Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om aflåtande af skrifvelse till Konungen angående ändring i sättet för fullgörande af den arbetsskyldighet, som åligger egare af stenkolsgrufva.

1884-03-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1884:38, Utlåtande, i anledning af väckt motion om aflåtande af skrifvelse till Konungen angående ändring i sättet för fullgörande af den arbetsskyldighet, som åligger egare af stenkolsgrufva.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

1

X

5¥:o 88.

Ank. till Rikscl. Kansli den 26 Mars 1884, kl. 8 e. ni.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om aflåtande

af skrifvelse till Konungen angående ändring i sättet för

fullgörande af den arbetsskyldighet, som åligger egare af

stenkolsgrufva.

Från Första Kammaren har Lag-Utskottet fått till sig öfverlemnad

en af Herr Grefve Fr. Strömfélt afgifven motion, N:o 40, af följande

lydelse:

»I underdånig skrifvelse af den 13 Maj 1872 anhöll Riksdagen, att

»Kongl. Maj.t täcktes dels taga i nådigt öfvervägande, huruvida minut*

ningsrätten i fråga om stenkol ma kunna alldeles upphäfvas eller så begränsas,

att garantier uppställas emot missbruk deraf till men för jordbrukare

eller jordegare, samt i ena eller andra fallet derom utfärda nådig

författning, dels låta omarbeta grufvestadgan i öfrigt i syftning att

förekomma missbruk af inmutningsrätten till men så för jordbruket som

för bergsbruket». I motiven till denna skrifvelse säger Riksdagen, angående

lagstiftning för inmutning af stenkolsfyndighet, »det vara angeläget,

att denna fråga genom särskild lagstiftning skyndsamt löses, oberoende af

den mera omfattande omarbetningen af grufvestadgan i öfrigt». Med anBih.

till Riksd. Prof. 1884. 7 Samt. 25 Raft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

ledning häraf utfärdades en Kongl. kungörelse den 24 Maj 1872, der

Kongl. Maj:t tills vidare suspenderade inmutningsrätten för stenkol.

»I det af Kongl. Maj:t till Riksdagens yttrande öfverlemnade »förslag

till förnyad grufvestadga» har stadga för minera Ifyndigheten stenkol blifvit

utbruten, och 71 § innehåller, att grufvestadgan af den 12 Januari

1S55 och Kongl. kungörelsen af den 24 Maj 1872 fortfarande skola gälla

för stenkol, »intill dess annorlunda varder förordnadt». Sist åberopade

grufvestadga tillåter icke att en i gång varande grufva får genom grufarbetet,

d. v. s. genom dagsverken i grufvan, försvara angränsande utmål.

I afseende å försvarsarbetet innehåller dess 42 §, att försvarsarbete årligen

skall utgöras på hvarje utmål; enligt 81 § skall utmål för stenkol hafva

högst 200 famnars längd och bredd, hvarför ett stenkolsutmål eller, såsom

det äfven benämnes, »stenkolsgrufva» omfattar ungefär 25,8 tunnland; a

hvarje sådan areal skall således grufegaren årligen gräfva en »grop»,

hvilket kallas försvarsarbete; vid dessa arbeten från jordytan anträffas

nästan aldrig stenkol, hvarför de äro utan allt ändamål, men deremot till

stor skada för innehafvare!! af jorden, och man kali väl säga, att större

rniem) för jordbrukare eller jordegare i en provins, der största delen af

jorden utgöres af åker, näppeligen torde kunna framvisas. Nu innehåller

40 § i »förslag till förnyad grufvestadga», att grufegare, när han innehar

flere intill hvarandra gränsande utmål, får genom arbete inom något eller

några af utmålen fullgöra arbetsskyldigheten för dem alla och 41 § tillstädjer,

att försvarsarbete får ersättas med penningar, som tillfalla kronan

och jordegare med hälften hvardera.

»Då det torde vara ovisst, huru länge stenkolsfyndighet ännu måste

sakna en tidsenlig lagstiftning, föranledes jag, på skäl, som gåfvo anledning

till Riksdagens förut anförda skrifvelse och vidare blifvit af mig här

utvecklade, vördsamt föreslå,

att Riksdagen, i sammanhang med sitt yttrande

öfver Kongl. Maj:ts förslag till förnyad grufvestadga,

ville hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes

taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke, intill

dess ny grufvestadga för stenkol varder utfärdad,

stenkolsgrufegare kunde, der flere honom tillhöriga

utmål gränsa intill hvarandra, tillåtas utgöra arbetsskyldigheten

för dem alla inom något eller nagra af

utmålen, samt, der grufdrift icke eger rum, med
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

gifvas rättighet att, i stället för den honom åliggande

arbetsskyldigheten, betala en årlig afgift för hvarje

utmål, hvars belopp af Kongl. Maj:t bestämdes, och

derom utfärda nådig förordning.»

