Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition med förslag till förordning angående patent.

1884-03-21 · 62 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 58 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1884:35, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition med förslag till förordning angående patent.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

1

JST:o 35.

Ant. till Kikärt. Kansli den 21 Mars 1884, kl. 3 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition

med förslag till förordning angående patent.

Genom proposition af den 25 sistlidne Januari (N:o 20) har Kongl.

Maj:t i nåder velat inhemta Riksdagens yttrande öfver ett samma proposition

bilagdt förslag till förordning angående patent, af den lydelse här

nedan i detta utlåtande angifves, samt tillika förklarat sig vilja, efter

emottagandet af Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen af

samma förslag och om författnings utfärdande i ämnet i nåder förordna.

Hufvudgrunderna i förslaget hafva af föredragande departementschefen

till statsrådsprotokollet för den 25 sistlidne Januari blifvit i korthet sålunda

angifna:

Patent meddelas för nya uppfinningar af industriella alster eller af

särskilda sätt för sådana alsters tillverkning.

Patentskydd tillkommer endast uppfinnaren eller dennes rättsinnehafvare.

Svensk och utländsk uppfinnare äro i fråga om patentskydd likstälde.

Bill. till Riksd. Prof. 1884. 7 Sand. 22 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

Vid pröfning af patentansökningar användes det s. k. uppbudsförfarandet.

I fråga om sättet för meddelande mellan patentsökande och andra

parter, å ena, samt patentmyndigheten, å andra sidan, lemnas åtskilliga

stadganden i syfte att, med öfvergifvande af en alltför sträng formalism

i berörda hänseende, meddelandet måtte befrias från alla onödigt hämmande

band.

Patenttiden är lika för alla patent, femton år.

För patents erhållande och fortfarande åtnjutande skola afgifter erläggas.

Inbetalningen sker successivt för hvarje patentår med lägre belopp

i början och högre under senare delen af patenttiden. Sammanlagda

beloppet af afgifterna till patentmyndigheten för ett patent, som

förblifver i kraft under hela patenttiden, uppgår till 775 kronor.

Patentbeskrifningens offentliggörande sker genom patentmyndigheten

och på allmän bekostnad.

För åtnjutande af patentskydd fordras, att uppfinningen inom viss

tid (tre till fyra år) efter patentets meddelande bringas till utöfning inom

riket och att den sedermera fortfarande utöfvas.

Något s. k. licenstvång finnes ej, men om det allmännas intresse sådant

fordrar, kan Konungen föreskrifva, att en patenterad uppfinning skall

mot ersättning upplåtas till statens eller allmänhetens begagnande.

Tvister om patents giltighet upptagas i första hand af Stockholms

rådstufvurätt.

Ansvaret för patentbrott är skärpt mot hvad nu gäller.

Särskilda stadganden äro gifna i syfte att möjliggöra Sveriges anslutning

till Pariserkonventionen.

Patent, meddeladt enligt äldre lag, kan, om patenthafvaren så önskar,

få utbytas mot ett patent enligt den nya författningen.

Lag-Utskottet, hvilket det på grund af remiss från Kamrarne åligger

att yttra sig öfver det Kong!, förslaget, har vid granskning af detsamma

funnit både de hufvudgrunder, å livilka förslaget sålunda är bygdt, och

det sätt, på hvilket de allmänna grundsatserna blifvit i förslagets detaljer

genomförda, böra godkännas; och får Utskottet, till stöd för detta uttalande,

hänvisa till de skäl, som för dels förslaget i dess hufvudgrunder,

dels ock särskilda delar deraf finnas andragna ej mindre i komitébetänkandet

angående patentskydd m. m. af den 6 November 1878, än äfven i

de handlingar, hvilka finnas propositionen bifogade, äfvensom i de yttranden,

som afgifvits af Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

3

18 Juni 1880 samt af Styrelsen för Svenska Slöjdföreningen den 31

Oktober 1879. Utskottet, som ansett sistnämnda yttranden böra i deras

helhet komtna till Riksdagens kännedom, har derför låtit dem såsom bilagor

N:is I ocli II åtfölja detta utlåtande.

De helt obetydliga ändringar, hvilka Utskottet trott sig böra föreslå

i det Kongl. förslaget, inskränka sig till följande:

I 4 §, 1 inom., lista stycket, har den derstädes begagnade förkortning

o. d. blifvit utbytt mot de ord, hvilka nämnda förkortning angifver:

och dylikt.

I 15 §, senare stycket, har Utskottet trott ett förtydligande tillägg

vara nödigt, hvadan orden: inom föreskrifven Hd blifvit der inskjutna.

I 22 § har Utskottet intagit uttrycklig bestämmelse om skyldighet

för den, som i de i paragrafen förutsatta händelser varder fäld till böter,

att jemväl ersätta all skada. Utskottet har ansett intagandet af nämnda

bestämmelse i denna § vara af vigt för att dels tydligen utmärka, att

sådan ersättningsskyldighet bör den bötfälde ådömas, dels ock begränsa

ersättningsskyldigheten till de i paragrafen omförmälda händelser, eller att

någon, utom i de fall, hvilka omnämnas i 16 och 17 §§, utan patcnthafvares

lof inom riket till afsalu tillverkar vara eller vid tillverkning

till afsalu använder tillverkningssätt, derå honom veterligen patent här åtnjutes,

eller till salu här i riket håller eller för försäljning till riket inför

här patenterad eller efter här patenteradt tillverkningssätt frambragt

vara, som honom veterligen utan patenthafvarens tillstånd åstadkommits.

Ingrepp i de patenthafvare till följd af patent tillkommande rättigheter

medför således icke i och för sig ersättningsskyldighet för den, som gjort

sådant ingrepp. För inträdande af nämnda skyldighet kräfves, att den skyldige

vetat, att ingreppet innebar en rättskränkning. Fn bestämmelse, svarande

mot den af Utskottet här föreslagna, återfinnes ock i 12 § af det utaf

Kongl. Maj:t för Riksdagen framlagda förslaget till lag om skydd för

varumärken.

Då med uttrycket i 26 § af förslaget, att de närmare föreskrifter,

som angående vissa angifna ämnen finnas erforderliga, meddelas särskildt,

måste afses, att dessa föreskrifter skola meddelas af Konungen, har Utskottet

ansett det senare uttrycket böra användas i stället för det förra.

Slutligen har Utskottet öfver allt, der i förslaget kronor eller år eller

timme äro angifna med siffror, utbytt sifferbeteckningen mot bokstafsbeteckning.

Då i det af Utskottet förordade Kongl. förslaget särskilda stadganden

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

äro gifna för att möjliggöra Sveriges tillträde till den konvention angående

bildande af en förening till skyddande af industriel eganderätt, hvilken af

åtskilliga europeiska och utom-europeiska stater undertecknades i Paris den

20 Mars 1883, har Utskottet låtit ombesörja en öfversättning af nämnda

konvention, hvilken öfversättning blifvit granskad och godkänd af Sveriges

ombud vid den konferens i Paris år 1880, vid hvilken förslaget till konventionen

utarbetades; och har Utskottet fogat denna öfversättning vid

detta utlåtande såsom bilaga N:o III.

Med anledning af hvad Utskottet nu anfört, får Utskottet hemställa,

att Riksdagen må för sin del antaga det af Kongl.

Maj:t framlagda, här nedan intagna förslag till förordning

angående patent, med de ändringar Utskottet deri

föreslår.

Kongl. Maj:ts förslag:

Lag- Utskottets förslag:

Förslag till förordning angående patent.

1 §•

Patent må, under de vilkor här nedan äro stadgade, meddelas å nya

uppfinningar af industriela alster eller af särskilda sätt för sådana alsters

tillverkning.

Till patents erhållande vare endast uppfinnare, svensk eller främmande,

eller uppfinnares rättsinnehafvare berättigad.

2 §.

Å uppfinning, hvars utöfning skulle strida mot lag eller goda seder,

må ej patent meddelas. Afser uppfinning lifs- eller läkemedel, må

patent ej meddelas å sjelfva varan, utan endast å ett särskildt sätt för

dess tillverkning.

3 §•

Uppfinning må ej anses såsom ny, om den, innan ansökan om patent

derå inkommit till patentmyndigheten, redan blifvit så beskrifven i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag Utskottets Utlåtande N:o 35.

Kongl. Häfte förslag: Lag-Utskottets förslag\

allmänt tillgänglig tryckt skrift eller så öppet utöfvad, att sakkunnig

person kan med ledning af derigenom vunna upplysningar utöfva uppfinningen,

eller om dess föremål ej väsentligen skiljer sig från alster eller

tillverkningssätt, som förut blifvit sålunda känd!.

En uppfinnings offentliggörande i tryckt skrift genom utländsk patentmyndighet

eller förevisande å en internationel utställning må dock

ej utgöra hinder för patents meddelande, så framt ansökan derom inkommer

inom sex månader efter offentliggörandet eller utställningens

öppnande.

i §•

1 mom. Den, som vill erhålla

patent, skall till patentmyndigheten

ingifva eller i betaldt bref insända

skriftlig ansökan samt dervid foga

beskrifning i två exemplar öfver

uppfinningen och

de ritningar, som erfordras för

att tydliggöra beskrifningen, jemväl

i två exemplar, äfvensom, der sådant

behofves, modeller, varuprof o. d.

Ansökningen skall innehålla uppgift

om sökandens namn, yrke och

postadress samt uppfinningens benämning.

Beskrifningen skall vara så tydlig

och fullständig, att sakkunnig person

bör kunna med ledning deraf utöfva

uppfinningen. Deri skall bestämdt

angifvas hvad sökanden anser vara

det nya i uppfinningen.

År sökanden ej boende inom riket,

foge han vid ansökningen jem
-

1 mom. Den, som vill erhålla

patent, skall till patentmyndigheten

ingifva eller i betaldt bref insända

skriftlig ansökan samt dervid foga

beskrifning i två exemplar öfver

uppfinningen och

de ritningar, som erfordras för

att tydliggöra beskrifningen, jemväl

i två exemplar, äfvensom, der sådant

behöfves, modeller, varuprof och

dylikt.

Ansökningen skall innehålla uppgift

om sökandens namn, yrke och

postadress samt uppfinningens benämning.

Beskrifningen skall vara så tydlig

och fullständig, att sakkunnig person

bör kunna med ledning deraf utöfva

uppfinningen. Deri skall bestämdt

angifvas hvad sökanden anser vara

det nya i uppfinningen.

Är sökanden ej boende inom riket,

foge han vid ansökningen jern
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-TJtshottets Utlåtande N:o 35.

Kongl. Maj ds förslag:

väl fullmakt för ett inom riket bosatt

ombud att i allt hvad patentet

angår för honom svara.

Sökes patent å flera uppfinningar,

varde särskilda ansökningshandlingar

för hvardera ingifna.

O

2 mom. Uppgifver sökanden annan

såsom uppfinnare, skall sökanden

förete handling, som visar, att

han är dennes rättsinnehafvare.

3 mom. Derjemte åligge sökanden

att bifoga den i 11 § stadgade

afgift af 50 kronor.

Lag- Utskottets förslag:

väl fullmakt för ett inom riket bosatt

ombud att i allt hvad patentet

angår för honom svara.

Sökes patent å flere uppfinningar,

varde särskilda ansökningshandlingar

för hvardera ingifna.

2 mom. Uppgifver sökanden annan

såsom uppfinnare, skall sökanden

förete handling, som visar, att

han är dennes rättsinnehafvare.

3 mom. Derjemte åligge sökanden

att bifoga den i 11 § stadgade

afgift af femtio kronor.

5 §•

Finner patentmyndigheten, att sökanden ej fullgjort hvad enligt 4 §

1 mom. honom ålegat, skall skriftlig underrättelse härom hållas sökanden

tillhanda eller, om fullständig adress uppgifvits, med posten till honom

öfversändas. Fullgör ej sökanden inom viss af patentmyndigheten bestämd

tid hvad som brister, anses patentansökningen förfallen.

6 §.

År uppfinningens föremål icke af sådan beskaffenhet, att patent derå

må meddelas, eller är uppfinningen uppenbarligen icke ny, eller har sökande,

hvilken uppgifvit annan såsom uppfinnare, ej visat, att han är

dennes rättsinnehafvare, eller har sökande underlåtit att erlägga afgift,

hvarom i 4 § 3 mom. sägs, ege patentmyndigheten att genast afslå ansökningen.

Underrättelse om detta beslut med skälen derför skall skriftligen

delgifvas sökanden så som i 5 § stadgas för der afsedda fall.

7 §*

Äro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit

att, efter ty i 6 § sägs, genast afslå ansökningen, läte patentmyndigheten

i allmänna tidningarna införa kungörelse om ansökningen

med uppgift å dess hufvudsakliga innehåll; hålle ock ansökningshandlin
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

7

Kongl. Maj:is förslag:

Lag-Utskottets förslag:

gärna hos patentmyndigheten tillgängliga för en hvar, som önskar deraf

taga kännedom.

Under två månader efter kungörandet stånde en hvar öppet att till

patentmyndigheten ingifva eller i betaldt bref insända skriftlig invändning

mot patentansökningen.

Efter utgången af denna tid företage patentmyndigheten ärendet till

afgörande.

Möter ej hinder mot bifall till ansökningen, varde, under förbehåll

af den i 18 § omförmälda klanderrätt, patent ineddeladt samt patent bref

utfärdadt. Genom patentmyndighetens försorg skall härom göras anteckning

i ett för sådant ändamål upprättadt register och kungörelse i allmänna

tidningarna införas samt beskrifningen jemte erforderliga bilagor

i hufvudsakliga delar på lämpligt sätt genom tryck offentliggöras.

Afslås ansökningen, galle om meddelande åt sökanden af beslutet

hvad i 6 § stadgas.

. 8 §-

Har patentansökning afslagits efter ty i 6 och 7 §§ sägs, och är

sökanden missnöjd med beslutet, eger han att vid talans förlust innan

klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag deröfver hos Konungen

anföra besvär.

» §•

Anmäla sig flere för erhållande af patent å samma eller väsentligen

lika uppfinning, hafve den företräde, som först inkom till patentmyndigheten

med fullständiga ansökningshandlingar.

10 §.

Patent varde, utom i det fall hvarom här nedan sägs, meddeladt för

en tid af femton år, räknadt från den dag, då ansökningen inkom.

Vill någon, utan att söka nytt patent, undfå tilläggspatent å förbättring

af en för hans räkning patenterad uppfinning, må sådant, under

i öfrigt stadgade vilkor, beviljas, dock ej för längre tid än den, under

hvilken det förra patentet förblifver gällande.

n §■

Vid hvarje ansökning om patent inbetalas till patentmyndigheten,

efter ty i 4 § sägs, femtio kronor, deraf dock sökanden, om ansökningen

förfaller eller afslås, eger återfå hälften.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

För beviljadt patent, med undantag af tilläggspatent, erlägges derjemte

af patenthafvaren till patentmyndigheten en årlig afgift, utgörande

för hvarje af det andra, det tredje, det fjerde och det femte patentaret

tjugufem kronor, för hvarje af de fem följande aren femtio kronor och

för hvarje af de fem sista åren sjutiofem kronor. Afgiften, som må i

betaldt bref insändas, skall för hvarje patentår erläggas före det årets

början, vid påföljd att afgiften för samma år höjes med en femtedel.

Fullgöres ej sedermera inbetalning af den förhöjda afgiften inom nitio

dagar efter patentårets början, vare det erhållna patentet förfallet.

Patenthafvare vare ej pligtig att utöfver nämnda afgifter vidkännas

kostnad för kungörelser om patentet eller för beskrifningens offentliggörande.

12 §.

Öfvergår patent å annan, skall med anmälan härom den handling,

hvarigenom sådan öfvergång visas, företes hos patentmyndigheten. Intill

dess sådant skett, betraktas i patentafseende den såsom patenthafvare,

hvilken senast finnes i denna egenskap antecknad hos patentmyndigheten.

13 §.

Flyttar patenthafvare utrikes, eller öfvergår patent å person, som

ej är inom riket bosatt, vare patenthafvaren pligtig att till patentmyndigheten

insända fullmakt för sådant ombud, som i 4 § 1 mom. omförmäles.

Flyttar patenthafvares ombud ur riket eller upphör eljest

dess befattning, skall patenthafvaren ingifva fullmakt för nytt ombud.

Iakttages icke hvad sålunda är föreskrifvet, må domaren på anmälan i

förekommande fall med laga verkan utse ombud för patenthafvaren.

14 §.

Angående inbetalda afgifter samt om fullgörandet af de i 12 och

13 §§ föreskrift^ åtgärder läte patentmyndigheten göra anteckning uti

det i 7 § omförmälda register.

15 §.

Patenthafvare åligger att inom | Patenthafvare åligger att inom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

9

Kongl. Maj ds förslag:

tre år från det patentet beviljades

hafva låtit bringa uppfinningen i något

väsentligt omfång till utöfning

inom riket; dock att patentmyndigheten

må ega att vid patentets beviljande

eller sedermera på derom

gjord framställning, och i den mån

uppfinningens beskaffenhet och omfång

sådant föranleda, utsträcka

nämnda tid till fyra år, så ock att

i särskilda undantagsfall föreskrifva

andra åtgärder, genom hvilka patenthafvaren

må anses hafva uppfyllt

vilkoret om utöfning af uppfinningen.

