan af

Första Kammaren afslagen med 26 röster mot 20 samt af Andra Kammaren

bifallen med 81 röster mot 52. År 1873 förnyade Utskottet sitt

skrifvelseförslag, dock så, att staten borde öfvertaga äfven skyldigheten

att bygga och underhålla stadshäkte; men enär, sedan Första Kammaren

med 45 röster mot 37 bifallit detta förslag, Andra Kammaren, efter återremiss

och begäran från Utskottet, att Kammaren måtte fatta beslut, med

110 röster mot 71 beslöt, med afslag å Utskottets hemställan, underdånig

skrifvelse af samma lydelse som 1867, 1869 och 1870, förföll frågan för

denna riksdag. Vid riksdagen 1874 återförnyade Utskottet det af Andra

Kammaren 1873 antagna förslag, hvilket nu afslogs af Första Kammaren

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

med 74 röster mot 6, men af Andra Kammaren utan votering bifölls.

Vid 1875 års riksdag heinstälde Utskottet om underdånig skrifvelse med

anhållan, det täcktes Kongl. Maj:t, vid den utredning, som med anledning

af Rikets Ständers den 20 Juni 1866 och Riksdagens den 18 Maj 1871

till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga skrivelser — åsyftande, att skyldigheten

till deltagande i byggnad och underhåll af ej mindre kyrka med

hvad dertill hörde än äfven socken- och fattigstuga samt skolhus måtte

blifva för medlemmarne af kommunen efter billiga grunder gemensam

— kunde komma att ega rum, äfven taga i öfvervägande, i hvad mån

den nu på jorden hvilande skyldigheten att bygga och underhålla tingshus

och häradshäkte måtte jemväl till andra beskattningsföremål utsträckas,

och under de nådiga framställningar, som kunde af nyss berörda skrifvelse!''

föranledas, begripa jemväl förslag till förändrad lagstiftning i nu

föreliggande fråga; men detta förslag afslogs af Första Kammaren med

48 röster mot 39, hvaremot detsamma af Andra Kammaren bifölls utan

votering.

Vid riksdagarne 1876, 1877 och 1878 framlade Utskottet förslag

till författning, enligt hvilken alla de, som inom tingslaget (häradet) erlade

kommunalutskylder, skulle i kostnaden för uppförande och underhåll

af tingshus och häradsfängelse deltaga efter den grund, som för utgörande

af dessa utskylder funnes stadgad. Dessa förslag afslogos af Första Kammaren

och biföllos af Andra Kammaren, 1876 utan votering i någondera

Kammaren, 1877 med 41 röster mot 29 i Första Kammaren, i den Andra

utan votering, 1878 i Första Kammaren med 53 röster mot 33, i

Andra Kammaren äfven nu utan votering. Vid 1879 års riksdag blef en

motion i syfte, att byggnads- och underhållsskyldigheten af tingshus och

häradsfängelse skulle, sedan dessa byggnader blifvit till staten öfverlemnade,

af statsverket öfvertagas, på hemställan af Utskottet af båda Kamrarne

afslagen, af Första Kammaren med 47 röster mot 23 och af Andra

Kammaren utan votering. Med anledning af öfriga i frågan väckta

motioner, framlade emellertid Utskottet förslag till förordning af innehåll,

att i kostnaden för uppförande och underhåll af tingshus och häradsfängelse

skulle alla de, hvilka inom tingslaget erlade kommunalutskylder,

deltaga, för fastighet efter hela samt för andra beskattningsföremål efter

en fjerdedel af derå belöpande fyrktal; men blef detta förslag af Första

Kammaren med 53 röster mot 32 afslaget, hvaremot Andra Kammaren

utan votering biföll enahanda förslag till förordning, som vid de tre nästföregående

riksdagarne vunnit Kammarens godkännande. Vid 1880 års

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag Utskottets Utlåtande No 32.