I fråga om vilkoren för stenkols bearbetande och tillgodogörande

yttrar föredragande departementschefen i sitt anförande till statsrådsprotokollet

den 12 Januari 1884, då inför Kongl. Maj:t föredrogs förslaget till

förnyad grufvestadga, följande:

»Såsom förut är nämndt, innehåller förslaget ej några bestämmelser

om vilkoren för stenkols bearbetande och tillgodogörande. Stenkolsindustrien

erbjuder nemligen i så många hänseenden olikheter mot den öfriga

bergverksindustrien, att, såsom flere gånger blifvit erinradt, den i alla

händelser bör utgöra föremål för särskild lagstiftning. I hufvudfrågan —

om inmutningsrätten — råder stor meningsskiljaktighet. A ena sidan

framhålles, att stenkolsflötsernas bearbetande, i anseende till såväl beskaffenheten

af den mark, der mineralet i vårt land vanligen förekommer,

som ock den stora utsträckning, hvari mark behöfver tagas i anspråk,

förorsakar ojemförligt större intrång än annan grufdrift. Obestridligen

har ock inmutning af stenkol — kanske dock icke minst i följd af de

missbruk, som under eu särskild tidpunkt voro med utöfningen af rättigheten

förenade — gifvit anledning till vida djupare missnöje och starkare

klagomål än annan inmutningsrätt.

»Å andra sidan anföres, att stenkolsindustrien, i följd af de störa

omkostnader och svårigheter, hvarunder industrien har att arbeta, är i

lika, om ej i högre grad än annan bergverksindustri i behof af lättnader

från lagstiftningens sida. Innan man emellertid kan afgöra fragan om

hvilken princip, som skall blifva den bestämmande för lagstiftningen, om

stenkol _ om inmutningsrätten skall alldeles borttagas eller bibehållas

eller möjligen utbytas emot ett koncessionssystem i ungefärlig likhet med

den franska lagstiftningen — lärer vara nödvändigt att erhålla en noggrannare

och fullständigare utredning af alla på frågan inverkande omständigheter,

än som för närvarande föreligger, och det torde derför tilllåtas

mig att inom kort få föreslå Eders Kongl. Maj:t vidtagande af åtgärder

för erhållande af dylik utredning.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

Det har synts Utskottet som, da sålunda inom kort åtgärder torde

vara att från Kongl. Ma,j:ts sida förvänta för erhållande af en noggrann

och fullständig utredning i fråga om den för vårt lands förhållanden

lämpligaste lagstiftning för stenkolsindustrien, Riksdagen icke nu borde

genom en skrifvelse, sådan motionären föreslagit, på sätt och vis gå denna

utredning i förväg. En sådan åtgärd kunde, i anseende till det föreslagna

innehållet af skrifvelsen, tolkas såsom ett uttalande från Riksdagens sida

för bibehållande af inmutningsrätt beträffande stenkol och för en tillämpning,

i den omfattning, sådant läte sig göra, å stenkolsfyndigheter af likartade

bestämmelser med dem, som innehållas i det förslag till förnyad

grufvestadga, om hvars antagande af Riksdagen Utskottet i sitt nästföregående

utlåtande gjort hemställan — allt frågor, hvilkas rätta lösning

dock är beroende af resultatet af den väntade utredningen. Icke heller

torde, på sätt motionären föreslår, Riksdagen böra åt Kongl. Maj:t öfverlåta

att bestämma beloppet af den årliga afgift för hvarje utmål, som,

der grufvedrift icke eger rum, stenkolsgrufegare skulle, i stället för att

utgöra den honom åliggande ar betsskyldigheten, ega att betala, och hvilken

afgift alltså skulle kunna sättas lägre än den i förslaget till förnyad

grulvestadga för andra utmål bestämda, ehuru utmålen för stenkolsfyndigheter

äro, såsom äfven motionären sjelf uppgifver, betydligt större än de,

s°m enligt förslaget skulle tilldelas i fråga om de fyndigheter, Indika det

angår.

På nu anförda grunder får Utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må föranleda någon

Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 Mars 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

5

Reservationer:

af Herr Bergström; samt

af Herr Grefve Strömfelt: »Da jag ingaf motion angående ändring

i sättet att verkställa s. k. »försvarsarbete» för stenkolsgrufva, intill dess

ny grufvestadga för stenkol hunne att blifva antagen, skedde detta endast

för att under^ mellantiden få undanröjdt det oefterrättliga sätt, på hvilket

detta i lag påbjudna arbete nu verkställes.