Fullgör patenthaf''varen icke hvad

honom i fråga om uppfinningens

utöfning åligger eller nedlägges sedermera

utöfningeri och varder ej

inom ett år derefter upptagen, vare

patentet förverkadt.

Lag- Utskottets förslag:

tre år från det patentet beviljades

hafva låtit bringa uppfinningen i något

väsentligt omfång till utöfning

inom riket; dock att patentmyndigheten

må ega att vid patentets beviljande

eller sedermera på derom

gjord framställning, och i den mån

uppfinningens beskaffenhet och omfång

sådant föranleda, utsträcka

nämnda tid till fyra år, så ock att

i särskilda undantagsfall föreskrifva

andra åtgärder, genom hvilka patenthafvaren

må anses hafva uppfylt

vilkoret om utöfning af uppfinningen.

Fullgör patenthafvaren icke inom

föreskrifven tid hvad honom i fråga

om uppfinningens utöfning åligger

eller nedlägges sedermera utöfningen

och varder ej inom ett år derefter

upptagen, vare patentet förverkadt.

16 §.

Patent vare ej gällande mot någon, som vid den tid, då ansökningen

derom inkom, inom riket var i utöfning af den patenterade uppfinningen

eller för sådan utöfning der vidtagit väsentliga åtgärder.

17 §•

Derest Konungen pröfvar nödigt, att patenterad uppfinning skall

upplåtas till allmänhetens fria begagnande eller utöfvas för statens räkning,

utgöre patentet ej hinder deremot; dock vare patenthafvaren berättigad

till full ersättning. Kan ej öfverenskommelse träffas om ersättningens

belopp, varde detta bestämdt af särskild nämnd, tillsatt inför domstol

i den ordning gällande förordning om jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof föreskrifver.

Bih. till Biksd. Prof. 1884. 7 Sami. 22 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

Kongl. Maj ds förslag: Lag- Utskottets förslag:

18 §.

Har patent blifvit meddeladt i strid mot föreskrifterna i 1, 2 och

3 §§; då må en hvar, som anser sin rätt vara genom patentet förnärmad,

så ock allmän åklagare, när det allmännas fördel sådant påkallar, vid

domstol föra talan om patentets ogillande.

19 §.

Hvar som förmenar, att patenthafvare genom underlåtenhet att fullgöra

hvad enligt 15 § honom ålegat, patentet förverkat, må derom vid

domstol föra talan.

20 §.

Rätt domstol i fall, hvarom i 17, 18 och 19 §§ förmäles, vare

Stockholms rådstufvurätt.

21 §.

Dom i tvist om patents giltighet skall, der klandertalan blifvit gillad,

genom domstolens försorg insändas till patentmyndigheten.

22 §.

Den, som utom i de fall, hvilka

omförmälas i 16 och 17 §§, utan

patenthafvares lof inom riket till afsalu

tillverkar vara eller vid tillverkning

till afsalu använder silver

kningssätt, derå honom veterligen

patent här åtnjutes, eller till salu

bär i riket håller eller för försäljning

till riket inför här patenterad eller

efter här patenteradt tillverkningssätt

frambragt vara, som honom

veterligen utan patenthafvarens tillstånd

åstadkommits, straffes med böter

från och med tjugu till och med

två tusen kronor. Ej må dock annan

än patenthafvaren härom föra

talan.

Den, som utom i de fall, hvilka

omförmälas i 16 och 17 §§, utan

patenthafvares lof inom riket till afsalu

tillverkar vara eller vid tillverkning

till afsalu använder tillverkningssätt,

derå honom veterligen

patent här åtnjutes, eller till salu

här i riket håller eller för försäljning

till riket inför här patenterad eller

efter här patenteradt tillverkningssätt

frambragt vara, som honom

veterligen utan patenthafvarens tillstånd

åstadkommits, straffes med böter

från och med tjugu till och med

två tusen kronor; er sätte ock all

skada. Ej må dock annan än patenthafvaren

härom föra talan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

11

Kong!. Maj ds förslag:

Olofligen tillverkade eller olofligen

i riket införda varor skola, der

målseganden det äskar, till honom

utlemnas mot ersättning för värdet

eller mot afdrag derför å honom tillkommande

skadestånd. Med redskap,

som äro för den olofliga tillverkningen

uteslutande användbara, skall,

om målseganden det yrkar, så förfaras,

att missbruk dermed ej må ske.

Hvar som under tid, då han är

stäld under tilltal för öfverträdelse

af denna §, fortsätter samma förseelse,

skall, när han dertill varder lagligen

förvunnen, dömas till särskildt ansvar

för hvarje gång stämning derför

utfärdas och delgifvits.

Böter, som ådömas enligt denna §,

tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, förvandlas

de enligt allmän strafflag.

Lag- Utslcottets förslag:

Olofligen tillverkade eller olofligen

i riket införda varor skola, der

målseganden det äskar, till honom

utlemnas mot ersättning för värdet

eller mot afdrag derför å honom tillkommande

skadestånd. Med redskap,

som äro för den olofliga tillverkningen

uteslutande användbara, skall,

om målseganden det yrkar, så förfaras,

att missbruk dermed ej må ske.

Hvar som under tid, då han är

stäld under tilltal för öfverträdelse

af denna §, fortsätter samma förseelse,

skall, när han dertill varder lagligen

förvunnen, dömas till särskildt ansvar

för hvarje gång stämning derför

utfärdas och delgifvits.

Böter, som ådömas enligt denna §,

tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, förvandlas

de enligt allmän straff lag.

23 §.

Är någon tilltalad för intrång i patenträtt, och finnes vid målets

handläggning, att patentet bör anses ogift, förverkadt eller förfallet, vare

den tilltalade från ansvar fri.

24 §.

Då patent upphört att gälla, vare sig på grund af föreskrift i denna

författning eller derigenom att patenthafvaren hos patentmyndigheten anmält

sig vilja afstå från patentet, åligge patentmyndigheten att afföra

detsamma ur patentregistret och låta kungörelse derom införas i allmänna

tidningarna.

25 §.

Med afseende å patent, beviljadt i stat, som för här i riket beviljadt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

Kongl. Maj ds förslag: Lag-TJtskottets förslag:

patent gör motsvarande medgifvande, galle att, om någon inom högst sju

månader, från det han i den främmande staten sökt patent å en uppfinning,

här gör ansökning om patent å samma uppfinning; då må denna

ansökning i förhållande till andra ansökningar betraktas så, som vore

den gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten.

26 §.

De närmare föreskrifter, som finnas

erforderliga angående beskaffenheten

af de handlingar, som vid ansökan

om patent skola inlemnas, angående

patentregistret och angående

sättet för patentbeskrifningars offentliggörande

meddelas särskildt.

De närmare föreskrifter, som finnas

erforderliga angående beskaffenheten

af de handlingar, som vid ansökan

om patent skola inlemnas, angående

patentregistret och angående

sättet för patentbeskrifningars offentliggörande,

meddelas af Konungen.

27 §.

Denna författning skall lända till efterrättelse från och med den 1

Januari 1885, dock att dessförinnan till patentmyndigheten inkomna ansökningar

om patent skola behandlas efter hvad hittills varit stadgadt,

och att domstol, till hvilken tvist om patents giltighet blifvit före sagde

dag instämd, skall med tvistens handläggning taga befattning utan hinder

af föreskriften i 20 §.

Vill innehafvare af patent, meddeladt enligt äldre lag, få detsamma

utbytt mot ett patent enligt denna författning, göre derom ansökning hos

patentmyndigheten, och skola denna författnings bestämmelser tillämpas

i afseende å ansökningen, dock att frågan om uppfinningens nyhet skall

bedömas efter förhållandena vid den tid, då det äldre patentet meddelades.

Beviljas nytt patent, skall tiden för dess giltighet räknas från det

äldre patentets utfärdande och årsafgiften utgå efter det äldre patentets

ålder.

Stockholm den 21 Mars 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

13

Reservation:

af Herrar Thomasson, Magnus Jonsson och Lewin, som ansett, att 8

och 9 §§ i förslaget böra byta plats och erhålla följande lydelse:

8 §•

Anmäla sig flere för erhållande af patent å samma eller väsentligen

lika uppfinning, halve den företräde, som först inkom till patentmyndigheten

med fullständiga ansökningshandlingar.

9 §•

Har patentansökning afslagits efter ty i 6, 7 och 8 §§ sägs, och är

sökanden missnöjd med beslutet, eger han att vid talans förlust innan

klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag deröfver hos Konungen

anföra besvär.

Herr Smedlerg har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets behandling inom Utskottet.

Bih. till Riksd. Prot. 1884. 7 Sami. 22 Käft.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor till Lag- Utskottets utlåtande, i anledning af Kongl, Majds

‘proposition N:o 20, med förslag till Förordning angående

patent.

I.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Sedan vid föredragning af en af Eders Kongl. Maj:ts och Rikets

Commerce-Collegium uti underdånigt utlåtande den 30 December 1876 gjord

framställning, Eders Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref den 11 Maj 1877,

funnit godt att åt särskilde Kommitterade uppdraga, bland annat, att utreda,

huruvida och i hvilka fall patentskydd kunde vara berättigadt och för

varf land gagneligt, samt, derest sådant skydd fortfarande skulle anses nyttigt

och beliöfligt, utarbeta förslag till förordning i ämnet, så hafva desse

Kommitterade den 6 November 1878 till Eders Kongl. Maj:t afgifvit, sedermera

på nådig befallning i tryck offentlig^''ordt, betänkande angående,

bland annat, patentskydd, med förslag till förordning angående patent.

Genom nådig remiss den 30 December 1878 bär Eders Kongl.

Maj:t, med öfverlemnande, i tryckt exemplar, af nämnda betänkande och

förslag, anbefallt Commerce-Collegium att, efter vederbörandes hörande, i

ärendet afgifva underdånigt utlåtande; hvarjemte Eders Kongl. Maj:t medelst

nådig remiss den 11 Augusti 1879 till Collegium likaledes öfverlemnat

en af W. Wenström, m. fl., gjord underdånig framställning, för att

tagas i öfvervägande vid afgifvandet af det genom den nådiga remissen

den 30 December 1878 från Collegium infordrade underdåniga utlåtande;

Bill. till Riksd. Prof. 1884. 7 Sami.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

äfvensom ock statsrådet och chefen för Eders Kongl. Maj:ts Civildepartement

den 30 April 1879 till Collegium öfversändt åtskilliga af Civilingeniören

L. A. Gfrotli, med skrift i ämnet, till hemälde chef ingifna handlingar

angående den i Paris år 1878 hållna internationela kongress rörande

frågor om industriel eganderätt, att vara tillgängliga vid besvarandet af

samma remiss; och får Collegium, efter att hafva, med afseende å förstnämnda

nådiga remiss, infordrat yttrande från, bland andra, dels Fullmäktige

i Jernkontoret, dels styrelsen för Svenska Slöjdföreningen, af hvilkas

inkomna yttranden det af Fullmäktige i Jernkontoret afgifna blifvit af Collegium

med dess underdåniga utlåtande angående förslag till förändringar

rörande skydd för industriel mönster och modeller samt varumärken den

28 nästlidne Maj till Eders Kongl. Maj: t öfverlemnadt, nu, med återställande

af remisshandlingarne samt med bifogande af styrelsens för Svenska

Slöjdföreningen till Collegium insända utlåtande angående patentskydd, i

här ifrågavarande ärende i underdånighet anföra följande:

Kommitterade hafva i det afgifna betänkandet redogjort för åtskilliga

af de mera väsentliga skäl, som blifvit anförda eller må vara att anföra

både för och mot uppställandet eller bibehållandet af patentskydd för

uppfinningar, samt, efter att tillika hafva vidrört de förhållanden, som, enligt

Kommitterades uppfattning, härutinnan vore gällande för vårt land, uttalat

den åsigten, att påkalladt vore, det patentinrättningen, ordnad efter

tidsenliga grunder, finge ega fortfarande bestånd inom landet; och då, oaktadt

de flerahanda olägenheter, som utan fråga äro oskiljaktiga från tillvaron

af patent, och på hvilka, i åtskilliga riktningar, jemnväl en af de Kommitterade,

Öfverdirektören Styffe, uti den af honom yttrade särskilda mening

fäst uppmärksamheten, något annat praktiskt tillämpligt sätt att i

jemn förlig män tillförsäkra uppfinnare inom industriens område det skydd

i åtnjutande af frukterna af hans arbete och omkostnader, hvars beredande,

i förening med tillgodoseendet af industriens intresse att få tillkomna uppitinningar

bekantgjorda, utgör syftemålet för patentinrättningen, icke för

närvarande lärer kunna uppvisas, anser Collegium äfven för sin del ifrågavarande

inrättning höra inom vårt land fortfarande bibehållas.

Efter att sålunda hafva yttrat sig i den nu omförmälda principfrågan,

öfvergår Collegium till angifvande af hvad Collegium vid granskning

af det framlagda förslaget till förordning angående patent, och efter

öfvervägande af hvad vederbörande deremot anmärkt, funnit vara att i

saken erinra.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Enär, såsom nyss antydts, i syftemålet med tillerkännande af patent- § 1

skydd åt uppfinnare ingår, att den uppfinning, Hvarå patent meddelas, äfven

skall varda så tillförlitligt känd, att densamma efter patenttidens utgång

må kunna industrien fullt tillgodogöras, samt detta i fråga om ett »alster»

eller en tillverkning, stundom ej kan ske endast genom sj elfva varans beskrifvande

eller företeende, och dessutom stadgandet i § 4 om åliggande

att ingifva, bland annat, tydlig och fullständig beskrifning å uppfinningen

väl bör anses innefatta ett åliggande att redogöra för sättet att tillverka

eller framställa varan, der detta sätt innebär någonting för saken egendomligt,

så synes den i § 1 af förslaget förekommande bestämmelsen, att

patent må meddelas å nya uppfinningar »af industriela alster» böra i så

måtto fullständigas, att tillika varder uttryckt, att, för att uppfinning af

industrielt alster skall vara hänförligt till föremålen för patent, beskaffenheten

icke blott af sjelf va alstret, utan äfven af det i uppfinningen ingående

sättet att tillverka eller åstadkomma detta alster skall vara behörigen

framstäldt. Ett stadgande härom förekommer redan i nu gällande

patentförordning af den 19 Augusti 1856 § 2, der föreskrifvet är, att

patent medför uteslutande rätt endast att nyttja det eller de sätt eller

medel för en uppfinnings användande, som af den sökande uppgifvas och

beskrifvas; hvarjemte i § 6 af samma förordning stadgas, att patentsökande

skall förete riktig och fullständig beskrifning äfven å sättet, huru uppfinningen

skall användas, med hvilket uttryck lärer böra förstås, att äfven

sättet för en varas tillverkning eller åstadkommande skall framställas. Någon

obefogad inskränkning i patenthafvares rätt kan genom en sådan bestämmelse

icke heller uppstå. Åstadkommandet af sjelfva varan är genom

patentet skyddadt, och vill patenthafvaren under patentskydd använda äfven

annat sätt, än det ursprungligen uppgifna, att tillverka varan, erbjuder förslaget

eu särskild utväg dertill genom medgifvandet att få förändringen

upptagen under så kalladt tilläggspatent.

I nu gällande patentförordning äro bland föremålen för patent, jemte

»nya uppfinningar» af åsyftadt slag, särskilt upptagna äfven »förbättringar

af äldre dylika uppfinningar, dock utan att sådant må till intrång i förut

beviljad patenträttighet föranleda». På sätt styrelsen för Svenska Slöjdföreningen

vid § 8 af förslaget anmärkt, torde, om än sådana förbättringar

må kunna, till följd af det nya, hvari förbättringen består, sjelf ve räknas

till nya uppfinningar, likväl, till vinnande af mera tydlighet, skäl förekomma

att äfven nu upptaga en bestämmelse i denna riktning, vare sig i

opaginerad Kontrollera mot PDF

samband med bestämmelserna i § 1, såsom lämpligast synes vara, enär

stadgandet är af allmän beskatt enhet och skulle beröra frågan om ett sjelfständigt

patent eller ock vid sidan af föreskrifterna i § 8, i hvilken senare

paragraf emellertid afses endast sådan förbättring af uppfinningen, som af

patenthafvaren sjelf blifvit gjord, och hvarå han önskade endast ett sådant

patent, som för sin giltighet vore beroende af giltigheten hos patentet å

den hufvudsakliga uppfinningen.

Den i § 2, andra punkten, förekommande, ur den Tyska patentlagen

af den 25 Maj 1877 upptagna, bestämmelsen.om uteslutande från

föremålen för patent af »alster, som på kemisk väg eller genom blandning

af särskilda ämnen framställes» skulle visserligen både medföra den i åtskilliga

fall gynsamma verkan att inskränka en patentlags hämmande inflytelse

på industriens frihet att omedelbarligen tillegna sig frukterna af

gjorda framsteg och i ej oväsentlig mån leda till förenklande af lagens tilllämpning;

men då det, oaktadt hvad deremot blifvit sagdt och må kunna

sägas, svårligen torde låta sig behörigen visas, att uppdaganden inom nu

angifvet område skulle vara af ett slag så väsentligt skiljaktigt från uppfinningar

inom andra till industrien hörande, för vinnande af patentskydd

öppna områden, att dessa uppdaganden och användandet af desamma borde

undantagas från nämnda skydd, genom hvilket förfarande äfven för landet

vigtiga näringsgrenar, bland andra de, som för sina tillverkningar äro beroende

af metallurgiska processer, komme att, ofta nog i hvad angår den

väsentligare delen af tillverkningen, varda utan dylikt skydd, så synes det

icke vara med följdriktighet fullt förenligt att från detta skydd undantaga

uppfinningar af här åsyftade slag; hvadan i nyssberörda punkt ordföljden

»eller alster, som på kemisk väg eller genom blandning af särskilda

ämnen framställes» torde böra utgå.