5

riksdag förnyade Utskottet, med anledning af till Utskottets yttrande öfverlemnade

framställningar i ämnet, sitt 1879 afgifna förslag, hvilket

emellertid afslogs af Första Kammaren med Öl röster mot 20, hvilka afgåfvos

för bifall, hvaremot Andra Kammaren utan omröstning med utslag

af Utskottets hemställan biföll eu vid utlåtandet fogad reservation i syfte,

att uti ifrågavarande besvär skulle alla de, hvilka inom tingslaget erlade

kommunalutskylder, deltaga efter den grund, som för utgörande af dessa

utskylder funnes stadgad. De vid 1881 års riksdag väckta förslag i ämnet

blefvo af Utskottet afstyrkta på den grund, att frågan läge under utredning

af den utaf Kongl. Maj:t under den 20 Juni 1879 tillsatta skatteregleringskomité,

och blef detta utlåtande godkändt af båda Kamrarne

utan votering.

Skatteregleringskomitén har i sitt den 13 September 1882 afgifna

underdåniga utlåtande och förslag angående skatteförhållandena i riket

egnat uppmärksamhet äfven åt den kommunala byggnadsskyldigheten och

särskildt skyldigheten att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse,

samt, efter en historik öfver ämnet (ss. 355—359), förklarat

att man sedan länge har kommit till insigt derom, att mantalet icke vidare

vore en tillförlitlig gradmätare på olika fastigheters skatteförmåga.

Denna insigt hade föranleda att mantalet afskaffats såsom grundval för

utgörande af kyrkobyggnadsskyldigheten, och det hade synts komitén

vara af bjudande skäl påkalladt, att nu jämväl för de återstående fall,

der mantalet bibehållits såsom grund för utskylders utgörande, ersätta

detsamma med en annan och rättvisare norm. Äfven ur andra synpunkter

hade komitén funnit mycket vara att anmärka mot nu gällande grunder

för utgörande af ifrågavarande byggnadsskyldigheter (s. 371). Komitén

lemnar derpå (s. 374) uppgifter å kostnaderna år 1878 för nu ifrågavarande

besvär inom rikets olika län samt föreslår, på anförda skäl, som

på det närmaste sammanhänga med hela det sätt, å hvilket komitén ansett

den kommunala beskattningen i allmänhet böra ordnas, »att 1, 2 och

4 §§ i 26 kapitlet Byggningabalken måtte på det sätt ändras, att bestämmelser

i dem införas derom, att kostnaderna för deri omförinälda

byggnader skola utgå efter samma grund, som komitén för utgörande af

kommunalutskylder föreslår» (s. 403). Vid föredragning af frågan i statsrådet

den 19 Januari 1883 (Kongl. Maj:ts proposition N:o 11 till 1883

års riksdag) yttrade chefen för Justitiedepartementet:

»Äfven om man med skatteregleringskomiténs flertal måste erkänna

behofvet af en revision af de grunder, efter hvilka den kommunala

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

byggnadsskyldigheten nu utgöres, skall det dock helt visst medgifvas, att

en sådan revision icke står i något omedelbart sammanhang med de stora

och vigtiga samhällsfrågor, på hvilkas lösning Eders Kongl. Maj:ts omtanke

för närvarande är företrädesvis rigtad. Om så är, kan en lycklig

utgång af dessa frågor icke främjas derigenom, att de sammanlänkas med

en annan fråga, jemväl den af djupt ingripande art och innefattande

spörsmål af den beskaffenhet, att de ännu säkerligen fordra ganska vidtgående

utredningar, innan de kunna på ett fullt nöjaktigt sätt besvaras.

I hvilken mån den på fastigheterna och matlagen hvilande byggnadsskyldighet

skall lindras, eller med andra ord huru tungt den bör drabba

sådana kommunens medlemmar, som nu i ringa eller ingen mån deraf

beröras, kommer säkerligen att blifva föremål för mycken meningsskiljaktighet.

Huru den af komitén föreslagna fördelning af byggnadsskyldigheten

i verkligheten skall slå sig ut, kan ingalunda sägas vara nöjaktigt

utredt genom den undersökning af förhållandena under ett enda

år, som komitén företagit, och en fullständig utredning i detta hänseende

kan knappast ske förr än man fått erfara resultaten af den taxering, som

komme att verkställas på grund af den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna

bevillningsförordning, derest denna blifver af Riksdagen antagen. Hvad

särskildt tingshusbyggnad beträffar, har det satts i fråga, om den ej snarare

bör bekostas af staten än af häradet. Skulle denna åsigt göra sig

gällande, vore en efter nya grunder verkstäld fördelning af besväret mellan

häradsboerna utan allt ändamål.