Ändamålet med »försvarsarbete» är att grufegaren, antingen genom

att årligen upptaga fyndighet (mineral) och bringa samma till nytta för

det allmänna eller genom att årligen verkställa arbete för att göra på djupet

liggande fyndighet slutligen åtkomlig, skall försvara sin rätt till fyndighetens

bearbetande. I öfverensstämmelse härmed står i 39 § 3 inom.

»förnyad grufvestadga», hvilken § afhandlar försvarsarbete: »arbete hvarom

i denna § sägs, skall afse verklig grufdrift eller eljest vara af beskaffenhet

att det kan lända graf anläggningen till nytta.» Hitintills kända stenkolsfyndigheter

i vart land, d. v. s. såkallade »flötser», och annat bör ej till

grufarbete hänföras, ligga i allmänhet på 80 till 600 fots djup under

jordytan. Dessa fyndigheter kunna således icke göras åtkomliga från

jordytan pa annat sätt, än genom »schakt». Schakt med tillhörande maskinerier

är en anläggning, soin kostar från 50,000 kronor till 200,000 kronor

och deröfver. Ett utmål för stenkolsfyndighet omfattar enligt 31 § af

1855 års grufvestaga 25,8 tunnland; enligt 42 § samma stadga skall

försvarsarbete årligen utgöras på hvarje utmål. Häraf följer att schaktsänkning

omöjligen kan på hvarje utmål företagas, och att fyndigheten

icke kan från hvarje utmål blottas och göras åtkomlig. Försvarsarbete

för stenkol måste derför tillgå så, att grufegaren årligen låter gräfva en

grop, motsvarande honom åliggande dagsverksskyldighet, på hvarje 25,8

tunnland, vanligen åkerjord. Nu kan väl med fog frågas: afser sådant

arbete verklig grufdrift eller är det af beskaffenhet att det kan lända grufanläggningen

till nytta? Svaret måste blifva —- intetdera. Arbetet är

fullkomligt ändainalslöst, men till stort »men» för jordegaren, så mycket

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskott ds Utlåtande N:o 38.

större, sou), om grufegaren noga iakttager 1855 års grufvestadgas föreskrifter

och verkställer försvarsarbete i öfverensstämmelse med gifna domar,

lian måste uppgräfva och förstöra eu icke obetydlig del af små jordegares

åkerareal. Derför är detta gagnlösa arbete rent af vidrigt ör

båda parterna.

I min af Utskottet afstyrka motion begärdes, att egare af stenkolsgrufva

skulle, der flere honom tillhöriga utmål gränsa intill hvarandra,

tillåtas utgöra ar betsskyldigheten för dem alla inom något eller nagra af

utmålen; detta i öfverensstämmelse med 40 § i »förslag till förnyad

grufvestadga», som lyder sålunda:

»Bergsöfverstyrelsen inå, när omständigheterna dertill föranleda, meddela

grufegare, som innehar flera intill hvarandra gränsande utmål, tillstånd

att, så länge de af honom fortfarande innehafva*, få under ett eller

{lera år genom arbete inom något eller några af utmålen fullgöra arbetsskyldigheten

för dem alla.»

Genom tillämpning af bestämmelsen i denna § på; stenkolsgrutva,

skulle dels sådan grufegare, som redan upphemtar fyndighet och undei

jordytan verkställer tillräckligt arbete för att dermed försvara angränsande

utmål, icke behöfva att, såsom 1855 års grufvestadga ^ tillämpas, tillika

årligen på hvarje intill grufvan gränsande, outbrutet område af 25,8 tunnland

gräfva eu grop från jordytan, deraf det allmänna icke har något

gagn, men jordegaren stor skada, dels egare af sadana gruffält, som

icke arbetas, men som skola försvaras, kunna pa ett utmål verkställa iörsvarsarbete

för angränsande och sålunda, genom arbetskraftens samlande

på en punkt, börja att sänka »schakt» och derigenom förvandla ett alldeles

ofruktbart arbete till fruktbringande. Endast på sådant sätt verkstäldt

försvarsarbete kan Dafse verklig grufdrift» eller »vara af beskaffenhet,

att det kan lända grafanläggningen till nytta».

Man har inom Utskottet såsom skäl för afslag andragit, att bifall

till motionen vore att »fastspika» inmutningsrätten, eller, såsom det i utlåtandet

sedermera blifvit uttryckt, skulle kunna tolkas såsom ett uttalande

från Riksdagens sida för bibehållande af inmutningsrätt. Denna

rätt är och förblir genom Kongl. kungörelsen af den 24 Maj 1872 och

och § 71 i »förslag till förnyad grufvestadga» suspenderad, intill dess ny

grufvestadga för stenkol varder antagen, och beröres icke af den i motionen

gjorda framställning om förändradt sätt att under tiden verkställa

försvarsarbete; ej heller kan det af Utskottet anförda skäl, att »bifall»

skulle kunna tolkas såsom ett uttalande för tillämpning å stenkolsfyndig
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

het af alla likartade bestämmelser med dem, som innehållas i förslag till

förnyad grufvestadga, hafva ringaste giltighet; tvärtom torde begäran om

en enda §:s tillämpning, lösbruten ur hela den nya stadgan, bevisa alldeles

motsatsen eller kunna anses för ett uttalande i motsatt ristning.