Då af ordalydelsen i § 3 skulle kunna komma att följa, att, om

patentsökande för undfående i annat land af patent å uppfinning varit nödsakad

att der offentliggöra beskrifning å samma uppfinning, denna af sådan

anledning icke finge anses såsom ny och följaktligen patent å uppfinningen

icke heller finge meddelas, men eu dylik, utöfver hvad nu är stadgadt gående,

inskränkning lärer kunna medföra väsentliga, patentinrättningens ändamål

motverkande, olägenheter, torde, på sätt styrelsen för Svenska Slöjdföreningen

ock hemställt, böra i samband med bestämmelserna i § 3 af förslaget

meddelas ett, i hufvudsak med hvad i § 5 af nu gällande patentförordning

är stadgadt öfverensstämmande, förklarande af innehåll, att, om

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

någon å sin uppfinning erhållit patent utrikes och dervid varit nödsakad

att offentliggöra beskrifning å uppfinningen, detta icke må utgöra hinder

för honom att äfven här i riket undfå patent.

Enligt nu gällande patentförordning skall endast uppfinnare, svensk

eller främmande, vara berättigad att undfå patent. Att patentskydd bör.

tillkomma endast uppfinnare eller hans rättsinnehafvare synes ock vara en

förutsättning, som är omedelbarligen betingad-af patentskyddets ändamål;

och att jemväl Kommitterade såsom giltig upptagit denna förutsättning, framgår

af deras uttalanden, bland annat, å sidorna 45 och 47 af betänkandet.

Om äfven de i § 3 af förslaget meddelade stadgan den jemförda med innehållet

af 2:dra punkten i § 17 skulle anses för de flesta fall erbjuda en

utväg till skyddande af uppfinnares rätt härutinnan, så lärer likväl, till förebyggande

af vissa oegentligheter, missförstånd och tvister samt på skäl föröfrigt,

som Öfverdirektören Styffe i sin yttrade särskilda mening för saken

anfört, och hvilka skäl äfven blifvit af styrelsen för Slöjdföreningen åberopade,

ett uttalande i sjelfva författningen af berörda grundsats vara på

sin plats, ehuru något åliggande för patentsökande att styrka sig vara uppfinnare

naturligtvis icke kan föreskrifvas, utan hans uppgift i detta hänseende

bör, hädanefter som hittills, få gälla till dess motsatsen visas; och

torde alltså böra i författningen uttryckas, att endast uppfinnare, svensk

eller främmande, eller hans rättsinnehafvare, skall vara till erhållande af

patent berättigad. Af sakens beskaffenhet följer, att såsom uppfinnare må

kunna antagas endast viss namngifven person eller vissa namngifna personer,

och att således icke, såsom styrelsen för Svenska Slöjdföreningen

synes haft för afsigt att ifrågasätta, samhälle, bolag, der ej detta består

af särskildt namngifna personer, som förklarat sig hafva samfäldt gjort

uppfinningen, eller sällskap kan betraktas såsom uppfinnare ; hvilket emellertid

icke hindrar, att, der uppfinnare visas hafva på sådan förening öfverlåtit

sin rätt, föreningen kan på grund deraf söka och undfå patent, liksom ock

gifvet är, att beviljadt och vid laga kraft behållet patent kan, med den

rätt, det för patenthafvaren medför, på dylik förening öfverlåtas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

§ 4. Att vid ansökning om patent å uppfinning, för hvars framställande

något slags afteckning jemte beskrifningen erfordras, ritning alltid skall ingifvas

följer af sakens natur; men deremot lärer inlemnande af modeller

eller varuprof icke annat än för särskilda fall vara nödigt eller ens alltid

kunna åstadkommas; hvadan det vill synas lämpligt, att åliggandet härutinnan

för patentsökande icke såsom nu skett i § 4 göres fullt likställigt

med åliggandet att ingifva beskrifning och ritning.

Då dels, enligt förslaget, de handlingar, medelst hvilka uppfinningen

skall framställas, böra genom patentmyndighetens försorg i hufvudsakliga

delar i tryck offentliggöras, och för sådant ändamål ett exemplar af beskrifning

och ritning, eller ritningar, måste till vederbörande för tryckningens

verkställande aflemnas, dels vid patentbrefvet äfven ritningar, der

sådana skolat ingifvas, synas böra vara fogade, dels ett exemplar af ansökningshandlingarna

böra förvaras i patentmyndighetens arkiv, samt, derest

åstadkommandet af de för förstnämnda tvenne ändamål erforderliga handlingar

skulle ske medelst kopiering vid patentmyndigheten, detta måste, i

synnerhet hvad angår ritningarna, nödvändiggöra anställandet hos embetsverket

af särskilda personer för dylikt arbetes utförande och föranleda en

icke obetydlig kostnad för statsverket, hvilket kan undvikas genom att

ålägga sökanden att sjelf ombesörja verkställandet af detta arbete, ett åläggande,

som icke kan för honom medföra någon afsevärd olägenhet, så torde

höra bland bestämmelserna i § 4 meddelas föreskrift derom, att beskrifning

och dertill hörande ritning, eller ritningar, öfver uppfinning, hvarå

patent sökes, skola ingifvas i tre exemplar,

g 5. Med afseende å hvad här ofvan blifvit erinradt derom, att endast

uppfinnare skulle vara till undfående af patent berättigad, torde, ur formel

synpunkt sedt, höra bland de i § 5 mom. 1 omförmälda anledningar till

afslag å patentansökning, äfven upptagas det fall, att sökanden icke behörigen

anmält sig vara uppfinnare.

Derest den patentafgift, som första gången, eller vid ansökningshandlingarnes

ingifvande, skall erläggas, varder bestämd att utgå med det belopp,

Collegium vid § 7 skall i sådant hänseende föreslå, synes den i nyssnämnda

§ 5 mom. 1 upptagna föreskriften om rätt för patentsökande att, om

patentansökningen varder utslagen, återfå hvad han kan hafva inbetalt utöfver

hälften af första årets patentafgift böra i så måtto förändras, att bemälde

sökande i det förutsatta fallet må ega återbekomma hvad han kan

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

hafva inbetalt utöfver en fjerdedel af den patentafgift, som skall vid ansökningshandlingarnas

ingifvande erläggas.

Då det icke kan vara afsedt eller i sin ordning, att bilagor af hvad

slag som helst skola jemnte beskrifningen å patenterad uppfinning i tryck

offentliggöras, torde uttrycket »bilagor» i nämnda § 5 mom. 2 höra fullständigas

till »erforderliga bilagor».

Det vid bestämmelserna i § 7 mom. 1 gjorda undantag för det fall, § 7.

som i § 9 åsyftas, eller att patentsökande utrikes före ansökningens ingifvande

här erhållit patent å samma eller väsentligen lika uppfinning, förutsätter,

att patentmyndigheten, bland annat, alltid skulle hafva eller kunna

hafva sig bekant berörda förhållande, hvilket, såsom lätt inses, ofta ej kan

ega rum, der patentsökande ej sjelf anmäler saken eller han vill densamma

fördölja; hvarjemte ock kan inträffa, att patentsökande erhållit patent å

uppfinningen i flere land äfvensom att patenttiden der icke samtidigt går

till ända. Af sådan orsak och på skäl, som vid § 9 än vidare skola anföras,

föreslår Collegium, att i nyssnämnda moment orden »i de fall, som

i 8 och 9 §§ omförmälas» må så förändras, att undantaget kommer att

gälla endast det fall, som med föreskriften i § 8 afses.

Bland de ökade utgifter, som till följd af förslaget skulle för patentinrättningens

vidmakthållande uppkomma, intaga kostnaderna för offentliggörandet

af beskrifningar och ritningar ett ganska väsentligt rum. Nu har

erfarenheten visat, att det största antalet af de beviljade patenten icke bibehållas

vid gällande kraft under hela den medgifna patenttiden, och att ett

ganska stort antal af dem förfalla redan under de två första åren efter utfärdandet.

Har detta varit förhållandet innan någon patentafgift funnits

åsatt, så kan af sagda erfarenhet hemtas stöd för det antagandet, att med

åliggande att årligen betala en sådan afgift detta förhållande skall jemförelsevis

än oftare förekomma, och att således mången gång blott den afgift,

som skall erläggas vid ansökningens ingifvande, komme att inbetalas;

till följd hvaraf ofta nog kostnaderna för offentliggörandet af de handlingar,

som höra genom att i tryck utgifvas bringas till allmänhetens kännedom,

icke skulle, der första afgiften sattes allenast till femtio kronor, kunna

genom denna afgift betäckas. Dertill kommer ock, att för de i § 8 föreslagna

tilläggspatenten, i fråga om hvilka kostnaderna för offentliggörandet

af beskrifningar och ritningar , stundom kunna uppgå till lika högt belopp

som för dylika handlingar vid de ursprungliga patenten, afgift skulle erläggas

endast en gång.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

I betraktande häraf tillstyrker Collegium den förändring i afgiftsberäkningen,

att den afgift af femtio kronor för år under de två första

åren, hvilken förslaget upptager, måtte komma att på en gång för begge

åren, och således med etthundra kronor, med ansökningens ingifvande erläggas.

I sjelfva verket sker derigenom icke någon förböjning i den för

ursprungligen meddelade patent för de två första åren föreslagna afgiften,

under det att den vid ansökningens ingifvande då erlagda patentafgiften

jemväl komme att motsvara samma tid, inom hvilken uppfinningen i regeln

skulle vara bragd i utöfning. Finnes denna förändring böra vidtagas, skulle

detta påkalla en deraf föranledd förändring i innehållet äfven af momenten

2 och 3 i § 7.

§9. Å ena sidan följer af bestämmelserna i § 9, liksom af bestämmelsen

i § 7, mom. 1, att patentmyndigheten för alla händelser skulle hafva sig

bekant, om och när patentsökande utrikes erhållit patent å »samma eller

väsentligen lika uppfinning», för att kunna afgöra för huru lång tid patentet

skulle »meddelas», å andra sidan låter sig det i paragrafen med

afseende å patent, som förut erhållits, begagnade uttrycket »det förra patentet»

icke hänföras till annat förhållande, än att blott i ett land patent

å uppfinningen vore beviljadt, under det att likväl patentskydd för uppfinning

kan vara och i verkligheten ofta är medgifvet i flere andra land,

innan patent å samma uppfinning här i riket sökes. Dels kunna dessa,

utrikes beviljade, patent vara utfärdade å olika tider, hvarigenom patentens

trädande i kraft i de särskilda landen icke infaller samtidigt, dels kan ock

inträffa, att ett eller flere af dessa patent förfaller eller förfalla före den

fastställda patenttidens utgång, hvadan det äfven af sådan anledning skulle

blifva betydelselöst att föreskrifva, det vid fastställandet af patenttiden kär

i landet skulle tagas hänsyn till återstoden af patenttiden i annat land.

Såsom bestämmelserna nu äro affattade, medgifva de derföre icke en följdriktig

tillämpning, och deras upptagande i en författning skulle i flera

hänseenden leda till förvecklingar, samt jemväl, och bland annat, påkalla

den oegentligheten, att, der det undantagsförhållande möjligen förekomme,

att visadt och kändt vore, att patent erhållits i utlandet, innan patent här

i riket söktes, patenttiden inom riket ofta nog, derest gmständigheterna i

afseende å patenttidens beräknande i annat land sådant föranledde, icke

kunde, såsom eljest vore afsedt, utsättas i hela år, utan måste derutöfver

beräknas äfven i månader och till och med i dagar.

Till undvikande af dessa motsägelser och olägenheter samt till verk
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

ligt afhjelpande af det bristfälliga i den i § 5 af nu gällande patentförordning

införda bestämmelsen, som skulle afse det internationella förhållandet

beträffande patents giltighet, synes det ifrågavarande stadgandet böra, med

uppställande, såsom utgångspunkt för patentets fortvaro, af den tid då patent

å uppfinningen i utlandet först meddeladas, innefatta endast föreskrift

derom att patent inom riket meddeladt å uppfinning, å hvilken patent dessförinnan

utrikes erhållits, icke må ega gällande kraft för längre tid än det

i annat land först beviljade patentet förblifver gällande. Det åsyftade

ändamålet skulle såmedelst tillfullo vinnas; och befogenhet att öfvervaka,

det patenthafvares tillgodonjutande af honom tillerkändt patentskydd icke

sträcktes utöfver den tid, hvartill detsamma genom nyss angifna stadgande

vore hegränsadt, tillkomme en hvar, som funne sin rätt af obehöriga anspråk

och åtgöranden i detta hänseende förnärmad.

På samtliga dessa skäl föreslår Collegium, att bestämmelserna i § 9

af förslaget må utbytas mot ett stadgande af följande innehåll: »Har nå
gon,

som utrikes, i ett eller flere land, erhållit patent å en uppfinning,

derefter inom riket undfått patent å samma eller väsentligen lika uppfinning,

må det senare patentet icke tillgodo njutas för längre tid än det i

annat land först meddelade patentet å uppfinningen förblifver gällande.»

Den i § 10 af förslaget ifrågasatta förändring i hvad nu, enligt §

6 af gällande patentförordning, är stadgadt om åliggande för patentsökande,

som icke är i riket bosatt, att hos det embetsverk, som handlägger patentärenden,

för sig ställa ett i riket bosatt ombud, som har att i allt hvad patentfrågan

angår å hans vägnar tala och svara, och hvilken förändring innefattar,

att endast bevis om att ett sådant ombud blifvit stäldt skulle företes, samt

att ombudet skall hafva att i patentfrågan endast svara, synes icke vara af

beskaffenhet att höra vinna godkännande. Oafsedt att i paragrafen icke

finnes angifvet, hos hvem ombudet skulle ställas och af hvem beviset att

ombud blifvit stäldt skulle utfärdas, lärer det få antagas vara lämpligt, att

sj elfva fullmakten, behörigen affattad och styrkt, företes hos den embetsmyndighet,

som skall handlägga saken, hvilken bemyndigandet angår,

och dervid jemnväl har att granska fullmaktens beskaffenhet, liksom ock

påkalladt är, att fullmakten skall lyda å behörighet icke blott att för hufvudmannen

svara, utan äfven att för honom tala; af hvithet senare det,

förutom i hvad angår sj elfva ansökandet om patent, hvithet väl måste betraktas

såsom hänförligt till hvad med Uttrycket »tala» förstås, äfven för

öfrigt, i motsats till hvad Kommitterade förmenat, ofta nog kan göras beifra.

till Riksd. Prof. 1S84. T Sand. 2

§ 10.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

§11 och

12.

Imf, då ombudet i saknad af sådant bemyndigande icke kan anses vara

befogadt, exempelvis, att, såsom ej sällan önskas och begäres, få göra ändringar

eller uteslutningar i eller tillägg till patenthandlingarnas innehåll,

eller, der sådant äskas, få återbekomma och utqvittera dessa handlingar, innan

de varda till pröfning föredragna. Collegium hemställer således, att i

detta hänseende måtte bibehållas det stadgande, som härutinnan för närvarande

skall tjena till efterrättelse, hvilket skulle erfordra en deraf föranledd

förändring i nämnda § 10 mom. 1 och 2 äfvensom i § 13.

De i §§ 11 och 12 upptagna bestämmelser innebära likaledes eu

förändring i hvad nu är föreskrifvet, hvilken icke heller synes vara att förorda,

Att en blott anmälan af patenthafvare, att han fullgjort ett åliggande,

i afseende å hvilket en underlåtenhet för honom medför patenträttens

förlust, skulle kunna tillmätas något egentligt vitsord torde icke vara

öfverensstämmande med hvad eljest är stadgadt om beskaffenheten af laga

bevis. Utan att öfverskatta det verkliga värdet af det nu föreskrifna sättet

att styrka, det utöfning af patenterad uppfinning kommit till stånd och

fortsättes, lärer detsamma likväl kunna och böra tillerkännas en annan betydelse

än den, som i detta hänseende kan tilläggas en blott anmälan af

paten thaf var en sjelf. Dessutom är ordalydelsen i § 11 angående hvad af

denne skulle anmälas, eller »huruvida och i hvilket omfång lian inom riket

är i utöfning af den patenterade uppfinningen» sådan, att den saknar erforderlig

bestämdhet, honom till efterrättelse och vederbörande embetsmyndighet

till säker ledning för sakens bedömande i fråga om den i § 22 omförmälda

åtgärd. Vid en sammanställning af innehållet i nämnda § 11

med bestämmelserna i § 12 vill det i sjelfva verket synas, såsom om all

påföljd af underlåtenhet att iakttaga föreskriften att bringa uppfinningen i

behörig utöfning inom riket skulle varda beroende endast deraf, att sådant

åtal, som i § 18 må vara åsyftadt, komme att anställas; och dessa bestämmelser

torde jemnväl i öfrigt, såsom ock Öfverdirektören St}rffe i vissa delar,

på angifna skäl, erinrat, svårligen kunna medföra den med dem afsedda

verkan. Af dessa bestämmelser synes dels medgifvandet att under viss tid

få nedlägga utöfningen både vara obehöfligt och kunna leda till ett kringgående

af författningen, dels det uppställda undantaget från påföljden af

försummad utöfning, att nemligen denna påföljd icke skulle inträda, derest

»patenthafvaren förmår visa giltig anledning till berörda underlåtenhet»,

vara egnadt att lemna ett utrymme för vilkorligheter vid författningens

tillämpning, som icke kan vara hvarken lämpligt eller önskvärdt. Den om
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

ständigheten, huruvida patenthafvare utöfvat sin uppfinning oafbrutet under

hela året, eller om han blott under eu del af året varit i utöfning af uppfinningen,

sjnes icke höra göras till föremål för några särskilda lagbestämmelser.

