Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kong!. Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till Lag om skydd för varumärken. Kong!. Maj:t har under den 30 sistlidne Januari till Riksdagen aflåtit en så lydande proposition

1884-03-20 · 29 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 26 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1884:36, Utlåtande, i anledning af Kong!. Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till Lag om skydd för varumärken. Kong!. Maj:t har under den 30 sistlidne Januari till Riksdagen aflåtit en så lydande proposition

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

1

N:o 36.

Ank. till Rik ad. Kansli den 24 Mar* 1884, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kong!. Maj:ts proposition

till Riksdagen med förslag till Lag om skydd för varumärken.

Kong!. Maj:t har under den 30 sistlidne Januari till Riksdagen

aflåtit en så lydande proposition (N:o 21):

»Sedan en komité blifvit tillsatt med uppdrag bland annat att utarbeta

förslag till författning om skydd för varumärken, samt komiterade

bemyndigats att med komiterade, som för samma ändamål utsetts

i Norge och Danmark, sammanträda för att söka åstadkomma så vidt

möjligt öfverensstämmande lagförslag inom de tre rikena, hafva de

särskilda ländernas komiterade afgifvit i allt väsentligt lika lydande förslag

i ämnet. Sedan öfver det svenska förslaget yttranden afgifvits af

Kommerskollegium efter vederbörandes hörande och af Högsta Domstolen,

vill Kongl. Maj:t, med bifogande af Statsrådets och Högsta

Domstolens i ämnet hållna protokoll, till Riksdagens godkännande jemlikt

87 § Regeringsformen öfverlemna närlagd^ förslag till Lag om

skydd för varumärken.

Bill. till Likså. Prot. 1884. 7 Samt. 23 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

Förslag

till

lag om skydd för varumärken.

1 §•

Hvar som här i riket idkar fabriks- eller handtverksrörelse, jordbruk,

bergsbruk, handel eller annan näring, må, jemte det han eger

rätt att såsom varumärke begagna sitt namn eller sin firma eller namnet

å honom tillhörig fast egendom, genom registrering i enlighet med

denna lags föreskrifter förvärfva uteslutande rätt att begagna särskild!

varumärke, för att i den allmänna handeln skilja sina varor från andras.

Sådan rätt skall omfatta alla slag af varor, der den ej blifvit vid registreringen

till vissa varuslag inskränkt.

Varumärke anbringas å sjelfva varan eller å kärl eller omslag

(emballage), hvari den förvaras.

2 §•

Varumärkesregistret föres för hela riket i Stockholm af en dertill

förordnad myndighet.

3 §•

Den, som vill låta registrera varumärke, skall till registreringsmyndigheten

ingifva eller i betaldt bref insända skriftlig ansökan, innehållande

tydlig beskrifning å märket samt fullständig uppgift om sökandens

namn eller firma, yrke och postadress, så ock, der rätt till

varumärke skall omfatta endast vissa slag af varor, uppgift å dessa

varuslag.

Med ansökan skola följa:

1) afbildning af märket på fast papper i tre exemplar om högst

tio centimeters höjd och femton centimeters bredd;

2) två till märkets tryckning tjenliga stampar (clichéer) af samma

storlek som afbildningarna;

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

3) fyratio kronor, utgörande afgift för registreringen och dess

kungörande.

Registreringsmyndigheten åligger att ofördröjligen hålla sökanden

tillhanda eller, om fullständig adress uppgifvits, med posten öfversända

skriftligt intyg om ansökans mottagande och om dag och tid på dagen,

då det skedde; skolande vid intyget fästas ett af de inlemnade exemplaren

af varumärket.

4 §•

Varumärke må ej registreras:

1) om det består endast af siffror, bokstäfver eller ord, som icke

utmärka sig genom så egendomlig form, att märket kan såsom figurmärke

anses;

2) om deri obehörigen intagits annat namn eller annan firma

än sökandens eller namnet på annans fasta egendom;

3) om det innehåller offentliga vapen eller stämplar;

4) om det innehåller framställningar, som kunna väcka förargelse;

5) om det är helt och hållet likt varumärke, som redan är för

annans räkning registreradt eller behörigen anmäldt till registrering,

eller med dylikt märke företer sådan likhet, att, oaktadt skiljaktigheter

i vissa delar, märkena i sin helhet lätt kunna förvexlas; dock att

registrering ej må vägras, om likheten beror af sådana beteckningar,

som omförmälas i 7 §, eller om begge märkena afse olika varuslag.

5 §‘

Vägras registrering, skall underrättelse om detta beslut med skälen

derför skriftligen delgifvas sökanden så, som i 3 § stadgas för der afsedda

fall.

År sökanden med beslutet missnöjd, eger han att vid talans förlust

innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag deröfver

hos Konungen anföra besvär.

6 §•

Möter icke något hinder för registreringen, skall märket intagas

i registret samt kungörelse derom ofördröjligen införas i allmänna tidningarna

och i en genom det allmännas försorg utgifven registreringstidning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36,

7 §•

Innehåller varumärke, som blifvit för någons räkning registrerad!,

siffror, bokstäfver eller ord, hvilka icke utmärka sig genom så egendomlig

form, att märket kan anses såsom figurmärke, eller består det

endast eller till en del af sådant tecken eller märke, som allmänneligen

nyttjas i viss näring, utgör registreringen ej hinder för annan att använda

samma beteckningar såsom varumärke eller del af varumärke.

8 §•

Rättigheten till registreradt varumärke må ej öfverlåtas annorledes

än tillsammans med den rörelse, för hvilket det begagnas.

öfverlåtes rörelse till annan egare, öfvergår rättigheten till registreradt

varumärke, som begagnas för rörelsen, från öfverlåtaren till den

nye egaren, der ej aftal sker, att märkesrätten må af den förre behållas,

eller att begge må använda märket för olika slag af varor.

9 §•

Skyddet för registreradt varumärke upphör, när ej ansökan om

förnyelse skett första gången inom tio år från registreringsdagen och

sedermera inom tio år från sista förnyelsen.

Vill någon låta förnya registrering, ingifve eller insände, på sätt

i 3 § sägs, skriftlig ansökan derom och bifoge i ett exemplar sådan

afbildning, som der föreskrifves, jemte tio kronor i registreringsafgift.

Har märket varit registreradt för annan än den, som begär förnyelsen,

skall jemväl sökandens rätt till märket styrkas.

Förnyelse skall genast införas i registret och intyg derom delgifvas

sökanden på enahanda sätt, som i 3 § stadgas angående der

omförmälda intyg.

Finner registreringsmyndigheten något vara underlätet af hvad

här föreskrifvits, skall han vägra förnyelse. Angående delgifvande af

beslutet och klagan deröfver gäller hvad för motsvarande fall stadgas

i 5 §.

10 §.

Finner Konungen, på derom gjord anmälan, att varumärke på

grund af 4 § 3 eller 4 mom. icke bort registreras, skall detsamma ur

registret afföras.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

Har registrering skett af varumärke, som endast består af sådant

tecken eller märke, som allmänneligen nyttjas i viss näring, eger hvarje

idkare af sådan näring rätt att fordra registreringens upphäfvande.

I detta fall så ock eljest då någon förmenar, att registrering af varumärke

skett honom till förfång, må talan om registreringens upphäfvande

föras vid domstol.

11 §•

Då registrering blifvit upphäfd, eller skyddet för registreradt

varumärke upphört, eller den, som är till märket berättigad, det begär,

skall märket afföras ur registret och kungörelse derom införas i de

tidningar, som omförmälas i 6 §.''

Varder i följd af Konungens beslut enligt 10 § varumärke ur

registret aflordt, skall registreringsmyndigheten tillika derom underrätta

den, för hvilken registreringen skett.

12 §.

Den som å varor, hvilka till salu hållas, eller å kärl eller omslag,

i hvilka de förvaras, obehörigen sätter annans namn eller firma eller

namnet på annans fasta egendom eller varumärke, som han vet vara för

annans räkning registreradt, så ock den, som håller till salu varor, hvilka

honom veterligen äro, enligt hvad ofvan sägs, olagligen märkta, straffes

med böter från och med tjugu till och med två tusen kronor, eller, om

synnerlig skada af gerningen kommit, eller den eljest är förenad med särdeles

försvårande omständigheter, med fängelse från och med en månad

till och med två år; ersätte ock all skada.

På den sakfäldes bekostnad skola de olagligen anbragta märkena

utplånas eller, om utplåningen annorledes ej kan ske, varorna eller de

kärl eller omslag, hvari de äro förvarade, förstöras, så vida de fortfarande

äro i den sakfäldes besittning, eller han eljest förfogar öfver dem.