Vidare har sagts att jordegaren icke skulle hafva särskild nytta af förändringen.

Har jordegare vid utmålsläggning afsagt sig jordegarandel och

icke genom aftal då betingat ersättning, förändras icke hans ställning

genom bifall till motionen; ärnar han åter begagna sin jordegarandel, så

tillträder han den, när arbetet kommer under hans grund, och denna fördel

för honom påskyndas då genom bifall; har han, såsom emellanåt varit

fallet, gjort aftal med grufegaren om årlig afgift i stenkol, när grufarbetet

börjat och fyndighet blifvit uppfordrad, så påskyndas hans ersättning

likaledes genom bifall; har han betingat sådan ersättning att utgå

genast efter utmålsläggningen och oberoende af grufarbetets början eller

fortgång, såsom äfven inträffat, så bekommer han denna afgift antingen

grufvan går eller står, fältet arbetas eller hvilar medelst försvarsarbetens

fullgörande; slutligen upphäfves den länge och bittert öfverklagade olägenhet

och det intrång, som försvarsarbetes utgörande efter 1855 års

stadga ådrager honom; allt detta torde väl ändock för jordegaren utgöra

fördelar, som vinnas genom bifall till motionen. Till sist har man starkt

betonat, att ny grufvestadga för stenkol snart skulle vara att förvänta.

Häremot ställer jag erfarenhetens vittnesbörd. Ännu är icke någon komité

sammansatt för att göra det nödiga förarbetet till en sådan grufvestadga,

och det plägar åtgå åtskilliga år emellan tiden för en komités tillsättande

och förslags slutliga antagande af Riksdag; 12 år hafva förflutit mellan

det Riksdagen begärde och Kongl. Maj:t framlade »förslag till förnyad

grufvestadga». Då det sålunda kan med allt skäl antagas att några år

ännu måste förflyta, innan ny grufvestadga för stenkol varder antagen, är

det för mig ofattligt hvarför icke i den grufvestadga, som skall, enligt

71 § i »förslag till förnyad grufvestadga» fortfarande tillämpas på stenkol

och i hvilken ett stadgande angående sättet att verkställa försvarsarbete

finnes, om hvars olämplighet och skadlighet aldrig två meningar

sedan dess tillkomst funnits, skulle kunna göras ett tillägg att räcka under

mellantiden, hvarigenom ett för nödigt ansedt arbete får .utföras så,

att ändamålet med dess företagande förverkligas. Jag är, i motsats till

Utskottet, öfvertygad att ett sådant tillägg är både nyttigt och nödvändigt

och anser mig derför böra vädja till Riksdagen.

I afseende å senare delen af min motion, som afsåg betalning i stället

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

för arbetsskyldighetens utgörande, och att Kong!. Maj:t skulle bestämma

afgiftens belopp, är det Utskottet nogsamt bekant, såväl att denna hemställan

gjordes derför, att försvarsarbete för stenkol i verkligheten kostar

20 till 25 kronor per utmål, under det att 4-1 § i »förslag till förnyad

grufvestadga» bestämmer 50 kronor per utmål för deri af handlade fyndigheter,

som ock att jag under diskussionen frånträdde denna hemställan

och yrkade det senare beloppet för att hålla mig vid samma summa som

i åberopade § finnes bestämd. Då emellertid denna hemställan rönte

stort motstånd inom Utskottet och den frågan icke är af samma stora

vigt och betydelse, vare sig för jordegare eller industri, som sättet för

försvarsarbetes utgörande, har jag öfvergifvit den.

I stöd af det anförda och i full öfverensstämmelse med 40 § i »förslag

till förnyad grufvestadga» får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville för sin del antaga ett tillägg till 1855 års grufvestadga,

så lydande:

Bergsöfverstyrelsen må, när omständigheterna dertill

föranleda, meddela stenkolsgrufveegare, som innehar

flera intill hvarandra gränsande utmål, tillstånd

att, så länge de af honom fortfarande innehafvas, få

under ett eller flera år genom arbete inom något eller

några af utmålen fullgöra ar betsskyldigheten för dem

alla.»

Herrar Thomasson ocli Johannes Jonson hafva begärt få här antecknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERTET, 1 884.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.