Hufvudsaken måste vara, att uppfinningen i behörigt omfång

inom riket utöfvats och utöfvas under hvarje år, sedan utöfningen

skolat taga sin början; och derest någon anledning, hvars egenskap af att

vara »giltig» skulle af domstol prof vas, finge förebäras såsom lagstadgad

ursäkt för underlåtenhet att bringa uppfinningen i utöfning, skulle tvifvelsutan

lika talrika fall förekomma, då sådana anledningar af mångahanda

slag, exempelvis bristande tillgång å medel, m. m., åberopades, som det

för domstolarne skulle varda vanskligt att med enhet i förfaringssätt afgöra,

hvilken eller hvilka af anledningarna borde anses giltiga eller icke. Att,

på sätt i Öfverdirektören Styffes förslag äfven synes vara åsyftadt, till det

embetsverk, som hade att bevilja patent, förlägga befattningen med att

pröfva ansökning om befrielse från utöfningen af patenterad uppfinning

skulle för denna embetsmyndighet medföra enahanda vansklighet som för

domstolen i afseende å fråga om nyssnämnda anlednings giltighet. Skulle

något särskild^ af olyckshändelse eller dermed jemnförlig orsak föranledt,

förhållande, som omöjliggjorde, eller i synnerligt hög grad försvårade utöfningens

bringande till stånd eller fortsättande, inträffa, kunde fråga om

uppskof härutinnan få, genom underdånig ansökning i ämnet, underställas

Kongl. Maj:ts egen Nådiga pröfning. Deremot synes patentmyndigheten

kunna hädanefter som hittills tillerkännas behörighet att vid ansökning om

patent, på särskild framställning, medgifva, i den mån uppfinningens beskaffenhet

och omfattning dertill föranleda, anstånd med uppfinningens försättande

i utöfning högst två år.

Hvad angår den omfattning, i hvilken uppfinningen skulle bringas i

utöfning och patenthafvaren borde styrka utöfningen ega rum, torde denna

omfattning böra bestämmas så, att den afsåge ej mindre, att patenthafvaren

vore i »full» utöfning af uppfinningen och således icke blott i en viss

del eller i vissa delar utöfvade densamma, än äfven att utöfningen egde

rum i något väsentligare omfång, hvilket senare skulle, med iakttagande af

att i uttrycket ej inlades en alltför vidsträckt mening, kunna, såsom Öfverdirektören

Styffe ifrågasatt, betecknas dermed, att utöfningen skulle vara

»yrkesmässig».

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, föreslår Collegium, att i

stället för de i §§ 11 och 12 upptagna bestämmelser måtte meddelas stad
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

ganden i det syfte: att patenthafvare skall inom två år från den dag patentet

utfärdades hafva bragt den patenterade uppfinningen i full och yrkesmässig

utöfning inom riket, dock att patentmyndigheten må ega att vid

patentets beviljande, på derom gjord framställning, och i den mån uppfinningens

beskaffenhet och omfattning sådant föranleda, utsträcka nämnda

tid till högst fyra år; att patenthafvare skall före utgången af den sålunda bestämda

tiden hos patentmyndigheten behörigen styrka sig vara inom riket

i full och yrkesmässig utöfning af den patenterade uppfinningen; samt att

af patenthafvaren sedermera skall före utgången af hvarje efterföljande patentår

likaledes styrkas, att han är inom riket i full och yrkesmässig utöfning

af den ifrågavarande uppfinningen; och att, der något af dessa patenthafvarens

åligganden icke fullgöres, patentet skall vara förverkadt.

§ is. Enär de fall af underlåtenhet att ställa ombud, som i §§ 10 och

13 omförmälas, lära vara af hufvudsakligen enahanda beskaffenhet, torde

stadgandet om påföljden i § 13 höra gifvas enahanda innehåll, som motsvarande

stadgande i § 10, sådant detta här ofvan blifvit ifrågastäldt.

§ 15. Ehuru det i § 15 mom. 1 åsyftade skydd mot patenthafvares an
språk

torde, åtminstone i de allra flesta hänseenden, följa redan af innehållet

i § 3 jemfördt med innehållet i 2:dra punkten af § 17, så synes

någon olägenhet icke höra härflyta från ett bibehållande äfven af den i

sagda moment förekommande bestämmelse.

§17. Med afseende å hvad ofvan blifvit föreslaget angående uttalande af

den grundsats, att endast uppfinnare skall vara till erhållande af patent

berättigad, torde den i den nyssnämnda 2:dra punkten af § L7 förekommande

bestämmelsen höra gifvas eu sådan utsträckning, att på grund deraf

enhvar, som funne den, hvilken undfått patent, hafva oriktigt uppgifvit

sig såsom uppfinnare, må, i likhet med hvad nu är stadgadt, ega föra

talan om patentets ogillande.

§ 18. Vinner hvad i fråga om förändring af innehållet i §§ 11, 12 och

13 här ofvan blifvit hemstäldt nådigt godkännande, skulle detta föranleda

ett angifvande i den i § 18 upptagna bestämmelsen, att den der afsedda

talan må föras äfven i de fall, de här omförmälda förändringarna angå.

§ 20. I nu gällande patentförordning äro i § 1 meddelade positiva och

direkta bestämmelser i fråga om de rättigheter, beviljadt patent medför.

I förslaget deremot finnas dessa rättigheter endast negativt och indirekt

angifna genom de i § 20 upptagna stadganden om förbud för annan att,

utan patenthafvares medgifvande, i viss särskildt nämnd omfattning till
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

verka eller till salu hålla vara eller använda tillverkningssätt, hvarå patent

inom riket åtnjutes.

Mot den i berörda § 20 mom. 1 förekommande bestämmelse att

sagda förbud skulle gälla endast för det fall, att den i momentet åsyftade

verksamheten öfvades »yrkesmässigt», i följd af hvilken bestämmelse, den

der eger en motsvarighet äfven i Tyska patentlagen, förbudet icke skulle

träffa åtgärden att för eget behof tillverka vara eller använda tillverkningssätt,

hvarå patent åtnjutes, kan utan fråga erinras, att den, såsom ock

Styrelsen för Svenska Slöjdföreningen anmärkt, lemnar tillfälle öppet, eller

rum för möjlighet, att i ej oväsentlig mån för patenthafvare förringa värdet

af hans patent; och ehuru det visserligen å andra sidan icke häller låter

sig förnekas, att olägenheter och förvecklingar kunna uppstå genom patenthafvare

tillerkänd behörighet att göra sin uteslutande rätt att tillverka en

vara eller använda ett tillverkningssätt gällande äfven inom områden, der

vidtagandet af åtgärder och förefallande bestyr icke äro i egentlig'' mening

till industriel verksamhet hänförliga, synes dock anledning förekomma att

ifrågasätta, huruvida den omförmälda begränsningen »yrkesmässigt» må

kunna utgå. Vid det förhållandet, att meddeladt patent å uppfinning fortfarande

skulle, med framställande af dennas beskaffenhet, offentliggöras, och

den omständigheten att uppfinningen är patenterad sålunda hör kunna antagas

varda bragt till allmänhetens kännedom, torde skäl icke heller saknas

att ifrågasätta, huruvida det medelst ordet »veterligen» i mom. 2 af paragrafen

gjorda förbehåll kunde, beträffande öfverträdelse af förbudet i fråga

om tillverkning af patenterad vara och användande af patenteradt tillverkningssätt,

uteslutas, hvilket torde vara befogadt företrädesvis i hvad angår

den, som må finnas »yrkesmässigt» öfva en slik tillverkning eller använda

ett slikt tillverkningssätt. Att för behörighet att »till salu hålla» varor,

å hvilka patent inom riket är gällande, skulle erfordras patenthafvares medgifvande

lärer väl icke vara afsedt att tagas i annan mening, än att varorna

skola vara i behörig* ordning tillkomna och således enligt patentförfattningen

till försäljning lofgifna.

Beträffande det i paragrafen föreslagna minimibeloppet af böter för

öfverträdelse af förbudet, vill det synas, som om detta belopp, åtminstone

derest ett bibehållande af den förenämnda inskränkningen af förbudet till

»yrkesmässigt» utöfvande af uppfinningen möjligen skulle ifrågakomma,

skäligen kunde och borde, på sätt jemn väl Styrelsen för Svenska Slöjdföreningen

förordat, höjas till ett hundra kronor, eller till det belopp, hvilket

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

i nu gällande patentförordning är såsom minimum af böter för intrång i

patenträtt stadgadt; hemställande Collegium för öfrigt, huruvida i paragrafen

må upptagas stadgande äfven derom, att den, som gjort sig skyldig

till förbrytelse emot hvad i paragrafen är föreskrifvet, skall förpligtas att

gälda skada, som af förbrytelsen uppstått.

Den i fråga om innehållet af § 13 här ofvan föreslagna förändringskulle

erfordra, att hänvisning äfven till den dermed afsedda bestämmelsen

infördes bland de i § 20 mom. 1 gjorde undantagen från det förbud

samma moment innefattar.

§ 22. I afseende å föreskrifterna i § 22, skulle de vid §§ 11 och 12

föreslagna förändringarna påkalla, det ordföljden »att om uppfinningens utöfning

göra anmälan», blefve utbytt mot en bestämmelse, lämpad efter

sagda förändringar, och sålunda angifvande, att förhållandet anginge patenthafvares

underlåtenhet att behörigen styrka, att han vore inom riket i

full och yrkesmässig utöfning af uppfinningen.

||och Uti §§ 23 och 24 stadgas, hurusom till pröfning af ansökningar

om patent skall bildas inom Collegium en särskild afdelning, bestående af

två dess ledamöter och tre i tekniska ämnen kunnige män, dem Konungen

för viss tid förordnar, och att å denna patentafdelning ej må fattas beslut,

der ej minst en af Collegii ledamöter och två af de särskildt förordnade

äro tillstädes; men hvarken här eller annorstädes i författningsförslaget är

det förhållande, hvari nämnda afdelning är af sedd att stå till Collegium,

med tillräcklig tydlighet och noggrannt uttryckt, helst som, bland annat,

intet säges om hvem, Afdelningen eller Collegium, skall underskrifva och

utfärda patentbrefven, och, medan, jemlikt ifrågavarande §§ pröfnings- och

beslutanderätten i afseende å patentfrågor synes vara förlagd uteslutande

till Afdelningen, § 5 tyckes deremot gifva vid handen, att Collegium såsom

sådant äfven skall ega pröfningsrätt.

Collegium, som delar kommitterades åsigt om lämpligheten och nödvändigheten

deraf att, såvida patentärenden skola fortfarande tillhöra Collegium,

en särskild afdelning derinom, vid hvilken tekniskt bildade personer

anställes, varder till dessa ärendens behandling inrättad, samt jemväl föreställer

sig, att antalet af nämnda tekniska personer icke, med afseende på

mångfalden och de olika arterna af förekommande industriela uppfinningar,

hvarå patent sökas, ens för det närvarande bör bestämmas till färre än tre,

anser sig böra i underdånighet tillkännagifva, huru, enligt Collegii förmenande,

nämnda afdelning, den5* der torde kunna benämnas Patentbyrån,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

lämpligast må, med hänsyn till åligganden och befogenhet, uti Collegium

inordnas.

Enär det måste vara med sakens natur mest öfverensstämmande, att

ansökningar om patent å uppfinningar, hvad det tekniska deraf vidkommer,

varda af den särskilda afdelningen, i hvilken flertalet skall af tekniskt

bildade personer bestå och Collegii ledamöter, hos Indika tekniska insigter

lära. icke kunna med skäl alltid förutsättas, blott utgöra ett mindre tal,

slutligen pröfvade, synes det mindre följdriktigt, ej blott ätt ansökningarna

i berörda afseende skulle, sedan de en gång varit föremål för Afdelningens

pröfning, underkastas ytterligare behandling i Collegium, dervid de sak

kunniges beslut skulle kunna ändras, men äfven att Collegium, som blott

genom delegerade tagit del i ärendenas handläggning, skulle i sin helhet

underskrifva patentbrefven. Rättast synes att Afdelningen bör bära hela

ansvaret för sina åtgöranden och till uttryck af sådant ansvar, underskrifva

de patentbref som utfärdas. Nu innebär likväl ett patentärende visserligen

hufvudsakligast tekniska saker, men derjemte, om än till en underordnad

del, äfven någonting rent formelt och administrativt, för tillgodoseendet af

hvars fordringar Collegium föreställer sig, att vissa dess ledamöter föreslagits

skola å patentafdelningen deltaga. Då med dennas sammansättning emellertid

möjligen kunde inträffa, att sistnämnde ledamöter, hos hvilka sakkunskap

uti förevarande afseende lärer kunna påräknas, blefve af de tekniske

bisittarne öfverröstade, synes böra stadgas, att, derest i berörda del skiljaktiga

meningar emellan Collegii ledamöter, å ena sidan, och de tekniske

bisittarne, å andra sidan, eller ock emellan förstnämnde ledamöter inbördes

å Afdelningen uppstå och icke kunna sammanjemkas, ärendet, hvad merberörda

del vidkommer, skall underställas Collegii pröfning och afgörande,

innan patentbref utfärdas. Detta utfärdande synes derefter då, liksom i

alla öfriga fall, böra ske genom patentafdelningen, hvarvid dock, för betecknande

af dennas beroende af Collegium, patentbrefven torde böra på

Kong!. Maj:ts och Rikets Commerce-Collegii vägnar och under dess sigill

af patentbyrån underskrifvas.

Skälet till det sålunda förordade tillväga gåendet är emellertid icke

endast, att patentbyrån må behörigen känna och jemväl i allmänhetens ögon

bära ansvaret för patentärendenas hufvudsakliga behandling, ehuru otvifvelaktigt

a denna omständighet maste fästas stor vigt, utan ock att ärendenas

handläggning på sådant sätt bör, enligt Collegii åsigt, icke obetydligt vinna

i enkelhet och tidsbesparing. Tv, derest den särskilda afdelningen blott

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

till Collegium ingåfve skriftligt yttrande öfver en patentansökning och

denna sedermera komme att i allt öfrigt af Collegium behandlas, skulle,

för så vidt Collegium kan inse, följden blifva, att samma ärende utgjorde

föremål för tvefald föredragning och intoges uti tvenne protokoll, först i Afdelningens,

hos hvilken, enär dervarande flera ledamöter kunna i ämnet

hysa olika åsigter, ett protokoll lärer i alla fall böra föras, och vidare i

Collegii protokoll. Det torde äfven böra tagas i nådigt öfvervägande, huruvida

ej för ytterligare besparing af tid, med antagande af hvad Collegium

här ofvan föreslagit om afdelningens underställande till Collegii pröfning

af formfrågor rörande patent, skulle under alla omständigheter vara

tillfyllestgörande, att endast en af Collegii ledamöter ålägges att å afdelningen

deltaga.

Då till afdelningens åligganden skulle höra ej mindre pröfningen af

alla patentansökningar och utfärdandet af patentbref, utan ock förandet af

patentregister med deri erforderliga anteckningar angående patents förfallande

eller öfverlåtelse äfvensom bestyret med kungörandet i den officiela

tidningen om beviljade och förfallna patent samt offentliggörandet genom

tryck af patentbeskrifningarna jemte erforderliga bilagor i hufvudsakliga

delar, synes redan deraf otvetydigt framgå, att icke riuga arbetskrafter äro

till bestridandet, af dessa göromål af nöden. Och enär ytterligare tillkommer,

att å afdelningen ej mindre måste föras protokoll och uppsättas samt

expedieras sådana utlåtanden, som det enligt § 25 åligger patentafdelningen

att afgifva, än äfven, om med patentinstitutionen skall vinnas i någon

fullständigare mån det gagn för den inhemska industrien, som åsyftas, bör

finnas eu sakkunnig tjensteman, hvilken ordnar och har uppsigt öfver patentarkivet

samt kan tillhandagå allmänheten med nödiga upplysningar derur

af fierehanda slag, bland annat, då till exempel person söker utfinna någon

ny metod för en varas tillverkning, om de uppfinningar i angifven syftning,

hvilka redan blifvit här i riket eller utrikes patenterade, synes det

Collegium, att antalet af de tjenstemän, som borde å patentbyrån anställas

med afsigt att åt dem gifva full sysselsättning, svårligen kan sättas till

mindre än två, nemligen en sekreterare eller notarie och en arkivarie, med

den fördelning af göromålen dem emellan, som uti en blifvande arbetsordning

komme att närmare bestämmas. Att uppdraga bestridandet af nämnda

göromål åt Collegii nuvarande tjenstemän, hvilkas tid för visso är tillräckligt

upptagen af desses hittills häfda åligganden, och af hvilka särskild!