»Under sådana förhållanden synes mig frågan om byggnadsskyldighetens

reglering böra uppskjutas till en tidpunkt, då åt densamma kan

odelad egnas all den uppmärksamhet, hvaraf den är förtjent.

»Såsom ett skäl att påskynda eu ny lagstiftning i detta ämne, kunde

möjligen åberopas de uppgifter komitén meddelat derom, att en del af

prestationerna vid prestgårdsbyggnad alldeles i strid mot lag alagts matlagen,

och att dessa vid kyrkobyggnad i vissa län fått en vida större

börda sig pålagd än lag medgifver. Men dessa oegentligheter, som röra

lagens tillämpning, icke dess innehåll, böra försvinna, derest Eders Kongl.

Maj:t och Riksdagen funne lämpligt att, såsom skatteregleringskomitén

föreslagit, i kommunallagarne intaga föreskrifter, egnade att bättre än

de hittills gällande förekomma uttaxering af utskylder efter andra grunder

än lag föreskrifver.

»På grund af hvad jag sålunda anfört, kan jag ej tillstyrka någon

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

åtgärds vidtagande i och för ändring af 1, 2 och 4 §§ i 20 kapitlet

Byggningabalken af 1734 års lag.);

I detta yttrande förenade sig statsrådets öfrige ledamöter och blef

denna mening ock Kong]. Maj:ts beslut.

Ändring i nu ifrågavarande 4 § af 20 kap. Byggningabalken påyrkas

vid innevarande riksdag i tre till Lag-Utskottet öfverlemnade motioner,

väckta inom Andra Kammaren af Herr J. Anderson i Tenhult, N:o 5,

af Herr J. E. Johansson i Forneby, N:o 50, och af Herr Magnus Andersson

i Gripenberg, N:o 89, hvilka samtlige förorda antagandet för utgörande

af ifrågavarande besvär af den grund, som för utgörande af kommunalutskylder

i allmänhet finnes stadgad, i hvilket hänseende föreslås:

af Herr J. Anderson i Tenhult:

»1 :o) att Riksdagen för sin del ville besluta den ändring i 4 § af 26

kap. Byggningabalken, att den får följande lydelse:

Tingshusbyggning skall hvart härad eller tingslag bygga å vanlig

— — — I kostnaden för uppförande och underhåll af dessa byggnader

skola alla de, hvilka inom tingslaget erlägga lcommunalutskylder, deltaga

efter den grund, som för utgörande af dessa utskylder finnes stadgadt.

2:o) att Kongl. förordningen den 17 September 1783, så vidt den

afser befrielse för lotshemman att deltaga i tingshusbyggnad, i öfverensstämmelse

dermed förändras»;

af Herr J. E. Johansson i Forneby:

»det Riksdagen måtte besluta upphäfvande af Kongl. förordningen

den 17 September 1783 angående befrielse från detta besvär för lotshemman

och förändring af 4 § 26 kap. Byggningabalken till följande lydelse:

»Tingsbyggnad skall hvart härad bygga å vanlig tingsstad eller der

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvar det lämpligast, sedan Rätten

deröfver hörd är. Der skall vara eu stuga, så stor som tarfvas, och två

kamrar. Vid hvart tingsställe skall ock ett häradsfängelse vara, der missgerningsman

må i förvar hållas. Kostnaden för dessa byggnader och deras

underhåll utgöres efter samma grunder, som för gemensamma kommunalutskylder

är bestämd»;

samt af Herr Magnus Andersson i Gripenberg:

»att Riksdagen behagade, med upphäfvande af 4 § i 26 kap. Byggningabalken

stadga, att denna paragraf hädanefter skall erhålla följande

förändrade lydelse:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

»Tiugsbyggning skall hvart härad bygga å vanlig tingsstad, eller der

Konungens Befallningshafvande prof var det för allmogen lägligast, sedan

rätten deröfver hörd är.