Förbrytelse, som i denna § sägs, åtalas endast af målsegande.

13 §.

Hvad i 12 § stadgas skall, äfven om annans namn eller firma

eller namnet på annan tillhörig fast egendom eller annans registrerade

varumärke icke oförändradt återgifvits, ega tillämpning, så vida ändringarna

ej äro större, än att, oaktadt skiljaktigheter i vissa delar, namnen

eller märkena i sin helhet lätt kunna förvexla.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

14 §.

Hvad i denna lag stadgas medför ej ändring i gällande författningars

föreskrift derom, att vissa jerneffekter skola vara med stämpel

försedda. Sådan stämpel skall för de slag af varor, för hvilka den

godkänts, gälla såsom varumärke enligt denna lag, och bör stämpeln

förty vara inrättad efter samma lags föreskrifter, hvilka ock i öfrigt

skola lända till efterrättelse i fråga om stämpelns registrering och

verkan af dylik registrering. Registrering af jernstämplar förnyas utan

särskild anmälan genom registreringsmyndighetens försorg.

15 §.

De i näst föregående § oro förmälda, i vederbörlig ordning godkända

stämplar, som eg a bestånd när denna lag träder i kraft, skola

utan särskild anmälan intagas i varumärkesregistret af registreringsmyndigheten,

som det och åligger att derom införa kungörelse i registreringstidningen.

Brukar näringsidkare i annat fall, än i nästföregående mom.

afses, vid denna lags trädande i kraft lofligen särskilt märke, och har

han inom sex månader från det lagen trädt i kraft sökt registrering

af märket på sätt i 3 § sägs, kan annan icke genom tidigare registrering

vinna rätt till samma märke eller märke, som är så likt detta,

att det lätt kan dermed förvexlas. Hafva två eller flere sålunda låtit

för samma varuslag registrera varumärken, hvilka sins emellan förete

sådan likhet, som nyss är nämndt, eger den af dem, som jemlikt

Kongl. kungörelsen den 13 Juni 1862 först offentliggjort märket såsom

sitt, företrädesrätt till dess begagnande för det slag af varor, för hvilka

det vid denna lags utfärdande begagnades, der ej någon af de andra

visar, att det ursprungligen varit ett af honom brukadt märke, som

den förre tillegnat sig.

I de fall, som i denna § omförmälas, skall märket, om det brukats

före lagens utfärdande, oberoende af bestämmelserna i 4 § registreras

i den form, hvari det brukats; och skall, ändå att märket endast

eller hufvudsakligen består af siffror, bokstäfver eller ord, hvilka icke

utmärka sig genom egendomlig form, det ej vara annan tillåtet att

för de slag af varor, för hvilka märket före registreringen brukades,

få registreradt eller eljest använda samma märke eller märke, som är

så likt detta, att det lätt kan dermed förvexlas. Ej må dock sådan

registrering, med undantag för jernstämplar och skeppningsmärken å

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

trävaror, medföra hinder för någon att såsom varumärke begagna begynnelsebokstäfverna

till sitt namn eller sin firma.

16 §.

Konungen eger efter aftal med främmande stat och under förutsättning

af ömsesidighet förordna, att skydd för varumärke enligt denna

lag må tillkomma äfven den, hvilken utom riket drifver sådan näring,

som omförmäles i 1 §; skolande i sådant fall gälla samma lags föreskrifter

med iakttagande af följande särskilda regler i afseende på

varumärke, som registreras:

1) ansökan om registrering skall åtföljas af bevis, att sökanden

uppfyllt de vilkor, som i den främmande staten fordras för att bereda

skydd åt varumärket;

2) den, för hvilken registreringen blir gällande, skall hafva ett

här i riket bosatt ombud, som eger att härstädes å hans vägnar svara

i alla saker, hvilka angå varumärket; och åligger det honom förty att,

då ansökan göres, samt sedermera vid ombyten af ombud uppgifva

ombudets namn och vistelseort, vid äfventyr att, i händelse föreskriften

derom skulle finnas icke vara iakttagen, domaren må på anmälan i

förekommande fall med laga verkan utse sådant ombud;

3) varumärket skyddas icke i vidsträcktare mån eller för längre

tid än i den främmande staten.

Med afseende på varumärke, registreradt i stat, som för svenska

varumärken gör motsvarande medgifvande, eger Konungen dessutom

meddela följande bestämmelser:

4) varumärket må, derest det icke strider mot sedlighet eller

god ordning, registreras i den form, hvari det är gällande i den främmande

staten;

5) har någon inom högst fyra månader, från det hans varumärke

blifvit anmäldt till registrering i den främmande staten, sökt

registrering af samma märke här i riket, må denna ansökan i förhållande

till andra ansökningar betraktas så, som vore den gjord samtidigt

med anmälan i den främmande staten;

6) vägras registrering på grund af 4 § 5 mom. och styrker

sökanden efter stämning å den, som innehar rättigheten att begagna

det förut anmälda eller registrerade märket, att detta märke ursprungligen

är ett af sökanden brukadt märke, som annan tillegnat sig, må

domstolen förklara sökanden berättigad att erhålla registrering med

uteslutande rätt till märkets begagnande för det slag af varor, för

hvilket han brukade märket vid den tid då det ömsesidiga skyddet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

inträdde. Talan härom må ej väckas senare, än sex månader från

nämnda tid;

7) ingås aftalet med stat, hvars lagstiftning om varumärken öfverensstämmer

med denna lag, kan Konungen derjemte förordna, att äldre

varumärke, som i sådan stat är behörigen registreradt och som endast

eller hufvudsakligen består af siffror, bokstäfver eller ord, hvilka ej

utmärka sig genom egendomlig form, skall, när det skyddas i den

främmande staten, här i riket njuta det särskilda skydd, att andra ej

må använda samma siffror, bokstäfver eller ord såsom varumärke för

samma slags varor, med mindre de begagnat dem innan det ömsesidiga

skyddet inträdde. Ej må dock någon härigenom hindras att såsom

varumärke begagna begynnelsebokstäfverna till sitt namn eller sin

firma. Registrering med sådan verkan, som här sägs, må endast ega

rum inom viss tid, som bestämmes af Konungen.

17 §•

Närmare föreskrifter om varumärkesregistret, registreringstidningens

utgifvande samt tid och sätt för de i denna lag omförmälda kungörelsers

offentliggörande meddelas af Konungen.

18 §.

Tvist om varumärke instämmes till den rätt, hvarunder svaranden

har sitt hemvist, eller, då fråga är om främmande märke, till

Stockholms rådstufvurätt.

19 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan; saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

20 §.

Denna lag skall gälla till efterrättelse från och med den 1

Januari 1885.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

Lag-Utskottet, till hvilket denna proposition blifvit af Kamrarne

öfverlemnad, får hänvisa till den af föredragande departementschefen

till statsrådsprotokollet den 30 sistlidne Januari gjorda erinran om

Riksdagens underdåniga skrifvelse den 9 Maj 1876, hvari Riksdagen

anhöll, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för utarbetande af en

fullständig handelslag för Sverige, äfvensom egna omsorg deråt, att

öfverensstämmelse, så vidt ske kunde, med motsvarande norsk och

dansk lagstiftning dervid åstadkommes. Det gemensamma lagstiftningsarbete,

som med anledning af Riksdagens sålunda uttalade och af

Kongl. Maj:t äfvensom af norska och danska regeringarna omfattade

önskan kommit till stånd, har, såsom kändt är, redan burit frukt i antagande

år 1880 af vexellagar af lika innehåll för de tre rikena.

Efter framställning från svenska regeringen angående det internationella

arbetets fortsättande hafva inom hvartdera af rikena komiterade

blifvit tillsatta för utarbetande af förslag till författningar angående

handelsfirma och procura, samt angående skydd för varumärken, och

bemyndigades de särskilda rikenas komiterade att med hvarandra sammanträda

för att söka åstadkomma så vidt möjligt öfverensstämmande

lagförslag i de angifna ämnena. Komiterade, hvilka först sysselsatt

sig med den del af uppdraget, som afsåg lagen om varumärken, hafva

under den 12 Augusti 1882 afgifvit ett förslag till lag angående skydd

för varumärken, hvilket förslag sedermera undergått granskning i de

särskilda rikenas vederbörande regeringsdepartement samt i Sverige af

Högsta Domstolen. Efter ömsesidiga jemkningar har man förenat sig,

med några undantag, om den lagtext, hvilken nu af Kongl. Maj:t föreslås

till Riksdagens antagande.