Collegii sekreterare är mer än billigt öfverhopad af göromål och derför

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

lärer skäligen kunna behöfva flen lindring deri, som af patentbrefvens utfärdande

genom byrån blefve en följd, lärer, oafsedt nu antydda omständigheter,

dessutom med behörigt aktgifvande på sakförhållanden icke vara

görligt. På sådana grunder anser sig Collegium böra i sammanhang med

detta sitt utlåtande öfver ifrågavarande förslag till förordning angående

patent, underdånigst fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamheten å nödvändigheten

att i nåder bereda erforderliga medel för aflönande af ofvanberörda

tjensteman å patentbyrån; hvarjemte, då en lokal, hvarest såväl beskrifningarne

å här i riket meddelade patent med dertill hörande ritningar och

modeller eller varuprof samt hvad af dylik art från främmande land rörande

der utfärdade patent kan förvärfvas, som ock de industriela mönster och

modeller samt varumärken, för hvilka jemlikt ifrågakomna särskilda författningar

skydd beviljas, jemte nödig literatur i sådana ämnen, må på ett

ändamålsenligt sätt kunna förvaras och för allmänheten hållas tillgängliga,

varder af behofvet oundgängligen påkallad, Eders Kongl. Maj:t täcktes vara

betänkt på att i nåder låta för anskaffande af en dylik lokal vidtaga erforderliga

åtgärder.

Ltdrag af det hos Collegium vid ärendets slutliga handläggning förda

protokoll, innefattande yttrad särskild mening i en till ärendet hörande fråga,

bifogas i underdånighet, och Collegium framhärdar med djupaste vördnad,

Stormäktigste, Allernådigste Konung

Eders Kongl. Maj:ts

S. J. Stenberg.

Stockholm den 18 Juni 1880.

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåtar

C. Fr. Wcern.

L. S.

./. Meijer.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1884. 7 Sand.

B

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Utdrag af protokollet hos Kongl. Maj:ts och

Rikets Commerce- Collegium den 18

Juni 1880.

Närvarande:

Herr t. f. Presidenten.....Waern,

Herrar Commerceråden.....af Ström,

Grönlund.

Stenberg,

Adjungerade ledamoten, Sekreteraren Hegardt.

Sedan Kongl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt Kongl. Collegium

att, efter vederbörandes börande afgifva underdånigt utlåtande i anledning

af ett af dertill i nåder förordnade Kommiterade den 6 November 1878

till Kongl. Maj:t afgifvet betänkande angående, bland annat, patentskydd,

med dervid fogadt förslag till förordning angående patent, samt, efter det

infordradt yttrande i ämnet från Styrelsen för Svenska Slöjdföreningen till

Collegium inkommit, ärendet blifvit, på föredragning af Herr Commercerådet

Stenberg, vid flere särskilda sammanträden af Collegium handlagdt,

dervid äfven dels förebafts en till Collegium medelst nådig remiss öfverlemnad

underdånig framställning i ämnet af \V. Wenström med flere, dels

anmälts vissa af Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Civildepartementet

till Collegium aflemnade, till bemälde chef af Civilingeniören L. A. Groth

ingifna, handlingar angående en i Paris år 1878 hållen kongress för öfverläggningar

rörande industriel eganderätt; så afslutades nu granskningen

af nämnda förslag till förordning angående patent, hvarefter Collegium

beslöt underdånigt utlåtande af innehåll, som registraturet utvisar.

Under öfverläggningen i ämnet hade Herr Commercerådet Stenberg,

beträffande den del af ärendet, som afsåges i §§ 23, 24 och 25 af berörda

förslag till förordning, yttrat en mening skiljaktig från den hvarom Collegii

flertal i denna del nu sig förenat, samt dervid anfört följande, hvilket

af honom nu åberopades, nemligen:

»Huru än den embetsmyndighet, som skall handlägga patentärenden,

må komma att anordnas, erfordras, från den synpunkt sedt, ur hvilken

patentväsendet blifvit i förslaget betraktadt, för dessa ärendens ändamåls
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

enliga behandling, saväl författningskunskap och embetsmannaförfarenhet

som tekniska insigter. För beredandet af tillfälle att tillgodogöra sig sistnämnda

slags insigter är nödigt, att vid embetsmjndigheten finnes tillgång

å lämpliga, i tekniska ämnen särskildt sakkunnige personer. Men liksom

de, af Indika författningskunskapen och embetsmannaförfarenheten skola

representeras, icke torde böra åläggas att befatta sig med annat än hvad

till deias område hörer, sa och da syftet med de tekniska fackmännens

anställande icke häller kan vara annat, än att de skulle taga befattning

allenast med de detaljer af patentärendena, i hvilka de äro sakkunnige,

och för hvilkas utredande och bedömande de äro särskildt anställde, eller

den rent tekniska delen af nämnda ärenden, synas dessa personer icke böra

tagas i anspråk för, eller gifvas i uppdrag att inlåta sig på, handläggandet

af frågor i ämnet, livilka icke äro till föremålen för den påräknade

sakkunskapen hänförliga.

Genom vidtagandet af eu sådan anordning, som den i §§ 23 och

24 af förslaget ifrågaställda, samt bildandet af den derstädes omförmälda

»särskilda afdelning», i fråga om hvars befattning med patentärenden för

öfrigt icke är i förslaget lemnad annan antydan, än att den vore afsedd för

»pröfning af ansökningar om patent», under det att, bland annat, icke är

angifvet af hvem, antingen af Commerce-Collegium eller af den särskilda

af delningen, patentbrefven borde utfärdas, skulle emellertid inom nämnda

afdelning icke blott Collegii ledamöter eller ledamot deltaga i beslut angående

rent tekniska frågor och dertill, så vidt de tekniska fackmännen

stannade i olika meningar angående sådana frågor, för vissa fall nödgas i

dem afgifva utslagsröst, samt de tekniskt sakkunnige deltaga i beslut angående

detaljer, som icke tillhörde dessa frågor, utan, enär antalet af de

»särskildt förordnade», eller de »i tekniska ämnen kunnige män», alltid

komme att inom afdelningen vara det öfvervägande, besluten äfven i rent

administrativa frågor i regeln komma att af de tekniske fackmännen

af göras.

Jag föreställer mig, att saken kunde på ett lämpligare och äfven

enklare sätt ordnas, om vid den embetsmyndighet, vare sig Collegium eller

någon annan, som skulle handlägga patentärenden, anställdes ett behöfligt

antal i tekniska ämnen kunnige, för viss tid förordnade män, med åliggande

att, under tjenstemanna-ansvar, i tekniskt hänseende granska de

till embetsmyndigheten inkomna patenthandlingar och deröfver i berörda

hänseende afgifva de yttranden, till hvilka omständigheterna funnes för
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

anleda, hvarefter dessa yttranden kunde, i livad anginge den nämnda tekniska

delen af saken, lägges till grund för embetsmyndiglietens beslut i

ärendet; hvilket beslut sedermera komme att i embetsmyndiglietens namn

eller å dess vägnar expedieras. Antalet af bemälde sakkunnige synes, med

afseende å mångfalden af de olika föremål, å hvilka patent kan sökas,

böra till en början, på sätt Kommiterade föreslagit, bestämmas åtminstone

till tre; hälst det äfven lärer böra tillhöra desse sakkunnige ej mindre att

bedöma hvad af inkomna beskrifningar å uppfinningar är nödigt att, vid

det åsyftade offentliggörandet af uppfinningarna, för dessas nöjaktiga framställande

i tryck upptaga, samt att, i händelse dervid i någon del en sammanfattning

eller ett förtydligande af en beskrifning skulle erfordras, en

dylik åtgärd verkställa, än ock för öfrigt afgifva de upplysningar och yttranden,

som af vederbörande kunde, beträffande tekniska, till patentväsendet

hörande frågor af dem äskas. För det fall, att prof ningen af patentansökningar

och beviljandet af patent, med de till dylika ärenden hänförliga

bestyr, skulle finnas böra fortfarande af Commerce-Collegium omhänderhafvas,

synes föredragningen af dessa ärenden kunna, sedan den nyssnämnda

granskningen i tekniskt hänseende blifvit af merabemälde sakkunnige

verkställd och yttranden i ämnet af dem afgifvits, på enahanda

sätt som öfriga till Collegii handläggning hörande ärenden, af en bland

Collegii ledamöter bestridas, dock utan att den rent tekniska delen af saken

gjordes till föremål för pröfning å Collegii sida i annan män, än att dervid

tillsåges, det afgifvet yttrande innehölle hvad detsamma i och för författningens

tillämpning borde innehålla.

Att då, vid utförandet af den, de tekniske fackmännen åliggande

granskning, skäl till anmärkning mot beskrifning och ritning eller ritningar,

eller ock mot sjelfva uppfinningens beskaffenhet, förekomma, jemväl

det väsentligaste af anledningen eller anledningarna till anmärkningen skulle

behörigen antecknas lärer vara gifvet; men detta synes ej påkalla någon

anordning af särskild protokollsföring i vanlig mening, hälst fackmännen

sjelfve lära vara bäst i tillfälle att nöjaktigt äfven i skrift upptaga anmärkningsanledningarna.

Af någon synnerlig omständlighet vid de förberörda

yttrandenas uppsättande synes icke häller göras behof. Det är endast

sjelfva resultatet af de tekniska fackmännens granskning, som för

Collegium vore behöfligt att känna; och detta resultat kunde i all korthet,

i allmänhet till och med genom ifyllandet af för ändamålet anordnade

tryckta blanketter angifvas, så att någon vidlyftighet vid affattandet af

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

dessa yttranden ingalunda erfordrades. Skulle skiljaktiga meningar hos de

tekniske fackmännen någon gång uppstå, synas de äfven derom sjelfve

kunna göra nödig anteckning. Som det emellertid för främjandet af sakens

bestämmelse är af vigt att hafva på ett ställe sammanförda och ordnade

alla patentväsendet angående handlingar och afteckningar äfvensom dithörande

modeller och varuprof, hvilka handlingar, afteckningar och effekter

böra hållas för allmänheten tillgängliga, påkallas häraf en för detta

ändamål lämplig lokal, der berörda samlingar kunde inrymmas, och i hvilken

lokal likaledes kunde förvaras de, under förutsättning att ifrågastäldt

skydd för mönster och modeller samt varumärken varder under en eller

annan form beviljadt, i sådant hänseende uppkommande samlingar af dithörande

effekter och afteckningar. Tillika måste det blifva af nöden att

anställa en tjensteman dels för upprättandet och förandet af behöfliga register

så öfver beviljade patent, med upptagande af hvad i fråga om dem

bör antecknas, m. m., som öfver mönster och varumärken, dels för vårdandet

och tillgänglighållandet för allmänheten af här omförmälda handlingar

och effekter, af hvilka så väl de med patentansökningar ingifna beskrifningar

och ritningar som ock samlingarna af mönster och varumärken tvifvelsutan

komma att, oaktadt föremålens bekantgörande genom tryck, af allmänheten

i ganska vidsträckt omfattning, för jemförelse!’ och inhemtande af närmare

kännedom i öfrigt om föremålen, begagnas. Då det derjemte måste

vara af fördel, att den person, hvilken dessa bestyr skulle åligga, jemväl

hade befattning med hvad till patentärendens expedierande hörde samt dymedelst

kunde, genom att få odeladt egna sig åt sysselsättningen med dessa

bestyr och ärenden, varda såväl med alla detaljer af densamma mera förtrogen,

som ock bättre än eljest i tillfälle att med upplysningar i ämnet

gå allmänheten tillhanda, synes det mig vara att förorda, att bemälde tjensteman

skulle vid föredragning af patentärenden hos Collegium föra protokollet

samt uppsätta och ombesörja expedierandet af patentbrefven; hvarigenom

äfven skulle beredas den sekreterare, som hittills haft expeditionen

af dessa bref sig ålagd, en, med afseende å hans öfriga göromål, behöflig

lättnad. Enär alltså ifrågavarande tjensteman skulle med befattningen att

upprätta och föra de särskilda, en synnerlig noggrannhet fordrande, registren

samt att vårda och tillhandahålla allmänheten samlingarna, förena göromål

äfven som protokollsförande och sekreterare för berörda ärenden, samt dessa

bestyr måste anses komma att upptaga hela hans arbetstid och dertill, såsom

antydt blifvit, äro i vissa delar af ganska grannlaga beskaffenhet, synas

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

hans aflöningsförmåner ock böra med hänsigt till samtliga dessa omständigheter

och de på honom ställda anspråk bestämmas.

För att gifva en benämning åt sammanfattningen af de arbetskrafter,

som hade att utföra hvad, å ena sidan, de i tekniska ämnen sakkunniga

männen samt, å andra sidan, nyss omförmälde tjensteman skulle hafva att

ombesörja och förrätta, kunde i sådant hänseende väljas namnet: Patentkontor

eller Patentbyrå. I detta kontors eller denna hyrås lokal skulle då

såväl de tekniske fackmännen sammankomma för handläggande af dem tillhörande

delar af patentärendena, som den ifrågavarande tjenstemannen hafva

sin arbetsplats; hvarjemte i samma lokal skulle finnas att tillgå, förutom

ofvannämnda samlingar, jemväl de tryckalster i ämnen rörande patentväsendet

och tekniska uppfinningar samt mönsterskydd och varumärken, hvilka

må pröfvas erforderliga eller kunna af vederbörande inom eller utom landet

till Collegium insändas.

I den mån patentärendenas antal må komma att ytterligare tilltaga

och de förberörda samlingarna må ökas, eller omständigheterna i öfrigt må

dertill föranleda, torde äfven kunna varda behöfiigt att vid patenkontoret

eller patentbyrån jemväl anställa en tekniskt bildad assistent, för att gå

allmänheten tillhanda med förevisande af och redogörande för modeller och

ritningar m. m., samt handhafva de å kontoret eller hyrån befintliga tryckalster

äfvensom föra ändamålsenligt anordnad förteckning eller katalog

öfver dessa alster; och skulle en sådan assistent finnas höra redan från

början anställas, har jag för min del icke något att deremot erinra.

Hvad slutligen beträffar de i § 25 af förslaget omförmälda förfrågningar,

följer af det redan anförda, att de af dylika förfrågningar föranledda

utlåtanden skulle, så vidt saken angår tekniska ämnen, af de i

dessa ämnen kunnige männen afgifvas, för att af Collegium vederbörande

tillställas.»

Den af Herr Commercerådet Stenberg yttrade skiljaktiga mening

hade biträdts af adjungerade ledamoten, sekreteraren Hegardt, hvilken nu

för sin del likaledes åberopade hvad sålunda blifvit anfördt.

In fidem

B. Fock.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

II.

Till Kongl. Majt:s och Rikets Kommers-Kollegium.

Med anledning af att Kongl. Kommers-Kollegium i brefvet den 4

Februari 1879 på nådig befallning anmodat Styrelsen för Svenska Slöjdföreningen

att afgifva utlåtande öfver det förslag till förordningar angående

patentskydd samt skydd för industriela mönster och modeller samt varumärken,

^ som afgifvits af dertill i nåder förordnade komiterade, får Styrelsen

till en början meddela, att hon för granskning af dessa frågor tillsatt

tvenne Komitier, nämligen en för patentfrågan och en för frågan

beträffande skydd för mönster och modeller samt varumärken, och att i

den förra Komiten hafva såsom ledamöter arbetat: Herr Rådmannen A.

Ulrich, Herr Professoren (i. K. Dahlander samt Herrar Ingeniörerna L. A.

Groth och E. A. Wiman; och såsom ledamöter i den senare: Herr Majoxen

A. Björkman, Herr Fabri ks i dkaren Carl Ai''nbei’g, Herr Ecktorn Magnus

Isaeus, Herr Brukspatronen G. H. Stråle samt Häradshöfdingen Claes

Westman.

Det är på dessa Komitéers, till Styrelsen afgifna utlåtanden, som

Styrelsen hufvudsakligen grundat sitt eget. Som imellertid begärda upplysningen

från Tyskland först i dagarne kommit Styrelsen tillhanda och

derigenom uppskof föranledts i behandlingen af en vigtig fråga inom mönsterskyddet,

och det kommit till Styrelsens kännedom, att Kongl. Kollegium

med det föista ämnar till behandling föi''etaga föx-slaget till förordning

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

angående patentskydd, får Styrelsen härmed öfverlemna sitt utlåtande rörande

denna fråga under vördsam anhållan om några dagars uppskof med afgifvandet

af sitt betänkande rörande frågan om skydd för industriela mönster

och modeller samt varumärken.

Särskilda meningar af Professor Dahlander äfvensom af Öfverdirektör

Elworth och Litografen Ström bifogas, hvarjemte medföljer ett exemplar af

det i Styrelsens utlåtande åberopade betänkande, som en af Slöjdföreningen

år 1877 tillsatt patentkomité afgifvit.