Der skall vara en stufva, så stor som tarfvas, och två kamrar; och

vare häradet skyldigt den byggning uppehålla. Vid hvart tingsställe skall

ock ett fängelse vara, der missgerningsman må i förvar hållas. För dessa

byggnaders uppförande och underhåll skall kostnaden gäldas i samma ordning;

som rörande kommunalutskylder i allmänhet är stadgadt»;

och anför, till stöd för sitt förslag,

Herr J. E. Johansson följande:

»Deltagandet i kostnaden för byggande af tingshus och häradshäkte

enligt 4 § 26 kap. Byggningabalken är ett af de ännu qvarstående gamla,

föråldrade och orättvisa lagstadgandena, hvilket icke med skäl kan anses

böra vara tillämpligt på landets närvarande förhållanden. Ingen lärer

kunna påstå, att lag- och rättskipning är tillkommen och nödvändig endast

för en enda samhällsklass, nemligen den i mantal satta jordens egare och

innehafvare, å hvilka nu ensamme skyldigheten att bygga och underhålla

sagda hus ligger, och hvarifrån äro befriade, utom andra i öfrigt skattskyldige,

egare af sätes- och ladugårdar, aftysta rå- och rörshemman, så

ock preste- och klockarebol jemte lotshemman. Sedan den tiden, då dessa

lagbestämmelser stiftades, hafva många andra näringar utom jordbruket

uppstått inom vårt land, för hvilkas egare och innehafvare lag och rätt

äro lika nödvändiga och domstolarne minst lika mycket anlitas och besväras

som af jordbrukarne. Att lagskipningen är en allmän statens angelägenhet,

bevisas äfven deraf, att aflöningen till hela domarepersonalen

utgår af statens gemensamma medel. Under de senare aren hafva sa väl

Riksdagen som ock Kongl. Maj:t insett obilligheten och orättvisan af de

gamla stadgandena, och derföre i flera fall beslutat tidsenligare grunder

för fördelningen af kostnaderna och deribland för byggande af skolhus

in. m., hvilka, likasom tingshus, äro gemensamma och tillgängliga för alla

medborgare. Billighet och rättvisa fordra, att förändring i samma retning

sker för kostnaden att bygga och underhålla tingshus och häradshäkte.

»

De af de båda andra motionärerne andragna skäl äro, om ock i andra

ord uttryckta, hufvudsakligen desamma som de, hvilka sålunda af

Herr J. E. Johansson anförts.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

Då Utskottet, vid den förnyade pröfningen af denna fråga, kommit

till samma resultat, som vid 1879 och 1880 års riksdagar, anser Utskottet

sig nu kunna inskränka sitt uttalande till ett upprepande af de skäl,

Utskottet då androg för sitt förslag, och hvilka fortfarande synas Utskottet

fullgiltiga.

Utskottet anförde då:

»Att lägga skyldigheten att hygga och underhålla tingshus och häradsfängelse

på alla dem, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder,

att utgöras efter samma grund, som för erläggande af dessa utskylder tinnes

stadgad, har Utskottet flere gånger föreslagit, men detta har icke vunnit

Första Kammarens bifall och torde äfven nu hafva mycket ringa utsigter

att blifva Riksdagens beslut.

»Vill man i denna så mycket omordade fråga nu komma till ett resultat,

bör man derföre, enligt Utskottets tanke, låta detta onus fortfarande

hufvudsakligen hvila å fastighet och härvid utsträcka deltagandet till all

fastighet, samt låta skyldigheten utgöras efter det på fastigheterna belöpande

fyrktal, men derjemte låta äfven dem, som skatta för andra beskattningsföremål

än fastighet, i viss mindre proportion deltaga i besväret.

»Hvad nu den från detta onus för närvarande befriade jordbruksfastighet

angår, så hafva de skäl, som föranledt 17 31- års lagstiftare att

frikalla sätes- och ladugårdar samt aftysta rå- och rörshemman från allt

deltagande i tingshusbyggnad, sedan rättigheten att besitta sådana hemman

icke vidare är frälsemän allena förbehållen, samt en senare tids lagstiftning

äfven medfört förändring i stadgandena om frälsemäns forum privilegiatum,

i det närmaste bortfallit, och någon giltig anledning, hvarför

innehafvare af preste- och klockarebol skulle i förevarande afseende åtnjuta

en förmån, som icke tillkommer andra boställshafvare, kan svårligen

uppvisas, likasom ingen skälig anledning torde kunna anföras, hvarför

lotshemman skola vara från sådan skyldighet frikallade. Den frihet i

nämnda hänseende, som enligt särskilda privilegier eger rum för viss fast

-egendom, måste för öfrigt anses meddelad endast med afseende å de förhållanden,

som förefunnos, då samma frihet beviljades, eller att byggnadsskyldigheten

var ett jorden uteslutande åliggande besvär, hvadan tillämpningen

af denna frihet bör förfalla på samma gång för nämnda skyldighets

utgörande stadgas en helt och hållet ny grund.