Utskottet har vid granskning af ifrågavarande lagförslag funnit

detsamma böra godkännas och åberopar i sådant afseende dels ofvannämnda

komitébetänkande af den 12 Augusti 1882, dels ock de skäl,

som finnas anförda i de handlingar, hvilka äro bifogade den Kongl.

propositionen.

Då Utskottet funnit så väl Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegii

utlåtande i ärendet af den 28 November 1882, som ock Fullmäktiges

i Jernkontoret yttrande af den 19 Oktober samma år kunna lända

till ytterligare upplysning i ämnet, har Utskottet fogat dessa handlingar

vid detta utlåtande. Utskottet erinrar desslikes här, att Pariserkonventionen

af den 20 Mars 1883 angående bildande af en förening

till skyddande af industriel eganderätt finnes i öfversättning bilagd

Utskottets förut afgifna utlåtande N:o 35.

Bih. till Riksd. Prof. 1884. 7 Sami. 23 Raft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

lu

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts nu förevarande förslag till

lag om skydd för varumärken må af Riksdagen antagas.

Stockholm den 20 Mars 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

V

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTliVCKEM-AKTIfiBOLAÖ, 1884.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor till Lag-TJtskottets Utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition N:o 2f med förslag till Lag om skydd för

varumärken
-

I.

Till Konungen.

Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss befalt Sitt och

Rikets Commerce-Collegium att, efter vederbörandes hörande, afgifva

underdånigt utlåtande öfver de af en, utaf Svenske, Norske och Danske

män sammansatt komité utarbetade förslag till lag angående skydd för

varumärken och till förordning om införande af nämnda lag och hvad

i afseende derå iakttagas skall, äfvensom till ändrad lydelse af § 16

uti 22 kapitlet af svenska strafflagen, och Collegium i cirkulär den

12 sistförfluten September anmodat Öfverståthållare-embetet och Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i samtliga länen samt magistraterne

i Södertelge, Upsala, Nyköping, Eskilstuna, Torshälla, Linköping, Norrköping,

Vadstena, Motala, Jönköping, Vexiö, Kalmar, Oscarshamn, Visby,

Karlskrona, Karlshamn, Kristianstad, Malmö, Landskrona, Ystad, Lund,

Helsingborg, Halmstad, Göteborg, Uddevalla, Venersborg, Borås, Alingsås,

Mariestad, Lidköping, Sköfde, Karlstad, Kristinehamn, Örebro, Vesterås,

Sala, Arboga, Köping, Falun, Gefle, Söderhamn, Hudiksvall, Hernösand,

Sundsvall och Luleå, en hvar af dessa myndigheter, i hvad på den ankomme,

att, efter det dels ej mindre förening af sådan beskaffenhet,

som i § 13 af nådiga förordningen den 18 Juni 1864 angående utvidgad

näringsfrihet finnes omförmäld, än ock öfrige vederbörande i staden

äfvensom sågverks- och trävaruexportföreningen i Stockholm, dels vederbörande

industriidkare såväl i köpingarna som på landet inom länen,

lemnats tillfälle att, inom viss, dem förelagd tid, öfver i fråga varande

lagförslag sig yttra, de till följd deraf afgifna yttranden senast vid utgången

af nästlidne Oktober månad till Collegium insända, eller, om

yttranden icke inom förelagd tid afgifvits, Collegium, likaledes vid utgången

af nyss nämnda månad, derom underrätta; så hafva Öfverståthållare-embetet

och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs

län samt magistraterne i Upsala, Norrköping, Vadstena, JönBih.

till Riksd. Prot. 1884. 7 Sami. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

köping, Vexiö, Visby, Karlskrona, Malmö, Halmstad, Göteborg, Vesterås

och Gefle insändt till dem inkomna yttranden i ämnet; hvaremot af

öfrige befallningshafvande och magistrater, från hvilka skrifvelser hittills

ingått, blifvit anmäldt, att vederbörande icke begagnat sig af det

lemnade tillfället att i ärendet sig yttra.

Med öfverlemnande af de sålunda till Collegium inkomna skrifvelser

och yttranden jemte det utlåtande, Herrar Fullmäktige i Jernkontoret

efter anmodan afgifvit, får Collegium, som härjemte återställer

remissakten, i underdånighet redogöra för de anmärkningar, som vid

granskningen af ifrågavarande förslag hos Collegium förekommit.

l:o. Förslaget till lag angående skydd för varumärken.

§ I
Enligt

förslaget i denna del skulle en hvar, som här i riket »tillverkar»

eller säljer varor, genom registering, »i enlighet med denna lags

föreskrifter» förvärfva uteslutande rätt att begagna särskilt varumärke;

men då i de af komiterade författade motiv till omförmälda lag och

författningsförslag antydes, att rättigheten till varumärkes begagnande

icke borde vara inskränkt till vissa klasser af näringsidkare, utan skulle

tillkomma dem alla, såväl fabrikanter och handlande som handtverkare

och idkare af jordbruks- med flera näringar, mot hvilken åsigt Collegium

icke har något att erinra, lärer deraf följa, att uttrycket tillverka

icke är tillräckligt omfattande, enär t. ex. producenten af jordbruksalster

icke kan sägas hafva tillverkat de varor, han till salu utbjuder.

För att förekomma en origtig uppfattning af skyddsrättens omfång

synes således vara nödigt, att det anmärkta uttrycket fullständigas sålunda,

att en hvar, som tillverkar eller eljest frambringar varor, förklaras,

lika med den, som säljer sådana, kunna förvärfva uteslutande rätt

att begagna särkildt varumärke. Härjemte må anmärkas, att de å första

och andra raderna förekommande orden »jemte den honom tillkommande

rätt» skulle lämpligen kunna utbytas mot: jemte det han eger.

§ 2.

Som denna § eger samband med § 2 i förslaget till förordning om

införande af lagen angående skydd för varumärken m. m., föranleder

den förra §:n icke någon särskild erinran af Collegium.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

§ 3.

Uti denna § föreslås, att den, som vill låta registrera varumärke,

skall till registreringsmyndigheten ingifva eller i betaldt bref insända

skriftlig ansökan i ämnet; och till stöd för detta förslag anföres i motiven

(sid. 25), att rättigheten för sökanden att insända handlingarna

med posten, som för Sverige vore en nyhet, ansetts påkallad såväl med

hänsyn till allmänhetens beqvämlighet, som deraf att detta förfaringssätt

vore i allmänhet tillåtet vid de båda andra ländernas embetsverk.

Hvad detta senare skäl beträffar, lärer detsamma icke kunna tillmätas

någon afgörande vigt; och, i fråga om allmänhetens beqvämlighet, torde

densamma icke böra tillgodoses med uppoffring af det förfaringssätt,

som i allmänhet är brukligt vid svenska embetsverk. Men enligt Collega

åsigt skulle den så kallade beqvämligheten icke tillföras någon

vinst i berörda hänseende. En mångårig erfarenhet har nemligen ådagalagt,

hurusom äfven de enklaste formella föreskrifter ej sällan af sökande

icke iakttagas. Genom den nu stadgade skyldigheten för en hvar att

sjelf eller genom ombud ingifva ansökning i den angelägenhet, hvarföre

han påkallar vederbörande embetsverks pröfning, beredes ofta nog en

personlig beröring emellan verkets embets- och tjenstemän, å ena sidan,

och sökanden å den andra, hvarigenom de i eu ansökning eller i bilagorna

till densamma befintliga formella brister utan omgång och tidspillan

kunna afhjelpas, och som i förekommande fall visat sig vara till

verklig fördel för de sökande, och, långt ifrån att fördröja ärendenas

handläggning och afgörande, tvärtom befordrat ,desamma. Jemväl må

icke förbises, att varumärken af lika utseende kunna med posten samtidigt

inkomma till registreringsmyndigheten, hvarvid naturligtvis måste

uppstå den fråga, hvilketdera af dem skall, enligt stadgande i näst följande

§ 4, ega företräde, enär detta väl icke lärer böra bero af den

ordning, hvari de inkomna brefven blifvit brutna; och då i öfrigt torde

kunna antagas, att komiterade med den föreslagna nyheten icke åsyftat

att göra den registrerande på en gång till ombud för sökanden och till

domare öfver hans framställning, tillstyrker Collegium att de ofvan anförda

orden »eller i betaldt bref insända» må uteslutas.

Hvad angår den uppgift, ansökningen skall innehålla, synes densamma

för vinnande af ordning och reda samt till förekommande af

tänkbara missbruk, böra styrkas i afseende å sökandens yrke och firma,

der sådan uppgifves, äfvensom då namn å fast egendom i varumärke

intagits, sökandens egande rätt till densamma. Ett tillägg af sådant

innehåll är så mycket mera af nöden, som, enligt § 4, varumärke ej

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

må registreras, om deri obehörigen intagits annat namn eller annan firma

än sökandens eller namnet på annans fasta egendom.