Slutligen anhåller Styrelsen få meddela, att Herr Ordförande Statsrådet

von Ehrenheim, såsom tillhörande den Kongl. Komitén, ej ansett

sig böra i Styrelsens öfverläggningar rörande förevarande ärenden deltaga.

Å Svenska Slöjdföreningens Styrelses vägnar:

Alf Björkman.

Föreningens v. Ordförande.

Stockholm den 31 Okt. 1879.

J. O. Andersson.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Utlåtande i anledning af förslaget till förordning angående

patent, afgifvet af Svenska Slöjdföreningens Styrelse

den 31 Oktober 1879.

Till en början går Styrelsen att uttala sin åsigt, rörande rättmätig

heten och lämpligheten af patentskydd i allmänhet och särskilt hvad vår

land beträffar; och får Styrelsen i detta hänseende, i full öfverensstämmelse

med flertalet ledamöter af den Kongl. Komitén, förklara, att hon anser att

uppfinnarens förtjenstfulla, ofta med stora uppoffringar förbundna arbete,

omsorgen om samhällets genom nyttiga uppfinningars införande mägtigt

främjade ekonomiska utveckling, samt ett följdriktigt fortgående på den

väg, vår lagstiftning redan beträdt, och på hvilken den synes vara i begrepp

att taga ytterligare steg, påkalla att patentinrättningen ordnad efter

tidsenliga grunder må ega fortfarande bestånd i vårt land.

Hvad åter angår de grunder, på livilka patentlagstiftningen bör byggas

och de närmare bestämmelser rörande densamma, som i vårt land böra

blifva gällande, skilja sig Styrelsens åsigter i några punkter från den Kongl.

Komiténs. Denna skilnad är emellertid icke större, än att hon anser sig

böra förorda, att det af nämnde Komité utarbetade förslag till förordning

angående patent lägges till grund för en ny patentlag, ehuru med de förändringar,

som i det följande skola angifvas.

Vid granskningen af den Kongl. Komiténs förslag har Styrelsen tagit

i betraktande så väl det förslag till ny patentlag, hvilket blifvit år

1877 afgifvet af eu af Svenska Slöjdföreningen tillsatt Komité och den

Kongl. Komitén meddeladt, som ock främmande länders patentlagar samt

de åsigter och erfarenheter rörande patentväsendet, som af patentkongressen

i Wien 1873 och i Paris 1878 blifvit af sakkunnige män meddelade.

1 §•

Ingen förändring föreslås.

Bih. till Riksd. Prof. 1884. 7 Sami.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

2 §.

Den Kongl. Komitén har föreslagit att, om uppfinning afser alster,

som på kemisk väg eller genom blandning af särskilda ämnen framställas,

patent ej må meddelas å sjelfva varan, utan endast å ett särskildt sätt för

dess tillverkning. Mot detta förslag har likväl en af den Kongl. Komiténs

ledamöter, Herr Lagerhjelm, på anförda skäl reserverat sig. Styrelsen

kan icke annat än instämma i denna reservation. Såsom stöd för det föreslagna

undantaget i patenträttens beviljande, har Komitén förnämligast anfört:

att en uppfinning inom den kemiskt-tekniska industrien ej gerna kan

vara förtjent af att genom patent belönas, om den icke tillika innefattar

ett nytt förfaringssätt för framställning af en vara, för hvilken patent kan

erhållas;

att patent å dylika föremål särskildt egna sig för missbruk derigenom,

att allmänheten af patentbenämningen föranledes antaga, att den i

fråga varande artikeln genom någon fördelaktig egenskap skiljer sig från

andra af samma slag, samt

att vid de förhandlingar, som föregingo den tyska patentlagens antagande,

just den kemiska industriens målsmän yrkade, att kemiskt-tekniska

fabrikat icke måtte såsom sådana patenteras.

Beträffande det först anförda skälet, torde få erinras, att flera af den

kemiska industriens alster, oafsedt det sätt hvarpå de framställas, tillhöra

de vigtigaste uppfinningar i alla tider, uppfinningar hvilka kostat upphofsmännen

oerhörd möda och uppoffring. Sålunda kan, för att åberopa ett af

Herr Lagerhjelm anfördt exempel, uppfinningen af en ny för industrien

värdefull legering af olika metaller, huru enkelt sj elfva framställningssättet

ock må vara, numera näppeligen ske utan ganska omfattande arbeten och

icke ringa kostnad, enär otaliga kombinationer af olika ämnen kunna vid

undersökningen ifrågasättas, då kanske blott en vid pröfningen visar sig

användbar.

Hvad åter angår det befarade missbruket af patenträtt för den kemiska

industriens alster, så skulle detta skäl med fullt lika stort eller lika

litet berättigande kunna anföras mot patent å en mycket stor del af de

mekaniska industrigrenarnes produkter, ja mot hela patentväsendet, så att

man icke med fog kan derpå grunda den föreslagna uteslutningen.

Beträffande slutligen det stöd, som den Kongl. Komitén hemtat för

sitt ifrågavarande förslag, af den omständigheten, att åtskilliga målsmän

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

för den kemiska industrien uttalat sig mot patent på kemiska alster — ett

uttalande som ingalunda var enhälligt — torde få anmärkas, att patentlcongressen

i Paris 1878, hvilken särskild! behandlade denna fråga, efter

framställning af sakkunniga personer kommit till en helt annan uppfattning

deraf. Icke heller får det glömmas, att just inom de kemiska industrigrenarne

fabrikshemligheterna hafva sina förnämsta tillhåll, till erkändt

stor skada för dessa industrigrenars framsteg, om ock till gagn för en och

annan fabrikant; men att en af de förnämsta fördelarne som patentväsendet

tillskyndar det allmänna är, att fabrikshemligheterna blifva det allmännas

egendom (jemför Kong! Komiténs betänkande, sid. 39—45). Det synes

således icke finnas något giltigt skäl för den Kong! Komiténs i fråga

varande förslag, och får Styrelsen derföre hemställa, att i 2 § orden »eller

alster, som på kemisk väg eller genom blandning af särskilda ämnen

framställas» må utgå.

3 §.

Till denna paragraf får Styrelsen föreslå ett .tillägg, nemligen ett

stadgande, som medgifver uppfinnare, hvilken å sin uppfinning utrikes erhållit

patent och dervid varit nödsakad offentliggöra beskrifning å sättet

för uppfinningens utöfvande, att detta oaktadt i riket undfå patent. Det

är nämligen ytterst svårt för en uppfinnare, särdeles om han är mindre bemedlad

och derföre icke kan anlita erfarna patentagenters biträde, att nästan

samtidigt erhålla patent i flera stater; och det synes särdeles obilligt

att utestänga honom från patenträttens åtnjutande, derföre att i ett annat

land hans patentbeskrifning blifvit mot hans önskan något förr offentliggjord

än han påräknat. Ett moment af följande lydelse torde derföre böra

tilläggas 3 §:

»Har dock någon å sin uppfinning erhållit patent utrikes och dervid

blifvit föranledd (nödgad) offentliggöra beskrifning å sättet för uppfinningens

utöfvande, må detta offentliggörande icke utgöra hinder för

honom att äfven här i riket derå undfå patent».

4 §.

Då det möjligen kan inträffa att ärenden rörande patentskydd samt

skydd för industriela mönster, modeller och varumärken komma att öfverflyttas

från Kongl. Kommers-Kollegium till annan eller särskild myndighet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

har Styrelsen i förevarande utlåtande tillåtit sig använda benämningen »patentmyndighet»

för den myndighet, som skall behandla hithörande ärenden.

Dock förutsattes af lätt insedd orsak intet utbyte i 26 §.

Den Kong! Komitén har i olikhet med så väl den ännu gällande

svenska patentlagen som flertalet af främmande länders patentlagar i förslaget

till förordning icke uttryckligen förutsatt att blott uppfinnare eller

dennes rättsinnehafvare skulle kunna undfå patent, utan har, i sitt förslag,

lemnande denna fråga alldeles oberörd, i öfverensstämmelse med den

nya tyska patentlagen faktiskt antagit att den, som med företeende af behöriga

ansökningshandlingar först anmäler sig till erhållande af patent, skall

vara berättigad att detsamma undfå, han må vara uppfinnare eller icke.

Mot denna bestämmelse har likväl en af Komiténs ledamöter, Herr Styffe,

formligen sig reserverat, under förklaring, att han anser endast uppfinnaren

eller dennes rättsinnehafvare böra vara berättigad till patents erhållande,

och af ordalydelsen i Herr Lagerhjelms reservation framgår tydligen samma

förutsättning. Styrelsen får för sin del instämma i Herr Styffes reservation.

De förnämsta skäl, som af den Kongl. Komitén blifvit anförda för

ifrågavarande bestämmelse, äro:

»att, då allmänhetens rätt icke kan anses beroende deraf, huruvida

den ene eller den andre erhåller patent på en patentbar uppfinning, måste

den, som är i besittning af fullständig beskrifning å en sådan uppfinning,

betraktas såsom dess uppfinnare eller innehafvare af uppfinnarens rätt, intill

dess någon annan visar sig ega bättre rätt till uppfinningen»;

att »när, som ej sällan inträffar, en uppfinning är resultatet af fleres,

vare sig gemensamt, eller oberoende af hvarandra företagna arbete, det skulle

blifva synnerligen svårt att bestämma, hvilkendera borde såsom den egentliga

uppfinnaren anses och i sådan egenskap ega tillgodonjuta patentet,» samt

att »en uppfinnare, om han icke kunde befara att blifva förekommen,

skulle finna med sin fördel öfverensstämmande att, så länge han vore i

stånd att hålla sin uppfinning hemlig, dröja med patentansökningen.»

Det torde härå i första rummet få anmärkas, att det måhända för

allmänheten kan vara temligen likgiltigt, om den ene eller andre erhåller

patentet; men det torde icke desto mindre vara sårande för den allmänna

rättskänslan — åtminstone i vårt land — om någon annan än den verkliga

uppfinnaren eller dennes rättsinnehafvare skulle få rättighet att förvärfva

patent. Detta är icke beroende af den större eller mindre svårigheten

att i vissa fall bevisa hvem som är uppfinnaren; rättsgrundsatsen

s. 29 Kontrollera mot PDF

/

29

måste i alla händelser upprätthållas. Äfven för materiel egendom inträffar

det stundom, att det är förenadt med stor svårighet att bestämma hvem

som är den rättmätige egaren, och lika litet som man häraf kan med fog

hemta något stöd för förnekandet af eganderättens helgd, lika litet torde

det vara lämpligt att uppställa den i den nya tyska patentlagen införda

och af den Kongl. Komitén antagna bestämmelsen såsom grundsats i fråga

om eganderätt till en uppfinning. Icke heller synes det samhället värdigt

att, på sätt föreslaget är, utöfva en tryckning på uppfinnaren för att förmå,

denne att skyndsamt begära patent å sin uppfinning, af fruktan att en

annan eljest uppsnappar den och erhåller patent derå. Man torde på detta

sätt snarare uppmuntra bedragaren än uppfinnaren.

Med hänvisning för öfrigt till hvad reservanten inom den Kongl.

Komitén i denna fråga anfört, får Styrelsen tillstyrka att patent endast må

tilldelas uppfinnare eller dennes rättsinnehafvare, men att den, som söker

patent å en ny uppfinning och förklarar sig vara uppfinnaren dertill, antages

vara detta till dess motsatsen bevisas. Följande momenter i 5 § af

det genom Svenska Slöjdföreningens förutnämnda komité utarbetade förslag

till patentlag torde lämpligen kunna införas såsom momenter i 4 §:

Patent meddelas endast åt uppfinnare, eller hans rättsinnehajvare,

hvarvid utländsk undersåte, med iakttagande af nedan stadgade vilkor,

är lika med svensk till erhållande af patent berättigad; och kan patent

förvärfvas så väl af enskild, som af samhälle, bolag eller sällskap.

Den, som söker patent å en ny uppfinning, antages vara uppfinnaren,

till dess motsatsen bevisas.

Äfven torde en annan förändring i 4 § vara behöflig. Enär det

icke gerna kan skäligen i fråga sättas att annat än undantagsvis vid patentansökan

jemte ritningar foga modeller och varuprof, och behöfligheten häraf

hör af patentmyndigheten för hvarje särskildt fall, sedan skriftlig patentansökan

ingått bestämmas; torde den föreslagna ordalydelsen »samt af erforderliga

ritningar, modeller och varuprof åtföljd beskrifning», lämpligen

kunna utbytas mot »beskrifning åtföljd, af erforderliga ritningar, äfvensom,

när patentmyndigheten så finner nödigt, af modeller eller varuprof.■»

5 och 6

Ingen förändring.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

7 §.

De i denna § stadgade patentafgifter, nemligen 50 kronor för hvardera

af de två första patentåren och 100 kronor för hvardera af de följande,

utgörande tillhopa för hela patenttiden 1,400 kronor, torde i liera fall

blifva allt för betungande. Visserligen betingas den förökade patentafgiften

såväl deraf, att en fullständigare och af flera sakkunnige män verkstäld

granskning af patentansökan hädanefter skulle verkställas samt att genom

patentmyndighetens försorg och på det allmännas bekostnad beskrifning å

uppfinningen jemte bilagor skulle i hufvudsakliga delar genom tryck offentliggöras,

men de häraf föranledda kostnaderna kunna icke gerna blifva så

betydande, att de göra så höga patentafgifter som de föreslagna nödvändiga.

Styrelsen får derföre hemställa, att något lägre afgifter bestämmas samt

att förhöjningen i dessa sker successivt, sä att de icke sättas högre än 40

kronor för hvardera af de första fem åren, 60 kronor för hvardera aj

de fem derpå följande samt 80 för de sista fem åren patentet är

gällande. Hela patentkostnaden skulle då belöpa sig till 900 kronor.

8 §•

Den Kongl. Komitén har icke i sitt förslag till patentlag infört något

särskilt stadgande rörande patent å uppfinning, hvilken utgör förbättring

å en af annan person gjord och för dennes räkning patenterad uppfinning,

eller s. k. förbättring spatent, hvaremot sådant stadgande hlifvit i 8 §

infördt för s. k. tillägg spatent, h vilket skulle kunna uttagas af den person,

för hvars räkning uppfinningen blifvit patenterad. Sannolikt har den

Kongl. Komitén dervid utgått från den förutsättningen, att ett förbättringspatent

finge anses som en fullkomligt sjelfständig ny uppfinning och såsom

sådan patenteras. Det sjmes likväl vara mest betryggande för såväl uppfinnarens

som allmänhetens rätt att — såsom förhållandet är i flera länders

patentlagar — bestämdt uttrycka att och under hvilka förhållanden en förbättring

i en af annan person patenterad uppfinning får åtnjuta patent. I

annat fall torde icke ringa svårighet uppstå vid patentlagens tillämpning

å ansökningar om patent för sådana uppfinningar och vid de från dylika

ansökningar härrörande rättstvister. Det gäller nemligen å ena sidan att

skydda den första uppfinnaren för intrång af personer, som genom en ringa

förändring af uppfinningen vilja kringgå det ursprungliga patentet, men å

opaginerad Kontrollera mot PDF

andra sidan att icke genom detta hämma andra uppfinnares berättigade sträfvanden

att uppfinningen förbättra. Denna sista omständighet är af så

mycket större vigt, som det ingalunda är sällsynt, att en uppfinnings

praktiska värde väsentligen ökas genom detaljförbättringar af annan person

än den ursprunglige uppfinnaren; och det är skäligt, att äfven denne andre

får åtnjuta patentskydd för sin uppfinning. På grund häraf får Styrelsen

hemställa, att en förändring i nämnda syfte vidtages i 8 § af förslaget till

patentlag. De af den förut nämnde, af Slöjdföreningen tillsatta komitén

föreslagna bestämmelser torde i detta hänseende vara i hufvudsak lämpliga

och torde derföre i 8 § kunna formuleras sålunda:

Förbättring spatent meddelas under ofvan stadgade vilkor å sådan

förändring af redan patenter ad uppfinning, som kan betraktas såsom

sjelfständig uppfinning; dock utan att sådant må till intrång i fond beviljad

patenträtt föranleda.

Tillägg spatent meddelas åt mindre väsentlig förändring å den uppfinning,

hvarå sökanden innehar patent; dock gäller tillägg spatentet endast

för så lång tid, som hufvudpatentet egen bestånd, och får ej sökas efter

två år från fettas meddelande. För tillag g spatentet inbetalas ej annan

afgift än den, som enligt 4 j skatt ansökningen åtfölja.

9 §.

Ingen förändring föreslås.

10 §.

I likhet med tvenne reservanter inom den Kong!. Komitén, nämligen

Herrar Styffe och Lagerhjelm, anser Styrelsen att utländning, som här i

landet undfår patent, bör åläggas att här hålla ett ombud, med hvilket

personer, som önska begagna uppfinningen, derom kunna träffa öfverenskommelse,

och hvilket tillika eger att vid domstol för honom svara. Styrelsen

får derföre föreslå, att det i 10 § 1 mom. förekommande uttrycket

»vid domstol, för honom svan-a» förändras till »å sökandens vägnar handla

och vid, domstol svara.