»Beträffande deltagande från andra samhällsmedlemmars sida, än jordbrukares,

har Utskottet i sina utlåtanden i frågan vid föregående riksdagar

erinrat, att de nu i ämnet gällande stadganden härledde sig från en tid,

Bill. till Biksd. Prot. 1884. 7 Sand. 19 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

då man icke visste af någon annan till deltagande i allmänna onera på

landet förpligtad befolkning än jordbrukaren, och då man icke kände

någon annan grund för dennes beskattning än det hemmantal, han innehade.

Emellertid vore nu förhållandena väsentligen förändrade. I alla

landsändar hade, jemte den egentlige jordbrukaren, uppstått en befolkning

af bruksidkare, fabrikanter, handlande och handtverkare med flere, hvilka

lika väl som jordbrukaren hade intresse af rättskipningens behöriga handhafvande.

De borde derföre ock i sin mån, efter lämpliga grunder, bidraga

till uppehållande af de för detta ändamål nödiga inrättningar, synnerligast

som, med förändrade tidsåsigter och befolkningens tillväxt, fordringarna i

afseende å beskaffenheten af ifrågavarande byggnader betydligt stegrats;

och på samma gång man under senare tider allt mera erkänt, att hemmantalet

icke vore någon lämplig grund i fråga om deltagande i kommunala

besvär, hade man ock medgifvit rättvisan och billigheten deraf, att

skyldigheten till deltagande i dylika besvär utsträcktes till alla skattdragande.

»För utsträckning af ifrågavarande skyldighet till äfven annan fastighet

än jordbruksfastighet, synas Utskottet i öfrigt samma skäl tala som

för jordbruksfastighetens deltagande, och står en sådan utsträckning derjemte

i öfverensstämmelse med hvad genom förordningen den 4 November

1876 är stadgadt om byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill

hörer, att byggningsverke, körslor och annan kostnad för kyrkas byggande

och underhåll skall utgöras af egare eller innehafvare af fast egendom

efter samma grund, som är för kommunalutskylder bestämd, och dagsverken

efter matlag.

»Då egandet af andra beskattningsföremål än fastighet icke innebär

samma stadigvarande intresse, och med den större rörlighet, dessa beskattningsföremål

förete, de understundom kunna komma att med kort mellantid

inom olika tingslag deltaga uti kanske ganska betydliga kostnader för

ifrågakommande byggnad och underhåll af tingshus och häradshäkte, samt

följaktligen skulle kunna komma att jemförelsevis för tungt i nu förevarande

afseende beskattas, derest de skulle deltaga i skyldighetens utgörande

med hela det dem åsätta fyrktal, har Utskottet ansett en nedsättning

till deltagande med allenast en fjerdedel af det åsätta fyrktalet

kunna för dem medgifvas.»

Till det sålunda redan vid föregående tillfällen anförda vill Utskottet

nu endast lägga, att det synes Utskottet, som om man lättast skulle nå

det af alla åsyftade målet — en förenkling och omgestaltning af våra

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-TJtskotteis Utlåtande N:o 32. 11

invecklade skatteförhållanden — derest man, i stället för att mot hvarje

partiel reform andraga, att med densamma bör väntas, tills skattefrågan

i hela sin vidd kan lösas på en gång, så småningom förbereder denna

slutliga lösning genom att undanrödja de påtagligaste och derför mest

öfverklagade, om ock icke alltid mest tryckande oegentligheterna.

Då Utskottet till dessa räknar, på anförda skal, det sätt, på hvilket

för närvarande tingshusbyggnadsskyldigheten är ordnad, och då Utskottet

anser, att 1879 och 1880 års förslag är antagligt såsom en medelväg

mellan de olika yrkandena i denna fråga, får Utskottet, med anledning af

föreliggande motioner, hemställa,

att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag

angående skyldighet att deltaga i kostnaden förbyggnad

och underhåll af tingshus och häradsfängelse.