Beträffande §:ns innehåll i öfrigt hafva komiterade (sid. 26) yttrat

bland annat, att, enär färger ofta inginge såsom en vigtig beståndsdel

i ett märke och de i allmänt förvar befintliga märkena derför borde

jemväl i detta afseende vara till ledning för bedömande af likhet med

andra märken, komiterade för de exemplar, som skola vid ansökan fogas,

begagnat uttrycket »afbildning)) för att dermed utmärka, att i dem

skola återgifvas jemväl färgerna i ett märke. Under erkännande af,

att motivet för detta förslag är väl grundadt, vill det synas Collegium,

att ordet afbildning i och för sig icke tydligt angifver den åsyftade

meningen och att, till förekommande af en annan uppfattning härom,

uttryckligen bör föreskrifvas, att, då färger ingå i ett varumärke, dessa

skola i afbildningen tydligen återgifvas. Minsta höjden och bredden af

en sådan afbildning torde äfven böra bestämmas.

Då vidare det lärer få antagas, att komiterade med den i sista

stycket af §:n införda föreskrift rörande det sätt, hvarpå en sökande

skall få del af intyg, att hans ansökning emottagits, icke åsyftat, att

registreringsmyndigheten skulle sjelf »aflemna» ett sådant intyg, torde

det citerade ordet böra utbytas mot utlemna, och hvad slutligen vidkommer

stadgandet, att intyget äfven skall innehålla uppgift om tiden

för en ansökans emottagande, lärer, till förekommande af den kollision,

som måste uppstå för det fall, att varumärken af lika utseende på en

och samma dag anmälas, stadgandet böra fullständigas sålunda, att intyget

skall innehålla uppgift ej mindre om dagen, då ansökningen emottogs,

utan äfven om den ticl å dagen, detta egde rum, hvilket komiterade,

att sluta af deras å sid. 28 anförda motiv i denna del, också

synas hafva afsett. Af skäl, som Collegium i det föregående framhållit,

följer, att det föreslagna åliggandet för den registrerande att i förutsatt

fall till sökande med posten öfversända oftanämuda intyg icke kan

af Collegium förordas.

§ 4.

I fråga om de omständigheter, som enligt denna § skulle utgöra

hinder mot ett varumärkes registrerande, förekommer i första rummet

det fall, att det anmälda märket består endast af siffror, bokstäfver eller

ord, »som icke utmärka sig genom egendomlig form.» Komiterade hafva

(sid. 28—29) framhållit, att de med citationstecken utmärkta orden icke

återfinnas i åtskilliga, af dem uppgifna främmande lagar eller i vissa

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

likaledes antydda förslag i ämnet; men, enligt komiterades mening,

skulle detta blott vara eu skenbar olikhet, enär de omförmälda lagarne

och förslagen skulle förstås så, att registrering borde vägras för märke,

som uteslutande bestode af vanliga siffror eller af vanliga bokstäfver

eller af ord, bildade af sådana bokstäfver eller af vanliga sammanställningar

af sådana siffror, bokstäfver eller ord; i sammanhang hvarmed

komiterade anfört, bland annat, att till bokstäfver, som utmärkte sig

genom egendomlig form och således kunde godkännas såsom varumärken,

skulle, enligt förslaget, räknas alla bokstäfver af icke i landet

brukliga typer, såsom kopt.iska, arabiska, kinesiska och vissa ryska bokstäfver,

runor m. in., likasom alla med arabesker utsirade eller konstnärligt

bildade bokstäfver. Då nu emellertid det icke lärer kunna bestridas,

att vanlig skrifstyl kan hafva en i ögonen fallande egendomlig

form, och då det kan anses tvifvelaktigt, om icke den numera obrukliga

äldre svenska skrifstylen består af bokstäfver, som utmärka sig genom

egendomlig form, synes det föreslagna stadgandet vara allt för

obestämdt för att kunna, i öfverensstämmelse med komiterades i motiven

uttalade mening, uppfattas af den, som till registrering anmäler,

eller af den, som har till åliggande att bedöma ett varumärkes beskaffenhet

uti nu i fråga varande hänseende; och då härtill kommer, att-,

hvilket komiterade sjelfve uppgifvit, förslaget i denna del icke eger stöd

i de af dem åberopade lagar och lagförslag, hemställer Collegium, att

de anmärkta orden må få utgå, dock under den af Collegium i dess

utlåtande öfver de af Eders Kongl. Maj:t den 11 Maj 1877 utsedde

komiterades afgifna förslag till förordning angående skydd för varumärken,

§ 2, antydda förutsättning, att ett förbud mot registrering af

märke, som uteslutande består af bokstäfver eller siffror, icke eger tilllämpning

å märke, som är afsedt att anbringas å sågade eller huggna

trävaror

Vidare skulle registrering af varumärke, som innehåller offentliga

vapen eller märken, ej vara tillåten, hvilket förbud, enligt hvad komiterade

yttrat (sid. 30), borde förstås sålunda, att detsamma icke afsåge

blott inhemska vapen eller märken, men att, då det måste förutsättas,

att registrator!! enligt regeln hade tillräcklig kännedom endast om inländska

vapen eller märken och följaktligen i allmänhet icke på tjenstens

vägnar nekade registrering för andra, utväg anvisats i § 10 att,

derest offentliga vapen och märken blefve registrerade, få de senare

utstrukna ur registret; i sammanhang hvarmed komiterade anfört, dels

att af de begagnade ordalagen följde, att enskilda vapen eller märken

skulle kunna registreras, om icke enskilds eller familjens rätt träddes

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

för nära, dels ock att utställningsmedaljer, hvilka ofta intoges såsom

underordnade delar i de näringsidkares varumärken, som fått belöningarna,

icke med en sådan anordning utgjorde hinder för ett varumärkes

registrering, ehuru en dylik registrering naturligtvis icke uteslöte andra,

som hade samma rätt till medaljernas begagnande, från att upptaga

dem jemväl i sina märken. Den af komiterade sålunda lemnade

förklaring öfver deras uppfattning af det föreslagna stadgandets innehåll

synes tillräckligen ådagalägga alla de vanskligheter, detsamma måste

vid tillämpningen vara underkastadt. I synnerhet gäller detta uttrycket

»märken», och komiterade hafva icke heller lemnat någon upplysning

om den betydelse, detta uttryck bör enligt deras mening ega.

Den här ofvan nämnda komitén hade i sitt omförmälda förslag, § 2,

motsvarande komiterades nu i fråga varande, användt ordet »stämpel»,

hvilket uttryck synes vara att föredraga framför det nu föreslagna.

Men äfven uttrycket »offentliga vapen» torde böra närmare bestämmas

och begränsas för att icke ett alltför fritt fält måtte lenmas för och

oundvikliga svårigheter uppstå vid bedömandet af, huruvida ett varumärke

i nu berörda hänseende må till registrering godkännas eller icke.

Det kan nemligen ifrågasättas, om till offentliga vapen böra räknas,

utom riksvapnet och landskapens vapen samt embetsverkens och domstolarnes

sigill, äfven de sigill, som understundom i vissa handlingar begagnas

af kommunerna. Emellertid måste å andra sidan medgifvas, att

ett stadgande i nu afsedda syfte icke kan undvaras, såvida man vill förekomma

de missbruk eller förtydningar, som kunna uppstå derigenom,

att vapen eller stämpel af nu i fråga varande beskaffenhet skulle kunna

utgöra en framstående del af ett varumärke. Efter öfvervägande derför

af skälen för och emot införandet i §:n af ett sådant stadgande har

Collegium ansett sig kunna föreslå, att detsamma bestämmes och begränsas

så till vida, att varumärke, hvilket innehåller sådana offentliga

vapen eller stämplar, som äro allmänneligen kända, icke må registreras,

hvaraf således skulle följa, att registrering af varumärke, hvari intagits

sådana utländska offentliga vapen eller stämplar, som kunna antagas

vara allmänneligen kända, icke heller skulle vara tillåten. Derest undantag

från den allmänna regeln i berörda hänseende skulle medgifvas

för utställningsmedaljer, hvarför skäl icke saknas, lärer detta också böra

uttryckligen angifvas.

§ 5.