11 §•

I denna § stadgas, att om patenthafvaren underlåter att inom föreskrifven

tid hos Kommers-Kollegium anmäla, huruvida och i hvilket omfång

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

han inom riket är i utöfning af den patenterade uppfinningen, så förfaller

patentet. Det är likväl utan tvifvel skäligt att, om denna anmälan, hvilken

tillfölje af stadgandet i 12 § är af stor vigt, innehåller bevisligen falska

uppgifter, äfven detta straffas, åtminstone lika strängt som om anmälan

icke skett, och Styrelsen får med anledning deraf hemställa, att i sista

punkten af 11 § »underlåtes detta, vare patentet förfallet», inskjutas efter

ordet »detta» orden: »eller lemnas bevisligen falska uppgifter».

12 §.

Ingen förändring föreslås.

13 §.

Till denna paragraf synes det behöfligt foga ett moment, hvarigenom

patenthafvaren, som med bibehållande af patenträtt vill tillåta annan person

att å viss tid eller ort utöfva den uppfinning, hvarå patentet lyder,

ålägges att, så framt denna tillåtelse skall vara gällande mot senare innehafvare

af patentet, härom göra anmälan hos patentmyndigheten. Styrelsen

hemställer, att en bestämmelse i denna riktning må inflyta i 13 § och torde

i detta hänseende följande af Slöjdföreningens ofvannämnde Komité i dess

förslag till patentlag intagna stadgande i 11 §, moment 3 lämpligen kunna

användas:

Vill patentinnehafvare, med bibehållande af sin patenträtt, tillåta

annan eller andra personer att å viss tid eller ort utöfva den uppfinning,

hvarå patentet lyder, bör, för att denna tillåtelse skall mot senare

patentinnehafvare vara gällande, anmälan härom, innefattande de för

patentets utöfning föreskrift vilkor, till patentmyndigheten inlemnas,

och derstädes inregistreras.

14, 15, 16 §§.

Ingen förändring föreslås.

17 §

Denna paragraf torde erfordra en mindre förändring, så framt de i

4 § föreslagna förändringarne antagas. Den af Herr Styffe i dennes

reservation (sid, 146 i Kongl. Komiténs betänkande) föreslagna redaktionen

af denna paragraf torde i detta fall vara lämplig.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

18 §.

Om den i 4 § föreslagna förändringen antages, skulle i 18 § i

stället för »enligt $$ 10 och 12» komma att insättas: »enligt §§ 10, 11

och 12.

19

Ingen förändring föreslås.

20 §.

På. här nedan angifna skäl nödgas Styrelsen hemställa att bestämmelserna

i denna paragraf väsentligen förändras.

Om en patentlag skall kunna åstadkomma något gagn, måste det

skydd, den lemnar patenthafvaren, vara verkligt och icke blott skenbart.

Den måhända svåraste anmärkningen mot den nu i vårt land gällande patentlagen

är just den lätthet, hvarmed den kan gäckas. Men det synes som

skulle, i händelse den Kong! Komiténs förslag vunne fastställelse, detta

skydd, snarare minskas än ökas i förhållande till hvad nu är fallet. För

att visa detta torde till en början få anmärkas att genom inskjutning af

ordet »yrkesmessigt» i 20 § ett stort steg tagits att beröfva patenträtten

dess värde. Man kan, enligt denna ordalydelse, strafflöst använda den

patenterade uppfinningen för sitt eget behof; man kan dermed betjena sina

vänner, åtminstone så länge man derför ej tager betaldt; ja äfven om man

öfverbevisas att någon gång hafva mottagit'' sådan godtgörelse, icke utan

sken af rätt invända, att ett eller två sådana fall ej bevisa det man såsom

yrke använder uppfinningen. Icke heller torde det vara billigt, att den

patenterade uppfinningen får, utan uppfinnarens medgifvande eller ens rättighet

att sig deröfver besvära, användas för det egna behofvet, helst åtskilliga

uppfinningar kunna vara sådana att, derest det egna behofvet får

oförhindradt af patentet fyllas, föga utrymme för patenträtten återstår.

Såsom exempel pa ett sadant patent ma erinras om det för länge sedan

tilländalupna, angående de s. k. gjutna kalkbrukshusen.

Visserligen har — i stället för nu stadgade böter för patentbrott

första gången från 100 till 200 kronor och andra gången från 200 till

400 kronor den Kong! Komitén föreslagit maximibeloppet af böterna

till 1,000 kronor, men då den Kong!. Komitén på samma gång nedflyttat

Bih. til!, Riksd. Prof. 1884. 7 Samt. r

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

minimibeloppet till 20 kronor, torde denna förändring snarare böra benämnas

eu minskning än eu skärpning i ansvaret för patentbrott, helst när

man besinnar den böjelse domstolarne, efter hvad erfarenheten gifver vid

handen, i allmänhet visa för användande af blott de lägre bötesbeloppen,

oftast minimum eller ganska nära minimum, hvaremot exempel lärer saknas,

att maximum någonsin blifvit tillämpadt. Då nu den Kong! Komitén

föreslagit patenthafvarens afgifter till 50 kronor för hvartdera af de båda

första åren och 100 kronor för hvarje följande år patentet varar, så, äfven

om dessa afgifter blifva jemkade på sätt ofvan under 7 § är föreslaget, är

det icke osannolikt, att de böter, som blifva en följd af patentbrott, ofta

nog ej komme att uppgå till ett belopp, motsvarande den kostnad, patenthafvaren

för förvärfvandet och bevarandet af sin patenträtt fått vidkännas.

I flera fall komme patentbrytaren att finna sin fördel i lagbrottet, äfven

om det ej undgår beifran, i synnerhet om han begagnar sig af de utvägar,

vår rättegångsordning lernnar, att under flera år fördröja ansvarsfrågors

slutliga pröfning, och sedermera med ett enda bötesbelopp försona alla under

tiden begångna öfverträdelse!'' af patentet. Jemte det Styrelsen sålunda

anser, att minimibeloppet af böterna bör bestämmas till 100 kronor, tror

hon att, till förekommande af ett fortsatt lagbrytande, en bestämmelse liknande

den, som finnes i 20 § af Kongl. Förordningen den 18 Sept. 1874,

angående försäljning af icke spirituösa drycker, samt i 49 § af Kongl.

Förordningen den 24 Augusti 1877 angående försäljning af bränvin och

andra hrända eller destillerade spirituösa drycker, jemväl vore i fråga om

patentöfverträdelser erforderlig. Det torde sålunda böra stadgas, att den,

som under tid, då han för intrång i patenträtt är ställd under åtal,

det åtalade förfarandet fortsätter, shall, när han dertill lagligen förvunnen

varder, för hvarje gång stämning derför utfärdats och delgifvits,

fällas till de böter och den påföljd i öfrigt, som patentförordningen

stadgar.

Sedan den Kongl. Komitén, såsom ytterligare påföljd för patentbrott

föreslagit i 20 § att de olagligen tillverkade eller till salu hållna varorna

samt för sådan tillverkning uteslutande användbara redskap skola tagas i

beslag, fortsätter den: »och varde med desamma så förfaret, att missbruk

dermed ej kan ske.» Denna föreskrift torde väl ej annorlunda kunna uppfattas,

än att ifrågavarande varor och redskap antingen ovilkorligen böra

eller åtminstone lagligen kunna i följd af det gillade åtalet underkastas

förstöring, genom hvilken åtgärd dock i flera fall den förfördelade patent
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Imf varen skulle bero f vas möjligheten att utbekomma de ersättningar, som

kunde blifva honom tillerkända. Det i fråga varande stadgandet torde

derföre böra gifvas följande lydelse :*» och eg er den förfördelade att jemväl

derutur utbekomma den godtgörelse, som honom kan varda tillerkänd,

hvarefter med återstoden af dessa varor och redskap så värde förfaret

att missbruk ej dermed kan sker.

I anseende till de svårigheter, som så ofta möta för domstolarne,

dels att i tekniska frågor bedöma, huruvida åtaladt förfarande innebär obehörigt

användande af en patenterad uppfinning, dels att kunna bestämma

den förlust, som genom sådant förfarande tillskyndats patenthafvaren och

den ersättning, som i följd deraf bör honom tillerkännas, hade den förutnämnda

af Svenska Slöjdföreningen tillsatta Komitén i sitt utkast till ny

patentlag (pag. 3, 7, 39 och 40) föreslagit, att domstolen skulle — i fall

den så aktade nödigt — ega öfverlemna till särskild nämnd, dels att pröfva

huruvida sådan förnärmelse egt rum, och dels att bestämma skadeståndets

belopp. Då emellertid detta förslag icke vunnit understöd af den Kongl.

Komitén, vill Styrelsen icke återupptaga detsamma, men anser sig likväl

böra söka någon utväg att allvarligare än hvad nu är fallet bereda en förfördelad

patenthafvare ersättning af patentbrytaren. Sällan, om någonsin,

lärer väl nämligen kunna till en viss siffra i bevis ledas storleken af den

skada patentbrytaren tillskyndat egaren af patentet. Den objektiva bevisning,

som de svenska domstolarne fordra såsom grund för sina domslut,

kan således ej i dessa mål åstadkommas, hvarför ock domstolarnes beslut

torde hädanefter såsom hittills blifva: »att, enär käranden ej kunnat styrka

skadans belopp, någon ersättning ej kan honom tilläggas». Då man ej vill

använda nämnd synes möjligheten för patenthafvaren att i detta fall vinna

skälig ersättning ej annorlunda kunna beredas, ån genom ett stadgande,

motsvarande 39 § i patentlagen af den 18 Juni 1877 för tyska riket, så

lydande: »huruvida skada egt rum och till livad belopp densamma stiger

afgöre domstolen, under uppskattning af alla omständigheter, efter sin fria

öfvertygelse.»

Enligt Styrelsens åsigt borde derföre 20 § erhålla följande lydelse:

rEj må någon, utom i de fall, som i 10, 15 och 16 omförmålas,

utom patenthafvaren# medgifvande, ''inom riket tillverka eller till

salu hålla varor eller använda tillverknings sätt, derå patent här åtnjuta#.''»

Bryter någon häremot, straffas med böter från och med ett hundra

till och med tusen kronor samt ersätta skadan, hvarjemte de olagligen

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

tillverkade eller till salu Kallna varorna och för sådan tillverkning uteslutande

användbara redskap skola tagas i ''beslag; och ege den förfördelade

att jemväl derutur utbekomma den godtgörelse, som honom kan

varda tillerkänd, hvarefter med återstoden af dessa varor och redskap

sä värde förfaret att missbruk dermed ej kan ske. Ej må dock annan

än patenthafvaren ''härom föra talan.»

Den som å tid, dä han för intrång i patenträtt är stöld under

åtal, förbrytelsen fortsätter, skall, när han härtill lagligen förvunnen

varder, för hvarje gång stämning da för utfärdats och delgifvits, fällas

till de böter och den påföljd, som patentförordningen stadgar;

»Huruvida och till hvad belopp genom patentbrott skada tillskyndats

patentegaren, af gör domstolen under uppskattning af alla omständigheter,

efter sin fria öfvertygelse.»

21 §.

Äfven beträffande de i denna paragraf införda stadganden är Styrelsen

af olika åsigt med flertalet af den Kong!. Komiténs ledamöter.

Sedan den af Svenska Slöjdföreningen tillsatta komité i sitt flera

gånger omnämnda utkast till ny patentlag (sid. 39, § 14) föreslagit, att mål,

angående klander af patent, äfvensom åtal för intrång i patenträtt skulle

handläggas af allmän underdom,slol i Stockholm och f ullföljas på sätt, för

tviste- och brottmål i allmän lag finnes stadgadt, så har bland den Kong],

Komiténs ledamöter skiljaktiga åsigter härom yppats, hvarvid Herrar Styffe

och Lagerhjelm denna åsigt biträdt, men de tre öfriga ledamöterna densamma

ogillat. Då de skäl den Kongl. Komitén mot den föreslagna bestämmelsen

anfört, blifvit, enligt undertecknades åsigt, till fullo af reservanterna

vederlagda, kan Styrelsen icke annat än tillstyrka hvad Svenska Slöjdföreningens

Kom ité i detta afseende föreslaget, och derjemte framhålla

önskvärdheten af att hithörande mål kunde hänskjutas till cn viss afdelning

af nämnde underdomstol.

Äfven får Styrelsen biträda nyssnämnde reservanters förslag att 21 §,

hvilken enligt Kongl. Komiténs förslag skulle börja med orden: »Invänder

någon, som för intrång i patenträtt tilltalas att patentet bör anses ogildt,

förverkadt eller förfallet;» borde få derefter följande mellan- och eftersats^’

utbytta mot orden: »prof ve rätten invändningen och gifva särskild,t utslag

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

deröfver; uti sådant utslag ma dock ändring i högre rätt ej sökas, ulan

i sammanhang med hufvadsaken.»

Denne förändring synes nemligen leda till förenkling i rättegången

och till förhindrande af eu förut begagnad utväg att fördröja afgörandet

af åtal för patentmissbruk.

22 §.

Ingen förändring föreslås.

23 §.

Genom den af Kong! Komitén föreslagna patentmyndigheten, i hvilken

förutom tyå Kommers-Kollega ledamöter, tre i tekniska ämnen kunnige

män skulle ingå, kan visserligen förväntas en vida fullständigare pröfning

af patentansökningen och en ur teknisk synpunkt mer omfattande behandling

af andra patent rörande ärenden, än hvad för närvarande skäligen kan

fordras. Den Kongl. Komitén synes härvid hafva följt det exempel,

som den nya tyska patentlagen i detta hänseende lemnar. Men uppenbarligen

i ändamål att så vidt möjligt är utreda huruvida eu uppfinning,

för hvilken patent sökes, verkligen är ny, har den tyska patentlagen jemväl

upptagit såväl stadgandet om s. k. uppbud som ock föreskrift att,

utom de ordinarie tekniska ledamöterna i patentmyndigheten, äfven andra

sakkunnige må vid behof tillkallas. Om man nu också kan draga i tvifvelsmål

huruvida hvad beträffar patent med uppbudsförfarandet så väsentliga

fördelar vinnas, att de öfverväga dermed förknippade olägenheter, så

torde det likväl icke vara något tvifvel underkastadt, att det vid behandlingen

af frågor som erfordra så mångsidig sakkunskap som patentfrågor,

bör i flera fall kunna medföra betydande fördelar att inhemta specialisters

åsigter. Styrelsen får derföre hemställa, att ett andra moment af följande

lydelse införes i 23 §:

» Till patentmyndighetens sammanträden må, när så pröfvas nödigt,

äfven kallas andra sakkunnige personer än de vid samma myndighet anstälde;

och eg a de tillkallade att i öfverläggning arne icke i besluten

deltaga».

Det torde äfven få anmärkas, i fråga om 23 §, att, enär patentmyndighetens

åligganden icke äro inskränkta till pröfning af ansökningar om

»

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

patent, utan äfven omfatta behandlingen af andra patent rörande ärenden

(se § 25), torde uttrycket -»Till pröfning af ansökningar om patent k lämpligen

böra utbytas mot »Till behandling af patentärendeni).

Slutligen anhåller Styrelsen beträffande denna paragraf få hänvisa

till hvad hon under § 2 i förslaget till förordning angående skydd för industriel

mönster och modeller anfört rörande önskvärdheten af att en bland

de tekniskt bildade ledamöterna i patentmyndigheten tillika måtte vara

konstindustrielt bildad.

24,

25 och 26.

Ingen förändring föreslås.

Reservation:

Vid det af Slöjdföreningens Styrelse afgifna utlåtandet, angående det

af särskilde nådigst förordnade komiterade afgifna underdåniga förslag till

patentlag, anser jag mig böra bifoga en reservation, nemligen i frågan om

§ 20, der Styrelsen, i strid icke blott med den Kongl. Komitén, utan ock

med den af Styrelsen senast tillsatta patentkomitén, på hvars yttrande utlåtandet

för öfrigt är grundadt, funnit sig böra föreslå ett stadgande »att

den, som under den tid, då han är för intrång i patenträtt stäld under

åtal, det åtalade förfarandet fortsätter, skall när han detta lagligen förvunnen

varder, för hvarje gång stämning derför utfärdats och delgifvits, fällas

till de böter och den påföljd i öfrigt, som patentförordningen stadgar.» —

Jag är för min del af den åsigt, att ett sådant stadgande är alldeles olämpligt,

i betraktande af att ofta om icke oftast vid rättegångar rörande patentbrott

en stor osäkerhet är rådande huru utgången deraf skall blifva och

hvad värde slutligen kommer att tillerkännas patentet. Om verkligen en

patentförbrytelse föreligger eller icke torde i de flesta fall svårligen kunna

med någon säkerhet afgöras förr än Domstols utslag fallit. Den anklagade

sjelf vet i så fall icke dess förinnan, huruvida han verkligen har förbrutit

sig, och stämningens upprepande huru många gånger som helst lärer icke

öfvertyga honom derom; ett sådant upprepande kan endast tjena till att

väcka hans oro och att förmå honom att af fruktan för oskäligt stegrade

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

böter afhålla sig från att begagna en uppfinning, till hvilken han

likväl måhända har full rätt. Under sådana förhållanden synes det

mig i hög grad betänkligt att införa så stränga bestämmelser, som dem

Styrelsen föreslagit, och det synes mig uppenbart att den skada, som

deraf skulle blifva en följd, vida öfverväger den fördel, som i vissa händelser

skulle kunna vinnas genom ett strängare patentskydd. Icke heller

kan något verkligt behof deraf förefinnas, enär Domstolen, allt efter den

begångna förbrytelsens beskaffenhet, kan afpassa bötesbeloppet inom ganska

vidsträckta gränser, utan att upprepade böter användas. Styrelsen hänvisar

visserligen till redan gällande lagbud, angående försäljning af bränvin och

andra drycker, men det är så väsentligt olika omständigheter i det ena

och det andra fallet, att en jemförelse icke skäligen kan ega rum. Den

rättsliga frågan vid nämda försäljning torde i allmänhet vara af långt enklare

och mindre tvifvelaktig beskaffenhet än angående patenttvister, och de

skäl, som betinga eu alldeles egendomlig ställning åt lagstiftningen, rörande

försäljningen af bränvin m. -m., förefinnas icke vid lagstiftningen för patentskyddet.