Med ändring af hvad 26 kap. 4 § Byggningabalken

och särskilda författningar stadga angående

skyldighet att deltaga i byggandet af tingshus och

häradsfängelse, förordnas härigenom, att i kostnaden

för uppförande och underhåll af sådan byggnad skola

alla de, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder,

deltaga, för fastighet efter hela samt för andra beskattningsföremål

efter en fjerdedel af derå belöpande

fyrktal. Uppkommer vid den beräkning bråktal, skall

det bortfalla.

Stockholm den 4 Mars 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

E. THOMASSON.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

Reservationer:

af Herrar Bäckström, Stråle och Fröberg, hvilka ansett, att samtliga

motionerna bort af Utskottet afstyrkas;

af Herr Grefve Strömfelt: »Under en följd af riksdagar har blifvit

framhållet, att grunden för bidrag till byggande och underhåll af tingshus

och häradsfängelse icke längre är densamma, som då 1734 års lag

skrefs och detta besvär lades på »gårdtalet». Man har derför ansett att

öfrige beskattningsföremål borde i någon mån deruti deltaga. I en sådan

åsigt måste jag instämma. Men å andra sidan torde icke kunna förnekas,

att svårigheter möta vid bestämmande af den proportion till jordbruksfastighet,

i hvilken dessa beskattningsföremål böra ingå. Utskottet säger

i dess motivering: »för utsträckning af ifrågavarande skyldighet till äfven

annan fastighet än jordbruksfastighet synas Utskottet i öfrigt samma skäl

tala, som för jordbruksfastighetens deltagande». Härvid måste anmärkas,

att industrien, i olikhet med jordbruket, beskattas för både fastighet och

inkomst af rörelse. Vid sådant förhållande liar jag, ehuru delande den

åsigt att »gårdtalet» icke längre bör ensamt vidkännas ifrågavarande byggnadsskyldighet,

likväl ej kunnat instämma i den af Lag-Utskottet antagna

utsträckning deraf till andre skattskyldige. Enligt Utskottets förslag skall

icke sällan inträffa, att industrien, i följd af sina dubbla beskattningsföremål,

får, efter lika taxerings- och uppskattningsvärde, bidraga med högre

belopp än jordbruksfastighet. Då jag anser att skäl icke förefinnas för

en sa omfattande förändring, men på samma gång erkänner det berättigade

deri, att jordbruksfastighet icke ensam bör vidkännas en tunga, hvaraf

andra beskattningsföremål hafva nytta, och således att dessa senare i någon,

men mindre proportion än jordbruksfastighet böra i besväret deltaga,

tillåter jag mig vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag angående skyldighet att deltaga i kostnaden för

byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse:

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-TJtskottets Utlåtande Ro 32.

Med ändring af hvad 26 kap, 4 § Byggningabalken

och särskilda författningar stadga angående

skyldighet att deltaga i byggandet af tingshus och

härad sfängelse, förordnas härigenom, att i kostnaden

för uppförande och underhall af sådan byggnad skola

alla de, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder,

deltaga, för jordbruksfastighet efter hela, för

annan fastighet efter halfva samt för andra beskattningsföremål

efter en fjerdedel af derå belöpande fyrk
tal.

Uppkommer vid den beräkning bråktal, skall det

bortfalla»;

af Herr Hans Andersson i Nöbbelöf, som ansett, att Utskottet bort

tillstyrka Riksdagen att för sin del antaga följande förslag till ändrad

lydelse af 26, kap. 4 § Byggningabalken: »Tingshus och häradsfängelse

skola byggas a vanlig tingsstad eller der Konungens Befallningshafvande

etter Rättens hörande, finner det vara för allmogen lämpligast; och bör

kostnaden för sådana byggnaders uppförande och underhåll fördelas på

alla inom tingslaget boende efter de grunder, som för kommunalutskylciers

utgörande i allmänhet äro stadgade.

. Herr änders Persson har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets behandling inom Utskottet.

Bih. till Riksd. Prof, 1884. 7 Samt. 19 Haft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.