Vidkommande komiterades förslag i denna §, i hvad det afser

skyldighet för vederbörande att, i enlighet med föreskriften i § 3, del
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

gifva sökanden beslut, som innefattar vägran af ett varumärkes registrerande,

åberopar Collegium sitt här ofvan i enahanda afseende vid

anmärkningarne under sagda § afgifna yttrande, på grund hvaraf Collegium

hemställer, att första stycket af förevarande § endast må innehålla,

att beslutet med skälen derför skall skriftligen affattas och sökanden

i vanlig ordning tillhandahållas; hvarjemte och i öfverensstämmelse

med 1877 års komitéförslag, § 4, torde böra bestämmas, att

sökande i det förutsatta fallet eger att återfå de i § 3 stadgade afgifter.

Enligt innehållet af §:ns senare del skulle sökande ega att å

tretionde dagen »från beslutets delfående» hos Konungen klaga öfver

beslut, hvarigenom registrering af anmäldt varumärke blifvit honom

vägrad; men, derest lydelsen af §:ns föregående moment skulle blifva

sådan den af komiterade föreslagits, lärer vara uppenbart, att, då det

icke med någon säkerhet kan utrönas, när den, som är sinnad att i

slika fall anföra klagan, fått del af beslutet och han således vore oförhindrad

att uppgifva tiden, då delfåendet egde rum, honom komme att

förunnas en i sjelfva verket obegränsad tidrymd för sin besvärstalans

anhängiggörande. Under nu antydda förutsättning lärer derför stadgandet

i afseende å besvärstidens längd böra affattas i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de motsvarande norska och danska förslagen.

§ 6.

Hvad komiterade afsett med det i denna § förekommande uttrycket

»det allmännas försorg» torde kunna återgifvas med de, såsom

det vill synas, förslagets syfte bättre motsvarande orden: under offentligt

inseende.

§ 7.

Derest Collegii anmärkning i afseende å det i § 4 förekommande

uttrycket: »som icke utmärka sig genom egendomlig form» vinner afseende,

skulle dessa ord äfven ur förevarande § uteslutas.

§ 8.

Vid innehållet af denna § finner Collegium sig endast böra göra den

erinran, att om en rörelse öfverlåtes af, eller öfvergår från, en till annan

egare, och rättigheten till registreradt varumärke då äfven öfvergår till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

den nye egaren, detta förhållande synes böra inom viss bestämd tid hos

registratorn anmälas, vid påföljd att varumärksskyddet eljest upphör.

§ 9.

Beträffande rättigheten för den, som vill förnya registrering af

varumärke, att med posten till den registrerande insända skriftlig anmälan

i ämnet, och skyldigheten för vederbörande att derom meddela

intyg, på sätt i § 3 blifvit föreslaget, åberopas hvad Collegium här

ofvan yttrat vid anmärkningarne i hit hörande delar af sagda §.

§ 10.

Motivet för förslaget i första stycket af denna § synes icke vara

på tillfredsställande sätt angifvet. Att Konungen, såsom den högsta

administrativa myndigheten här i landet, kan förordna om ett varumärkes

afförande eller »utstrykning)), såsom det heter, ur registret, lärer väl icke

vara af nöden att särskild! antyda. När besvär anföras öfver den

registrerandes åtgärder eller de beslut, han på grund af § 4 meddelar,

faller af sig sjelft, att hvad Konungen i ett eller annat afseende pröfvar

godt besluta skall lända till efterrättelse, likasom att ett Konungens

beslut rörande ett varumärkes afförande kommer att i en eller annan

form delgifvas den registrerande myndigheten. Om, såsom komiterade

förestält sig (sid. 37), utländskt offentligt vapen eller märke blifvit i

varumärkesregistret intaget och anmärkning deremot förekommer från

en främmande stats sida, lärer förhållandet väl blifva enahanda. Hafva

komiterade tänkt sig, att registrering smyndigheten eller allmän åklagare

skulle uppträda för att föra talan i något föresatt fall, synes detta hafva

bort uttryckligen föreskrifvas. Collegium finner emellertid, vid nu anförda

förhållanden, det föreslagna stadgandet i sin helhet vara öfverflödigt

och derför kunna utgå.

I öfverensstämmelse med hvad i § 12 i Kongl. förordningen angående

patenter den 19 Augusti 1856 är föreskrifvet, synes i senare

stycket af förevarande § böra införas föreskrift derom, att, derest domstol

besluter registreringens upphäfvande, beslutet skall af domstolen

insändas till den registrerande myndigheten.

§ ii.

På grund af hvad Collegium i det föregående anfört anser sig

Collegium icke kunna tillstyrka det i senare momentet af denna § in
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

tagna stadgande att, när Konungen förordnat om ett varumärkes »utstrykning»,

registreringsmyndigheten skall derom underrätta den, för

hvilken registreringen skett; hvaremot Collegium föreslår, att i det

förutsatta fallet kungörelse, i enlighet med föreskrifter i förra delen af

§:n, må utfärdas. Uttrycken »utstrykas» och »utstrykning» torde kunna

ersättas af afföras och afförande.

§ 12.

Då, enligt Collega åsigt, författningen i fråga endast bör angifva

vilkoren och sättet för erhållande af skyddsrätt för varumärken, synes

denna §, som handlar om fall, hvilka tillhöra allmänna lagens område,

och för hvilkas profvande och afgörande domstols åtgärd måste påkallas,

endast böra innehålla hänvisning till hit hänförliga stadganden i lagen,

som, derest så erfordras, må ändras eller fullständigas för ernående af

hvad med förslaget åsyftats. Under förutsättning af att denna åsigt

hvilar på giltig grund och att §:n i öfverensstämmelse härmed ändras,

förefinnes icke vidare någon anledning att till allmän lag hänföra denna

författning; hvarföre, och då den under sagda förutsättning uteslutande

tillhör den gren af lagstiftningen, hvarom stadgas i § 89 af Regeringsformen,

densamma synes efter vanligt bruk böra benämnas förordning.

§ 13.

Det å andra raden af denna § förekommande och, såsom det

vill synas, mindre egentliga uttrycket »eftergör---firma» torde

endast böra påpekas.

§ 14.

Den fråga, som utgör föremål för bestämningarna i denna §,

eller att föreskrifterna i den så kallade lagen skulle, under förutsättning

af ömsesidighet, kunna af Konungen förklaras gälla för medborgare

i en främmande stat, synes redan vara afgjord genom de överenskommelser,

som för sådant ändamål kommit till stånd emellan Sverige och

Norge samt vissa andra länder. Så har enligt de den 25 Juni 1872

i Berlin utvexlade deklarationer emellan de förenade konungarikena

och Tyska kejsareriket blifvit aftaladt, att, beträffande märken eller

etiketter på varor eller deras omslag, mönster- och fabriks- eller hanBih.

till Riksd. Prat. 1884. 7 Sami. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

delsstämplar, svenskar ocli norrmän i Tyskland samt tyskar i Sverige

och Norge skola åtnjuta samma skydd som landets egna innevånare,

samt att åtal icke skall kunna anställas för begagnandet i det ena landet

af det andra landets fabriksstämplar i det fall, att tillkomsten af dessa

stämplar i det land, der varorna tillverkas, förskrifver sig från en äldre

tid än den, då rättigheten att, begagna samma stämplar behörigen

vunnits inom det land, dit varorna införas. En häremot svarande öfverenskommelse

återfinnes i artikeln 12 af 1865 års handelstraktat emellan

Sverige och Norge samt Frankrike; men i nu gällande, den 30 December

nästlidet år emellan sistnämnda länder afskräde handelstraktat,

artikeln 13, som i första punkten öfverensstämmer med den förra delen

af nyss åberopade stadgande, föreskrifves tillika, dels att i afseende å

fabriks- och handelsstämplar skall tillämpas hvad i samma artikel stadgas

om den uteslutande rätten att använda industriel mönster eller

modell, dels att denna rätt icke medgifves de förenade rikenas undersåtar

i Frankrike, ej heller fransmän i Sverige och Norge, för längre

tid än den, som, enligt landets lagar, är bestämd för landets egna

undersåtar, dels att industriella mönster eller modeller, som blifvit för

allmänheten tillgängliga inom det land, der de tillkommit, icke kunna

blifva föremål för uteslutande användningsrätt inom det andra landet;

hvarefter i artikeln 14 stadgas, att om det ena fördragsslutande landets

innevånare vilja i det andra landet tillförsäkra sig eganderätten

till märke, modell eller mönster, skola de uppfylla de formaliteter, som

i sådant afseende finnas i de fördragsslutande staternas respektive lagar

föreskrift^, äfvensom att de fabriksmärken, å hvilka bestämmelserna i

nämnda artiklar eg a tillämpning, äro sådana, hvilka inom de respektive

länderna lagligen tillhöra de industriidkare och handlande, som deraf

sig begagna, det vill säga, såsom orden vidare lyda, »att ett svenskt

eller norskt märkes beskaffenhet bör bedömas efter svensk eller norsk

lag, likasom att ett franskt märkes beskaffenhet bör bedömas efter

fransk lag». — Vid nu anförda förhållande synas de af komiterade i

förevarande § föreslagna regler till iakttagande för de fall, att Konungen

förklarar föreskrifterna i den svenska varumärkesförfattningen skola

gälla för innevånare i en främmande stat, icke kunna tillerkännas någon

egentlig betydenhet: men under förutsättning af att Eders Kongl. Maj:t

skulle finna, att §:ns innehåll icke må helt enkelt inskränkas till hvad

uti lagen angående efterbildning af konstverk den 3 Maj 1867, § 7,

och lagen angående egande rätt till skrift den 10 Augusti 1877, § 19,

i enahanda afseende stadgas, anser sig Collegium böra framställa de

anmärkningar, förslaget i denna del synes föranleda.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