— Om det.verkligen är behöflig! att för ett kraftigt patenskydds

vinnande stadga upprepade böter och öfrig påföljd för den i fråga varande

händelsen, torde det vara nödvändigt tillika stadga ett maximum, hvaröfver

bötesbeloppet icke får gå, och torde ett sådant maximum icke böra öfverstiga

tredubbla beloppet, som svarar mot de böter, som på grund af en

enda stämning skulle ådömas. I annat fall skulle böterna, äfven för den

ringaste patentförseelse, kunna orimligt stegras.

G. R. Dahlander.

Stockholm den 3 Nov. 1879.

Reservation:

I sitt utlåtande öfver förslaget till förordning angående patent har

Slöjdföreningens Styrelse i förslagets 8:de paragraf intagit ett första moment,

hvari stadgas meddelandet af s. k. förbättringspatent, och få undertecknade

deremot anföra vår reservation, af skäl att ett dylikt stadgande ofta kan

gifva anledning till tvist angående skilnaden mellan förbättrings- och tilläggs
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

patent, börande, enligt vår åsigt, härvid endast ifrågakomma sistnämnda

slags patent, hvarunder förbättringspatent då inbegripes, ehuru främmande

uppfinnare af en förbättring endast kan få tillämpa densamma genom öfverenskommelse

med patentinnehafvaren af hufvuduppfinningen, hvilket visserligen

bereder denne eu fördel men som ock billigtvis bör komma honom

till del.

Stockholm den 31 Oktober 1879.

Hj. Elworth. Carl Fr. Ström.

STOCKHOLM, GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1884.

opaginerad Kontrollera mot PDF

III.

(Öfversättning från franska originalet.)

Konvention.

Hans Maj.t Belgiernes Konung, Hans Maj:t Kejsaren af Brasilien,

Hans Maj:t Konungen af Spanien, Franska Republikens President, Presidenten

för Republiken Guatemala, Hans Maj:t Konungen af Italien, Hans

Maj:t Konungen af Nederländerna, Hans Maj:t Konungen af Portugal och

Algarvierne, Presidenten för Republiken Salvador, Hans Maj:t Konungen af

Serbien och Schweiziska Edsförbundets Förbundsråd hafva, lifvade af lika

önskan att gemensamt tillförsäkra fullständigt och verksamt skydd åt sina

respektive undersåtars eller medborgares industri och handel samt att befordra

rättsskydd för uppfinnare och redbarhet i handelsoperationer, beslutit

att för sådant ändamål afsluta en konvention och fördenskull utsett till befullmägtigade

ombud:

Hans Maj:t Konungen af Belgien N. N.

Hans Maj:t Kejsaren af Brasilien N. N.

Och hafva dessa befullmägtigade ombud, efter att hafva utvexlat sina

fullmakter, som befunnits i godt och behörigt skick, öfverenskommit om

följande artiklar:

Art. 1.

Regeringarne i Belgien, Brasilien, Spanien, Frankrike, Guatemala,

Italien, Nederländerna, Portugal, Salvador, Serbien och Schweiz bilda en

förening till skyddande af industriel eganderätt.

Bih. till Riksd. Prof. 1884. 7 Sami.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Art. 2.

Undersåtar eller medborgare i enhvar af de kontraherande staterna

skola i samtliga öfriga till föreningen hörande stater i afseende å patent

industriela mönster eller modeller, fabriks- eller handelsmärken samt firmor

åtnjuta de förmåner, som de särskilda lagstiftningarne för närvarande

tillerkänna eller framdeles kunna komma att tillerkänna landets egne undersåtar.

De skola följaktligen ega samma skydd som dessa och tillgång

till samma rättsmedel mot hvarje förekommande rättskränkning, under förbehåll

att uppfylla de formaliteter och vilkor, som enligt hvarje stats inhemska

lagstiftning äro för dess egne undersåtar föreskrifna.

Art. 3.

Likstälda med de kontraherande staternas undersåtar eller medborgare

äro sådana undersåtar eller medborgare i föreningen icke tillhörande stater,

hvilka ega fast boningsort eller industri- eller handels-etablissement inom

området för någon af de till föreningen hörande stater.

Art. 4.

Den, som i en af de kontraherande staterna i behörig ordning

gjort ansökan vare sig om erhållande af patent eller om skydd för industrielt

mönster eller modell eller för fabriks- eller handelsmärke, skall, under

förbehåll af tredje mans rätt, för ansökan i de öfriga staterna ega företrädesrätt

under tid, som här nedan bestämmes.

Till följd häraf skall ansökan, som sedermera inom utgången af denna

tid göres i annan föreningen tillhörande stat, icke anses kraftlös på grund

af åtgärder, vidtagna under mellantiden, sålunda enkannerligen icke genom

enahanda anmälan af annan, genom uppfinningens offentliggörande eller utöfvande

af tredje man, genom hållandet till salu af exemplar af mönstret

eller modellen eller genom begagnande af märket.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tiden för ofvan omförmälda företrädesrätt utgör i fråga om patent

sex månader och i fråga om indnstriela mönster eller modeller, äfvensom

fabriks- eller handelsmärken tre månader. Beträffande länder utom

Europa ökas tiden med en månad.

Art. 5.

Patent förverkas icke derigenom att jjatenthafvaren till det land, i

hvilket patent erhållits, inför föremål, som blifvit tillverkade i annan föreningen

tillhörande stat.

Dock skall patenthafvaren icke desto mindre vara förpligtad att

i det land, dit han inför de patenterade föremålen, utöfva sin patenterade

uppfinning i enlighet med nämnda lands lagar.

Art. 6.

Hvarje i hemlandet vederbörligen registreradt fabriks- eller handelsmärke

skall kunna registreras samt erhålla skydd utan afseende å dess form

i enhvar af föreningens öfriga stater.

Som hemland anses det land, der den registreringssökande har sitt

förnämsta etablissement.

Är detta förnämsta etablissement icke beläget inom något af de till

föreningen hörande länder, räknas såsom hemland det land, den registreringssökande

tillhör.

Registrering må vägras, derest det föremål, för hvilket sådan begäres,

finnes strida mot sedlighet eller allmän ordning.

Art. 7.

Beskaffenheten af det föremål, å hvilket fabriks- eller handelsmärke

är afsedt att anbringas, må icke i något fall utgöra hinder för registrering

af märket.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Art. 8.

Firma skall, vare sig den ingår i fabriks- eller handelsmärke eller

icke, jemväl utan registrering åtnjuta skydd i samtliga till föreningen

hörande länder.

• Art. 9.

Varor, å hvilka olofligen finnas anbragta fabriks- eller handelsmärken

eller firma, kunna tagas i beslag vid införsel till sådana föreningen tillhörande

stater, i hvilka ifrågavarande märke eller firma eger rätt till laga

skydd.

Beslaget sker på begäran antingen af offentlig myndighet eller af enskild

målsegande och i enlighet med vederbörande stats inhemska lagstiftning.

Art. 10.

Föreskrifterna i föregående artikel äro tillämpliga på varor, å hvilka

falskeligen finnes anbragt namnet å ett bestämdt ställe såsom ursprungsort,

derest sådan uppgift utgör tillägg till en uppdiktad eller i bedräglig afsigt

lånad firma.

Målsegande är hvarje fabrikant eller handlande, som sysselsätter sig

med tillverkning af eller handel med varor af ifrågavarande slag samt

idkar rörelse på det ställe, hvilket falskeligen angifvits såsom ursprungsort.

Art. 11.

De höga kontrollerande parterna förbinda sig att med afseende å

varor, som utställas vid officiela eller officielt erkända internationela expositioner,

meddela provisoriskt skydd för patenterbara uppfinningar, industriela

mönster eller modeller, äfvensom fabriks- eller handelsmärken.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Art. 12.

Enhvar af de höga kontraherande parterna förbinder sig att anordna

ett särskildt förvaltningsorgan för ärenden rörande industriel eganderätt

äfvensom en centraldepot med ändamål att hålla patentbeskrifningar,

industriela mönster eller modeller samt fabriks- eller handelsmärken tillgängliga

för allmänheten.

Ad. 13.

En internationel anstalt skall inrättas under benämning: Internationel

byrå för föreningen till skyddande af industriel eganderätt.

Denna byrå, för hvilken omkostnaderna bestridas af regeringarne i

samtliga föreningen tillhörande stater, ställes under det Schweiziska Edsförbundets

regerings höga skydd samt öfvar sin verksamhet under dess uppsigt.

Omfånget af byråns verksamhet bestämmes medelst öfverenskommelse

emellan de till föreningen hörande stater.

Art. 14.

Denna konvention skall underkastas periodiskt återkommande revisioner

i syfte att i densamma införa sådana förbättringar, som kunna

bidraga till fullkomnande af föreningens inrättning.

För sådant ändamål skola tid efter annan i någon af de kontraherande

staterna hållas konferenser mellan delegerade för bemälda stater.

Nästa möte skall hållas i Rom år 1885.

Art. 15.

’ De höga kontraherande parterna förbehålla sig rätt att sins

emellan träffa särskilda öfverenskommelser angående skydd för in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

dustriel eganderätt. Sådana överenskommelser må dock icke stå i strid

med föreskrifterna i denna konvention.

Art. 16.

De stater, som icke deltagit i denna konvention, ega att på begäran

tillträda densamma.

Sådant tillträde skall på diplomatisk väg tillkännagifvas för

Schweiziska Edsförbundets regering och af denna för samtliga öfriga

regeringar.

Tillträdet medför godkännande af alla bestämmelser och rättighet att

komma i åtnjutande af alla förmåner, som finnas stadgade i denna konvention.

Art. 17.

Genomförandet af de i denna konvention innehållna ömsesidiga förbindelser

är, i den mån det kan vara nödigt, beroende deraf, att sådana

formaliteter och regler blifvit behörigen iakttagna, hvilkas användning de

höga kontraherande parterna, i och för djdikt genomförande, må vara

grundlagsenlig! förpligtade att påkalla; hvilket de härmed förbinda sig att

göra så snart som möjligt.

Art, 18.

Denna konvention skall träda i kraft en månad efter det ratifikationerna

blifvit utvexlade och förblifva gällande under obestämd tid, till

ett år förflutit efter den dag, då uppsägelse deraf skett.

Uppsägelse sker hos samma regering, som fått sig uppdraget att

emottaga tillkännagifvanden om tillträde och gäller endast i afseende å

den stat, som verkstält densamma. För öfriga kontraherande stater förblifver

konventionen i kraft.

Art, 19.

Denna konvention skall ratificeras och ratifikationerna skola utvexlas

i Paris senast ett år härefter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Till bekräftelse häraf hafva de befullmäktigade ombuden undertecknat

denna konvention och derunder fäst sina sigill.

Grifvet i Paris den 20 Mars 1883.

(Underskrifter.)

(Öfversättning från franska originalet.)

Slutprotokoll.

I begrepp att underteckna den under denna dags datum slutna konvention

mellan Belgiska, Brasilianska, Spanska, Franska, Guatemalas, Italienska,

Nederländska, Portugisiska, Salvadors, Serbiska och Schweiziska

regeringarne angående skyddande af industriel eganderätt, hafva undertecknade

befullmägtigade ombud öfverenskommit som följer:

1. Uttrycket industriel eganderätt bör förstås i dess vidsträcktaste

bemärkelse, så att derunder inbegripas icke allenast alster af industrien i

egentlig mening, utan ock produkter af åkerbruket (vin, spanmål, frukter,

boskap, m. m.) samt mineraliska produkter, som utgöra föremål för handel

(mineralvatten m. m.)

2. Under uttrycket patent inbegripas de olika slag af patent, som

enligt de kontraherande staternas lagstiftningar kunna förekomma, såsom

införselpatent, förbättringspatent m. fl.

3. Föreskriften i sista delen af Art. 2 i konventionen berör icke

någon af de kontraherande makternas lagstiftning om processordningen vid

domstolarne eller om dessas behörighet.

4. lista momentet af Art. 6 bör så förstås, att icke i något fall

för fabriks- eller handelsmärke skydd kan nekas i någon till föreningen

hörande stat allenast på den grund, att märket icke med afseende å

de tecken, hvaraf det utgöres, uppfyller fordringarne i denna stats lagstiftning,

under vilkor att det i nämnda hänseende är öfverensstämmande med

lagstiftningen i hemlandet och i sistnämnda land blifvit behörigen registreradt.

Med detta enda undantag, som allenast angår märkets form, och med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

förbehåll af hvad konventionen i andra artiklar föreskrifter, skall enhvar

stats inhemska lagstiftning vara gällande.

Till förekommande af allt missförstånd förklaras, att begagnandet af

offentliga vapen och utmärkelsetecken kan betraktas såsom stridande emot

allmän ordning enligt sista momentet af Art. 6.

5. Det i Art. 12 omförmälda inrättande af ett särskild! förvaltningsorgan

för frågor angående industriel eganderätt skall, såvidt möjligt

äfven inbegripa utgifvande i hvarje särskild stat af en officiel tidskrift.

6. Samtliga årliga utgifter för den enligt Art. 13 inrättade internationela

byrå må icke i någon händelse öfverskrida en summa, som motsvarar

2,000 francs i medeltal för hvarje af de kontraherande staterna.

För bestämmande af beloppet för hvarje stats bidrag till summan

skola de kontraherande staterna äfvensom de stater, som sedermera kunna

komma att tillträda föreningen, indelas i sex klasser, af hvilka hvar och en

skall lemna bidrag i förhållande till ett visst antal enheter, nämligen

1 :sta klassen efter

2: dra klassen »

3:dje klassen >

4: de klassen »

5: te klassen »

6: te klassen »

25 enheter.

20

15 »

10

5 »

3

Dessa koefficienter multipliceras med antalet stater i hvarje klass, och

summan af sålunda erhållna produkter angifver antalet enheter, å hvilka

hela kostnaden fördelas. Qvoten angifver storleken af det på hvarje enhet

belöpande bidrag.

I afseende å fördelningen af omkostnaderna indelas de kontraherande

staterna som följer:

1 :sta klass

2:dra »

3:dje »

4:de »

5:te »

6:te »

Frankrike, Italien.

Spanien.

Belgien Brasilien, Portugal,

Schweiz.

Nederländerna.

Serbien.

Guatemala, Salvador.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Den Schweiziska regeringen eger att öfva tillsyn öfver den internationela

byråns utgifter, lemnar nödiga förskott och uppgör den årliga

räkenskapen, hvilken delgifves alla de öfriga regeringarne.

Det åligger den internationela byrån att samla alla slag af upplysningar

angående skyddande af industriel eganderätt samt att sammanfatta

dessa till en allmän statistisk redogörelse, hvilken utdelas till samtliga

regeringar. Byrån skall företaga allmännyttiga undersökningar af intresse

för föreningen samt med stöd af de handlingar, som af de särskilda regeringarne

ställas till dess förfogande, på franska språket utgifva ''en tidsskrift

rörande de frågor, som angå föreningens föremål.

Denna tidskrifts häften äfvensom alla andra handlingar, som utgifvas

af den internationela byrån, utdelas till regeringarne i de föreningen tillhörande

stater i förhållande till här ofvan omförmälda bidragsenheter. Begäras

ytterligare exemplar och handlingar vare sig af nämnda regeringar

eller af enskilda föreningar eller personer, skola de särskildt betalas.

Den internationela byrån skall städse gå deltagarne i föreningen tillhanda

med införskaffande af sådana särskilda upplysningar i fråga om

det internationela ordnandet af industriel eganderätt, hvilka för dem kunna

vara af nöden.

Det åligger regeringen i det land, der nästa konferens skall hållas,

att med biträde af den internationela byrån förbereda konferensens arbeten

.

Direktören för den internationela byrån skall å konferenserna närvara

vid sammankomsterna samt eger taga del i förhandlingarne, men ej i

besluten. lian skall årligen angående sin verksamhet afgifva en redogörelse,

som delgifves alla deltagare i föreningen.

Det franska språket skall vara den internationela byråns officiela

språk.

7. Detta slutprotokoll, hvilket skall ratificeras samtidigt med den

under denna dag slutna konvention, skall betraktas såsom en integrerande

del af nämnda konvention samt ega samma kraft, giltighet och varaktighet

som denna.

Till bekräftelse häraf hafva undertecknade befullmägtigade ombud

upprättat detta protokoll.

(Underskrifter.)

Bih. till Rik ad. Prof. 1SS4. 7 Sami.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1884:24 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.ts proposition med förslag till Förordning angående patent. s. 11 i texten