I inledningen till §:n talas om den, som drifver sådan näring,

som i § 1 omförmäles; men någon näring finnes icke i sistnämnda §

omförmäld. I den första af de föreslagna reglerna sägs, att ansökan

skall åtföljas af bevis, att sökanden uppfyllt de vilkor, som i den främmande

staten fordras, för att bereda skydd åt varumärket, hvilken föreskrift

torde böra ändras derhän, att sökanden skall styrka, att det af

honom anmälda varumärket är lagligen registreradt i hemlandet, hvilket

också komiterade, att sluta af ett yttrande i motiven (sid. 41), synas

hafva afsett. Vidkommande sista punkten i regeln 3, enligt hvilken

ett varumärke, som blifvit registreradt i den form, hvari det är gällande

i den främmande staten, icke skulle skyddas i vidsträcktare mån eller

för längre tid än i nämnda stat, lärer, till ledning för registreringsmyndigheten,

en närmare bestämning angående omfattningen af skyddet

och tiden för detsammas bestånd vara nödig. I sammanhang härmed

torde böra erinras, att komiterade i motiven (sid. 42) uttalat den åsigt,

att, sedan ett främmande märke registrerats för vissa varor eller varuslag,

registrering af samma eller ett detta väsentligen liknande märke,

såsom inhemskt, icke borde vägras för den del af varuområdet, som

icke blifvit för det först nämnda märket upptaget. Denna åsigt kan

icke sägas hafva fått något bestämdt uttryck i författningstexten; och

då den står i strid med den, enligt Collegii uppfattning, riktiga samt

äfven af komiterade hyllade grundsats, att varumärken skola vara generella

och icke omfatta endast vissa varuslag, anser Collegium förslaget

i denna del icke böra lemna rum för en annan tydning.

§ 15.

Enligt denna § skulle det åligga registreringsmyndigheten att till

den tid, då lagen trädde i kraft, i varumärkesregistret intaga afbildningar

af de för vissa jerneffekter af bergsöfverstryrelsen godkända

stämplar och bistämplar, som vid nämnda tid egde bestånd. Härvid

är att märka, det dessa stämplar uppgå till ett antal af mer än 2,000

st. samt att visshet saknas, huruvida alla dessa, af hvilka åtskilliga

tillkommit redan under äldre tider, ännu verkligen äro i bruk. Med

afseende å den sålunda omförrnälda talrikheten af berörda stämplar,

skulle det naturligtvis blifva ett ganska kostsamt och, i den mån stämplare

icke längre begagnades, äfven ändamålslöst arbete att till varumärkesregistret

öfverföra alla af bergsöfverstyrelsen beviljade och icke

sedermera aftysta stämplar; och Collegium hemställer derför, att det må

åläggas vederbörande att hos registreringsmyndigheten inom viss tid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

efter det författningen trädt i kraft anmäla de dittills tillkomna stämplar

ock bistämplar, som de vilja å sina tillverkningar använda, äfvensom

att denna preskriptionstid bestämmes till ett år, räknadt från nyss

nämnda tidpunkt, hvilken tidrymd äfven torde böra utsättas för det i

andra stycket af denna § angifna fall.

Beträffande det i tredje stycket af §:n förekommande uttrycket:

»som icke utmärka sig för egendomlig form», åberopas hvad i det föregående

blifvit yttradt emot lämpligheten af att använda detta uttryck.

Vidare och då, under det i samma stycke tillerkännes uteslutande rätt

till visst varumärke, som före registreringen blifvit af en näringsidkare

för viss näring begagnadt, tillika är medgifvet, att annan näringsidkare

kan med begynnelsebokstäfverna af sitt namn eller sin firma beteckna

af honom tillverkade eller till salu hållna varor, skulle härigenom kunna

inträffa, att rätten till märket för den förre näringsidkaren icke ens

inom hans näringsgren blefve uteslutande gällande; hvadan till förekommande

häraf, förslaget i denna del synes böra undergå ändring.

Med hänsyn till det nyss anförda, och enär lydelsen af sista

stycket i denna § skulle kunna leda dertill, att uti det i §:n förutsatta

fall af kollision emellan tvenne eller flere hvarandra liknande varumärken

stadgandet icke skulle vara tillämpligt i den händelse, att någon

begagnade ett till registrering icke anmäldt varumärke, hvilket egde

likhet med ett sådant, som vore registreradt, synes, till undvikande af

en sådan uppfattning, stadgandet böra i anmärkta hänseendet förtydligas.

2:o. Förslaget till förordning om införande af lagen angående

skydd för varumärken och hvad i afseende derå skall iakttagas.

§ I
I

betraktande af de flera förberedande åtgärder, som äro nödiga

vid införandet af en ny författning angående skydd för varumärken,

föranleder innehållet af denna § endast den hemställan, huruvida icke

Eders Kongl. Maj:t må i nåder finna godt, att tiden emellan författningens

utfärdande och densammas trädande i kraft icke varder alltför

knappt tillmätt.

§ 2.

Enligt denna § skulle Commerce-Collegium tills vidare utgöra

den i den så kallade lagen angående varumärken omförmälda registreringsmyndighet.

För detta förslag är icke något motiv angifvet och

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

frågan om den myndighet, hvilken registreringsbestyret skulle tillhöra,

synes, såvidt af komiterades framställning i inledningen till deras betänkande

i ämnet kan slutas, icke hafva utgjort någon del af detkomiterade

lemnade uppdrag, likasom det torde få antagas, att sjelfva frågans

beskaffenhet varit temligen främmande för de norske och danske

män, livilka i komitén deltagit. Då under en lång följd af år hos statsmakterna

kommit under öfvervägande, om och huruvida Collegium skulle

med sin verksamhet fortfara eller ett annorlunda benämndt och organiseradt

embetsverk öfvertaga dess göromål, eller om Collegium skulle

indragas utan att i en eller annan form ersättas, hvithet äfven i offentliga

handlingar under de senare åren blifvit uttaladt, torde det icke

vara nödigt att anföra skäl för olämpligheten af hvarje förslag, hvarigenom

Collegii nu varande och i allt för olika riktningar gående göromål

skulle ökas. Dessa göromål hafva under den senare tidrymden i

högst betydlig grad tillväxt och det fordras en ganska stor ansträngning

af Collegii ledamöter och fåtalige tjensteman för att kunna medhinna

deras handläggande och expedierande. Äfven med hänsyn till

dessa förhållanden lärer till Collegii mångahanda bestyr icke böra läggas

handhafvande! af en ny kategori af ärenden, som är väsentligen

främmande för Collegii öfriga verksamhet. Att dessa ärenden icke skulle

kunna handläggas utan en tillökning af tjenstemännens antal är gifvet,

likasom det icke skulle vara med billighet öfverensstämmande, att de

tjenstemän, hvilka kunde komma att för det nya bestyret tillsättas,

skulle vara underkastade den osäkerhet i aflöningsförhållanden, som är

en följd af den i nådigt bref den 5 Juli 1867 Collegium i nåder meddelade

föreskrift.

Hvad slutligen angår komiterades förslag till ändrad lydelse af

§ 16 i 22:a kapitlet Strafflagen, så enär det torde få antagas, att detta

lagstiftningsärende i dess helhet varder till utlåtande af Högsta Domstolen

öfverlemnadt, lärer det icke tillhöra Collegium att i fråga om

berörda ändringsförslag sig yttra.

Underdånigst

J.

C. Fr. Wcern.

Stockholm den 28 November 1882.

1. 8.

Arvicl Faxe.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

II.

Till Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium!

I följd af Kongl. kollegii, uti skrifvelse den 12 nästlidne September,

Fullmägtige i Jernkontoret gifna anmodan att sig utlåta öfver

ett af danske, norske och svenske komiterade uppgjordt förslag till Lag

angående skydd för varumärken med dertill hörande särskilda författningsförslag,

få Fullmägtige äran anföra följande:

Hvad som vid granskning af ifrågavarande lagförslag i främsta

rummet fästat Fullmägtiges uppmärksamhet, är att den i Sverige af ålder

stadgade skyldighet för hvarje jerntillverkare att låta stämpla sin tillverkning,

enligt förslaget, skulle för framtiden upphöra.

Frågan om borttagande af stämpeltvånget för jerneffekter är icke

ny, utan har, såsom i komiterades utlåtande också angifves, för omkring

20 år sedan utgjort föremål för Brukssocietetens bepröfvande. Den

förekom då i sammanhang med väckt förslag om upphäfvande af vissa

föreskrifter med afseende å tillverkningsstämpels anbringande på fabriksoch

handtverksvaror i allmänhet; och, som det underdåniga utlåtande,

Brukssocieteten vid nämnde tillfälle under den 5 Juni 1862 i ämnet afgaf,

närmare utreder frågan om nyttan och behöfligheten af stämpeltvångets

fortvara, tillåta sig Fullmägtige att här redogöra för det hufvudsakliga

innehållet af samma utlåtande.

Brukssocieteten yttrade, att då genom gällande lagstiftning jernhandteringen

blifvit stäld i likhet med annan fabriksrörelse, kunde vid

frågans första betraktande det visserligen synas vara i sin ordning, att

enahanda föreskrifter, hvilka gälde för stämpling af fabriksalster i allmänhet,

borde tillämpas äfven i afseende å jerneffekter och att följaktligen,

om stämplingsskyldigheten för de förra borttoges, åliggandet att

förse jerneffekter med tillverkningsställets stämpel jemväl borde försvinna.

.Men ett närmare öfvervägande af förhållandena skulle, enligt

Brukssocietetens tanke, tvifvelsutan ådagalägga att jerneffekter i följd

af deras beskaffenhet vore i stort och oafvisligt behof af en kontrollerande

stämpel. Med jerneffekter från olika tillverkningsställen egde

nemligen det särskilda förhållande rum, att de, ehuru till inre egenskaper

och användbarhet i väsentlig mån från hvarandra afvikande,

likväl, hvad form, dimensioner och det yttre utseendet beträffade, oftast

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

vore alldeles lika. Den inre beskaffenheten af olika tillverkningar kunde

icke genom blotta påseendet bedömas, och derföre utgjorde äfven vid

köpslut om jern vissheten angående jernets rätta tillverkningsställe hufvudsakligaste

grunden för aftalet. En sådan visshet vunnes genom stämpeln,

hvilken på samma gång den skyddade tillverkaren mot obehörigt

intrång i hans rörelse, lemnade konsumenten den säkraste ledning för

bedömande af jernets godhet och användbarhet för olika ändamål samt

följaktligen försäkrade honom att erhålla just den vara, han för sina

behof åstund ade. Genom stämplingsskyldighetens upphörande och tillåtelsen

för jerntillverkare att, efter eget godtfinnande, å sin vara anbringa

stämpel eller icke, skulle nämnda garanti på betänkligt sätt rubbas.

De, hvilkas tillverkningar vunnit ett stadgadt och välförtjent anseende,

skulle säkerligen ej underlåta att, äfven efter det en djdik tillåtelse meddelats,

fortfarande begagna sina godkända stämplar, men att deremot

tillverkningar af sämre och underordnad beskaffenhet i de flesta fall

komme att utlemnas ostämplade i marknaden, vore mer än sannolikt,

och härigenom skulle otvifvelaktigt många och grofva missbruk föranledas

och underlättas. Faran häraf borde väl icke blifva särdeles

stor, så länge jernet funnes inom landet, der gifna föreskrifter så väl

till skydd emot missbruk att begagna redan beviljade stämplar, som

äfven för vidmagthållande af ordning och kontroll vid nya stämplars

beviljande tjenade till efterrättelse och kunde tillbörligen öfvervakas.

Men af annan och större betydelse blefve frågan, när det besinnades,

att jernet utgjorde en af våra förnämsta exportartiklar, och att efterlefnaden

af här meddelade föreskrifter till skyddande af stämplars

helgd icke kunde handhafvas, sedan jernet blifvit från svensk hamn utskeppadt.

Missbruken kunde då mera svårligen hvarken kontrolleras

eller förhindras. Det vore ej utan exempel att sådana missbruk redan

egt rum på utrikes ort med svenskt stångjern, ehuru lyckligtvis

blott i ringa mån, hvilket väl borde kunna tillskrifvas den omständighet

att afhuggningen af de stämplade ändarne på stångjernet med derefter

skeende ny stämpling af detsamma dels medförde någon kostnad,

dels icke gerna kunde ske utan att bedrägeriet af stångjernets eget utseende

röjdes. Men om skeppning till utrikes ort af ostämpladt. jern

tillätes och allt det skydd mot missbruk, som stämpeln i sig innebure,

sålunda blefve borttaget, så vore all anledning att befara, det en förkastlig

spekulation icke skulle draga i betänkande att ofta och i stor

skala begagna tillfället att medelst välkända stämplars anbringande på

ostämpladt svenskt jern af sämre beskaffenket söka höja dettas värde;

och då den utländska konsumenten härigenom funne sig gäckad i den

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

häfd vunna garanti och visshet, han genom stämpeln egt om svenska

jerneffekters verkliga tillverkningsort och beskaffenhet för att anordna

dem till sådana ändamål, hvartill de befunnits användbara, kunde ett

sålunda uppkommet misstroende till förut begagnade och godkända

stämplar icke förfela att medföra den svåraste rubbning i den kredit,

som det svenska jernet i allmänhet eger.

Med afseende härå och då stämpling af jerneffekter här i landet

sedan århundraden tillbaka egt rum utan att hafva föranledt olägenhet

eller, Brukssocieteten veterligen, någonsin blifvit öfverklagad; då deremot

många förvecklingar och mycken oreda skulle uppstå genom stämplingsskyldighetens

upphörarande i så måtto, som det icke torde kunna

förekommas, att ostämplade jerneffekter från olika tillverkningsställen

och af sins emellan olika beskaffenhet blefve under transporter äfvensom

på vågarne inom riket sammanblandade och sedermera icke utan

svårighet kunde åtskiljas, och då stämpelns anbringande icke vore med

någon kostnad för tillverkaren förenad, förklarade Brukssocieteten sig

hysa den öfvertygelse, att stämplingsskyldighetens afskaffande skulle,

utan att medföra ringaste fördel, högst menligt inverka på svenska jernhandteringen,

och att jerneffekters förseende med tillverkningsställets

stämpel under derför stadgade kontroller dädanefter som dittills borde

utgöra ett åliggande.

Såsom af Kongl. kungörelsen den 13 Juni 1862 inhemtas, fästades

ock nådigt afseende å denna Brukssocietetens framställning. I nämnda

förordning — hvarigenom, med upphäfvande af åtskilliga stadganden om

skjddighet för vederbörande att med tillverkningsstämpel förse vissa

fabrikstillverkningar och handtverksvaror, förklarades att det på fabriksoch

handtverksidkare sjelfve skulle få ankomma att, om de så för godt

funne, på sina arbeten anbringa egna stämplar eller märken och dessa

stämplars eller märkens utseende och beskaffenhet offentligen tillkännagifva

— gjordes nemligen härifrån uttryckligt undantag för jerneffekter,

i afseende å hvilkas stämpling i nåder bestämdes att hvad derom vore

särskilt föreskrifvet skulle fortfarande gälla till efterrättelse.

Under den tid, som förflutit sedan ifrågavarande förslag sålunda

pröfvades, hafva icke inträffat några förhållanden, som kunna gifva Fullmägtige

anledning att frånträda den mening, Brukssocieteten i fråga om

stämpeltvångets bibehållande uttalat. Fullmägtige åberopa hvad till stöd

för denna mening här ofvan blifvit anfördt och anhålla att såsom tilllägg

dervid få erinra, att svenskt jern i allmänhet står i vida högre pris

än den stora mängden af andra länders jernsorter; att äfven de särskilda

svenska jernsorterna sins emellan ega ett mycket olika värde,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

och att de egenskaper hos det svenska jernet, som förläna detsamma

dess goda anseende, ofta kunna utrönas endast genom jernets bearbetning^

eller genom en längre tids begagnande af de fabrikater, som deraf

blifvit framstälda. för afnämare af en sådan vara är det naturligtvis

af högsta vigt att kunna förlita sig på de stämplar, som å varan finnas

anbragta, och säkerligen skulle afsättningen på utrikes ort af svenskt

jern i hög grad försvåras, i fall missbruken genom anbringande af falska

stämplar blefve allmännare än de för närvarande äro. Det lider

intet tvifvel, att dylika missbruk skulle än mera vara att befara, derest

det häi blefve tillätet att vågföra och till salu hålla icke stämpladt

svenskt jern, ty borthuggandet eller utplånandet af stämplar icke blott

medföi kostnader, utan maste äfven hos de arbetare, som dervid användas,

framkalla en klarare insigt och tydligare medvetenhet om att

de göra sig skyldige till delaktighet i ett bedrägligt förfarande, än om

fråga endast vore att anbringa märke på en förut ostämplad vara, hvilket

för andra slag af varor än jerneffekter ej sällan kan ske i icke

brottslig . afsigt. För svenska jernhandteringen och dess idkare anse

Fullmägtige således det vara nyttigt och nödigt, att skyldigheten att förse

jerneffekter med tillverkningsställets stämpel kommer att fortfara.

Dåligt Kongl. förordningen den 12 Januari 1855 angående svenska

jerneffekters stämpling gäller stämpeltvånget för tillverkningar vid

hvarje sådan verkstad, som är inrättad för blåsning af tackjern eller för

detsammas nedsmältning och beredning till smidigt jern eller för stålberedning

eller för annan gröfre jernförädling. Fullmägtige vilja icke

förneka, att ett eller annat slag af de många olikartade tillverkningar

som vid dylika verkstäder förekomma, kan utan afsevärd olägenhet undantagas

från den nu föreskrifna allmänna stämplingsskyldigheten, men

i någon närmare utredning af denna fråga hafva Fullmägtige ansett sig

nu icke behöfva ingå, destomindre som de förändrade bestämmelse^

hvilka må pröfvas lämpliga att härutinnan meddela, icke i någon händelse

synas böra inflyta i den allmänna lag angående skydd för varumärken,

hvarom föreliggande förslag handlar.

Med. stöd af hvad nu blifvit anfördt hemställa Fullmägtige,

att i den Lag angående skydd för varumärken, som i nåder beslutes,

måtte föreskrifvas, att i afseende å stämpling af jerneffekter skall

gälla hvad derom är eller framdeles varder särskildt stadgadt,

och att^ såsom följd häraf, det af konnterade i § 4 af förordningen

om införande af ifrågavarande Lag och hvad i afseende derå iakttagas

skall intagna förslag om upphäfvande af ofvanberörda Kongl.

förordning den 12 Januari 1855 och de författningar, som ändrat deri

meddelade bestämmelser, måtte få förfalla.

Bih. til Riksd. Prat. 1884. 7 Samt.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

För den händelse emellertid att Kongl. Maj:t, med upphäfvande

af nu stadgade skyldighet för jernverksegare att förse sina tillverkningar

med stämpel, skulle anse den nya lagen angående skydd för varumärken

böra äfven inom jernhandteringen tillämpas, få Fullmägtige tillkännagifva,

att de icke kunnat lemna utan uppmärksamhet den i § 4

af förslaget förekommande bestämmelse, att varumärke ej må registreras,

om det består endast af siffror, bokstäfver eller ord, som icke utmärka

sig genom egendomlig form. Enligt denna bestämmelse skulle

för att såsom varumärke få använda siffror, bokstäfver eller ord det

visserligen vara tillräckligt att omgifva dem med den enklaste ram eller

dylikt; men härvid må erinras, att enligt förslaget en hvar skulle vara

oförhindrad att med likadana siffror, bokstäfver eller ord, dock utan ram

eller annat, dylikt tillägg, stämpla sina jerneffekter, ehuruväl inregistrering

af så beskaffade märken icke finge ega rum. Närmaste följden

häraf synes Fullmägtige blifva, att jerntillverkare i allmänhet skulle finna

det vara föga förenligt med ändamålet att såsom skyddsmärke begagna

åtminstone sådana stämplar, som hufvudsakligen bestode af bokstäfver,

ty på en rostig jernstång kan det vara svårt nog att riktigt urskilja

bokstäfverna, och en dem omgifvande ring eller dylikt blifver allt för

ofta oskönjbar, hvartill kommer det af erfarenheten bestyrkta förhållande,

att många afnämare fästa sig endast vid bokstäfverna och ej anse

ett tillägg af en ram eller dylikt såsom någon magtpåliggande skilnad.

Nu kan emellertid redan den flyktigaste blick i stämpelboken för jernverken

i Sverige nogsamt öfvertyga en hvar huru begärliga i synnerhet bokstafsstämplar

varit, och detta är i sjelfva verket mycket naturligt, emedan,

såsom det tillgår vid stämplingen af gröfre tillverkningar t. ex.

tackjern, smältstycken och stångjern, många figurer, som eljest skulle

vara ganska tjenliga, blifva långt mindre tydliga än bokstäfver. Fullmägtige

finna derföre det icke vara lämpligt att, på sätt komiterade

föreslagit, för blifvande stämplar å jerneffekter försvåra användningen

af siffror, bokstäfver eller ord. Den till stöd för förslaget i denna del

åberopade omständighet att märken, som uteslutande bestå af bokstäfver

eller siffror, i vissa främmande länder icke få inregistreras, kan enligt

Fullmägtiges förmenande icke utgöra tillräcklig anledning att här i

Sverige förvägra skyddsrätt för dylika märken å jerneffekter, enär det

i allt fall står öppet för enhvar, som i det främmande landet vill förvärfva

skyddsrätt för sin tillverkning, att åt sig uttänka ett annat märke,

emot hvars inregistrering derstädes hinder ej möter. För öfrigt torde

med skäl kunna antagas, att antalet af nya stämplar för jerneffekter i

Sverige kommer att under en temligen lång framtid blifva ringa i

jemförelse med de många bokstafs- och sifferstämplar som här redan

s. 19 Kontrollera mot PDF

#

19

forefinnas och för hvilka olägenheten att icke i omförmälda främmande

länder kunna inregistreras skulle fortfarande qvarstå.

, ? beaktande af dessa omständigheter hemställa Fullmägtige, att

föreskriften i § 4 mom. 1 af förslaget måtte förklaras icke böra ega

tillämplighet å sådana märken för jerneffekter, som på grund af den

nya Lagen kunna blifva till registrering anmälda, samt att § 7 i förslaget

måtte förändras till öfverensstämmelse härmed.

J anledning af den i §§ 9 och 15 föreskrifna registreringsförnyelse

föranlåtas Fullmägtige erinra att, jemlikt nu gällande stadganden

angående stämpling af jerneffekter, hvarje stämpel, som af Bergsöfverstyrelsen

godkänts, äfven får utan någon inskränkning i tiden fortfarande

gälla, så länge egaren af den verkstad, för hvilken stämpeln blifva

beviljad, vill den begagna. Häri skulle icke ske någon ändring,

derest, i enlighet med hvad Fullmägtige här ofvan tillstyrkt, stämpeltvånget

varder bibehållet, emedan i sådant fall någon registreringsförnyelse

ej kan komma i fråga, men äfven med borttagande af detta

tvång vill det synas som skulle en dylik förnyelseåtgärd vara mindre

behöflig med afseende å de för jerntillverkningar inregistrerade stämplar,

såsom afsedda att vid verkstäder af mera stadigvarande egenskap

än fabriker i allmänhet under en lång framtid begagnas. Genom underlåtenhet

att i behörig tid verkställa den föreskrifna förnyelsen skulle

det skydd, registreringen medförde, komma att upphöra och en annan

kunna bereda sig rätt att såsom skyddsmärke för sin tillverkning begagna

alldeles likadan stämpel, som tillhört den ursprunglige egaren.

Då förslaget i § 15 förutsätter, att ett så beskaffadt äfventyr skulle vid

försummad förnyelse drabba äfven egare af sådana utaf Bergsöfverstyrelsen

godkända stämplar och bistämplar, som egde bestånd, när den

nya Lagen trädde i kraft, kunna Fullmägtige ej underlåta anmärka att

härigenom skulle föranledas en ganska väsentlig inskränkning i den

rättighet att, med andras uteslutande, oqvaldt för all framtid begagna

i vederbörlig ordning beviljade stämplar och bistämplar, som under hittills

varande förhållanden tillkommit deras egare, och som många af

dem tvifvelsutan betrakta såsom en ibland sina värderikare tillhörigheter.

Stockholm den 19 Oktober 1882.

På Fullmägtiges i Jernkontoret vägnar

C. J. THYSELIUS.

F. Richter.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.